Nu är det slut på 2014


Precis som veckodagarna så har månaderna en känsla eller specifik karaktär. Om måndagar för de flesta är impopulär så är december för mig månadernas måndag. Man är trött som aldrig förr, alldeles för mycket att göra givet den energi som finns i kroppen, utgifterna skenar och man ska låtsas vara glad och spirituell trots man bara vill lägga sig på soffan och dra nåt gammalt över sig. Det enda som får mig hålla skenet uppe är mina barn. Ungarna älskar julen och de kan inte rå för att deras pappa är en sur, söndertränad gubbstrutt. Som tur är är jag medbjuden på en resa över jul & nyår så jag får träffa solen igen. Mina tidigare resor i år har samtliga varit av träningskaraktär men denna gång blir det fokus på familj och vila. Ni som känner mig vet att jag kommer ändå träna varje dag men kanske mindre strukturerat än normalt och mer alternativ träning. Dit jag ska finns inga cyklar så det blir löpning, simning samt surfing. Precis som tidigare år så har jag säsongsvila i december. Ingen idé försöka träna bra denna period då schemat är sönderhackat av diverse julstök. Bättre fly in illa fäkta även om jag gillar uttrycket ”Bättre fäkta illa än fegt fly”. Gäller välja sina strider och nu sex månader innan tävlingssäsong är det bättre krypa till korset, klä på sig tomtedräkten & dyka ner i glöggen.

Mitt sista lopp för säsongen Challenge Laguna Phuket på halva ironman distansen gick åt skogen. Hade väl inga större förhoppningar på att kunna prestera i värmen även om träningarna strax innan kändes ok. Hade inte cyklat längre än 60 minuter på åtta veckor vilket för mig är katastrof. Då jag kände mig tillfredställd med årets prestationer tack vare resultatet på Hawaii så tänkte jag jag satsa lika hårt som vanligt. Det får bära eller brista. Vi svenskar som reste med Terrible Tuesdays & Apollo kom tyvärr ner bara några dagar före loppet och oturligt nog blev det en ovanligt varm & fuktig dag på tävlingsdagen. Jag simmade för formen helt ok, cyklade så gott jag kunde men kände att jag saknade det där lilla extra som man brukar ha när man är i form samt led av värmen. När löpningen sedan startade visste jag nästan direkt att detta inte kommer gå. Benen har oavsett vad jag utsatt dem för inga problem springa i 4:00-4:20 fart men resten av kroppen upplever kaos. Försökte ta små promenader och hälla is över mig men lyckades inte få ner kroppstemperaturen. Mådde illa, vinglade och tappade all kämparlust. Säsongen var slut helt enkelt och jag fick ledas in i sjuktältet efter 10 km löpning. Bröt min första triathlon och känner mig fortfarande skamsen över det. Har sedan dess varit obotligt trött och haft fruktansvärda allergiska reaktioner vilket vittnar om att beslutet ändå var korrekt. Memo to self: Tävla aldrig om du inte är i tävlingsform, speciellt inte i djupaste djungeln. Fotnot – det var 42 grader och 90% luftfuktighet på tävlingsdagen. ”Det får Hawaii kännas luftkonditionerat” – Luke McKenzie


Hårdaste jäveln var som vanligt Emma Graaf. Somliga kanske tror att Emma är en söt postergirl som inte kan mejsa ur (hennes eget favorituttryck) men de är helt fel på det. Banan var knappast designad för henne då 17-22% lutning inte är hennes starka sida men hon lyckades ändå komma in på 5h denna stekheta dag. Så coolt se henne på löpningen, aldrig sett en mer lack person damma fram i djungeln! Hälften av de killar som ställde upp fick bryta, där ibland Rasmus Henning, Björn Andersson och jag själv. Bara Allan Hovda, Simon Wahlström och min kära barndomsvän Philip Kellin tog sig i mål.

När vi gör om detta nästa år skall vi tidigarelägga resan ner så vi har en hel vecka på oss att acklimatisera. Anläggningen i Tanyapura är fantastisk och tävlingen är superhäftig MEN den kräver att man är bättre förberedd. Gör om gör rätt!

Khun Nelker






Thanyapura – Race coming up


Varje gång man blir påmind över vilken färskvara form är så blir man lika besviken & frustrerad. Tycker ändå jag har hållit igång bra sedan Hawaii men det är en jävla skillnad på vara ok tränad till tävlingsform. Löpningen är det enda som känns hyfsat medan simningen och cyklingen känns bedrövlig. Självklart påverkas detta av jetlag på 6h samt den enorma klimatskillnaden Sverige – Thailand.

I onsdags anlände delar av triathlon klubben Terrible Tuesdays till Asiens motsvarighet på Playitas – Thanyapura Sport Resort. Tydligen byggd & finansierad av en förmögen buddistisk tysk med stort hjärta & visioner. Svårt att tro att detta går runt men det är kanske då man ska passa på besöka orten innan förvaltningen byts ut mot några med vinstintressen. Som det är idag finns det träningsmöjligheter av överflöd vilket är lyxigt för en svensk som är van trängas med 8 andra i simbanorna på Eriksdal.

Vi provcyklade delar av banan idag, guidad av vår svenske proffstriathlet Fredrik som bor i Asien sedan många år. Många partier är superfina oh asfalten är över förväntan. Andra partier är mindre fina och går genom samhällen där man låter sina hundar samt höns ströva fritt och även sova mitt på vägen. Inte speciellt sugen ha en Labrador eller en galen Tupp intrasslad i ekrarna. Landskapet är väldigt kuperat och det finns partier som är extremt branta. 17-22% är inte ovanligt och då den täta vegitationen hindrar solens strålar från att nå asfalten så ligger det ett tunt lager fuktig mossa eller väta på vissa partier. Memo to self: lås inte bromsarna på väg ner samt ha vikten på bakhjulet på väg upp. Som tur är så är ingen backe längre än 600-800 meter men det räcker för att skicka upp pulsen till månen, tro mig.

Söndag kl 6:30 går starten för Challenge Laguna Phuket. Det är en halv ironman men det kommer kännas längre tack vare de rådande förutsättningarna. Även om jag nyligen tävlat i ett varmt klimat så känns detta som min tuffaste utmaning hittills i år. Går självklart för vinst i min AG 35-39 men är nog samtidigt ganska glad om jag kommer hem oskadd…

Mer om detta senare. Nu ska jag försöka sova.

Nelker


Vill inte sluta


Valet av idrott är märkligt på flera plan. Inte nog med att jag egentligen inte alls har tid med min satsning utan tvingas även ha ett upplägg som jag inte gillar. Nu pratar jag inte om träningsschemat utan säsongen som sådan. Känns värdelöst behöva lägga ner när jag är i min bästa form. Ta en ofrivillig vila och sen börja om från början igen bara för att alla andra gör det. När jag var yngre och satsade på tennis bytte tävlingarna bara karaktär. Träna hårt och tävla gjorde man året om. Lugnare perioder hade man under skolloven. Nu är det precis tvärtom. Nu tränar man som mest på semestern.

Som tur är har jag faktiskt en utmaning kvar innan vi stänger böckerna för 2014. Vi är ett gäng som åker till Thanyapura i Thailand för att pröva deras anläggning. Men kan väl kalla den för Asiens motsvarighet till Playitas. Precis som med Playitas så är det Apollo som är researrangör. Vaket av denna resebyrå att dra nytta träningsflugan. Aktiv semester är inget nytt men själva paketeringen är genial. Kul att dem som inte golfar, spelar tennis eller åker skidor också kan åka på en sportcharter för en rimlig kostnad.

Tidpunkten är noga utvald då Challenge Phuket gå samma vecka. Merparten av deltagarna skall vara med. Vi är ett hyfsat starkt gäng som gör upp där nere eller vad sägs om Rasmus Henning, Björn Andersson, Allan Hovda (vinnaren av Norseman) och Emma Graaf. Orten har säkert lockat dit fler proffs på en semestertävling inkl deras familjer. Oavsett motstånd ska det bli kul. Personligen tävlar jag helst mot så många bra som möjligt snarare än försöker vinna Kalle Anka tävlingar bara för att boosta mitt marknadsvärde hos en okunnig publik. Jag har dock lyxen att ha detta som en hobby. Annorlunda för dem som försöker leva på det såklart.

Banan där nere verkar något märklig. Första 1200 meter av simningen är i öppet hav sen springer man 100 meter på land för att simma sista 600 i en grumlig sjö (säkert full av giftormar). Cyklingen verkar knixig och full med korta branta backar. Oklart med hjulvalen men som Björn säger, skitsamma – det är mesigt att bromsa (?!). Löpningen är platt men misstänker att i den värmen & fuktigheten så blir det tufft ändå. Har inga krav på mig själv utan ska försöka så gott jag kan. Bara kul få ur sig det sista innan jag ”måste” vila.

Har ingen plan klar för nästa år. Anmäld till Kalmar & Challenge Fuerte. Hade hemskt gärna kört en IM tidigt på året för att säkra en Hawaii slot. Vore kul få starta Kona fräsch och inte ha en tveksam uppladdning som tidigare. Blir lite mer fokus på uthålligheten nästa år. Fått det väldigt klart för mig nu att det är där den stora förbättringen kan göras. Farten har jag.

Nu ska jag försöka kurera mig så jag kan börja träna igen. Legat till sängs i influensa i tre dagar.

Prosit!


Visuell Recap Hawaii Ironman


Man längtar redan tillbaka till Big Island när man tittar på alla bilder från tävlingen. Finns ingen tvekan i dagsläget om åka tillbaka dit vid nästa möjlighet. Kommer springa hårt i Kalmar. Man vinner verkligen en slot. Folk som säger att det är dyrt och omständigt får tycka det, jag är av en annan åsikt. Får nog lägga undan några veckopengar dock om familjen ska ner. Gratis är det inte men är hellre pank och lycklig än rik och bitter.

Age Groupers går ner i vattnet för att simma till startlinjen. Klockan är 6:40. 1600 sammanbitna herrar som tar sina första simtag för dagen.

Nu är alla samlade. Bara sekunder kvar tills kanonen smäller till och tävlingen är igång.

Starten. Här ser man hela banan. Nästan 2 kilometer lång innan man tar en höger vid den vita båten långt där ute och simmar tillbaka parallellt med den väg man simmade ut. Idag är det mer sjö än normalt och strömmar. Kristallklart vatten, ca 26-27 grader. Våtdräkt förbjudet vilket drar ner tiderna med ca 3-5 seks per 100 meter.

1:10h tog det för den långe gänglige svensken med startnummer 1602. Medioker insats, ligger nu på 800:e plats av 2500 deltagare. Folk är bra, inget snack om det.

Första milen är runt stan. Många stressade triatleter som gör av med onödig energi. Jag tog det lugnt och såg till fylla på med energi efter simningen och inför vad som komma skall.

Ca 5 mil ut på cykeln. Här med Markus Hagberg hack i häl. Det är ungefär här jag bestämmer mig för lägga i en växel till.

På väg ner från vändpunkten i Hawi. Det blåser hårt från sidan och är nerför. Går i 55-60 km/h här ungefär och man får koncentrera sig så man inte kastas av vägen.

Raksträcka efter Hapuna Beach. Här kommer min vikt & storlek till användning. Går i 70 km/h på platten, halv storm rakt bakifrån. Cyklar relativt hårt fortfarande då jag känner mig stark. Ljudet från mina hjul är sagolikt. Önskar jag hade fler växlar…

Med 40 kilometer kvar vänder vinden och kommer nu rakt emot en. Stundtals från sidan då vägen slingrar sig genom Lavafälten. Har som tur var krafter kvar och inga negativa tankar vilket får mig fortsätta pressa på och göra mig så liten som möjligt i vinden. Många har börjat sätta sig upp och hemsöks av negativa hjärnspöken. Min Garmin visade på en average temperature av 35.5 grader.

Öppnade löpningen utan forcera farten. Mådde inge vidare och började få negativa tankar. Många upplever den första biten som hemsk då cyklingen varit väldigt krävande. Håller 4:15-4:25 min/km utan problem. Stannar vid varannan aid station för is & vätska.

Efter 16 kilometer ska man upp Palani. En 400 meter lång och brant backe. Här går jag så min puls inte går i taket. Dricker och försöker komma på bättre tankar. Många springer men de flesta går jag om på eferföljande löpsträcka då de mår apa efter backen.

Uppe på Queen K är det sinnessjukt varmt men då det är blåsigt & molnigt just denna dag så är det nästan uthärdligt. Håller fortfarande runt 4:30 fart här. Kroppen är bra, benen fantastiska men kämpar mot överhettning. Huvudvärk & lätt illamående.

Fortfarande pop i steget.

Tror mitt ansiktsuttryck säger allt. Kunna avsluta starkt och vara 3:e svensk herre bara minuten efter 2:an känns fantastiskt. Alla timmar och allt jag offrat för detta ögonblick. Priceless. Sprang sista 2 kilometer runt 4:00 fart, inget att spara på.

Ena sekunden löpandes, här 2 meter efter mållinjen håller min kropp på att kollapsa. Omfamnar en funktionär gråtandes. Har inget kvar, helt tom.

Nu är det slut på diabilder!

Puss


Holy grounds Kailua Kona


På denna makabra plats bland Hawaiiöarna så har tävlingen verkligen satt sin prägel. Vad som annars hade varit obetydliga platser på ett ganska mediokert resmål är nu tack vara Ironman ställen som ger atleter världen över kalla kårar. Jag pratar om ställen som Hawi, Energy Lab, Dig me Beach m fl. För de flesta betyder det inget men för dem som är insyltade i sporten eller varit här så är det verkligen helig mark.  

Hade med mig kameran på resan men då WiFi var katastrofalt vart man än tog vägen så kommer bilderna först nu. Ber om ursäkt för det….

Dig me Beach. Varje morgon är här packat av triathleter som simtränar simbanan. På piren här är även T1 & T2 på tävlingen. Sponsorer är packade här och bjuder på energidrycker, lånar ut simglasögon & swimskins. Energin här är superhäftig mellan 6:30-10:00 varje dag.
Har man tur ser man 5-10 st ur världseliten här.

Rasmus Henning som tidigare varit 5:a här på Kona fanns på plats och visade upp samt lånade ut dräkter från HUUB.

Simbanan tidigt en morgon. Hundratals simmare simmar längs bojarna. Kristallklart vatten. Har man tur kan man se rockor och delfiner. Inga hajar men det finns stor risk att du krockar med en annan simmare.

Kaffebåten. Ca 500 meter ut längs banan serverar man kaffe till dem som vill ha. Vaför har vi ingen sån i Hellas?!

Det är skyltat på botten så man inte ska simma fel….

Vissa nördar hittar tid för annat medan de andra tränar.

Henke Törn efter ännu en tuff morgon på Dig me Beach

The Place to be – Lava Java. Här åt jag med flera i stort sett alla måltider. Grym mat, gott kaffe & kändistätt.

Ingången till Energy Lab. Ligger 10 km norr om Kona och här forskar man på solenergi. Vändpunkten på löpningen är 3.5 km ner mot vattnet, sen är det bara hemåt äntligen.

Backen upp från Energy Lab är en av banans tuffaste partier. 1 km med solen & vinden i ryggen efter ca 30 kilometers löpning. Här är det många som förlorar hoppet.

Efter labbet är det bara 7 miles kvar. Hade nästan glädjetårar i lördags när jag passare denna skylt.

Målrakan i Kona. Längs trottoaren finns alla vinnarna uppställda sedan starten 1978. För övrigt mitt födelseår. Som sagt legedarisk mark!

Efter en lång hård dag är snorkla med sköldpaddorna rätt bra recovery.


Nå sina drömmar


Hej!

Tänkte beröra ämnet kvala till Hawaii som för många är målet och slutdestinationen av en triathlon satsning. Egentligen kan man avdramatisera det hela och tricket är väl ta sig dit. Bara bestämma sig på vilket sätt man ska göra det på. Av de ca 2.500 som startar så är det väldigt många som kommit hit på ett bananskal. Har inga exakta siffror men vet det är över 100 platser via Legacy programmet, dvs kört 12 eller flera IM´s. Många kommer hit via lotteriet. Charity samt Celebs är en del men det kräver att du här väldigt gott om pengar eller är känd vilket försvårar för en average swede. Vissa lopp i Europa samt US & Asien är relativt lättkvalade även i de tuffare klasserna. Gör er hemläxa där och ni behöver inte lägga +500h närmaste tre-yra åren på kvala in i Frankfurt.

Kalmar, Bolton, Köpenhamn samt några tävlingar i US på sensommaren är mindre svåra få en slot på. Det negativa är att man endast får några veckor ladda om på innan man ska köra igen. De 7-8 veckorna jag fick efter Kalmar är väl gränsfall enligt mig. Bara titta på de svenskar som körde bägge dessa för inse det. Många kom tyvärr inte riktigt upp till sin normala nivå vilket kan stjäla något av upplevelsen. Åka jorden runt för bara genomföra kanske funkar för somliga men jag vill alltid kunna presentera åtminstone en anständig performance när jag klätt upp mig.

Tyvärr har slumpen en stor del med ta sig till Hawaii att göra, speciellt för dem som ligger på gränsen. Väldigt små marginaler som avgör men turligt nog verkar antalet roll downs ha ökat då fler & fler av de duktiga redan varit där och inte vill, orkar eller ha råd åka dit igen. Mitt bästa tips är kör Kalmar eller Bolton. Läs på innan vad som krävs för en slot i din AG och träna för att bli minst så bra. Det borde ge dig goda chanser om du lyckas leverera på tävlingsdagen. Nyttigt dock inte måla in sig för mycket på det här då många som jag känner blivit för pressade och besatta vilket slår på resultatet negativt.

För er män som är mellan 25-44 år gamla krävs minst sub 9:35 i Kalmar eller helst 9:20 för vara på säkra sidan. Förutsatt det är normala förhållanden. Sub 9:30 på en IM är inget man bara snyter ur näsan. Fundera hur gärna ni vill åka och om ni har det som krävs. Finns det en chans…..go for it! Ingen kommer ihåg en fegis!

För egen del 2015 är jag anmäld till Kalmar igen. Precis som 2014 är målet att stå på pallen där i AG 35-39 samt ta mig till Kona igen. Inser nu att det är möjligt och det gäller bara våga tro på sig själv. Självtvivel är en jobbig motståndare men jag tänker inte ge mig. Bli bäst är och har alltid varit målet.

Nelker

Eller gör man som proffset Marcus Hultgren & säsongar här. Slår man upp ”living your dream” så hittar man sannolikt en bild på honom.


Ironman Hawaii – 9:47:31


Hallå!

Det kommer ta tid innan jag hunnit gå igenom all data och känslomässigt fått distans till tävlingen. Det bubblar alldeles för mycket endorfiner och annat just nu för kunna ge en opartisk bedömning. Eftersom det gick bra så kommer det mesta ha en positiv vinkel och det negativa kommer inte lyftas fram. Lite som historien generellt, den skrivs ofta av vinnarna vilket ger en skev bild av vad som egentligen hände.

Här kommer en kortfattad summering av dagen:

Simning: Som förra året, höll mig längst ut till vänster och startade 10 seks efter kanonen. Fritt vatten i princip hela simningen. Simmade om massvis med människor och tog ett jätevarv för slippa ödsla energi genom vattenslagsmål. Blev förbannad när klockan visade 1:10 när jag kom upp då jag upplevde det som min absolut bästa simning någonsin. Skall tilläggas att de festa gjorde 7-10 min sämre simning denna dagen pga vågor & strömmar.

Cykling: Höll min plan och cyklade luuugnt första 5 milen. Där möttes vi av en riktigt brutal motvind som jag misstänkte skulle sitta i till vändpunkten 9.5 mil i Hawi. Tänkte ”här kan jag inte ligga och fega” och började trycka. Kände mig som bästa cyklisten i världen, låg i ytterfil och passerade i stort sett alla framför mig. De äckel om försökte ta mitt hjul föll av. Stärkt av den känslan fortsatte jag även på hemvägen. Trots kastvindar & annat fortsate jag bomba. 50 mm framhjul visade sig vara dagens vinnare och jag kunde ostört ligga i 60-70 km i timmen i medvinden. Sista 4 milen var det mot & sidvind men då är det snart över så man bara kopplar ifrån och biter ihop. 5:04 tog cyklingen, 1400 höjdmeter. Vinnande & avgörande faktorer: 50 mm fram, vaselin i grenen & överdoserade på energi & vätska. Stolt över att jag inte utnyttjade 7 meters regeln utan körde i stort sett solo hela banan. Initialt går det inte men så fort det glesnade var det möjligt.

Löpningen: Fruktansvärt tufft mentalt. Redan efter de första 5 km som tog 22 minuter ville jag börja gå. Kramp i ländryggen, mentalt helt uppgiven och varm. Tog mig trots det i kragen då benen precis som i Kalmar var helt magiska. Tyvärr tvungen stanna för is & vätska varje mile men höll 4:15-4:25 när jag sprang. Bestämde mig för gå helvetesbacken vid Palani och sen sätta in en stöt mellan km 19-28. Gick över förväntan och kunde t o m springa anständigt sista 10 km. Vinnande faktorer, fokusera på det som trots allt fungerar och försök få i så mkt energi som magen tål. Tillägg, det är 625 höjdmeter på Hawaiis marathon och aningens varmt.

Ska jag vara ärlig gick det så här bra enbart för att jag relativt körde bra. Har man en bra dag får man energi att fortsätta och alla tankar & intryck omvandlas positivt. Precis det motsatta händer om det går sämre. Idag var min dag helt enkelt och så tacksam för det hände just här. Kom i mål på 9:47:31 vilket är 6 minuter snabbare än förra året. Total placering 275:a, 57 i min AG. Kanske inte låter så imponerande men testa göra det bättre själva i AG M35-39. Förra året kom jag in som 490:e atlet på 9:53. Säger en del om förhållandena?!

Åker hem på måndag, landar i Stockholm på onsdag. Ska posta massvis med bilder och summera ihop resan för er som planerar göra denna sportutflykt själva.

Nelker


Acklimatiserad


Torsdagen är snart över. Har världens längsta och mest omständiga Pre Race möte framför oss. Är det något Ironman organisationen är bra på så är det ta varje tillfälle i akt för att försöka stärka sitt redan starka varumärke. Personligen kräks jag på sådana försök och de ger en omvänd effekt på mig än den som de försöker uppnå. Man har nog av sådant på jobbet, eller vad säger ni?!

Nåväl, man får bita ihop antar jag. Veckan som passerat har varit helt magisk på alla sätt. Till skillnad från förra året är jag knappt nervös utan mest förväntansfull. Den stress och press jag upplevda förra året är knappt märkbar. Tycker mest det ska bli kul. Synd bara att det är en full Ironman, hade väldigt mycket hellre kört en halv. Kroppen är nog redo och återhämtad för 10h men frågan är om psyket är det?!

Folk tränar här som galningar. Alla man ser ska förhoppningsvis inte tävla utan är hangarounds som är här av olika anledningar. Stan är fullproppad av människor och i stort sett alla Brands som har försäljning mot triatleter är här och försöker propsa på dig prylar. Jag har visserligen tränat en del jag också men inte mer än vad som står på schemat. Senaste passen kändes riktigt bra och pulsen har normaliserat sig något jämfört under de första passen som jag gjorde.

Har spenderat mer tid på stranden än förra året. Försöker slappna av själsligt och insupa den fantastiska naturen och atmosfären. Folk som kan säger man ska hålla sig i skuggan och inte utsätta sig för värme. De kan dra åt helvete. Jag har inte rest över halva jorden för låsa in mig på rummet. Skiter i om det kostar några minuter på lördag. Jag tror snarare på min strategi. Själslig lycka och en överdos D-vitamin är mumma för en grå svensk. Bara se till man äter och dricker tillräckligt. Prove me wrong!

Imorgon tänkte jag bjuda på min race plan. Ingen idé kläcka den nu innan man vet bättre hur vädret kommer vara.

Mahalo!

Nelker


Kört i diket



Två dagar har nu gått som planerat i den mening att jag har genomfört de pass jag skulle göra tidigt i veckan. Det är invecklat för någon med begränsad tid att optimera sin uppladdning här. Du måste ställa om för tidsskillnaden, värmen, fuktigheten samt vila efter den långa resan. Märkligt båda ta det lugnt samt träna på samma gång. Föga förvånande så struntade jag i den defensiva delen och dammade på från start för att sedan trappa ner närmre inpå tävlingen. Det funkade förra året så jag chansar på att det även kommer göra det i år.

Då jag vaknar kl 03-04 på morgonen faller ett morgonsim kl 7:00 rätt naturligtt varje dag. I söndags följde jag upp det med en 70 km lång cykling. Researrangören jag åker med släppte av oss 5 mil ut på banan vid Hapuna Beach så vi kunde genomföra den tuffaste och mest krävande delen utan behöva ta oss dit på egen hand. Det är klättringen upp till Hawi där vändpunkten är som jag syftar på. Inga superbranta backar men 650 höjdmeter är det på denna del. Det är även under nerförskörningen som de legendariska krossvindarna främst dyker upp. Denna dag var vindarna gynnsamma så jag slapp flyga i diket av den anledningen. Vet inte varför men jag bestämde mig för köra passet hårt för att se hur kroppen skulle klara hårdkörning på lördag. Resulterade i värmeslag och väl tillbaka behövde jag hoppa i havet med kläderna på för få ner kroppstemperaturen. Lesson learned, kommer köra väldigt lugnt på lördag. Hade 260w i snitt under dessa 70 km och då är en stor del nerför.

Idag testade jag mina löpben. Lars Barnekow och jag sprang de 6 kilometrarna nere i Energy Lab som är vändpunkten på den slutliga delen på löpbanan. Det kallas så för där ligger en forskningsstation där man forskar på solenergi. Ganska elakt ställe lägga sista delen av en Ironmanbana.Men det är också det som gör Hawaii så coolt, det är en riktigt riktigt tuff bana som är i princip omöjlig att bemästra. Ofta är det här som tävlingen avgörs för proffsen, hit kommer alla med hyfsade ben men väldigt få kommer springande därifrån ”levande”. Sista delen är uppför med både solen & vinden i ryggen vilket har en fruktansvärd brännande effekt. Under dagens korta pass behövde jag nästan stanna för att få ner pulsen och kyla av mig. Precis som under cyklingen så kändes benen fantastiska men kroppen har det väldigt tufft med hålla kroppstemperaturen nere. Kan läggas till att vår snittfart var 4:07 min/km. Hade en 2:a som höll spannet 3:32-3:42 på tillbakavägen. Som sagt, jag är inte triathlonvärdens intelligentaste utövare men säkert en av de mest passionerade?!

Nåväl, Solen vs Nelker 2-0. Kommer helt klart likna tennissiffron efter denna vecka men några game tänker jag ta på lördag. Skitsamma om jag kör i diket nu, det är om 5 dagar jag ska glänsa.

Vårt WiFi på rummet är ett skämt, detsamma gäller på de Caféer och övriga ställen jag försöker ladda upp bilder på. Har tagit väldigt många coola bilder från denna magiska plats som jag är besluten över att dela med mig. Ska bara hitta en uppkoppling som är mer 2000-tal.

Till dess, följ mig på @nelker på Instagram.

Nelker


Jetlag – ilandsproblem



Framme äntligen efter 24 timmar på resande fot. Jobbigaste delen var Frankfurt till San Francisco, 11h lång flight inkl mekaniskt fel initialt så höll oss stående på marken ytterliggare 90 min innan take off. Spenderade över 12h på det planet. Inga större missöden förutom det.. Nog sällsynt med så många människor med under 10% kroppesfett på samma plan i USA?!

Kroppen känns helt ok förut svullna underben. Orkade aldrig prångla på mig stödstrumporna så antar jag får skylla mig själv. Man sover som under en militärövning vilket innebär i små korta omgångar. Inte heller i en särskilt bekväm sovställning så man känner sig något bakis i övrigt. Med 12h tidsskillnad så sitter jag nu här kl 4:00 på morgonen och väntar in dagen. Tänkte hinna med en bil som hämtar oss 6:30 för åka simma vid piren.

Planen idag är försöka trots wokad kropp försöka få till ett hyfsat simpass följt av en löprunda alt lugnare cykling på 2h. Önskar få upp rutinerna och väcka musklerna nu medan det fortfarande finns tid med vila inför tävlingen. Försöker även få ordning på vätskebalansen & kosten efter ett dygn av flygplansmat.

Enligt utsago har det varit och är varmt samt fuktigt för årstiden. Ärligt känner jag ingen större skillnad än förra året. Kontrasten mot den svala oktoberluften hemma är så stor att det är svårt för mig avgöra hur stor spread det är annat än att den är enorm.

Många Svenskar här i år, hade sällskap av några på planet samt fler kommer dagen efter oss. Jag åkte hit samt delar lägenhet med Henrik Törn i år igen. Funkar väldigt bra bo med någon när man resar själv hit. Väldigt många dötimmar och andra situationer då det är kul med sällskap. Hade väldigt mycket önskat ha min famlj med men resan plus den stora tidsskillnaden hade varit för tuff för mina små. Kan bara stanna här en vecka vilket komplicerar saker ytterliggare. Dessutom är det inte gratis heller.

Veckoschemat kommer sannolikt innehålla någon typ av morgonsim varje dag. 1000-3000 meter beroende på situationen. Lika bra dra nytta av att få simma i kristallklara Stilla Havet när man har möjlighet. Skiter högt & heligt i om det är bra eller dåligt för formen. Planerar springa några lättare pass utan nämnvärda fartinslag. Detsamma gäller cykeln även om jag tänker prova några intervaller runt race pace för skaffa mig en känsla om hur lördagen kommer kännas.

Har med Systemkameran samt GoPro idag. Kommer fota samt rapportera från de ställen jag anser heliga. Var inte blyga ställa frågor alt komma med förslag vad jag ska dokumentera. Det är trots allt ni som ska läsa det….

Nelker


Nelkers Trek 9.9 – Kona pimpad


Hallå!

Triatleter är matriella nördar. Ärligt tror jag ett stort antal gillar prylarna mer än själva träningen?! Kan vara kombinationen också. Jag tror sporten kanibaliserar från något som är rätt otippat nämligen golfen. Jag är en av dem så det är inget att skämmas över. Finns väldigt många likheter mellan sporterna. Kanske inget old school eliten vill erkänna men egenskapen att hålla huvudet kallt under en lång tid, gnetandet, fortsätta kämpa trots de svackor man genomgår under en dag samt då de materiella. Triathlon ställer måhända större krav på utövarens fysiska profil men när den väl är på plats är det mycket som är lika vid själva tävlingsdagen… Ni fattar.

Hur som helst, för att inte fara iväg för mycket och reta upp de golfhatande släktet så kommer här några visuella godisbitar på min cykel inför resan. Om man är en satsande triatlet som gärna tävlar på olika platser och under växlande förhållanden så behöver man bestycka sin cykel med olika utrustning. Tänker då främst på hjulen och den mängd vätska samt lagnings-kit man behöver ha med. Efter förra årets tävling är det lättare bestämma sig för vad som är lämpligt att packa ner. Trots väldigt snälla vindar 2013 väljer jag åter igen en defensiv hjuluppsättning. Om det börjar blåsa satan vill jag inte ha för hög profil fram då det tar för mycket på krafterna behöva brottas med en krängande cykel. Det är tillräcklgt jobbigt ändå cykla i +37 km/h i den värmen & fuktigheten.

Kör med Bontragers Aeolus 9 bak och 5 fram, clincher. Valde Continental 4000s II som däck. Förra året körde jag med Zipp men dessa är minst lika bra samt jag föredrar clincher då jag är osäker på hur man byter tubdäck under stress. Byta slang gör man ju i tid & otid. Tog en kassett som känns rätt allround 11-25. Fram är största klingan en 53:a. Hade nog funkat bra med en 54:a oxå med tanke på banans väldigt långa och svepande nerförskörningar. Då jag knappast har en kadens likt en symaskin i min naturliga cykling så trampade jag ur ganska ofta då det stundtals går i ca 70 km/h. Antar jag borde öva på åka riktigt fort?!

Mitt viktigaste vapen är dock inte den aerodynamiska cykeln eller de svindyra hjulen utan min wattmätare från Quarq. Under så här tuffa omständigheter är det nästan fusk ha en sådan… Förra året hade jag 232 watt NP. I år blir det något liknande (mätaren visar några procent lägre efter jag bytte elektronik & uppdaterade programvaran). 

Va inte blyga ställa några frågor gällande cykeln.


 

Tack för visat intresse!

Nelker
 


Next stop Kona


I helgen som gick gjorde jag det sista som kan kallas för ordentlig träning på min nivå. Har fått lägga band på mig då Björn tycker jag behöver få till fler lugna pass. En av mina största svagheter är förmågan att lägga band på mig. Det bästa jag vet är att köra hårt, testa mina gränser och se vad kroppen klarar. Blir hög av tuffa utmaningar och älskar kvittot när man lyckats genomföra ett riktigt helvetespass. Jag sitter inte på min kontorsrumpa 10h om dagen för att sedan försaka tid med min älskade familj för att rulla 3h långsamt på cykeln. Ska jag ta mig tid för att träna så ska det kännas som det ger nåt eller åtminstone är kul. 

Inser nu när jag börjat nå mina begränsningar över hur snabb jag kan bli givet de timmar jag lägger ner. Måste göra något annorlunda nästa år om jag ska fortsätta utvecklas och nå dit jag vill. Känns rätt fånigt träna på dessa egenskaper men inser nu att jag måste, har testat allt annat och det går inte. Visst suger det när du inser att alla hade rätt och du hade fel?!

Nåväl, har faktiskt lyckats hyfsat med hålla intensiteten kontrollerat lägre än normalt under detta träningsblock. Timmarna har jag däremot inte fått ihop men har gjort mitt bästa. Man har den livssituation man har, ingen idé gnälla över den utan bara försöka göra det bästa av det. Jämför man min form från föregående år så är jag starkare denna gång. Simmar snabbare, cyklar bättre och springer ungefär som vanligt. All in all goda förutsättningar toppa förra årets bedrift. Kommer dock inte bli med hästlängder men god form samt en gnutta erfaranhet borde kunna ge 10-15 minuter på slutresultatet allt annat lika?!

Förra året hade jag 9:53h fördelat på 1:07, 5:06 resp 3:30h. Onödigt långa byten och kanske lite väl försiktig cykling tänkte jag försöka ändra på. Löpningen var katastrofal så där tänkte jag förbättra mig avsevärt. Men som vanligt, lätt sitta här och knacka på sin dator och gissa tider. Vädret har sista ordet på Hawaii, blir det blåsigt och några grader varmare är jag glad om jag kommer i mål före mörkret faller och de börjar dela ut glowsticks till de som fortfarande yrar runt uppe på Queen K highway.

Har lovat RW skicka bilder och annat smått och gott från min vistelse på Hawaii så ni kommer få mer av mig varken ni vill det eller inte. Kan man ändå inte få nog så finns jag även på Instagram & twitter @nelker

Mahalo

Nelker 

Efter ett löppass nere i Energy Lab. Barkaka naturligtvis!