Som en liten fjäril, eller nåt

Som en liten fjäril, eller nåt


Butterfly pullups. Roligt. Om man lyckas. Annars tråkigt. Jag börjar få in själva rytmen, nu ska jag bara komma högre också så att hakan kommer över räcket. Och samtidigt akta så att jag inte planerar någon del av ansiktet skithårt i ovan nämnda räcke på vägen ner. Sedan ska jag aldrig göra en vanlig kippad pullup igen, utan bara butterflies. De är så otroligt energibesparande i jämförelse.

I övrigt har jag just kommit ut på andra sidan av en influensa. Under influensan hann jag vara i London på en pressresa för Adidas nya löparsolglasögon. Trist att vara sjuk när man reser, men London är alltid London om med en rejäl dos Ipren i systemet kunde jag hålla sjukan stången tills jag var hemma igen. Men det där med att ha hög feber när man är vuxen, alltså. Jag trodde ju att jag skulle dö när jag satt på flyget hem. Alltså egentligen inte, eller jo lite. Jag hann tänka ”Vad skulle de göra om jag dog här nu?” med en jätteliten röst inne i hjärnan. Man blir ju lite dramatisk när man är sjuk och vuxen.

Nu mår jag i alla fall bra igen, med undantag för ett lätt hosta, så jag kunde gå till gymmet för lite styrketräning i morse. Och butterfly pullups. Nästa gång ska jag komma ända upp!

Snabbt middagstips

Snabbt middagstips


Jag älskar mat. Det är det bästa jag vet, att äta. Men ibland när man kommer hem från jobbet så är det inte alltid att min fantasi och ork räcker till. Då gäller det att ha en liten arsenal med enkla, snabba, nyttiga och goda middagsalternativ. Alltså mat som går snabbt att laga, men som ändå inte är pasta rosso, alltså snabbmakaroner och ketchup. Min nya favorit är rostat levainbröd med äggröra blandat med mosad avokado, toppat med örtsalt och lite rucola. Sjukt gott och snabbt att göra.

Du gör helt enkelt äggröra på två eller tre ägg, när den är klar låter du den svalna lite. Under tiden mosar du en mogen avokado. Blanda sedan ihop äggen och avokadon och salta och peppra lite. Rosta ett par skivor bröd och lägg ägg-, och avokadoröran på mackorna. Strö över lite örtsalt och lägg på lite rucola. Ät. Gott! Visst då?

Nytt pass i hemmagymmet

Nytt pass i hemmagymmet


Ny dag, nya småbyxor, nytt pass i hemmagymmet. Jag utlovade ju igår att jag skulle skriva ner mitt smidighetspass också som jag brukar köra, med lite variationer.

Upplägget är enkelt, 45 sekunder på, 15 av. Tre övningar i varje set, två varv av varje set sedan vidare till nästa.

Set 1:

  1. Knäböj med en arm upp i luften, blicken mot handen. Gör varannan arm.
  2. Djupa utfall framåt, motsatt arm sträcks över det främre knät. Gör vartannat ben.
  3. Korsade utfall med sträck. Kliv med höger ben bakom vänster och böj båda benen samtidigt som du sträcker ner höger hand mot golvet. Kliv sedan ut med höger ben och sträck upp höger arm mot taket och puta ut lite med höften åt höger. Stanna inte i någon position, utan försök göra det smidigt och flytande.

Set 2:

  1. Utfall snett fram och snett bak. Kliv ut stort med vänster ben snett fram och sträck ner höger hand mot vänster fot. Kliv ihop och räta på dig. Kliv sedan ut med höger ben snett bakåt och sträck höger hand mot höger fot. Byt sida efter 22 sekunder.
  2. Balansplanka till trebent bord. Börja i en hög planka på tå och händer. Kliv under med höger ben och vrid upp så att magen hamnar mot taket. Sträck höger arm över huvudet och sträck så mycket du kan. Gå tillbaka och upprepa på andra sidan.
  3. Anfallande krokodil. Stå på alla fyra med knäna över golvet så att du står på tårna. Gå bak med rumpan så att du tar lite sats och kliv sedan fram med höger hand och vänster fot och sjunk ner i en armhävning. Skjut dig tillbaka och upprepa på andra sidan.

Set 3:

  1. Sidoutfall med fällning. Kliv ut åt sidan och fall fram med överkroppen. Svep med händerna på sidorna av det böjda benets fot. Samtidigt som du skjuter dig tillbaka upp så sveper du armarna tillbaka och upp över huvudet. Kliv ut åt andra sidan.
  2. Twist. Börja i hunden. Glid fram med vikten samtidigt som du lyfter fram höger ben och böjer det under dig så att knät är nära höger hand. Ta någon sekund att sjunka ner med höften och pressa dig sedan tillbaka till hunden och gör samma sak med andra benet.
  3. Hindu pushup. Börja i barnets position. Sätt ner underarmarna i golvet och glid fram med näsan så nära golvet du kan, och underarmarna i golvet så länge som möjligt tills du kommer så långt fram du kan och sedan sträcker dig upp som på bilden. Kom tillbaka till barnet och börja om.

Set 4:

  1. Situp med fällning. Ligg på rygg med armarna över huvudet. Rulla upp i en situp och fortsätt med krummad rygg och armarna framsträckta så långt du kan mellan benen. Rulla tillbaka och upprepa.
  2. Sumo till splitsquat. Stå brett isär med fötterna och gå ner i en sumosquat. Sträck benen igen och vrid över åt höger och gå ner i en splitsquat. Tryck fram höften så att det sträcker i höften och framsidan på låret. Sträck och vrid. Gör en ny sumosquat och vrid sedan åt andra hållet.
  3. Trebent yogapress. Stå i hunden. Glid fram med tyngden mot händerna så att du kommer till en hög planka och sjunk ner med höften. Pressa dig tillbaka till hunden med lyft samtidigt ena benet bakåt. Kom fram och håll benet lyft och kom fram med knät mot bröstet. Pressa bak igen och lyft benet bakåt. Fortsätt så och byt ben efter halva tiden.

Det är inte helt lätt att förklara i skrift, men jag hoppas på att kunna lägga upp ett liknande pass med filmade instruktioner framöver.

Naken hemmaträning

Naken hemmaträning


Nej, helt naken är jag inte, men nära nog. Med naken menar jag snarare att jag vill visa hur mitt hemmagym ser ut, helt öppet, naket och utan filter (ok, inte utan filter, det är februari och mina ben skiftar i princip i grönt, så jag valde ett lite mörkläggande filter. Jag tränar oftast lättklädd när jag tränar hemma, för att jag inte ids dra på mig mer kläder än en sportbehå när jag vaknar. Och jag orkar inte bry mig att jag har insyn. Vill grannarna inte se får de blunda). Så här ser det ut: Det är en yogamatta inklämd mellan diskmaskinen och matbordet i min lilla etta där jag tränar varje morgon jag har min son hos mig och därför inte kan åka till gymmet. Min plan är att börja träna på uteplatsen när vädret tillåter, men just nu är det snö och slask där, så det lockar inte än.

Så varför visar jag då ett vinterblekt utfallssteg? Jo, för att visa att det inte är omöjligt att träna hemma, även om det är knappt med både utrymme och tid. Det finns inga ursäkter! Mina morgonpass tar cirka en halvtimme, jag tränar mellan 06 och 06.30 innan jag väcker sonen, och det är allt från mjuka, men ändå svettiga, smidighetspass till högintensiva styrke- och flåspass. Det blir inte så tufft som att köra på gymmet, men det är hundra gånger bättre än ingenting! I morse körde jag en så kallad chipper:

100 utfallssteg

80 mountain climbers

60 utfallssteg åt sidan med framåtfällning

40 situps

20 ground to overhead med 12 kg kettlebell

10 burpees

30 sekunder vila och sedan alltihop igen, fast baklänges så att man avslutar med 100 utfallssteg.

Det tog cirka 20 minuter och var både svettigt och rent muskeljobbigt.

I morgon blir det smidighetspass, så jag lovar att lägga upp passet jag kör då också så att ni som säger att ni inte hinner träna eller inte får plats hemma, får lite ny inspiration.

Hopp med dödsförakt

Hopp med dödsförakt


I lördags var det dags för lördagspass på Nordic. Det är nästan veckans roligaste pass, det brukar vara tufft som attan och ge en känslan av att resten av helgen MÅSTE tillbringas i soffan med de trötta fötterna i högläge och ett aldrig sinade förråd av gotter inom räckhåll.

Denna lördag var inget undantag. Vi jobbade i 24 intervaller om 90 sekunder, där man gjorde jobbet som skulle göras och sedan vilade resten av intervalltiden medan man flyttade sig till nästa station. Stationerna var som följer:

7–14 krypa under 40 cm hinder och ställa sig upp på andra sidan.

7–14 tung boll över axeln

7/7–8/8 släggslag på däck

2×25 meter putta släde

14–24 boxhopp

8–10 marklyft

Vi körde alltså fyra varv, var 90e sekund. Fruktansvärt roligt och fruktansvärt jobbigt. Men också skitläskigt när man skulle hoppa boxhopp efter att man puttat släden så att det brann i låren. Man var glad varje gång man faktiskt landade uppepå lådan och inte istället smällde smalbenen i kanten på den. Varje hopp gjordes med dödsförakt. Jag överlevde emellertid och kunde spendera resten av helgen vågrätt framför Making a murderer på Netflix – inte muntert, men ohyggligt bra. Ett tittatips från mig till er.

God morgon måndag!

God morgon måndag!


 

Vad gör du för att väcka kroppen en seg måndag i början av mars? Det här är min bästa övning just nu för att få igång hela kroppen inför en ny vecka. Den ingår i ett av mina träna-hemma-pass som är olika mjuka kroppsviktsövningar som jag kör 3×45 sekunder med 15 sekunder vila mellan.

Bygg gärna muskler, men inte för att få vara ifred

Bygg gärna muskler, men inte för att få vara ifred


En vän skickade den här artikeln till mig häromdagen och frågade ”Vad tycker du om det här?”.

Jag läste. Jag blev trött. Artikeln publicerades på politism.se och är nog tänkt som en feministiskt slag mot att kvinnor blir illa behandlade på gymmen runtom i landet, men det blir bara ett slag i luften. Förmodligen trodde också min vän att jag skulle gilla den, att jag skulle svara ”Ja, det är väl klart att kvinnor ska bygga muskler, det blir alla gladare av!” och ja, jag tycker det. Jag tror att många kvinnor (och så klart män också) skulle må bättre av att ha lite mer muskler på kroppen, både mentalt och fysiskt. MEN, och det är meningen att det är ett versalt MEN. Artikeln delar samma problem som så många andra liknande texter. Problemet som tas upp är följande:

Män beter sig som as mot kvinnor på gymmen, visar ingen respekt, utan agerar som om kvinnorna är mindre värda varelser som egentligen inte har rätt att vara på gymmet, tar deras maskiner och redskap, som om de hade mer rätt att använda dem och mansplainar. Riktigt risigt beteende alltså, jag är med så långt, även om det var mycket länge sedan jag själv upplevde det eftersom jag nu tränar på ett gym där sådant beteende aldrig skulle accepteras, utan bara resultera i att mannen i fråga kastades ut i snön av såväl andra medlemmar som personal innan han ens hinner säga burpee. Men jag är medveten om att sådant beteende existerar.

Skribenten upplever nu att hon inte längre blir behandlad så eftersom hon har lärt sig lyfta bra och byggt på sig en del muskler som verkar få männen att ge henne existensberättigande på gymmet. Så nu borde ju alla kvinnor bygga muskler för att slippa bli illa behandlade på gymmet.

”Även om du tillhör den minoritet av tjejer som redan har massor av muskler tycker jag att du ska lägga på dig lite till. Det kommer att vara din bästa investering om du, liksom jag, värdesätter att bli behandlad som om du finns till i världen. Eller åtminstone på gymmet” skriver hon.

Nej, säger jag. Man kan inte lägga ansvaret på kvinnorna – igen! Problemet är att de här männen beter som svin mot kvinnor. Lösningen KAN inte vara att kvinnor ska behöva förändra sig för att få dem att sluta. Det är männen som ska förändra sig, inte vi kvinnor. Vi har rätt att bli behandlade som människor på gymmet även om vi är jättesvaga, jättesmå och lyfter fult. Problemet måste angripas från ett annat håll, för annars hamnar vi snart farligt nära diskussioner som gäller om kvinnor ska få klä sig sexigt utan att räkna med att bli antastade. ”Ja, men hon är ju jättesvag, henne måste jag ju få trycka ner”, ”Hon har ju jättekort kjol, henne måste jag ju få tafsa på.”

Vi måste se till att sådant här beteende försvinner från varenda gym genom att vara tydliga för medlemmarna att så gör man sig inte. Många av oss tränar redan på sådana gym, så det är uppenbarligen inte omöjligt. Om du blir illa behandlad av andra medlemmar på gymmet, säg upp ditt kort direkt och var noga med att berätta varför du gör det. Eller gå till någon i personalen när du känner att du inte verkar välkommen bland vikterna och se till att de tar tag i problemet.

Visst, bygg gärna muskler alla kvinnor! Jättegärna! Men inte för att du ska få vara ifred på gymmet, utan just för att DU vill bli stark. Punkt! Vi måste sluta lägga ansvaret för vissa mäns beteende på oss kvinnor.

Nu.

Bristning och pistning

Bristning och pistning


Solen sken och Hammarbybacken är full av snö. Jag brukar åka utför en gång om året och varför skulle den gången inte vara just i tisdags? Jag stämplade ut extra tidigt från jobbet och skopade upp min mycket förvånade son i skolan och så drog vi och gjorde backen osäker. Alltså på riktigt osäker, sonen tycker att det här med att svänga är överflödigt och far som en kanonkula ner för backen med armarna rakt ut och jag åker efter och ropar ”Testa att svänga lite också!” Klart värt varenda timme av kvällsjobb att få vara ute i solen och i snön en stund innan det blev mörkt.

Jag verkar dessvärre ha dragit på mig en liten bristning i höger lår. Förmodligen var det lördagspasset som la grunden för det, mina lår har liksom känts lite trånga senaste dagarna och när jag gjorde benböj i måndags kändes det som att någon körde in knivar i låren på mig. I tisdags var det thrusters och det kändes knappast bättre. Jag har inte känt igen känslan riktigt, utan det har liksom känts annorlunda, som jag skrev – trångt. När jag tränade hemma igår började det svida på en punkt i höger lår och nu är jag jätteöm för beröring just där och så fort jag gör benböj eller liknande så är det som en liten liten kniv in i låret. Det är nog bara en liten bristning, så jag behöver nog inte bry mig jättemycket om den, men lättar kanske lite på belastningen ett tag.

När helgen bjuder på ändrade planer

När helgen bjuder på ändrade planer


I lördags skulle jag och Agnes, som jag tränat inför Arena Run, bränna av loppet på Friends Arena. Men Agnes satsade istället på influensa, så hon kunde naturligtvis inte springa. Jag tänkte först springa ändå, det är ju ett roligt lopp, men den vuxna och förståndiga delen av min hjärna sa åt mig att skona ryggen från löpning på betong nu när jag äntligen fått ordning på den efter flytten. Det lämnade ju öppet för att istället köra mastodontpass på Nordic på lördagsmorgonen.

Mastodontpass återkommer en gång i månaden, lördagen före löning, och är ett pass med extra allt – extra många deltagare (typ 50 per pass), extra många coacher, extra långt pass och extra grisigt. Den här lördagen hade coach Rickard satsat extra mycket på det sistnämnda och dragit ihop inte mindre än fem gamla Open-pass á 8 minuter och putsat lite på dem och gjort dem till mastodontpasset. Man fick vila 3 minuter mellan intervallerna.

Så här såg det ut:

A. AMRAP 8 minuter

100 wallballs

60 double unders

20 pullups

(Jag missade först att det var en AMRAP och var sjukt nöjd när jag klockade in min sista pullup efter knappa 7 minuter och tänkte att nu får jag en minut extra vila. Det trodde jag i några sekunder tills coach Oscar hojtade ”Anna-Lena, tillbaka till wallballsen!” Då var det bara att börja om.)

B. AMRAP 8 minuter

8/8 utfallssteg med hantlar

12 toes to bar

8 cleans med hantlarna

(Gick bra. Fick köra fällknivar istället för toes to bar eftersom min rygg varit svajig och jag inte vill kippa så mycket.)

C. 21-18-15-9 reps

Kalorier rodd

Thrusters med stång (Nej, jag gör ingen thruster på bilden, men det fanns bara två bilder på mig från den här delen och jag stod och flåsade på båda.)

(Här var det total förnedring och genomklappning. Jag hann bara till mitten av 15-varvet när 8 minuter hade gått och jag kunde smälla stångeländet i golvet och gå vidare till nästa.)

D. 7 minuter AMRAP (Man fick en minut extra vila efter)

Target burpees

(Ja, burpee på burpee på burpee på burpee… Jag har gjort den förut, utan att ha gjort en massa annat svinjobbigt innan, och då fick jag ihop 109 burpees. I lördags blev det typ 85. Ändå ok med tanke på hur trött jag var när vi började. Jag tappade räkningen efter 12, men Susanne som körde bredvid mig fick ihop 85 och vi hade samma tempo.)

E. 8 minuter AMRAP

9 marklyft

12 armhävningar

15 boxhopp

(Skönt att avsluta med den här även om armhävningarna inte var att leka med efter alla burpees och boxhoppen var en chansning varje gång. Jag var glad varje gång jag kände lådan under fötterna när jag hade hoppat. Jag och Alex (till vänster om mig på gruppbilden högst upp) bara stod och stirrade på varandra och garvade före första hoppet för att man inte vågade lita på sina egna ben.)

Och efteråt då? Jo, trött och träningsvärk i benen som jag trodde var ok ända tills i morse när jag gjorde benböj och det kändes som att någon körde in ett par Rambo-knivar (det var stora knivar som killarna på högstadiet tyckte var balla på 80-talet) i låren de första repsen i varje set.

Nu längtar jag till nästa mastodontpass!

När allt bara är upp och ner

När allt bara är upp och ner


Hand stand push up. Du hör ju själv. Helt-fukkin-omöjligt. Ända sedan jag började träna crossfit 2013 har jag tittat avundsjukt på de som klarat av att göra HSPU (som jag kommer att kalla dem från och med nu) och tänkt att ”Oj så kul det skulle vara att kunna göra det där”.

Så, varför har jag bara inte tränat på det då? Jo, för att jag hatar att göra saker jag inte klarar. Ja, jag är medveten om att jag tränar fel sak om man inte gillar att göra saker man inte redan kan – crossfit har ju en förmåga att slänga saker i ansiktet på en hela tiden som är omöjliga. När det gäller många av övningarna kan man ju klara av dem, men lätt vikt, men en HSPU liksom går eller går inte. Antingen kommer man upp på raka armar igen, eller så gör man det inte. Sånt hatar jag.

Men så plötsligt var jag liksom ensam på en stor yta på gymmet. Ingen såg mig. Ingen skulle peka, hånas och nypas om jag skulle misslyckas. Så jag provade. Jag testade att kippa (alltså hjälpa till med benen) en HSPU för första gången i mitt liv och tror ni inte att det gick vägen. På andra försöket! Lätt var det också! Jag gjorde flera stycken. Så himla kul! Heja mig liksom!

Och i morse var jag ute och sprang i halkan. Jag måste ju lägga grunden för min löpning inför Arena Run på lördag, så det var väl lika bra att börja nu. Allt gick bra tills jag kom utanför dörren och skulle dra på mig ”vantarna” jag hade huggit tag i i träningsskåpet innan jag drog. Det visade sig vara strumpor. Men men, det var mörkt, ingen skulle se att det var strumpor, jag orkade inte gå upp och byta och vem bryr sig. Och själva springandet gick jättebra!

Jag är en del av problemet

Jag är en del av problemet


Igår la jag upp en bild på ett träningsprogram som har som mål att ge ett mellanrum mellan låren. Jag skrev om hur fruktansvärt det är att, framför allt vi kvinnor, dagligen peppras med budskap som gör att många av oss får kroppsångest, drabbas av självhat och osäkerhet vilket gör att vi strävar efter omöjliga och onödiga kroppsideal.

Gott så – det är ju så jag tycker och det jag står för. Jag stängde datorn med ett självgott leende på läpparna.

Men. Jag fick en kommentar på Instagram av en tjej som öppnade mina ögon. Hon skrev att jag var motsägelsefull och oproffsig som ena dagen spyr galla över vågen av utseendefixering och osunda ideal och andra dagen skriver om rumpor som ser ut som halvtomma Ica-kassar.

Först blev jag sur. Det är väl klart att jag inte syftade på utseendet när jag skrev det, utan på slapphet i meningen funktion. Jag gick tillbaka och läste min rump-inlägg och stelnade till. Jag hade skrivit att man tappar explosivitet och kraft om rumpan är som två halvtomma Ica-kassar. Och att ”jeansen sitter fult”.

Vem är jag att bestämma om jeansen sitter fult på någon annan än möjligen mig själv? Jag insåg att de osunda kroppsidealen och jakten på dem sitter så djupt rotade i mig som har jobbat i 13 år på olika tränings- och hälsotidningar, att inte ens jag som brinner för att alla ska få se ut hur de vill och att man inte ska träna för utseendets skull utan för att må bra, ändå inte kan låta bli att slänga in en sådan mening.

Varför gjorde jag det? Om jag ska vara snäll mot mig själv säger jag att jag såg det som ett skämt, något man bara slänger ur sig utan att tänka mer på det. Men det finns också en mörkare anledning – för att det sitter inpräntat i min hjärna att det säljer.  

Ända sedan jag började jobba på Fitness Magazine 2006 har redaktionen jag jobbat på slitit våra hår varje månad när man ska välja modeller och sätta rubriker på tidningen. En snygg tjej med rutor på magen, putig och snygg rumpa, välsvarvade armar och det där blänket i ögonen. Så skulle hon se ut. Helst blond. För blond säljer mer.

Och sedan rubrikerna då. ”Bränn fett”, ”Putig rumpa”, ”Vältrimmad mage”. I början fick man lite kräks i munnen när man skrev dit det, men även jag färgades av miljön och de rådande idealen och reagerade till slut inte så mycket. Jag visste ju att vi var tvungna att göra så för att sälja. Jag menar, sålde vi inte tidningar skulle jag inte ha något jobb kvar.

”Ja, men det är ju vad folk vill ha.” försvarade jag mig ofta om någon klarsynt människa ifrågasatte våra omslag. Men vem hade bestämt det? Jo, vi. Jag. Vi hade bestämt att det var vad ”alla” ville ha. Jag var, och är tydligen fortfarande, en del av problemet.

Det här skedde inte över en natt, vi kan gå långt tillbaka i tiden och hitta tidningar och tv-program som låtit kvinnor förstå att deras kroppar inte duger som de är. Och innan dess var vi snörda med korsetter och innan dess… Ja, ni fattar. Det här är inte en kultur som vi har skapat sedan 2006. Det säger jag inte för att ta skulden bort från mig själv, men det säger en del om hur svårt det kommer att vara att vända det här – att få ”alla” att vilja ha något annat.

Det finns massor av underbara kvinnor som helt osminkat och härligt delar med sig av sina naturliga och fantastiska kroppar med en minst sagt smittande kroppspositivism. Ja, jag slänger slängkyssar mot dig Sara Dahlström, dig Stina Wollter och alla ni andra som med sylvassa näbbar och klor slåss mot det absurda i vår nutida kroppsbild. Jag älskar dessa Instagramkonton som också översköljs av positiva kommentarer från läsare som tar till sig det de skriver och bilderna de visar upp och gör det till något stärkande. Men det räcker inte. Det här är större än så. För hur sjukt vi än säger att det är så kommer vi att läsa ”Gå ner 4 kilo på två veckor” när midsommar närmar sig och ”Bli av med semesterkilona på rekordtid” i augusti och inte minst ”XXX blev av med sina gravidkilon på tre veckor” oftare än man trodde var möjligt. Och vi kommer att köpa det. Nej, kanske inte just du, men tillräckligt många för att det ska fortsätta. För de som skriver det vet att det säljer.

Vi måste sluta köpa det här. Sluta underblåsa det sjuka. Bara då kan vi få det att vända. Nej, det kommer inte att hända i morgon, för så fort går det inte. Men vi kan börja nu. Idag. Säg upp varenda prenumeration på tidningar som säger att din kropp inte duger. Sluta följa bloggare som ger dig rabatt på att blåsa upp läpparna med Restylane. Sluta läsa artiklar på nätet som ger löften som känns osunda.

Jag ser det som en fortsättning på #metoo. Inte bara andra människor ska hålla sina fingrar borta från min kropp. Media ska också låta min kropp vara i fred. Och jag ska sluta vara en del av problemet.

Russian twist på köksgolvet

Russian twist på köksgolvet


I mitt nya, separerade, liv kommer jag att träna mycket hemma. Det är förstås för att jag inte kan dra iväg till gymmet på min sedvanliga fakirtid när jag har en sjuåring som ligger och sover. Svaret heter då hemmaträning – något som låter superenkelt och lättillgängligt, men som är svårare än man kan tro. Det är säkert fler än jag som vet exakt hur svårt det kan vara att motivera sig hemma på köksgolvet när man dessutom måste vara tyst så tyst eftersom man bor i en etta och inte vill väcka sonen. Idag var första dagen som jag satte min träningsmotivation på prov och det gick över förväntan. Ställde klockan på 05.50 och började träna klockan 06.00. Det blev ett roligt och svettigt pass:

3 varv av:

  • 10 utfall med kettlebellpress
  • 10/10 Russian twist med kettlebell
  • 10 ground to overhead med kettlebell
  • 10 armhävningar

Efter det:

  • 10 goblet squat
  • 1 situp
  • 9 goblet squat
  • 2 situps

Och så vidare, tills jag gjorde 1 goblet squat och 10 situps.

Vad tränar ni när ni tränar hemma?