Gott nytt med burpees!


(Filmat av Harald, 3,5 år, som tydligen blev oerhört trött av ansträngningen.)

Det kan väl inte finnas något bättre sätt att säga Gott nytt år än med 300 burpees! Före jul gav jag några andra på gymmet utmaningen att köra 300 burpees på nyårsafton. Sedan glömde jag bort det. I söndags gjorde jag Karen, alltså 150 wallballs, vilket har gett mig en sån träningsvärk i låren att jag måste hålla i mig för att kunna sätta mig på toa. I morse kom jag på att jag skulle göra 300 burpees. Det var smärtsamt, men ju fler jag gjorde desto mindre smärtsamt blev det. Nu däremot, när jag suttit i soffan och stelnat till igen en stund ska jag vara glad om jag kan ställa mig upp igen.

Men det måste jag, för jag ska på middag.

Men gott nytt alla! Kram och ses nästa år!


Regntung juldagslöpning


Ja, jag vet! En jättepretto ”titta så duktig jag är som tränar också på juldagen”-bild. Jag blir själv galen på sådana bilder och pretentösa blogginlägg. Men faktum är att med magen full av skinka och framför allt lakritskola med havssalt, var det skönt att röra på sig en smula. Det blev inte mindre pretto av att det hällregnade på mig när jag tassade runt i min gamla hemstad Uppsala. 5 kilometer blev det. Och på det lite ännu mer irriterande ”Kolla så duktig jag är som styrketränar i lekparken. ALLA kan göra det! Bara fantasin sätter gränser!”-träning. Ja, så kanske det är, men i en vanlig lekpark sätter min fantasi sina gränser ganska fort. Några chins, armhänvingar och omvänd rodd blev det i alla fall. Och jag behövde inte irritera några stackars regnvåta och jultrötta föräldrar med min in your face-hurtighet, för inte ens de mest leksugna barnen vågade sig ut denna pissregniga dag. 

Så nu är det dags att stoppa magen full med mat igen. Det är ju ta mig tusan bara jul en gång om året och det är den gången man utan att skämmas får stoppa sig full med flera kilo skinka och skumtomtar.


Sista 06.10-passet före jul


Det ska bli otroligt skönt med jullov, men det är lite dubbla känslor ändå. Jag kommer att lämna stan ett tag och då inte heller kunna träna på Nordic. Det ultimata hade varit att kunna vara ledig och träffa familjen samtidigt som jag kunde ta med mig Nordic. I fickan liksom.

Men det går ju inte, så jag fick ta i för en vecka igår på mitt älskade 06.10-pass med grymma Björk òdinsdottir. Riktigt så blev det inte. Senaste dagarnas maratonarbete gjorde att jag var lite matt. Som tur är var passet bara på 80 procent, så det var inte riktigt gasen i botten, utan läge att hålla igen lite och hitta ett bra tempo. Det var fyra 5-minuters-AMRAPS:

1. 10 armhävningar + 200 meter rodd

2. 10 hängstyrkeryck + 30 dubbelhopp med hopprep.

Man körde nummer 1 i 5 minuter, vila 2 minuter, nummer 2 i 5 minuter och så upprepade man det en gång till.

Svettigt och roligt!

Nu ska jag piska upp lite julstämning med pepparkakor, tjatig julmusik på hög volym, glitter, tomteluvor, glögg, knäck, skumtomtar och granar! Nu sablans är det jullov!


Och vinnaren är….


… Viktoria Lindberg!

Hennes fina motivering om varför hon vill få kettlebell-halsbandet och ge den till sin mamma kunde jag inte stå emot. HURRA för dig Viktoria!

Om du bara mejlar din adress till mig på anna-lena@womenshealth.se så skickar jag halsbandet så fort som möjligt. Om du skickar adressen redan idag hinner det komma fram till dig före jul.


Workaholic


Ja, här sitter vi. Marie och jag, och korrar första numret av Women’s Health. Det är tänkt att det ska bli så gott som färdiga idag, så vi lär sitta här ett tag till. Det är JÄTTEMÅNGA detaljer i en ny tidning som man upptäcker efter hand och alltid lite för sent. Att sitta i skiten är nu vår vanligaste position.

Men men. Snart är det jullov och då ska jag byta de där rynkorna mot kuddränder.

I morse hade jag tänkt springa, men alla timmar på kontorsstolen hade gett mig lite ryggont, så jag satsade på lite styrka och rörlighet hemma istället. Det var jättemörkt. Och nej, det brinner inte i huvudet på mig, eller jo, men inte så direkt som det ser ut. Det är julgranen. Den brinner inte heller. Bara så att ni vet.

Jag behöver en kram.


Ge den vad den vill ha!


Det är mycket nu. Alltså på riktigt. Jobbet går i skov, kan man säga, och just nu är vi inne i ett riktigt skitskov, om man får vara så direkt. För mycket att göra helt enkelt. Och vi tacklar alla stress på olika sätt. Jag har valt curling-vägen, och sopar rent framför mig själv och min kropp och ger den precis det den vill ha hela tiden för att den ska orka bära mig genom sådana här perioder. För att den ska tycka att det är ok att jag sitter framför datorn, antingen på kontoret eller på kvällen i soffan hemma, alldeles för många timmar om dygnet. Och för att jag inte ska bli sjuk, vilket vore mycket olämpligt just nu.

För ett par dagar sedan satt jag och chefredaktören Marie sent på kontoret och då ville jag ha pizza. Jag gav mig pizza. Igår när jag åkte hem för att hämta på dagis var jag så stressad och arg att hela jag vibrerade. Jag tog helt sonika sonen Harald med mig till gymmet så att jag fick träna och den värsta stressen släppte. (Och honom gick det minsann ingen nöd på. Han satt med sin iPad i soffan på Nordic och spelade spel, och med jämna mellanrum kom någon och satte sig bredvid honom och snackade lite. Men han var så måttligt intresserade av att snacka crossfit med Númi Snaer Katrinason. Han fattade nog inte att det är en av Sveriges absolut bästa CF-atleter, bara. Jag fick i alla fall ett jättebra pass.)

Och något jag vet att jag mår bra av är frukt till frukost. Så idag blev det en banan, en apelsin och ett äpple med turkisk yoghurt, nötter och honung.Och kaffe. Utan kaffe funkar jag inte. Och jag vet att om jag ska ha någon form av fungerande skärpa i huvudet och om inte min rygg ska göra sig påmind måste jag träna, och den här vecka är det efter devisen ”Upp tidigt och kör skiten ur dig i 30 minuter innan någon annan är vaken”. Det är perfekt då med mina muscle up-pass som är just en halvtimme. Och i morse gjorde jag minsann en strikt pullup utan hjälpmedel! Wohoo! Tidigare har jag kippat sista biten i frustration. Det ska jag fira när jag hinner. Mätt och nytränad inför denna pullspäckade arbetsdag NÄR DAGIS STÄNGER KLOCKAN 15! (Sa hon med hysterisk stämma…)


Asså, vad är det med biceps?


Varför kan jag ligga och köra tricepspressar mitt bland folk utan att skämmas, eller knäböja helt ogenerat på gymmet, men så fort det vankas isolerade övningar för biceps händer något. Jag menar – stå där med ett par hantlar och köra bicepscurls som en PAJAS! Varför är det så? Varför skojar vi på redaktionen om just dubbelbiccar när vi ska göra narr av byggig styrketräning? Ja, det är väl just det – det känns byggigt. Framför allt när jag tränar på ett annat gym än på Nordic, för då är det ju plötsligt speglar överallt – som man naturligtvis står och glor i! I morse ställde jag mig helt sonika och glodde in i en tom vägg i stället för att slippa känna mig som ett stort byggo. Mina medtränande, som vid 06-tiden drar åt det byggigare hållet, tittade på mig som om jag vore världens största kuf, men jag kan inte med att stå och titta på mig själv, högröd i plytet med två hantlar i händerna. Men jag vet att jag behöver mina curls. Väggen mot muscle ups går via ett par kick ass biceps! Bland annat.

Men jag tror att jag lämnade det byggiga bakom mig när jag körde långsamma bear crawls fram och tillbaka över golvet. Att krypa omkring på alla fyra anses visst inte vara en ok övning. Det går ju inte att titta sig i spegeln samtidigt gubevars!

Nu väntar en maratondag på jobbet. Alltså att jag ska jobba länge. Inte att jag ska springa 4,2 mil. Snart ska nämligen första numret av Women’s Health in till tryckeriet. Wiii!

 


Bålengagerande död insekt


Jag brukar inte träna på helgen, den är vigd åt att leka med bilar, bygga lego och gå på kalas. Men förra veckan blev lite knepig, så den här veckan fick jag stoppa in ett av muscle up-passen idag. Det var ringrodd med fötterna på låda, enarmsrodd med hantel, Zotman curls (bicepscurls där man vrider underarmarna så att man har handlflatorna uppåt på väg upp, och neråt på väg ner) och sist men inte minst övningen med det fina namnet core engaged dead bugs. En ny övning för mig, men jag gillade den verkligen! Se filmen nedan och lägg in i ditt träningsprogram! BUMS!

Och nu börjar sista veckan före julledigheten – en ledighet som alla på redaktionen har gjort sig grymt förtjänta av! Och lite träning blir det ju också, förstås.


Träning i svinottan


Jag älskar att träna på morgonen. Jag har inget emot att gå upp i svinottan och köra ett crossfitpass innan de flesta ens har funderat på att börja snooza. Faktum är att när jag springer MÅSTE det vara på morgonen. Direkt från sängen ner i tajtsen. Helst ska det inte gå mer än tio minuter från sömnen till spåret. Har jag varit uppe så mycket som ett par timmar klarar jag knappt att springa alls. Man är nog antingen eller. Antingen är du som jag och älskar att tanka endorfiner innan solen gått upp, eller så förstår du knappt vad jag skriver och kan inte tänka dig att träna före lunch. Och jag säger verkligen inte att man måste träna på morgonen, men för mig har det underlättat mycket och gjort att jag hinner med den träning jag vill.

Vill du få lite morgonträningsinspiration så kan jag rekommendera att följa några morgontränande på Instagram. Kan de kan du!

Mina tre morgontränings-favoriter på Instagram är:

1. Sofie Lantto – lanttolife. Just nu är det inte så mycket morgonträning, men när min kära kollega och inspirationskälla Sofie börjar simma igen i vår inför nästa triathlon-säsong kommer de underbara morgonbilderna från Eriksdalsbadet igen. Love it!

2. Madelinn Fernandez – madelinnf. Som PT kör übercoola Madelinn skiten ur sina klienter och grupper svinatidigt på morgonen. Följ henne och du kommer snart att vilja vara en av de som är med där inne i salen bland svetten och vikterna.

3. Paolo Roberto – 1paolo2. Kungen av morgonträning som till och med fick sitta i en tv-debatt och försvara sig för att han la upp bilder på morgonträning. Blir man inte inspirerad av det har man inte förmåga att bli inspirerad.

Själv var jag uppe klockan 05.00 i morse för att hinna till mitt 06.10-pass på Nordic. Men dit går jag inte bara för att det är skönt att ha träningen gjord. Dit går jag för att få uppleva stämningen som bara infinner sig där just då. Ta mig fan magiskt.

I morse var det ryck på schemat. Som oombedd kameraman hade jag min medtränande Rikard Jonasson som lyckades fånga två ryck på film – en high hang power snatch (alltså att man börjar med stången väldigt högt upp och avslutar med en kort landning) och en hang squat snatch (alltså att man börjar med stången ovanför knät och landar i djup squat.) Och nu vill jag inte ha några pikar om att jag har ynkligt med vikt på stången, JAG VET DET, tack så mycket. När man inte får börja längre ner än låren med stången har jag svårt att få ordentlig fart på den.

Nur är det korrekturläsning och fix och pill med första numret av Women’s Health på schemat. Och sedan liten försenad födelsedagsfest.

Fin fredag på er!


Pulshöjare x 3 och födelsedag


Jag inser, nu när jag har en egen blogg, att det är ju massor av folk därute som kanske läser min blogg, men som inte har en aning om vem jag är bakom alla skivstångs- och muscle ups-bilder. Därför tänkte jag nu att ni skulle få en liten inblick i vad som finns där innanför. För att förutom träning finns det en sak som höjer min puls till max, ja faktiskt som höjer min puls mer än träning någonsin kan (ok, kanske en liten överdrift, burpee boxjumps är svårslaget) – och det är musik. Jag älskar musik på det där sättet som man gjorde när man var tonåring. Jag kan både börja skratta och gråta bara av att höra en låt och står och tindrar med ögonen som en fjortis när jag går på konsert. Igår var en sådan dag. Jag var på Depeche Mode i Göteborg. Oh. My. God. Så oerhört bra. Definitivt en av mina topp tre-konserter någonsin. Fantastiskt. Det var både hög puls och tårar.

Men eftersom det var i Göteborg så passade jag också på att träffa Matthew Griffiths, PT och spinningkung, för ett träningspass. Det blev marklyft, militärpressar och utfall + good mornings. Och massor av prat. Matthew hade förberett ett pass åt oss, men allt hanns inte med för att vi babblade så mycket. Vi ses inte så ofta och hade mycket att ta igen.

Och idag! Idag är det min födelsedag, och jag inledde dagen med att gå ut i en park vid hotellet och springa runt runt runt. Jag känner inte Göteborg så bra, och visste inte vart jag skulle springa, så jag stannade i närområdet. Nej, jag gillar inte att springa, men i morse gick det lätt. Förmodligen flöt jag på endorfinerna från gårdagens konsert. Men jag ville träna före frukost bara för att hotellfrukosten (som även i vanliga fall är en av mina bästa grejer) skulle bli ännu godare.

Nu sitter jag på tåget hem och längtar efter att få fira min födelsedag vidare.


Vinn kettlebell-halsband!


Ingen blogg värd namnet utan tävlingar, har jag hört, så jag spottar väl igång den första redan nu!

Jag och Sofie (Lantto, AD på WH) fick nys om Johanna Båth som driver shopen Healthaholoc.se där hon säljer handgjorda träningssmycken från Fashletics. Där finns massor av bra julklappstips till dina träningstokiga kompisar, syskon, mammor eller gammelfastrar. Bland annat har de jättesöta kettlebells att ha som halsband. Och en sådan kan just DU vinna! Du ser på bilden ovan hur liten den är på mig. Du kan också kolla på bilden nedan för att se hur stor den är bredvid Barbastark så borde du fått ett bra grepp om hur stor den är.

Allt du behöver göra för att vinna är att skriva i kommentarsfältet varför just DU ska vinna den. Jag är enhällig domare och bestämmer vilken motivering som är bäst. Och för att göra det helt klart – jag är enhällig domare och smicker kan löna sig.

Du kan tävla fram till den 20e december då jag bestämmer vem som har vunnit.

Men de har ju inte bara kettlebells. Till exempel älskar jag mitt halsband med texten Live Love Lift. Butiken är helt enkelt väl värd ett besök.


False grip – eller – hur man håller i ringarna


Om man ska göra en muscle up, som det ju är tänkt att jag ska göra, gäller det att börja med det mest basala. Att klara av att hålla i ringarna. ”Men”, tänker ni nu. ”Är hon helt lost?” Mm, det kan ni tro, men det är faktiskt inte så lätt som det kanske låter, att hålla rätt i ringarna. Man får nämligen inte hålla vanligt, så där bekvämt hängande i fingarna, utan man måste hålla något som heter False grip för att man ska kunna ta sig från under ringarna till över dem. Coach Jakob har lagt in en hel del False grip-övningar i mitt program eftersom det kräver en hel del styrka i underarmen och en hel del härdande av handleden. Här följer en liten False grip-skola:

Steg 1. Lägg in handen genom ringen så att ringen hamnar just nedanför den lilla knölen just där handen slutar.

Steg 2: Lägg sedan tummen på andra sidan ringen. (Ringen ska ligga kvar på samma ställe på handleden.)

Steg 3: Kläm åt handen runt ringen. Den ska fortfarande ligga vid den där knölen.

Testa nu att räta ut armen med handen i samma position. Testa nu att lägga lite tyngd i händerna, ja just det – det ska göra precis så där ont, och till slut kan du kanske hänga i raka armar i ringarna med händerna i False grip. Ont? Ja. Blir man Karl-Alfred? Ja.

Så idag fick jag köra negativa False grip chin ups. Det var inte skönt. Inte alls, men det är nödvändigt att härda handlederna om det ska bli några muscle ups. Efter False grip chin ups blev det pressar över huvudet med skivstång, utåtrotationer för axeln med hantel (ni vet när man ligger så där snyggt på sidan med armbågen i midjan) och sist bear crawls baklänges.

Jag toppade det hela med lunch-grupp-passet som var en AMRAP med chest to bar, power cleans, boxhopp och burpees. Det vore ju trevligt att få lite flås tillbaka nu efter styrkehösten. Jag är tung och långsam. Men det är väl inget lite julmat kan göra ännu värre…