Race report Stockholm halvmarathon

Race report Stockholm halvmarathon


Igår drog jag och Simon till Stockholm strax innan lunch. Det ösregnade och var inte superpeppigt när vi åkte och inte heller när vi kom fra. Men sen! Solen sprack upp lagom till vi hämtat startbevisen och det blev riktigt varmt. Vi skulle springa Stockholm halvmara!

Kände mig sjukt seg från bilresan. Vi hade lyssnat på två avsnitt av p3 dokumentär och jag var inte alls fokuserad på att springa lopp. Men två kissningar senare och uppjogg i startfållan så började jag peppa igång lite. Men det där förväntansfulla pirret var som helt bortblåst. Istället kände jag snarare lite ångest och var på sjukt dåligt humör. Jag har haft ont i höften hela veckan, jag har hållit smärtan i schack, men jag var nervös att den skulle börja smärta allt för tidigt och stt jag, ve och fada, skulle behöva gå eller bryta. Sista intervallpasset hade dessutom känts förfärligt och intervallerna gick rekordlångsamt. Inte ett sådant formbesked man vill ha innan ett halvt marathon.

Nåväl, jag hade sänkt mina förväntningar rejält innan start och hade bara två mål: att få medalj (ta mig runt) och att helst göra det under 1.40.

När starten gick kände jag direkt, FAN KISSNÖDIG! Ni vet sån där kissnödighet som känns i varenda steg! Helvete, varför gick jag inte på toa precis innan start? Bara gilla läget och efter 3 km såg jag en bajamaja och stannade.  Stoppade min klocka för jag pallade inte de tiden ticka! Ett stopp efter 3 km har man inte råd med om man vill springa snabbt. Så jag fortsatte men med ett annat mind set: Bara go with the flow och om feelingen kommer så ökar jag!

Min löpkompis Ulf sprang förbi efter 7-8 km och jag kände att jag bara måste ta hans rygg. Det vet jag att han klarar av. Visste också att han ville springa på 1.38 så dwt kändes safe att ta hans rygg. Vid 10-11 km fick jag äntligen feeling (långa raksträckan fram till rådhuset på Kungsholmen) och jag fick till steget igen. Men i nedförsbacken innan munkbron bara smällde det till i höftjäveln och det gjorde svinont. Skulle jag behöva bryta nu? Nej, jag kunde ändå kontrollera smärtan och springa vidare. Då kom en gammal bekant från studietiden i Lund upp bredvid nig och vi snackade lite. Jag fick nya krafter och lubbade vidare. Tyvärr var min superkraft att springa på snabbt utför helt som bortblåst, och uppför gjorde också ont,  men med glada hejarrop från folk jag kände i publiken (tack Sara och Stefan/Mia!) så kändes det ändå lätt att fortsätta jogga på. Kunde avsluta de sista 3 km med att springa om rätt många och i mål kom jag till sist.

Jag var supernöjd att jag tog mig runt. Glad jag kom i mål och det blev en stark finish åtminstone. Tror tiden blev precis under 1.40 (1.39.17 på min klocka).

Nu blir det en hel del besök på Access Rehab för att repa höften och en hel del timmar på Gymmet Ludvika för att stärka upp.

För Simon gick det inte bra. Pangform i benen men problem med astma och tryck över bröstet satte pinnen i hjulet för honom. Jag var helt klart gladast efteråt!

Nu blir det återhämtning och läka höften så hoppas jag att jag kan vara med på Nåjde-joggen i Blötberget den 21 september. Ett legendariskt lopp!

Innan start: jag och Simon, vi ser ju glada ut iallafall!

 

högst tveksamt löpsteg i uppförsbackarna men med glatt humör då jag fick syn på Sara Ahly!

Efter loppet: en nöjd och glad, en mindre glad och inte alls nöjd.

 

En fin helg i Tällberg

En fin helg i Tällberg


I helgen som gick gjorde vi något riktigt kul. Vi tog cyklarna och cyklade de 104 kilometrarna på vackra asfaltsvägar genom Dalabygdens byar till Tällberg där vi skulle tillbringa en natt. Cykelturen gick riktigt bra. Det finns så otroligt fina asfaltsvägar i Dalarna och speciellt när man kommer till Siljanbygden är det otroligt mysigt med alla kringliga vägar genom faluröda stugor i byarna. Dessutom hade vi typ medvind hela vägen och jag kunde ligga på Simons hjul. Simon var dessutom urstark den dagen.

Vi tog en snabb fika i Leksand innan vi cyklade sista biten till Tällberg. Sista utmaningen var att bomba upp för den branta backen upp till Green Hotell. Mjölksyrafest! Enligt uppgift ska det finnas ett härligt Stravasegment från båthamnen vid siljans strand ända upp till gammelgården. Tyvärr fick vi reda på det lite för sent och vi hade våra tempohojar så vi skippade segmentet denna gånf. Nästa gång då jäklar! Då tar vi även med mountainbike och testar alla leder och stigar som finns i krokarna.

Hotellet såg väldigt bekant ut och plötsligt kom jag på varför! Jag hade ju bott där 2013 när jag deltog på Tällberg triathlon! Ett kärt minne. Vid den tiden hade jag en streasfraktur i foten så jag tillbringade många minuter med vattenlöpning i den utepool som finns utanför hotellet (med milsvid utsik över Siljan). Alla i personalen har kull-resp masdräkt då det känns så himla välomnande och genuint när man kommer! Vi checkade in på Green hotell och upptäckte några svarta minibussar utanför repan som såg väldigt misstänkta ut. Vi tänkte inte mer på det utan väntade in våra vänner Louise och Johan som kom med Volvobilen och packning. Nu var det brådis!

Vi bytte snabbt om för att hinna besöka spa-avdelningen med pool och bastu innan middagen. Trerättersmiddagen började nämligen redan kl 16. Maten var helt fantastiskt god efter en lång dag i sadeln.

Anledningen till den tidiga middagen var att hotellet helt hade anpassat sig till helgens arrangemang. Vi skulle nämligen iväg på konsert till häftiga Dalhalla. Har ni inte varit där förr så måste ni åka dit någon gång. Dalhalla är ett gammalt kalkbrott från 1940-talet som ligger mitt ute i skogen utanflr Rättvik. Där har man iordningställt en konserthall under öppen himel och det är fantastisk akustik. Att sitta där mitt i skogen mitt i natten under stjärnorna och lyssna på sin favoritmusik live är mäktigt!

Vi hade sedan länge bokat och sett fram emot The Sounds, Mando diao och The Hives. Vi såg mest fram emot att se legenderna The Hives som gick ut sist. Men shit vad allting var bra! Det var fullt ös i fyra timmar!

Och gissa om vi blev förvånade när alla i banden dök upp på vårt hotell för efterfest. Det var därför de där skumma svarta bilarna stod utanför receptionen när vi checkade in. Vi blev till och med bjudna att vara med men tråkiga som vi är var vi fullt fokuserade på vickningen (maaat) och sa nej :). Trist av oss,  såhär i efterhand, men vi fick god mat till vickning och vi fick se många i banden vid frukosten iallafall:).

Det blev ju ganska sent om min tanke var hela tiden att jag skulle gå upp tidigt och ta en morgonjogg i de fina omgivningarna och på den fina stig som går runt berget samt ta en kik i gymmet och styrketräna. Meeen jag försovde nig och när jag vaknade ösregnade det så vi valde att gå till matsalen och äta en brakfrukost istället.

Kan tipsa om att hotellet har en skärmfri helg den 18-20 oktober med massa aktiviteter föe familjen. UTAN mobil eller dator. Det behöver vi nog allihop.

Det var en riktigt bra helg med något annat än bara sport. Nu har jag dock lite panik att jag inte tränat ordentligt eftersom jag och Simon ska springa Stockholm halvmarathon på lördag. Wish me good luck!!!

Glada efter 10 mils cykling i finväder, medvind och faluröda stugor. Foto: Louise Norström

Mysiga allmogehotellet Green i Tällberg. Foto: Louise Norström

Utsikten från våra rum. Foto: Louise Norström

Soatajm! Foto: Louise Norström

Magnifik mat! Foto: Louise Norström

Öl till folket från Mora (jag körde). Foto: Louise Norström

 


”Dalhålet” aka Dalhalla! Foto: Louise Norström

(mer…)

Satmaran 2019

Satmaran 2019


Jag tävlade i mountainbike i lördags. Här kommer en liten race report från det loppet.

Det här är lite av årets höjdpunkt när det kommer till cykling och den enda mountainbiketävlingen jag vågar köra. Satmaran i Blötberget är ett lopp på 42 km som går i Blötbergsskogen på grusväg och lite stig , men inte så mycket stig att det blir läskigt.

Jag var egentligen lite osäker på om jag skulle ställa upp till start för den senaste månaden har jag bara blivit räddare och räddare när jag ska cykla stig. Det låser sig bra! När vi var i Rörbäcksnäs några dagar innan loppet och vi körde en av de enklare lederna kände jag dock att det lossnade något. Hade lite sådär lagom ångest innan start men hade bestämt innan att ta det passivt där det var tekniska partier och att inte bomba järnet på första varvet. När starten gick hängde jag med bra i jagarklungan om 6 st då två damer (ettan och tvåan) drog iväg och fick lucka. När vi kom in på elljusspåret för förata gången kände jag en vansinnigt sjuk skillnad på att köra min nya heldämpade cykel, mot föeut. Jag var inte ens rädd, och det gick så mycket lättare! Varv två gick rätt långsamt, men visate inte om jag skulle tvärdö om jag gasade på och gick upp och drog (formen är inte alls bra). Men när vi kom fram till cykelbana, asfalt och raksträcka chansade jag och drog iväg i La Bomba! Fick med mig klubbkompis Marielle Persson och vi gjorde ett tappert försök att dra ifrån som tyvärr inte lyckades. De andra tjejerna kom ikapp.

Sista lilla knixarna och jag och Marielle kom loss igen! Trodde det bara var målrakan kvar men så svängde vi in på stig igen! Åh nej! Hoppet försvann lite men tuggade på med Marielle några meter framför.

Tyvärr för många svängar (!!!!) och sen kom gräsplanen och björken (!!!!) så hade inte mer spurt att ge och rullade in som otroligt nöjd fyra!

Det trodde jag fan inte, med tanke på hur det känts på cykeln hittills i år! Stort grattis till urstarka Marielle! Tack Håka Rosén och alla gubbar för att ni fixar detta, så jäkla kul tävling!

Dagen efter tog jag på mig löpskorna och sprang de 20 kilometrarna till Blötberget. Väl på plats blev det sedan runt banan för att heja på grabbarna som körde Gubbröran. Fick ihop 22,5 km bra distanslöpning och en kul hejjardag på Simon och alla andra som körde loppet med samma bana som vi tjejer.

”Det viktiga är inte att vara en Satmara, utan att känna sig som en”!

Foto: Ulf Risberg

Foto: Petrus Johansson

 

 

Mountainbiketuristande!

Mountainbiketuristande!


Under vår semester har vi gjort en del utflykter för att hitta de bästa mtb-lederna i vår närhet. Det är vår typ av semestrande det!

Semestern inleddes med ett besök på Snöå Bruk som nog kommer att bli Södra Dalarnas MTB-centrum nummer ett när alla leder är markerade och klara. Idag finns en superfin 20 km vända, en XCO-bana och de stigar som hör till skidspår och elljusslingor. Om Snöå bruk kan ni läsa i ett separat inlägg som jag skrev då.

Snöå bruk

Snöå bruk

Snöå bruk

Eftersom vi bor i Norhyttan, ett stenkast från Säfsen och Fredriksberg så var det en enkel match att lasta på cyklarna och testa deras leder förra veckan. Vi har tidigare tagit ett par kortare röda leder som utgår från Säfsnäs kyrka, men den här dagen ville vi testa en något längre led och vi valde Kullerberget runt. En röd led på ca 35 km. Det började upp till Mellanfallet med rätt stökig stig som ändå var rätt rolig om det inte varit för de snorhala spångarna som knappt gick att gå på. Därefter över ett hygge som skulle behövts röjas fram en del. Sedan började grusvägsrallyt och det var långa sträckor på grusväg. Vi leddes av och svängde av vänster från  grusvägen och stigen var bedrövlig där. Det var överhuvudtaget inte cykelbart. Vandringsled? Stigen var oröjd och överväxt. Det var också superblött och ospångat på många ställen. Där spång fanns var dessa snorhala och dåligt skötta. Man ledsnade ur. Sedan var det i princip grusväg hela vägen tillbaka. Men den gick åtminstone att cykla på. Supertråkigt! Till och med slangen som man kunde spola av cykeln med var trasig och läckte som ett såll åt alla håll. Dåligt skött Säfsen! Vi har i omgångar testat lederna och det har alltid varit lika oskötta stigar. Vi har även hört samma sak från våra Stockholmsvänner vilket man blir lite ledsen av. Säfsen skulle kunna vara en sådan mountainbike/stigpärla! Alla förutsättningar finns det och det skulle kosta en dag med röjsåg och några nya spångar för att få det top notch. Vi var väldigt besvikna. Istället för att deppa ihop så blev vi inspirerade och åkte hem och röjde våra egna stigar hemma istället. I vår egen skog har vi bla gamla Finnmarksturens stig som CSK Ludvika en gång spångat och fixat med. Den delen som går förbi Norhyttan med omnejd har vi nu underhållit så nu är det bara ut och köra. Vi bygger vårt eget ledsystem här hemma istället!

Tog inga bilder!

Nästa ställe att besöka var Rörbäcksnäs i norra Dalarna. Det tog ca 2,5 timme att ta sig upp så det kunde man lätt göra på en dag. När vi kom fram blev vi glatt överraskade över hur fint det var i iordningställt med ledkartor, parkering och markeringar. Stigarna var helt fantastiska och gick på sandiga tallmarker och rullstensåsar. Åsarna var lite för svåra för mig då det var rullsten som typ stenkista över hela stigen under ett långt parti men Simon älskade det. Vi testade den röda Vallsjörundan på 32 km och den gröna Byrundan på 12 km. Alltså WOW vilket flow! Vi pratade lite med kassören på ICA där vi köpte fika och stigarna i Rörbäcksnäs är helt naturliga och håller sig torra och hårda pga den packade sanden. Det är knappt en enda rot eller sten på tallskogspartierna! Till och med jag vågar stå på och naturen är superfin. Efter 3 timmar var vi både bonkade, trötta och supernöjda! Tog ett bad vid den allmänna badplatsen utanför byn för att fräscha upp oss inför bilresan hem. När vi stod där nakna ute i sjön och gruvade oss för att hoppa upp dyker en hel skolklass med cyklande ungdomar upp bakom oss och stannar precis vid badplatsen för att samla ihop sig. Vilken timing.

Rörbäcksnäs röda Vallsjörundan

Rörbäcksnäs röda Vallsjörundan

Rörbäcksnäs röda Vallsjörundan

Rörbäcksnäs röda Vallsjörundan

Rörbäcksnäs röda Vallsjörundan

Det senaste stället vi besökte var Hjulsjö i Bergslagen. Det ligger bara 68 km från oss, strax utanför Kopparberg och vi hade ingen aning om att den här pärlan fanns förrän vi började googla mtb i vår närhet. Eftersom det ligger i Närke så är det Bergslagen Cycling som sköter lederna här och inte Biking Dalarna så det var lite svårare att hitta. Det tog oss ca 1 timme att ta oss dit och vägen var supermysig. Det fanns hela 11 st leder att välja på, plus en teknikbana! Eftersom vi båda var väldigt krispiga och trötta i benen så beslutade vi oss för att ta lite kortare leder och att ta det väldigt lugnt. Mina förväntningar var faktiskt rätt låga på att det skulle vara toppklass. Varför hade man inte hört om det här stället annars? Vi beslutade oss för att köra röd led nummer 1 som var 12 km till att börja med. Och WOW! Det här var helt magiskt. Det började med ett lite brötigare parti med rötter och sten men ändå fin stigcykling. Lite blött på sina ställen men inte farligt. Efter att ha korsat väg 63 så körde vi in på en tallås och här började det mest episka parti jag cyklat på. Längst uppe på åsen slingrade sig stigen mellan tallarna och ringlade sig fortsatt ned i tallskogen och vidare i oändligheten. Vilket flow! Efter ett tag passerade vi ett gammalt hyttområde och  kände historiens vingslag. Även i skogen såg man spår av gamla tider vilket gjorde det lite mer spännande. När vi var åter vid parkering och klubbhus bestämde vi oss för att även köra den röda 9an (12 km) som nästan uteslutande gick på släta fina stigar. Den skulle vara den bästa de hade och den här leden var ÄNNU bättre än 1:an. Mer stig och mer flow och roliga tekniska partier där Simon bara flög fram (själv hasade jag mig ner för ”stupen”). Vi var helt lyriska men supertrötta när vi kom fram till bilen! Det blev även några varv på den korta med perfekta teknikbanan där det fanns en blå (perfekt för mig) och en röd nedfart. Tyvärr var cafét stäng och så även det bageri, rosteri och café (Hjulsjö 103) som låg i byn. (Måndag efter allas semester är kanske en dålig dag att åka om man vill åt fikat men det tänkte inte vi på.) Vi åkte och badade vid en sandstrand i närheten av rv 63 som man såg från vägen. Supermysigt! Fika och glass blev på Loft-Caféet inne i Kopparberg (jädrar vilken mysig stad!). Nöjda med vår utflykt bestämde vi oss för att åka dit fler gånger. Det enda vi saknade var en spårkarta så man kunde få se en överblick över hur alla miljoner stigar och leder vid startplatsen.

Hjulsjö mtb

Hjulsjö mtb

Hjulsjö mtb

Kolla in simon Wahlströms Instagram (eller min) för film: @simonwstrom (original) eller @emmagraaf

Nästa äventyr kör vi på hemmaplan. Då blir det att utforska kyrkstigen från Nyhammar till Malingarna som också går på torra fina tallmarker och åsar. Tror det kan vara en riktig outforskad pärla faktiskt!

Del 2 förberedelser inför Ironman Kalmar TÄVLINGSPLAN!

Del 2 förberedelser inför Ironman Kalmar TÄVLINGSPLAN!


Här kommer del 2 i mina tips inför Ironman Kalmar. Jag tänkte dela med mig av min tävlingsplan som jag har när jag kör Kalmar. Det kommer till lite krav på mig själv varje gång jag kör men det här är själva skelettet som jag förhåller mig till. Sedan får man alltid revidera utefter hur förhållandena och kroppen beter sig på tävlingsdagen. Konkurrenterna kan man aldrig göra något åt, utan fokusera på dig själv. Du ska stå i centrum i tankarna på din tävlingsdag!

RACEPLAN: Tänk alltid framåt. Bygg din dag som du gjort på träning, hela tiden progressivt. Simning: Generella rådet brukar vara att ta det lugnt och metodiskt. För mig fungerar det rätt dåligt när det gäller simning. Är jag i simform så måste jag dra på i tävlingsfart direkt från start. Annars hamnar min kropp i fel och för långsamt tempo. Har hänt en hel del gånger när jag tänkt, äh jag tar det lugnt i början och simmar ikapp dem sen. Det brukar sällan gå. MIn kropp är så pass seg ändå så jag dunkar sällan iväg för snabbt att jag inte orkar. Tvärtom så behöver jag ligga på ut till första bojen för att starta dieselmotorerna. Jag står helst på vänster kant i starten (jag andas åt höger och ser hela fältet då). Håll er mig i rörelse hela tiden. Absolut inga stopp! Du ska hela tiden framåt. Håll dig lugn om det blir stökigt och slå tillbaka om det krävs. Skapa inte konflikter i vattnet och håll din plats. Hitta fötter och arbeta dig framåt. Kom ihåg riktmärken du tagit ut på träningen. Mörka solglasögon om solen ligger på och är stark på morgonen. Om det är grumligt vatten och mörk himmel, ta klara eller gula simbrillor.

Växlingar: Använd den tid du behöver, stressa inte men gör allt metodiskt och snabbt. Tänk igenom växlingen i vattnet (och sista milen på cykeln) före du stiger upp så att du vet vad du ska göra.

Cykling: använd den tid som behövs för att stabilisera pulsen, bygg sedan pulsen därifrån. Ta det lugnt med energi och vätskeintaget i början efter simningen tills pulsen är stabilare, annars är det risk att sätta i halsen eller få problem med magen. Jag brukar börja ta sippar av sportdryck direkt och ta en bulle vid första depån för att få något i magen innan jag börjar min nutritionsplan. Det har hållit illamående och magproblem borta för mig. Drick ca 1 liter per timme, en klunk var ca 15 min, komplettera med bars, bullar, gels, bananer och liknande. Håll din nutritionsplan!  Se till att få tillräckligt med energi inom cykel, helst ett litet överskott på löpningen och ALLT kommer kännas lättare. Känns det tungt, ta en gel, känns det lätt, ta en gel. HÅLL FOKUS, du kan hålla koncentrationen, det har du tränat på och du har du NU cykelnivå för att köra fort! DU KAN! Är det backar eller motvind, håll energinekonomin och spara på energi. Det vill säga ta det lugnt uppåt och pressa lite mer nedför. Gäller speciellt bron där många går väldigt hårt uppför. Smyg istället uppför och bomba nedför, det ger bra fart och minimal energiförlust. Håll din effekt även om det är kraftig motvind eller kantvind på Allvaret. Titta inte på snitthastighet! Har du effektmätare så tittar du på dina watt, har du kadens och puls så kontrollerar du det istället. Kadensen bör ligga mellan 80-95 rpm (men är högst individuellt). Huvudsaken att den inte droppar för mkt och du ligger på för tunga växlar och sliter ut dina ben. Det kostar för mkt att ligga på rött efter 8-9 mil cykel, det är långt kvar och på landvarvet kan du ta många placeringar om du kan fortsätta trycka jämnt enligt plan. Jag har såååå många gånger blivit omcyklad på Allvaret av duktiga träningskompisar för att sedan komma ifatt och förbi dem på landvarvet där de har kroknat ihop. Håll dig till din raceplan!

Det är såklart inte tillåtet att drafta, på de senaste tävlingarna jag varit med på blir jag alltid så himla ledsen och upprörd för att det fuskas så in åt helvete. Jag som tjej och duktig simmare, blir ofta omcyklad av KLUNGOR av karlar som ligger alldeles för nära. Flera gånger har jag även varit tvungen att tvärbromsa när någon cyklat in preciiiiiiis framför mitt framhjul. Många ligger dessutom så himla nära vid omkörning att de lätt skulle haka i mig om de vinglade till. DET ÄR INTE OKEJ! Se till att ta ansvar för din egen cykling i Kalmar och gör loppet på egen hand, så som en Ironman ska vara. Inte i klunga med en hel hög med andra likasinnade och se till att inte riskera säkerheten för folk ni cyklar om. SNÄLLA!

Löpning: Bygg upp farten, du känner dig själv vad du kan ge för dagen, men förbered dig för SMÄRTA som är en del av att köra en Ironman. Den som uthärdar smärtan tar sig också i mål, det är en del av tävlandet.  Nutritionsplanen! Jag brukar gå in på bara flytande dvs sportdryck, vatten, cola och gels under löpningen och ta en gel var 5e km. Vätska och tar jag varje station. Kyl med vatten om det är varmt.

Använd den tid som behövs för att finna bra ben och en god rytm, du behöver inte stressa för att bygga upp till stabil fart. Om det finns ett överskott på energi är det bara att ta ut DE SISTA 8-10 kilometrarna. INTE FÖRE! En negativ split ger alltid bättre resultat än en snabb första halva och en genomklappning på slutet. Stirra dig inte blind på din klocka och din fart, gå på känsla istället och använd klockan för att bromsa dig så du inte kör för hårt och snabbt. Dela in loppet i mindre delar. Fokusera på en del i taget. tex: 4x 10, 8x 5 eller 6x 7.

I Kalmar är det lätt att ta det varv för varv men försök att dela in varven i tre delar så att varje delmål inte blir för långt. Det ska kännas som en rimlig sträcka att ta sig igenom. Varje delsträcka som du tar dig igenom ska kännas som en vinst och ge en klapp på axeln! Fira med en mugg cola på nästa station! Fokusera konsekvent FRAMÅT! Jaga nästa egna mål, tex nästa vätskedepå. Tänk rytm, hållning och hög stegfrekvens/kadens! Hela tiden! Pulsen får gärna stiga under hela löpningen, men inte tvärt om. Förra året hade jag rejält tunga ben på löpningen. Det var riktigt skitjobbigt och jag väntade tålmodigt på att rytmn, kadens och puls skulle stabilisera sig så att jag kunde börja hitta farten….DEN KOM ALDRIG! Men sista varvet så bara smällde det till och jag fick tillbaka löpbenen, det kanske inte gick jättesnabbt men jag hade bättre löpsplit sista varvet och det gav en sådan jäkla kick att springa ikapp och förbi så pass många sista varvet att jag bara flög fram. När det känns riktigt kasst i benen, psyka inte dig själv genom att kolla på klockan, utan fokusera istället på känslan, drivet, hållning och kadens. Farten är vad farten är!

På sista varvet börjar tävlingen, det är då det börjar göra riktigt ont och det är då det händer grejer. Se till att vara stark i skallen och fortsätt med din raceplan. Är du pigg ska du öka nu! Åtminstone de 10-5 sista kilometrarna ska hjärnan vara inställd på att öka. Det kanske inte fungerar i realiteten men är hjärnan övertygad om att du ökar så kommer det kännas himla mycket bättre, och du kanske inte tappar mer fart utan orkar hålla de där sista plågsamma kilometrarna. Börja visualisera målgången och din segergest men glöm inte bort energin på sista varvet, även om du strax är framme vid mål!

Och sist men inte minst: RACE WITH A SMILE! Var snälla mot varandra där ute, både funktionärer, publik och medtävlanden.

MINA MANTRAN:

-Du gör ett bra jobb!

-Du har tränat och gjort allt du har kunnat för att ge ALLT på tävlingen!

-Du är stark, DU VET ATT DU ÄR STARK!

-Du är en vinnare och nu ger du järnet!

Simning, hitta rytmn och tryck på! Jag brukar räkna armtag och ta i hårt i 50 armtag, sedan ”vilar” jag några armtag för att sedan räkna och trycka på igen! Rörelse framåt och dela in i delmål! Foto: Simon Wahlström

 

Växling. En jäkla stress men har du tänkt igenom allt så kommer det gå av bara farten. Ta riktmärke för att hitta din påse och din plats. Av med dräkten så snabbt som möjligt så att den inte ”suger fast” när vattnet rinner ur. Töm påse, i med våtdräkt, ta hjälm och sätt på dig den springandes till cykeln! Foto: Simon Wahlström

 

Cykling: Nu handlar det om att hålla din pace och dina watt. Anpassa efter väder, vind och dina ben för dagen, även om det känns tungt bitvis- ge aldrig upp! Avsluta alltid starkt! Tänk progression! Foto: Marre Hultgren

Löpning. Kom ihåg att le och njuta av din dag. Det är ju trots allt det här du tränat för och det är ju bland det roligaste som finns att göra en Ironman!!!!! RACE WITH A SMILE! Här ser ni bild på sista varvet löpning i Kalmar när jag körde sist 2018. Foto: Marre Hultgren

Löpning. Ge inte upp även om det känns förjävligt. För det gör det alltid, förr eller senare. Hitta din grej, ditt tempo och bara jobba in dig. Bara positiva tankar. Här bild från första varvet i IM Kalmar 2018. Ville strypa alla som nämnde något om ”race with a smile, bla bla bla” eller ”heja, det ser braaaa ut” för det gjorde det inte. Haha. Jag var inte så jätteglad och nöjd, och det är helt okej. Känslorna finns utanpå under ett sådant långt lopp. Men det blev bättre….Tack för fotot Marre!

Priscermoni. Your time to shine! Här på prisutdelning Ironman Kalmar 2015 för proffsen i damklass. Då kom jag femma.

Sista-minuten-tips för förberedelser till Ironman Kalmar

Sista-minuten-tips för förberedelser till Ironman Kalmar


I år är jag inte i Kalmar. Varken för mini-tri eller för Ironman. Eller för att supporta för den delen. Det känns jättekonstigt! Jag har inte haft något sug alls för att åka ner, men när jag såg bilder och livesändning från mini-tri igår och jag ser i mitt flöde hur vänner börjar komma ner och starta förberedelserna inför tävlingen, då längtar jag ner. Morgonsimningar i Kattrumpan, cykelrull ute på banan och kaffehäng i lägenheten med alla triathlonvänner. Åh, det saknar jag!

Det har ju blivit några vändor på den där banan. Första gången var 2009 och mini-tri, 2010 Järnmannen, 2011 mini-tri, 2012 första gången Ironman, 2013 Ironman, 2014 Ironman, 2015 Ironman, 2016 mini-tri, 2018 Ironman.

Nåväl, jag ska åtminstone springa Stafettvasan med ett gäng från Mellanskog så lite tävling får jag i alla fall i helgen.

Jag tänkte dela med mig av mina bästa tips för Ironman Kalmar. Så som jag resonerar när jag ska tävla på den banan:

Resor: Ta många pauser. Överväg att använda stödstrumpor för att minska problem i form av tunga, vätskefyllda, svullna ben. Ta om möjligt med egen mat att äta+mellanmål. Drick ordentligt med vatten och salter.

Träning: I dagarna innan loppet är det primära syftet med motion för att hålla igång kroppen. Det är viktigt att inte känna sig överenergisk på grund av minskad träningsmängd, eller för den delen nedstämd och seg.

Simning: prova all utrustning på simbanan, start, uppgång vattenförhållanden (är det grumligt vatten? Stark sol? Funkar mörka eller ljusa glasögonen bäst?) och leta riktningsmärken på mark för bättre navigering i vattnet.

Cykling: kör banan med bilen så du känner till rutten. Finns det tekniska partier kan det vara fördelaktigt att köra dem på cykeln. Kör absolut inte hela banan eller för långa sträckor innan tävlingen! Det tröttar bara ut. Väl ut korta snuttar som du kan köra, max 90 min skulle jag säga. Jag brukar träna med tävlingshjulen (högprofil och disk) några pass innan tävlingen för att få känsla av fart och hur cykeln beter sig med race-kittet på.

Löpning: endast lätt löpning och underhålla av kroppen och lätt träning eventuellt med lite intensitet (race-tempo till lite över racetempo) under så lika tävlingsförhållanden och klimat klimatförhållanden som möjligt (tid på dygnet, värme, kyla, fukt). Kör gärna några korta intervaller på löpbanan. All tävlingsutrustning ska testas i träning …. Jag brukar fuska med det där och alltid ha något nytt men å andra sidan testar jag aldrig några nya skomärken, dräkter eller annat utan har mina utvalda märken och modellen som jag kört med sedan hundra år tillbaka,

Sömn och vila: Försöker att sova åtta timmar/dag. Försöker gå och lägga mig tidigt och upp tidigt på morgonen, närma mig tävlingsdagen så mkt som möjligt i sovtider. Försöker begränsa utomhusaktiviteter, sightseeing, vara ute i stark sol, träffa folk och vara i folkmassor. Allt detta är tröttande och utmattande! Försöker minimera tiden jag står och går.

Vätska: Drick tillräckligt, men inte för mycket. Drick vatten och gärna lite salter för hydreringen (typ Umara hydrate-tabletter).Tänk på att inte bara dricka vatten, det ”spolar” bara ur viktiga näringsämnen, salter ur kroppen utan att erhålla hydreringen. Behöver du få i dig mer energi så är såklart sportdryck toppen. Du behöver dricka så att du behöver kissa var 3e timme, det brukar innebära att du ska kissa klar vätska.

Mat inför tävling: Inför tävling äter du normal kost (som vanligt, inga förändringar) måndag, tisdag, onsdag. Från och med onsdag äter jag vegetariskt och fisk. Undviker rött kött, fiber, restaurangmat, fet mat. Typisk mat för mig från och med onsdagen är vit fisk med ris och crème fraiche, pasta med tomat, basilika, mozzarella eller pasta med tomatsås. Ris och kyckling brukar också gå ner. Jag har testat carboloader en gång och det gör jag aldrig mer igen. Med den minskade träningsmängden räcker vanlig mat bra för mig att ladda in glykogenförråden. Det blir ändå ett överskott. För min del slutade det i 10 toalettbesök med start redan på cykeln och en uppblåst känsla under hela dagarna innan tävling. Ständigt bajsnödig! Det är INTE kul att tävla i det tillståndet. Och då drack jag MINDRE carboloader än vad rekommendationen sa. Nej, det har jag aldrig provat igen och kommer heller aldrig göra. Det är säkert skillnad om man är en stor karl med mycket muskelmassa och lätt hamnar back i energiintag.

Energi under loppet: Under tävlingen försöker jag  få i mig ca 750-1000 ml sportdryck per timme. Jag har som mål att ta en sipp på sportdrycken var 10-15 min och att börja direkt jag hamnar på cykeln.  Inte stora klunkar, det kan fucka ur magen, men ett litet intag kontinuerligt. Försöker få i mig 1 gram kolhydrat per kilo kroppsvikt i timmen (precis som jag övat in på träningen). Det gäller sportdryck tillsammans med övrigt intag. På cykeln ska ett överskott av energi gärna tas så att du ligger på ”plus” ut på löpningen. Jag tog tidigare bara gels under hela loppet med undantag för efter simningen då jag startade med en bulle eller något i fast form vid första kontrollen. Nu kör jag blandat bars och gels under cyklingen och bara gels, vatten, cola och sportdryck under löpningen. På Umaras hemsida finns en skitbra energikalkylator där du kan räkna ut hur mkt energi du ska ha i dig under ett långlopp och därifrån kan du beställa direkt. Länk till energikalkylatorn finns här! Jinxa inte energiintaget under en Ironman, räkna ut och bestäm innan exakt vad du BÖR ha i dig. Ibland funkar det inte ändå men försök ha en nutritionsplan som grund åtminstone. Grabbarna från Umara finns på plats nere i Kalmar också så där har ni riktiga experter att fråga!

Utrustning: Kontrollera allt noga innan tävlingsdagen, gärna två gånger. Se till att serva din cykel så att den är top-notch. Byt kedja och kassett, nya däck och slang ska det vara och inget som ligger åt eller låter. Är det någon gång som du ska serva cykel så är det innan en Ironman! Låt det inte bero på utrustningen hur tävlingsdagen går! Ladda batterier om du har elektroniska växlar och serva växlarna och ställ in dem till tävlingshjulen om du har manuella. Sista cykelturerna testar du med tävlingsutrustningen på.  Jag brukar lägga upp grejerna jag ska ha i påsarna så jag ser dem visuellt och går igenom mina växlingar tillsammans med vad jag ser på golvet framför mig. Ta inte med något onödigt i påsarna!!! Inga kanske! Det skapar bara förvirring i växlingsområdet och tar onödig plats. Bestäm innan vilken utrustning du ska ha i påsarna.

Blå påse: hjälm+cykelbrillor eller visir och ev cykelskor (om du inte sätter dem på cykeln), BIB med racebelt

Röd påse: löpskor, keps, gels, strumpor och ev solbrillor. Något mer behöver du inte!

Incheckning: Gör klart allt hemma och gör incheckningen på kortast möjliga tid! Inget onödigt inne i incheckningen utan bara in, lämna grejer, ut. Undvik att irra runt i folkmassor! Det tar för mkt energi.

Exempel packlista tävling:

– Allmän Start info, BIB/startnummer, raceband, säkerhetsnålar, klockaoch ev pulsmätare, solskyddskräm, Handduk, dryck, gels, bars, ev mellanmål eller måltid, överdragskläder, tävlingskläder, pump (finns oftast på plats i växlingsområdet men kan vara skönt att ha egen med)

– Simning  baddräkt, tävlingsdräkt, våtdräkt, badmössa, glasögon (mörka + ljusa glas), chip, flip-flops, baby olja eller vaselin (för våtdräkt), garminklocka

– Cykling genomkontrollerad och servad cykel, BIB/startnumret på cykeln, hjälm o cykelglasögon/visir, cykelskor, slangar/ punkafix, kolsyrepatron och pump, dryckesflaskor

-Löpning  Skor, strumpor, keps/skärm o gels

– Efter loppet torra, varma kläder, ev handduk, skor, dryck och energi (finns annars mat i athletes garden i målområdet).

Det blev ett långt inlägg om förberedelser, nästa inlägg skriver jag om hur jag lägger upp min tävlingsdag!

 

 

Sagobröllop och träning på Snöå Bruk

Sagobröllop och träning på Snöå Bruk


I torsdags började min efterlängtade semester! Som jgachar längtat. Energin har inte riktigt varit på topp sedanpå flera veckor och den där ledigheten har känts så långt bort. Men nu, äntligen! I torsdags åkte vi också till Snöå Bruk i Dala-Järna för att börja förbereda min systers bröllop och få några dagar tillsammans med bröllopsparet och alla gäster. Jag skulle dessutom hålla ihop det hela genom att vara en av två toastmasters så det behövdes en del förberedelser. Passade även på att träna två gånger varje dag för att hålla nerverna och och springet i benen i schack. Och vilket ställe vi var på!

Snöå bruk var en för mig helt okänd pärla. Det gamla bruket höll igång 1811-1866 men lades sedan ner och det blev internat och lnthushållsskola fram tilk 1989(!) då hotellverksamheten startade. Här lärde sig unga flickor att ysta ost och skörda lin, laga mat på det naturen har att ge och mjölka kor. Så häftigt egentligen och jag tror faktiskt att de kunskaperna som husmödrarna lärde sig då helt håller på att gå i graven, något som är sjukt synd. Jag tror att det skulle komma mängder av hipsterkillar från söder till ett sånt här ställe om man åter startade kurser i lanthushåll och ”riktig” matlagning. Ett kurspaket i en helg med god mat, trevlig miljö och fint boende. Vem skulle inte vilja gå på det?

Därutöver finns motionsmöjligheter i oändlighet. Funkar finfint att simma i sjön, det finns mängder av stigar för både mtb och löpning. Asfalterad rullskidbana som byggts åt Gunde svan när han var elitaktiv och en drös med spår som vintertid är spårat för skidåkning. Därtill en helt ny XCO-bana som får en att få dödaångest och adrenalinpåslag delux, på samma gång! Jättekul!

Stigarna är helt fantastiska att cykla och springa på. De är breda och inte så tekniska och bjuder in till bra flow i skogen. Vi både sprang och cyklade den 17 km långa MTB-rundan som är tydligt uppmärkt. Fler leder är på gång och man kn ju tex ta delar av Romboleden som går från Västerås(!) via Ludvika till Norge (!!!!). Det kan vi kalla stig!

Jag testade även att springa Gundes rullskidbana och höll på att dö. Bara för att det är asfalt var det knappast lätt (som jag trodde). Förstår knappt hur man ska komma upp och verkligen inte ner på ett par rullskidor utan broms för de där backarna. Det fanns skyttebana med för dem som gillar skidskytte. Och en golfbana, boulebana, badtunna, kubb etc etc. Har ni vägarna förbi tycker jag verkligen att ni ska ta in en natt eller två på Snöå bruk och ha det gött. Jag funderar på att ha läger här i framtiden.  Det vore helt perfekt.

 

Och bröllopet då?! Ja, det var så perfekt som ett bröllop kan bli. ALLT gick enligt plan om inte bättre. Vädret var fint och brudparet strålade. Inte ett öga var torrt och det festades hela natten lång.  Där vill jag gifta mig någon gång i framtiden och jag tror samtliga snorsportsgäster skulle uppskatta ett sånt ställe!

Skogslufs och tokbonk

Skogslufs och tokbonk


Återhämtningen har gått finfint efter Ironman 70.3 Jönköping. Jag blev stelare och tröttare ett par dagar efter loppet men kan också bero på att vi går upp 5:20 varje vardag för att åka till jobbet kl 6:00 (pust och stånk, kan det inte bli augusti så jag får semester snart?).

I helgen gjorde jag och Simon en liten utflykt för att springa Skifsenleden i Säfsen. Den 21-23 km långa leden går på stig genom finnmarken. Alltså BARA stig! Den utgår från antingen Säfsen eller Fredriksberg och det är 21 km ren löpglädje på bara stigar, myrar och spångar. Vi tog ett kort chokladstopp vid Finngården Skifsen, sedan löpte vi vidare genom Finnmarken. Det är en otroligt vackert men rätt tuff bana. Det slog mig att det är märkligt att man reser så långt för att uppleva naturen bland när man har fantastiska möjligheter runt knuten. Stundtals kändes det som om man var mitt uppe på fjället.

Efter Finngården Skifsen började jag bli rejält trött. Att springa den här leden känns ungefär som att springa på en tjockmatta i 2,5 timmar. Oförlåtande terräng och en rejäl backe i början+mitten av leden. Det var riktigt jobbigt! Vi hade med oss rygga med vätska denna gång. Sist blev jag så varm och törstig att jag fick doppa huvudet i en bäck. Nu drack jag hela turen men var ändå supertörstig. Men det fantastiskt roligt.

På vintern dras det skidspår här. Efter löpturen svalkade vi oss med ett dopp i närmaste sjö sedan fikade och käkade vi lunch på mysiga Rosahöjdens café och bageri inne i Fredriksberg. Det är väl värt ett stopp!!! Det finns hembakt fika, hembakt bröd, lunch. Perfekt utflyktsmål.

På kvällen kom våra vänner Cecilia Jessen och hennes kille Jens till oss. Vi hade en supertrevlig kväll med pizzabak, öl och utemiddag.

Vi skulle testa Finnmarksturens nya SM-bana på söndagen.

Kl 10 skulle den officiella guidningen börja och vi blev riktigt förvånade när ca 70 pers dök upp för att testa banan. Vi delade in oss i långsam, medel/lagom och snabb grupp. Vi alla valde medel/lagom grupp som skulle åka på ca 4:15-4:30 på de 80 km genom skogen.

När vi sedan drog iväg hade jag problem från minut 1 att hänga med. Vad fan vad det med mina ben?! Uppför Hammarbacken släppte jag alla och låg sist för jag tänkte att jag minsann inte skulle rusa iväg och sedan bonka efter halva. Så jag tog det superlugnt och föll bak till nästa grupp som var den långsamma. I den blev det bara en ledare och en person till, och så en handfull personer från medelgruppen som ”rasat av”. Jag kände mig mer och mer less. Jag var ständigt törstigt, det var varmt och benen svarade inte alls. Ju ströttare jag blev desto stelare och sämre blev jag också tekniskt. Tillslut hade jag knappt styrfart och när vi nådde stan igen efter 48 km hade jag totalbonkat.

Jag hade istället för varv nr 2 på banan, siktet inställt på Hillängens gatukök. Fan va gött det skulle bli med en mosbricka med grillkörv, dricka och GLASS!!!!! Var helt stört hungrig, bonkad och törstig när jag nådde fram. Men kände mig ändå som en kung att jag valt att hoppa av….tills jag upptäckte att jag tappat kreditkortet någonstans på stigarna uppe i skogen. FAN! Bröt mig in i bilen och tog simons plånbok så jag fick min efterlängtade korv. Sedan gick det inte lång stund förrän energin kom tillbaka.

Som en klubbkompis så vänligt påpekade ”Emma, du är en spillra av ditt forna jag”! Jag är faktiskt villig att hålla med. I går var jag inte bra.

Två mejalurpass på raken, knappt en vecka efter IM 70.3 Jönköping kanske inte var det smartaste. Nu ska jag bygga upp kroppen så får vi se om jag ställer mig på startlinjen till Finnmarksturen 2019.

Test av Finnmarksturens nya SM-bana tsm de de här gamla triathlongänget, mountainbike är tydligen det nya. Jag, Cecilia Jessen och Louise Rundqvist.

Äventyrslöpning i finnmarken längs Skifsenleden, efterföljande lunch och fika på Rosahöjdens café och bageri i Fredriksberg. Väl värt ett besök!

Race recap Ironman Jönköping 70.3

Race recap Ironman Jönköping 70.3


Jag klarade det! Helt otroligt!

Helt ärligt visste jag inte innan om jag skulle komma att kunna klara en så pass lång dag som en halvironman är med så lite träning i bagaget och med mina krav på vad att köra en halvironman innebär (och om någon vill veta så har jag haft som skärmsläckare hela vintern tiderna Swim: 27:45, Bike 2:40, Run 1:38, men det var innan skador, när jag fortfarande hade profredag och innan influensor och när jag var jäkligt taggad). Även om jag är glad över att tagit mig i mål så minns jag ju än hur det känns att verkligen rejsa och att mejsla ur sitt yttersta för att nå resultat. Det kan jag inte säga att jag lyckades med i lördags. Det var snarare en form av överlevnad för att ta sig till mållinjen:). Bara försöka ha positiva tankar i huvudet och att försöka tävla för att det är kul…inte för att uppnå något resultat. Och det var kul! När man tävlar i AG så vet man ju faktiskt inte riktigt vilka man tävlar mot, utan det blir lite som det blir och man får den plats det blir givet dagens förutsättningar. Lite mer avslappnat. Eller, rättare sagt, det var så jag upplevde det. Det är säkerligen annorlunda om man ska ta en kvalplats eller verkligen tävlar för pallen. Nåväl, finns inte så mkt att säga om racet egentligen. Men här är några korta.

Simningen:

Innan start ösregnade det och var svinkallt. Vi motionärer fick inte värma upp i vattnet pga av det var så kallt (15 grader sa någon), vilket gjorde att man stod i sin fålla och frös på land istället. Jag hade det rätt avslappnat och kul ändå, träffade på en tjej i sub 28-gruppen (tror det var Lisa Hermansson som var 3:a overall i alla AG och vann 35-39 (min AG). Det kändes lättsamt. Vi startade i våg, 4 och 4 och jag tänkte ju kaxigt att jag inte borde ha tappat så mkt i simfart på mitt 5 veckor långa simuppehåll (undantaget SM i Linköping och ett bassängpass på 2000 m i onsdags). Förutsättningarna för att få bra fötter fanns där men jag tog aldrig några utan simmade tjurigt själv. Jag skulle minsann simma om dom där! Det kändes ju jävligt bra det här! Men det gjorde jag såklart inte. Föll istället igenom hela startfältet och kom upp på 32 min.

Växling

T1 är ju superlångt i Jönköping men det var jättekul att komma upp och höra publiken skrika ens namn och klappa händerna. Sprang jättebra i början men sedan blev jag trött (!), tappade momentum och krälade in mot T1 när jag plötsligt såg min lillasyster Virre som åkt upp från Göteborg. Blev så glad så jag började grina och tappade fattningen lite. Långsam växlingstid men skit samma. Ut på cykeln och Dr Lundström Sr och Simon ropade att jag var 3:a i min AG och 15 totalt. Jajjemän, här skulle det cyklas.

Cykling

Cyklingen var det jag var absolut osäkrast på. Tränat absolut minimalt på tempohojen och inga hårda pass på länge, länge. Jag gillar ju egentligen inte att cykla och inget är så plågsamt som att cykla med dåliga ben. Jag skulle bara ta mig igenom utan att dö. Tog det otroligt passivt på första 3 milen, snitt på 28 km/h men det inkluderar ju Huskvarna-backen och jag är då rakt ingen klättrare så jag tänkte inte så mkt på det. Är jag i mål på 3 timmar är jag nöjd, försökte jag intala mig.. Men sedan gick det bättre och mentalt kunde jag beta av alla trevliga checkpoints; Haurida kyrka-där gifte sig Åsa, Vireda- där har jag haft ett jobbärende, Örserum- där körde jag Svenska Cupentävling 2009, Vista kulle- där bor Åsa osv osv. När det var 3 mil krav insåg jag att jag ev kanske skulle kunna klara samma tid som ifjol 2:40 så jag laddade på lite extra. Hittills hade jag bara åkt cykel, nu började jag damma på och det räckte nästan. 2:45 blev tiden och det är väl godkänt. Tur man har en snabb cykeln när man inte har någon motor eller några starka cykelben.

Växling 2

Gick också väldigt långsamt och Sigge från klubben hann växla om mig och kuta iväg i ett herrans tempo. -jag tar ikapp honom, tänkte jag. Men det lyckades inte.

Löpning

Nu var det ett evigt brottande med tankarna. Jag låg fyra och jag visste att jag inte hade bra löpform. Hade tänkte att jag får vara nöjd om jag klarar 5:30-fart så som jag har ”sprungit” senaste tiden. Men på nåt vis är min kropp ändå gjord för den här tävlingsformen. Ställde in mitt huvud på 2 st ”uppvärmningsvarv” för att bara komma igång och hitta rytm. Sedan skulle jag ladda på sista varvet. Många sprang såklart om mig och jag tror jag låg på 7:e plats som sämst. Men med Virre och Simons eminenta hejarklack, publiken och atmosfären så lyckades jag faktiskt öka på slutet och tog ikapp en jäkla massa människor. Slutade på en 5:e plats med ett löpsnitt på 4:59 så det var ju inte såååå jäkla mkt sämre än jag brukar.

Tid i mål 5:20 och jag är faktiskt jättenöjd.

Efteråt

Fick den sköna kommentaren när jag gått i mål: Men Emma, vad fan hände?! Ja, va fan hände? Livet hände. Jobb, skador, hosta från hell och less på triathlon hände. Men vet ni? Jag är skitnöjd och min kropp levererade väldigt bra, trots att jag inte förberett den för att tävla. Jag är nöjd och det var jätteroligt hela dagen. Jag kunde sitta och småsnacka med gamla goda vänner efteråt, äta en hamburgare utan att må illa och vara glad för min dag. Det var LÄNGESEDAN ska jag säga! Att tävla i AG, vilken grej! Nästa gång kommer jag vara mer förberedd och tävla för en pallplats.

Men nu är jag sjukt taggad på ett litet triathlonuppehåll. MTB, springa i skogen, köra våra träningstävlingar ”triathlon-mitt-i-veckan i Ludvika, simma öppet vatten och bara UPPLEVA och RENSA HJÄRNAN medan man tränar. Det längtar jag efter. Det är det jag ska ägna mig åt resten av sommaren. Kanske blir det något race framöver också. Stockholm halvmarathon är redan inbokat.

Lång T1 men då blir man extra glad när man blir påhejad av folk man känner, som här tex bild från snabba Sarah Aly.

Stilstudie….foto: Sarah Aly

Tjorvigt i T1 som vanligt men snabba skor i alla fall från Specialized.  Foto: Anders Elf

 

Andra varvet på löpningen och bästa supportteam Virre och Simon på plats. När man tycker att man sträcker på sig jättemkt under löpningen och får den här bilden…:D Foto: Virre G

 

Yes, you can! Ironman 70.3 Jönköping, KBK!

Yes, you can! Ironman 70.3 Jönköping, KBK!


Jag har velat fram och tillbaka. I lördags bestämde jag mig för att inte åka ned till Jönköping.

Jag hade kört ett rullpass på cykeln och det kändes förjävligt. 60 km och jag blev megatrött av det, glass-stopp till trots. Lägg därtill att jag ramlade på cykeln pga grus på asfalten och för tvär sväng så min hud var borta på några ställen och axeln hade fått sig en kyss så jag hade rejält ont i den när jag försökte lyfta den.  Å så den där hostan. Löpningen var tuuuuung och simma har jag inte gjort på en månad, SM undantaget (750 m). Försökte mig på att simma igår, klarade knappt 1:35 på 5 st hundringar och det var med starttid 2:00. Megalångsamt för att vara mig. Nej, det är inte läge att tävla. Det kommer inte bli kul.

Var helt säker på att inte åka och började planerade in annat nästa helg. Pratade med en kollega som bor i Jönköping och hon berättade att de börjat sätta ut banan. Jag meddelade att jag inte skulle komma, men hon tyckte men va faaaan kör ändå! Nej.

Stack ut och joggade i tisdags kväll. Lika segt som vanligt. Mjölksyra i benen. Trött och tung. Var nog lika bra att inte tävla. Sa det till Simon. Men sedan började vi prata om Jönköping och triathlon i allmänhet. Sedan blev det tyst en stund och jag började fundera på det. Såg det framför mig. Publikhavet, musiken, känslan av att mejsla ur länge, länge. Den roliga cykelbanan och löpningen genom staden.

Jag kör. Varför ska jag köra en DNS? Jag är i kass form men so what? Jag har betalt dyra pengar för den där biljetten i AG 35-39, jag är faktiskt bara en motionär. Jag jobbar heltid som chef över 16 personer och jag lägger inte lika mkt tid på träning längre. Jag måste kunna vara nöjd med att tävla och mina resultat ändå! Eller hur!? Jag kommer inte vinna. Det kommer inte gå snabbt. Men jag ska ha roligt och jag ska åka ner och mingla med alla triathleter och vänner.

DET ser jag fram emot.

I CAN DO IT, NU KÖR VI! IRONMAN 70.3 JÖNKÖPING HERE I COME!

 

Race recap sprint SM Linköping

Race recap sprint SM Linköping


Jag har inte bloggat på ett tag och det har sina naturliga orsaker. Jag har varit dödssjuk i någon slags envis sommarförkylning med hosta och halsont. Det hela slog till efter SM i Linköping, på väg hem i bilen kände jag irritation i halsen och hade fått en hemsk huvudvärk. Måste vara vätskebrist tänkte jag, det var ju varmt som stryk och vi hade varit ute hela dagen. Men det gav sig inte och på måndag morgon var det sandpapper i halsen, jag tog ett par Alvedon och tog med mig Strepsils och for till Stockholm över dagen för möten. Tidig morgon och sen kväll. Så fortsatte det hela veckan för att under onsdag kväll blossa upp i en hemsk feber som satt i hela torsdagen. Har aldrig känt mig så sjuk som jag gjorde då! Som tur var blev det bättre men fick istället en rejäl hosta som har förvisat mig till att sova sittandes i soffan för att kunna få någon slags sömn och för att inte störa Simons skönhetssömn. Jäkla skit alltså! Och jag och Simon som pratade om hur jäkla friska vi varit på sistone i bilen på väg hem från Linköping. Tji fick vi!

Nåväl, ska jag berätta lite om tävlingen istället?

Jag hade ju anmält mig till SM i sprint under ett svagt ögonblick i vintras när jag senast var hemma från jobbet pga sjukdom. Det skulle bli kul tyckte jag då…Av någon outgrundlig anledning hade jag inte simmat på flera veckor, dels pga simhallen varit stängd och dels pga flera tjänsteresor. Min linjecykel hade jag inte cyklat på, på över 2 år (mer än något rullpass). Jag tänkte, hur svårt kan det va?! En sprint kan man ju alltid mejsla ur sig på rutin. Jag kände mig ändå stark och peppad! Och jag var äntligen skadefri! Såg fram emot att vara med på svenska cupen igen eftersom det har hänt en hel del utveckling av tävlingarna och förbundet som helhet. Det börjar blir riktigt proffsiga arrangemang! Ta bara pre-race-mötet, det sändes live och jag kunde lugnt ligga på bryggan hemma i Norhyttan och sola samtidigt som jag lyssnade på genomgången. Det är livskvalitet som triathlet det;)!

Väckning kl 04:30 och sedan åkte jag och Simon  från Norhyttan till Linköping. Kanske inte världens bästa uppladdning att åka bil men det gick bra och vi kom fram i tid. Fixade snabbt iordning mina grejer sedan var det en lång väntan till start. Värmde upp lite genom löpning och simning. Det var riktigt varmt både i luften och vattnet varför det var extra skönt att jag tagit fel våtdräkt. Jag hade av misstag råkat få med mig min supergamla och superslitna våtdräkt med miljoner hål i och som är helt öppen i armhålan pga söndersliten. Men det var skönt att det sipprade in vatten i värmen.

Ok, jag drar loppet lite snabbt nu då. Var med riktigt bra i simstarten (något jag aldrig brukar) och låg med i tät i ca 100 m. Det kändes bra! Jag jobbade in mitt tempo och försökte hitta kraft och flow, det lyckades! Kändes skitbra….tills jag insåg att alla var framför mig?! Wtf!? Simning är ju mitt starka ben! Blev förvånad men jag tänkte inte så mkt på det, hade ju ingen koll på tid och pace så jag kutade till växlingszon istället och bytte till cykel. Kom snabbt ikapp ett gäng tjejer och avvaktade i gruppen. Hade jag benen med mig? Banan var väldigt knixig och det är något som jag inte är bekväm med så jag tog det väldigt lugnt i alla kurvor och släppte om jag kände att någon kom för nära. Men det gick inte snabbt i klungan. Skulle jag våga rycka. nej, jag var så dåligt tränad att det knappast skulle gynna mig. Men på sista varvet kände jag ändå att jag var tvungen att göra något, jag ville vara först till växlingen i min grupp. Så jag bombade på en aning. Det funkade! Kom in först till växlingszon men hade missuppfattat vart ”strecket” var så jag hamnade stående med en sko borttagen och en som satt kvar. Jäkla skit! Insåg också att min broms låg åt för det gick så otroligt tungt att rulla in cykeln till min plats. Dubbelskit! Tänkte att jag tar igen det på löpningen!

Men löpbenen fanns aldrig där och återigen blev jag förvånad över att jag var så långsam. Jag kom knappt upp i halvmara tempo och kämpade på med tunga ben.

På sätt och vis skönt, nu har jag beviset på att jag faktiskt måste träna mycket och bra för att vara bra. Det var i alla fall riktigt roligt att få tävla igen och jag är i det stora glad! Att inte farten fanns där kan ju också bero på att jag hade den där sjukdomen i omlopp som bröt ut på kvällen.

Nu ska jag försöka bli frisk från hosta så jag kan köra min sista triathlontävling för i år (?).

Slutresultatet blev en 15 plats på SM och 10:e plats på SM bland damer senior (5 juniorer/ungdomar var före).

Simning

00:12:18

Cykel

00:34:58

Löpning

00:22:04

Mål

01:12:14

Resultatlistan finns här!

Jag och Jenny Nilsson innan start

T1, på den långa löpningen från simning till cykel

Lite dragjobb i klungan på cyklingen

Glad över att gå i mål trots tunga ben!

Göteborgsvarvet 2019

Göteborgsvarvet 2019


Här kommer en liten race report från lördagens varv inne i Götelaborg. En ganska opeppig racereport och jag får förvarna för mycket gnäll, jag brukar älska att tävla men lördagens löprace blev en avvikelse i statistiken. Sist jag sprang Göteborgsvarvet var 2010, året därinnan gjorde jag premiär på distansen och loppet och då älskade jag det! Den trängsel som var då var visseligen påtaglig men jag stördes inte lika mkt av den som jag gjorde i år.

Nåväl, jag visste ju att löpformen var sisådär så jag hade låga förhoppningar om att göra en makabert bra tid. Jag var rent ut lite nervös att jag över huvud taget skulle kunna springa med min onda fot. Det går ju lite upp och ner med smärtan där. Veckan upp till tävling gjorde allt ont och gick långsamt. På lördagen vaknade jag upp efter en sovmorgon hos min syster och jag och Simon påbörjade förberedelserna för loppet. Äta frukost, duscha, sätta upp håret, klippa tånaglar, tejpa foten, prova ut kläder osv osv. Det tar tid! Jag hade dagen till ära ett nytt Saucony-linne att bära och ett par splitter nya Kinvara i fin turkosblå färg. Alla säger att man inte ska prova nya kläder och skor för första gången på lopp men jag demenerar: har man hittat sin kläd och skomodell då kan man köra i nya grejer utan problem!

Vid 13-tiden tog vi oss till Slottskogen för att bekanta oss med start och målområdet och lämna våra duschgrejer. Här kommer första gnället: 1. varför fick man ingen packpåse i utlämningen av startbevis? en lapp som man var tvungen att nåla fast var det vi fick till ryggsäcken. Varför inte en förtryckt klisterlapp med startnummer. 2. otroligt långt mellan herrarnas och damernas där man var tvungen att gå över löpbanan (starten) för att nå varandra= hög borttappningsrisk och allt tar otroligt lång tid om man tex springer med någon i sällskapet av annat kön. 3. Otroligt mkt folk överallt och ej genomtänkte flöden för publik och deltagare=många flaskhalsar som gör att man blir stående i folkhavet (tex vid publikbroarna).

Vi hade god tid på oss så vi satte oss i skogen och chillade ett bra tag. Därefter skildes vi åt, lämnade våra grejer och värmde upp. Vi sågs igen vid startfållorna. Misstag av oss att inte skicka in seeding så vi hade hamnat i ”rätt” startgrupp. Jag hade bara skrivit mina tider på mara och halvmara i kommentarsfältet och det är inte så man seedar sig tydligen, my bad.

När vi promenerade i startgruppen mot start så såg jag till att stå längst fram i trängseln. jag blev faktiskt riktigt peppad där när de körde Queens ”We will rock you” som uppvärmningslåt. Reptilhjärnan reagerade direkt: Nu ska här kutas! Starten gick och jag drog på för att hålla mig långt fram….tills vi kom in i nästa startgrupp framför oss. Stoppkloss. Höll mig på vänster sida och det gick hyfsat….tills jag kom in i nästa startgrupp….och nästa….och nästa. Jag sprang mer på refuger, i diken, kring lyktstolpar och hoppandes över hundar, barnvagnar och upp i skogen än jag sprang på banan. Ett riktigt stadsterränglopp blev det. Foten gjorde ont men det blev inte värre av att springa. När jag kom till Avenyn såg jag min syster i folkvimlet som sken upp och jag fick extra energi (se bild nedan). Eftervändpunkten på Avenyn där samtliga deltagare framför mig tappade fart och energi, blev det extra trångt på vänster sida och det blev i princip omöjligt att öka farten. Tråkigt när min race-plan var att öka just där för att få en negativ split. Hela mitt lopp genomsyrades av en mening: ”HÅLL HÖÖÖÖÖÖGER! TACK!”

I mål kom jag på 1:40:12, officiell tid på 1:40:34 och det var faktiskt….inte ens kul. Tittade igenom arkivet och första gången jag sprang 2009 hade jag ungefär samma tid (1:40:46 ). Fick medalj, banan och kexchoklad efter en lååååång promenad  (kändes så) runt hela stadion. Ingen t-shirt, ingenstans att hänga och mingla med deltagare. Kändes tråkigt och B. Sveriges störst löplopp, har ni tappat geisten?

Jag brukar älska folkfesten och att det är mycket folk både på och bredvid banan men i lördags var det inte kul, det var för trång banan för att ha så pass många deltagare helt enkelt och det gjorde bara att man blev irriterad. Tråkigt!

Nu har det gått ett par dagar och jag är fortfarande riktigt stel i benen, det är straffet för att jag inte löptränat tillräckligt inför loppet. Nu blickar jag framåt, ska börja rehaba min fot stenhårt och satsar mot sprint SM i triathlon den 16 juni samt Ironman 70.3 Jönköping i början av juli.

Bring it on!

Sammanbiten och med min gel i högsta hugg. Långt till vänster och kryssandes mellan deltagare, publik och installationer.

Glad på avenyn efter att ha träffat syrran!

Gänget som sprang: delar av familjen Wahlström och jag