Löpning är meditation

Löpning är meditation


En liten del av min fria tid består av löpning. Jag springer hårt ibland, men mest lugnt och de lugna passen – om jag springer ensam – blir gärna meditativa. Det tog tid att lära sig springa meditativt. Det är en färdighet och en superkraft. Det ger energi.

Jag springer två typer av meditativa pass. Antingen låter jag tankarna springa fritt och själva upptäcka saker längs vägen. Det är en sorts problemlösningslöpning. Det är löpning som aktiverar bakgrundshjärnan. Det hjälper mig lösa problem. Jag tar med ett problem och kommer tillbaka med en lösning.

meditation
Foto Emma Simpson på Unsplash

Den andra sortens lugn löpning är en slags meditation i rörelse. Jag andas med magen och genom näsan. Jag fokuserar på andningen eller på ljudet från fötterna som slår i marken. Jag är närvarande i nuet. När tankar tränger sig på noterar jag att de finns. Jag gör ingenting med dem. Efter en stund är de bakom mig.

Tankar är inte fakta

Jag har blivit allt bättre på att springa meditativt. Övning leder till färdighet. Jag har nytta av det i vardagen och när jag springer långt. Ett ultralopp – och även vardagen – är en kamp mellan olika tankar. Du tänker att det är jobbigt, att du borde ge upp, att du inte kommer att klara det. Genom att träna hjärnan att se det som tankar och inte som objektiva fakta, blir du allt bättre på att låta tankarna ramla av längs vägen. Du är här och nu. Hela loppet är ett ständigt nu. Hela dagen är ett flöde i nuet. Det är tankarna på att det är jobbigt och att det är långt kvar som är din motståndare. Det är en inre monolog som tar energi från varje löpsteg. Det känns bättre om tankarna gör dig starkare och hur mycket du orkar avgörs i slutändan av hur stark du känner dig.

Andningen eller ljudet av fötter som slår mot marken är löpningens klangbotten. Det är rytmen. När du lärt dig din grundton kan du uppleva naturen. Du observerar träd, stigen du springer på, och olika landmärken du sprungit förbi tidigare. Fokusera även på hur kroppen känns och ser ut. Se dig själv för ditt inre. Gå igenom olika kroppsdelar precis som maratonmunkarna. Är det något som gör ont? Ska jag ändra något? På så sätt justerar och uppdaterar du de mentala modellerna av dig själv. Det gör dig mer känslig för avvikelser och minskar risken att drabbas av skador.

Väg och riktning

Jag mäter inte tempot på lugna meditativa pass. Jag ”mäter” istället hur mycket jag ansträngt mig, om det var kul eller gav mig något och hur jag kan göra det bättre nästa gång. Mitt mål är snarare hur det känns efteråt. Känns det bättre har jag gått i mål. Det håller mig på vägen och i rätt riktning.

Löpning och meditation liknar varandra. Du andas. Hjärnan aktiveras. Det ena handlar om kontroll över fysisk rörelse, det andra om att ta kontroll över tankarna. Det kan tyckas vara olika saker, men på djupet är det samma sak. Du faller in i din egen takt genom att vara närvarande i din löpning.

meditation

Jag tycker det är enklare att springa och meditera än att sitta stilla och meditera. Det är lättare att koppla bort den dagliga stressen när du springer. Löpningen består av andning och rytm. Det är meditativa verktyg. Löpningen tillhandahåller dessa verktyg utan att jag behöver tänka på det. Men det krävs träning för att lära sig använda verktygen.

I början var det svårt. De rastlösa tankarna drogs till de tröstlösa tankarna. Jag ältade tunga tankar som traskade på löpband medan jag sprang. Det tog flera år att lära sig, men nu springer jag lättare och tankarna är med mig här och nu. Jag känner mig utvilad och redo efteråt. Det känns som jag är på rätt väg.



Läs mer om bland annat löpning och meditation i min bok Prestationskoden. Den finns t ex på Adlibris eller Bokus.Prestationskoden en bokUtvald bild: Andre Morgan from Pexels

Sommarnummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • SUPERFRIDA starkare än någonsin
  • Spring i sommar. Så tränar du bäst på hemmaplan
  • Testa Musses styrkepass
  • Perfekta powershakes! Bästa mellanmålet
  • 4 roliga utmaningar
  • 7 grymma ryggsäckar i stort test
Bli plusmedlem nu
Löpning ger starka knän

Löpning ger starka knän


Icke-löpare talar ofta om för mig att löpning är skadligt för mina knän. Brosket slits ner och du utvecklar artros. Varför springa när du kan gå eller ta bilen, säger de. Tänk på din ålderdom. Tänk på hälsan. Då svarar jag att allt det de säger är myter. Löpning skyddar knäna. Nya långtidsstudier på löpare visar att löpare löper (sorry) lägre risk att utveckla artros i knäna jämfört med jämnåriga som inte springer.

I en studie testades 15 löpares knän. Forskarna tog blodprov och samlade in ledvätska. Sedan fick löparna springa på ett löpband eller sitta ner i 30 minuter. Efter varje tillfälle togs nya prov på blod och ledvätska. Därefter analyserade forskarna proven. De sökte efter molekyler kopplade till inflammation. Lågintensiva inflammationer i knäet bidrar nämligen till artros. De jämförde också förändringar av en annan substans som kallas COMP (Cartilage Oligomeric Matrix Protein). COMP tenderar att samlas i sjuka knän och används ofta som en markör för artros.

Löpning minskar risk för artros

Det visade sig att löparnas knän hade betydligt lägre nivåer av molekyler som kan bidra till inflammation. Efter löpningen hade också COMP-molekylerna pressats från ledvätskan och ut i blodet. De som satt hade förhöjda nivåer både av COMP och av inflammatoriska molekyler i knäleden.

knä
Bild: Dr. Manuel González Reyes från Pixabay

Av studien kan man dra åtminstone två slutsatser: För det första är det inte bra att sitta för länge. För det andra minskar löpning både inflammationer och nivåerna av en markör för artros. Studien ger stöd till tidigare studier som visar att äldre löpare har mindre artros än äldre som inte motionerar.

Använd kroppen och ät broccoli

Som en följd av att vi människor ganska nyligen reste oss upp på två ben, har vi en tendens att utveckla bräckliga fötter, sköra ryggar och klena knän. Andra däggdjur sprider ut sin kroppsvikt på fyra ben. Kroppen tycks dock fungera bra så länge du använder den och inte skadar den. Stå upp lite då och då vid skrivbordet, sitt på huk några gånger per dag och göra de tre stora övningarna för bålen. Du bör använda kroppen varje dag och även utmana den genom att gå raskt eller springa ett par gånger i veckan. Allt detta minskar risken för artros.

broccoli artros
Bild: Shutterbug75 från Pixabay

En annan (grön)sak som enligt preliminära studier eventuellt stärker knäna är rå broccoli. I broccoli finns ämnet sulforafan som tycks hämma enzym i kroppen som bryter ner brosk. Just nu pågår en klinisk studie som undersöker om sulforafan har positiv effekt på artros. Resultat presenteras i maj 2020.

Akta dig för skador

Den största riskfaktorn för artros är skador. Människan är först och främst anpassad till vardagliga fysiska aktiviteter som promenader, klättring och löpning – inte för att spela fotboll, hockey eller handboll. Vi är utrustade för kamp och strid, men inte för att kriga varje vecka. Skaderisken är därför stor, inte minst när det gäller knän. Det är viktigt att undvika farliga fall och smällar som skadar brosket.

Eller som din mamma sa: Rör på dig, ät dina grönsaker och var försiktig därute.



Artrosskola: https://www.artros.org/artrosbehandling/artrosskola/

Tidigare inlägg om artros och löpning: http://www.runnersworld.se/blogs/hjarnfysik/lopning-skyddar-mot-artros.htm

Läs mer om löpning och hjärnan i min bok Prestationskoden. Den finns bl a på Adlibris eller Bokus.Prestationskoden en bok

Utvald bild: skeeze från Pixabay


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tre nyårslöften för bättre hälsa 2020

Tre nyårslöften för bättre hälsa 2020


2020. Jag har skrivit om hjärnan och löpning i 10 år. Det har blivit 1200 blogginlägg baserade på tusentals studier. Några ämnen – bland annat löpning, meditation och periodisk fasta – återkommer med jämna mellanrum. Det är tre vanor. De passar därmed bra som nyårslöften.

Det tar 66 dagar att skapa en vana. Därmed borde det ta 198 dagar att skapa tre vanor, men om vanorna är likartade kan du knyta samman flera vanor till en vana. Vanor som går in i varandra blir starkare tillsammans. Varje vana för sig är som en skör kvist, men om flera kvistar tvinnas samman blir det till en robust bunt av vanor.

nyårslöften hälsa

När jag började skriva var löpningen min viktigaste vana. Med åren har nya vanor – som periodisk fasta, meditation, en skriv- och lässtund och ett glas rödbetsjuice före middagen – vävts ihop med min löparvana. Vanorna är en viktig del av mitt liv och jag tror att de följer med resten av livet, även om jag – gud förbjude – skulle tvingas sluta springa (jag är långt från perfekt – mina ovanor skriver jag inte om:) ).

Periodisk fasta och meditation

Jag bestämde mig för att testa periodisk fasta och meditation för studierna jag läste övertygade mig om fördelarna. Det är vanor som kräver en liten insats i förhållande till avkastningen som handlar om att må bra här och nu. Jag har inget mål med vanorna. Jag drömmer inte om att bli 100 år som vissa hälsoprofeter. Jag är bara öppen och nyfiken och vill hela tiden lära mig mer.

Eftersom jag fastar, springer och mediterar sedan flera år kan jag tipsa om dem som förslag till nyårslöften. Du kan välja en eller allihop.

Löpning

Om du inte sprungit på flera år är det viktigt att börja med promenader. Med tiden ökar du inslaget av löpning. Det vanligaste felet som nybörjare gör är att gå ut för hårt. Du kanske börjar jaga tider, men det viktiga är inte hur fort du springer utan att du tar dig ut regelbundet. Studier visar att du förbättrar hälsan rejält redan efter en timmes löpning i veckan.

Spring så att du känner dig en aning ansträngd. Du ska kunna föra ett samtal. Springer du hårt är risken stor för skador och att du tappar lusten. En löparvän att samtala med är därmed ett bra stöd. En löparvän som försöker slå dig är ett sämre stöd. Efter 66 dagar kan du börja experimentera med din löpning och pressa in nya kvistar i livsväven. Med tiden lär du dig älska löpning.

Periodisk fasta

På senare år har det kommit flera studier som visar på fördelar med periodisk fasta. Din kropp mår bra av att vila från mat minst ett halv dygn. Ditt hjärta blir friskare och det är lättare att hålla vikten.

Samma dag som du börjar springa kan du avstå från kvällsmackan. Att äta innan läggdags är en vana, inte sällan betingad av tv-tittade. Du kan börja med att fasta 12 timmar. Jag har kört 12/12-fasta i 5 år. Det är basen, men ibland sträcker jag ut fastan till 16 timmar. I snitt fastar jag kanske 13-14 timmar varje dygn. När jag är ledig springer jag dessutom några pass på fastande mage, vilket förbättrar fettanvändning, prestation och hälsa. Jag fokuserar på andningen och springer i nuet. Det är meditation i rörelse.

Andra föredrar 5:2-fasta. Det innebär att du äter 5-600 kcal i två dagar och som vanligt i fem dagar. Men jag ogillar tanken på att räkna kalorier och krångla med mat. Det kanske kan trigga ett skadligt beteende. Jag tror mer på att låta tiden styra. Ät som vanligt, men låt kroppen vila minst halva dygnet. Det är ingen diet som fokuserar på kolhydrater, fett och kalorier utan ett beteende som styrs av objektiv tid.

Meditation

Det är lätt att fastna i drömmar om framtiden och i minnen från det förgångna. Om du alltid siktar på ett mål i framtiden kanske du inte vet vad du ska göra när du når fram för du har aldrig lärt dig uppskatta det du gör och upplever i stunden. Meditation – eller mindfullness – är en metod som lär dig vara i nuet. Nuet är det enda som finns. Nuet bara är och du lär dig vara där du är utan att bedöma det som sker. Du fokuserar på andningen. När tankar kommer om det som hänt och om det som skulle kunna hända ser du tankarna komma och du låter dem glida iväg som moln på himlen.

Meditation är egentligen det enklaste som finns, men det går att krångla till hur mycket som helst. Hitta en bekväm position och börja bara med en paus och några in- och utandningar, sedan går du vidare från det. Jag skrev en liten meditationsskola i våras, men det finns proffsiga appar som headspace.

För mig är lugn löpning i skogen den bästa meditationen. Meditation gör mig lugnare, klokare och starkare.

Hemligheten

Oavsett om du springer, fastar eller mediterar är mitt råd att börja med det du är säker på att du klarar av. Något enkelt. Det ger dig självförtroende. Repetera. Till slut är det en vana. Bygg på det. Små dagliga förbättringar blir stora förbättringar efter några månader och kan förändra ditt liv efter ett år.

nyårslöften hälsa

Hemligheten bakom ett långt löparliv är att ta små steg och hela tiden testa, reflektera och utvärdera det du gör. Jag är ingen märkvärdig löpare, men jag har aldrig blivit skadad eller tappat motivationen. Jag springer i nuet och knyter fast en kvist i taget. Ibland lyckas jag väva in en ny vana, ibland lyckas jag inte. De senaste åren har jag kämpat med en kvist som verkar omöjlig för en sådan som mig, men jag ger mig inte riktigt än.


Mer om meditation, löpning och periodisk fasta finns i min bok Prestationskoden. Den finns bl a på Adlibris eller Bokus.

Prestationskoden en bok

Utvald bild: Linus Schütz från Pixabay


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

God jul och gott nytt löparår

God jul och gott nytt löparår


Snart är det dags för ett nytt år och du kanske avger ett nyårslöfte. Ett av de vanligaste nyårslöftena är att börja träna. I början på året fylls vägarna av nya löpare och gymmen säljer årskort, men en majoritet av alla nya slutar innan sommaren.

Det är lätt att lova, det svåra är att börja och det riktigt svåra är att fortsätta. Men om du håller fast vid ditt löfte i några månader är chansen stor att du skapat en vana. Enligt en känd studie tar det nämligen i genomsnitt 66 dagar att skapa en vana. Vanor formar den du är.

Håll dig på Route 66

Först funderar du på vad det är du vill. Du kanske vill bli löpare. Du kanske vill springa ett lopp till våren. Men gör inte loppet till målet. Se istället loppet som ett riktmärke längs vägen. Om du fokuserar på loppet kanske ditt liv som löpare slutar efter mållinjen och att du tvingas starta om nästa nyår. En dator mår bra av en omstart ibland, människor klarar det sämre. Till slut förväntar du dig en omstart och i princip kan du starta om varje dag. Fokusera på vägen istället. Loppet är en kul grej och återkoppling, inte ett resultat som avgör om du är bra eller dålig.

nyårslöfte

När du ser löpningen som en väg är det viktiga att du går på vägen varje dag. De första 66 dagarna är det särskilt viktigt att vara fokuserad. Du kan inte springa varje dag, men du kan göra saker som håller dig på rätt väg. Lär dig se dig själv som löpare. Ta promenader de dagar du inte springer.

Om du vet vad du vill, då gäller det bara att hålla fokus på det du gör. Lägg fram träningskläderna på kvällen och gör tröskeln till start så låg du kan. Boka tid med en löparvän om det känns bra. Du kan även förbereda en belöning.Vanor handlar om små förbättringar. Om du förbättrar dig med – säg en procent per dag – märker du ingenting efter en vecka, men efter ett år med din nya vana är du 38 gånger bättre.

Börja så enkelt det går. Om du inte har sprungit tidigare börjar du med en promenad. Ställ in dig på det, sedan kanske promenaden blir lite längre för 80 procent handlar om att göra sig redo och att vara på plats. Det svåra är det du gör innan du faktiskt gör det. Att springa – eller vad du nu gör – är bara 20 procent.

Nyårslöfte 2020

Jag brukar skriva minst en artikel i veckan på Runners World. Både artiklar som gillas och inte gillas (på https://www.facebook.com/runnersworldsweden) ger värdefull återkoppling till mig som skribent.

Olika typer av återkoppling är det bästa som finns med att vara skribent. Skrivandet är en hobby och jag skriver för att andra uppskattar texterna, för att jag vill utvecklas som skribent och för att det är lärorikt att plocka ut inläst kunskap och formulera den med egna ord. Mitt nyårslöfte är att bli en bättre skribent 2020 jämfört med 2019.

Här är några populära inlägg under året på Runners World respektive Hjärnfysik (har ingen statistik på RW men det är inlägg som gillats mycket). Det är tillräckligt mycket läsning för att räcka till nyår.

Några populära artiklar under året på Runners World:

 

Några populära artiklar under året på Hjärnfysik:

 

God jul och gott nytt löparår!


Beställ gärna min bok prestationskoden Adlibris eller Bokus. Läs mer på prestationskoden.se 

Prestationskoden en bok

Utvald bild: Mario Schmidt från Pixabay

Vilja och uthållighet ur ett hjärnperspektiv

Vilja och uthållighet ur ett hjärnperspektiv


Det viktigaste receptet för framgång sägs vara vilja och uthållighet. Stämmer det? För att ta reda på svaret måste vi titta på vad som händer i hjärnan.

I en studie fick 6 000 studenter först i uppgift att skriva en uppsats, nästa uppgift var att bedöma kvaliteten på klasskamraternas uppsatser. Därefter erbjöds studenterna att skriva ännu en uppsats. Det visade sig att studenter som granskat bra uppsatser presterade sämre än studenter som granskat dåliga uppsatser. 43 procent av studenterna som bedömt dåliga uppsatser ville dessutom skriva igen, medan endast 27 procent av de studenter som bedömt bra uppsatser var sugna på ett nytt försök.

Det handlar om tro

Det tycks alltså som att vi har en tendens att bedöma vår förmåga i relation till andra, vilket påverkar självförtroendet och vår uthållighet. Det drabbar både bra och dåliga studenter och det fortsätter in i arbetslivet. I stället för att lära sig av de bästa, känner sig många hotade av de som lyckas och tappar sin motivation.

vilja och uthållighet
Foto: dylan nolte on Unsplash

En minoritet blir dock sporrade av de som lyckas. Jag vill bli lika bra eller bättre, tänker de. När sydkoreanska golfspelare i början på 2000-talet och svenska tennispelare på 1980-talet plötsligt dominerade sin sport, pratade man om under. Men det handlar inte om något mystiskt under, utan om unga människor – med en tro på sig själva – som blir sporrade av förebilder på nära håll och tänker att kan hon eller han så kan jag.

Olika mindset

I en studie som utfördes 2015 rekryterade forskare en grupp universitetsstudenter. Några studenter höll med uttalanden som ”Efter en ansträngande mental aktivitet måste du vila för att få tillbaka din mentala energi”. De klassades som elever med ett statiskt mindset. Andra studenter instämde i uttalanden som ”Din mentala uthållighet drivs av sig själv; även efter mental ansträngning kan du fortsätta”. De klassades som elever med dynamiskt mindset. I den första gruppen sågs viljestyrka som en begränsad, statisk resurs, medan de i den dynamiska gruppen trodde att viljestyrka gick att påverka. De båda grupperna speglade två olika tänkesätt (eller mindset): ett statiskt och ett dynamiskt.

De med ett statiskt mindset sköt upp beslut, åt sämre mat, hade sämre kontroll på sin ekonomi och fick lägre betyg i genomsnitt jämfört med de som hade ett dynamiskt mindset. Med andra ord är mindset viktigt. Människor som själva begränsar sin viljestyrka ger upp tidigare. Det var det studenterna gjorde som gav upp försöken att skriva uppsats för att de jämförde sig med duktiga studenter och inte trodde att de kunde prestera lika bra.

Vad händer i hjärnan?

Även om det är bra att kämpa, är det också bra att veta när det är dags att ge upp. Att hålla fast vid hopplösa planer är slöseri med energi. Allt du gör har en alternativkostnad. Ibland är det värdefullt att byta spår istället för att stånga sig blodig.

Du behöver alltså en balans mellan att kämpa och ge upp. Hur ser det ut i hjärnan? När forskare tittade in i hjärnor såg de att trötthet var förknippad med minskad tolerans för fysisk ansträngning. Forskarna såg också en svagare koppling mellan anterior cingulate cortex (ACC) – som är involverat i bedömningen av hur mycket ansträngning en viss belöning är värd – och det motsvarande motoriska området. Sämre kommunikation mellan hjärnans motivations- och planeringskrets kan förklara varför vissa människor ger upp när det krävs ansträngning.

I en intressant studie stimulerade man ACC hos ett antal försökspersoner. Det ledde till att hjärtfrekvensen ökade.  Försökspersonerna berättade att de upplevde det som att stå inför en utmaning som de visste att de skulle klara av. Deras kropp var redo och de kände sig motiverade.  En av försökspersonerna (se video ovan) rapporterade känslan som “It was more of a positive thing like … push harder, push harder, push harder to try and get through this…”.

Psykobiologi och mindset

Enligt den italienska idrottsforskaren Samuele Marcora är ACC avgörande för prestation och uthållighet, därmed ger hjärnstudien stöd för den psykobiologiska modell som Marcora återupptäckt. För prestationskoden är det också viktigt med utmaningar och att skaffa sig ett dynamisk mindset om att förändring är möjligt. Vilja och uthållighet är viktig, men du måste tro att det går.

Det krävs mycket mer forskning innan vi har alla svar, men i grunden handlar viljestyrka om mindset. Ett dynamiskt mindset gör att du lyckas bättre med att uthålligt sträva efter det du tycker är värdefullt. Utmaningen är att skaffa sig ett sådant mindset.



Mer om prestation, mindset och hjärnan kan du läsa om i min nya bok Prestationskoden. Den kan bland annat beställas på Adlibris och Bokus.Prestationskoden en bok

Utförslöpning

Utförslöpning


Många löpare går uppför backar, men alla löpare springer nedför. Det är däremot fler som tränar på att springa uppför än nedför. Men du behöver träna på utförslöpning också. Även på korta lopp är det bra att vara snabb utför.

I en studie såg man att de flesta springer för fort uppför och för sakta nedför. När du befinner dig på backkrönet är du så trött att du inte riktigt orkar springa fort. För en majoritet av löparna i studien tog det en minut innan de återhämtat sig tillräckligt för att få upp farten i normalt tempo.

Alla springer utför

En annan studie från 2016 visade att det är energimässigt fördelaktigare att gå uppför backar brantare än 15,8 grader. Ju längre lopp, desto lägre gradantal.

utförslöpning
Mer ekonomiskt att gå när lutningen passerar 15,8 grader. Bild från studie.

Utför är det dock ingen som väljer gå eller springa – alla springer och alla springer mer eller mindre bra. Du tar längre steg utför, men om du aldrig tränat nervsystemet med snabba benlyft kommer du att bibehålla din stegfrekvens. Om du tar, säg 140 steg/minut och 2 meter per steg, springer du nedför berget med en hastighet på 16,8 km/h. Om du ökar stegfrekvensen till 200 steg/minut och kortar ner steget till 1,5 meter, ökar hastigheten till 18 km/h. Ju snabbare du lyfter fötterna, desto mer måste nervsystemet arbeta.

Du ska alltså ta korta, snabba steg. Se dig själv som en forsande bäck som kastar sig utför berget. Du vill vara smidig och formbar som vatten, inte studsa som en kantig, stor sten som någon knuffat nedför berget.

utförslöpning
Jade87 från Pixabay

I början springer du med blicken fastlåst några steg framför fötterna, men med tiden ser du allt längre bort. Gör det till en träningssak. Först ser du några steg fram, sedan skruvar du sakta upp antalet steg fram som blicken fäster vid. Till slut kan du räkna ut hur stigen utvecklas framför dig. När du har koll på vägen behöver du inte sakta ner lika ofta. Med tiden tar hjärnan över kontrollen och du springer omedvetet nedför berget, ungefär som då du kör bil en bekant sträcka.

Utnyttja gravitationen

Låt gravitationen dra dig nedför. Den lägesenergi du betalade till berget på vägen upp får du tillbaka som rörelseenergi på vägen ner. Utnyttja den energin. Du faller genom gravitationsfältet. Bromsa så lite som möjligt. Försök att hålla fötterna under tyngdpunkten. Om fötterna befinner sig framför kroppen, måste de vänta på att kroppen ska komma ifatt innan de kan skjuta iväg från marken igen. Denna väntan sker i excentriskt läge, vilket sliter på musklerna och kräver mer återhämtning.

utförslöpning

Dessutom kan inte den kraftfulla höftbörjarmuskeln ge kraft till löpningen om du landar för långt fram. Höftbörjarmuskeln behövs för att aktivera de stora musklerna där bak. Försöker du öka farten i ett tillbakalutat läge, är risken stor att fötterna hamnar allt längre framför kroppen och att du måste bromsa hårdare.

Landa mjukt

Många tror de ska härda benen, men ju hårdare du slår i, desto mer återhämtningstid krävs det och skaderisken ökar. Dessutom lär du dig ett felaktig sätt att springa på. Det är inte ändamålsenligt att lagra in felaktiga mönster i nervsystemet. Det är knappast till hjälp i utförslöpning under tävling. Det är bättre att ”härda” benen genom riktig löpning uppför och nedför. Landa så mjukt du kan.

Utförslöpning är utmanande. Du lämnar din komfortzon när du kastar dig ut. Ju mer du utmanar dig och ditt nervsystem och repeterar dessa utmaningar, desto större blir din komfortzon. Träna i olika terrängtyper. Pressa dig till gränsen av din komfortzon. Utförslöpning är mer skicklighet än styrka.

Du använder armarna för balans. Sträck ut dem som fåglar sträcker ut vingarna ner de går ner för landning. Flaxa när det krävs. Var beredd att ramla och se varje fall som ett fall framåt och en viktig lärdom. Det är inte farligt att falla omkull. Utförslöpning är KBT. Du blir bra på att falla om du gör det ibland och det är bättre att lära sig falla i ett löpsteg än att falla när det är för sent.

Du är löpare

Utförslöpning är en färdighet som kräver mycket träning. Du tränar på att springa utför, sedan ser du tillbaka på din träning och gör små ändringar. Sedan springer du utför igen. Till slut är du expert.

Du lutar dig svagt framåt från höfterna. Fötterna faller parallellt med marken och du lyfter dem snabbt som om du springer på brinnande lava. Ibland måste du luta dig tillbaka, ungefär som rallyförare bromsar i kurvorna. Men du använder hälbromsarna så lite som möjligt. Kraftens centrum är musklerna i rumpan, höften och bålen. De ger stabilitet. Det är kroppen. Kroppen är vagnen som dina fyra lemmar snurrar runt. Blicken är riktad en bit framåt. Ditt vältränade nervsystem registrerar alla hinder och faror. Du kastar dig utför och landar som en puma.


Mer om löpning och hjärnan kan du läsa om i min nya bok Prestationskoden. Den kan bland annat beställas på Adlibris och Bokus.Prestationskoden en bok

Utvald bild: Todd Diemer on Unsplash