Då, när jag skrev första inlägget, kände jag mig lite besviken efter en halvmara i Barcelona, där det inte gick så fort som jag ville men framförallt var känslan inte alls så som jag ville ha det. Jag kände mig lite halvkrasslig utan att kunna säga att jag var sjuk.
Dagarna efter gjorde jag en kontroll på St Göran, utifrån att jag tidigare haft blodpropp i lungorna. Nu var känslan inte alls den samma, men jag gjorde ändå en ”säkerhetskoll”. Allt såg ok ut…. men så kom värdet för Troponin i blodet. Troponin är en grupp proteiner som när de läcker ut i blodbanan kan indikera inflammation/skada på hjärtat…. Nu hade varken jag eller läkaren känsla av att det skulle kunna vara så illa, eftersom allmäntillståndet var så bra, men läkaren fick inte släppa hem mig utan vidare koll. Så ja blev inskriven och skulle stanna över natten om dom inte hann kolla hjärtat närmare….inte så upplyftande där o då.

Lite komiskt hade den sjuksköterskan som fick hand om mig lyssnat på en löparpodd på morgonen där jag fanns med. Sjuksköterskan hade inte direkt räknat med att sen träffa mig på sjukan… Hur som helst fick jag efter en relativt kort efter göra ett ultraljud på hjärtat, där personalen fick öva ta ultraljudsbilder eftersom ”hjärtat var så tydligt, stort och fint”.
Alltid kul när man kan bjuda på det.
Det konstaterades, postivt för mig, att det inte fanns någon indikation på skada på hjärtat eller inflammation. Jag lovade dock ta det lite lugnt några dar och det höll jag faktiskt riktigt bra… som förklaring till förhöjt troponinvärde fanns ansträngningen jag gjort på halvmaran. Troligen har de flesta människor förhöjda värden efter tex ett maratonlopp av ansträngningen, utan att det för den skull är något fel eller farligt.

Under min lugnare period blev det någon dags helvila och sedan distanslöpning, och under den tiden hann det bli ett nytt svenskt rekord, 2.10.03, på maraton av min fantastiska kompis Mustafa ”Musse” Mohamed. En otrolig insats, men inte helt överraskande.
Oerhört kul och glädjande för svensk löpning med både David Nilsson och Musse på ”låga” 2.10 tider. Grymt bra där bakom också av fler killar och sen 2.28.59 av Hanna Lindholm på damsidan. Kul, men det som blivit lite tråkigt är debatten runt hur mycket hjälp alla dessa löpare har haft av skorna?!
Mitt inlägg i debatten är att skorna säkert både rent fysiskt och kanske psykologiskt hjälpt löparen, men utifrån att jag själv kunde göra 2.12-2.13 en gång i tiden i tunna skor så är jag helt övertygad om att både Musse och David har kapacitet till att göra klart under 2.10 oavsett vilka skor som dom springer i. Dock ska mycket stämma, och det är det, ATT DET  STÄMT, som jag tror är största anledningen till rekordtiderna. Bra träning under längre tid ”in i loppet” och sedan bra yttre förhållande med ”snabba banor” och fina klungor att hänga med i. Det kan gå år utan att man får till detta som maratonlöpare, och utifrån den lilla insikt jag har i Musses och Davids träning har dom dessutom utvecklat just den specifikt mot maran!!

Ovan syns två skor jag kört maran i. Den vita modellen tog mig till en 2:a plats i Stockholm Marathon 1994 på 2.16.02 och den andra supportade mig i ett lopp i ”nutid”.

I en artikel i DN pratas det lite om de skor som är uppe i debatten nu, och visst finns det tydliga indikationer på att man både ”sparar” benen och kan få energiåtergivning som eventuellt hjälper farten. Det är en utveckling i skodelen som tagit ett klart större steg än tidigare på väldigt kort tid, men en utveckling som ändå känns naturlig. Samtidigt vill jag aldrig att löpning ska bli en sport där materialet är avgörande och att ekonomin i vilka skor man kan köpa ska spela in, så självklart är jag kluven till utvecklingen och tycker det är bra att man ändå sätter upp ramar och gränser för vad man kan göra och tillföra med skorna. Dock tycker jag inga rekord ska strykas, utan jag står fast vid att de tider som gjorts absolut kunde sprungits av både Musse och David i andra versioner av bra löparskor.

Dock kan man konstatera att det är den nya skon som gäller. Amerikanska Runner´s Worlds Chefredaktör Jeff Denegate var på de amerikanska OS uttagningarna i helgen som gick och han räknade och kollade skor på löparna och KONSTATERAR ATT 94% AV LÖPARNA valde att springa i en löparsko med Karbonplatta.

Nedan syns vad de 565 löparna som kvalificerat sig för OS uttagningarna i USA hade på fötterna när dom gick i mål….

Med det lämnar jag skodelen för denna gång, men lär återkomma…. för även jag testar ju många skor i min träning, och har hittat en ny favorit i ASICS Novablast. Helt utan karbonplatta, men med en suveränt mjuk men spänstig mellansula. Mer om den skon kommer!

Så över till den träning…..

Vilket ”kom igång pass” blev det?

Ja efter distans utan blev det mitt specialpass för att komma igång på löpband. Så det bjuder jag på här:

Uppvärmning med distans i svagt progressiv fart och därefter rörlighet. Sedan ombyte och in på bandet, där jag körde 1 minuts intervaller ”i steg om 3” med ”tillbaka gång”.
Startfarten var bara något snabbare är slutet på uppvärmningsfarten för att passet ska bli just ett fint uppstartspass utan press.

Så 60 sekunders löpning och 30 sekunders stående vila.

1:a ”serien”: 14.0-14.5-15.0 km/h (4:17 ner till 4:00 min/km tempo)
2:a ”serien”: 14.5-15.0-15.5 km/h
3:e ”serien”: 15.0-15.5-16.0 km/h
4:e ”serien”: 15.5-16.0-16.5 km/h
5:e ”serien”: 16.0-16.5-17.0 km/h (3.45 ner till 3:32 min/km tempo)
6:e ”serien”: 16.5-17.0-17.5 km/h
7:e ”serien”: 17.0-17.5-18.0 km/h (18 km/h ger slutfart på 3:20 min/km)

Efter 21 intervaller, där större delen gick i bekvämt fart kände jag att ”farttaket” för dagen var nått.

Detta är ett bandpass jag kan rekommendera som ger relativt mycket volym och är ”snällt” utifrån att startfarten bara är lite snabbare än uppvärmningsfarten och sen att jag på var 4:e intervall går tillbaks 0,5 km/h i fart. Om jag varit ”mer igång” hade startfarten varit lite högre, men oavsett startfart med ett mål att nå minst 15 intervaller upp till kanske 24 stycken som ”mest”.
Testa om du vill få in ett kul bandpass, där du alltså sätter ”din startfart” utifrån ”lite snabbare än uppvärmningen. Passet blandar light ”tröskel” med lite kondition och överfart på slutet när man just har slutet ”inom räckhåll”!!

Tack för du läste ända hit….och jag kan meddela att jag från ju kommer uppdatera här minst 2 gånger i veckan oavsett hur träningen går. För nu är nedräkningen mot Boston Marathon igång!!

———————————————————————————————————

Till mig hjälp i satsningen har jag via Runner´s World några partners som kommer finnas med i vissa blogginlägg.  Stort tack till dom nedan och tack till dig som vill läsa detta!

ASICS Running – När jag sprang Boston Marathon 1996 hade jag stöd i min satsning från just ASICS. Därför känns det oerhört kul att dom nu återigen är med och supportar med suveräna löparskor och kläder i min träning mot Boston.

GARMIN – supportar med en suverän träningsklocka som ger mig feedback på träningen och ser till att jag peppas och håller farten på de pass där detta är viktigt!

FLOWLIFE – som genom att erbjuda olika massageprodukter hjälper till att hålla musklerna i schack under den tuffa träningen. Jga har verkligen fastnat för vad Flowgun kan göra för en stel löpare!

JAYBIRD – Suveräna lurar som ger peppande musik på löpbandspassen och på utvalda pass ute. Dessutom blir dom länken att ge feedback på löpteknikrundor…

RACEFOX – Jobba med löpteknik i realtid och kommer ge värdefull info och träning i att den gamla löparkroppen ska jobba i harmoni. Det finns en hel del obalans att jobba med och där har Racefox tipsen och har även slussat vidare till Friskvårdskollen.