Kungen av Mockfjärd


Hans comeback i Kalmar var ingenting annat än en bragd. Så enkelt är det. Vägen dit har däremot varit raka motsatsen till enkel.Mot alla odds tog han SM-guld i augusti och passerade mållinjen efter 8 timmar, 26 minuter och 24 sekunders kamp. nu är det dags att skriva nästa kapitel i fenomenet Clas Björlings karriär. Själv har han redan satt upp nya brutala målsättningar som han tänker genomföra. Jag träffade honom i närheten av Mockfjärds djupaste skogar.

När jag ensam i en amerikansk bil, med Adam Alsing som enda sällskap på FM-bandet, svänger in mot Mockfjärd i Dalarna slås jag omedelbart av hur vackert det är. Solen lyser höstlikt och skarpt. Luften är krispig och klar. Den svenska barrskogen breder ut sig och ser trollskt orörd ut. Västerdalälven ligger blank som en spegel utan en enda krusning på ytan. Jag tänker att det här måste vara Sverige när det är som bäst. Här finns lugnet. Lugnet som skapar styrkan.
Jag fimpar Alsing. Jag parkerar på Tegvägen vid ett brunt hus. Det står Björling på dörren. Här har han växt upp. Jag ringer på. Ingen öppnar. Jag tittar mig fånigt omkring och går ett varv runt huset. Efter en stund hör jag något som starkt påminner om löpning på löpband. Jodå, det visar sig stämma. Nere i källaren är det någon som dunkar intervaller. Det låter som det går fort.

– Hallå, jag tränar inför Duathlon-SM. Tre kilometer på bandet, 8×4 minuter cykling, sen tre kilometer på bandet igen, säger Clas genom källarfönstret.
– Vad håller du för tempo?
– 3.10 på kilometern, vi kan snacka mer efter passet. Jag ringer när jag är klar avslutar Clas och dundrar vidare i hård fart på bandet.

Det löpbanet har nog gått några mil under Björlings Asics filosoferar jag. Själv drar jag också på mig löparskorna och ger mig ut i Mockfjärds terrängspår i väntan på att vi ska kunna sätta oss ner och snacka. Spåret är mjukt, skönt och relativt kuperat. Jag springer sex varv i lugn fart på en tre kilometersslinga och tänker på det som Clas gått igenom under de senaste åren.
Det var efter en Ironman-tävling 2006 som helvetet slog till med full kraft. Hans kropp var trött. Övertränad. Utpumpad. Dränerad på allt. Slut. Game over. Samtidigt omkom hans flickvän Kristy Gough i en olycka under träning på cykel. Under ett halvår kunde Clas överhuvudtaget inte fungera. Ingenting i hans kropp var som det borde vara. Han kom inte ur sängen. Kunde inte gå ut. Orkade knappt existera. Han åt penicillin och antidepressivt. Det var det vården hade att erbjuda.

Att träna var ljusår bort. Att tävla på elitnivå igen var inget han orkade fundera över. Det är just med tanke på det som segern i Kalmar blir så ofattbart stor. Trodde han överhuvudtaget själv på att han verkligen skulle komma tillbaka?

– Det är en svår fråga, men jag har aldrig gett upp. Jag visste ju självklart att den dagen jag ger upp så kommer jag definitivt inte tillbaka. Samtidigt är du någonstans tvingad att ge upp helt för att kunna komma tillbaka efter överträning och utbrändhet, säger Clas några timmar senare hemma i köket.
Kan du förklara?
– Ja, jag har en kompis i USA som har haft liknande problem. Han har sagt att det var först när han gav upp sin idrottskarriär som hans kropp började fungera igen. Är man i ett sådant här allvarligt skede kan man inte driva på kroppen minsta lilla. Då stressar man den bara. I princip måste man bestämma sig för att bara skita i sin idrottskarriär, det är först då kroppen får lugn och ro och kan komma tillbaka. Så var det för min kompis och så var det för mig också.
– Har du snackat något med Per Elofsson om det här?
– Nej, faktiskt inte, men jag är glad att jag inte var i hans kläder.
– Hur menar du?
– Han var ju precis som jag rejält övertränad. Är man då en elitidrottsman och dessutom riktigt känd som Elofsson så skapar det en enorm psykisk press och stress att snabbt komma tillbaka. Jag menar, för honom gick det väl inte en enda vecka mellan gångerna som det skrevs i tidningarna om Elofsson, och hela tiden undrade man om och när han skulle vara tillbaka i skidspåret. Det måste ha varit jobbigt. För min del tog det flera år att komma tillbaka. För Elofsson skulle det kanske ha räckt med ett års uppehåll, men nu blev han hela tiden stressad av utomstående att prestera nya resultat så snabbt som möjligt.

När jag träffar Clas Björling har det gått en tid sedan comebacken och Ironman-segern i Kalmar. När tävlingen kommer på tal blixtrar det till av glädje i hans ögon. Samtidigt som vi spanar
in några bilder från tävlingen ser jag tydligt vad segern betydde för honom.
– Det var en annorlunda upplevelse i Kalmar. Från att ha varit så långt under isen man kan komma och ändå kunna göra något sådant och på det sättet. Det är så att jag ryser fortfarande när jag tänker på känslorna jag upplevde när jag vann.
– Kan du beskriva känslorna?
– Ja, rent känslomässigt upplever jag det nog på samma sätt som de som har kämpat under väldigt lång tid och lyckas vinna ett OS-guld. Så stort känns det. Det finns nog ingenting i framtiden som kommer kunna slå känslan jag hade när jag korsade mållinjen och var före Ted Ås.
– Vad minns du från loppet?
Ja, först av allt så ställde jag ju inte upp för att vinna. Målet det här året var inte att vara bäst utan målet var att komma tillbaka och bara kunna genomföra en Ironman.
– Det blev lite bättre än så…
– Jo, det blev ju det.
Clas tar en paus mellan tuggorna från ett berg av köttbullar, potatismos och gräddsås. Han börjar berätta om loppet och det är underbart att lyssna och höra honom komma ihåg det makalösa som hände.
– Ted var ju sex minuter före mig efter simningen. Efter det drog han ifrån på cykeln också, men jag brydde mig liksom inte om att han stack iväg utan hade bestämt mig för att bara göra mitt eget lopp. Min taktik var att simma bekvämt, cykla precis i min fart och inte alls bry mig om alla andra. Om jag skulle ha åkt dit för att vinna så hade jag nog känt mig stressad efter simningen och satsat ännu hårdare på cykeln, men nu struntade jag i det och körde bara mitt race.
– Vad minns du från löpningen?
Ted var ju fjorton och en halv minut före mig när löpningen började, men jag hade bara en minut upp till tvåan i loppet. Efter en 7-8 kilometer var jag uppe på andra platsen och jag tänkte att, fan det här är ju kanon. Andra plats, det var ju mycket bättre än vad jag hade räknat med.
– Hur lyckades du ta in så oerhört mycket tid som du gjorde på Ted?
– Jag hade ju studerat resultatlistor från tidigare år så jag visste att Ted brukade tappa mycket under maran. Jag tror jag tog in två minuter på första varvet, fem minuter på andra och på tredje körde jag rejält hårt på vägen ut till vändpunkten. Där var jag bara 1.38 efter. När vi möttes och han såg mig hörde jag honom säga: oh shit. Då fick han lite eld i baken. Efter ytterligare fyra km kom jag ikapp och då lade han in ett sista ryck för att knäcka mig, men då hade jag så mycket adrenalin i kroppen så jag bara pumpade på. Jag kände ingen trötthet, bara en grym energi.
Att sitta och snacka med Clas Björling ger mycket. Det är kul att lyssna på honom. Han pratar mycket, fort och på dalmål förstås. Han berättar initierat och man förstår att han är en uppskattad föreläsare runt om i Sverige. Jag frågar om han inte är rädd för maximal utmattning numera med tanke på att han har upplevt total utbrändhet av överträning.
– Nej, det är jag inte. Nu har jag sådan koll på läget. Det kommer aldrig att hända igen. Jag tar definitivt ut mig på samma sätt idag som jag gjorde förr.
– Vad är nyckeln till att lyckas ta ut sig max?
– Man måste ha en stark drivkraft. Man måste ha ett tydligt mål. Har man inget mål tror jag att det är svårt. Utan det är det svårt att köra max på riktigt hårda och långa pass. Själv är jag oerhört målinriktad. Jag målar alltid upp bilder av kommande tävlingar uppe i huvudet. Precis så var det inför Kalmar. När jag var ute och körde tuffa långpass så tänkte jag att jag var inne på sista milen och sprang sida vid sida med någon. Jag försöker alltid tänka mig in i tävlingssituationer.
– Anser du själv att du är 100 procent tillbaka nu?
– Nej, det skulle jag inte vilja säga. Det blir bättre och bättre hela tiden, men jag har en bit kvar till jag är i hundraprocentig form.
Egentligen är Clas löpare i grund och botten. Han har till exempel en seger i Lidingöloppets 15-kilometerslopp i M22-klassen. Och när man kommer in på just löpning och löpträning går han igång. – Jag minns alla teorier om hur man blir en bra löpare från tiden när jag satsade på löpning. Jag minns att man skulle springa si och så många mil per vecka för att göra den och den tiden på milen till exempel. Det där är jag lite skeptisk till. Jag menar, kan du inte göra en kilometer under tre minuter så kan du ju inte göra tio kilometer på cirka 30 minuter. Kan du inte springa en mil under 40 minuter så blir det svårt att göra en mara under tre timmar. Det spelar ingen roll hur många mil du har i benen. Av det blir du bara långsam och uthållig. När jag började springa så sprang jag två gånger i veckan. Jag hade en egen femkilometersslinga och när jag sprang så sprang jag alltid i hög fart. Jag sprang allt vad jag hade. Man måste ha träningspass som går i högre fart än tävlingsfart för att på så sätt göra tävlingsfarten bekväm.
– Ska de som vill bli snabbare springa mindre, men fortare alltså?
– Ja, generellt är det ju så. Om man springer mycket distans i 4-minutersfart, då känns ju 3.30 på tävling som sprint. Kan man däremot köra korta intervaller i 3.10-fart så blir ju 3.30-fart bekvämt på tävling.
När kaffet är slut och köttbullarna är uppätna tar vi en tur in i prisrummet. Här formligen kryllar det av pokaler, diplom och medaljer. Det tycks som att Clas sparar på allt. Det märks tydligt att symboler är viktigt för honom. Han har till och med fortfarande på sig armbanden från Kalmar som visar på vilket varv han var inne på under löpningen.
Han säger att sådana symboler ger honom kraft. På vänster underarm har han låtit tatuera in en fjäril. Den påminner honom om hans flickvän som dog 2006. På så sätt har han henne alltid med sig.
När det gäller framtiden så tänker han lägga ytterligare fyra, fem år på sin elitsatsning och målen är redan utstakade.
– Ja, jag är väldigt sugen på att köra en ny Ironman fullt ut. Nu vet jag att jag inte bara är med och deltar utan nu har jag nya mål.
– Kommer du att orka?
– Ja, de åren jag har bakom mig och som jag har gått igenom på ett extremt tufft sätt har ju varit mycket hårdare än den träning som jag har framför mig för att förbereda mig för kommande tävlingar. Den saken är klar.
– Vilka är målen?
– Jag har tre klara mål. Först vill jag slå mitt svenska rekord. Jag skulle också vilja göra en Ironman under åtta timmar och tio minuter. Dessutom skulle jag vilja vinna en internationell Ironman. Det har ingen svensk man gjort tidigare.
Clas Björling gör intryck. Man blir tagen av hans prestationer. Man blir tagen av hans energi. Det är det jag tänker på när jag efter en övernattning på vandrarhem styr bilen hem igen från triathletkungens hemort. På väg ut från byn passerar jag på nytt kyrkan, pizzerian, biografen, Coop och Västerdalälven. Det sista jag tänker på när jag ser lilla Mockfjärd i backspegeln är Björlings kommentar om stället där han i hela sitt liv har haft sin bas.
– Ja, vad är Mockfjärd?… Det är väl en typisk liten håla. En håla där jag känner trygghet.

 

FAKTA

Namn: Rolf Clas Göran Björling
Familj: Mor och far med nya respektive, en äldre bror, en yngre syster, flickvän
Ålder: 31 år
Längd: 177cm
Vikt: 74 kg
Klubb: Dalregementets IF
Tränare: Han själv
Yrke: Elitidrottsman/föreläsare/ lärarvikarie
Tävlar i: Triathlon, Duathlon, löpning
Styrka: Lätt för att fokusera
Svaghet: Kanske för målinriktad
Hatpass: Långpass 36 km, alltid samma runda, stegrande fart
Drömpass: Samma som ovan
Favoritmat: Vilt, helst älgkött
Förebild: Såna som har mycket livsenergi, som är sugna på att leva
Favoritsko: Asics DS Trainer
Favoritdistans: Ironman (simning 3,8 km+cykling 18 mil+ löpning 42195 m)

Exempel på meriter:
1:a Ironman Hawaii i juniorklassen 2002.
2:a Ironman Nya Zeeland 2004.
3:a Ironman Brasilien 2004.
4:a Ironman Wisconsin 2005.
SM-guld i duathlon 01, -02, -03, -06,-08.
1:a Ironman Kalmar 2009. Innehar svenskt rekord för
Ironman på 8.15.59. 1:a i M22klassen på Lidingö.

Pers/löpning:
Mara: 2.29.17
Mara vid Ironman: 2.42.02
Halvmara: 1.07.15
10 000 m: 31.
15 5000 m: 14,54
3000 m: 8.39
Pers i Ironman: 8.15.59

Normal träningsvecka
Mån: Simning, 90 min distans Cykling 5 tim distans Löpning 20 min i tävlingsfart
Tis: Simning 60 min – fokus fart, Styrka 60 min
Ons: Cykling 3 tim långa intervaller, löpning 30 min i tävlingsfart
Tors: Löpning 2.5 tim med tävlingsfart för Ironman Simning 60 min – fokus teknik
Fre: Simning 90 min tröskel Cykling 2 tim korta intervaller
Lör: Löpning 75 min fartlek, Styrka 60 min
Sön: Uppbyggnadsdag! (Vila)

 

Nr 8 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träna ännu smartare
  • 7 löparklockor i stort test
  • Bästa passen! Höstens grymmaste träningspass
  • Mikronutrienter? Viktigare än du tror
  • Spring för din knopp! Därför är löpning bra för din hälsa
Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 2

Jan Hjort

Kanon! Mycket intressant.


Hans Johansson

Hej Clas!
Din enorma energi och din förmåga att fokusera på realistiska mål kan försätta berg och jag tror att du har stora möjligheter att pricka av några av dina drömmål.
Hasse Johansson



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars

Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars


I helgen avgjordes Riksmästerskap i 24-timmarslöpning i Skövde och förhandsfavoriterna Jessica Svärd och Martin Scharp vann dam respektive herrklassen. Martin nådde 246 km och Jessica satte personbästa med 56 km och segerdistansen på 223 km innebar att hon sprang 559 varv på 400 meters banan där loppet avgjordes.

Runner´s World fick en pratstund med Jessica ett drygt dygn efter att hennes segerlopp.

Stort grattis, hur känns kroppen ett dygn efter målgången i segerloppet på RM 24 timmars?
– Det gör ont varje steg jag tar. Så varje steg jag tar påminner om vad jag gjort. Men det känns ändå riktigt härligt och att det är värt det alla gånger.
– Låren känns mest, men även armar och axlar värker av att ha varit i samma ställning i 24 timmar.

Hade du förväntat dig att vinna och springa så långt som du hann på 24 timmar?
– Vinna trodde jag att jag skulle kunna göra om jag fick till ett bra lopp, men det var inte det viktigaste utan för mig var det att nå mitt distansmål. Jag hade gått ut innan med att jag ville nå 200 km, men egentligen hade jag 220 km som mål för det är den indikativa kvalgränsen till att få tävla för landslaget i 24 timmars. Men jag ville ligga lite lågt med det, för det kan hända så mycket på ett 24 timmars lopp. Jag hade ju bara sprungit 167 km som längst innan, men jag hade verkligen bestämt mig för att fixa det.

Hur var din taktik under loppet, för jag antar att det ingick lite gång och stopp i din snittfart på 6 minuter 26 sekunder per kilometer?
– Jag tänkte att jag ville fixa 12 mil på 12 timmar. Det var första målet. Sen hade jag tänkt ta det lite lugnare, men under loppets gång kändes det så bra att jag körde på i bra fart ända fram till 100 miles (ca 160 km), och sen efter det unnade jag mig att gå ett halvt varv, men innan dess sprang jag hela tiden. – Jag räknade aldrig riktigt timmarna, utan jag räknade mer på distansen. När jag hade 100 miles visste jag att jag bara hade 6 mil kvar till mitt mål på 220 km. Jag tappade lite såklart på slutet, men det hade jag räknat med.

Hur såg ditt energiintag ut under loppet?
– Jag drack 2 dl sportdryck varje halvtimme och sen växlade jag mellan att var 30:de minut ta en energigel eller en halv banan och mannagrynsgröt som jag hade i ”klämpåsar”. Så det höll jag på att varva hela tiden och jag adderade även någon melonbit. Energimässigt var jag aldrig låg, utan det var den muskulära tröttheten som kändes.

Hur klarade du fötterna?
– Jag klarade mig bra, och fick bara en fick en liten blåsa på en tå, som min man fick sticka hål på idag. Lite skavsår under sporttoppen, men det var inget stort.

Hur tänker man när man springer så långt på en 400 meters banan?
– Ja, det är ju inte jättekul, men det är ändå skönt att ha supporten så nära hela tiden och man vet att om man missar något så kan man få support relativt snart igen. Man tänker inte så mycket, utan lyssnar på musik, pratar med medtävlare och helt enkelt bara springer. Sen byter man håll var 6:e timme, så då händer det något.

Hur är det med sömntrötthet, kommer det ingen känsla av att vilja sova under dessa 24 timmar?
– Jo, jag har sprungit fyra 24 timmars lopp tidigare och då har jag sovit några timmar. Men nu hade min coach, Linus Wirén, lagt upp ett program där jag kört några pass på nätterna och jag slutade med kaffe 10 dagar innan loppet för att sen kunna få större effekt av koffein under loppet. Det funkade bra, och jag höll mig pigg hela natten men vid 6 på morgonen (loppet gick från kl 12 på dagen till 12 nästa dag) fick jag en riktigt sömn dipp. – Så då var jag tvungen stanna och lägga mig i ett tält som en kompis hade med sig och så bad jag min support väcka mig efter 20 minuter. Det räddade slutdelen av loppet, för sen kom jag igång jätte bra. Egentligen ska man inte behöva sova på ett 24 timmars, men jag behövde det.

Loppet var ett stort lyft för dig på distansen, har din coach Linus ändrat något mer än att träna på natten, och hur ser en träningsvecka ut?
– Det har blivit lite fler längre långpass. Innan körde jag runt 35 km på ett långpass, nu har det blivit några långpass på 45-50 km. Samtidigt har Linus sänkt farten på passen för att jag ska jobba 24 timmars tempot. Annars ligger jag på runt 5 minuters fart på mina rundor, men nu har jag medvetet fått hålla igen.
– Mängdmässigt tränar jag runt 12 mils löpning i veckan. Sen adderar jag runt 3 timmars ”hemmastyrka”, runt 2 timmars crosstrainer och 1 timme simning. Så jag snittar nog runt 17 timmars träning på en vecka.

Hur får du ihop det pusslet med familj och jobb?
– Ja, det är ett litet pussel. Jag har tre barn och min man har tre barn, så vi är ett stort gäng. Men med planering funkar det. Transport löpning till eller från jobbet ger 18 km enkel väg. Styrka och Crosstrainer kör jag hemma i vardagsrummet, så då kan man fortfarande prata med barnen och se vad dom sysslar med. – Annars blir det såklart många tidiga morgonpass. Går man ut klockan 5 på morgonen hinner man ett bra pass innan dom andra är vakna. – Sen ställer min man upp mycket också, för han förstår hur mycket det här betyder för mig.

Hur ser din bakgrund ut som löpare?
– Jag har sprungit sen jag var 16-17 år (reda anm: Jessica är 38 år nu) men mer på ”jogga hemma” nivå. Det var först för 7 år sedan, när jag fött mitt sista barn, som jag började spring mer inriktat mot maraton. Jag tror det var 6 år sedan jag sprang min första mara, men jag har alltid varit intresserad av de långa distanserna. Jag är ju inte jättesnabb, utan det är på dom längre distanserna jag kan göra något bra och det är först nu som det släppt på riktigt.

Hur ser dina framtidsmål ut?
– Egentligen var målet i år 100 km SM, men det blev inställt som så många andra lopp. Så jag vill gärna göra en bra 100 km tid i framtiden, samtidigt blev jag ännu mer taggad nu på 24 timmars och där är målet att kunna hålla det tempo jag höll i början hela vägen. Nu gick jag en hel del på slutet, så där tror jag att jag kan förbättra mig. Så upp mot 230 km, och sen att få springa ett internationellt mästerskap på 24 timmars, det är drömmen.

RESULTAT SAMMANFATTNING RM 24H

DAM:
1. Jessica Svärd, Umara SC, 223 814 meter
2. Sara Lindström, IS Göta, 198 561 meter
3. Jenny-Ann Ehrling, Örebro AIK, 182 245 meter

HERR:
1. Martin Scharp, Scania Road Runners, 246 079 meter
2. Pavic Branislav, Majornas IK, 241 007 meter
3. Halalkic Emir, IF Kville, 230 827 meter


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Passa på! Just nu 50% rabatt!

Passa på! Just nu 50% rabatt!


Just nu! Halva priset på prenumeration, endast 49,50 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 10 gånger för bara 495 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och i din läsplatta. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

Erbjudandet gäller endast nytäckning av prenumeration och boende i Sverige.

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Snabbare än… med Kristofer Låås – vegan och löpare

Snabbare än… med Kristofer Låås – vegan och löpare


I betalt samarbete med adidas: Att vara snabb är inte bara en fråga om tider och farter. Det är också något högst personligt. Att bli sitt snabbaste jag handlar lika mycket om att uppfylla sina mål. Att hela tiden utvecklas. Att känna sig snabbare i dag än i går. Så här gör Kristofer Låås, maratonlöpare och vegan för att bli sitt snabbaste jag.

Hej Kristofer Låås! Hur gör du för att bli ”snabbare än …”?
– Hela grejen med löpning för min del är att utforska hur bra jag kan bli. Samtidigt vill jag både göra det med ett miljötänk och göra något bra för djuren. Jag vill visa att man kan springa fort, till och med snabbare som vegan än som köttätare. Jag vill visa både för mig själv och andra att det även på elitnivå går att välja miljöfrämjande alternativ inom kosten.

Vad har du för målsättningar?
– Jag är ju inte snabbast i Sverige, ganska långt från det. Men jag är ändå på en hög nationell nivå och siktar uppåt. Närmast är målet att gå under 2.20 på maratonsträckan.

Hur kan vegansk kost hjälpa dig att bli snabbare?
– Fördelarna med mitt beslut att bli snabbare än någonsin med vegansk kost är att den mat jag äter hjälper mig att hålla mig frisk. Att hålla sig frisk är en viktig faktor för att ha kontinuitet i träningen.

Vad innebär det rent konkret?
– Min kost innehåller väldigt mycket grönsaker, vilket gör det hälsosamt.
Det svåra är kanske ingången till att bli vegan, om man bryter av från en helt annan typ av kost. Det gäller förstås att ändå få i sig alla delar man behöver via kosten.

Är det svårt att variera kosten som vegan? – När man väl är inne i det finns det oerhört stora möjligheter att variera kosten även när man håller den vegansk. Samtidigt som kosten är bra för mig är den bra för djuren och miljön, vilket är en viktig del i mitt beslut att äta veganskt.

Kan löpningen bli mer miljövänlig?
– Ja, det tror jag. Ett bra exempel är adidas Parley-serie där stora delar av produktionen görs med material som återvunnits ur plastavfall från haven.

Hur hjälper adidas dig att bli ditt snabbaste jag?
– Samarbetet med adidas känns jättebra. Jag har gillat adidas som varumärke redan från unga år. SL 20 som är vårens stora nyhet från adidas tycker jag är en riktigt bra och lätt träningssko till ett suveränt pris. I SL 20 tror jag många kan hitta in till löpning med mycket löpkänsla samtidigt som skon ger det stöd man behöver. För mig funkar den riktigt bra, jag gillar verkligen att ha en så lätt sko som min mängdträningssko.

adidas SL 20 vill hjälpa oss att hitta vårt snabbaste jag!
Som en viktig del i vårens stora adidaskampanj ”Faster than …” presenterade adidas i slutet av februari lättviktsmodellen SL 20. Namnet associerar till en av skohistoriens verkliga ikoner – den klassiskt blå-vita SL 72, som debuterade i samband med München-OS 1972. Målsättningen med SL 20 var att skapa en modell med en kvick löpkänsla som passar för en stor grupp av löpare. 

Målsättningen med SL 20 var att skapa en modell med en kvick löpkänsla som passar för en stor grupp av löpare. 

Ovandelen i mesh ventilerar och stödjer foten. Stötdämpningen i det nya materialet Lightstrike i mellansulan är lätt nog för explosiv fart och responsivt nog för total komfort. Yttersulan från däcktillverkaren Continental ger ett pålitligt grepp. Och med 3-stripes inspirerade av japansk kalligrafi ser de lite extra snabba ut.

adidas SL 20 – Snabbare än …

Nya adidas SL20 väger 230 gram i herrstorlek US 9, har ett dropp på 10 millimeter och kostar 1 199 kronor. HÄR HITTAR DU adidas SL 20



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Rekord-Musse – 2:10:03!

Rekord-Musse – 2:10:03!


Runner’s Worlds medarbetare Mustafa ”Musse” Mohamed gjorde idag sitt livs maratonlopp när han sprang i mål på 2:10:03 i Sevilla Marathon. Det var inte bara personbästa med över två minuter utan Musse underskred dessutom David Nilssons relativt nysatta svenska rekord med 6 sekunder.

Hällelöparen som fyller 41 år den 1 mars, verkar inte alls bry sig om ålder utan förbättrade sitt sju år gamla personliga rekord med drygt två minuter och sprang dessutom under SOK:s nomineringskrav till OS i Tokyo med 56 sekunder.

2005 gjorde Mustafa Musse Mohammed sin maratondebut just i Sevilla Marathon. Då avgjordes loppet i kraftigt regn, kyliga temperaturer och mycket blåst. Då kom ”Musse” in på 2:32, men idag fick han grym revansch på samma lopp och trots att han numera är ”veteran” fick Musse äntligen ut lite av den kapacitet många trott han haft just på maratonsträckan.

Inför Sevilla Marathon har Musse legat på läger i Etiopien och tränat riktigt bra. Inledningsvis var han dock förkyld några dagar, något han berättar om i Runner´s Worlds andra nummer 2020. Där beskriver Musse hur han hanterar förkylningar och hur man startar upp träningen igen optimalt. Något Musse onekligen gjorde bra, för resultatet är nästintill ofattbart bra om man väger in Musses långa karriär och att han passerat 40 år.

Här berättar Musse själv om sitt rekordlopp

Efter rekordloppet framhöll Musse att dom tuffa långpassen på hög höjd i Etiopien gett resultat. Även om han själv efter loppet uppgav att han hade en lite svacka efter 17-18 km var känslan under loppet grymt bra. Trots 3.05 minuter per kilometer i fart, kändes det lättare än på de 30-35 km långpass han genomfört i runt 3.25 minuter per kilometer på den höga höjden i Etiopien.

Loppet avgjordes under bra förhållande med runt 13 grader, men löparna hade bitivs lite vind att jobba mot. Musse kom 21:a i loppet och bakom honom förbättrade Huddinges Ebba Tulu Chala sitt personliga rekord med drygt två minuter till 2:11:18 och Strömstads Mikael Ekvall sitt med en halvminut 2:11:37. Inledningsvis var det dock en annan svensk som låg främst i herrloppet genom Eskilstunas Adhanom Abraha som gick med täten och passerade halvmaran på 1:02:34. Den öppningen var dock för tuff och efter 35 verkade det som Abraha tvingades bryta.

Musse sprang loppet med så kallad negativ split, dvs att andra halvan gick snabbare. 10 km passerades på 30:50 och halvvägs hade Musse 1:05:25 och då låg han i samma klunga som Chala och Ekvall. Efter 35 km gled Musse ifrån övriga svenskarna och avslutade riktigt starkt då han visste att han hade en liten chans slå det svenska rekordet.

Men det var inte bara Mohamed, Ekval och Tulu Chala som gjorde superbra lopp, utan även på damsidan fick Sverige en mycket gångbar tid internationellt genom Huddinges Hanna Lindholm som blev 11:a på imponerande 2:28:59. Hanna sänkte sitt personliga rekord med drygt en halv minut och med den tiden förstärkte Hanna sin andraplats på den svenska genom-tiderna-listan.

På damsidan är SOK:s nomineringsgräns 2:28:00 till Tokyo OS, så det återstår att se om tiden räcker till OS för Hanna. Genomförandet av loppet visar dock på otrolig styrka och Hanna plockade placeringar hela vägen, vilket SOK borde ta med i beräkningen.

Hanna Lindholm

Vinnare i Sevilla Marathon blev Josephine Chepkoech på damsidan med 2:24:14 och på herrsidan vann Workneh Tesfa Tiruneh på 2:06:27

FOTO: Deca Text & bild


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Möt silversmeden och elitorienteraren Karolin Ohlsson

Möt silversmeden och elitorienteraren Karolin Ohlsson


I serien ”Runner´s World möter”, som presenteras i samarbete med Saucony, hänger vi med intressanta löparprofiler och pratar om deras favoritskor under ett löppass. Här möter vi elitorienteraren Karolin Ohlsson på ett backpass på Södermalm i Stockholm – och vi utgår från silversmidesateljén där Karolin jobbar.  

Som elitorienterare tränar Karolin mycket ren löpning, men ofta försöker hon även väva in kartträning. När vi joggvilar nerför mellan varje tuff uppförsbacke passar Karolina därför på att läsa en karta. Trots det har vi svårt att hänga med i hennes lätta steg nerför och explosiva steg uppför.

Även om det är svårt att hinna få in rena löptävlingar i orienteringssatsningen har Karolin – som träning – bland annat tagit en andraplats på Midnattsloppet 10 km i Stockholm. Meritmässigt smäller dock VM-gulden i orientering högst, och det är på orienteringen Karolin har sitt fokus.

Vid sidan om elitsatsningen jobbar Karlin som silversmed. Säkerligen en helt unik kombination, men en kombination där Karolin både ser kopplingar till sitt idrottande och fördelar med yrket som silversmed i förhållande till sitt idrottande (vilket hon berättar mer om i filmen).

På backpasset får Karolin både ett perfekt grepp och löpkänsla med sina Saucony Mad River-skor, som du kan läsa mer om nedanför filmen.

Saucony Mad River TR

Mad River från Saucony är en lätt trailsko med ett brett användningsområde för löparen. Den är i grundutförandet en trailsko med mycket bra grepp och härlig löpkänsla. Samtidigt som den erbjuder ett grymt grepp ”off road” går det utmärkt att springa delar av rundan på asfalt utan att det känns obekvämt. Även på hårdare underlag är löpkänslan nämligen riktigt fin och greppet bra. Den responsiva stötdämpningen ger också en skön känsla.

Mad River TR levereras dessutom med 24 lösa spikdubbar (både långa och korta) i skokartongen, så löparen kan själv mycket enkelt dubba yttersulan för att få riktigt bra grepp på snö och is. Dubbarna går sedan att plocka bort igen efter vintersäsongen.

Stötdämpningen skapas genom en PWRFOAM-mellansula och Sauconys spänstiga och energiåtergivande EVERUN-toppsula. Ovandelen är väl anpassad för att inte bli blöt och tung vid löpning när det är vått. Skon erbjuder också ett snörsystem som ger massor av anpassningsmöjligheter för bästa passform. Mad River har också en integrerad förhöjd plös för ökat skydd för foten.

FAKTA SAUCONY MAD RIVER
Ovandel: Engineered mesh
Mellansula: EVERUN-toppsula, PWRFOAM-mellansula
Yttersula: PWRTRAC
Vikt: Herr 309gram / dam 275 gram
Dropp: 4 mm (23/19 mm)
Bonus: Dubbspiksats och monteringsverktyg för individuell montering
Pris: 1 800 kr


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

SVENSKT REKORD av David Nilsson

SVENSKT REKORD av David Nilsson


I 36 år har Kjell-Erik Ståhls svenska rekord från VM i Helsingfors 1983 stått sig. Men nu är rekordet förflyttat till historieböckerna genom att RW´s krönikör David Nilsson sprang på fenomenala 2:10:08 i Valencia Marathon.

David, som tävlar för Högby, har visat riktigt bra form under hela hösten. I Berlin Marathon i slutet av september förbättrade han sitt personbästa till 2.11.50.
Med loppet i Valencia, skrev han inte bara in sig i historieböckerna utan tog ett stort steg upp mot världstoppen på sträckan. Med tiden 2:10:08 underskred David den internationella OS-kvalgränsen på 2:11:30 och var även klart under SOK:s nomineringsgräns på 2:11:00. Insatsen i Valencia borde ge David chansen att få ett tidigt klartecken för spelen i Japan för att ha chans komma optimalt förberedd. Skulle David bli klar för OS, blir han den fösta manliga OS löparen på marathon sedan 1996.

I Valencia visade David dessutom att det säkert finns ytterligare sekunder eller minuter att förbättra då hans avslutning var riktigt snabb.
Visserligen var halvorna i loppet helt jämna med 1:05:04 på respektive halva, men 5 km avsnittet mellan 35-40 km, det avsnitt som brukar innebära tidstapp på maran, sprang David på under 3 minuter per kilometer med 14:58 på ”5:an” och ökade upp till runt 2.56 min/km sista 2,2 km in i mål.

I det extremt tuffa loppet bredd mässigt i eliten kom David på en 18:e plats i loppet, som vanns på herrsidan av Alayew Atanaw på nya banrekordet 2:03:52. 2:a blev Turkiets Kaan Kigen Özbilen på nytt europarekord med 2:04:16. Norges Sondre Nordstad Moen blev bäste nordbo på 2:06:17, vilket gav en 7:e plats. Damklassen vanns av Etiopiens Dereje Bekele på 2:18:31.

Ur svensk synvinkel gjorde även Huddinge-löparna Ebba Tulu Chala och John Kingstedt riktigt starka lopp. Ebba satte nytt personbästa med 2:13:40, och John gjorde i sitt första seriösa försök på maraton 2:17:55. Rekord blev det även för Romas Fred Grönwall som med 2:20:08 slog distriktsrekordet för Gotland, som stått sig i 47 år, med en dryg minut.

Intervju med David Nilsson finns på vår instagram sidan @runnersworldswe och reflektioner från rekordlöparen kommer framöver i Runner´s World tidning!

FOTO: Fredrik Uhrbom/Per Synnerman


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in