Farligt fet?


Jag har en kort fråga:
finns det något enkelt sätt att på
egen hand mäta hur farligt fet man
egentligen är?
Marcus, Stockholm

RW svarar:
BMI, kroppsfettsmätare eller midje/stussmåttet är de vanligast förekommande
metoderna som man själv kan använda sig av. Tyvärr finns det en del föroch nackdelar med metoderna. BMI (Body
Mass Index) tar t ex ingen hänsyn till
om det är muskler eller fett som räknas då det
endast är kroppsvikten som anges i ekvationen.  Många läkare
rekommenderar därför midje/ stusskvoten
som referens eftersom mycket tyder
att det är mer avgörande för hälsan var på kroppen fettet finns samlat. Midje/stusskvoten räknas så här: mät midjan där den är som smalast. Mät sedan stussen
där den är som bredast. Dividera
midjemåttet med stussmåttet. Så
länge kvoten är 0.8 eller mindre så finns
det inget som tyder på att du är farligt fet.  Tänk på att kvinnor har andra
upplagringsställen (lår, höfter och
bröst) och att de dessutom mår bättre
av en högre andel procent kroppsfett än vad
män gör. Det är naturligt eftersom en kvinna ska ha energidepåer som ska räcka till att föda barn.  Normalt
kroppsfett för en man är 10-15% och för
en kvinna 20-25%.

Richard Kingstad, leg. sjukgymnast,
RW-medarbetare

 

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fråga vår coach LG Skoog om löpträning
Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

Mårten Klingberg om sin nya krönikebok

Mårten Klingberg om sin nya krönikebok


Hur kommer det sig att du skriver den här boken just
nu?
Det var dags helt
enkelt. Nu kan vi allt om Zlatan och Hedman. Hög tid att ge den frustrerade
medelmåttan en röst. En ganska stark och gäll röst.

”Tills det svartnar” – ska all träning
kännas så eller vad är idén bakom titeln?
Jag hade önskat att det
inte vore så, men om man är en halvneurotisk kulturarbetare med hävdelsebehov
är det lätt hänt. Uppföljaren ska heta ”När alla sinnen slagits ut”.

Hur går den egna träningen för tillfället? Vad har
du för mål framöver?
Jag sliter på, men i
följetången ”Mårten och skadorna” har vi kommit till avsnittet
”frozen shoulder”. Ingen triathlon i år vad det verkar, men om
tävlingsabstinensen blir för svår ligger Stockholm Halvmarathon bra till.

Du har också en ny film på gång, kan du berätta lite
om den?
Cockpit! En komedi som
sparkar vilt åt alla håll; militanta feminister, sexistiska piloter och
självcentrerade kulturtanter – alla får sin släng av sleven. Mitt i alltihop
står Jonas Karlsson i klänning och hånglar upp min tjej. 13 juli är det premiär
över hela landet!

Du kan beställa Mårten Klingbergs bok ”Tills det svartnar” direkt från vår butik

Till fots genom USA

Till fots genom USA


Äventyrslystna läsare kanske fylls av beundran över Sunesons upptåg, medan de flesta framför allt ställer sig undrande. Med tanke på de många, långa och ensamma mil Suneson har framför sig borde det finnas ett välgrundat svar på den återkommande frågan om varför? I sin blogg suneson.se svarar han enkelt: egoism, självständighet, nöje och frihetskänsla.

Cirka 200 personer har sedan början av 1900-talet korsat USA med endast fötterna som transportmedel. Av dessa har endast ett 20-tal varit osponsrade och utan följe, där ibland Rune Larsson, men ingen av dessa hårdhudade löpare har varit över 60 år. På så vis är Suneson unik i sammanhanget. Planen är att övernatta på ”bed & breakfast”, motell samt en del hotell längs vägen och endast spendera omkring tio nätter under bar himmel. Med sig på färden har Sunesson en trehjulad babyjogger fylld av utrustning och en GPS som hjälper honom att finna och orientera sig på småvägarna. För de rutter han måste löpa på de stora vägarna har han skaffat ett speciellt tillstånd hos polisen.

Suneson startade sin resa den 8:e april i ett upproriskt Stilla Hav utanför staden Westport i Washington, för att ta sig mot Atlantens Tybee Island i södra Georgia. Med riktning österut tog han sig tvärsigenom Washington genom indianreservat, vulkanberg, småstäder och fram till delstaten Idaho.

 

I sin blogg får Suneson frågan om det inte blir långtråkigt att springa i 100 dagar på de amerikanska landsvägarna och i hans svar berättar han om ett äventyr där var dag skiljer sig från den andra; Han berättar om bergsklättring, skiftningar mellan vår och vinter, övernattning under bar himmel och tio mil utan civilisation eller mat. En tillvaro som han själv benämner som paradiset.

Men helt odramatiskt har vägen inte varit. Under en etapp som skulle ta honom genom bergen utanför Lewiston i norra Idaho, visade GPS:en ut Suneson på villovägar, och han hamnade uppe i bergen där asfalt blev till grusväg och grusväg blev till lerväg. Lervägen hade stängts på grund av regnet, men Suneson trotsade varningen. Där fastnade Suneson med babyjoggern i kylan och dimman långt ifrån civilisation. Suneson fick då vända och springa tillbaka den vägen han just släpat sig uppför. Men trots motgången tappade Björn aldrig modet. Och efter en bit löpning vände turen. En bil kom förbi och erbjöd honom hjälp, vilken han gladeligen tog emot.
Vad lärde han sig av detta?
– Tja, möjligen att inget är hopplöst, allt löser sig på något sätt, säger Suneson.

I skrivande stund har Björn Suneson prickat av 902 kilometer, det vill säga dryga 17 procent av sin färd.

Alla RSS-länkar på www.runnersworld.se

Alla RSS-länkar på www.runnersworld.se


Om du inte vet vad RSS är kan du läsa mer om det här. För att spara en RSS-länk klickar du på den önskade länken nedan och din webbläsare kommer be dig spara den på önskat ställe. Lycka till! 

Senaste artiklarna på förstasidan

http://www.runnersworld.se/feed/indexpush.xml

Senaste blogginläggen

Alla blogginlägg
http://www.runnersworld.se/feed/blogs.xml

Helena Jansson
http://www.runnersworld.se/feed/blog.xml?ID=helenajansson

Claes Åkeson
http://www.runnersworld.se/feed/blog.xml?ID=claesbloggar

Moa Herngren
http://www.runnersworld.se/feed/blog.xml?ID=moaherngren

Ulrika Flodin
http://www.runnersworld.se/feed/blog.xml?ID=ulrikajohansson

Kenneth Gysing
http://www.runnersworld.se/feed/blog.xml?ID=kennethgysing

Mårten Klingberg
http://www.runnersworld.se/feed/blog.xml?ID=klingberg

Andreas Falk
http://www.runnersworld.se/feed/blog.xml?ID=andreasfalk

Senaste TV inslagen

http://www.runnersworld.se/feed/tv.xml

Senaste inläggen i forumet

http://www.runnersworld.se/forum/external.php?type=RSS2

Jonas Colting vs Axa – Kolhydratsbluffen


Jag syftar givetvis på kolhydratlobbyns gemensamma ansträngningar att förleda oss i vår syn på mat, näring och energi så att vi från späd ålder fastnar i ett näst intill oåterkalleligt beroendebeteende. Det handlar om det fanatiska ätandet av flingor, gryn, bröd, pasta och andra raffinerade produkter av i bästa fall tveksam, i värsta fall usel kvalitet.
I bräschen för denna kampanj går marknadsledande AXA som också haft vänligheten att ta fram en informationsfolder som heter ”Uppladdningen”, vilken i princip varje barn- och ungdomsidrottare under de senaste 25 åren blivit pådyvlad, inklusive jag själv.
Som intet ont anande och ambitiös knattesimmare följde jag lydigt de råd som angavs. Vad jag kunde läsa var att matens primära funktion är att fylla på musklernas energidepåer. Så jag tog en bit bröd till. Därtill extra mycket gröt på morgonen och flingor så att tänderna värkte. Att den påföljande tioårsperioden bjöd på viss idrottslig framgång, men också ständiga infektioner, frekventa blodsockerfall och långt ifrån optimal uthållighet betraktade jag som normalt. Andra idrottare satt ju i samma båt, i alla fall i vårt land. Svenska skidåkare gjorde det närmast till norm att vara mer sjuka än friska, vilket blivit tydligare år för år.
Inte förrän jag i mitten 90-talet kom i kontakt med utländska influenser och nya rön så gjorde jag förändringar som hittills givit fyra EM- och VM-medaljer samt två segrar i Ultraman-VM.
Vad jag lärde mig var att hälsa och fysisk förmåga är två helt olika saker och att bara för att man har sju liter i syreupptagning och lungor som en häst så betyder det inte att man är frisk eller har en hälsosam livsstil. För vad är den syreupptagningen värd om man ligger till sängs med halsfluss för hundrade gången? Kort sagt: Vad spelar det för roll om man har väl så energifyllda muskler om man inte har en tillfredsställande hälsa?
Och där har vi den springande punkten i mitt anbefallna paradigmskifte: Matens huvudsakliga uppgift är att fylla på våra hälsodepåer och inte musklernas inbillat tomma energidepåer!
För om energi till musklerna är matens primära funktion så kan vi lika effektivt fylla på energi med ett halvt kilo lösgodis, som med en kastrull sönderkokta makaroner.
Våra hälsodepåer kräver dock långt mer omsorgsfullt ätande än så. De kräver ett ätande baserat på oraffinerade livsmedel utan näringsfattiga kolhydrater – livsmedel som människan konsumerat i alla tider. Kött, fisk, ägg, grönsaker, nötter, frukt, oljor, bladväxter och annat som i regel inte ryms på tallriken när mjölmaffian ockuperat hela måltiden med kladdig pasta.
Och varför skulle våra så kallade energidepåer vara tomma? Hur kan vår rörelseenergi vara förbrukad när vi som regel har åtminstone 100 000 kalorier tillgängliga för förbränning i våra fettdepåer? Varför inte istället äta och träna så att vi maximerar fettförbränning och hälsa istället för att bygga vårt ätande och tränande på de i bästa fall 2000 kalorier som finns lagrade som muskelglykogen? Prata om att gräva en grop för att ställa stegen i så att man kan tvätta fönstret på bottenvåningen.
Och man kan ju fundera på hur våra förfäder som bevisligen var nomader, jägare och samlare klarade sina dagliga vedermödor när inte dagens livsmedelsindustri fanns där med sina sockrade flingor.
Till sin hjälp har kolhydratmaffian en mängd dietister och kostrådgivare som helt ogenerat förmedlar kolhydratsmaffians köpta information som om vore den fakta huggen i sten och levererad av Moses själv. Matens och näringens tio budord enligt pastaguden. Uppenbarligen har dessa så kallade experter aldrig sprungit ett steg själva, annars skulle de inte rekommendera folk att äta en stor pastaportion två timmar före ett lopp. Dietisten som lobbyist förmedlar budskapet att fett är farligt, protein ett nödvändigt ont och att allt med prefixen lättlight-, mini och diet är att föredra, så länge man orkar äta en makaron till! Detta är ju en skrattretande paradox då fett (även mättat), och protein alltid varit människans basföda, medan det vita sockret funnits att tillgå i endast 200 år. Det är uppenbart vad som är sämst och mest genetiskt främmande för oss.
I tider där det inte går att blunda för modern forskning, empiri och sunt förnuft och där till och med Livsmedelsverket tvingas ändra sina rekommendationer till förmån för mer fett och protein på kolhydraternas bekostnad, så ägnar sig svensk idrott i stort åt att stoppa huvudet i sanden och fortsätter att dela ut ”Uppladdningen” i parti och minut.
Fett och protein i naturlig form, liksom oförädlade kolhydratkällor, gör oss friska och starka och uthålliga. Det typiska mjöl-, gryn- och sockerprodukterna som varje svensk förknippar med Vasalopp, maraton och andra kraftprov gör oss i längden feta, sjuka och trötta. Det är paradoxalt att se alla dessa motionärer, framförallt skidåkare och cyklister, som är långt mer aktiva än medelsvensken, men som ändå bär på en ansenlig övervikt runt mage och rumpa. Visst cyklas det 10 mil på söndagen, men då laddas det med pastamiddag och grötfrukost. Sedan äter man tre energikakor på cykeln. Efter uträttat värv blir det något sött som belöning och det blir en enda cirkel av socker in och socker ut. Insulinet går på högvarv medan kärlekshandtagen växer, så man köper det nya lättmargarinet, det vill säga minskar fettet istället för de snabba kolhydraterna.
Socker och raffinerade kolhydrater har en uppgift under längre tävlingar då kroppen använder både fettoch kolhydratsdepåerna. Detta kallas ”train lowrace high” och är vad jag personligen tillämpar och det har ingen likhet med det konstanta frossandet av undermåliga kolhydrater till varje måltid som annars är norm i Sverige. Idrott och motion syftar till hälsa och då måste maten också vara hälsosam.
Och den som fortfarande tror att Gunde figurerade i reklamfilm för att gröt var så förbannat gott, önskar jag fortsatt sköna drömmar.

Jonas Colting

 

Axas Replik:
Jag träffar hundratals idrottare varje år och ingen hade varit gladare än jag om de ätit mer frukt, bär, grönsaker, fisk och nötter. Detta tar jag upp varenda gång jag träffar dem. Det är dock viktigt att inse att inte alla brinner, har tid eller ork, för matlagning. Kan du lära 17-åriga fotbollsspelare att, när de kommer hem efter en dag på fotbollsgymnasiet och kvällens klubbträning, svänga ihop en quinoa med lax är jag den första att gratulera.
Tyvärr är verkligheten en annan. Studier visar att ungdomar slarvar med frukosten (1), att endast hälften äter grönsaker varje dag och att 20-25 % av deras dagliga energiintag kommer från godis, chips, läsk (2). Det är där vi måste börja när det gäller den största delen av befolkningen.
Både jag och mina kollegor är väl medvetna om den senaste utvecklingen och informerar gärna om Train LowCompete High då vi träffar uthållighetsidrottare. Men vi går inte ut med att det är den enda sanningen. Fortfarande är relativt få studier gjorda och den jag tror du syftar till (Saltin et al. J Appl Physiol 98:93-99, 2005) är gjord på 7 försökspersoner som gör benspark i ett laboratorium. Ganska långt ifrån verkligheten alltså, men det är upp till var och en om man vill testa!
Såväl IOKs och SOKs kostrekommendationer samt mängder av kollegor som jobbar med elitidrottare i övriga världen förespråkar samma budskap som vi. Senast i höstas var vi på konferens i Birmingham och träffade flera av Europas mest framstående nutritionister som till vardags jobbar med allt från framstående olympier till Chelseas fotbollslag. Tror du på fullt allvar att vi skulle ha lyckats påverka dessa människor att gå ut med vårt budskap eller att Uppladdningen är den enda kurslitteraturen på de universitet runtom i världen som utbildar nutritionister och dietister? I så fall har du högre tankar om oss än vi själva har.
Du skriver att oförädlade kolhydratkällor (samt fett och protein) gör oss friska, starka och uthålliga. Jag kan inte annat än att hålla med dig och därför förespråkar jag just detta. Vet inte varifrån du har fått att dietister och nutritionister skulle säga att fett är farligt och protein ett nödvändigt ont samt att vi rekommenderar light- och lättprodukter till idrottare, men hursomhelst så stämmer det inte. Sockriga frukostflingor och vitt bröd är inget jag rekommenderar (annat än i återhämtningssyfte).
Men hur du kan kalla gryner som rågflingor och havregryn för raffinerade kolhydrater av usel kvalitet kan jag inte begripa. Menar du på fullt allvar att du anser en tallrik naturell yoghurt med havregryn eller müsli tillsammans med blåbär, linfrön och pumpakärnor, är en dålig frukost? Vad gäller pasta antar jag att du är medveten om att pastan innehåller långsamma kolhydrater och alltså inte gör så att insulinet åker berg- och dalbana. Men för den som, oavsett anledning, inte vill äta pasta, finns många fina alternativ, quinoa, matgryn och bulgur till exempel.
Exemplet du nämner om medelsvensken som cyklar 10 mil på söndagen, men för övrigt inte rör på sig, har naturligtvis inget utrymme för gigantiska pastaportioner, utan behöver som många andra lära sig vad en normalportion är och dessutom välja fullkornspasta. Än viktigare är att han troligen bör öka mängden grönsaker, bär och frukt, dricka mindre läsk och äta färre bullar. Och viktigast av allt, inte röra på sig en dag i veckan, utan sju.
Beteendeförändringar tar tid och måste få ta tid. Har du hittat ett kostupplägg som passar dig så fortsätt med det. Jag tycker dock det blir farligt om man efter att själv ha provat något går ut med detta som en allmän sanning och förkastar allt annat.
Att en person som är så kritisk till raffinerade kolhydrater kritiserar Gundes reklam för en naturlig och osötad produkt som gröt samtidigt som han själv är sponsrad av Red Bull får mig osökt att tänka på stenar och glashus.

Karin Magnusson, leg. dietist, AXA Sports Club

_______________________________

1. A Sjöberg et al. (2003): Meal pattern, food choice, nutrient intake and
lifestyle factors in The Göteborg Adolescence Study, Eur. J of Clin Nutr. 57,
1569-1578 

2. H Enghardt et al. (1998): Kostvanor hos ungdomar i Trollhättan och
Uppsala: ”Ungdom mot år 2000” Scand. J of Nutr. 42, 21-24.

 

Diskutera: Kolhydratsbluffen