Bokslut


Viktigt varje år sammanfatta sin träning och jämföra med föregående säsonger. Många saker blir tydliga då samt lättare felsöka. 2015 blev väldigt likt 2014 när det kommer till fördelningen mellan grenarna. Vissa saker blev som tänkt och andra inte pga olika förhinder längs vägen. Precis som föregående år drabbades jag av skador som främst märktes under löpningen vilket tyvärr hindrade mig från springa lika mycket som jag ville samt begränsade mina prestationer ordentligt. Största misstaget jag gjorde var tro man kunde ha en lång säsong utan uppehåll i mitten. Går säkert prestera under 9 månader om man är proffs då man kan vila och ägna mer tid åt förebyggande träning. Heltidsarbetande familjefar får nog ta några veckor off för slicka såren om han vill hålla året ut. Eftersom 2016 ser snarlikt ut i planeringen kommer jag ta en lugnare period i april-maj som det ser ut.

Strax över 400 timmar har jag tränat under 2015. Ungefär 220 av dem på cykeln i någon form, 120 löpandes och endast 63 i vattnet. Idealiskt skulle jag velat ha 225, 150 resp 80. Det hade givit en jämnare form över grenarna men det gick inte som sagt. I distans blir detta ungefär 725 mil på cykeln (beräknad snittfart 32 km/h), 150 mil löpandes och cirka 15 mil simmandes. Kanske inte låter extremt mycket för er inbitna triathleter men kom ihåg att jag kör ohälsosamt mycket kvalité då jag är tidsbegränsad relativt de ambitioner jag har. Normalt skulle någon i min sits träna uppåt 600-700h per år men då väldigt mycket mer lågintensivt. Då jag inte har den möjligheten måste jag chansa mer och följderna blir som ni ser att jag går sönder och tvingas ibland bryta. Det är min situation och det funkar väl ok även om jag önskar den var annorlunda, speciellt efter senaste perioden.

I dagsläget är formen god. Springer bra igen. Kanske inte på 5 eller 10km men har en väldigt bra löpekonomi för tillfället och kan tassa fram i 4:10-4:15 fart i över 20 km utan passera 80% puls. Det är ju trots allt det jag ska vara bra på även om det är häftigt vara snabb på milen. Gjorde för övrigt milen på egen hand under en hård vecka som ett tröskelpass på ca 36:40 så lite fart finns där iaf. Tänker dock inte låta fåfängan ta över utan fokusera på det jag behöver bemästra. Inga distraktioner nu utan fokus på slutmålet.

Planen för 2016 är klar, kan säkert komma att ändras men detta är vad jag hoppas kunna genomföra:
– Ironman 70.3 Dubai 29:e Jan. Pallplats i min AG och ta en slot till ”VM” på 70.3. Vann min AG 2015.
– Ironman Sydafrika 10:e april. Slot till Kona är prioritet, allt annat bonus.
– Challenge Fuerteventura 25:e april. Seger i min AG är målet. Kom 1:a 2014, 2:a 2015.
– Vansbro Triathlon 2:a juli, SM på halvdistans. Ska bli kul mäta sig med Sveriges bästa. Top 10?
– Hawaii Ironman Kalilua-Kona i oktober. Förhoppningsvis är jag där och går under 9:30h om vädret   tillåter. Banan passar mig som handen i handsken och stället är magiskt. Kommer sannolikt inte återvända utan stannar där för evigt J

Idag är det nyårsafton och jag försöker tillfriskna från en influensa. Spenderar närmaste dagarna nere i Cannes så ingen synd om mig. Hoppas få till 20-25 mil i bergen här för befästa min cykelform. Blir den lika stabil som min löpning kommer jag bli svårslagen om fyra veckor i öknen.

Vill önska alla er som läser denna rappakalja ett gott nytt år och hoppas era drömmar slår in nästa år om ni förtjänar dem!

Nelker


Early Bird


Hallå!

Höstmörker och för de allra flesta lågsäsong träningsmässigt. Min säsong 2015 fick som bekant ett snöpligt slut jag fick lägga in mina 7-8 veckors säsongsvila när jag borde tränat skiten ur mig inför Hawaii. Ingen idé gråta över spilld mjölk men för den delen inte glömma bort vad som har hänt och lära av de misstag man gjort. Jag kör hårt, det är jag medveten om. Låter även min träningsfilosofi genomsyra vår klubbs jargong och träningar. Det är inte för alla, det är jag mer än väl medveten om. Men så försöker jag heller inte frälsa eller tvinga på folk mina metoder. Säljer egentligen inget, tjänar inga pengar på värva medlemmar eller följare. Det har absolut fördelar vara en figur som syns & hörs men i största mån tycker jag om förmedla det jag tror man blir bättre av samt hoppas kunna inspirera sådana som är lite vilse i sin satsning. Vad det än må vara. Har ingen formell utbildning men vågar ändå påstå jag vet vad jag pratar om då den bästa skolan är livets egna. Man kan läsa massvis av böcker och lyssna på föreläsningar men utan prova på själv är det väldigt svårt förstå sambandet och lägga det slutgiltiga pusslet.

Min kropp har nu läkt ihop. Vore en lögn säga den är 100% men nu vet jag åtminstone om var mina riktiga problemområden finns och har hyfsad koll på hur jag ska hålla dem i schack. Mina största svagheter är korta höftböjar & sätesmuskler. Vem har inte det efter tusentals träningstimmar?! Tyvärr är jag envis och tål mycket vilket gör att det ofta är försent när något verkligen går snett. I framtiden tänker jag lyssna bättre samt inte slarva med mina ”fåniga” övningar. Så jobbigt är det faktiskt inte att lägga 10 minuter efter varje pass för stretch & annat.  Vaderna blir lätt stela och muskeln drar gärna ihop sig vid tunga träningsperioder. Massage & stretch även där borde hålla hälsenorna i schack & plantar fasciit borta. Finns inga garantier men man förbättrar sina chanser avsevärt.

 

Då jag blev bestulen på min Hawaii slot detta år i Kalmar (jag är en idiot) så tänker jag revanschera mig under nästa. Huvudfokus i närtid blir vara i sagolik form till Sydafrika den 10:e april. Hela 75 slots och en bana som på pappret passar mig. Tyvärr gör de om cykelbanan till platt så nu är det upp till domarna om banan skall vara till min fördel fortfarande. Då Ironman tar emot 2500 deltagare per lopp så blir det väldigt knepigt för de få domare som är på vägarna att förhindra drafting. Har faktiskt inget svar på hur man ska göra men 20 meters regel efter ett par mil fram till mil 17 vore en bra början. Initialt på cykeln och i slutet är för svårt hålla isär folk som skulle tvingas bilda en 5 mil lång kedja om de kom upp samtidigt ur vattnet vilket hälften nästan gör. Låta folks omdöme vara en faktor kan man glömma. Prestigen ta sig till Hawaii är större än vetskapen man har fusket sig dit. Nog mest vi PK svenskar som spelar oskyldiga även om jag ser minst lika många nordbor på hjul som listiga sydeuropéer. Vi är bra hycklare vi här i norr. Leva som vi lär är för de flesta en övermäktig uppgift.

Innan jag slänger mig i vattnet bland hajar, afrikaner och non drafting svenskar ska jag tävla i Dubai den 29:e januari. Hade mitt livs lopp där förra året om man bortser från simningen men den gick åt helvete för alla tack vare sjuka vågor och noll sikt. 20 meters regel, böljande bana, kraftiga vindar passar mig perfekt. Lyckades trots ovana cykelben springa en korrekt uppmätt halvmara i 3:57 fart min/km. Sprang t o m för långt då en funktionär gav mig fel väganvisning. I år är jag bättre förberedd i alla tre grenar och hoppas åtminstone kunna tangera förra årets bedrift. Vann min AG 2015, M35-39. Gör jag det även denna gång får man chansen köra ”VM” 70.3 nere i Australien. Skönt att alla lopp ligger så sjukt nära Sverige. Både billigt och bra. Nåja, kanske blir ett bra tröstpris om jag lyckas knipa en sån. Ta för givet att jag ska kvala i SA är naivt. Kan hända väldigt mycket under en Ironman, det fick jag tyvärr erfara inte bara en gång under 2015.

Nu får jag sätta punkt, knappt jag orkar läsa mer dravel.

Nelker


Big Swede Trek Speed Concept 9.9



Ny säsong innebär ny cykel. Även denna gång föll valet på en Trek Speed Concept 9.9, Project One. P1 är för dem som inte nöjer sig med hyllvara utan vill bestämma helt över sin konfiguration. Det finns oändligt små val göra på en cykel. Optimerar man sin utrustning samt är på toppen av sin förmåga när man använder den så finns det många minuter att tjäna, allt annat lika. Man kan självklart överdriva sina val och svårt motivera vissa kostnader men det är väl upp till var och en hur mycket pengar & tid man vill lägga på sina intressen. Tröttnat på folk som hela tiden raljerar över vilka prylar man har. Försöker göra sig lustiga över dem. Samma personer köper nya bilar som faller hundratusentals kronor i värde samt dricker & festar för tusenlappar i veckan. Vi kan väl enas om att vi alla är olika. Tror dock mina val är mer miljövänliga och leder till ett mer hälsosamt liv. Vi har nog lika roligt skulle jag tro men vi slipper söndag- & måndagsångesten. 

För er som är riktiga cykelnördar så kommer här alla detaljer med motivering därtill.

Tog igen en XL då jag sitter bekvämt samt tillåts vara tillräckligt aero. Skulle säkert kunna vara mer aggressiv på en large men då jag satsar på 70.3 samt full Ironman är det oväsentligt. Färgen är Charcoal med svarta logos.

Gick över till SRAM Red 22 på denna cykel då min Trek Emonda även den har SRAM. Praktiskt ha samma komponenter i sin cykelpark vid försäljningar eller när man skiftar delar mellan cyklarna. Var inte helt nöjd med min förra SRM då det var uppenbart att den visade för mycket trots att SRM sägs vara wattmätarnas ”atomur”. Mina misstankar besannades nu när min nya SRM kom som visar nästan 5-7% mindre. Ungefär som min gamla Quarq som sitter på linjecykeln. Förutom hjärnspöken som säger jag tappat en masssa watt så är det skönt ha verklighetstrogen data när man kör framöver. Kör på 172,5mm långa vevarmar & Speedplay pedaler. Tog även ett kit från Ceramic Speed. 

Tog ett nytt par hjul då det visar sig min tävlingskalender enbart innehåller ”blåsiga” lopp. Valde Bontragers Aeolus 9 bak och deras 7:a fram. Perfekt set up vid lopp som Fuerteventura, Cannes, Kona m fl. I Dubai & Sydafrika byter jag ut bakhjulet mot min disk. 

Tog inte SRM PC8 som data display då jag tycker deras elektronik är onödigt omständig. Kommer köra på en Garmin 520 istället. Keep it simple. Dessutom laddar jag ner all data i Trainingspeaks om jag skulle vilja titta på molekylär nivå. 
Utväxlingen är original 53/39 men kommer byta mot en 54 el 55:a fram för tävlingar när det är långa utförskörningar. Har en naturligt låg kadens runt 81-84 och tar stryk av ligga länge över 100. 
Försökt testa andra sadlar men ISM Attack eller Prologue är de enda jag kan sitta på. Vi är alla skapta olika och jag är bara glad det finns nåt för mig. 

Svårt tro det finns en så mycket bättre cykel än såhär på marknaden. Vågar nog påstå det är en av världens snabbaste & snyggaste triathloncyklar. Återstår bara göra ägaren värdig en så fin maskin….

 


New gear – fresh start


Det dröjer mellan uppdateringarna märker jag. Naturligt då mitt aktiva liv ligger delvis i torrdocka. Har en ganska skev verklighetsuppfattning när man tycker en paus från träning bara innefattar 5-6h i veckan. Allt är relativt antar jag. Dessutom tränar jag inte bara för uppnå resultat utan även för jag tycker det är kul samt använder det som terapi. Rent fysiologoskt tror jag det är bra även under lågsäsong hålla musklerna i trim och inte helt duka under i dekadens. 7-8 kilo extravikt och två månaders stillasittande borde öka skaderisken markant när man sedan drar igång igen?!

Eftersom min första stora utmaning ligger tidigt i april har jag i dagarna dragit igång med första månaden av förberedande träning. Kan ärligt erkänna att passen är urtrista och jag har extremt svårt hålla tillbaka. Aldrig gå för full maskin eller testa gränserna tycker jag är dyngtrist. Har endast intensitet på cyklingen närmsta tiden vilket då blir passen jag ser fram mot. ”Löpning 30-40 mins @ 4:40 min/km” på schemat suger. I klar och kylig luft bland röda & gula höstlöv vill man ju inget annat än damma på lite. Ska dock försöka hålla mig på mattan även om jag fuskar lite.

På den materiella fronten har det dock hänt desto mer än några fjösiga löp & cykelpass.
Sålt både min Trek Speed Concept samt min gamla Mountainbike. Det är alltid sorgligt sälja något som man tycker om men då mina nya cyklar som jag har beställt är minst lika fina så misstänker jag sorgen kommer vara kortvarig. Känner mig lyckligt lottad som får fortsatt förtroende köra på så fina cyklar och tänker bevisa mitt värde som cyklist och ambassadör för Trek/Bontrager. 

Som mountainbike föll valet på en Procaliber 9.8. Sneglade länge och väl på 9.9:an men då jag mestadels cyklar mtb på vintern kändes det överkurs gå all in på en vintercykel. Då jag ser mig själv som en ganska medioker mountainbike cyklist kändes det även onödigt i den aspekten. Finaste ramen samt Shimano XT och en väldigt fin gaffel räcker & blir över. Nya cykeln kommer imorgon så ser redan fram mot bli duktigt skitig samt känna musklerna brinna i branterna.

När det kommer till min nya Tempocykel så sparade jag inte på krutet. Misstänker jag har Europas vassaste varelse mellan benen om 4-5 veckor. Precis som tidigare blev det en Speed Concept 9.9 med ramstorlek XL. Satt väldigt bra på den förra och kommer endast göra mindre justeringar som är möjliga med föregående setup. Stora skillnaden denna gång är att jag går från Shimano Dura Ace till SRAM Red 22 (mekanisk). Kommer fortsätta med SRM även om det är något omständigt och dyrt jämfört med Quarq. Största skälet till ävergången är att jag även har SRAM Red på min Trek Emonda och det finns stora fördelar har samma märke på komponenterna inom hela sin cykelpark. Speciellt om något går sönder och måste skickas iväg eller vid försäljningar då man kan vraka och välja vad som ska skickas ut alt behållas. Färgvalet blir denna gång helt nytt och jag lovar ni kommer inte bli besvikna. Går för en mer ”stealth” look. Väldigt nöjd med Bontragers carbon clincher Aeulos hjul men då 2016 års tävlingsschema ser blåsigt ut så blev det 90 mm bak & bara 70 mm fram. Tror det blir idealiskt oavsett vindförhållanden. Fortsätter med 172.5mm vevarmslängd då det funkar bra. ”Don´t fix something that isn´t broken”.

I veckan kommer datumet för Ironman 70.3 Dubai offentliggöras. Kommer garanterat bli årets första prövning. Lyckades trots minimala förberedelser vinna min klass 2015 efter en väldigt bra cykel + löp. 1:23h på en korrekt uppmätt halvmara efter cyklat solo i hård vind på 270 watt är nog min bästa bedrift i närtid med tanke på den begränsade träningsmängd jag hade mäktat med innan.

Tack för visat intresse!

Nelker


Off Season


Hej igen!

Lite över tre veckor har gått sedan min fadäs i Vichy. Haft gott om tid tänka samt analysera vad som gick snett. Gjorde omgående en magnetröntgen av ryggen samt besökte sjukgymnast med erfarenhet från idrottsskador. Bägge konstaterade min kropp visar tecken på slitage, orörlighet, obalans samt stelhet. Egentligen inget konstigt på en nästan 40 år gammal människa som ägnat merparten åt sin fritid åt idrott på hög nivå. Det som var bra är jag nu kan blicka framåt med vetskapen det inte var några allvarliga problem utan måste lära mig ta hand om mig bättre.

Med detta i bagaget tog jag en välbehövlig paus från allt vad struktur heter. Har inte spikat något datum exakt när jag sätter igång igen men det lutar åt slutet oktober. Till dess blir det sporadisk löpning, cykling när jag känner för det samt så mycket simning & styrka jag kommer åt.

Har tittat lite på nästa år och redan bestämt mig för tre tävlingar som jag sannolikt kommer köra. Två av dem ligger väldigt tidigt så jag behöver starta min grundträning 7-8 veckor tidigare än normalt. Efter denna säsong vet jag att jag kan köra rätt bra trots mestadels vinterträning. Det bevisade jag i Dubai, Cannes & Fuerte. Behöver dock hitta några helger innan SA där jag tillåts cykla lång på riktigt samt får några open water simningar. Kör självklart vidare med coach Björn Andersson.

Ironman Sydafrika går 10:e April och ser ut passa mig finfint. Simma i hav, cykla på en vinpinad och bucklig bana sedan springa i värme. 75 Kona slots och sedan en lång period innan det är dags växla upp igen. Tröttnade i somras på lägga hela sommarsemestern på träning. Även om dygnet innehåller fler timmar så var jag ofta trött och oinspirerad när jag skulle leka med barnen. Vill inte vara en sådan pappa längre. Mina ungar har dessutom blivit större och kräver mer engagemang från mig. Det minsta man kan ge dem är sitt intresse & tid.

Två andra lopp som jag planerar är Ironman Dubai 70.3 (februari) samt SM på halvdistans i Vansbro (juni). Anmäld till Challenge Fuerte 23:e april men bestämmer mig efter målgången i Sydafrika. Vill verkligen köra bägge då Playitas ligger mig varmt om hjärtat. Får tyvärr stå över Cannes Triathlon 16:e april av uppenbara skäl L

Går allt som planerat kör jag Hawaii 2016 och denna gång hoppas jag hinna förbereda mig länge och väl innan. Tidigare har det blivit aningens panikartat och hafsigt då Kalmar går endast 8 veckor innan. Jag anser man behöver åtminstone ett kvartal på sig för återhämtning samt förberedelser innan man kan köra en full Ironman igen på toppen av sin förmåga?!

Ska dock bli extremt intressant följa Hawaii från soffan detta år och följa de lyckliga som är där. Är otroligt avundsjuk och känner mig nästan bestulen på min chans komma dit. Man lär sig dock av sina misstag så nästa år hoppas jag stå för underhållningen istället (?!).
 
Tack för visat intresse!

Nelker


Tough times don´t last – Ironman Vichy


Hej!

Jag vet att människan älskar läsa om misslyckanden. Inte bara då vi av naturen är skadeglada utan även pga omtanke, lärdom och gammal hederlig nyfikenhet. Jag är en person som gärna sticker ut hakan, älskar synas och höras så då åker man på några snytingar ibland. Det får man ta.

Börjar dock tröttna på det här nu. Skriva eller berätta om mina misslyckanden är inte lätt ej heller särskilt roligt då man känner sig rätt tjatig som staplar upp eviga ursäkter. Årets tredje DNF är ett faktum och nu känns allt väldigt tungt. Denna gång var det inte materialet som var boven i dramat utan min kropp. Vad var det som hände?! Jag tar hela förloppet om ni orkar läsa…

1.) Har i dagarna mellan Kalmar & Vichy känt en smärta i ländryggen som påminner eller är exakt som den man får efter sovit i en dålig säng. Inte reflekterat mer över det än att det säkert bara är en fånig krämpa. Har annars mått väldigt bra men behövt mer sömn än tidigare och känt mig aningens låg efter incidenten i Kalmar. Alla träningspass under denna tid har gått hyfsat bra & smärtfria.

2.) Trots besvärlig uppladdning i Vichy med magproblem & stress över borttappad cykel från flyget så hann jag till slut checka in allt och få behålla en rejäl måltid innan det var dags att lägga sig.

3.) Mådde kanon på racedagen, kände mig kärnfrisk och så taggad man nu kan bli över att behöva starta en full Ironman igen. ”Få det bara gjort nu, du kan det här” intalade jag mig själv.

4.) Simmade rakt och bra hela distansen. Varmt i vattnet (24 grader) så jag höll tillbaka något då jag kände mig smått överhettad stundtals. 1:06h på en ganska långsam bana är ok men inte bra. Inget jag hetsade mig upp över utan fortsatte med min race plan ut på cykeln.

5.) Initialt bökigt komma ut ur stan på småvägar med usel asfalt. Oerfarna cyklister som cyklar väldigt ojämnt samt har en förkärlek till drafta. Det är alldeles för energikrävande skaka av sig dem första timmen så jag flöt med på lagliga 10 meter. Cykelbanan var på två varv á 90 kilometer och hade stundtals helt ok underlag med längre raksträckor. Någonstans vid 60-70 kilometer hade de värsta nybörjarna slutat hetsa och tappade fart. Ett par kort från domarna och jag kunde börja avancera utan riskera ett koppel av jönsar bakom mig. Ökade upp ganska rejält och körde relativt hårt mellan kilometer 70-160. Passerade allt som kom i min väg, oändligt många klungor av duktiga simmare som började krokna då värmen & blåsten tilltog. Jag skötte min nutrition exemplariskt och fick i mig bra med vätska. Höga watt men aldrig någon nämnvärd muskeltrötthet så jag fortsatte. Slog medvetet av med 10-15 kilometer kvar för vara fräsch ut på löpet som jag visste skulle bli tufft i 36 graders värme under en stekande sensommarsol. 4:56h tog cyklingen. 266 watt avg, 270 NP. En bra tid då jag gjorde den ENSAM.

6.) Törstig som en bakfull & skeppsbruten pirat sprang jag iväg på hyfsade ben. Ingen smärta direkt utan försökte mest hitta tempo & känsla. Första delen var i motvind, halvt i skugga. Märkte att 4:20-4:25 min/km var ett bra spann i vinden. Banan vänder sedan upp, knixar in i en park innan man springer på omvänd sida av floden. Där äntligen kom energin tillbaka och började springa avslappnat i 4:10-4:15. Stannade kort i stationerna så jag fick i mig vätska & få vatten på kroppen. Efter första varvningen vid 10.5 km började en bekant molande ländryggskramp komma. ”Hej gamle vän” tänkte jag då denna alltid kommer efter en timme men försvinner 2-3km senare. Den här gången var den segare men bara bita ihop. Stannade vid 13 km för dricka och sen när jag skulle springa gick det inte. Smärtan var för stark och benen ville inte. Stretchade men höll på att inte komma upp igen. Testade springa lite men benen vek sig. Tog mig för ryggen och kände jag var svullen och väldigt öm. Promenerade men nerverna skickade stötar ner i benen så de började vika sig. Trasslade fram och tillbaka, började smått få panik. Vad fan ska jag göra?! Kände hur jag drogs ner i ett mörkt hål och känslorna från Kalmar kom fram igen. Har haft falsk ischias tidigare och vet hur allvarligt det kan bli när man retar upp nerverna. Svullet runt diskarna skrämde mig och jag insåg att fortsätta springa var uteslutet efter ett par försök som slutade i tårar. Promenerade tillbaka in till mål där min far stod och väntade. 22km hade då passerat och åsynen av honom samt beslutet kliva av var bland det jävligaste jag har gjort i vuxen ålder. Har inte gråtit såhär mycket sen barnsben och jag vill knappt gå in på vilka mörka tankar som for genom mitt huvud då.

Slutsats: Min egen analys är att jag efter en krävande cykling i Kalmar mattade ut min redan svaga ryggmuskulatur i ländpartiet. Har inte lyssnat på dessa signaler och försökt behandla det utan tjurskalligt förträngt problemet. 18 mil cykel på risig asfalt var dödsstöten för de muskler som håller uppe min ryggrad och diskarna började ta smällar tills de inte orkade längre och nerverna skickade ut patruller. Min säsong 2015 har varit lång och jag har stundtals haft väldigt ont. Vissa saker hade definitivt kunnat undvikas med förebyggande träning, andra inte. Omöjligt veta om detta var ett sådant problem men det känns så vilket spär på min irritation. Idag känns det ok men är öm fortfarande och aningens svullen.

Framtiden: Först och främst ska jag utesluta det är något värre än klena ländryggsmuskler samt göra upp en långsiktig plan på hur jag skall undvika detta i framtiden. Har varje säsong kört en del styrka under grundträningen men inte ansett jag haft tid prioritera den under senare delen. Verkar som om åldern kommer ikapp och jag kan ej längre bortse från det faktum att jag kan lämna färre saker åt slumpen. Är ju på gott och ont fortfarande i fantastisk form så något kul tänker jag nog hitta på när jag smält allt det här innan jag stänger böckerna för det här året. En full Ironman kommer det sannolikt inte bli men en 70.3:a vore inte omöjligt.

Tur att man inte lever efter världens töntigaste uttryck – Death before DNF.

Så ni vet, förstår precis hur mikroskopiskt litet detta problem är och att det finns oändligt mycket viktigare saker i livet än reda ut sin medelålderskris iklädd lycra och skärmkeps. Men detta är en sportblogg som handlar om det och inget annat så jag låter andra prata mer seriösa ämnen. Hoppas ni ändå lär er av mina misstag som även jag förhoppningsvis gör så slipper ni förödmjukelsen och besvikelsen som jag har tvingats genomlida.

Tack för att ni lyssnar och jag lovar bjuda på en show inom kort. Kanske t o m ett målfoto.

I nästa inlägg kommer ett ”opartiskt” inlägg om Ironman Vichy för er som är sugna för nästa säsong.

Mike


Gör om gör rätt


Manöver

I det militära brukade mina befäl säga ”Furir Nelker – Gör om gör rätt”. Kom ihåg hur mycket jag hatade den meningen när man fick omgruppera för sjuttioelfte gången på en regnblöt skärgårdsö. Oftast var man overkligt trött, hungrig och lortig. Denna eviga repetition av något så banalt som slå upp en O-plats (Observationsplats) gjorde att man till slut inte lämnade något åt slumpen. Det är ju evigt mycket enklare göra det rätt och bra från början så slipper man förödmjukelsen och besväret behöva göra om det igen. Exakt så känner jag med Kalmar, med skillnaden där hade jag kunskapen, gjort förberedelserna och hade bara mig själv att skylla. Det mikroskopiskt lilla misstaget att ta misste på två ventiler gör att jag nu sitter på Arlanda och väntar på en flight som ska ta mig till Lyon efter först mellanlanda i Zürich. Ta ledigt från jobbet, hotellvistelse, lämna min familj och evigt meck med cykeln igen. Det lilla misstaget har kostat mig mycket, inte bara i pengar räknat utan även energi och tid. Själva tävlingen i sig ser jag fram mot, det är ju göra något jag älskar. Det är grejerna runtomjring som är det omständiga. Känner mig lyckligt lottad som har en förstående familj som alltid stöttar mig samt kollegor på jobbet som än så länge inte har kastat ut mig. ”Gör om, gör rätt”, den här gången blir det inga misstag från Furir Nelker. Han kommer inte ta några fångar.

Har gjort lite research om Ironman Vichy. Svårt skaffa sig en klar bild då det är första gången den går under i Ironmans regi. Tidigare år var det Challenge som höll i trådarna innan de sålde eventet till IM tidigare i år. Det mesta är sig likt från föregånde race men nu kör de cyklingen från omvänt håll samt verkar ha förlängt banan till den korrekta distansen 180.2km. Challenge har för vanan korta ner banorna för kunna locka med snabba race. Buskis tycker jag då motionärer inte kan jämföra tider och hastigheter mellan race då det kan diffa så mycket som 7-9 km. För någon som cyklar i 30 km/h är det över 10 minuter vilket är rätt mycket. Det var få anmälda i somras men nu verkar de fått ihop ca 1600 personer som ska tävla. De kommer släppa iväg oss i vågor vilket jag gillar då det blir mindre folk i vattnet samt färre som kommer upp samtidigt vilket minskar risken för drafting samt gör det lättare för domarna att urskilja fuskare. Man kör två varv på cykeln á 90 km, 900 höjdmeter totalt. Löpningen går längs vattnet och är på fyra varv á 10.5km. På pappret är det verkligen ett race som passar mig vilket känns kul. Tyvärr verkar det komma ett kraftigt högtryck till helgen och prognosen visar på +33 grader & sol. Lika för alla såklart men kommer bli tufft. Än så länge har jag tävlat bra i hetta, hoppas jag även har en sån dag på söndag.

Nu ska jag boarda mitt plan. Skickar en kort uppdatering på lördag hur man kan följa mig.

Lycka till ni få starka som kör 70.3 VM i Zell am See samt ni som ska bråka bland brännmaneterna i Tjörn. I´ll be watching.

Adieu

Sergeant Nelker


Ironman Kalmar – DNF


Fick bryta min första Ironmantävling. Ni som gjort en eller fler vet vilket tufft och tråkigt beslut det är. Har under den tid som aktiv varit förskonad från mekaniska bekymmer under tävlingar men det var bara en tidsfråga, och det visste jag. Tråkigt bara att det skulle hända på just detta lopp och inte på ett mindre betydelsefullt. Jag har investerat så mycket för denna dagen att det nästan är löjligt. Man offrar och försakar så mycket för att vara i den form en hel ironmantävling kräver, speciellt om man siktar på dom tiderna som jag gör.

Ska kort sammanfatta vad det var som hände:

Simmade initialt bra, men hade precis som alla andra svårt att navigera och förstod under simmomentet att det inte kommer bli några snabba tider så lika bra ta det lugnt och försöka hushålla med krafterna. Gjorde en jättetabbe när man vänder upp och simmade fel ihop med några andra. Omöjligt veta hur mycket det misstaget kostade mig men gissar på 2-3 minuter plus att luften gick ur mig också. 1:09 tog det innan jag nådde land.

Drabbades dock inte av panik och bombade iväg på cykeln utan höll min plan. Cykla kontrollerat till dess vi når Ölands södra del och vänder upp. Där ska jag börja öka trycket och köra ikapp/ifrån mina konkurrenter. Hade väldigt fina ben för dagen och strategin fungerade perfekt. 258 watt i snitt de första 9 milen och en tillfredställande snittfart. Över Alvaret ökade jag då jag är bra i medvind samt partiet som tar en till och över bron. De jag såg framför mig körde jag ikapp och ifrån. De som försökte ligga bakom flög av ganska omgående. Ja som ni förstår, det kändes magiskt och jag hade bara några mil kvar innan jag skulle slå av för att börja förbereda mig för löpningen.

135 km in på cykeln var jag ikapp Petter Sandelin och låg 10 meter bakom honom ett tag då vägarna norr om Kalmar är trixiga samt jag hade en liten dipp. Vid en brant vänsterkurva som leder under en viadukt hände en märklig sak. Framdäcket kavlade nästan av och det var på håret jag åkte i backen. Tackade min lyckliga stjärna att jag inte föll men märkte samtidigt att luften i framdäcket var tomt. Drabbades inte av panik utan hoppade direkt av för byta slang. Hjulet krängde av fint, tag fram ny slang och förlängare som jag hade packat omsorgsfullt. Det var då jag insåg mitt misstag. Jag hade parat ihop fel slang med fel ventilförlängare. Först trodde jag inte det var sant utan började likt en idiot försöka tvinga gängorna att passa med det var hopplöst. Ropade till mig de funktionärer som stod i kurvan så det skulle ringa Meck-bilen. De hade tyvärr inga rutiner för detta eller telefonnummer. Har aldrig förr upplevt tiden gå så fort. Hela tiden passerade cyklister som jag lagt så mycket energi för att köra ifrån. Efter 10-15 minuter kommer en Race Marshall. De saknar även de nummer och radiokommunikationen verkar strula. Först när nästa Marshall kommer så lyckas vi få några nummer att försöka nå men jag inser någonstans att mina chanser att placera sig är borta och förbi.

Efter 45-50 minuter är mitt hjul lagat. Har under tiden suttit i en varm gryta och inte druckit nämnvärt då allt var nästan slut när det hände. Funderade ett tag om jag skulle testa springa en snabb mara efter jag rullat in i stan men vad skulle det hjälpa, mitt race var över och det var bara mitt eget fel. Cyklade klart banan i en upprätt sittställning och parkerade cykeln på sin plats. Sökte upp en funktionär inne i Transition och bröt tävlingen. Hämtade min Street Bag och ringde upp min pappa som jag visste var orolig hemma framför datorn. Hann bara säga Hej innan jag kollapsade i tårar. Jag grät och grät som ett litet barn. Till och med när jag skriver detta fylls ögonen av tårar.

Tog mig till slut i kragen och tog mig ner på stan för heja fram mina vänner som fortfarande kämpade där ute. Ligga i fosterställning på rummet och tycka synd om sig själv blir det inte bättre av.

Senare på eftermiddagen tittade jag på filen över hur loppet hade gått. Hade snittat som sagt 258 watt de första nio milen. Den resterande sträckan hade jag ökat till 278 watt och inte gjort några dumheter utan jämnt och fint. De 137 kilometer som jag fick ur mig i tävlingsfart hade ett snitt på 277 watt Normal Power och en snitthastighet av +38km/h. Kan konstatera att min mätare nog visar lite för mycket men efter samtal med Björn är det här jag ska ligga. Annars hade jag knappast kunna öka samt ha den kontrollen.

Kommer aldrig få veta hur denna dag hade slutat ”om inte om fanns”. Låt oss inte spekulera för mycket men om jag bara hade gjort en 3:20h mara vilket jag gjort senaste tre gångerna så hade jag kommit trea-fyra i min Age-Group. Då jag var i fantastisk form är jag övertygad om att det hade gått betydligt snabbare men det får vi aldrig veta.

Då jag inte är den som sitter uppgiven speciellt länge så har jag redan hittat en ny tävling för att revanschera mig. Kasta bort denna form vore otänkbart och jag ger mig inte förrän jag faller halvt död ner på mållinjen.

Den 30:e augusti ska jag köra Ironman Vichy i Frankrike. En liten stad känd som Paris lillasyster eller SPA-staden. Ligger en bit utanför Lyon i mellersta Frankrike. Simma i en sjö sen cykla på en platt bana. Har ingen aning om hur fort det kommer gå eller vilka som ställer upp. Det är första året denna tävling går. Det enda jag vet är det kommer stå en lång hämndlysten man på startlinjen med tretton extraslangar påtejpat på cykeln och en bakficka full med ventilförlängare. Hoppas grodätarna har tränat på att cykla hårt på platten för jag tänker inte ta några fångar.

Up and at ´em!

Nelker


Taper Time


Hallå!

Sista veckan av hård mängdträning fördrevs nere i Cannes. I ärlighetens namn fanns de superba träningsmöjligheterna med bland faktorerna som avgjorde beslutet att hastigt och lustigt åka ner hit. Man får vara smått självisk om fler gynnas, eller?!
Nåja, barnen har inte direkt klagat då de fått bada i varmt & klart medelhavsvatten från morgon till kväll. Lite skillnad från bacillfyllda bassänger i kalla Sverige som tyvärr var alternativet. Vore synd klaga men det var nästan för varmt och skönt för kvalitativ träning. Simma var magiskt om man gjorde det före förmiddagsbrisen rörde upp vågorna. Cykla gick ok om man stack ut tidig morgon eller sen kväll samt höll till på högre höjder. Springa var nästan omöjligt men tur i oturen så har jag ett problem med hälsenan vilket gjorde att jag vilade från nästan all löpning i veckan som gick. Har börjat få bukt med det och ska inte vara något problem inför Kalmar.

Tror man kan argumentera länge och väl om man verkligen gynnas av den typen av cykling som man gör här nere strax före den bantyp som jag ska tävla på. Den är långt ifrån tävlingsspecifik och cykla linjecykel är ju inte heller direkt som att ligga i tempoställning. ”Cykla som cykla” är nog en generalisering som inte riktigt stämmer men jag tror ändå jag fick ut mer positivt av cykelträningen här nere än vad jag hade fått hemma i Sverige. Dessutom hade jag osannolikt gjort lika långa pass då jag har en tendens vända hem om det är under 15 grader och regn. Höll dock på tappa självförtroendet helt då min wattmätare på linjecykeln är av ett annat märke än den på tempocykeln samt visar ganska rejält mycket mindre. Utan vetenskapliga bevis påstår jag att den visar ca 4-6% mindre allt annat lika. Den är som tur är konsekvent men det gav ändå hjärnspöken när man behöver bekräftelse på vägarna. Man får gång på gång bevis på att man inte kan jämföra watt sinsemellan, speciellt inte om mätarna är från olika märken och sitter på en annan cykel.

Fick ihop 11 timmar cykel inkl 4700 höjdmeter fördelat på tre pass, sprang endast 13km fartlek men lyckades simma hela sex gånger på sju dagar vilket är något typ av rekord för mig. Alla dessa simpass var inte jättelånga men lever ju efter devisen ”antal meter per vecka” och inte per dag. Dessutom ifrågasätter jag som oftast alla mängdfascister som bara matar på enorma hästpass utan få någon nämnvärd utveckling år efter år. Kan det vara så att en äldre person ska försöka hitta fart snarare än uthållighet vilket är just det som börjar bli svårare och svårare när man passerat 30-35 år?! Får ofta kritik för hur jag tränar men än så länge har det ju gått ganska ok trots jag sällan kör dessa ”livsviktiga” långpass. Självklart måsta man ibland simma, cykla & springa långt men inte varje vecka året runt. Om man inte badar i tid & fint väder förstås?!

Börjar finslipa min race plan men de sista detaljerna kommer jag besluta om först närmre inpå då vädret har en sådan enorm påverkan på loppets utfall. Hoppas på liknande förhållanden som 2013 snarare än 2014 även om löpningen var mer skonsam -14 tack vare de regnskurar som föll. Ska förklara varför. -13 blåste det en stark sydvästlig vind, -14 var det mer rakt västlig. Sydvästlig vind ger väldigt mycket medvind på banan och den motvind man behöver tampas med får man tidigt när man fortfarande är fräsch och positiv. Västlig vind ger snedvind merparten av cyklingen vilket inte håller ner hastigheterna speciellt men man får en trög känsla under loppet och måste trixa med en krängande cykel vilket sliter på rygg, axlar och core muskulatur. Detta går sedan ut över löpningen medan det förstnämnda alternativet skonar kroppen mer. Detta är hur jag upplever det iaf, finns säkert dem som tycker tvärtom. En sak är säker, blåsa kommer det göra. Oavsett om det står 2-3 m/sek i prognosen så är det sannolikt 7-9 m/sek på Öland. 2012 är undantaget. Året som Gud & domarna glömde 🙂 Det svåra med cykeldelen för mig detta år kommer vara hålla igen. Är i så sjukt bra cykelform och det känns förjävligt inte kunna få visa det och sätta en elak bike split. Triathlon handlar tyvärr om disponering & kontroll. Kommer bli äckligt svårt inte haka på de som passerar mig eller inte köra ikapp och om de som ligger före. 250-265 watt, no more – no less.

Har ingen direkt strategi för simningen annat än simma så fort & smart jag kan utan bränna krut. 1:01, 1:04 eller 59 minuter är skitsamma. Det får bli som det blir. Löpningen är det eviga kruxet men det får bli på känsla. Tänkte klippa första halvmaran runt 1:30h isch sen ta det därifrån. Har en fåfäng idé komma in under 3:05h någongång och då krävs det en ganska skyndsam inledning även om 4:15 min/km inte är några galna farter. Kommer få  äta upp att jag skriver det här men det är ok. Man kan aldrig bli bäst om man inte vågar förlora här & där.

Adieu!

Michel


Sista veckan


Nu går man mot en brytpunkt där det inte längre spelar någon roll vad man gör träningsmässigt. Det går snart inte påverka utfallet i Kalmar om annat än negativt. Träningen vid det här laget ska vara klar och endast finslipningen återstår. Simningen är väl undantaget, den kan man träna hela vägen fram till race day även om man nog ska undvika långa & tuffa serier dagarna innan. Sista långa cyklingen är bra ha gjort drygt två veckor innan och lång löp likaså. Mest försöka hålla igång och ta igen förlorad tid med familj & vänner.

Senaste tiden har jag huserat nere i min sommarstuga i Haverdal, Halland. Ett träningsparadis utan dess like i normala fall men i år har det precis som i resten av Sverige varit rätt kärvt. Det har blåst över det normala och temperaturen varit låg. Det annars så fantastiska Kattegatt har inte bjudit på simbart vatten vilket tvingat mig till Brottets ute 50:a. Det funkar såklart om man biter ihop men är inte idealiskt. När TV4´s vädermetrolog uttryckte sig ”inget högtryck i sikte och det är oktobertemperaturer” så fick jag nog. Dessa tre veckor är min enda sommarsemester och jag pallar inte underhålla barnen i två veckor till på halvruttna nöjesparker iförd överlevnadsdräkt.

Sagt & gjort. Nu är flygbiljetter till Nice inskaffade och vi får sista veckan av semestern nere på Franska rivieran. Cyklingen är inte direkt likt den i Kalmar men skitsamma, man blir knappast sämre av att cykla kuperat. Simningen som gått trögt lär få en boost av att simma klart medelhavsvatten. Ska bli helt underbart med detta miljöombyte och hoppas det kommer vara det lilla extra som gör min prestation i Kalmar klockren utifrån mina förutsättningar.

Precis som tidigare är det svårt med tidsmål och jag hävdar bestämt att det är den största fallgropen motionärer hamnar i. Inser det är viktigt ha något att sikta på men det är extremt dumt följa dessa ambitioner slaviskt då förutsättningarna hela tiden förändras. Som Johan Olsson sade efter senaste 5-milen där vädret inte var på hans sida ”Det är en utomhussport”.

Jag har dock en game plan som mer bygger på känsla, erfarenhet och effekt/fart. Jag simmar där jag har tryck men inte så jag på något sätt tappar kontroll eller andning. På cykeln jobbar jag hårdare i motvinden och utnyttjar min storlek & fart i medvinden. Har en range mellan 250-265 watt där jag tänkte hålla mig. Kan absolut hålla en högre effekt men är rädd för att den kommer äta upp min löpning. På löpningen är planen springa initialt runt 4:10-4:20 min/km vilket inte ska vara några problem under första varvet. Det är ju som bekant där tävlingen börjar. Någonstans under det andra varvet av tre märks det om man disponerat krafterna rätt eller om det blir en plågsam ”walk of shame” in i skymningen.

Au Bientôt!

Nelker


Nästa Period


Hängig, gammal och slut som artist!

Det sammanfattar min känsla efter tävlingen på Fuerteventura. Tre stycken tävlingar på halva ironmandistansen inom två månader, varav de sista två samma vecka verkar ha tagit ut sin rätt. Inte bara kroppen kändes sliten och ömmade utan även skallen kändes utmärglad. Under samma period tränade jag även en hel del och var på ett renodlat läger. Motivationen verkar jag ha oavsett hur jag känner men självförtroende och träningsglädjen får sig en törn. Försökte med mindre träning och lugnare pass men det blev ändå bara skräp. Precis som med så många andra slitna utövare drabbades jag också av sjukdomar. Barnens baciller är som målsökande missiler. Känner direkt av om immunförsvaret är nere och skickar en B52:a efter en. Är absolut inget fan av antibiotika men det är skrämmande effektivt och jag har inte ”råd” låta kroppen sköta tillfrisknandet då det kan ta flera veckor att bli frisk….

Hade dock formen på gång inför Halmstad men med sviktande hälsa fick jag se mig själv som besegrad tre kilometer in på löpningen. Kändes tråkigt behöva bryta där och då  men visste att jag behövde efterföljande träning mer än ett halvruttet resultat. Fick ett hyfsat kvitto på att cyklingen blivit stabil och simningen hade nått en hyfsad lägstanivå. Springa är min mest naturliga gren så den är jag sällan orolig över även om jag fullkomligt hatar vara i dålig löpform.

Ett par dagar av penicillin och jag var frisk & stark igen. De pass jag gjort sedan dess har känts bra till riktigt bra. Speciellt cykeln som stundtals känns fenomenal och att varje pass blir bättre än det föregående. Försöker inte testa löpbenen i detta skede då jag vill undvika bli för sliten samt hålla mina ”skador” i schack. På en Ironman ska man knappast springa speciellt fort så egentligen skitsamma vad jag springer milen på i dagsläget. Mer intressant ha en stabil & uthållig känsla. 

Fokus kommande veckor blir kort och gott – Mängd!

Love/hate denna period då det stundtals känns som korvstoppning men också befriande ha ett rent samvete då man vet att det gör otroligt gott för formen på en långdistans. Har fortfarande kvalité på schemat men undviker Vo2max i största utsträckning. De hårda pass jag kör ligger närmre min tröskel och intervallerna är relativt långa. Har två veckor kvar innan jag påbörjar min tre veckor långa semester. Mitt arbete tillåter inte riktigt några längre utsvävningar under kontorstid så jag tränar i princip hela kvällarna. Familjen har slagit läger ute i skärgården så dem kan jag ändå inte träffa på vardagarna. 

För er som undrar hur en vecka ser ut för någon som mig denna period så kommer den här…..kommer sannolikt köra några längre utpräglade cykelpass samt löp. Men detta är basen.

Måndagar – Cykel tempo. 3×15-20 mins alt 75-90 mins @ 280-300 watt (HIM intensitet)
Tisdagar – Simning & löpintervaller, 4×3 alt 3x4km.
Onsdagar – Cykel distans 3-4h @ 220-240 watt
Torsdagar – Löpning lätt distans + Cykel tröskel 5×10 alt 4×12 mins @ 325-340 watt. 
Fredagar – Löpning 60-75 mins.
Lördagar – Simning + Löpning distans 21-28 km.
 
Söndagar – Simning + Cykel 3h @ 220-240 watt. 

Förhopppningvis kommer detta resultera i något i hästväg. Har en hyfsad klar plan för hur jag ska köra Kalmar i år. På de tidigare fem försöken inte kört varken snabbt eller smart. Ska jag vara helt ärlig har jag nog inte gjort en bra Ironman ännu. Hawaii 2014 är väl den minst dåliga men de första 18 kilometrarna av löpningen där var katastrof. Börjar tyvärr inse att en Ironman aldrig känns bra utan de är de minst dåliga loppen som är de bra. Men skam den som ger sig. Någongång vill jag känna att jag disponerade perfekt utifrån mina förutsättningar. Om det så är det sista jag gör……

Tänker ännu inte ha något tidsmål men om jag får ut min kapacitet så är 9-9:10h möjligt om det inte blåser åt helvete. Helst vill jag ha halv storm så alla övriga grillas rejält ute på Öland. Har nog en starkare cykeldel än de flesta så tar mindre stryk av tuffa förhållanden. I min bok är det coolare köra fort när alla andra skriver uppsatser om tuffa förhållanden. Man vill vara den som gör det ”omöjliga”. Kolla bara på Jan Frodeno i Frankfurt. Age Groupers dog som flugor medan han sätter barnrekord….. Som en satsande vän till mig sa ”Vet inte om jag ska inspireras eller sluta träna”.

Nelker 


Halmstad 11.3 – DNF


Vilken sinnessjuk sporthelg om man är en inbiten triathlonnörd!

Om inte min egen satsing vore nog så är jag även grundare & ordförande i klubben Terrible Tuesdays. Har tagit på mig uppgiften bevaka, sammanfatta samt sammanställa klubbdeltagarnas eskapader. Vi hade tidigare utnämnt Vansbro som KM på halv ironman distans vilket gjorde min helg rätt kaotisk då jag själv skulle köra Halmstad 11.3. ITU VM i Motala kördes samma dag vilket inte gjorde saken bättre…. Vad som var kul är alla tusentals svenskar som fyller tre stora lopp (svenska mått) och att de ändå håller hyfsad klass rakt igenom. Då Halmstad kan ses som ett motionslopp i år så var det ändå 13 personer under 4:21h trots en tuff cykelbana. Snabba tider i Vansbro var inte lika oväntat med tanke på startfältet. Motala hade ju ITU VM status men tycker ändå inte att de höll mer än nämnvärt högre klass om man bortser från de proffs som deltog. Kul se så många föreningar & organisationer försöka göra kalendern fullsmetad med arrangemang. Nog en tidsfråga innan Challenge eller Ironman lägger vantarna på en av våra halvdistanser. Tråkigt bara säsongen är så kort och väder-osäker vilket trasslar till simningen. Verkar som samtliga lopp i helgen hade stora grupper av atleter med märkliga symptom tack vare en kall & utmattande simning?!

Pre start med min kära barndomsvän Philip Kellin

Jag fick för andra gången bryta ett lopp. Förra gången var Challenge Laguna i Thailand. Var då helt trasig från Kalmar & Hawaii. Dessutom var det över +40 grader i skuggan vilket gjorde att varken min kropp eller skalle orkade genomföra hela distansen. Hade senaste veckorna haft seglivade symptom från diverse barnbaciller som sprids på såväl arbetsplatser som i småbarnsfamiljer. Då min simform varit usel har jag simmat ”ikapp” sista veckan i 13-14 gradigt vatten vilket inte riktigt har varit det smartaste. Är ju som sagt allergisk mot klor så jag chansade att detta var ändå bättre för slippa ytterliggare allergiutbrott. Sista veckan hade jag utskrivet penicillin som jag borde tagit men av någon konstig anledning trodde jag kroppen skulle orka bekämpa skiten ändå. Märkte i torsdags & fredags hur bihålor och orken var skräp men intalade mig att det bara var trötthet. på startdagen kände jag mig fräsch och fokuserade bara på hur jag skulle vinna. Har chansat tidigare och det har fungerat. I Cannes var det så.

”15.2 grader i Nissan” ropade de ut. Efter ha provsimmat konstaterade jag att de ljög. Det fanns folk med termometrar och dessa visade samtliga ca 14 grader. ”Tur att det är medströms” tänkte jag så lidandet blir kort. 28 minuter efter startskottet brunnit av klev jag i land. Rejält nedkyld och hade dålig känsel i händer & fötter. Yrsel hade jag också men lyckades ändå få av mig dräkten och med mig cykeln ur T1. Försökte få kontroll över kroppen så gott jag kunde men min puls var skyhög. Valde nonchalera det då jag antog att adrenalinet & hjärtat jobbade hårt för jag skulle bli varm igen. Lade mig efter den beryktade Galgbacken nere i tempoställning & började arbeta fokuserat.

Världens längsta kyckling på ett älgstaket

Cykeldelen i Halmstad är där jag brukar träna på sommaren så jag kunde banan som om det vore min egen bakgård. Björn hade sagt ”280-290 watt borde du klara” vilket jag höll med om även om jag visste det är inget man bara gör sådär. Tog ca 2 mil innan Kristian Hallsten plus Johan kom ikapp och vi började slå följe. Visste att han är en gammal cykelprofil samt gjort Kalmar på 8:44h vilket gjorde honom till en trygg partner. Han är extremt stark uppför och jag har mer på platten & nerför. Det är så mycket lättare och roligare när man har någon att köra med. Vi försökte hålla avståndet men när folk kommer i mellan & banan slingrar sig så kan det absolut hända det blir lite fel. Ber om ursäkt som någon tyckte vi körde nära i vissa sammanhang men jag kan intyga att det var aldrig avsiktligt. Det är omöjligt ligga & köra om varannan sekund bara för banan förändrar sig när så många olika cyklister med olika styrkor ligger på led. Jag hade 295 watt NP denna runda så ingen kan knappast säga jag låg & softade på hjul. Sporten har en utmaning här anser jag. Hur gör man vid grupperingar när dragspelet börjar, hur ska domarna döma?! 20 meters lucka vore bäst men omöjligt införa om alla startar samtidigt. Vad gör man när hundratals människor kommer ur vattnet samtidigt. Hur ska man då hålla ett led i chack….det går lixom inte. På Hawaii kommer över tusen personer upp mellan 1:05-1:15. Domarna skiter helt i straff bland motionärerna första sex milen då det helt enkelt inte går….åker mest runt och visar upp sim närvaro så det inte spårar ur fullständigt.

Undra på det går fort nerför, 100kg ekipage

Med 20 km kvar slog jag av, måste spara på benen, låg ändå 2:a i loppet ihop med Johan & Kristian. Höll komfortabla watt samt tog in extra energi. Kände mig stark fortfarande. Matt är man alltid. Plötsligt när jag skulle fippla med skorna inför T2 hände nåt. hela ryggen började krampa våldsamt och det började kännas olustigt. Ett mirakel jag inte körde in i kravallstaketet. Höll minen men mådde skit när jag bytte om från cykeln. Satt stilla i 20 sekunder extra för samla mig något innan jag sprang iväg efter Kristian & Johan.

Normalt måste jag begränsa mig för inte springa för fort, nu fick jag bita ihop för hålla farten 3:55 min/km uppe. Pulsen rusade och kroppen skrek stanna. Ibland kan det kännas tufft konvertera från cykel till löp men denna dag var det hemskt. Efter kommande två kilometrar blev det bara värre och kramperna i ben, mage & rygg förvärrades. Kunde knappt få luft och jag var tvungen att stanna. Började inse det var hopplöst men testade 500-600 meter till. Förgäves, det var slut. Bara promenera in till stan & packa ihop.

Jag är inte personen som går 15 km. Inte så jag behöver bevisa för mig själv längre att jag kan springa 21,1km. ”Death before DNF” kanske det töntigaste uttrycket som finns. Hälsan är vår finaste gåva, tänker inte riskera den för jag inte kan stå ut med negativ kritik från omgivningen.

Tråkigt inte få fightas med dagens toppgäng men om man ska se det positiva så kan jag ganska snart börja träna hårt igen inför Kalmar. Ska bara låta penicillinet ha sin gilla gång.

Stort tack till Halmstadtriathlon.se för ett superarrangemang. Vågar påstå den finaste cykelbanan i Sverige!

Stort supergrattis till vinnaren Sebastian Björklund som för dagen var överlägsen segrare. Roligast denna dag var dock se min vän Richard Bäckström kriga till sig en 2:a plats efter en monsterlöpning på 1:21h. Raka benen & du vinner nästa lopp din räksmugglare!

Nelker