Senaste medaljen



Ny vecka och nya möjligheter, eller hur!? Min helg har varit riktigt bra och jag tänkte fortsätta på spåret med medaljer. Jag fick nämligen en ny till min samling i lördags. Då sprang jag Dalsland X-trail, 22km traillöpning på en rejält kuperad bana. Men kul var det och bra gick det, så pass bra att jag fick med mig en guldplakett hem.

Jag gjorde dock ett litet misstag under loppet. Jag sprang det i mina snabba och lätta ASICS RoadhawkFF som är helt släta under sulan (hur tänkte jag?). Jag slirade fram och tillbaka mest hela tiden och slog även till med en vurpa. Dock är det ett av mina favoritpar och de sitter som en smäck på foten även om de inte så lämpade för leriga stigar och vattenpölar. Trots det har jag haft dem till allt de senaste månaderna, jag skuttade till och med omkring med dem i bergen i Pyreneerna 😉 

Nedan tänkte jag köra premiären av mina ”medaljhistorier” genom att beskriva loppet och medaljen. Detta gör jag med en simpel betygssättning enligt en skala där 1 är uselt och 10 är Toppen. 

DALSLAND X-TRAIL

Stämning: 7
Alltid härlig stämning under lite mindre och lokala arrangemang. En del folk längs banan trots svåråtkomligt. Bra med hejarop.

Svårighetsgrad: 6 
Eftersom man kan välja distans och bana skulle jag säga att det finns något för alla (även barn). Man kan välja på en mindre kuperad bana på 9km samt en lite tuffare bana på 13km. Man kan även springa ”utmaningen” vilket innebär ett varv på båda banorna.

Upplevelse: 7
Loppet går genom de dalsländska skogarna längs med både små sjöar och den vackra kanalen. Springer man de långa banan korsar man kanalen ett par gånger över slussarna. Dessutom går loppet på hösten så det är otroligt vackert med alla färgglada löv på träden.

Medalj: 4
Medaljen är väldigt ”basic” och ser ut som de flesta medaljer från mindre lopp. Den är fyrkantig i bronsfärgat material med en löpare och loppets namn på.


SUMMA: 24/40

Någon mer som sprungit lopp i helgen? Fick du en snygg medalj? 😉 

MER OM LOPPET

PS. glöm inte följa mig på Instagram 
Du kan även följa mig på ASICS FrontRunner

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehÄllet:

  • Sov dig snabb
  • LĂ€r av eliten
  • VĂ€ssa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens HjĂ€rta” pĂ„ köpet

Du mÄste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Medaljjakten!



Jag tänkte att vi skulle prata lite om medaljer framöver! För jag gissar att de flesta av er läsare ha en hel drös med medaljer liggandes hemma. Antagligen undangömda i en låda. Själv har jag mina liggandes i en glasburk i (lite otippat) badrummet. Men hur ska man egentligen förvara dem bäst? Ska man visa upp dem eller är det skrytigt? Kan man använda dem till något? Jag vill ändå gärna behålla mina medaljer även om de inte direkt syns för de har ett symboliskt värde av att jag klarat av något. Det är även minnen, som när man sprang sin första mara eller persade på milen.

Så för att hylla våra medaljer tänkte jag att jag skulle presentera några av mina framöver. Dels kommer jag betygsätta dem utefter hur loppet var, hur det gick samt hur medaljen ser ut (för vem gillar inte en snygg medalj!?). Vad tycker ni om det?

Vilken medalj är ni mest stolta över, och har ni någon riktigt snygg medalj?!

Denna medalj är från ett 10km stadslopp som inte gick särskilt bra, dessutom är den ganska ofin 😉

Löpning, glÀdje, gemenskap- ASICS FrontRunner



Vilken helg jag haft! Vi har haft team-träff med hela FronRunner Sverige vilket innebär löpning, glädje, gemenskap och ännu mera löpning. 
Vi inledde helgen på bästa sätt med ett svettigt men otroligt kul pass på Barrys Stockholm. För er som ännu inte hunnit testa kan jag verkligen rekommendera det, ett intensivt pass där man varvar intervaller på löpband med klassiska styrkeövningar. Man kan säga att vi FronRunners fick en riktigt kick start på helgen. Vi avslutade kvällen med god middag innan vi drog oss tillbaka till hotel At six där vi bodde under Stockholmshelgen. 

Lördagen startade tidigt med ett roligt löparevent tillsammans med Stadium på Drottninggatan. Vi FrontRunners höll i löpargrupper dit alla var välkomna att delta. Det fanns flera roliga pass att starta dagen med, bland annat ett myspass genom Stockholm, ett teknikpass och ett lite intensivare intervallpass. Jag var med och höll i intervallerna och var vi inte vakna innan passet så var vi det definitivt efter. Vi körde ett pass enligt följande: 5x60sek, 2min vila, 10x30sek, ett bra upplägg som passar de flesta. Sedan var det frukost och löparsnack på Stadium med alla deltagare. 

När vi vinkat hejdå till alla löpare sprang vi vidare för fotografering i stan samt uppe på taket på Hotel At six. Vilken utsikt vi hade och vilka bilder det blev! Kan verkligen rekommendera hotellet som ligger endast ett stenkast från Drottninggatan. 

Foto: Sanna Hed

Lördagen fortsatte med ett äventyr på hög höjd. Vi fick chansen att ta oss runt blad trädtopparna på olika typer av hinder. Jag tog mig upp för trädstammen på en tall 20 meter upp. Jag lyckades dock bara ta mig fram och tillbaka över första hindret innan jag fick se mig besegrad av höjden. Dock kunde jag från en trädtopp spana in mina lagkamrater som rörde sig lika enkelt som apor bland topparna och (vad jag kunde se) helt orädda för höjden. Minst sagt imponerande. En aning höga på adrenalin bestämde några av oss att vi skulle springa de 10km hem till hotellet från äventyrsbanan och det var en underbar löptur i riktigt fint höstväder. Som belöning avslutades dagen med fantastisk middag på hotellets restaurang. 

Foto: Anna Lång

Söndagen inleddes med massor av spännande nyheter gällande ASICS kommande kollektioner och lopp. Vi fick dessutom med oss ett par nyheter hem. En gammal favorit i uppgraderad version som vi fik var ASICS DynaFlyte 2. Dessa kommer jag avverka måååånga mil i framöver. Dessutom en hel del snygga kläder som ni kommer få se mer av framöver här på bloggen. Kan ni inte hålla er finns små smakprov på Instagram där ni hittar mig under @soofiean

Ett fint avslut på helgen var ett skönt Soma Move-pass på taket i höstsolen som leddes av Sanna Hed. Soma Move är ett pass där man jobbar med rörlighet i ett mer konstant flöde. Rekommenderar detta pass till ALLA. 

Idag känner jag mig fylld av energi och inspiration och jag ser fram emot en härlig höst och nya spännande träffar med min underbara löparfamilj i ASICS FrontRunner!

Aldrig nöjd



Man kan springa flera mil, köra intervaller, bygga upp styrka osv. Träningsmöjligheterna är oändliga och dagligen kan man läsa om den ena träningsformen efter den andra som är alla är lika viktiga. Självklart är variation bra och nödvändigt för att man ska fungera och må optimalt. Men det måste ju finnas en gräns för hur mycket träning man kan klämma in i sitt schema. 
Det spelar nästan ingen roll vad jag tränat så känns det som att jag missat något och att det jag gjort inte är tillräckligt. Om jag är ute och springer en runda kan jag känna att jag måste träna något mer, exempelvis styrka. När jag sedan gjort det och känner mig nöjd en lite stund så slår det mig att rörlighet är ju viktigt också, kanske yoga eller stretching vore bra. Ytterligare en tanke dyker upp om att styrkepasset kanske inte var tillräckligt hårt, och sprang jag inte lite väl sakta?
Oavsett hur jag tränar så känns det som att jag alltid kunde gjort lite mer och lite bättre. Alla andra har ju tid och orka att springa sig helt utmattade och pumpa det sista ur musklerna samt köra ett härligt avslappnande yogapass varje morgon, eller!? 
Kan man träna perfekt? Hur hittar man den bästa balansen och hur hittar man orken till allt? Jag blir oftast inspirerad av att läsa hur andra tränar, se härliga bilder på vältränade människor i snygga miljöer. Och jag förstår att om man vill bli bra på något så krävs träning och det tar tid, men kommer man någonsin känna sig nöjd med sin träning?

Hur känner ni?

Den dÀr dippen



Ibland och oftast flyter träningen på bra och det går av bara farten. Man har sina rutiner och springer sina kilometrar.
Jag har tränat ganska ofokuserat den senaste tiden. Eftersom jag var skadad under en period i somras ville jag inte planera in några större lopp eller sätta några specifika mål. Jag var rätt trött på att ha ont och besvär med det ena och det andra så jag hade i princip bara att bli hel som största mål.
Jag har tappat lite fart och inte fått så mycket struktur på träningen vad gäller intervaller och annan fartträning. Däremot har jag kört mycket mängd och ”bara sprungit”.
När jag var ute och sprang igår och funderade på vad jag ville ha ut av min träning kändes det nästan helt meningslöst. Jag bara springer och springer men till ingen nytta. Jag har inga tydliga mål och jag vet inte riktigt vad jag vill, jag älskar att tävla men är just nu inte särskilt snabb på någon distans.
Frågan är om det ens är viktigt? Egentligen inte men det är ändå en del av det som driver mig, att bli snabbare och att få tävla mot andra duktiga löpare. Ett annat mål är ju att bara må bra och ha en frisk kropp tack vare löpningen men då är frågan om all den tid jag faktiskt lägger på träningen är nödvändig. Om målet bara är att må bra alltså. Då behöver jag ju inte ens vara ute och springa.

Jag kan drömma om hur jag vill att min löpning ska utvecklas. Jag hade gärna velat att löpningen var en del av mitt jobb och att jag kunde leva på min stora passion. Men så lätt är det inte och trots mycket slit går det inte alltid vägen och jag ställer mig än en gång frågan om det ens är värt att försöka. Just nu känns det som jag trampar på samma ställe i en liten uppförsbacke.

Hur gör ni när ni behöver motivation och det känns slitigt? 


Det är så här jag drömmer om att mitt liv ska se ut!

Run the world



Solen är på väg upp, det är ovanligt tyst och lugnt för att vara en stor stad full av liv. Man ser några enstaka människor på väg till sina arbeten som just gnuggat sömnen ur ögonen. Jag själv har precis snörat på mig löparskorna och andas in den tidiga morgonen ute på gatan. Så startar jag klockan och ger mig iväg. Upp och ned över trottoarkanter, förbi en 7-eleven som just öppnat, en man som torkar av borden utanför ett café och vidare till en lummig park. Jag letar mig fram mellan vackra byggnader och bakom varje gathörn väntar något nytt och spännande. Det är som ett litet äventyr och det är bara mitt. Resten av staden sover och här susar jag fram på, för mig, outforskad mark. Det är en speciell känsla och jag älskar den! 

Att upptäcka nya platser med löparskorna på är bland det bästa jag vet och jag tror att alla som startat dagen en tidig morgon i en ny stad känner igen sig. Det är nästan som att ha staden helt för sig själv. Att det dessutom är det bästa sättet att uppleva och ta del av nya platser på gör det ju inte sämre. Man får se alla de populära sevärdheterna och även alla smultronställen däremellan. De platser som inte är utmarkerade på kartan men som är minst lika intressant eller vackra. För mig finns det inget bättre sätt att starta dagen på och man får enkelt in träningen på semestern också. 
Dock kan jag inte minnas att jag någonsin upplevt en sådan springtur som träning, det är ren löparglädje!