Vad som ger någon motivation kan vara väldigt olika saker från person till person. Enlig Nationalencyklopedin definieras motivation på följande sätt:

”motivation (av motiv), psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.”

Min bästa tipps för att hitta motivationen att komma ut på den där planerade rundan när man inte alls kanske har lust till det eller om man tycker att man inte har tid hittar ni i listan nedan:

1. Det blir inte roligare än vad man gör det, inställningen är allt. Ser du fram emot att få gå ut och springa och du visualiserar att det kommer att bli en härlig löprunda med vänner eller ett tillfälle att få lite egentid kommer löprundan att kännas kul.
2. Ta på dig kläder och skor som du känner dig riktigt fin och snabb i. Huvudsaken är att du tar på dig något som du känner att du trivs i och samtidigt är bekvämt att springa i.
3. Anmäl dig till ett lopp. När man har ett lopp att springa måste man komma ut och springa för att förbereda sig för det loppet. Jag brukar ibland tänka att om jag inte ger mig ut nu och har det lite jobbigt idag så kommer det att bli väldigt jobbigt under loppet.
4. Boka in löpning med en vän eller med några kollegor och gör det till en kul grej och en del av veckan.
5. Gör det till ett äventyr och se skogen eller staden som din lekplats. Spring en helt annan väg och se vad du hittar. Jag brukar ibland springa lite vilse med flit bara för att utforska nya områden.
6. Spring till eller ifrån jobbet. Det är ganska härligt att kunna springa förbi alla bilköer på morgonen eller springa hem i en magisk skymning om kvällen.
7. Tänk tillbaka på första gången du var ute och sprang och hur långt du har kommit sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att träning ger resultat.

Idag hade jag tänkt köra det första nyckelpasset för veckan vilket hade inneburit 80 minuter löpning i 5:10 min/km de första 70 minuterna och 4:40 min/km de sista tio minuterna, dock kom lite jobb och satte stopp för mina planer så det får bli imorgon. Det blir inte alltid som man har tänkt sig eller som man har planerat och det är okej! Livspusslets bitar kanske råkar vara två hörnbitar just idag. Bara att ta nya tag imorgon.

Det var kanske lika bra att det blev en vilodag idag med tanke på gårdagens långpass på ca 24 kilometer i 5:41 min/km tempo. Det blev en väldigt varierad runda då jag hann med att springa både runt Brunnsviken och runt Kungsholmen innan jag var klar med mitt 130 minuters långa löppass. Minuterna går snabbt som ögat med podcasts i öronen och människor att studera längs vägen.

Jag mötte verkligen alla slags löpstilar både i form av löpsteg och vid val av utrustning, det val av utrustning eller inte utrustning som gjorde mig mest nyfiken och förvånad var den man som sprang helt barfota på stenig asfalt! Det måste både vart kallt och ha gjort ont. Det som inte dödar det härdar..

..till ASICS Stockholm Marathon. Det firades med en kuperad lunchrunda längs en stig i skogen med trevliga kollegor. Stockholm är helt fantastiskt, en storstad mitt i skogen. Vart man än befinner sig Stockholm är man alltid nära naturen. Det går att springa flera mil med näst intill obruten havsutsikt eller är det sjöutsikt. Det känns lite som att kliva in i en förtrollad värld när man hittar en skogsstig nära inpå staden som skulle kunna ligga vart som helst i Sverige, ett tillfälle att få drömma sig bort.

Hoppas att ni har en trevlig fredag.

Idag är det vilodag enligt mitt träningsschema. Eftersom att jag har lite svårt att sitta still ägnade jag kvällen åt att baka bröd, inte vilket bröd som helst utan min kompis Sandras ”BajsaBraBröd” som är en filmjölkslimpa med nötter och torkad frukt.

Igår körde jag ett av veckans nyckelpass på gymmet. Passet bestod av 2×10 minuter i ett tempo av 4:40 minuter per kilometer med två minuters joggvila där emellan.  Ett av tippsen som vi fick från Coach LG under teamets första träff på ASICS Flagshipstore var att man ska kompensera för att man springer inomhus genom att ha 1 grads uppåtlutning på löpbandet. Efter att nyckelpasset var avklarat passade jag på att styrketräna lite då jag redan var på gymmet. Det blev utfall, uppsteg med vikt på låda, marklyft, bålstyrka och lite övningar för (”spagetti”) armarna. Passet avslutades sedan med lite stretching, vilket är ganska tråkigt men det gör underverk.

Idag är det vilodag enligt mitt träningsschema men det betyder inte att jag har parkerat mig i soffan, jag hade nog ändå haft svårt för att sitta still. Dagen har istället bjudit på kroppsarbete i form av trädgårdsarbete, det är ju helt underbart att vara ute när man vanligtvis på fredagar sitter inomhus på ett kontor.

Jag har också hunnit med en promenad med stundtals lite mer utmanande terräng i form av klipphällar längs vattnet.

Promenaden avslutades lite abrupt av snöfall med inslag av hagel, eller om det var hagel med inslag av snö… Vilket aprilväder!

Gårdagens långpass bjöd på 110 minuter ren löparglädje med podcasten ”Trail Runner Nation” i lurarna. Underbara vyer och ett tillfälle för att stressa ner och fundera över dagen.

Jag gillar verkligen att springa långpass, man kan låta tankarna vandra iväg utan att egentligen tänka på något speciellt samtidigt som jag brukar få klarhet i många saker. Något som kan verka svårlösligt kan helt plötsligt få en väldigt kreativ lösning.

Det är viktigt att man under långpassen verkligen tillåter sig själv att varva ner och springa i en lugn takt som ibland kan känns som om man inte kommer något vart. Det är som CoachLG säger, väldigt lätt hänt att det annars blir lite mellanmjölk över det hela.

Vi elvatiden cyklade jag och min sambo mot Frescatiområdet och starten av Premiärmilen. Anders startade klockan elva och jag ville självklart heja på honom under slutspurten. Han gick i mål på 38:22, vilken krigare! Han bjöd på en snabb race report, det var halt, kallt och motvind.

Jag kände då att mitt mål på under 45 minuter kanske inte skulle vara möjligt, en tanke som jag snabbt slog bort och tänkte att jag får ta en kilometer i taget.

Startskottet gick, jag hade hamnat ganska långt bak i startfältet och de första kilometrarna sprang jag på kanten av banan i lera och genom vattenpölar. Efter de fyra första kilometrarna hade de dragit om banan till följd av att den ordinarie sträckningen var översvämmad och till min lycka hade de valt att dra banan genom skogen. Där var det ganska kuperat och lerigt, perfekt för mig då de flesta andra löpare försökte springa runt leran sprang jag rakt igenom vattenpölarna och sparade där med tid. Det var kanske inte optimalt med ett par asfaltsskor med det gick över förväntan med mina Gel-DS Trainer. Helt plötsligt var det varvning, kroppen kändes bra och jag låg tre sekunder före mitt tidsschema, det fanns fortande en chans!

Andra varvet gick bra och efter 8 kilometer så var det ganska tungt för andningen men benen kändes bra. När skylten med nio kilometer kom kollade jag på klockan, om jag klarade av att springa nästa kilometer på under 4:45 minuter skulle jag klara mitt mål. I motvind och regn spurtade jag i mål och gick in på 44 minuter och 56 sekunder, jag lyckades att nå mitt mål!!

Apropå kyla sprang jag intervaller i form av pulserande tusingar på en kall och blåsig bana igår, ett av veckans nyckelpass. Passet gick ut på att man skulle springa växelvis en kilometer i milfart och en kilometer i milfart + 40 sekunder tills man hade sprungit 8 kilometer. Med ben något stela av kyla, trots löpskolning och uppvärmning, gav jag mig iväg på banan. Det svåra i detta pass för mig var att hålla kilometertempot, det är lätt hänt att det går lite för snabbt när man går över från ”snabbt” tempo till ”långsamt” tempo. Trots isande vind var jag väldigt nöjd med passet när jag var klar. Bilden nedan är tagen under en löprunda i vintras.

Premiärmilen börjar närma sig och jag vet inte riktigt hur jag ska angripa loppet. Jag vill inte riskera att tappa en massa tid i starten men inte heller riskera att ta ut mig för snabbt. Det är lättare sagt än gjort, när starten går brukar de första kilometrarna bara gå av farten och ibland lite väl snabbt. Det gäller att klä sig ordentligt på söndag då vädret inte ser ut att bli något vidare bra. Det känns som om jag har missat något, var det inte vår nyligen?

…långa backintervaller, det är nog både älskat och hatat av löpare. Jag brukade tillhöra dem som starkt ogillar backintervaller men sedan några månader tillbaka är det något av det bästa jag vet träningsmässigt. Känslan när man når toppen och inte riktigt vet vad man ska göra först, spy eller andas, är kanske inte så trevlig men känslan i kroppen efter passet är väldigt härlig. Det går inte att fuska när man springer backintervaller, det är inte ett pass som man kan glida igenom vilket jag gillar. Det skall kännas när man springer backintervaller annars gör man något fel.

Igår stod 6 × 90 sekunder backintervaller i milfart på schemat och fokus skulle ligga på löpteknik. Eftersom att det är svårt att hitta en backe som det tar 90 sekunder att springa upp för i milfart, givet att man håller korrekt tempo, utförde jag intervallerna på ett löpband med fyra graders lutning, att det även fanns en spegel framför där jag kunde studera min löpteknik vägde upp det faktum att jag sprang på ett löpband. Efter 10 minuter uppvärmning på bandet körde jag igenom backintervallerna, det kändes bättre än vad jag hade trott efter mitt långpass i lördags.

På söndag är det dags för Premiärmilen! Ni kan läsa mer om min och Anders uppladdning inför den här.

Natten var kall, lång och helt fantastisk. Efter en tunnelbanetur kom jag fram till Ursvik ungefär en timme innan utsatt starttid. Innan start var det väldigt kallt och det låg en förväntan i luften. 3, 2, 1 loppet var igång. Det var en väldigt fin bana på 15 kilometer med ungefär 400 höjdmeter. Underlaget bestod både av något tekniska stigar och elljusspår.

Marken var mestadels frusen och hård med inslag av vissa blöta partier. Det var så mysigt att springa med pannlampa. Det kändes verkligen som om man var i sin egen lilla värld och allt fokus låg på den del av stigen som man lyste upp. Mina två planerade varv gick i en behaglig fart som tillslut landade på 3 timmar och 30 minuter. Det enda som inte gick som planerat var det faktum att det var väldigt kallt vilket gjorde att munstycket till mitt vätskesystem frös till is. Jag testade att lägga munstycket innanför löparjackan och då släppte det. Efter andra varvets slut var klockan 03:30 på natten men det kändes inte alls som om jag hade varit vaken i nästan ett dygn. Efter en varm dusch och en välbehövlig bastu gick jag ner till varvningsområdet för att heja på alla löpare. Vilka krigare! Jag är imponerad av alla som gav sig ut i den stundvis -8 gradiga natten. Jag var tillbaka hemma klockan 11 på förmiddagen efter en härlig upplevelse och lite sömnbrist, det var väldigt skönt att lägga sig i sängen och sova i några timmar. Tack Stockholm Multisport för ett väldigt bra arrangerat lopp.

Jag lyckades fånga den magiska soluppgången!

I natt ska jag ut på äventyr, jag ska utforska skogarna i Ursvik. Vid midnatt går starten av Ursvik Ultra, ett 75 kilometers lopp bestående av fem varv på Ursviks 15 kilometer långa extrem spår.

Tanken var, innan jag blev antagen till Team Asics Go Run It, att jag skulle springa hela loppet men jag har bestämt mig för att ”bara” springa två varv vilket innebär 30 kilometer. Några av anledningarna till detta val är att jag vill satsa mer på Premiärmilen nästa vecka samt att jag inte vill riskera att missa en massa träning till följd av att kroppen blir sliten av ett Ultralopp. Ursvik Ultra är en stor utmaning!

Jag ser verkligen fram emot denna utmaning och det ska bli väldigt kul att testa att springa med pannlampa i skogen mitt i natten. Loppet startar som sagt vid midnatt och håller på fram till söndag förmiddag. Efter att ha sprungit mina två varv kommer jag att stå vid varvningsplatsen och heja på alla krigare i spåret.

Detta äventyr får bli veckans långpass. Hoppas att ni har en fin lördagkväll!

För några dagar sedan var det torrt och fint i spåren, i natt ser det ut att bli lite mer lera och snö…

Mitt kontor ligger på ungefär två kilometers avstånd från Stockholms Stadion. Första gången jag sprang på den röda löparbanan var 2013, de sista 300 meterna på ASICS Stockholm Marathon. Det var en härlig känsla, det var fullt av folk på läktaren som hejade och applåderade och speakerns röst hördes i bakgrunden. Det är svårt att förklara känslan av att se målgången, så nära men ändå så långt borta. Vissa löpare spurtar in i mål medan andra har så mycket kramp att bara gå är svårt nog. Jag kommer ihåg att jag kände mig stark den sista sträckan innan målgången, nästan oförskämt pigg i benen. Det är 73 dagar kvar tills jag skall få springa in där igen och då skall jag ha gett allt!

Stockholms Stadion var en perfekt plats för nyckelpass nummer två, nämligen stege. Passet bestod av olika distanser och hastigheter, 1 × 3 kilometer på 14 minuter (4,40 min/km) 1 × 2 kilometer på 9,5 minuter (4,45 min/km) 2× 1 kilometer på 4,3 minuter (4,20 min/km).  Det var ett härligt pass i gassande sol men med något trötta ben efter veckans styrketräning. Det där med att hålla tider på sekunden är nog något jag måste öva mer på men jag tycker ändå att jag lyckades hyfsat bra.