Fönstret tillhör Ulrika Johansson. Under 2009 vann hon dubbla guld i terräng-SM, guld på stora SM, guld på NM-terrängen och var nära svenskt rekord vid VM i Berlin på 3000 meter hinder. Hennes säsong har varit magnifik. Nu satsar hon vidare mot ytterligare en tävlingssäsong. Hon kör tufft både på jobb och på träning. Hon har en tuff vardag helt enkelt. (RW december 2009)

Ulrika Johansson

Ålder: 34
Längd: 1.75m
Vikt: 60 kg
Klubb: Rånäs 4H
Familj: Mamma Kerstin, storebror Peter, storasyster Lise-Lotte. Gift med Stefan Flodin.
Yrke: Brevbärare
Tränare: Bo Noaksson
Drömpasset: På en solig arena i Portugal där jag springer snabba 300-ingar. Eller ett långpass i skogen när det hällregnar.
Hatpasset: Nästan alla ensamma distansturer på 50-60 minuter som jag gör direkt efter gymmet. Är ofta väldigt trött i huvudet efter styrkepassen och går hellre hem än ut i elljusspåret.
Äter helst: Jag gillar all form av mat, men väldigt gärna kött. Egentligen vad som helst bara det inte är en renodlad salladstallrik.
Dricker helst: Mjölk
Laster: Godis och kakor, men jag ser det inte som laster eftersom jag mår bra av det. Men en tydlig last är att jag köper för många par skor.
Beundrar: Mina syskon, för att det är så framgångsrika inom sina yrken, min mamma för att hon besitter ett tålamod ingen tidigare skådat och självklart beundrar jag min tränare för att han står ut med oss egensinniga löpare.
Bästa Löparminne: Det är många, men ett som har fastnat i minnet är ett intervallpass i Dullstroom (sydafrika 2000 möh). På lerig uppkörd väg körde jag 3 minuters intervaller och efter mig sprang en liten apa på behörigt avstånd som undrade vad jag gjorde. Naturen var bedövande vacker.
Motto: Det är bara döda fiskar som följer med strömmen.
Råd: Gör alltid upp klara målsättningar och staka ut vägen, målet blir så mycket mer lättillgängligare då. OCH roligare!
Pers: 800 m: 2.07.4, 1500 m: 4.15.77, 3000 m: 9.21, 3000 m hinder: 9.38.88, 5000 m: 16.17 (lite dålig på att komma ihåg tiondelarna).

Röster om Ulrika

Bosse Noaksson (tränare)
”Ulrika är en unik idrottstjej. Hon har dessutom hittat den perfekta balansen i livet och då ger det ena det andra. Hon är en tuff tjej som vet vad det handlar om att bli bra i löpning och hon tror 100 procent på det vi gör tillsammans. Hon har haft en kanonbra säsong trots lite allergistrul och fallet i Finnkampen. Ulrika tränar nog hårdare än någon annan tjej för närvarande och kör nästan alltid sina träningspass med killarna. Hon har betydligt mer i kroppen än vad hon har visat hittills. Hon har en del att förbättra i sin hinderteknik, men 9.30 nästa säsong tror jag ska vara möjligt.”

Stefan Olsson (förbundskapten)
”Ulrika har verkligen varit en positiv överraskning för mig. Idrottsligt har hon ju presterat helt fantastiskt under säsongen. Hon har ju varit med ända från den första landskampen fram till Finnkampen faktiskt, med VM-starten som det riktigt stora. Jag tycker verkligen att hon har en stark och bra personlighet. Hon har hängt i och tränat hårt i många år och hon har tydligt visat att tålamod är väldigt viktigt om man ska nå framgångar i den här idrotten. Sedan måste jag säga att jag tycker det är fantastiskt bra att prestera sitt absolut bästa när det verkligen gäller, och det gjorde hon ju faktiskt i ett VM. Det är bra gjort. Jag tror att hon kommer fortsätta att utvecklas. Hon är inte klar än.”

Ulf Friberg (landslagsledare långdistans)
”Ulrika är en orädd tjej – en tuff tjej, som vågar och som alltid ser möjligheter. Jag har i princip alltid tvingat henne att springa hinder och nu är det ju hennes huvudgren. Hon har utvecklat sin uthållighet och hon är löpstark. Hon kommer fortsätta att utvecklas. Åldern spelar ingen roll. Med rätt motivation kan hon bli bättre och bättre ända fram till hon är 40 år.”

Ulrika under postrundan

Mitt distrikt består av 592 hushåll, 58 företag och sju kontor. Det blir några trappor under en arbetsdag.
Det är många som undrar hur jag kan kombinera det här jobbet med att vara elitlöpare. För mig är det faktiskt ingen ansträngning att gå ut på ett distrikt som jag kan väl. Egentligen skulle jag kunna blunda och dela ut posten. Det är ingen ansträngning för huvudet.
Visst är arbetet fysiskt, men jag klockar mig inte. Jag skulle förstås kunna vara riktigt snabb även i jobbet, men frågan är hur precisionen skulle bli då. I Jobbet stressar jag aldrig. Jag rusar inte nerför trapporna. Jag tar det som en typ av aktiv vila.
Egentligen är jag utbildad arkeolog och geograf, men eftersom jag har allergi och astma så kan jag inte jobba med det. Jag känner absolut ingen bitterhet över att jag jobbar på posten istället för med arkeologi. Jag får otroligt bra utbyte av alla människor här på posten. Jag trivs verkligen bra.
När det gäller alla motionärer som tappar sin motivation på vintern vill jag säga att de borde söka sig till en grupp. Det är mitt bästa råd. Det kostar i princip ingenting. Jag springer ofta med motionärer. Det blir en bra stämning, man skrattar och så plötsligt är man klar med träningspasset.

05:18 25 nov Hornstull
05:25 frukost i kokvrån
05:46 förbereder morgonjogg till posten (8 km)
05:57 mot kungsholmen via västerbron
06:35 ankomst postkontoret, hantverkargatan
07:17 mycket postsortering blir det…
11:09 Ulrika startar sin postrunda
11:23 en av många trappor
11:33 ett av många brevinkast
15:24 hemma vid hornstull igen efter ny jogg (3 km)
15:48 bloggande vid datorn
16:45 samling vid stadion inför intervaller med John Dunell
17:04 lätta skor och redo för fart
17:41 sista backintervallen
18:32 hemma igen – smärtan över

Träningsveckor

Normalvecka under uppbyggnad
Mån fm: 8 km distanslöpning till jobbet. em: 3 km distanslöpning hem från jobbet. På gymmet: uthållighetsstyrka och efter det lätt distans 50 minuter.
Tis fm: 8 km distanslöpning till jobbet. em: 3 km distanslöpning hem från jobbet, löpskolning, intervall 2x (8×90) inkl. 30sekvila och 2.5min, joggvila/set.
Ons fm: 8 km distans till jobbet. em: 3 km distans hem från jobbet, allmän styrka, backintervaller 10x250m.
Tors fm: 8 km distans till jobbet. em: 3 km distans hem från jobbet, på gymmet: uthållighetsstyrka och efter det distans 50 minuter.
Fre fm: 8 km distans till jobbet. em: 3 km distans hem från jobbet,
Bosön: banpass 2x(5x100m), 5x80m, 5x(400m+150m) inkl 30sek vila/400-rusch och 2.5min vila/set, häckskolning, allmänstyrka, skivstång.
Lör: Vila
Sön: Fartlek 75min.

Normalvecka under Tävlingssäsong
Mån fm: 6 km distanslöpning. em: 3 km distanslöpning, tung styrka 3×5 rep, lätt distans 50 minuter.
Tis fm: 6 km distanslöpning. em: 3 km distans, 2x (5x100m), 10x200m varav fem häckar på ena 200-ingen och 5x200m jogg.
Ons fm: 6 km distanslöpning. em: 40 minuter jogg.
Tors: Vila
Fre: 30 min jogg + 8×100 meter.
Lör: Tävling
Sön: Tävling

Ulrikas favoriter

Favoritsko: Högklackat.
Favoritunderlag: Tartan eller skogsstig.
Favoritlopp: GE-galan i Globen.
Favoritmotståndare: alla som lägger sig i ett pärlband och kör i perfekt tempo för att det ska generera ett pers.
Favoritdistans: …får jag säga 1500 meter?
Favoritarena: Globen eller Kelvin Hall i Glasgow.
Favoritartist: Massive attack, Chemical Brothers, Robbie Williams, Depeche Mode.
Favoritprogram: Tittar nästan aldrig på TV och när jag gör det blir det VH1, musik-kanalen.
Favoritsemester: Krügerparken i Sydafrika. Jag var totalt betagen av dess djurliv och skönhet.
Favoritbok: Oj, många… men allt av Peter Englund, eller boken om Sveriges sista bödel ”För ung att dö”.
Favoritfilm: Det ”mycket intelligenta” valet Bond Casino Royal.
Favoritdrink: Kan ingenting om drinkar. Så vid beställning brukar jag säga att jag vill ha en röd, blå eller grön drink. Brukar fungera.

Intervju med Ulrika

Vad säger du om din makalösa säsong?
– Ja, vad ska man säga. allt gick så väldigt fort. Det har tagit lång tid att landa mentalt efter allt som har hänt. Jag har nog fortfarande en del kvar att bearbeta. Jag menar, jag har ju tränat och tävlat precis hur länge som helst och så helt plötsligt får just jag så mycket uppmärksamhet. Bara känslan av att jag faktiskt har sprungit i ett VM är svår att ta in.

Var framgångarna oväntade?
– Inte för mig. Jag har vetat väldigt länge att jag har väldigt bra kapacitet att göra riktigt bra resultat, men det var säkert oväntat för många andra.

Vilken förklaring har du?
– Det är nog flera delar. allt började med att jag för några år sedan fick klarhet i, och ordning på min astma. Efter det har allt bara blivit bättre och bättre. Jag känner att nu börjar jag verkligen få ut allt det som jag har i kroppen och som jag gått och väntat på. Tidigare om åren tappade jag alltid formen varenda sommar och ingen förstod varför. Jag var trött, orkade inget och hade svårt att andas. Det krävdes långa utredningar och tester på Karolinska för att komma tillrätta med problemet. Till slut kom man fram till att jag led av astma i kombination med allergi och det är ju inte så bra om man håller på med löpning direkt. Nu vet vi, och medicinen gör att jag kan behålla min fina form hela året.

Varför blev du elitlöpare?
– När jag var 8-9 år och satt och tittade på tv så sa jag att, när jag blir stor ska jag slå svenskt rekord på 800 meter. Jag vet inte riktigt varför, men de där röda banorna har alltid lockat mig av någon anledning. Jag började faktiskt inte med friidrott förrän jag var 19 år. Före det var det fotboll som gällde, men mitt korsband gick av så jag fick sluta. Jag har alltid haft enkelt för idrott. Det har varit naturligt. Jag kunde nog lika gärna ha blivit skidåkare eller höjdhoppare eller vad som helst.

Vad innebär det att vara elitlöpare?
– Det innebär disciplin, att inte följa med strömmen, att följa sitt eget upplägg till punkt och pricka och att verkligen tro på det, att inte följa i de andras spår, att ha förmåga att kunna träna hårt på egen hand, att inte vika ner sig när det regnar och man ser folk gå hem med matkassar för en mysig hemmakväll. Ja, det innebär mycket att vara elitlöpare.

Smärta?
– Ja självklart. Smärtan är en viktig del. Den glömde jag.

Det kanske är bra att glömma den?
– Ja, jag tror det. Jag menar, den måste man ju älska, den ingår alltid, den får man på köpet.

Kallar du dig själv för långdistansare nu?
– Ja, nu måste jag väl säga att jag faktiskt är det. Men, det finns alltid ett men i just den här frågan. Jag har fortfarande kvar mitt hjärta i medeldistansen. 1500 meter är och förblir min stora kärlek. Min pappa sa alltid att jag egentligen var långlöpare och inte alls skulle syssla med medeldistans. Pappa dog förra året och nu kan jag konstatera att han ju faktiskt hade rätt.

Hur hanterar du ett idrottsligt misslyckande?
-Jag gräver inte ner mig. På något sätt fick jag en helt ny syn på löpning när pappa gick bort. Jag var på Europacupen i Istanbul när min bror ringde och berättade att pappa dött. Jag stod och blickade ut över ett jättelikt Istanbul där pappa hade sett mig springa dagen innan. Det var märkligt. Jag fick nya perspektiv efter det. Nu struntar jag i om det går dåligt i löpningen. Vad spelar det för roll i det stora hela? Världen kommer ju att stå kvar.

Är det ytterligare en anledning till att det lossnade den gångna säsongen?
– Ja, det tror jag definitivt. Det är ju synd att pappa skulle behöva gå bort för att jag skulle inse vad löpning är stor… (paus), men jag tror ändå att pappa ser mig nu från den plats han är på. Jag hoppas det.

Hur ser din framtid inom löpningen ut?
– Egentligen är det ju så konstigt allting. Med tanke på min ålder borde jag ha tappat motivation och jag borde vara sämre, men så har det ju inte blivit. Istället är det nu jag får skörda frukterna. Jag och min tränare Bosse har bestämt att vi satsar en säsong till där fokus ligger på EM i Barcelona. Kanske blir det även inomhusVM i Qatar.

Vad är realistiskt kontra vad drömmer du om?
– Jag har faktiskt inte haft några drömmar om hinder tidigare eftersom det är så nytt för mig. Nu när jag ändå gjorde 9.38 på VM så insåg jag att det ju faktiskt är europaelit. Nu vill jag komma ner mot 9.30 nästa säsong och med min taskiga hinderteknik så kan jag nog kapa ganska mycket om jag blir bättre där. Då har jag nog goda möjligheter att få springa en EM-final.

Hur kommer du att hantera situationen den dagen karriären är över?
– Det kommer bli en riktigt svår identitetskris. Jag har ju alltid varit idrottare. Det kommer bli en tuff omställning. Jag vet inte hur jag ska tackla det faktiskt.

Får vi se dig på veteran-SM om några år?
– Ja, varför inte. Man kanske skulle bli som en institution i friidrottssverige. Jag och Erik Sjöqvist. Det kan bli många SMguld innan man är klar.

Till sist, svenska rekordet på 800 meter då?
– Nej, det kommer jag aldrig att slå. Däremot är det fruktansvärt kul att springa 800 meter. Fulltös, två varv. Det gillar jag.

---