Räkna minuter istället för kilometer

Räkna minuter istället för kilometer


Idag var det dags för det första nyckelpasset som bestod av totalt 70 minuters löpning med tio minuter snabbare löpning i mitten av passet. Kul att äntligen vara igång!

Det slog mig medan jag var ute och sprang att jag inte alls är van vid att köra utefter ett förutbestämt upplägg, förutom när det kommer till intervaller. I vanliga fall har jag en runda som jag har bestämt att springa, gärna runt en ö eller runt en sjö, som är ett visst antal kilometer i terräng. När rundan är slut är passet slut, det vill säga att passets längd i tid bestäms utefter hur snabbt jag springer de kilometrarna som rundan består av.

I dagen pass utformat av LG var det istället antal minuter i ett visst tempo som gällde. De svåraste var att fundera ut vart jag kunde hitta en tillräckligt lång och platt sträcka med minsta möjliga hinder i form av övergångsställen samt att hålla de angivna kilometertiderna. Jag var nyfiken på att se hur kroppen skulle reagera på passet – skulle jag bli trött efter den snabbare delen? Det gick faktiskt väldigt bra, över förväntan. Jag höll kilometertiderna ganska bra, något snabbare än utsatta tider, och hela 14 kilometer blev passet tillslut med en snittfart av 5 minuter per kilometer. Det var väldigt kul att spring en bestämd tid istället för antal kilometrar, det blev lite spännande att räkna på hur långt passet skulle kunna bli. Jag måste säga att det var ett pass i min smak – helt klart en bra start!

My shoes took me running

My shoes took me running


Vilket vackert vårväder vi har haft idag. Jag firade det fina vädret med att testa ett av passen från träningsschemat från vår underbara coach LG. Valet föll på ett långpass, 100 minuter i det behagliga tempot 5:30 – 5:50 minuter per kilometer. Det var ett härligt pass men det var lite svårt att hålla sig i kragen och inte bra följa den fart som kroppen ville springa i. Löprundan gick bland annat runt Kungsholmen, solen visade sig från sin bästa sida och det var mycket folk ute och njöt. Kryssandes genom glada helgflanörer blev det plötsligt mycket enklare att hålla den utsatta farten under löprundan.

Efter att ha vilat upp mig hemma ett tag och tagit en kaffe i solen var det dags för dagen styrkepass. Styrkepasset består av ett 20-tal övningar som vi i gruppen har fått från LG. De flesta övningarna så som utfall, benböj och bänkpress har jag gjort innan men det var också några nya övningar.  Två nya övningar som jag fastnade för var liggande chins och toes to bar. En övning som jag inte har koll på är knästående muscle up – den måste jag fundera lite på.

Nu blir det Melodifestival med fina vänner!

One day I just felt like running

One day I just felt like running


Om någon hade sagt till mig för tre år sedan att jag skulle kunna gå ut och springa en mil på lunchen så hade jag nog bara skrattat år dem och undrat vad de egentligen hade druckit.

När jag i oktober år 2012, under en utbytestermin i Taiwan, bestämde mig för att tre månader senare springa ett Marathon visste jag nog inte riktigt vad jag gav mig in på – tur var nog det! Jag tror att mina tankar då gick något i stil med att springa ett marathon i Taiwan är något man inte får möjlighet att göra så ofta – klart att jag ska springa. Det var det första lopp någonsin som jag var anmäld till, ifall man inte räknar Lilla Martenloppet på cirka 1 kilometer för barn. Detta upplägg är inget som jag rekommenderar och med facit i hand hade jag nog inte gjort det igen. Man måste ha respekt för distansen.

Första provet var att testa att springa en mil. Det gick ganska smärtfritt. Jag sprang dock min första mil på ett löpband och min andra mil på en 400 metersbana. Banan ser ni i bliden nedan. För alla er som börjar fundera på hur många varv man måste springa på en 400 metersbana kan jag berätta att det är 25 varv.  Det var inte riktigt min grej att springa runt runt eller på löpband. Därefter började jag därför springa utomhus längs med en flod, det var som att springa i en liten oas. Byggnaderna speglade sig i vattnet och stadspulsen kändes avlägsen, nästan som om tiden stod stilla. Det visade sig vara en väldigt lång flod. Där sprang jag sedan nästan alla mina resterande löppass.  Under de tre sista veckorna inför loppet var jag sjuk och till råga på allt drabbades jag av en matförgiftning veckan innan starten.  Vilken katastrofal uppladdning!

Fubon Taipei Marathon startade klockan 07:00 på morgonen och då gällde det att vara morgonpigg. Vi tog en taxi till startområdet för att spara tid och för att komma till rätt plats, bara det är ett äventyr i ett mandarintalande land. Väl på plats var det ganska kaotiskt – det fans inga speciella startgrupper och alla skyltar var på mandarin. Det tog ett lång tid och mycket kroppsspråk innan vi kom fram till vart man skulle lämna in sin väska. Vi trängde oss in i massan av löpare. 3, 2, 1 GO! eller vad man säger på mandarin så var loppet igång!

Vid var femte kilometer bjöds det på banan, choklad och salta kex. Det fanns även vatten och sportdryck längs med vägen. Efter 41 löpta kilometer hade temperaturen hunnit stiga till 25 grader och krampen i mina ben var brutal. Det var ingen idé att försöka stanna och stretcha, då jag istället bara fick kramp i stödjebenet. Det fick bära eller brista, med en kilometer kvar till mål var det bara att ge allt. Jag skulle ta mig i mål och få den där medaljen även om jag skulle behöva krypa dit! Vid målgången stod mina vänner och väntade på mig, vilken lycka att gå i mål!

Den lilla trappan  som ledde ner till väskförvaringen var i det läget som att gå ner för ett berg. Jag viste inte riktigt hur jag skulle bära mig åt. Om jag skulle sätta mig på rumpan och hasa mig ner för trappan skulle jag antagligen inte komma upp igen. Jag valde istället att går på raka ben ner för trappan. Dagen efter detta väldigt konstiga och fantastiska lopp anmälde jag mig till ASICS Stockholm Marathon 2013.

Därefter har det bara rullat på och jag har sprungit ASICS Stockholm Marathon 2014, Swissalpine Marathon 2014, Höga Kusten Trail 2014 och Lidingöloppet 2014. Jag lyckades till och med att vinna min åldersgrupp i Swissalpine Marathon.

Det finns alltid tid!

Det finns alltid tid!


Idag har det vart en hektisk dag på jobbet. Fullt upp med möten och utbildningar.

Jag lyckades trots det ta mig ut på en löprunda på Gärdet innan lunch. Mitt arbete är förhållandevis flexiblet vilket tillåter mig att styra över min tid relativt fritt – man måste bara ta sig tid! Det ger så mycket energi att komma ut och springa en stund. Idag tittade till och med solen fram under min löprunda. Det var första gången jag hade möjlighet att testa löparklockan Garmin Forerunner 620. Mitt första intryck är att den fungerade riktigt bra, den hittade bland annat GPS-mottagningen väldigt snabbt!

En solig blid från löprundan.

En väldigt bra dag!

En väldigt bra dag!


ag hade precis kommit in från en löprunda med kollegorna när jag fick veta att jag hade blivit utvald till att ingå i Team Asics Go Run It. Hade jag då inte befunnit mig i ett omklädningsrum hade jag nog hjulat av glädje. Det känns fortfarande lite overkligt. Det var en väldigt bra dag.

Jag heter Sanna Bryngelsson och jag är 27 år. Jag är uppvuxen i Kinna, en liten ort i Västra Götaland. Efter några år av studier i Lund, en utbytestermin i Taiwan och ett internship i USA hamnade jag tillslut i Stockholm. Här bor jag nu med min sambo och jobbar som riskanalytiker.

Jag har alltid gillat fysisk träning. Jag har dansat sedan barnsben och har alltid haft lätt för att springa. Min kärlek och passion för löpning utvecklades framförallt under hösten år 2012.  Jag var då på en utbytestermin i Taiwan och bestämde mig tillsamman med några vänner för att springa ett marathon. Springa ett marathon var något som jag alltid hade drömt om att göra men som jag inte riktigt hade vågat anmäla mig till. Känslan när jag passerade mållinjen var helt oslagbar! Jag kände att detta måste jag absolut göra igen. Sedan dess har det blivit flera marathonlopp, ett lidingölopp, ett antal kortare lopp och även ett ultra marathon.

Vi hade vår första träff med teamet i lördags. När jag kom till träffen i lördags hittade jag en lapp på dörren som hälsade oss i Teamet välkommna. Vilka härliga människor!

Vi fick bland annat träffa coachen LG Skoog. Det känns väligt kul att få möjlighet att ingå i denna grupp av positiva och inspirerande löpare. Vi fick veta att vårt första mål är Asics Stockholm Marathon. Jag ser fram emot ett år fullt av äventyr och utmaningar med det härliga gänget i Team Asics Go Run It