Fotomodellen, DJ:en och löparprofilen Lono Brazil III crew leader berättar om skönheten hos en stad som håller på att förälska sig i löpning.

Löpningen har förändrats. Det är inte längre bara en hobby eller något man genomlider för att gå ner några kilon. Inspirerad av löparprofiler världen över har sporten istället blivit en egen kultur och en livsstil. En samlande plats som hyllar olikheter och allas styrkor. Vi har, i samarbete med Jaybird, pratat med några av de här profilerna och frågat vad som gör löpning till det bästa sättet att närma sig en stad på.

Här kan du läsa, med deras egna ord, om hur det är att springa i just deras värld.

* * *

När jag växte upp och fick ett kreativt jobb passade jag inte riktigt in i den traditionella löparkulturen. Och som löpare passade jag inte in på den kreativa scenen. Det var inte förrän jag började springa med The Bridgerunners 2012 (anses vara den första running crew) och Black Roses (grundad av running crew-pionjären Knox Robinson) i New York, som jag kände att jag hittade rätt. Mina två världar, löpningen och kreativiteten, förenades.

När jag flyttade tillbaka till Tokyo där jag växte upp, hittade jag en liknande löpargrupp, Athletic Far East Club (AFE). Vi träffas och springer på onsdagar, men det är som att löpningen nästan kommer i andra hand, det viktigaste är att man ska umgås med kompisarna. Träningen blir av, men efter din egen plan. Och man ser löpare som man aldrig skulle trott vara löpare.

Inom musiken, eller modevärlden eller konsten, tenderar människor att hålla sig borta den traditionella sidan av idrott. Och inom den traditionella hälsoinriktade idrottsvärlden ser man inte så många med kreativa yrken. Men inom grupper som AFE så träffar man likasinnade. Min grupp inspirerar mig, du kan vara musiker eller vad som helst, och det är det bästa. Det krävs bara en kropp för att kunna gå ut och springa och när du har hittat en community med ett gemensamt intresse så kommer sammanhållningen automatiskt.

Sevärdheterna

Här i Tokyo slutar man inte jobba förrän ungefär klockan 19, så vi ger oss inte ut och springer förrän vid niotiden på kvällen. AFE träffas varje onsdagskväll vid ett badhus mitt i stan. Det är en väldigt typisk japansk grej, det där med badhusen. Jag gillar egentligen inte att springa där alla andra springer, som vid kejasarpalatset, men på onsdagarna springer vi raka vägen till Shibuyakorsningen, en riktig turistmagnet i hjärtat av Tokyo.

Vi springer genom människohavet och ljusen mitt i stan eftersom det här inte är ett regelrätt träningspass, det är ett socialt pass. Tokyo blir allt mer populärt bland turister och vi välkomnar verkligen besökare. Och vem skulle inte vilja springa genom just Shibuyakorsningen? I vanliga fall stannar folk bara och tar en bild men när man springer genom den blir det en helt annan upplevelse.

Efter vår knappa halvmil långa löptur följer vi de japanska sederna och går till badhuset, som är som ett spa, och tvättar oss. Det är en väldigt gammaldags grej att göra.

Ljuden

Att springa genom Tokyo är mycket mer fridfullt än man kan tro. Ja visst, det är hektiskt, men en annan typ av hektiskt än på många andra ställen. I Tokyo kan man höra sig själv tänka. Det är inte fullt så galet som det verkar.

Det finns gånger då jag bara vill komma bort från allt och inte lyssna på musik när jag springer, men jag springer ofta med musik. Musiken sätter tempot för min löpning. Det är så jag skapar spellistor. Jag har skapat en tillsammans med Jaybird och den har en mix av musik så att det alltid finns något som passar för just det pass du ska köra.

Smakerna

Efter våra onsdagspass går vi alltid ut och tar något att dricka. Om det är fint väder tar vi med oss några öl och går vi till en parkeringsplats nära badhuset där vi träffas. Jag brukar oftast köra på japansk öl. En annan favorit, som du kan köpa i livsmedelsaffärerna, är grönt te blandad med sake, som en drink. Det är uppfriskande!

Om vi inte hänger ute brukar vi gå till en kinesisk restaurang i närheten och äta stekt ris eller stekta dumplings.

Stilen

Löpningen i sig är en ventil där du kan få ut tankar du har i huvudet. Du springer och låter kroppen släppa loss. För mig, och många av mina lagkamrater som också har kreativa yrken, är löpningen också ett sätt att få uttrycka sig genom vad vi har på oss.

Ja, man vill ju ha funktionella träningskläder, men man vill också känna sig bekväm. När jag bestämmer vad jag ska ha på mig när jag springer brukar jag utgå från en viss färgskala och inkluderar plagg som inte är löparkläder. Till exempel kan jag ha en keps eller hatt från min affär Union Tokyo – Tokyogrenen av L.A. Streetwear Boutique. Kläderna är inte designade för löpning, men de sticker ut och ger mig möjlighet att visa vem jag är. Att sätta ihop en cool löparoutfit och gå ut och springa är ett bra sätt att hitta sitt uttryck utanför sitt vanliga jobb.

Känslan

Det finns ett surr i Tokyo runt de Olympiska spelen som ska äga rum här 2020. Folk anstränger sig att leva mer hälsosamt och har till exempel börjat springa. Det är lite av en hemlighet ända tills du kommer hit, men Japan har en riktigt häftig löparkultur – det finns en enorm löparcommunity här. Olympiska spelen har verkligen uppmuntrat människor att komma ut och svettas.

* * *

Håll utkik efter kommande delar av Run My World i Runner’s World och andra sätt som Jaybird utforskar den globala löparkulturen och hur communities världen över utvecklar sporten.