Ingen Stress -17


Hej!



Årets sista dag. Har ungefär lika mycket stämning till det som julen – nada. Försöker dock ta vara på dagen genom spendera den med familjen och njuta av miljöombytet. Har senaste veckan varit ensam i Stockholm för jobba. 10-11h stillasittande utan raster eller möjlighet lämna rummet gör min rastlösa själ olycklig. Skulle nog drabba alla som hamnade i den situationen. Har dock inte låtit det besegra mig utan tränat riktigt flitigt på kvällarna istället. Undviker morgonträning till förmån för sömnen då jag anser det ger mer än något fjuttigt morgonpass. Kvalité före kvantitet – det gäller det mesta i livet. Nästa vecka är det fler folk på plats och jag kan förhoppningsvis smita ut lite dagtid. Inte det lättaste komma i form för en lång tävling som nordbo under vinterhalvåret.



Kan inte undvika se hur extremt mycket folk inom vår sport tränar trots det är oceaner av tid kvar innan race. Medveten om det är delvis resan som är anledningen till vår livstil men undrar ibland om alla förstår hur man bör lägga upp & periodisera sin träning för vara på sin topp när det är dags för allvar?! Är absolut ingen expert själv utan har Björn som hjälper mig med detaljerna men lite kan jag, vågar jag påstå. Sitta på sin trainer varje helg i december & köra 3-4h pass är hål i huvudet om du frågar mig när någon tränar för Kalmar. Dagen efter springer vissa över 3 mil för sedan köra enorma serier i poolen. Svårt tro kroppen är mottaglig för de vo2 och tröskelpass som sedan ska genomföras så de kan bygga en starkare motor och öka sitt syreupptag. Speciellt om de pressat in dessa pass i sina familjeliv samt har någon form av heltidsjobb. Omöjligt hitta tid för återhämtning om de ligger på 15-18h veckor. Var sak har sin plats, eller? 



Tittar man på proffsen så kör de avsevärt fler timmar än en normal motionär. Men det är oväsentligt, vi är inga proffs och ska heller inte därför jämföra oss med dem. De har mellan passen förhoppningsvis mängder av tid för vila vilket gör att deras kroppar tål mer träning och mer viktigt kan dra nytta och absorbera den träning de genomfört. Det finns en grupp talangfulla elitmotionärer som hamnar lite i kläm i det här resonemanget men nu pratar jag om triathlonutövare i allmänhet. Finns en konstig och förlegad idé om att vi ska träna så sjukt mycket hela tiden. Pådrivet tyvärr av gamla bullriga stofiler inom sporten och sociala medier. Självklart kräver tre grenar tid, men det går träna smartare och optimera sin tid. Ingen tycker väl om slösa bort sin potential och göra samma fel år efter år. Jag tillhör tyvärr dem som gör motsatsen, tränar lite men alldeles för hårt när jag väl tränar. Min utmaning är köra lugnare när det ska vara lugnt och ännu hårdare när det ska vara hårt. 



Kom ihåg folk saltar & pepprar sina inlägg på sociala medier samt fixar & trixar med olika filter för att förhöja effekten. Dessutom ljugs det kopiöst över matvanor och dieter. Så onödigt då det framkallar bara onödig ångest hos dem som verkligen tampas med verkliga problem. Kul se allas påhitt men låt er inte stressas upp av 100×100 meter simning eller X h på trainern en söndagsmorgon. Våga följa er egen plan och tro på er träning. Flest pass i träningsboken är ingen förutsättning för snabba tider. Finns många statistiska bevis för det.



Ska vi lova varandra en sak inför 2017 – mer sanningsenliga uppdateringar gällande vår träning & kost samt träna smartare. Största faran man kan göra är ta sig själv och livet på för stort allvar. Försök ha roligt istället och garva samt lära av era misstag.




Nu kör vi rakt in i kaklet och vågar även köra mesiga zon2 pass – det gäller även mig.



Gott Nytt År på Er!



Nelker


Pleasure Dome


Hej!

Länge sedan jag skrev något. Haft en extremt hektisk december månad och inte riktigt känt mig spirituell nog. Finns ett gammalt talesätt som lyder ”Har du inget snällt att säga är det bättre vara tyst”. December är 30 dagar av helvete för EN mysig dag – Julafton. Resten består av sjukdomar, julångest och kaos på jobbet. Den där lyckan och förväntan man upplevde som barn försvann nog i samband med målbrottet. Visst det är härligt träffa sin familj & vänner men skulle uppskatta om man spred ut det hela över året istället för tjoffa in allt under ett par veckor. Skönt nu när det är över och man kan blicka framåt över det nya året.

För egen del innebär 2017 inget nytt utan jag fortsätter jakten på mina begränsningar inom sporten triathlon. 2016 skulle bli året där alla gamla misstag från 2015 undveks och tanken var träna smartare och tävla mindre. Det strategin rök i samband med kraschen i Sydafrika. Hade en form där som jag är tveksam till jag någonsin kommer få uppleva igen. Väldigt irriterad fortfarande det gick som det gick och att jag aldrig kommer få veta hur det hade kunnat gå annars. Desperat jaga ny tävling och starta sjuk på Lanzarote gjorde inte saken bättre. Tog mig i mål men det skulle ta länge innan jag va fysiskt i slag igen. Startade SM i Vansbro trots trasig kropp och fick det resultatet som jag förtjänade, katastrof. I ren ilska och frustration tränade jag halvt ihjäl mig hela sommaren för sedan göra mitt bästa resultat i Kalmar, 8:58h. Simningen & löpningen gick väldigt bra där men var inte alls nöjd med cyklingen. För många hårda pass hela sommaren hade gjort mig uddlös. Hawaii var belöningen men det var en gammal & trasig man som tog sig an den utmaningen. Fick jogga i mål med ett hängande huvud igen.

Den eviga upprepningen av befälen under militärtjänsten – ”Gör om gör rätt”. Helt övertygad strategin för 2016 var rätt tänkt. Därför gör jag om det på pricken men den här gången tänker jag undvika misstag. Tror inte på tur eller otur, man är sig egen lyckans smed. Fördelen med göra bort sig så pass många gånger som jag har är den erfarenhet man samlar på sig. Har över de 7 åren som aktiv lyckats samla på mig en gedigen CV inom sporten och hävdar det ska mycket till för ta mig på sängen i dagsläget.

Planen för 2017:

27:e Januari – Ironman Dubai 70.3. Försöka komma top 5 som AG.
2:a April – Ironman Sydafrika 140.6. Målsättning låga 9h då banan påminner om Kalmar.
16:e April – Eventuellt Cannes Triathlon. Beror på hur jag mår efter SA, firar Påsk där ändå.
1:a Juli – SM i Vansbro eller Halmstad Triathlon 11.3. Landställe i Halmstad vilket förenklar.
7:e Oktober – Ironman Hawaii. Drömmer om starta fräsch där för första gången.

Som hemligt vapen och som hedge för min numera höga ålder (snart 39) har jag skaffat hus. Big Deal tänker ni men det är det för mig. Huset har ett dubbelgarage med nästan 4m i takhöjd. I skrivande stund håller jag på inreda det till ett lyxgym för tidseffektiva triathleter. Tidigare har min cykel stått på balkongen eller i vardagsrummet, löpning har fått ske utomhus eller inte alls. Någon plats för styrka och flexibilitetsträning har det inte varit tal om. Nu står cyklarna uppradade på trainers, ett löpband av märket Cardionics är på plats. Speglar, gymnastikmattor, foamrollers, kettlebells, TV, Ljud & annat fluff finns där för öka på inspirationen. Det kommer t o m finnas en diskokula samt boxsäck då det var krav från barnen. Planen är en soffa & espressomaskin också till sommaren. Orden Mancave eller Paincave känns fel – Sporty Pleasure Dome är nog mer passande?!

Nu har jag inte tid kladda mer på bloggen. Björn har skrivit ett helvetes schema inför Dubai som jag måste ta tag i. ”Lika bra du flyttar ner i Grottan” skrev han elakt när mailen trillade ner i inkorgen.

Om det är någon som är nyfikna på Björns träningsupplägg så rullar just nu en kampanj av något förenklade pass med sikte på Vansbro & Kalmar som slutmål. Priset är på cirka en tredjedel av vad det skulle vara för det mer individanpassade programmen. Ser så många som försöker år efter år vara sin egen coach med samma tråkiga resultat. Ta hjälp, tro mig vi amatörer kan inte det här!

Maila bigswedecoaching@gmail.com för mer info om priser & upplägg.
Finns även de med kompletterande styrke & flexibilitetsträning. Kan jag varmt rekommendera!

Adios!

Nelker


55 seks på 400 meter


Hej!

Det är med skräckblandad förtjusning man blickar ut över landskapet utanför fönstret. Nästan 40cm nyfallen snö har lamslagit halva Sverige och samhället har halvt kollapsat. Det ihop med smälta nyheten över att USA fått en ny minst sagt kontroversiell President. Den här bloggen handlar om sport men tråkigt det ska krävas högerextrema populister för folk ska ta sig till valurnorna. Naiv som jag är hade jag hoppats på att människan skulle under min levnadstid hjälpas åt bygga broar och inte murar. Det är lika illa som det alltid varit och kommer nog tyvärr alltid så förbli…

Lätt tappa hoppet om mänskligheten men lyckligt lottade som vi är som har en tidsslukande hobby. Man får nörda ner sig rejält i den och sina barn så man slipper distraherande faktorer som gör en nedstämd och framkallar hopplöshet. Tyvärr har vi flesta lågsäsong nu vilket gör man får tid för annat. Kan bara konstatera, valet man gjort är rätt. Livet där ute utanför bjuder inte på något bättre…

Träningsmässigt händer inte jättemycket. Lagt cykelskorna på hyllan i några veckor och fokuserar endast på göra koppen stark & flexibel igen samt bibehålla min simning på anständig nivå. Kör även en del löpning i veckorna med förhoppning hitta tillbaka till mer fart och kraft i löpningen. All distans har gjort mig seg och jag behöver en ny vinkel på det hela. Dels för jag tror det är nyttigt men framförallt för att det är kul. Har en idé om försöka klara 400 meter på ca 55 sekunder på Bosöns 200 meters bana. Kan gå, är hyfsat snabb när jag väl får upp farten på min 81 kilo tunga kropp.

Det är i skrivande stund så gott som klart jag kör Dubai 70.3 igen. Gillar verkligen den tävlingen och jag är precis som alla andra med att behöva något som håller ens fokus vid liv under årets mörka & kalla månader. Det blir mycket lättare sätta sig på trainern eller beta av tuffa pass på löpbandet om ett race är i görningen. Har dessutom visat sig ge en förhöjd effekt i min träning vilket gör det till en win win. Som tidigare inga konkreta mål utan försöka så ihop ett balanserat lopp med den mängd man hunnit skrämma in i kroppen. Har tidigare kommit 1:a resp 3:a i min klass och märkligt nog bägge gånger lyckats springa stabilt på 1:24h på en korrekt mätt bana trots att cyklingen där är tuff pga blåsten.

Även om jag älskar snö och vinter sätter det käppar i hjulen för mig om jag ska komma i bra form för Dubai & Sydafrika. Långpass på trainer är hopplöst tråkigt och fördummande. Hoppas det åtminstone finns underlag för några timmar MTB i veckorna så man får lite variation. Kommer åka minst en gång till Playitas men en vecka är aningen snålt om man vill vara tillräckligt förberedd för en full Ironman. Åtminstone om man har mina ambitioner. Nåja det visar sig, ser ut nu som det ska bli 5 plusgrader redan nästa vecka. Det går fort i Hockey…

Tack för visat intresse och kriga på nu bäst det går i snön!

Nelker


Abstinens 2.0


Hej!

Jag är den första erkänna det finns baksidor och problem med en satsning utanför verkligheten. Får ständigt påminna mig om att jag är extremt lyckligt lottad som tillåts satsa på det sättet jag gör. Det är många timmar per år som går åt till träning & resor. För inte tala om vad det kostar. Talesättet ”det bästa i livet är gratis” är det dummaste jag vet. Ska man leva ett långt och lyckligt liv kostar det. Inte bara pengar utan uppoffringar.

För kunna motionera, äta och leva efter skolboken behöver man ett välfyllt bankkonto och massvis med tid. För kunna ta sin miljövänliga bil, fylla en kundvagn i mataffären med bra råvaror iklädd etiskt producerade kläder på sin välsvarvade kropp – svindyrt! Mycket lättare hasa ner i billiga paltor till pizzerian och sleva i sig skräp då det ändå är för jobbigt träna. Vi gör alla våra val men tycker det suger att det ska vara så dyrt leva sunt. Socker och skit ska inte kosta mer än bra grejer. Straffskatt på onyttigheter, ta pengarna och subventionera motsatsen säger jag.

Har abstinens, därav mitt usla humör. Hemresan från Hawaii kantades av problem. Min nya cykel lyckades Delta Airlines bryta av mellan Kona & LA. Andra cykeln i år som jag lyckades ha sönder. Trygg Hansa kommer snart anlita en torped om det här fortsätter. Ni vet vem ni ska skylla på om de ändrar sina försäkringsvillkor på cyklar. Självklart lyckades jag även bli nersmittad av alla kända och okända förkylningsvirus på planeten vilket gjort mig svag och gnällig. En jetlag från helvetet, sjukdom, trasig cykel och en fruktansvärd träningsabstinens. Ett mirakel mina kollegor på jobbet inte lagt cyanid i mitt kaffe. Försöker dock se detta positivt. Är det nångång på året det här ska ske är det nu. Ska absolut inte träna och någon tempocykel har jag inget behov av just nu ändå. Kanske är det en högre makt som försöker säga mig nåt?!

Känner dock att förkylningen börjar släppa sitt grepp. Ny cykel är beställd och jag kan lova det är ett riktigt as. Gjort upp planer för hur nästa år ska se ut samt lyckats fila på en ny strategi för mitt träningsupplägg. Har även lyckats gå igenom mina samarbeten som är en förutsättning för min satsning i framtiden. Måste säga det är mycket kul på gång och jag tror verkligen nästa år kan bli mycket bättre än detta, inte bara resultatmässigt.

Vad tror ni om den här?! Och NEJ – inga elektroniska växlar, jag är gammalmodig.

Ett stort tack till Ford Sverige som hjälper mig genom låna ut en bil. Då jag har familj och är fullvuxen på 190cm är denna S-Max 4×4 perfekt för mina äventyr. 

Hur ser min framtid ut sex månader framåt?

November – December, smyga igång träningen. Fokus: styrka/flexibiliet, simning och löpekonomi.

Januari – Regelrätt träning. Fokus: bygga motor och sparka igång cyklingen på allvar. Sannolikt en långhelg på Playitas Resort för boosta cyklingen. Upprätthållande styrka och flexibilitet. Tankar finns på köra Ironman Dubai 70.3 den 27:e.

Februari – Mars, Stenhård dedikerad träning över samtliga grenar. Kommer lägga en veckas träningsläger på Playitas i mitten av Mars.

April – Ironman Syd Afrika den 2:a. De kör samma platta bana som förra året samt 75 slots till Kona eftersom det är ett mästerskap. Mitt sista år i 35-39. Kommer gå för guld och inget annat! Resten av månaden kommer spenderas i skamvrån eller på små rosa moln…

Har inte kommit längre än så. Finns planer på köra minst en halv ironman i Sverige på sommaren. Vilken är inte bestämt än men Vansbro, Halmstad eller Jönköping ligger bäst till i tiden. Ser ut missa göra min 8:e raka Kalmar. Låter det dock vara osagt…. gillar ju den där banan.

Ironman Kalmar 2016 – den absolut bästa känslan hittills.

Tack för visat intresse!

Nelker


No Drafting – Easier said than done



Känner vi måste ventilera några av de utmaningar som långdistanstriathlon står inför. Ser hemska bilder på sociala medier där stora klungor på non drafting race lyfts fram som skräckexempel medan personen i fråga gapar fuskare med full hals. Artiklar gällande prestationshöjande medel där både amatörer & professionella pekas ut som användare. Precis som vanligt när det kommer till människor så ropas det ut en hel del skuld, missnöje och glåpord samtidigt som konstruktiva förslag på hur saker och ting borde gå till uteblir. De förbättringar som väl presenteras saknar tyvärr ofta verklighetsanknytning då många inom motionärer inom sporten inte är riktigt insatta. Missförstå mig rätt, jag vill också vi ska få bukt med alla de problem som finns där ute. Antagligen mer än de flesta då jag ofta får se mig snuvad på topplaceringar pga ogentligheter från mina medtävlande. Hur gör vi för återupprätta förtroendet för sporten?


Drafting: Det är mkt mer invecklat än hur jag beskriver det men skriver förenklat för göra det läsvärt.
För de som cyklat mycket och testat springa hårt efter man klivit av cykeln vet skillnaden gå av med fräscha ben alternativt helt trasiga buggar. Ska dock tilläggas att bara för man ligger på hjul så är benen inte opåverkade men skillnaden från ligga solo i 90-180 km i 35-38 km/h mot ligga bakom någon är enorm. Spelar stor roll även hur nära man ligger. Direkt på någons hjul sägs spara uppåt 30% medan lagliga 10 meter (bakhjul/framhjul) sägs spara nåt i storleksordningen 10-20 watt beroende på omständigheterna eller cirka 3-5%. Ligga och tulla på gränsen 6-8 meter bakom ger säkert 10-15% vilket är väl ungefär den effekt man får om man använder EPO?!
Slutsats – Drafting är FUSK och inget annat. Ligga på lagliga 10 meter ger enligt mig tillräcklig fördel som även den kan ifrågasättas.
Lösning – Draftzones vid knepiga partier på banan, 20 meters regel för PRO och 15 m för amatörer. Hårdare straff & fler domare?!

Problematiken: Alldeles mycket folk på banan.
På tävlingar med ”lättcyklade” cykelsträckor där de tävlande startar simningen samtidigt eller tätt efter varandra blir det svårt om inte omöjligt särskilja alla deltagare. Speciellt om det är ett lopp med hög status som har lockat många duktiga som är ganska jämna över grenarna. Bästa exemplet är Hawaii där nästan 1500 herrar brakar iväg samtidigt på simningen och 1000 personer kommer ur vattnet efter 57-67 mins. Dessa jämnstarka 1000 personer skall sedan prydligt bilda en kolonn där folk håller 10 meters lucka och regelrätt spenderar sina 30 seks för omkörningar utan gå ut när en bakomvarande cyklist kommer på samma tanke och påbörjat sin omkörning. Tittar man på recaps från proffsen som är mellan 10-20 man i sina grupper så ser man hur de kämpar för inte bryta mot reglerna. Speciellt knepigt om de som ligger längst fram växlar intensitet då det blir en viss dragspelseffekt. Tänk er då 1000 amatörer som ska försöka sig på detta konststycke. Det säger sig självt, för mycket folk på banan vilket omöjliggör uppgiften för såväl deltagare som domare. De man ser på bilderna från Hawaii hade nog helst sluppit sitta som usla klungcyklister men enda sättet undkomma detta är dra upp farten till 50 km/h i en timme eller stanna helt i två timmar så man får en egen fri väg. Detsamma gäller damerna men då de är färre och mindre homogen i sin framfart så är de i dagsläget en enklare uppgift övervaka för domarna.
Lösning – Kraftigt decimera antalet deltagare alternativt kraftigt sprida ut dem?!

Ska tilläggas sporten är relativt ung samt växer så det knakar och antalet utövare sägs ligga i paritet med hur många i världen som spelar Hockey (20 miljoner beroende på hur man räknar). Kvala till Hawaii har enorm status och precis som med allt annat som ger pengar eller prestige så gör folk vad som helst för uppnå just detta. Fler och fler har dessutom blivit anständiga simmare och starka cyklister. Gamla anrika sporter som fotboll, tennis och friidrott tampas även dem med diverse problem där enkla lösningar inte växer på träd. De som organiserar race har ett vinstintresse, inget konstigt med det. Ingen välgörenhet det här. Klart det går ha 2000-4000 startande utan stjäla upplevelsen från toppskiktet eller för den delen de som kommer in under heroes hour. Kolla bara Challenge Roth. Frågan är väl bara hur, dessutom är det väldigt olika race från race.


I den bästa av världar är tävlingarna kanske uppdelade på två dagar där PRO och de 15-20% som tävlar om Kona slots & pallplatser startar ena dagen nitiskt övervakade av domare samt med 15-20 meters draft zone. Vore synd ta bort tävlingsmomentet helt för de som verkligen racear och inte låta dem jaga varandra.

De övriga som har lägre ställda mål startar i rullandes med 10 meters draftzone – typ Öppet Spår på Vasan, ni fattar. Dessvärre ser jag det svårt stänga av Ölandsbron i två dagar utan att byråkratiska kommuner börjar tulla på sina regler & avgifter.

Kom gärna med konstruktiva idéer & lösningar här så hjälps vi åt göra sporten renare för alla. Det är i allas intresse!

Nelker


Insiktsfull


Hej igen!

Man ska aldrig ta några viktiga beslut när man är ledsen, i vredesmod eller med tom mage. Har tyvärr varit allt av det nämnda. Kommer sig naturligt efter en stor urladdning oavsett om det gått bra eller mindre bra. Somliga tycker kanske min prestation inte var så illa då det finns värre exempel på genomklappningar. Den hårdaste kritikern är som vanligt en själv. När man inte kan leverera sin nivå, ja då skiter jag i om det blir 10:15, 12 eller 13 timmar. Smartast vore kanske bryta men den kvoten har jag fyllt för 10 år framåt så det är inte aktuellt. Så vad händer nu?!

Då jag inte sett någon direkt märkbar utveckling sista året utöver simningen så har jag bestämt följande. Kommer inte tävla igen förrän jag märker en ny nivå på cyklingen utan för den delen behöva kanibalisera på löpningen som även den skulle behöva en uppryckning.

För det ska vara möjligt tänker jag helt reboota systemet. Ta en längre välbehövlig vila från strukturerad träning och sedan börja om från ruta ett. Kommer utan tveka fortsätta jobba med Björn Andersson som coach.

Det blir tydligare och tydligare vilken briljant lärare han är. Dessutom kan jag acceptera hans enkla tankesätt och de metoder han använder är något jag själv alltid har förordat. Han säger det inte rakt ut men läser man mellan raderna förstår man. Det finns inga genvägar till bra resultat, endast hård disciplinerad träning lönar sig i slutändan. Upprepningar, tålamod och repetition är nyckeln.

Många coacher, dietister och annat löst folk försöker profitera på sporten genom sticka ut med revolutionerade metoder. Oftast överdrivna från var de själva tror på men utan skapa en rubrik så är det ingen som lyssnar i vårt informationsöverbelastade samhälle. Det här gäller inte bara sport utan finns i alla branscher, säkert även i den du jobbar i. Människan har alltid i sin natur varit lat och sökt genvägar. Det har i sin tur lett till många fantastiska uppfinningar som förenklar vår tillvaro och våra liv. Tyvärr finns inga sådan när det kommer till kroppen. I alla fall inte om man vill vara långsiktig och inte riskera hälsan.

Precis som jag har skrivit tidigare är det självklart bra med kompletterande styrketräning, stretching, yoga, löpskolning, stenåldersträning, cirkelträning, massage, naprapater, kampsport…..listan är oändlig. Men vänd på det, säg du har max 300-325 timmar på dig nästa säsong samt är målinriktad göra bättre resultat än föregående. Det är ett personligt ställningstagande vi alla måste göra. Utan kompletterande försiktighetsåtgärder löper du högre risk för skador och andra problem. Lägger du 1/3 av din träningstid till yoga, stretch och på naprapater kommer du sannolikt vara hel och flexibel men inte särskilt snabb. Har varit tydlig med mitt val i den här frågan historiskt men nu står jag vid ett vägskäl och måste nog kompromissa. De krämpor som tidigare varit i periferin har nu börjat bli mer påtagliga och gör jag inget riskerar jag få permanenta problem. Ska därför med Björn ta fram en längre startperiod som innehåller portioner av alternativ träning så jag går in sedan i den mer seriösa delen med bättre förutsättningar.

Jag vet vad ni tänker – Men Nej, ni kommer inte se speciellt många instagrambilder på mig från naprapaten eller utövandes Bikram Yoga men eventuellt en hel del från gymmet. När akupunktörens nålar börjat gå av och härdade sjukgymnaster skrattar högt under en behandling är det nog dags ta sig en funderare…

Sagt och gjort. Resterande del av oktober är fortsatt vila. I november kör vi igång igen fast nu i en annan del av gymmet. Som en träningstokig vän sa till mig – ”Alla vägar leder tillbaka till bänkpressen på SATS”. Vet inte som det är sant men kontrar med ett mitt favorituttryck – ”Är du bäst spelar det ingen roll hur det/du ser ut”. Tror det märkligt nog var stilpolisen Roberto Vacchi som sade det en gång när en mycket tekniksvag cyklist på Tour du France vann en prestigefylld etapp. Ja, där ser ni. Även Vacchi kan alltså vända kappan eller som de säger ”Det är inte kappans fel att vinden vänder”.

Nelker

 


Madame Pele vs Nelker 1-2


Ouff!

Madame Pele är den lokala gudinnan av eld, vind & vulkaner här på ögruppen Hawaii. Hon sägs även ha skapat dem. Då jag tidigare gånger lyckats hålla mig vän med henne fick jag igår erfara hur det är när man hamnar i bråk med denna hetlevrade dam. Kan ärligt säga jag hade goda förutsättningar prestera ok här, inte optimala men ok. Tyvärr ville det sig inte. Ska förklara varför.

Precis som med Kalmar, Vasaloppet eller Vätternrundan så dikterar de yttre omständigheterna loppets förutsättningar. Svårt om inte omöjligt jämföra ett års resultat med ett annat. Speciellt då de upplevs olika beroende på vem man frågar och vilken dag just den personen har haft.

En objektiv och rättvis bedömning är enligt mig att det var snabba och relativt förlåtande förutsättningar för att vara här. Två undantag dock som jag tror svepte mattan under mina fötter och många andra. Vattentemperaturen var högre än normalt tack vare en rekordvarm säsong och stekande sol under större delen av cyklingen. 

Ska kort sammanfatta mitt race:

Simningen
Låg som tidigare år långt ut till vänster i starten och kom iväg bra. Är i bra simform och vågar ta för mig mer än tidigare. Hade fint tryck hela varvet men insåg flera gånger att jag missade tåget som låg tightare bojarna. Gjorde några försök sällskapa stimmet men det var extremt stökigt där vilket jag ansåg skulle kosta mer än de smakade. Höll mig i ytterkant och fick surt ta en medioker simsplit på 1:04:40. Anser mig vara god för minst ett par minuter snabbare tid men nu blev det inte så. Kände inte jag tog i för mycket utan höll stabil intensitet hela vägen, precis som i Kalmar.

Cyklingen
Kände omedelbart att jag var medtagen från simningen. Inte muskulärt utan mer överhettad. Bestämde mig för verkligen köra superlugnt första milen som går i stan för återfå mina krafter och lugnet. Benen var stumma och hjärtat inte riktigt i fas ännu. Direkt sedan när vi kom upp på Queen K la jag mig i bågen och började trampa på i planerad intensitet. Första delen var otroligt stökig och påminde mer om Stockholm Velothon än en Ironmantävling. Fick surt infinna mig i denna pinsamma framfart i några mil tills det blev rejäl motvind någon mil innan klättringen till Hawi. Då la sig folk verkligen på hjul. Domarna som strök förbi gjorde inte ett skit och min motivation började vackla. Tryckte på för undkomma mina följare men det resulterade i sura uppstötningar och tilltagande huvudvärk. Pressade i mig gels & vätska trots strejkande kropp. Upp till Hawi var det snälla vindar. Coolt se proffsen komma flygande ner från berget. Mindre coolt se Tour de France svärmar av triathleter en halvtimme efter. Något bitter och uppgiven pressade jag på hem så gott jag kunde. Mådde något bättre men var väldigt medtagen av värmen. 5:09h tog cyklingen, 235 watt  NP.

Löpningen
Har nog aldrig varit så rostad eller bucklig efter en konservativ cykling. Fick sitta en bra stund i T2 bara för återfå medvetandet. Huvudet värkte och snurrade, ryggen var helt rökt. Drack massvis med vätska och begav mig ut. Surrealistiskt när allt i kroppen är i uppror men benen är superfina. Hade fruktansvärd dubbelsidig håll där njurarna sitter. Bröstkramp och värkande ländrygg. Huvudvärken var borta men det hjälpte föga. ”Helvete heller att jag går 4 mil” Tänkte jag. ”Ska fanimej inte ha mörk bakgrund på någon jävla finisherbild”. Förvånad kollade jag på klockan och benen producerade 4:35 fart när jag sprang. Tyvärr var jag ständigt tvungen att stanna vid varje aid station för kyla av mig. Testade för första gången gå på toaletten, kändes bättre efteråt men tog nog mer tid än vad det gav i resultat. Vid 17-18 kilometer mådde jag äntligen bättre igen men då var det tyvärr för sent. Även om jag hade slitit kroppen i stycken hade jag fått en högst medioker tid. Bestämde mig för sällskapa med en Amerikan som hade hamnat i samma sits som jag. Vi sprang de sista 22 kilometrarna ihop. Det var stunder då jag trodde han skulle svimma men lyckades övertala honom att kämpa. Jag joggade hela vägen fram till sista mile´n då jag bestämde mig för springa lite snabbare för ha en skön känsla med mig hem. 3:51h tog denna utflykt.

Sluttid – 10:15h

Ska egentligen inte vara ledsen över prestera dåligt denna gång. Köra bra här var aldrig slutmålet utan ta mig hit var hela idén när jag anmälde mig till Kalmar. Känner mig lyckligt lottad trots allt som får åka hit och efter de problem jag haft senaste året är det svårt klaga. Gjort två superbra race inklusive en Sub9:a samt fått tonvis med mer erfarenhet. Mer kan man nog inte begära.

Tänkte skriva en uppsats om vilket äckligt fuskande jag bevittnade men då kommer jag bara framstå som bitter och missunnsam så struntar i det. Kan bara säga detta – sporten har ett jätteproblem och en superutmaning få bukt med draftingen. Ska bli intressant se vad de kommer göra åt saken, såhär kan det bara inte fortsätta. Räcker med ni ser bilden…

Jag är inte med i denna klunga utan hittade bilden på sociala medier.

Tack alla ni som följt mig & skickat glada tillrop. Känner mig supersmickrad och lovar försöka underhålla er med dumma påhitt. Nästa stora händelse verkar bli Syd Afrika – Jag har oavslutade affärer med en manet och ett kravallstaket där. Gör om gör rätt!

Puss på er!

Maui Mike



Timmar före Start IM Kona


Aloha!

Timmar kvar till starten av min tredje Ironman här i Kailua Kona på Big Island, Hawaii. Känslorna är blandade. En del av med mig är glad att överhuvudtaget vara här och känner en viss prestigelöshet. Den andra delen har fått upp blodvittring och känner för släppa lös hela registret och se var jag står mig mot världens främsta inom sporten. 


Sannolikt kommer jag nog starta något avvaktande så jag inte riskerar bilda en röksvampsformation uppe i Hawi. Veckan har inte bjudit på några starka vindar utan det har varit relativt lugnt för området. Det har däremot varit varmt, närmare 40 grader på sina håll. Molnen har dock alltid varit mer eller mindre närvarande så det kan bli hyfsat snabba förhållanden i år. Har dock svårt räkna ut vad som slår hårdast på mig värme eller vind….gissar värme. Kommer därför inte lockas med i allt för högt tempo då jag vet att här om någonstans lönar det sig ha is i magen.

Tänkte sammanfatta banan så ni får lättare att analysera det ni ser på Live Stream samt Live update:

Simningen 3.9km:
Banan är på ett varv. Rakt ut & runda Body Glove båten för sedan simma in igen. Våtdräktsförbud men 90% av deltagarna kör med ett s.k. Swimskin vilket sägs ge 2-4 seks per 100m jämfört med våtdräkt som ger ca 5-7 seks. Öppet hav som oftast är hyfsat stilla sånär på dyningar. Det som slår på tiderna är huruvida starka strömmarna är. Herrproffsen startar 6:25. Damproffs kl 6:30. Age Group män startar kl 6:55 och resterande damer kl 7:10 lokal tid. Lägg till 12h för tiden i Sverige. Utan vetenskapligt stöd så brukar man lägga på 6-8 mins på sin Kalmartid här om man är en 1:10h simmare. Jag hade 1:07 resp 1.10h år 2013-14. Ca 1200 personer kommer upp i mellan 1:05-1:15 så det är trångt och mysigt hela varvet. Ganska vassa armbågar och mycket adrenalin bäddar för en stökig simning. Väldigt skönt när den är avklarad.

Cyklingen 180.2km – 1750 höjdmeter:
Öppnar med en loop inne i stan på 10km för sedan bege sig ut på den legendariska Queen K Highway som tar en upp till en tuff stigning mot den lilla staden Hawi på öns Nordvästra del. Inga riktiga backar på denna lavainbäddade motorväg utan en ständigt böljande färdväg. Då väldigt många kommer ur vattnet samtidigt och är jämnstarka på cykeln är det en jävla getingsvärm första 4-5 milen då det även brukar blåsa en ljum och skön medvind. Domarna håller sig närvarande men omöjligt döma drafting då det inte är praktiskt genomförbart be 1500 cyklister hålla en 10 meter lucka när de startar i princip samtidigt. Bara räkna baklänges, skulle bli milslånga led. Efter 5 mil tar man av till vänster och efter en kortare nedförsbacke börjar den 2.5 mil långa stigningen till Hawi. Normalt har man sid och motvind hela vägen upp. Vid den här tiden börjar förmiddagsbrisen från havet krocka med den luft som kommer ner från bergssidan vilket bildar krossvindar. Besvärligt när man klättrar upp och livsfarligt när man störtar ner. Efter vändpunkten i Hawi har man 8 mil hem. Nedför först med kastvindar som försöker få dig gå omkull. Byts ut mot en fantastisk medvind när motorvägen börjar igen. Sedan beroende på när du startar och tid kommer en smygande sid och motvind igen. Är man riktigt tidigt ute och cyklar som Kienle kan man mer eller mindre ha medvind hela vägen hem. Är man ute sent och cyklar långsamt kan man ha motvind istället. Kort summerat – ta det enormt lugnt första 55km. Planera för en tuff stigning där man kommer ligga runt halv ironman intensitet följt av en vinglig nedförslöpa på några mil innan de sista 45-55 kilometrarna kommer vara av blandad kompott. Räknar med hålla 5-10 watt lägre än i Kalmar. Jag gynnas av denna bana då mina absoluta watt, storlek och sittställning gör mig snabb här. Hade 5:06 resp 5:04h här 2013-14.

Löpningen 42.2km:
Man mår som ett kvarglömt rostbröd efter cykeln. Lättad dock över slippa den eviga blåsten och smärtorna i skrev, nacke & ländrygg. Lätt illamående och huvudet har börjat värka. Man känner omgående när man kliver av cykeln om man fick med sig sina löpben eller inte. Personligen har jag aldrig haft några vidare ben här utan har tvingats springa med stumma ben och värkande rygg. I år känner jag mig mer förberedd och ser nästan fram mot det. 3:07h Marathon i Kalmar gav mig massor av självförtroende speciellt då jag inte kände att jag fick ut all min fart där. Kommer inte gissa tider här men 4:25-4:30 fart skall vara görbart under de första 25-30 kilometrarna. Resterande 12 kilometrar ligger i Guds händer. Banan är böljande med en ordentlig backe vid kilometer 16 när man lämnar Ali´i Drive för ta sig upp till Queen K. Banans mest kända del är Energy Lab som är en avkrok nere vid en forskningsstation där man mäter solenergi. Backen upp därifrån är 800 meter lång och där har man solen & vinden i ryggen vilket får en att känna som om man ska brinna upp. Då denna backe sammanfaller med kilometer 30 så är det oftast här man tappar modet och benen ger upp. Själv längtar jag dit för då har man bara 12 kilometer kvar tills man får sluta springa och får höra ”You are an Ironman”. Jävligt fånig Line mest just där och då är det som ljuv musik i öronen. Sprang på 3:31h resp 3:24h under 2013-14.

Jag har startnummer 1721, Age-Group M35-39.

Går följa oss på ironman.com. Proffsen startar 18:25 CET.

Hörs efter loppet!

Nelker


Race Gear Details



Hej!

Detta inlägg kommer handla om hur jag tänker kring mina aktiva val för maximera min prestation samt minimera oförutsedda olyckor eller andra ovälkomna problem. Det är självklart alltid viktigt med förberedelser så man kan enbart fokusera på sin framfart utan behöva leka mekaniker eller sjukvårdare på vägen. Men ju extremare förutsättningar desto mindre förlåtande blir misstagen.

Simningen:
– Enklaste momentet då man slipper släpa på något samt få saker som kan gå sönder.
Hängselcykelbyxor Bontrager Ballista under mitt swimskin från HUUB som sitter riktigt bra på mig samt Speedo Speedsocket simglasögon med solglas som jag alltid har. Har dessa under badmössan då de annars lätt flyger av vid de fighter som uppstår i vattnet. Har inget vaselin på kroppen utöver grenen inför cyklingen. Tar en Gel & Power Bar Waffle strax innan start. Har även druckit 0.5l vätska med Resorb.

Cyklingen:
-Står och väger mellan min race suit från Fusion eller cykelställ från Bontrager. Oavsett vilka triathlonkläder jag har så har ingen tillräcklig vaddering för 18 mil i tempoställning. Ska även läsa på huruvida man får ha t-shirt långa ärmar under simningen på detta race då det är lite olika med det beroende på tävling som har non-wetsuit swim. Lutar åt cykelbyxor på simmet sen drar jag på mig cykeltröjan i T1. Kunna ligga ”bekvämt” i 5h på cykeln är värt allt. Speciellt på detta race när det är så mycket annat som kan knäcka dig. Skav & domningar är mentalt nedbrytande och det var fantastiskt slippa det i Kalmar även om det kostade någon minut extra i T2 när jag bytte om till trisuit.
– Huvudet får en Bontragers Ballista Aero Road Helmet. Snabb & bekväm samt lätt kyla av skallen.
– Oakley Jawbreakers Prizm skyddar ögonen.
– Bontragers XXX skor på fötterna. Vanliga cykelskor samt strumpor på fötterna.
– Hade tänkt ha en 55 chain ring men då det kommer strula till min slope i wattmätaren så behåller 53:an på. Det blåser som bekant där samt långa utförslöpor vilket får mig trampa ur relativt ofta. Riktiga cyklister klarar hålla hög kadens men jag är dålig på det. Över 100 frekvens och jag tycker det snurrar för fort. Önskar jag vore mer mekaniskt begåvad och kunde ordna med såna här saker själv. SRM mätaren har just varit i Tyskland efter varit strulig så värdesätter hellre konsekvent data den här gången än slippa tvingas frihjula i några backar. Tar 11-23 som kassett.
– Har Bontrager Aeulos Clincher 90 mm bak och ett 50 mm fram. Latexslangar och Continentals GP4000IIs 25 mm bak resp 23mm fram. Inte de snabbaste men väger man in punkteringsrisken i kalkylen så är det ett snabbt & tryggt val.
– Kommer sannolikt införskaffa en påfyllningsbar flaska till styret samt ha ett vanligt flaskställ på ramen. Flaskorna man får vid stationerna passar dåligt i flaskhållare samt riskbest släppa styret under många partier för dricka. Bakom sadeln sätter jag inget utan lägger reservslangar, verktyg & patroner i Treks reservdelslåda (speed box). Kan inte ha vätska bakom sadeln då jag får kramp i bröstryggen då jag fipplar där efter en 4km simning. Utöver två flaskor med Vitargo sportdryck har jag med mig 12 st Powerbar Gels. Det är minimun vad jag ska få i mig men brukar ta nån extra vid langningarna. Inga bars, salttabletter eller annat tjafs, keep it simple.

Löpningen:
Byter om till en Fusion trisuit, heldräkt. Fräscha strumpor, Frottépannband, Oakley Radar med ren lins och Salming Distance 3 med snabbsnören. Slabbar på mig solskydd på armarna & ansikte. Greppar 6 Polerbar Gels med koffein och trippar iväg längs Alií Drive. Vätskestationerna kommer varje Mile (1.6km). De är välfyllda och de som jobbar där är extremt service minded. Ingen risk man kommer sakna något, gäller bara vara disciplinerad och få i sig skiten hela tiden.

Slutsats: Kommer köra ganska exakt som i Kalmar med undantag för hjulen, hjälmen & dryckeslösningen för mina aerobars. Varför ändra på ett vinnande koncept?!

Frågar på det?!

Nelker


Maui Mike


Hallå!

En vecka kvar tills jag åker till Hawaii. Vet faktiskt inte vad som hände med de senaste fem. Känns som tiden flugit iväg. Tog en vilovecka från all sport efter Kalmar, fick dessutom en bonusvecka till av komplett vila då jag drog på mig en elak barnbakterie som sänkte mig helt. Fick en tuff uppstartvecka och har sedan dess försökt klämma in mina pass så gott det går mellan jobb & tid med familjen. Tröstar mig med det inte går komma i bättre form än i Kalmar utan på sin höjd något liknande. Försökt genomföra de nyckelpass som gav mest i somras och undvika dem som sliter. Har även en hel del privata tidsslukande projekt så uttrycket Time Management har verkligen applicerats.

Kan tycka det är något dåligt genomtänkt endast få 6 veckor på sig förbereda sig för en ny Ironman efter man lyckats kvala i Kalmar. Det är ju inte direkt ett millopp i krispig höstluft som väntar den 8:e oktober. Har tidigare år inte riktigt maxat ur vilket gjort det lättare hitta form och motivation. Denna gång fick man en vecka mindre förbereda sig på samt jag var bra mycket mer trasig än 2013 & -14. Hunnit bli några år äldre hjälper inte heller. Nu framstår jag gnällig men för mig är målet alltid tävla bra och anser inte riktigt jag får rättvisa förutsättningar göra det med detta upplägg. Som jag alltid sagt, Kalmar förtjänar ligga tidigare på året av flera skäl. Detta skulle då vara det främsta och gäller såväl proffs som amatör.

Senaste veckan har det dock börjat lossna. Fartmässigt syns det inte mer än marginellt men själva känslan under genomförandet är väldigt mycket bättre. Känner verkligen hur kroppen syresätts under tuffare pass och kraften finns där samt tar inte slut som den gör när man är övertränad eller sliten. Får heller ingen kännbar träningsvärk eller direkta skadekänningar vilket bäddar för fortsatt bra pass. Är ju endast bara denna vecka plus några dagar kvar då träningen kan göra skillnad. Efter det har den bara en negativ effekt på mig förutom normal upprätthållande träning.

Åker ner så jag är nere exakt en vecka innan race. Kanske några dagar för lite men vem har i slutet av året möjlighet trolla fram mer ledighet, allra minst jag. Kommer dock göra ett tuffare & längre cykelpass upp till Hawi (Vänpunkten) samt simma massvis veckan innan. Blir något längre löppass (10-11km) också nere i Energy Lab så kroppen samt skallen fattar vad som väntar. Gjorde exakt det tidigare år och det funkade bevisligen bra. Efter det ska jag verkligen bara försöka njuta av det faktum att jag klarade det, tog mig hit och för alla andra som tyvärr inte gjorde det så ska man fan njuta av vistelsen där.

Målsättningen är som alltid: Köra så snabbt det går i de tre grenarna att jag kan fortsätta med nästa och hålla min plan så långt det går på löpningen. Efter min 3:07h mara i Kalmar då jag var märkbart stukad under cyklingen vågar jag spänna bågen såpass att jag ska försöka få till en 3:10-3:15h mara. Gjorde 3:23h 2014 och då anser jag det var riktigt dåligt sprunget under första halvan. Prata tider på Hawaii är som på Vasaloppet – det bestämmer vädergudarna. Vill ramla över mållinjen och känna jag fick ut allt på banan utan några tråkiga problem såväl mekaniska som fysiska.

Kommer en uppdatering senare i veckan där jag tar upp hur jag tänker kring min utrustning och mer ingående över min race plan. Stay Tuned.

Nu ska jag hålla mig glad, utsövd och smart sista dagarna. Wish me luck!

Nelker


Post Ironman Depression


Hej!

Kom som ett brev på posten – nedstämdheten och förkylningen. Sjukt hur snabbt man kan rasera något som tagit månader bygga upp. En Ironman är mer förödande för formen än vad en krogrunda är för lönen efter den 25:e i månaden…

För ge en inblick i hur sjuk jag är så ska jag berätta en sak. Till skillnad mot vad folk tror har jag inte spenderat tiden med stå framför spegeln och malligt beundra mitt väsen. Tvärtom. När röken hade lagt sig och resultaten sjunkit in började jag omedvetet och outtröttligt leta fel och missar i min prestation. Det finns inga perfekta lopp, det inser nog alla. Tro man var den enda runt samma tid som gjorde misstag är också naivt. Dessutom vet man inte om ett misstag istället gjorde mer gott än ont. Man kommer heller aldrig få veta vad som hade hänt ”om inte om fanns”.

Då jag verkligen anser Kalmar vara SM så är jag extremt glad det gick så pass bra ändå. Klart jag hellre hade velat slåss om top 3 men med mitt track record sista åren ska jag nog se det här som 1:a pris. Dessutom, oavsett vad jag påstod innan var Hawaii mitt verkliga mål för 2016. Kanske inte är VM på riktigt men det är så nära man kan komma i sporten. Många av de bästa i världen kommer vara där och ska bli riktigt kul se vad man kan sätta mot. Eftersom det är mitt tredje försök där borde jag ha hyfsad – home court advantage?!

Har i princip varit helt stilla i över en vecka nu. Kommer så fort förkylningen lagt sig börja jogga igång denna vecka innan jag gör ett regelrätt träningsblock på 4 veckor. Mer finns det inte tid för innan avresa. Kommer vara där exakt en vecka före race vilket borde ge mig ok förutsättningar.

Känns som simningen & löpningen verkligen är på plats. Utmaningen denna gång blir hitta tillbaka till den cykling jag hade tidigare. Den var inte på plats i Kalmar, den saken är säker. Kanske hakar upp mig på detaljer men känslan är vårt viktigaste sinne i sport och utan den är man sårbar. Har några idéer själv samt Björn är övertygad han vet vad som är problemet. Ska verkligen vara lyhörd och tålmodig så hoppas vi det vänder. Kan jag simma runt timmen där och få till en 3:15h mara eller snabbare – ja då kan jag bli farlig om jag hittar cykelbenen.

Man ska dock akta sig för gissa tider på en Ironman – speciellt den på Hawaii. Om det blåser som det gjorde 2014 ska man vara glad man kommer i mål överhuvudtaget. Festligt hur detta kan vara drömmen för alla. Det är utan tvekan det tuffaste jag någonsin gjort och det där tjafset alla snackar om – ”NJUT så mycket du kan”. De har uppenbarligen inte varit där eller försökt maxa sin kropp. Njuter gör man på målrakan om man tömt sig fullständigt samt disponerat dagen bra. Titta på utsikten eller insupa atmosfären, det kan publiken roa sig med.

Nu återstår bara hålla sig frisk, lyckas lösa livspusslet ok innan avfärd så man får behålla jobbet och inte blir bortglömd som pappa. Självklart kommer inga satsningar gratis och precis som med så mycket annat måste man kompromissa. Svårt tro någon som levde efter sina drömmer inte stötte på patrull några gånger på vägen. Det ingår tyvärr i paketet 🙂

 Tack för ordet!

Nelker


Ironman Kalmar 8:58:43


Hallå!

Läser man min föregående blogg innan start så kan man väl sammanfatta det med – I told you so!

Årets Kalmar Ironman var förlåtande mot dess deltagare och bjöd på förutsättningar som skulle ge merparten av den erfarna deltagarskaran rejäla PB´n. Det ska göras också! Bara ställa ut skorna och luta sig tillbaka är det aldrig tal om. Omöjligt säga hur mycket det är i faktiskt tid en sådan här dag. Framför allt varierar det extremt mellan person till person och vilken taktik man kör med. Sammanfattningsvis gynnas bra simmare & löpare en sådan här dag. Ska förklara varför: Upp tidigt ur vattnet, kroka sig sedan fast i en passerande kolonn av duktiga cyklister. Efter åkt med stora delar av distansen är det sedan bara tacka för skjutsen och vinna loppet på löpningen. Den stora förloraren en sådan här dag är svag simmare, stark cyklist och löpare. Han har jagat förgäves på cykeln för senare om någonsin komma ikapp men inte ha krafter nog på löpet för hänga på de som haft en behagligare resa. När det är en ”normal” dag på Öland blåser det hårt och då är det mycket svårare för svaga cyklister hänga med i högre tempo samt de som är sämre simmare men duktiga på cykeln kommer ikapp lättare samt alla slitna när löpningen sedan börjar. Slutsats – det är vanskligt ha en alldeles för dålig simning om man inte är ett odjur på de övriga två grenarna. Man kan nästan gå så långt och säga att Marcus vann årets Kalmar redan på simningen. Endast Adam Stenman & Morgan Pätsi lyckades med det omvända.

För min egna del så gjorde jag det som jag aldrig trodde var möjligt – körde ett kontrollerat och ”tråkigt” lopp. Det värsta är att det fungerar så bra. Gjorde dock ett par kostsamma taktiska beslut på cyklingen som jag stör mig på. Bara lära sig från dem och försöka undvika när liknande situationer dyker upp igen. Löjligt hur några minuter kan skilja en sådan här lång dag. Kolla på resultatlistan på de första 15 som kom i mål. Plats 2-13 är inom samma 9 minuter och de första 13 som kom i mål är under 9 timmar, sex av dem i AG M35-39. Det är sällsynt!

Har svårt hetsa upp mig över SUB9 även om jag inser att det ser riktigt bra ut på CV´t då det är nåt konkret som väldigt få triatleter lyckas göra. Det jag däremot är stolt över är hur jag orkade trotsa mina negativa tankar inför och under loppet och beslutsamt pusha vidare genom dippar och tillfälliga motgångar. Resa sig från tvivel och hopplöshet för sedan överprestera och göra det man knappt vågar drömma om längre….det mina vänner är sinnessjukt skönt!

Kände mig bra redan innan loppet. Hade sovit mycket och träningen hade gått bra. Det enda egentliga orosmolnet var cyklingen. Skulle sedan visa sig vara befogat. Hade en naiv förhoppning att om jag bara fick växla från cykeln med hyfsade ben så skulle åtminstone 3:10h vara möjligt, kanske t o m ännu snabbare. Simningen hade gått fantastiskt senaste veckorna vilket gav mig självförtroende nog för ställa mig bland de främsta simmarna vid starten. 

Simning 3890 meter – 58:57 mins
Inte mycket säga om den. Iskallt vatten under de första 2.500 metrarna men annars hade jag grymt flyt, stabila simmare omkring mig och navigerade klockrent. Upp fräsch och glad efter gjort en bra inledning på dagen.

Cykel 180.2km – 4:46:34h
Hade för dagen en ny idé – cykla med cykelkläder. Har ett exklusivt och snabbt ställ från Bontragers Ballista kollektion. Har haft enorma problem med tävlingskläder då jag måste ha ”blöja” för inte dra på mig skav eller domningar. Inser bytet i T2 kommer kosta 30-60 seks men jämfört med vara plågad i 3h på cykeln så är det billigt. Genidrag visade det sig. Upplevde inte en enda minut av obehag. Hade däremot mer problem hålla mitt normala tryck på pedalerna. Ingen katastrof men tillräckligt för känna mig sårbar. Normalt känner jag mig som en dirigent på banan och kan växla tempo och leka med gaspedalen. Nu var jag glad om jag lyckades hålla mina konkurrenter inom synhåll. Tre kisstillfällen där jag tappade mitt sällskap var inte bra för stridsmoralen heller. Sista 4 milen är hemska inne på fastlandet, svårt förklara varför med kvalitén på underlaget i kombination med knixig bana är vidrigt för en trött kropp. 

Löpning 42.2km – 3:07:28h
Något sur över min långa T2:a pga klädbytet trummade jag iväg. Inga som helst besvär och fick påminna mig om hålla jämn och behärskad fart på benen. Fick ganska snabbt sällskap av en tysk som ville slå följe. I 17 kilometer hade jag denna trevliga herre på mina hälar. 49 år gammal hade han hunnit bli, 8 st Kona tydligen. ”Jävla maskin” tänkte jag och bestämde mig för att jag hellre dör än låter en ”50-åring” springa ifrån mig. När han klipper ”I´m zorry, but I can´t talk anymore” så bestämmer jag mig för lämna Thomas. Mycket dumt av honom att blotta strupen. Auf Wiedersehen! Hade ingen smärta, jämnt och fint energiflöde som ständigt fick injektioner av en massa vänner som gapade på en längs banan. 30 kilometer hinner passera innan jag bestämmer mig för gå några meter då jag behöver mer energi. Stannar fyra gånger till för kyla av mig samt ta in mer energi. Börjar bli rejält utmattad och yr. Benen går fortfarande bra men nu är jag less. Hade jag inte varit jagad här eller haft 9 timmar som hägrade vet jag inte hur det hade gått. 

Kalmar Ironman 2016 – 8:58:42h
Springer sista kilometern med tårar längs kinderna. Känsloexplosion när jag når röda mattan och när Adam möter mig med en björnkram efter mållinjen är jag nog den lyckligaste människan i världen. Vi har tränat som svin sista två månaderna ihop och nu står vi där båda två med overkliga sub9 på resultatlistan. Hjärnan sprutar endorfin & adrenalin ut i kroppen att jag känner inte ens av hur trött jag är. Har haft med- & motgångar under min sportsliga karriär men det här toppar allt.

De faktorer som gjorde detta möjligt är (förutom de självklara – välsignelsen från familj & jobb) en bättre simform och skadefritt år. Men det mest avgörande på dagen var att det hela tiden fanns något att kämpa för. Var hela tiden med i toppen och då finns den dynamik som gör det möjligt. Någon att jaga samt någon som jagar dig – utan det är det väldigt svårt hålla motivationen uppe i 9-10h.

Tack alla ni som trott på mig och fortsatt stödja min satsning. Ingen nämnd & ingen glömd!

Ska försöka njuta lite denna vecka innan jag tränar för vad jag anser är det coolaste man kan göra – Ironman Hawaii den 8:e oktober.

Mahalo!