Löpning är meditation
Jag springer två typer av meditativa pass. Antingen låter jag tankarna springa fritt och själva upptäcka saker längs vägen. Det är en sorts problemlösningslöpning. Det är löpning som aktiverar bakgrundshjärnan. Det hjälper mig lösa problem. Jag tar med ett problem och kommer tillbaka med en lösning.

Den andra sortens lugn löpning är en slags meditation i rörelse. Jag andas med magen och genom näsan. Jag fokuserar på andningen eller på ljudet från fötterna som slår i marken. Jag är närvarande i nuet. När tankar tränger sig på noterar jag att de finns. Jag gör ingenting med dem. Efter en stund är de bakom mig.
Tankar är inte fakta
Jag har blivit allt bättre på att springa meditativt. Övning leder till färdighet. Jag har nytta av det i vardagen och när jag springer långt. Ett ultralopp – och även vardagen – är en kamp mellan olika tankar. Du tänker att det är jobbigt, att du borde ge upp, att du inte kommer att klara det. Genom att träna hjärnan att se det som tankar och inte som objektiva fakta, blir du allt bättre på att låta tankarna ramla av längs vägen. Du är här och nu. Hela loppet är ett ständigt nu. Hela dagen är ett flöde i nuet. Det är tankarna på att det är jobbigt och att det är långt kvar som är din motståndare. Det är en inre monolog som tar energi från varje löpsteg. Det känns bättre om tankarna gör dig starkare och hur mycket du orkar avgörs i slutändan av hur stark du känner dig.
Andningen eller ljudet av fötter som slår mot marken är löpningens klangbotten. Det är rytmen. När du lärt dig din grundton kan du uppleva naturen. Du observerar träd, stigen du springer på, och olika landmärken du sprungit förbi tidigare. Fokusera även på hur kroppen känns och ser ut. Se dig själv för ditt inre. Gå igenom olika kroppsdelar precis som maratonmunkarna. Är det något som gör ont? Ska jag ändra något? På så sätt justerar och uppdaterar du de mentala modellerna av dig själv. Det gör dig mer känslig för avvikelser och minskar risken att drabbas av skador.
Väg och riktning
Jag mäter inte tempot på lugna meditativa pass. Jag ”mäter” istället hur mycket jag ansträngt mig, om det var kul eller gav mig något och hur jag kan göra det bättre nästa gång. Mitt mål är snarare hur det känns efteråt. Känns det bättre har jag gått i mål. Det håller mig på vägen och i rätt riktning.
Löpning och meditation liknar varandra. Du andas. Hjärnan aktiveras. Det ena handlar om kontroll över fysisk rörelse, det andra om att ta kontroll över tankarna. Det kan tyckas vara olika saker, men på djupet är det samma sak. Du faller in i din egen takt genom att vara närvarande i din löpning.
Jag tycker det är enklare att springa och meditera än att sitta stilla och meditera. Det är lättare att koppla bort den dagliga stressen när du springer. Löpningen består av andning och rytm. Det är meditativa verktyg. Löpningen tillhandahåller dessa verktyg utan att jag behöver tänka på det. Men det krävs träning för att lära sig använda verktygen.
I början var det svårt. De rastlösa tankarna drogs till de tröstlösa tankarna. Jag ältade tunga tankar som traskade på löpband medan jag sprang. Det tog flera år att lära sig, men nu springer jag lättare och tankarna är med mig här och nu. Jag känner mig utvilad och redo efteråt. Det känns som jag är på rätt väg.
Läs mer om bland annat löpning och meditation i min bok Prestationskoden. Den finns t ex på Adlibris eller Bokus.Utvald bild: Andre Morgan from Pexels