God Jul på er!

Normalt är jag inget större fan av julen men detta år måste jag säga att högtiden har överträffat sig själv. Inte nog med att det är arbetstagarens jul utan Jack Frost har även valt att inte förhäxa huvudstaden med kyla & snö. Massor av ledig tid för familj och vänner samt vettigt klimat & underlag att träna i. Mer kan man inte begära om man är svensk. 
Förstår att alla längdmuppar går runt och småsurar men har svårt att känna något större medlidande. Man står sig själv närmast och denna gröna vinter förenklar saker och ting för min egen del oändligt mycket.  

Brukar ha okej självkontroll när det kommer till framdukade sötsaker men har med åldern börjat tappa greppet. Självklart hänger det ihop med träningen att kroppen ständigt känner ett sug efter snabb energi men jag börjar bete mig som en gammal gubbe som ständigt är och rycker i kylskåpsdörren och småsnaskar på diverse godsaker. Måste fan ta mig kragen om jag inte ska tävla i noshörningsklassen i sommar. Just nu väger inte antalet träningstimmar upp det jag stoppar i mig. Är på all time high, 82 kilo. Ingen katastrof men tycker jag känner mig tung under löpningen. Säkert mest psykologiskt men tiderna ljuger inte…

För att behålla lugnet & frustrationen över jul ser jag till att varje dag träna en timme. Kan verkligen rekommendera att ni gör detsamma. Skit i spriten, barn ska ändå inte behöva se sina föräldrar eller släktingar fulla & dumma under familjesammankomster. Passa på att vila & träna istället nu när man har tid för det. Långpass är knepigt att få till tidsmässigt men 45 minuters kvalitetspass finns det alltid utrymme för. Ställ ut trainern på balkongen, helt perfekt temperatur för det. Satt själv idag och körde 3×5 mins tröskel i t-shirt, blev typ överhettad ändå. Rätt sjuk känsla i december!

På fredag drar jag till Cannes för sju dagars semester. Har en cykel stående där som skall få smaka på en matglad träningsfanatiker. Ska dessutom försöka få till lite distans löpning. Inte sprungit längre än 12 km sedan NYC Marathon. 

Kommer försöka dokumentera lite mer än tidigare. Fick en GoPro kamera i julklapp som jag ska försöka använda lite. Oklart om jag fixar simma i havet men ska ge det ett tappert försök! Finns annars på instagram @nelker

God Fortsättning!

Nelker 

Ironman Nice 2011. Gick för övrigt åt helvete!
 

Alla känner nog att december är en slitsam månad på många sätt. Räcker med titta på sina barn för se att det är välkommet med ett break.
Precis som för oss stora barn har de insjunkna ögon, svårt för att komma upp på morgonen och är lätt griniga. Att var och varannan på arbetsplatsen är sjuk gör inte saken bättre då man har svårare för att komma ifrån samt behöver jobba mer än normalt. Addera till detta logistiken för att Julen skall gå smidigt till utan att någon i familjen känner sig överkörd samt alla julklappar som skall inhandlas. Den ekonomiska aspekten är svår att bortse från. Tycker det flyger iväg tusenlappar åt alla möjliga håll utan att man egentligen vet vart de tar vägen. I denna kaos skall man försöka få in 8-10h träning i veckan samt den viktiga återhämtningen. Jo men det är troligt…

Precis en sådan dag var det igår. Manfall på jobbet, mycket att göra för dem som var där. Sjuka barn hemma och en ”att göra lista” som saknar motstycke. Hade gett upp idén att få till mitt maxpass då jag inte sovit mer än 5-6h per natt senaste dagarna. Feberyrande barn och allmän oro i själen gör inte min nattsömn blir särskilt rofylld. Har dessutom ätit dåligt senaste tiden. För lite och bristfälligt näringsinnehåll. Jävligt onödigt då kosten är det enklaste att parera tillståndet med i såna här lägen. Förlorad sömn klarar man menb det är svårt att driva något framåt utan energi. Det var en läxa som jag lärde mig i det militära.

Efter en klassisk tacomiddag med familjen så bestämde jag mig trots allt för att bita i det sura öpplet och få skiten överstökad. Har lärt mig att även om skallen känns helt sabbad så behöver inte kroppen vara det. Tvärtom faktiskt, den kan verkligen överraska på uppsidan. Det svåraste är att komma iväg för att träna, själva träningen i sig är sällan något problem. Sagt och gjort, där satt man på balkongen och lyssnade på en random musikslinga på Spotify samtidigt som jag tittade på highlights från det induviduella tempot i Tour de France från 2012. Fann mig plötsligt i total harmoni. Benen trummade på fint under uppvärmningen och det var väldigt fridfullt i min sportbubbla.

Det var lugnet före stormen. 20 minuter maxtest på trainern kan knappast beskyllas för att vara behagligt. Vi är alla olika när det kommer till hur mycket smärta vi klarar av innan vi knäcks. Somliga klarar endast extrema nivåer under kortare perioder medan andra kan härda ut i en evighet på omänskliga nivåer. Jag är lyckligt lottad och klarar av bägge dessa upplevelser ganska bra. Kan pressa skiten ur mig upp till en timme samtidigt som jag klarar en Ironman på anständiga pulsnivåer utan att krevera.

Hade en förhoppning av att klara 335 watt. Planen var dela upp passet i 5-minutare så det blir lättare mentalt. Ingen vidare strategi efter 2 minuter börja tänka ”fy fan, 18 minuter kvar”.
Första 5:an försvann utan benen började bråka, lade mig direkt på en högre nivå. Vid 10 minuter hade jag ett snitt på 335 watt och andades fortfarande kontrollerat samtidigt som benen kändes bra. Försökte hålla samma kadens som Wiggins, Froome men mäkte att jag är mycket mer bekväm på en tung växel än när benen går som på en symaskin. Där finns det en uppenbar förbättringspotential.
När det endast var 5 minuter kvar var det dags att lämna allt som har med kontroll och göra och grisa ner sig rejält. Höll mig runt 350-365 watt mestadels för att avsluta sista minuten närmare 400w. Fick ett snitt på 345 watt för mina 20 minuter. En mer rättvis siffra kanske hade varit 340 då jag spurtade sista delen men om jag inte inbillar mig att det är tävling får jag inte ut mitt max.

Belöningen blir att Björn sätter in 340 watt på mina tröskelintervaller……wiiiieeee. Nåja, skulle det vara lätt att bli bra så skulle alla kunna göra det 🙂

Jag somnade sedan med ett leende på läpparna. Inte ofta man överraskar sig själv längre. Har ökat ganska rejält sedan jag började med Björn som tränare. I Januari 2013 när jag gjorde detta test på samma trainer hade jag 297 watt i snitt.
Det är en förbättring på 16%. Inte så illa pinkat för någon som redan håller anständiga motionärsnivåer.

Nu är jag värd en rejäl utskjutning ikväll!

Nelker

Nu känns det väl fan som om man är tillbaka och tränar på riktigt?! Ångesten är där inför varje intervall, irritationen över den som skriker ut ”bara 15 sekunder” kvar och det eviga letandet för giltiga ursäkter för att kunna avbryta skiten.
Det är tankar som jag tror alla har och de är minst lika viktigt att lära sig hantera dem som att öka sin syreupptagningsförmåga. Fysiken är en självklart en förutsättning för att kunna träna på en viss nivå men det är den mentala biten som skiljer agnarna från vetet. Jag tror man själv måste hitta sitt ”happy place”. Någonstans att fly till när det börjar bli outhärdligt. För mig fungerar musik & dela upp saker i mindre portioner. Man ska inte underskatta hur korkad man är under tungt fysiskt arbete. Man kan gå på vad som helst så hitta ert sätt att lura hjärnan. Det behöver inte vara briljant, så länge det funkar. Alla sätt är bra utom de dåliga! Oavsett hur snabb man är så kommer alla intervallpass upplevas lika tuffa eftersom man alltid kör 110%. Största och enda fördelen med att bli snabb är att lidandet blir kortare då, 1000 meter tar kortare & kortare tid att springa 🙂 

Ovanstående text skickade jag ut till alla i min löpargrupp idag som var med och sprang i tisdags kväll ute på Bosöns 200 meters oval. Som jag nämnde tidigare så var passet 5×1000 meter med starttid 4:30 mins. Eftersom jag springer runt 3:20-3:25 minuter per tusing så får jag strax över 60 seks vila vilket kändes lagom så inte farten blir allt för lidande. De som springer lite långsammare körde med starttid 5:00 mins så att de får ungefär lika lång vila. 

Hade hyfsat gott mod när vi körde igång så vi satte första tusingen på 3:24 för att se vilka ben vi hade. Vore det en dålig dag så hade man inte skjutit sönder sig helt och fanns det mer att ge så är 3:24 en bra öppning att jobba från. Andra och tredje gick på 3:21 utan att det kändes för tufft. På den fjärde tusingen började problemen dyka upp och jag tog det lite lugnare sista två varven – 3:23. På sista tänkte jag öka efter 3 varv men då fanns inget kvar. Efter ett segt fjärde varv körde jag en liten fartökning på sista varvet så 3:21 kunde avläsas på stopuret. Klart godkänt efter tre veckors träning men klart att man vill ha mer……men är det en sak som är säkert så är det att man får inget gratis inom konditionssporter.

Nu måste jag mentalt ladda inför veckans riktiga eldprov, cykeltest 20 minuter.
Fått några stressiga sms av Marcus Hultgren som lyckades pressa 361 watt på 20 minuter på sin Taxc Flow. Sjukligt irriterande eftersom han även väger 4-5 kilo mindre än mig.
Ska jag matcha det så måste jag klämma till med ca 380 watt vilket är osannolikt.
”Man ska bara tävla mot sig själv”, jo tjena. Ska få den där gamla cylindern att glöda imorgon om jag så ska svimma på kuppen.

Stay tuned!

Nelker

Emma Graaf har nu sadlat om till heltidsproffs. Som ni märker har hon ett naturligt sätt att sälja in produkter på så denna satsning kommer finansiellt gå galant.
 

Veckans första test avklarat. Tre minuter all out på trainern. Nu har jag en nivå att hålla på mina VO2 max pass. Latmasken i mig försökte övertala Ambitiösa Arne så talet skulle bli lågt och därmed skulle min vinterträning bli lite mindre tuff. Den debatten blev inte särskilt långvarig. Min 5 år gamla son gjorde mig sällskap ute på balkongen under uppvämningen. Han anklagade mig för att vara långsam och han var minsann mycket snabbare än vad jag var. Rätt stöddigt från en kille som är tre äpplen hög och fortfarande kör på en röd springcykel men kommentaren tog ändå där den skulle. 

För er som är träningsnördar så går testet till exakt såhär:
15 minuters uppvärmning i transsportfart @ 200-220 watt. 
10 minuter i halv Ironmanfart @ 270-280 watt.
2 minuter lugn trampvila @ 180 watt.
Maxtest, 3 minuter så hårt det är möjligt men ändå jämnt tryck.
10-15 minuters nedrull @ 190-210 watt.

Jag lyckades ligga över 430 watt under hela testet, peaknivå 451. Sista 45 sekunderna var hyfsat obehagliga men nöjd över hur jag disponerade det hela. Helt slut i mål men behöll trycket trots en ganska spänstig öppning.

Fick noll cred av min son när jag var klar. Han klagade på att jag såg trött ut och glodde vidare på Hjulben & Gråben. 

Imorgon 5×1000 på Bosön. Ska märkligt nog bli riktigt jävla kul?!

Nelker