Löpning är livet!

Löpning är livet!


För mig är löpning glädjefyllt. Något som får mig att må bra, bli piggare och mer harmonisk. Dessutom är jag övertygad om att all rörelse håller mig friskare. Men nog tjatat om det, ni vet ju säkert redan allt det där.

I alla fall tycker jag om att springa så mycket att det ofta blir FÖR mycket. Jag kan liksom inte hejda mig. Har jag en lugn träningsvecka framför mig och någon råkar fråga om jag vill med på ett långpass på 40km i skogen, ja då följer jag såklart med. Har jag en lugn träningsvecka och en annan frågar om jag vill med och springa intervaller tills vi stupar, då blir det såklart ett JA! Är jag på en ny plats och råkar ha med mig löparskorna, då springer jag såklart där också. Sen är det slut på lugna veckan och har en otur säger kroppen ifrån för sent och en skada kommer som ett brev på posten. Nu är jag inte skadad, bara lite sliten i benen efter för mycket löpning. hehe. Men ni som vet, ni vet. Att löpning är livet!

Löpning som ger mersmak

Löpning som ger mersmak


Löpning är svårt men också jättelätt! Inga prylar förutom skor behövs och du kan springa vart och när du vill. Men det är ändå en hög tröskel ut för många. Har man väl tagit sig ut och tagit sig an den där milen som gick så lätt för ett par år sedan, men som kändes som ett marathon idag, ja då kanske du inte är så sugen på att ge dig ut igen.

Det kan också vara så att du blir riktigt taggad på att börja springa och kör på från noll till hundra procent på en vecka och efter tre veckor är du helt slutkörd och har tappat motivationen.

Svaret är då: börja lugnt!
Har du tänkt börja löpträna ska du utgå från dagsläget, inte hur van löpare du var för tio år sedan. Och även om du är övertaggad och har massor av energi bör du hålla tillbaka lite i början och öka träningsmängden successivt. Att hålla sig till en ökning på ca 10% per vecka i träningsmängd är lagom. Då minskar du risken för skador och överbelastning dessutom. Det gäller både distans och intensitet på passen. Ta ett steg i taget.

Ett tips för den som är ny löpare är att ta det så pass lugnt att du efter varje pass känner att du nog hade orkat lite till. Då känns det betydligt roligare att ge sig ut igen än att komma ihåg känslan av en nära-döden-upplevelse.
Viktigast av allt är att hitta en lösning som passar just dig för att det ska bli hållbart och kul. Lycka till!

Testa intervaller!

Testa intervaller!


Brukar du springa samma runda i samma tempo varje gång du är ute och tränar? Då är du inte ensam. Det är inte fel att göra så men om du känner att utvecklingen börjar stanna av och att passen känns en aning trista ska du testa att köra ett intervallpass i veckan.

Intervaller är ett effektivt sätt att jobba upp puls och snabbhet. Intervaller kan dessutom varieras i oändlighet och jag kommer bjuda på lite inspiration till olika upplägg emellanåt. Här kommer första tipset:

-Värm upp ca 10-15 minuter i lugnt tempo.
-Spring ca 3x100m där du ökar farten något för att vänja benen vid lite snabbare tempo.
Nu börjar intervallerna, i detta fall kan du pressa på rejält med tempot. ca 80-90% av max.
-10x90sek (vila 45sek mellan varje 90sek).
-Nedjogg ca 10-15 minuter i lugnt tempo.

Lycka till och kör hårt!

Överbelastning och obalans

Överbelastning och obalans


Att hitta balans i livet kan vara svårt, men att hitta balans i sin träning verkar vara ännu tuffare. Jag älskar att springa och jag springer mycket. Ju mer jag springer, desto bättre mår jag. Men ibland säger kroppen ifrån och jag behöver bromsa in. Jag har jättesvårt för att bromsa och det slutar oftast med ett tvärstopp istället. Det gör lite ondare att tvärnita och oftast får jag vara utan löpningen lite längre också. Det är inte kul men verkar också vara ofrånkomligt.

Kanske blir det så här för att jag springer så mycket som jag gör, det är oundvikligt att aldrig känna av något. Att kroppen överbelastas är ett faktum. Jag tycker aldrig att jag gör några större fel när löpningen väl går bra men när det smäller till känns det som jag letar fel in i minsta vrå. Det kan vara saker som att jag springer fel, har obalanser i kroppen, att jag varit för slarvig med styrketräning, att jag inte vilat nog, att jag skulle kört mer rörlighet eller kanske stretchat oftare. Och kanske är det fel på allt eller så hör det bara till. Att springa mycket är tufft för kroppen och att behöva backa tillbaka då och då kanske är ett måste för att ta sig framåt.

Det som får mig att bara se fel i min träning är att jag jämför mig med andra, att ingen annan som springer mycket är skadad. Är det så eller är det bara så att det inte alltid syns eller hörs. Att man inte alltid berättar att det gör ont eller inte går att springa just nu? För mig är det inget att dölja, även om jag avskyr att inte kunna springa.

Jag tror dock att det finns vägar att gå som kan minska mina skadebekymmer lite åtminstone. Om det är att stretcha mer, springa annorlunda eller lyfta mer vikter, det vet jag inte. Jag kanske aldrig kommer lära mig heller. Men varje gång det händer blir det en påminnelse om att jag måste förändra något, och det är inte alltid så lätt.

 

Varför springer du?

Varför springer du?


Det är ingen nyhet längre att världen är aningen kaosartad och inte mycket är sig likt. Kanske har du tränat för ett lopp som blivit inställt, tappat motivationen och slutat springa. Kanske har det gjort dig besviken och deppig.

Många mår dåligt över ovissheten som råder, att planerade aktiviteter går åt skogen och att man behöver tänka om.
Jag förstår allas besvikelse över inställda lopp och jag tycker också att det är trist. Men det innebär inte att jag slutar träna. För det är inte tävlingar som är anledningen till att jag är ute och springer. Anledningen är att det är en del av mitt liv, jag behöver springa för att må bra. Jag tycker att fler borde fundera över varför de gör vissa saker, som att springa. Om det är för att bevisa för andra att man klarar av det, eller för att det slagits vad om vem som är snabbast osv. Då kanske anledningen är fel. I alla fall för att det ska vara hållbart i längden och för att faktiskt kunna njuta och ha kul av löpningen.

Jag ser tusen anledningar till att springa. Det är ett sätt att komma ut och uppleva saker, att upptäcka nya platser. Det är också ett sätt att träffa vänner, dock med lite mer avstånd än vanligt. De är också ett enkelt sätt att röra på sig, allt som behövs är mer eller mindre ett par skor. Det är också ett sätt att transportera sig och en chans till att ta sig till platser som inte går att nå på annat vis än till fots. Jag kan fortsätta hur länge som helst med anledningar till att springa som inte innebär mätning av tider och placeringar.

Jag tror att just nu är det extra viktigt för oss att hitta vår anledning till att springa. För vi behöver det. Det kommer mildra vår oro, få oss att slappna av, hålla oss hälsosammare och framför allt göra oss lyckligare.

Varför springer du?

Ännu en inställd mara

Ännu en inställd mara


Då var det även dags för mitt kommande lopp att ställas in. Paris marathon ställs in eller flyttas till den 18e oktober. Det känns riktigt trist nu när det var så pass nära loppet och man börjat ladda på riktigt. Det känns å andra sidan inte så lockande att resa eller springa lopp nu ändå med tanke på det virus som lever loppan i världen. Om vi kommer resa till Paris ändå återstår att se. Det känns trist att kasta bort bokade hotell och flygbiljetter samtidigt som en inte vill riskera att bli sjuk.

Jag är inte bitter över detta men är väldigt sugen på att springa ett lopp snart som jag nämnt. Nu har jag instället börjat leta alternativ i Sverige den närmsta tiden. Det är såklart inte högsäsong för tävlingar än och därmed kryllar det inte av valmöjligheter. Speciellt inte maraton. Kanske blir det ett litet millopp i krokarna eller så får jag helt enkelt vänta. Jag är ju inte ensam om att vara i denna sits.

Även om det är lopp som till stor del motiverar mig att träna lite extra tufft så känner jag mig fortfarande sugen på att träna vidare och ladda för kommande utmaningar. Det är ju trots allt löpningen jag älskar och att tävla är snarare en extra krydda. Kanske blir det så att lopp även ställs in på hemmaplan i Sverige och det dröjer ännu längre tills det blir dags att tävla. Det åter står att se och till dess är det bara att trampa vidare!

Våga vara glad när löpträningen går bra

Våga vara glad när löpträningen går bra


Just nu går löpträningen riktigt bra och skador och skavanker känns väldigt avlägset. När det känns så, har ni då någonsin känt att det här är FÖR bra!?
Jag tänker ofta att så fort jag inte har ont och löpträningen rullat på bra, då är det bara en tidsfråga innan det smäller till. Att så här bra får det bara inte kännas. Kan jag glädjas åt att det går bra och att jag är skadefri? Nej, då är det ännu större risk att jag vaknar nästa dag med en skada. Varför är det så?

Jag vill såklart vara glad och njuta av att träningen faktiskt känns bra. Ändå är det något som får mig att tveka. Kanske beror det på att jag ofta åker på någon skada när allt känns bra. Eller så är det så att jag faktiskt börjat lyssna på kroppens signaler och att allt går bra just därför. Jag ska försöka njut av nuet. Inte oroa mig för mycket om allt som kan hända innan det faktiskt har hänt. Jag tycker löpningen är riktigt rolig nu och oavsett om det innebär snabbare tider eller ej så är jag glad att kroppen håller. Det är en skön känslan jag strävar efter och just nu är allt bra. Jag vågar säga det.

Att tävlingssäsongen närmar sig har säkert också en del i det hela. Jag har missat tävlingar förr på grund av skador och det är inte kul. Att lägga ner mycket tid och engagemang i något som inte blir av är mindre motiverande. Jag har kikat lite efter lopp de närmsta veckorna och kanske blir det ett millopp härnäst. Det blir ett bra premiärlopp för att testa på känslan av att tävla igen. Dessutom ger det en indikation på formen som jag hoppas ska vara någorlunda bra.
Kort och gott är jag laddad och sugen på utmaningar!

Det går bra nu

Det går bra nu


Tiden flyger iväg och är det inte det ena så är det något annat. En har ju fullt upp med att jobba och försöka ha ett liv men nu blir det andra bullar och bloggen ska uppdateras oftare.

Tiden och träningen som avverkats sedan sist kan sammanfattas som grå, blöt, kall, blåsig, solig och även ganska härlig. Jag känner att just nu finns en fin balansgång på alla delar i livet. Träning, jobb, vila och mat. Jag hoppas att min känsla stämmer och att det inte kommer något bakslag som ett brev på posten.

Mitt nästa stora mål är Paris maraton som jag nämnt tidigare och jag är riktigt laddad för att se vad kroppen går för, dock hade jag gärna sprungit ett lopp innan om det hinns med. Bara för att känna av läget lite. Jag hoppas även kunna köra det klassiska upplägget med Göteborgsvarvet och Stockholm marathon senare i vår. Vi får se vad kroppen säger och om jag lyssnar på den tillräckligt väl. Jag ska i alla fall försöka.

Några saker jag förändrat i min träning som kanske är faktorer till varför det känns rätt bra nu är att jag försöker få till något alternativt pass i veckan. Jag försöker också ta det lugnare på de pass som SKA vara lugna. Jag har också gjort den revolutionerande(för mig alltså) förändringen att jag har ett spikat intervallpass varje vecka. Jag behöver ju bli snabbare och då räcker det inte med mina halvsnabba trösklar när jag känner för det 😉 Det jag också gjort är att lägga in lite styrka och rörlighet i vardagen, det gör nog stor skillnad eftersom jag slarvat ganska mycket med det innan.

Så för er som läser detta och tänker ”Det var inga storslagna eller otroliga förändringar, så där tränar väl alla vettiga människor. Hur gjorde hon innan?”, då ska jag berätta att innan var jag bara ute och sprang. Ja, jag bestämde för dagen om det skulle gå lite snabbare eller bara mellanmjölksfart. Jag bestämde också om det skulle bli en lång eller kort tur. Thats it! Med andra ord blev det mycket kilometrar men ingen större kvalitet innan. Jag lyssnade inte heller så mycket på kroppen utan matade bara på tills det började ta emot. När det tog emot körde jag på ändå tills det tog emot ännu mer och något gick tillslut sönder. Det ska jag undvika nu. Bra va!?

Hoppas att ni alla som läser är laddade för en ny löparsäsong och att det börjar rycka i tävlingsnerverna igen!

 

Lopp i sikte

Lopp i sikte


I mitt tidigare inlägg berättade jag om att jag inte vill ha några nyårslöften. Löften om att bli någon annan än den man är. Jag vill fokusera på att vara mitt bästa jag, oavsett nytt år eller ej. Men då kanske ni tänker, hur blir det med löpningen då? Inga lopp, inga mål med träning? Jodå.
Jag har ett par lopp jag redan nu planerat in att jag vill springa om kroppen är med mig. Träningen går bra och jag har såklart ett fokus med vad jag gör på mina pass. Dock är min träning väldigt känslostyrd och jag bestämmer i princip för dagen vilken typ av pass det blir. Men jag försöker förbättra mig på den punkten för att få mer struktur och resultat av träningen. I alla fall, första loppet för i år kommer bli Paris maraton den 5 april. Jag ser verkligen fram emot loppet både för att se vad jag kan prestera men också som upplevelse. Jag sprang loppet när jag studerade en termin i Paris 2014. Jag minns det väl, jag hade bara sprungit maran en gång innan, 2012 i Stockholm, och hade sprungit mycket i Paris så blev riktigt sugen när jag såg att loppet gick samtidigt som min studietid. Dock upptäckte jag det när loppet var fullbokat så jag lyckades hitta en amerikans tjej som sålde sin plats. Jag mötte upp henne och kände mig laddad och tänkte att nu har jag en vecka att ladda lite. Trodde jag. Tills jag insåg att loppet gick dagen efter. Men vad gör det, jag hade inget mål och ville ju bara göra det som en kul grej när jag ändå var där. Jag gick hem, åt lite större middag än vanligt och la mig och sov rätt tidigt. Sen stod jag där på startlinjen och kunde verkligen ta på stämningen, magiskt! Jag sprang runt på ca 3:20 och var jättenöjd, mest för att jag haft kul och tänkte inte på tiden som varken bra eller dålig. Rätt skönt faktiskt. Stämningen kring banan var också bra och banan i sig var väldigt vacker då man passerar i princip alla klassiska sevärdheter. Dock hade jag hunnit avverka alla flera gånger om efter ett par månader där. Och en kisspaus på Louvren under löpturer var mer standard än undantag. Nu ser jag fram emot loppet igen och förhoppningsvis får jag en bättre tid än senaste gången i Paris. Och om inte annat ska jag verkligen njuta och drömma mig tillbaka till alla vackra löpturer jag varit med om där!

Nytt år utan löften

Nytt år utan löften


Nu är det nytt år och kanske en nystart med diverse mål att uppnå för många. De flesta gillar en nystart och det ska helst ske en gång per år vid just årsskiftet. Det ses som en chans till att göra något nytt eller förändra något, oavsett om man vill eller behöver det. Det kan tyckas lättare att skjuta upp saker man ”borde” göra eller ta tag i till en viss tidpunkt men om man verkligen vill förändra något är tiden alltid rätt, oavsett datum i kalendern.
Många sätter upp mål eller målar upp drömmar av vad de vill åstadkomma under året och är oftast motiverade i början. Stöter man på motgångar, blir stressad eller tappar intresse är det lätt hänt att målen sakta men säkert suddas ut och man mår lite sämre än innan målen sattes upp istället.

För mig är varje dag en ny chans att förändra eller åstadkomma något nytt. Och det behöver inte ens vara något nytt, bara jag mår bra av det. Jag vill att hela året, varje dag, ska vara en ny chans. Att sätta upp mål är bra men att också acceptera och må bra i den man redan är, det är också viktigt. Vi måste inte alltid bli något vi inte är. Däremot kan vi alltid försöka bli den bästa versionen av oss själva och detta uppnår vi bäst genom att göra det vi mår bra av. Att ta hand om sig själv är det viktigaste man kan göra.

Jag har som mål att ta tillvara på varje dag, göra den lite speciell. Oavsett om det handlar om att unna sig en god middag, en löprunda i skogen eller en spektakulär resa! <3

Måste man vara lagom?

Måste man vara lagom?


Jag har haft stor brist på motivation de senaste veckorna. Dels på grund av en känning i en vad som gjort att jag inte kunnat träna just löpning så mycket som jag velat. Dock har det successivt blivit bättre och jag springer mer och mer. Jag har testat att variera med andra träningsformer under tiden som jag faktiskt uppskattat och gillat. Även om jag saknat att springa. Jag har saknat det väldigt, väldigt mycket.

Apropå att sakna löpningen så känns det som de senaste åren bara varit en lång väntan på att få springa så mycket som jag vill. Jag har inte haft några allvarliga skador men många överbelastningsbesvär. Detta har gjort att löpträningen blivit väldigt hackig. Jag får aldrig chansen att bara köra på. Och när jag väl kör på, då blir jag straffad med en skada. Det känns orättvist. Att jag som gillar att röra på mig blir straffad.

Jag jämför ofta med andra löpares träningsmängd. Tycker att det finns många som springer betydligt mer än mig som inte har samma problem med skador. Är det då löpningen som är problemet? Eller är det något annat som spelar in? Balansen i livet mellan träning, jobb, återhämtning, sömn, kost mm är svår. Vad är lagom och måste en vara lagom för att hålla?

Det är mentalt jobbigt att inte kunna träna som jag vill. Att jag under de senaste veckorna fått vara nästan helt utan löpning har gjort att motivationen varit i bott. Det är knappt en känner igen sig själv. Men jag vill ändå vara positiv och se till vad jag kan göra istället för vad jag INTE kan göra. Det jag vet är att en förändring måste till oavsett vad det innebär!

Löpning är bäst!

Löpning är bäst!


Det är underbart att springa, det finns så många fördelar att jag inte ens orkar rabbla upp allt. Men det vet ju antagligen redan ni som läser detta. Åtminstone så är det en känsla ni är på jakt efter och fått mersmak för. För när man kommit över den där tröskeln till att löpningen ska kännas just sådär underbar, då är det ganska enkelt.

En löptur en regnig, mörk kväll i november kan låta som det sista någon vill utsätta sig för. Men ni som vet, ni vet. Oavsett vilket skitväder som väntar utanför dörren så kommer vi ge oss ut ändå. Gassande sol och 35 grader kommer inte heller stoppa oss. En stressig dag på jobbet och för lite sömn kommer inte stoppa oss. För det vi får tillbaka från löpningen är så mycket mer. Det ger oss energi. Det ger oss glädje, avslappning, bättre sömn och till och med maten smakar bättre. Det gör oss till bättre människor. Kanske känner många av oss till och med igen oss i att ett missat löppass nästan gör oss lite griniga. Och om ni själva inte erkänner det, fråga någon i er familj eller omgivning om det stämmer.

Att löpning är det bästa som finns och som gör livet till något alldeles extra, det vet VI. Men jag vill att fler ska känna samma sak. Jag älskar att inspirera andra till att hitta glädje i löpningen. Att se någon uppleva samma eufori efter ett avklarat pass är UNDERBART. Så testa du med, inspirera en kompis!

Trevlig helg på er!