Who´s hot Kalmar

Who´s hot Kalmar


Hej hej…..för första gången sedan 2010 kör jag inte Kalmar. Det var planerat så men ångrar det bittert. Tröstar mig med att jag ändå inte kunnat starta då jag ligger hemma med nåt otäckt virus & en fortsatt strulig vadmuskel. Har skrivit ihop några rader om Kalmar på lördag. Ber om ursäkt för det mest handlar om herrsidan men då Köpenhamn har damproffsen så blir det naturligt så.

Hoppas ingen missade att Åsa Lundström vann Kalmar Mini Triathlon igår sekunderna före Annie Thorén och dryga minuten före Sara Svensk som kom 3:a. Ludwig Fleetwood vann på herrsidan, härlig comeback. GRATTIS!

Kollat igenom startfältet inför Kalmar och måste tyvärr säga att det ser tunt ut. Få PRO´s av dignitet sånär som på några undantag. Svårt ha koll på alla AG´s men även där saknar jag några klassiska hjältar som brukar hamna högt i resultatlistorna. Kalmar är ett fantastiskt event men ligger vid fel tidpunkt ur flera aspekter. Allt handlar ju inte om Hawaii. Augusti och september är en duktigt tävlingstäta månader, då syftar jag inte bara på Norra Europa. Vi har förutom ett par stora mästerskap innan och efter som Frankfurt, Nice, Zürich, Roth & Hawaii även VM på 70.3 som är en viktig tävling för många PRO´s samt snabba AG´s. Kanske inte lika viktig som om den hade legat i Europa men ändå. Med risk för bli tjatig, Kalmar är värd ligga tidigare på säsongen. Hade gärna sett den gå mitten/slutet juli. Så slipper man riskera för låga vattentemperaturer också. Nästa är blir det 4 st race i närområdet då även Norge får en hel, Haugesund. Hoppas några race flyttas till andra veckor….ping Ironman!

Vi har följande Svenska proffs som startar på lördag: Karl-Johan Danielsson, Markus Hultgren, Erik Holmberg, Andreas Lindén, Jonas Örarbäck & Martin Olsson. Tyvärr får vi inte se Fredrik Bäckson (skadad) & Sebastian Norberg (Kör VM) på startlinjen. Spännande se dock vad Sebastian Björklund kan göra i sin Ironmanpremiär (Han kör som AG). Den mannen har kapacitet så det räcker men saknar erfarenhet från längre race samt haft en lång & hektisk säsong. Han får sällskap av Magnus Olander (amatör) som satsat stenhårt i år kan komma riktigt bra om han får till det. Jag tror även det kan bli ett bra race för Markus Hultgren & KJ då detta är ”deras” bana och de älskar en hemmapublik! Håller en tumme även för min vän Jonas Örarbäck som kör sin första Ironman….som PRO dessutom. Håll ett öga efter Calle Brümmer oxå. Det är fart i den gubben! 

Eloge till Wim Timmermans som kör sin 42:a Ironman på lördag. Just kört Maastricht. Jeeezus!

Övriga proffs är för mig okända till halvkända. Cameron Wurf blir kul följa då han är en ex proffscyklist. Fått hård kritik då det sägs han låg nära ledarbilen i Sydafrika och kunde därför soloköra den cyklingen i ledning utan större problem. Sjukt att det så ofta är ett problem?! Mer känt fall när Tim Don slog ”världsrekord”…låg bakom bilen i 18 mil typ. 
KJ har gett mig följande top 5 som fortfarande verkar vara klara för start:
1.) McKernan
2.) Molinari
3.) Danielsson (ödmjukt)
4.) Wurf
5.) Sapunov
Björn Andersson hälsar dock att man aldrig ska underskatta Tyskarna. Lite som i fotbolls VM, ”football is a game played by 22 players and in the end germany always wins”

De tider som folk fick 2012 & 2016 var exceptionellt snabba och dem bör man inte jämföra sig mot. Alla lopp är olika och precis som vid Vasaloppet ska man titta på sin placering i första hand innan man börjar skryta eller misströsta över splits. Disponera smart och tveka inte fråga om ni undrar något specifikt gällande banan. Den är platt så egentligen inga konstigheter annat än spara på krafterna till löpningen som är snabb givet fräscha ben.

Madame Pele kallar på er…..visa ni är henne värdig så badar ni snart bland sköldpaddor i paradiset.

Mike

Arizona Callin

Arizona Callin


Hej!

Vara ledig – då menar jag verkligen ledig. Inte flänga en långhelg hit eller dit med familj och packning jagandes sol & äventyr. Menar skrota på landet, planlöst oduschad med sand mellan tårna och ingen aning om vad som händer utanför ens lilla bubbla. Den typen av avkoppling är underbar, sällsynt och pånyttfödande. Få sova 60-90 mins mer per dygn är så nära doping man kan komma utan veta bättre. Presterar mycket högre på träningar och träningslusten är enorm. Ligger dock inte i hängmattan direkt på dagarna när jag inte tränar då mina ungar som snart är 9 resp 7 år inte är några stillasittande filurer direkt. Antar äpplena inte faller lång ifrån trädet. Ska dock ärligt säga det ger mer energi än det tar vara med dem. Motsatsen till vad många föräldrar försöker få det till… Sportens fjärde gren ”Ursäkter” verkar vara den som flest tränar på?!

På tal om ursäkter – förutom ett bakslag i förrgår då min vadmuskel smällde med 50 meter kvar under 6×1000 meter så är jag på banan igen. Börjar se resultat och känna mig som vanligt. Saknar självklart den där spetsen som man har när det är tävlingsdags men har en solid grund bygga från. Då jag numera är anmäld till Ironman Arizona den 19:e november så är det ingen direkt stress med det som känns ur slag. Kommer få vara försiktig med löpningen, speciellt med kvalitetspass. Får nog ställa in mig på fartlek som snabbast tills jag vågar kalla mig frisk. Får däremot chansen igen slipa på cykel & simning. Lyckas jag ta det en nivå till kanske man kan klättra av cykeln i öknen efter 5:40-5:45h och då måste man inte ha en monsterlöpning för ha kval eller pallchanser. Som sagt, återstår att se…

Tjörn är det som håller mig brinnande just nu. Kommer nog inte ha mina bästa löpben om ens några så gör mitt bästa för hitta tillbaka till en anständig cykel- & simform som kan rädda mig undan förödmjukelse. Ska dock bli kul äntligen få åka dit & stöka lite bland västkustens kobbar & skär. Kanske även tacklas lite med en Go Göbbe eller två som tror ordet ”gött” är gångbart utanför 031-området?!

Som sagt – de dagar man vaknar och upp inte känner en endaste skada och kan pressa kroppen hur hårt som helst utan besvär. På de dagarna borde man kyssa marken & föreviga vara tacksam. Den yttersta lyxen är kunna göra det man älskar….resten är sekundärt.

Sen vill jag tillägga att jag är ÄCKLIGT avundsjuk på alla som ska köra Kalmar. Trodde det skulle vara skönt inte behöva göra det i år men icke! Räkna med mig nästa år..

Imorgon börjar friidrott VM – årets höjdpunkt. Hoppas Usain Bolt åker på stryk & Lovisa Lindh totaldominerar! 


Ha´de nu gött, göttare & göttast…

M

Florida 140.6?

Florida 140.6?



Hej!

Ta aldrig några beslut i vredesmod – heter det. Har lagt till ”eller hungrig”. Tagit en vecka off all träning och låtit resultatet, eller brist på resultat smälta in. Motivationsbrist är något som jag saknar, har aldrig i mitt liv känt att jag inte vill prestera eller träna inför något. Dagar då jag inte har med min träningsväska är en förlorad dag. Kan låta tragiskt men så är det. Är uppriktigt olycklig då jag fick min andra stolpe ut 2017. Vore det en normal idrott så har man ett nytt race runt hörnet men Ironmans kan man inte göra särskilt ofta, max 2-3 per år om man siktar på vettiga resultat. Har enligt mitt sätt se på det bara en chans till under 2017 innan det är dags vända blad för en ny säsong med allt vad det innebär.

I skrivande stund letar jag alltså ett race. Kriterierna för detta är att det är efter September månad och att det är en Ironman tävling. Ska helst inte vara galet varmt eller oseriöst kuperat heller då jag inte har möjlighet träna på det. Har fått Barcelona rekommenderat men av olika skäl inte sugen på det. Sneglat på Arizona & Cozumel men tanken på vara borta en vecka lockar inte heller… Florida är mest sannolikt i dagsläget.

En sak är dock säker. Ska träna igång nu igen lite försiktigt, se om kroppen svarar. Sedan vill jag köra nåt kort & hårt lopp i stil med Åhlatriaden och kanske nån Olympisk tävling. Sedan blir det full fokus på Tjörn. Ett race jag aldrig kört då det ligger veckan efter Kalmar. Ska enligt utsago vara ett av Sveriges absolut bästa arrangerade lopp och verkar ha en bantyp som passar mig.

Är det någon som vet sig med en kul sommartävling nära Halland i sommar så tipsa gärna. Samt även om ni har en god eller dålig erfarenhet kring de Race som ligger i Ironmankalendern under slutet September, Oktober & November. Bara tipsa här på Facebook!

By the way – Hoppas ingen missade Patrik Nilssons race i Frankfurt. För att vara så ung är det särskilt imponerande hur han kan & vågar köra sitt race hela vägen och slutar som 3:a på EM efter en sinnessjuk 2:40h marathon i den värmen, 33-35 grader. Vilken superstjärna och fantastiskt kul följa honom & Åsa Lundströms framfart på Hawaii i oktober!

Nelker

Klagenfurt – Race Review 2017

Klagenfurt – Race Review 2017


Hej!

Det var lite av en chansning köra Klagenfurt. Ni som läste förra inlägget vet att jag fick eller drog upp en redan svag länk/skada i vaden. En s.k. gubbvad var ett faktum. Har haft känningar där tidigare men denna gång blev det allvarligare och kunde inte löpträna som jag borde under den sista månaden före race. En av mina största styrkor eller talanger är att jag på väldigt kort tid kan komma i form. Tyvärr går det åt andra hållet också. Har inte i modern tid testat på det så det var värt ett försök. Strunta i Klagenfurt för att köra Kalmar istället var heller inget alternativ. Gjorde det bästa av saken och startade. Det festliga var att det enda som inte krampade eller gjorde ont sista 18km på löpningarna var just höger vadmuskel…

Kommer inte skriva en lång race report då jag anser det finns tillräckligt många berättelser där skribenten berättar hur bra simningen & cyklingen gick men ”tyvärr” hände nåt efter 1h på löpningen och där tog jakten på den åtråvärda Kona slotten slut. Tänkte däremot snabbt ge tävlingen en snabb recension för er som är sugna på signa på inför 2018.

Klagenfurt, Österrike är en förtrollad plats. Vackert så det gör ont och människorna här är trevliga. Staden är en turiststad men de försöker inte lura besökarna på pengar utan det är relativt billigt i europeiska mått. Hatar man Nirvana finns massvis med charmiga Hostels att bo på hyfsat nära race center, dock behöver man en hyrbil. Ta med barnen fungerar utmärkt så det finns massvis med somriga aktiviteter hitta på. Sjön är varm och det är stränder & bryggor överallt. Stor risk för att det är varmt på tävlingsdagen. Vi hade superväder men om solen är framme blir det hett. Vi hade 20-22 grader mestadels mulet, lite vind & stundtals sipprande regn.

Tävlingen i sig då?

Simningen är i sötvatten, klar men relativt varm så finns viss risk för våtdräktsförbud. Vi ”klarade” oss precis. Swimskin är inte att föredra i sötvatten på en hel Ironman. Det tar inte bara längre tid genomföra utan suger även mer energi ur kroppen då man tappar mycket av sitt vattenläge. Testa får ni se i er lokala sjö. Klagenfurt är ett av världens största lopp mätt i antal deltagare så även om det är rolling start samt masstart i Fast Wave (300 pers) så var det stökigt och bråkigt i vattnet. Inför 2017 var banan omgjord något för att vara på korrekt distans, detta gällde även simningen så några supertider blir det inte längre. Första 3000 meter är i sjön, avslutande 900 i en smal kanal som påminner om Djurgårdskanalen i Stockholm.

Cyklingen har två loops på en vacker ondulerad bana som innehåller tre ganska elaka backar. Vad som gör tiderna snabba är väldigt långa utförspartier samt mesiga domare. Tävlingen lockar till sig duktiga cyklister och pga det stora antalet som startar blir det svårt om inte omöjligt för deltagarna separera sig. De ständiga kullarna gör att fälten dras ihop och dras ut så visst överseende är väl ok men jag såg inte en enda deltagare få penalty och då låg många i min närhet direkt på framförvarandes hjul under långa platta sträckor. Helt klart ett underbetyg och när det handlar om tätklungor som slåss om slots samt medaljer är det katastrof. Värst var damproffsen som jag passerade på vägen som gärna åkte bakom starka herrar från AG eliten som drog förbi. Hon som senare vann hade sina fina löpben att tacka för det. Alltså snabb bana i tid mätt men absolut tuff. Hade flera 4-7 minutare i 310-330 watt (min tröskel) för ta mig över diverse kullar och hålla eventuella förföljare borta. De hade ändrat på en vändpunkt så 180km stämmer rätt bra, 1600 höjdmeter.

Löpningen är platt och har två loops även den. Varierande och lättlöpt, påminner faktiskt en hel del om Kalmar. Bra publikstöd längs många partier. Vi hade som sagt bra förhållanden men kan tänka mig den kan bli ganska varm om solen tittar fram. En av de absolut bästa löpsträckorna jag sprungit på. Speciellt då jag hatar korta loops & upprepningar. 2-3 loops är idealiskt. Målgången är helt sjukt bra, får alla känna sig som världsstjärnor. Det enda som höll mina tårar tillbaka var min sopiga måltid.

Slutsats: Som de flesta andra europeiska race i juli, värmen är ett orosmoment. Gillar man stora spektakulära race med påkostade expon och mängder av triatleter som invaderar stan så är detta ditt race. Förvänta dig dock inget snällt eller rättvist lopp, banan är tuff och folk är duktiga. Lägstanivån i den här delen av europa är hög, får oss svenskar se rätt alldagliga ut. Ganska få slots till Kona, 45 stycken men det var många roll downs för de äldre herrarna. 35-39 samt uppåt. Var ofta 6-7st per grupp som tackade nej eller inte dök upp. Tiderna här liknar Kalmar så inget ställe där de delar ut personbästa på heller även om det är snabbt. Min dom är – ett absolut måste trots allt om man är en Ironmannörd som jag är, men ärligt talat så är fortfarande Kalmar i denna kategori minst lika bra och bra mycket enklare åka till som svensk. Dessutom slipper man den sydeuropeiska hettan. Best guess, jag kommer tillbaka hit.

Ni hittar mina resultat & kartor över loppet på Strava eller Ironman.com

Ciao!

Nelker

Skadad men inte nere

Skadad men inte nere


Hej på er och glad midsommar!

Har nyligen gått igenom något som de flesta gör förr eller senare. Spelar egentligen ingen roll om man är erfaren eller nybörjare samt vilken nivå man håller. Skadorna kommer på ett eller annat sätt. Oftast eller nästan jämt som någon form av överbelastning som senare leder till problem som är mindre eller mer allvarliga. Vi ha alla svagheter och styrkor. Min absoluta styrka är min kropp och motor som är extremt tacksamt vara ägare till oavsett vilken sport jag ger mig på. Svagheten som jag har sitter bakom ratten. En hänsynslös och ibland vårdslös förare som aldrig nöjer sig eller vill lyssna på goda råd om svaren inte faller i smaken…känns det igen?

Verkar som man ska behöva gå igenom de mesta under sin idrottskarriär. Jag har sedan jag blev förälskad i sport som 6 åring i princip tränat och utövat någon form av fysisk aktivitet dagligen. Ibland flera olika. Har alltid fått höra jag har myror i byxorna, någon form av bokstavskombination eller ”vad fan går du på”. Själv kallar jag det rätt och slätt för livsglädje. Kroppen är ett fantastiskt redskap och skall användas till sitt max. Den är designad för det. Många vill bromsa ens ambitioner och säga det man gör är skadligt och undrar vad det ska vara bra för. Kanske är det en extrem, sättet jag valt leva på men jag lovar det är bra mycket mer hälsosamt än den andra extremen att göra tvärtom. Är fullkomligt medveten om att elitidrott inte alltid är nyttigt för kroppen men dör hellre tidigare med en helt uttömd kropp full med ärr som berättar min historia än blir gammal utan att ha sett och upplevt det jag har lyxen få göra idag.

Nog om det. Det jag ville komma till innan mitt försvarstal & moralpredikan var att jag fått en klassisk gubbvad, eller s.k. tennisben. Drabbar främst män som är nära eller passerat 40 år och springer relativt mycket på ”för hög intensitet” – ett mycket relativt begrepp. Vad det är?! Bristning i muskeln, vanligtvis där den stora vadmuskeln övergår till den mindre. Tricket är sluta springa i tid, låta blödningen lägga sig för att sedan bygga upp vävnaden igen. Gör man detta kan man bli friskförklarad men vad som vanligen sker är att man inte slutar i tid, ignorerar varningarna som kroppen och läkaren försöker säga och man kan få återkommande problem.

Jag är i stadiet att blödningen lagt sig. Kan fortfarande på ultraljud se muskeln är skadad, dock en liten sådan. Det hann som tur var inte gå så långt och jag började tidigt inse något var fel. Påbörjade behandling snabbt och idag är jag smärtfri. Kommer inte springa något på hög intensitet på ett tag ej heller några långpass. Byter ut det mot tåhäv, cykling och annan fysisk aktivitet som belastar muskeln på ett positivt och läkande sätt. Har dock beslutat starta Klagenfurt då läkarna trodde det skulle vara okej så länge jag inte kände smärta innan eftersom man ändå springer såpass långsamt på en Ironman mot ens normala löpkapacitet. Har även rådfrågat Björn som hävdar att den magiska löpform jag hade när skadad inträffade borde vara hyfsat intakt och så länge jag håller igång med några kortare löprundor ska uppehållet inte påverka allt för mycket.

Med något dåligt kommer även oftast något gott. Inte kunna springa frigör tid och en mycket fräschare kropp. Simmar mer och fyller ut luckorna med mer cykling. De andra småskadorna jag hade tidigare har även fått vila och har numera en mycket fräschare rygg tack vare mindre inflammerade höftböjare och mjukare säte. Även hälsenorna tackar för en välförtjänt vila. 

Vad har vi lärt oss – Jo, när du klarat dig från skador under en längre period och din löpning är på all time high. Då är det dags för en kortare vila och lyssna oerhört noga på kroppens signaler. Det lömska med just den här skadan är att den först dyker upp som en misstänkt krampkänning i vaden. För er som springer mycket och hårt så är det knappast en ovanlighet. Vad som är viktigt då är ta sig en funderare om den dyker upp igen på samma ställe igen vilket för mig är mer ovanligt.

Nu är det bara strax över en vecka kvar innan start i Klagenfurt. Har miljontals gånger gått igenom min usla prestation i Sydafrika och hoppas ha en mycket bättre taktik nu. Är i bättre form än vad jag tror jag någonsin varit och har fram tills idag inte haft några avbrott eller större störelsemoment. Kommer aldrig bli ett wattmonster på cykeln eller en torped i vattnet men min lägstanivå är hög och så länge jag tillför vatten och energi så kan den här gamla gubbkroppen åka rätt fort så länge jag inte blir för övermodig eller rycks med för tidigt.

En sak vet jag och det är att jag inte vet någonting. Om man börjar där så har man goda chanser ta sig igenom en Ironman utan bonka för tidigt. De som tror sig efter ett eller två försök veta hur loppet kommer utspela sig och på sekunden räkna på vilka farter de ska göra de olika segmenten på brukar man ofta träffa på gåendes längs banan med ett lysrör runt halsen.

Nu är det dags fira midsommar och göra dagens första excentriska tåhäv.

Puss på er och tack för ni lyssnar!

Old Dog

Old Dog


Hej!

Fick just ett text av min Coach Björn – ”mår du inte bra?”. Det var dock inte av omtanke eller för jag uppvisar negativa träningsresultat. Kommentaren kom därför jag har senaste månaden gjort som han har instruerat och lyckades t o m göra mer av det som jag skulle istället för trotsigt göra mindre samt fel. Har drygt fyra veckor kvar en väldigt tuff träning vilket gör att de lugna passen måste vara hyfsat behärskade om jag ens ska överleva de hårda.

Har inte bara under senaste perioden utan senaste 18 månaderna sprungit väldigt stabilt och kontinuerligt. Då löpning är varför jag började med detta samt där min största styrka ligger så känns det tryggt ha den boxen ikryssad. Dessutom känns det ofta som om det är den viktigaste pusselbiten i sporten då (ursäkta om jag säger nåt olämpligt) ”alla” kan lära sig simma & cykla tillräckligt bra för vara en snabb motionär men springa fort verkar vara färre förunnat. Har just nu ett fantastiskt gott självförtroende i löpningen och är väldigt trygg & stark i det registret där jag behöver vara det för en Ironman. Med det sagt så vinner jag absolut inga millopp just nu men det är inte fokus heller.. Evigt kunna pinna på i 4:00-4:20 fart är viktigare. Märkligt va, att långsiktigträning lönar sig? Detta till trots att jag inte kör livsviktig löpteknik..

Cyklingen börjar ta sig, tyvärr inga framsteg var det gäller högre watt runt tröskel eller vo2 men däremot mycket bättre tålighet på högre intensitet samt mindre obekväm i tempoställning även om min långa otåliga kropp aldrig kommer trivas där. Har några veckor kvar av träning innan race så övertygad jag kommer känna mig tillräckligt stark för ligga runt planerade 240-255 watt i 18 mil utan sabotera för mycket av löpningen. Kom ihåg att alla wattmätare visar olika. Min SRM är något ”snål” och 250 watt motsvarar nästan 38-40 km/h då jag sitter bra på cykeln. Lägger jag på 15-20 watt får jag knappt 0.5-1km/h till vilket i tid inte vinner några lopp men ger helt ruttna ben för sedan springa fort.

Cykel & Löp känns alltså mycket pålitliga medan simningen känns fruktansvärt usel. Har verkligen inte prioriterat den efter Sydafrika då en av grenarna var tvungen ge vika för jag skulle lyckas träna avslappnat. Tog dock tag i det nyligen och planen är köra 4-5 pass i veckan. Skiter heligt i hur långa de blir eller vad som innefattas så länge de blir av. Har varit i den här situationen flera gånger förut och då jag svarar väldigt lätt & bra på träning vet jag att för egen del är det simma så ofta det går som gör skillnaden. Inte så långt det går.
Har faktiskt simmat tre dagar i rad precis. Känns helt ok så länge jag inte tittar klockan och får mina splits. Det är sekundärt – hitta tekniken, rytmen & vattenläget så kommer det gå tillräckligt fort i dräkt. De som känner mig vet att pool är inte min starka sida och i öppet vatten är jag inte så jäkla usel trots allt. Kan nästan gilla det…

Ironman Klagenfurt går den 2:a Juli….förra året var det 11-12 st under 9h i AG 35-39. Banan är något kort samt snabb. Men det vara lite för många ”lika” splittar för att inte misstänka viss drafting bland motionärerna. Den snabbaste tiden på en officiell Ironman är satt där av Marino Vanhoenacker – 7:45:58h. Herregud va snabbt, är jag en timme efter är min lycka gjord! #aimhigh

Nelker

Man lär sig aldrig..

Man lär sig aldrig..


Hej hej!

Nästan två veckor har gått sedan Sydafrika. Fått behövlig distans till vad som inträffade och hunnit gå igenom vad som gick fel och vad som ändå gick bra. Gett kroppen chans vila men har ändå varit igång hyfsat för inte deka ner mig totalt. Undvikt köra för hårt eller strukturerat bara.

Vad som positivt är att jag inte är skadad, i fantastiskt bra grundform och revanschsugen. Tycker framförallt cykeln känns fantastiskt stabilt. Löpningen vet jag finns där men skulle inte tacka nej till lite mer fart & pop i buggarna. Simningen är som alltid ett mysterium men snart får man simma ute igen och då brukar det ordna upp sig. Räknar med träna alla tre grenar som vanligt igen om en vecka eller två.

Det negativa med loppet har jag förhoppningsvis lärt mig av och tänker inte upprepa. Det hela kokar ner till för lite distanscykling & övermod. Två saker som man lätt kan korrigera innan sommaren. Jag brukar floppa var & varannan gång så är inte allt för knäckt över mitt usla genomförande men kändes onödigt resa över halva jorden för köra dåligt. Klar nackdel med vår sport, man tävlar sällan och på otillgängliga platser.

Påsken kommer jag nu fira i Cannes. Tar självklart med både cykel & våtdräkt. Kommer dock inte ställa upp i Cannes Triathlon på söndag även om det kliar i hela kroppen efter att tävla och få revanschera mig. Även om jag känner mig frisk & stark är jag inte återställd nog för en halv Ironman i full fart. Får beskåda från sidan. Kommer nog ge en inspirations boost då många ur världseliten kör samt riktigt många bra elitmotionärer. Distanserna är ca 2km sim, 80-85km bucklig cykel + 16km löpning längs Croisetten. Riktigt coolt event som jag varmt kan rekommendera om man inte är rädd för ”riktig” cykling och bra motstånd. Frassarna tar inga fångar och har ganska vassa armbågar.

Min racekalender är nu väldigt oviss. Det enda jag har planerat är Klagenfurt Ironman den 2:a juli och Saltis Triathlon. Har inga illusioner åka till Österrike för ta en enkel kvalplats till Kona. Det ser jag som högst osannolikt om man kollar resultaten 3-4 år tillbaka i tiden. 40 slots totalt på hela tävlingen och riktigt bra motstånd. Ser ut krävas minst sub 9 i min ålderskategori. Även om banan sägs vara något kort i Jämförelse med Kalmar så kan man inte räkna hem sådana resultat på förhand. Men bara så ni vet. Mitt fokus och min träning inför kommer vara upplagd så jag är redo för 8:45h om allt klaffar. Putsa några minuter på mina splits från Kalmar 2016 borde vara görbart om jag får ihop träningen. Som det är sagt ”Om inte dina mål skrämmer dig så är det inga riktiga mål”

Adieu!

Sydafrika #fail

Sydafrika #fail


Hej!

Ännu en Ironman åt skogen. Kan tyckas åtminstone vid första anblick. Behövs ingen längre analys eller spaltmeter av halvdana ursäkter denna gång. Utgången var en rättvis dom efter bristfälliga förberedelser och ett naivt men tappert försök se om det skulle gå ändå.

Heller ingen skugga på min coach Björn Andersson eller min ambition att försöka få till träningen. Björn gav mig verktygen för jag skulle kunna genomföra detta men jag lyckades tyvärr inte samla tillräckligt mycket tid & mängd åt träning för en HEL Ironman. Hann dock komma i riktigt bra form och fick ljusglimtar under racet att nivån för göra riktigt bra resultat finns där. Tyvärr går det inte enbart leva på talang om man ska prestera under 9-10h utan man måste göra den träningen som krävs.

I Dubai var det på gränsen jag klarade en hel 70.3 men det gick tack vare loppets utveckling. Lyckades träna mig till en form denna gång som sannolikt hade räckt till någonstans mellan en halv & en hel. Det är normalt och i stort sett väldigt få hinner få till träningen som var meningen inför sina lopp men ska man göra runt 9h räcker det inte med tre cykelpass över 4h och väldigt få runt 2-3. Då spelar det igen roll om musklerna och motorn fortfarande pallar fortsätta när man lider av statisk överbelastning & blossande inflammationer i kroppen. Game Over.

Vad jag vill försöka lära ut här till er som läser detta och till mig själv är följande: Tro aldrig ni ska få en glad överraskning på en full Ironman. Det kommer aldrig hända, och varför skulle det? Ska man upp på dom distanserna, precis som de som springer maratons så krävs mängdträning. Halvdistanserna däremot är mer förlåtande och dem kan man i viss mån chansa på även för dem på högre nivå.

Med det sagt så kommer jag undvika fler lopp där jag realistiskt inte kommer få till träningen tillräckligt bra för prestera på önskvärd nivå. Ska man vara krass insåg jag det långt innan. Men har man bokat en resa, betalt och ordnat med all logistik så är det svårt slingra sig ut. Det är nackdelen med vara nordeuropé. Vår säsong är som bäst på sensommaren, hösten. I alla fall för oss med heltidsjobb & familjer.

Det var många som hade gjort sin hemläxa dock. Kvaltiderna var rejält mycket snabbare i år än föregående trots liknande förhållanden. Krävdes runt 9:30h isch för herrar 35-39 mot 9:45 året innan. Detsamma gällde uppåt åldrarna. Dessutom få Roll Downs då många verkligen var där för att kvala. Märkligt då det kostar tre gånger så mycket för Sydafrikaner att kvala tack vare att deras valuta i stort sett förintats på senare tid.

Tror ni mig inte? Kolla svenskarnas resultat rensat för dem som inte spenderad flertalet veckor/månader utomlands senaste halvåret. Procenten av genomklappningar & DNF´s är osedvanligt högt. Kan därför tyvärr inte rekommendera Sydafrika som lämplig tävling längre för ta en ”enkel” Kona slot tidigt på året. Riskerna är helt enkelt för höga. Poor risk/reward….

För mig nu…..ja, ni som känner mig vet att ge upp inte ligger i min natur. Jag är envis som en röd gris, brukar min mamma säga. Dessutom är jag klädsamt dum och vägrar inse det faktum av att jag egentligen borde syssla med annat. Det är ju det här jag älskar att göra och har genom året bevisat att jag kan göra skapliga resultat. Best Guess är att jag anmäler mig till Klagenfurt. Vill verkligen inte behöva träna sönder sommaren utan vara ”klar” för kunna spendera min energi och ledighet med barn, vänner & familj.

Nu kommer två lugna veckor och ett Påsklov i Cannes. Man kanske ska smuggla ner cykeln och ”råka” köra där den 16:e. Det är fördelen med inte genomföra hela racet – man är inte lika sliten 🙂

Tack för ordet!

Mikael ”Big Shots” Nelker

Playitas – Last Resort

Playitas – Last Resort


Hej!



Efter min minst sagt intensiva hälsohelg i Miami så åkte jag på en sjukdom. Det var inte ens pengarna tillbaka på de oddsen. Dryckenskap, sömnbrist och träningsfritt är kanske inget man vinner Ironmans på men det är nyttigt för själen. Precis som för alla andra saknar man sina kompisar som inte lever de liv som man numera har valt. Man är lyckligt lottad som har så förstående vänner som står ut med ens satsning och det dåliga samvete man ständigt utstrålar med sin hälsosamma livsstil.

Har sedan tillfrisknandet fått jaga ikapp den form jag borde haft för hamna bättre i synk inför Sydafrika. Lättare sagt än gjort men gör det som jag kallar för ”Robot Mode”. Innebär att man stänger ute alla känslor som uppstår runt träningen och bara får skiten gjord. Ökat mängd från normala schemat på bekostnad av intensitet. Även sänkt ambitionerna något kring min målsättning från ”vinna skiten” till ett mer förutsättningslöst upplägg. För sätta en siffra på det så innebär det totalt cirka 10-15 minuter kanske på en teoretisk sluttid. 



Den enda pusselbit som inte går att lösa är cykla rejäla cykelpass ute samt simma öppet vatten. Trainer är ett jättebra substitut för vissa typer av pass men precis som med springa på löpband eller simma i pool så duger det inte att bara köra så. Vi tävlar i en extrem utomhussport, säger sig själv man inte kan träna och förbereda sig i en kontrollerad inomhusmiljö. Därför sitter jag just nu på ett plan till Playitas. Utan konkurrens det ställe man får mest Bang for the Buck för inom några timmars flyg från Stockholm. Blir hektiska dagar med prioritet cykel följt av öppet vatten. 



Man behöver knappast lägga in några medvetna intervaller under de strapatser man ger sig ut på. Den blåsiga & böljande ön bjuder på det gratis. Inte sällan man sätter nytt årsbästa på 20 minuter trots man är ute på ett ”normalt” distanspass. Kanske har lite med sällskapet att göra också samt glädjen över äntligen vara ute i det fria och rulla i kort kort.



Sydafrika påminner ganska mycket om Kanarieöarna om man ska dra paralleller. Starka vindar, värme, böljande landskap och stundtals ”intressant” asfalt. Vi kan kort sammanfatta det såhär: Träna hårt en vecka på Playitas och det är väldigt få race du inte är förberedd inför. Lägg två veckor och det är få race där du inte kommer slå dig själv med häpnad – Amen.

Puss till Apollo….ni har gjort livet roligare och lättare för oss som är träningsnördar. 



Nelker


Klok som en Bok

Klok som en Bok


Hej!



Haft två lugnare veckor träningsmässigt efter Dubai. Tar 10-14 dagar återhämta sig från en halv ironman, åtminstone för mig. Känner dock noll stress även om Ironman Sydafrika är bara 6-7 veckor bort. Fördelen med göra bra resultat och vara relativt skadefri är den arbetsro som följer. Vid omvänd situation uppstår stress, frustration och osäkerhet. Oavsett om det gäller livet i övrigt, jobbet eller idrott så är det en illaluktande parfym och bedrövlig sinnesstämning.



Med risk låta högmodig känner jag efter Kalmar och Dubai att jag kommit närmare lösa triatlonpusslet för egen del när det kommer till taktik, strategi och uppladdning. Har även på de sista loppen upplevt ett större inre lugn över min egen prestation vilket hjälper. Stressar sällan upp mig längre utan vågar lita på min plan och hålla den i större utsträckning. 

Tog några år inse men man kan inte prestera över sin dagsform. Om någon är bättre så är det hatten av. Går inte trolla fram 20-30 watt extra bara för du stör dig på han eller hon som cyklar om. Har även på träningar börjat backa tillbaka och låta mig mer ofta bli besegrad då jag vet hur mycket det förstör morgondagens pass genom kriga sönder sig. Nu är det ju inte så att jag helt är förändrad men den extremaste delen är något nedtonad. 



Har sedan barnsben vägrat tro man kan bli framgångsrik inom sport genom utgå från en defensiv taktik. När jag spelade tennis kallades jag ”Big Shoots” av vissa. Hatar verkligen ha fel men nu känns det nästan som om man endast kan bli lyckosam om man är mer försiktig. Den aggressiva taktik man tänker använda skall endast plockas fram vid väl valda tillfällen och då beslutsamt och hänsynslöst. Gäller såväl tennis, fotboll, golf som triathlon. Som grabb skulle jag nog kalla det ”fegt”…..som vuxen tror jag ordet betyder ”smart”. Irriterande nå den slutsatsen som 39 åring men bättre sent än aldrig.



Man ställs ofta inför två-tre race avgörande ögonblick under en tävling. Svårheten är oftast inte fysiskt mäkta med utan kunna identifiera när de uppstår samt göra rätt bedömning huruvida det är rätt eller fel hänga på eller kallt låta det bero. Önskar det på ett enkelt sätt gick att förklara men på den här punkten är då erfarenheten betalar sig. Finns mängder med atleter som har fantastiska träningsresultat och imponerande träningsloggar från tusentals timmar. Om de inte omsätter all träning till tävling kommer de tyvärr aldrig fullt nå sin potential. Buskapet är tävla mer, och våga riskera mer på lopp som inte betyder så mycket samt under träningar. Det är av misstagen vi lär oss. Lever ni i en extrem kontrollbubbla är sannolikheten ni kommer vara oförberedda när saker skiter sig 100%. För en sak kan ni vara säkra på när ni tävlar i triathlon. Det går ALDRIG som man tänkt sig.



På tal om skita sig. Är på väg till Miami med kompisar. Planen är ducka hyfsat för alkoholen och försöka träna en del. Någon som känner igen ambitionen men vet att den är naiv & omöjlig?! 



Nelker

Ingen Stress -17

Ingen Stress -17


Hej!



Årets sista dag. Har ungefär lika mycket stämning till det som julen – nada. Försöker dock ta vara på dagen genom spendera den med familjen och njuta av miljöombytet. Har senaste veckan varit ensam i Stockholm för jobba. 10-11h stillasittande utan raster eller möjlighet lämna rummet gör min rastlösa själ olycklig. Skulle nog drabba alla som hamnade i den situationen. Har dock inte låtit det besegra mig utan tränat riktigt flitigt på kvällarna istället. Undviker morgonträning till förmån för sömnen då jag anser det ger mer än något fjuttigt morgonpass. Kvalité före kvantitet – det gäller det mesta i livet. Nästa vecka är det fler folk på plats och jag kan förhoppningsvis smita ut lite dagtid. Inte det lättaste komma i form för en lång tävling som nordbo under vinterhalvåret.



Kan inte undvika se hur extremt mycket folk inom vår sport tränar trots det är oceaner av tid kvar innan race. Medveten om det är delvis resan som är anledningen till vår livstil men undrar ibland om alla förstår hur man bör lägga upp & periodisera sin träning för vara på sin topp när det är dags för allvar?! Är absolut ingen expert själv utan har Björn som hjälper mig med detaljerna men lite kan jag, vågar jag påstå. Sitta på sin trainer varje helg i december & köra 3-4h pass är hål i huvudet om du frågar mig när någon tränar för Kalmar. Dagen efter springer vissa över 3 mil för sedan köra enorma serier i poolen. Svårt tro kroppen är mottaglig för de vo2 och tröskelpass som sedan ska genomföras så de kan bygga en starkare motor och öka sitt syreupptag. Speciellt om de pressat in dessa pass i sina familjeliv samt har någon form av heltidsjobb. Omöjligt hitta tid för återhämtning om de ligger på 15-18h veckor. Var sak har sin plats, eller? 



Tittar man på proffsen så kör de avsevärt fler timmar än en normal motionär. Men det är oväsentligt, vi är inga proffs och ska heller inte därför jämföra oss med dem. De har mellan passen förhoppningsvis mängder av tid för vila vilket gör att deras kroppar tål mer träning och mer viktigt kan dra nytta och absorbera den träning de genomfört. Det finns en grupp talangfulla elitmotionärer som hamnar lite i kläm i det här resonemanget men nu pratar jag om triathlonutövare i allmänhet. Finns en konstig och förlegad idé om att vi ska träna så sjukt mycket hela tiden. Pådrivet tyvärr av gamla bullriga stofiler inom sporten och sociala medier. Självklart kräver tre grenar tid, men det går träna smartare och optimera sin tid. Ingen tycker väl om slösa bort sin potential och göra samma fel år efter år. Jag tillhör tyvärr dem som gör motsatsen, tränar lite men alldeles för hårt när jag väl tränar. Min utmaning är köra lugnare när det ska vara lugnt och ännu hårdare när det ska vara hårt. 



Kom ihåg folk saltar & pepprar sina inlägg på sociala medier samt fixar & trixar med olika filter för att förhöja effekten. Dessutom ljugs det kopiöst över matvanor och dieter. Så onödigt då det framkallar bara onödig ångest hos dem som verkligen tampas med verkliga problem. Kul se allas påhitt men låt er inte stressas upp av 100×100 meter simning eller X h på trainern en söndagsmorgon. Våga följa er egen plan och tro på er träning. Flest pass i träningsboken är ingen förutsättning för snabba tider. Finns många statistiska bevis för det.



Ska vi lova varandra en sak inför 2017 – mer sanningsenliga uppdateringar gällande vår träning & kost samt träna smartare. Största faran man kan göra är ta sig själv och livet på för stort allvar. Försök ha roligt istället och garva samt lära av era misstag.




Nu kör vi rakt in i kaklet och vågar även köra mesiga zon2 pass – det gäller även mig.



Gott Nytt År på Er!



Nelker

Pleasure Dome

Pleasure Dome


Hej!

Länge sedan jag skrev något. Haft en extremt hektisk december månad och inte riktigt känt mig spirituell nog. Finns ett gammalt talesätt som lyder ”Har du inget snällt att säga är det bättre vara tyst”. December är 30 dagar av helvete för EN mysig dag – Julafton. Resten består av sjukdomar, julångest och kaos på jobbet. Den där lyckan och förväntan man upplevde som barn försvann nog i samband med målbrottet. Visst det är härligt träffa sin familj & vänner men skulle uppskatta om man spred ut det hela över året istället för tjoffa in allt under ett par veckor. Skönt nu när det är över och man kan blicka framåt över det nya året.

För egen del innebär 2017 inget nytt utan jag fortsätter jakten på mina begränsningar inom sporten triathlon. 2016 skulle bli året där alla gamla misstag från 2015 undveks och tanken var träna smartare och tävla mindre. Det strategin rök i samband med kraschen i Sydafrika. Hade en form där som jag är tveksam till jag någonsin kommer få uppleva igen. Väldigt irriterad fortfarande det gick som det gick och att jag aldrig kommer få veta hur det hade kunnat gå annars. Desperat jaga ny tävling och starta sjuk på Lanzarote gjorde inte saken bättre. Tog mig i mål men det skulle ta länge innan jag va fysiskt i slag igen. Startade SM i Vansbro trots trasig kropp och fick det resultatet som jag förtjänade, katastrof. I ren ilska och frustration tränade jag halvt ihjäl mig hela sommaren för sedan göra mitt bästa resultat i Kalmar, 8:58h. Simningen & löpningen gick väldigt bra där men var inte alls nöjd med cyklingen. För många hårda pass hela sommaren hade gjort mig uddlös. Hawaii var belöningen men det var en gammal & trasig man som tog sig an den utmaningen. Fick jogga i mål med ett hängande huvud igen.

Den eviga upprepningen av befälen under militärtjänsten – ”Gör om gör rätt”. Helt övertygad strategin för 2016 var rätt tänkt. Därför gör jag om det på pricken men den här gången tänker jag undvika misstag. Tror inte på tur eller otur, man är sig egen lyckans smed. Fördelen med göra bort sig så pass många gånger som jag har är den erfarenhet man samlar på sig. Har över de 7 åren som aktiv lyckats samla på mig en gedigen CV inom sporten och hävdar det ska mycket till för ta mig på sängen i dagsläget.

Planen för 2017:

27:e Januari – Ironman Dubai 70.3. Försöka komma top 5 som AG.
2:a April – Ironman Sydafrika 140.6. Målsättning låga 9h då banan påminner om Kalmar.
16:e April – Eventuellt Cannes Triathlon. Beror på hur jag mår efter SA, firar Påsk där ändå.
1:a Juli – SM i Vansbro eller Halmstad Triathlon 11.3. Landställe i Halmstad vilket förenklar.
7:e Oktober – Ironman Hawaii. Drömmer om starta fräsch där för första gången.

Som hemligt vapen och som hedge för min numera höga ålder (snart 39) har jag skaffat hus. Big Deal tänker ni men det är det för mig. Huset har ett dubbelgarage med nästan 4m i takhöjd. I skrivande stund håller jag på inreda det till ett lyxgym för tidseffektiva triathleter. Tidigare har min cykel stått på balkongen eller i vardagsrummet, löpning har fått ske utomhus eller inte alls. Någon plats för styrka och flexibilitetsträning har det inte varit tal om. Nu står cyklarna uppradade på trainers, ett löpband av märket Cardionics är på plats. Speglar, gymnastikmattor, foamrollers, kettlebells, TV, Ljud & annat fluff finns där för öka på inspirationen. Det kommer t o m finnas en diskokula samt boxsäck då det var krav från barnen. Planen är en soffa & espressomaskin också till sommaren. Orden Mancave eller Paincave känns fel – Sporty Pleasure Dome är nog mer passande?!

Nu har jag inte tid kladda mer på bloggen. Björn har skrivit ett helvetes schema inför Dubai som jag måste ta tag i. ”Lika bra du flyttar ner i Grottan” skrev han elakt när mailen trillade ner i inkorgen.

Om det är någon som är nyfikna på Björns träningsupplägg så rullar just nu en kampanj av något förenklade pass med sikte på Vansbro & Kalmar som slutmål. Priset är på cirka en tredjedel av vad det skulle vara för det mer individanpassade programmen. Ser så många som försöker år efter år vara sin egen coach med samma tråkiga resultat. Ta hjälp, tro mig vi amatörer kan inte det här!

Maila bigswedecoaching@gmail.com för mer info om priser & upplägg.
Finns även de med kompletterande styrke & flexibilitetsträning. Kan jag varmt rekommendera!

Adios!

Nelker