Maria startade om på ruta ett och är nu ett VM hopp på hinder

Maria startade om på ruta ett och är nu ett VM hopp på hinder


Maria har hållit på med löpning sedan 10 års åldern, och som 19 åring satte hon svenskt juniorrekord på hinder. Sen följde några år där träningen och tävlandet stördes av skador, sjukdomar och ätstörning. Men under fjolåret var hon tillbaks på hög nivå och vann bland annat SM på 10 km gata och kvalificerade sig till EM i Amsterdam på 3000 m hinder. Runner´s World stämde av med VM hoppet kring träningen, skadorna och löpardrömmarna.

Stort grattis till din VM kvaltid. Var det väntat och hur känns det?
– Det känns väldigt, väldigt bra men lite overkligt. Jag är väldigt glad och kroppen känns bra nu efter loppet.

För oss som inte riktigt har koll på löparen Maria Larsson, vem är du?
– Jag är 23 år, tävlar för ÖIS, och är uppvuxen och bor i Göteborg. Jag startade träna friidrott i Ullevi när jag var 10 år, och upp till 15 års ålder höll jag på med alla grenar inom friidrotten. Men löpning var roligast och mitt mål varje år var att vinna lilla Göteborgsvarvet. Så det var löpning jag ville satsa på, och när jag var 15 år kom jag med i Midde Hamrins löpargrupp i ÖIS (Örgryte IS). Efter något års träning lossnade det rejält när jag var 18-19 år, och då slog det svenska juniorrekordet på hinder. Men sen kom några år av skador och sjukdomar som störde träningen. Nu pluggar jag på läkarprogrammet i Göteborg. Jag har läst två år, men för att satsa mer på löpningen i år har jag ett studieuppehåll, och tränar sedan i vintras på heltid. Sedan i vintras har jag Nic Bideau som tränare. (Nic är en av Australiens mest kända och meriterade tränare inom medel och långdistanslöpning, och hjälper bland annat svenske maratonlöparen Mikael Ekvall)

Du har som jag förstår det bytt tränare inför den här säsongen?
– Ja, redan förra sommaren visste jag att jag under vintern skulle åka till Australien och träna med Nics grupp. Då skulle vi se om Nic var intresserad av att hjälpa mig med min träning. Så under hösten fram till Australienresan hade jag hjälp i träningen av Erik Senorski.

Men du visste alltså inte om Nic ville vara din coach innan du åkte till Australien?
– Jag hade förhoppningen om att han ville hjälpa mig, men han väljer sina adepter. Man väljer liksom inte honom. Jag åkte dit med Micke Ekvall, några av hans löparkompisar och hans tränare Mats Erixson. Så vi bodde i en lägenhet och det var runt 100 löpare som låg och tränade där på hög höjd i Falls Creek. Förstas månaden sa Nic att jag skulle hänga på så skulle han se vad jag gick för. Då gick jag på väldigt hårt och fick en stressreaktion i höften i början på februari. Då sa Nic att han ville hjälp mig med min träning, förutsatt att jag skulle göra som Nic ville. Så min första månad med Nic blev helt utan löpning. Nic ville börja om helt från början, så vi började om på ruta 1. Jag låg på 4-5 mil i mars och nu ligger jag på 7-8 mil i veckan vilket är klart mindre än tidigare.

Hur menade Nic när han sa att ni måste börja om från ruta 1?
– Han beskrev det som att du har en kaffe mugg som du häller upp kaffe i, men så kommer den en vindpust och välter den och allt rinner ut igen. Sen ställer jag upp muggen igen och fyller på nytt kaffe, men återigen välter vinden muggen. Så han sa att jag givetvis kan få kaffe i den här koppen, men den kommer aldrig bli riktigt full. Så om vi skulle jobba tillsammans ville Nic att vi skulle köpa ett lock till muggen och sen kan vi börja fylla på kaffe och skulle den välta igen rinner inte allt kaffe ut. Nic sa verkligen att jag måste vara skadefri, det är A och O och då måste vi bygga från ruta ett igen. Först efter 7-8 månader utan skadekänningar kan det bli tal om tuffare träning med mer volym.

Hur gjorde ni då när ni startade om?
– Jag körde väldigt lite mil, men extremt mycket styrka, framförallt för höft och bål där jag varit svag, men även en hel del ben. Jag kunde köra två timmarspass med styrkan och i början var det tunga vikter och få repetitioner för att bygga råstyrka, men sen har det blivit mer av lättare vikter med fokus på teknik och uthållighet.

Hade du förväntat dig att kunna göra en VM kvaltid direkt, nu när du fått börja bygga om från början med relativt lite löpmil?
– Jag har egentligen aldrig de senaste åren haft mer än några veckor sammanhängande träning utan något skadeproblem eller sjukdom. Så sen vi började om har jag fått kontinuitet och kunnat köra på hela tiden utan någon som helst känning. Så även om jag inte sprungit mycket per vecka, har jag sprungit i ett halvår utan avbrott och det har gett mig mer än att köra på med mer träning men med avbrott. Det känns också som jag får ut väldigt mycket av de få kvalitetspass jag gör eftersom jag får bra återhämtning efteråt. Nic är väldigt duktig på att få ut det han vill av passen.

Hur ser en typisk vecka ut med Nic nu?
– Jag kör ett bankvalitépass i veckan som ligger på tisdagar. I grunden är det samma pass, med viss variation, men oftast inleder jag passet med 6 x 1 km i 3.20 fart där jag inte får springa fortare och mellan varje intervall tar jag 200 meters joggvila. Efter 1 km intervallerna har jag kört 3-4 kortare lopp med mer fart och ibland med häckar. Det har tex varit 200 meters intervaller på 32 sekunder eller 300 meter lopp med häckar på 54-55 sekunder.
Varje fredag har jag kört 20 minuter tröskel, och de passet springer jag alltid själv eftersom jag utgår från min puls. – Här om dagen hamnade min tröskelfart på 3.24 min/km. Så jag har en ganska bra tröskelfart. Sen på söndagarna är det 90 minuter långpass i kuperad terräng. Här ligger jag på runt 150-155 i puls och min maxpuls ligger på 194. Sen bygger jag ut med distanslöpning på mellan 40-50 minuter och sen givetvis styrkan. Alternativt kör jag inte så mycket nu, för att jag inte ska varas sliten till löppassen.

Hur ser planen ut nu mot VM?
– Jag vet inte riktigt, just nu fortsätter jag på samma program som fram till nu. Men det lutar åt att jag stannar i Sverige och bara rullar på. Jag känner att jag blir bättre vecka för vecka utan att behöva öka något. Kontinuiteten ger oerhört bra. Så bara att få 3 veckor till med samma program tror jag kommer ge mig ganska mycket.

Efter dina framgångar som junior kom skadorna, hur tog du dig igenom dom åren?
– Jag hade flera år där jag gjorde något lopp och sen blev det skador och sjukdomar igen och det var givetvis kämpigt. Jag är väldig öppen med att jag hade ätstörningar under skadeåren. Det kom i sista året på gymnasiet, och det låg säkert till grund för många av de sjukdomar och stressfrakturer jag hade under perioden. Så det var det svåra med perioden, att ta sig igenom problematiken och bli frisk.

Det är ett viktigt men svårt ämne, ätstörningar bland idrottare. Jag tycker det är starkt att vara öppen med det. Hur tog du dig igenom det?
– Jag pratar jättegärna om det eftersom jag tycker det pratas alldeles för lite om det, och om jag kan hjälpa någon annan är det värt att vara öppen med det. Jag tog mig ut ur det med hjälp av psykolog som jag träffade 45 minuter varje dag. Det var viktigt och jag fick jättestort förtroende för psykologen. Så det gäller att våga ta hjälp. Sen var det den hårda vägen genom att jag blev avstängd från det jag älskar, löpningen. Det som betydde något togs bort från mig. Det var stenhårt, så om jag inte nådde en viss vikt var jag inte ens välkommen in i lokalerna. Detta var under sista perioden när jag gick college i USA och det var dom som drog i bromsen. Jag tror att just det
systemet dom har i USA, med egen psykolog och läkare i laget där man kan komma med i ett rehabprogram är väldigt bra och värdefullt. Man kan få hjälp och man tvingas bort från träningen om man inte tar tag i problemen. Så det var först då jag fattade vad jag höll på med, men det var en oerhört tuff period.

Starka ord från dig, hur hanterar du det nu. Det går inte att komma från att vikten är viktig när man springer på elitnivå?
– Det är ju så att gram på kroppen är sekunder på löparbanan. Men samtidigt vet jag nu, att jag under en viss gräns kommer må dåligt och prestera sämre och få skador. Så det gäller hitta den där gränsen där man mår bra och presterar bra. Jag har fått jättebra hjälp att hitta rätt nivå nu både fysiskt och mentalt, och jag ligger hela tiden lite på plus på den gränsen, vilket känns bra.

Ett oerhört viktigt ämne som berör och som är värt mer utrymme. Men nu lämnar vi det och som avslutningsfrågan måste jag fråga vad du har för drömmar och mål inom löpningen, med tanke på att du presterat oerhört bra på allt från hinder till 3 mil på Lidingöloppet?
– Jag vill först och främst göra klart på bana, och då är drömmen absolut ett svenskt rekord på 3000 meter hinder, en OS start på sträckan och gärna en EM medalj. Det är mål och drömmar. Sen så småningom maraton. Jag tror det kommer passa mig bra, med tanke på Lidingö och med tanke på min tröskelpuls. Men där är jag inte än, utan först är det bana och närmst 3000 meter hinder på VM som gäller.

Runner´s World tackar för intervjun och ser fram mot att följa Maria först på hinder och i framtiden maraton

Här kan ni läsa om Nic Bideau´s träningsfilosofi


Foto: Deca Text & Bild (Lidingöloppet 30 km segern & Göteborgs GP Friidrott)

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt Bästa år! Ny start 2020, Nybörjarprogram, Smarta tips
  • Spring i skogen, därför blir du lycklig av naturen
  • 15 grymma vinterskor i stort test
  • 30-20-10 metoden – Träningen som gör dig friskare och snabbare
  • Vår nästa skidstjärna Moa Lundgren är en grym löpare
  • Prylar: Redo för vintern!
  • Forskning: 80/20 – regeln – bevisat bra

Bli plusmedlem nu


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ellen har sprungit över 2 300 dagar – i ett sträck

Ellen har sprungit över 2 300 dagar – i ett sträck


Hon håller igång den just nu längsta runstreaken i Sverige. I skrivande stund har hon sprungit över 2 300 dagar i sträck – och hon har inga planer på att sluta. Möt runstreak-drottningen Ellen Westfelt.

Varför satte du igång en runstreak?

– Jag började när jag var i en period i livet när jag jobbade för mycket, tränade för mycket och hade lite för hög snurr på livet och jag kände att jag började få prestationsångest när det gällde löpningen. Då hade jag börjat springa lite ultra men jag tyckte ofta att jag inte var tillräckligt bra eller tränade tillräckligt hårt.

– Jag kände att jag var tvungen att bryta de här tankarna och börja träna på ett annat sätt. Då hittade jag det här med runstreak och jag tänkte att det kunde vara ett knep för att bli av med prestationsångesten. 

Ellen Westfelt har sprungit i över 2 300 dagar i sträck – och hon har inga planer på att sluta.

Hur började du? 

– Jag hittade på det här med att springa 20 minuter om dagen. Minimun i en runstreak är ju annars 1,6 kilometer, men för mig var det bättre att sätta en gräns på 20 minuter. Jag skulle aldrig mäta distans och bli lockad att bara riva av de där 1,6 kilometerna. 

– Jag körde på så i ett antal dagar och tvingade mig själv att bara springa 20 minuter varje dag och då kände jag mig duktig ändå, trots att jag ”bara” hade sprungit 20 minuter. Det hade helt trollat bort mina tankar om prestationsångest och jag trivdes så bra med det. Det här var i september 2013 och det var inte tänkt att jag skulle hålla på så här länge. 

Hade du sprungit innan

– När jag gick i skolan hatade jag idrott och jag gillade inte att springa fort. Men när jag var 17 började jag och en kompis springa, men vi sprang jättelångsamt och upptäckte att vi kunde vara ute i flera timmar! Så höll vi på i ett par år, men sedan sprang jag mer sporadiskt.

– Efter första barnet gick jag upp mycket i vikt och började springa för att få tillbaka min vanliga vikt och blev tipsad om ultralöpning och började med det. Men jag är verkligen ingen elitlöpare, bara en vanlig människa som gillar att träna. Men visst springer jag en del galna lopp, till exempel Diagonale de Fous, UTMB och Ehunmilak. 

Har du aldrig tänkt ”vad håller jag på med”?

– Jo, visst har jag kriser ibland. Efter 1 000 dagar tänkte jag att ”nu får det väl räcka”. Min sambo sa att jag inte skulle ta beslutet att sluta i dag, utan springa i tio dagar till och känna efter då. Efter tio dagar ville jag fortsätta igen. Men för mig har det aldrig handlat om att slå rekord, utan det här är bara så bra träning för mig. Jag har inte hoppat över någon dag, då bryter man ju streaken.

Jag har faktiskt varit mycket mindre löpskadad än jag var innan jag började med streaken.

– Jag har faktiskt varit mycket mindre löpskadad än jag var innan jag började med streaken. Dessutom återhämtar jag mig så mycket bättre efter mina ultralopp nu. Kroppen får en ordentlig genomblödning och det är jättebra för mig. 

Hur ser dina pass ut? 

– Under långa perioder springer jag bara 20 minuter varje dag, framför allt efter långa lopp. Men så har man ett löparläger och då kan det ju bli 6 timmar på en dag. Och ibland är det någon kompis som vill ut och springa ett par timmar. Men även när jag bara springer 20 minuter går det väldigt fort och lätt att trappa upp träningen inför ett lopp. 

Har du några tips till den som vill testa en runstreak?

– Det bästa är att sätta upp 1,6 kilometer eller 20 minuter som mål. Många, framför allt killar, sätter gärna upp 5 kilometer eller mer som gräns och då blir det väldigt svårt att hålla. 

Se också varje löppass som en hälsoinvestering i dig själv, det behöver inte vara fantastiskt varje gång eller ge träningseffekt varje pass.

– Se också varje löppass som en hälsoinvestering i dig själv, det behöver inte vara fantastiskt varje gång eller ge träningseffekt varje pass. Om det känns motigt att ge sig ut, gör det stegvis. 

– Jag kan tycka att det är jobbigt bara att byta om ibland och då gör jag det först. Sedan gör jag något annat, typ lagar mat, och sedan är det ju bara själva löpningen kvar och den tar jag när det passar.

Läs också: Häng med på Runner’s Worlds #RWRunstreakSWE!

Fakta: Ellen Westfelt

Ålder: 42

Bor: Vallentuna

Gör: Tillsammans med sin sambo Johnny Hällneby och Jënni Jalonen driver hon Pace on Earth – ett företag som anordnar löparresor, event, coaching, runstreakutmaningar och annat som har med ultralöpning att göra. 

Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

Årets bästa julklappar för löparen

Årets bästa julklappar för löparen


/Betalt samarbete med Flowlife/ Förbättra din prestation genom att förändra sättet du återhämtar dig på. Det är mottot bakom det svenska företaget Flowlifes massage- och återhämtningsprodukter. Flowpillow heat och Flowgun är två av deras mest populära massagehjälpmedel – perfekta julklappar till din käraste löpare (eller dig själv). 

Flowpillow heat

Flowlife Flowpillow heat

Den trådlösa massagekudden Flowpillow heat är tillräckligt kraftfull för att massera benmusklerna. Med tre valbara hastigheter och kraftig infraröd värme får du en effektiv behandling för alla trötta muskler så att du kan anpassa återhämtningen efter dina behov – från snabb sportmassage till långsam triggerpunktsbehandling. 

Flowpillow heat har över två timmars batteritid, och arbetar med en kombination av infraröd värme och vibrationer. Pris: 1 490 kronor. Läs mer och beställ här!

Flowgun

Flowlife Flowgun

Flowlife Flowguns exakta slag och starka och effektiva vibrationer stimulerar din bindväv, ökar din blodcirkulation och mjukar upp dina muskler så att du återhämtar dig snabbare efter träningspasset.

Flowgun arbetar med upp till 3 200 slag per minut men är ändå tystgående. Den har fem olika vibrationsnivåer och hela sex timmars batteritid. Fyra olika munstycken ingår – allt förpackat i en snygg väska! Pris: 3 990 kronor.

Läs mer och beställ här!  

Flowlife är ett svenskt företag specialiserat på massage- och återhämtningsprodukter. Beställer du en produkt från Flowlife ingår fri frakt och fri retur. Du har dessutom 30 dagar på dig att prova produkten hemma. Är du inte nöjd kan du lämna tillbaka den. Flowlife har 5 av 5 i betyg av kunder på både Google och Trustpilot.

Premiär för RW-Shoppen
Därför är Vasaloppsåkare lyckligare

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare


Tidigare studier har visat att Vasaloppsåkare är betydligt mer fysiskt aktiva i vardagen och lever längre än andra. Nu har en grupp svenska forskare visat att längdskidåkare också blir mindre deprimerade.

Forskarna har följt 200 000 Vasaloppsåkare under åren 1989–2010 och har sett att dessa drabbades av depression hälften så ofta som befolkningen i stort. Studien, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Psychiatry Research, visade att samma mönster gällde för ångest och oro. Skidåkarna drabbades av ångestrelaterade sjukdomar hälften så ofta som befolkningen i stort. De här resultaten går också i linje med andra studier gjorda på människor som konditionsidrottar, inte minst löpare, som vi har rapporterat om tidigare i Runner’s World.

Forskarna drar slutsatsen att det är Vasaloppsåkarnas fysiskt aktiva livsstil som är huvudorsaken till att risken för att drabbas av psykisk ohälsa halveras. De diskuterar även om andra positiva faktorer vid sidan av den fysiska träningen påverkar det mentala måendet. Faktor som det sociala umgänget och gemenskapen, att ha ett meningsfullt mål, att man vistas mer utomhus, eller att den regelbundna träningen leder till en bättre kosthållning. Det har man däremot inte kunnat påvisa i studien.

Skillnad mellan könen

Resultaten i studien visade att risken för depression bland Vasaloppsåkare minskade lika mycket hos båda könen. Forskarna upptäckte dock en intressant skillnad mellan könen vad gäller kopplingen mellan fysisk prestation och depression. Hos männen kunde de se att skidåkare som var snabbare också var mer skyddade mot depression än långsammare åkare. Här är det lätt att tro att det är den större träningsdosen hos manliga ”snabba” Vasaloppsåkare som främst förklarar det ökade skyddet mot depression.

Bland de snabbaste kvinnliga åkarna såg de tvärtom en högre risk att drabbas av depression jämfört med de långsammare kvinnliga åkarna, även om skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Samtidigt understryker forskarna att de snabbaste Vasaloppskvinnorna fortfarande löpte betydligt mindre risk att drabbas av depression jämfört med övriga befolkningen.

Andra orsaker bakom skillnad?

Studien förklarar inte varför de högpresterande kvinnorna i Vasaloppet drabbas av depression i större utsträckning än de som åker långsammare. Även om det finns vissa skillnader mellan den kvinnliga och manliga hjärnan så kan svaret till skillnaderna finnas någon helt annanstans, menar forskarna.

En amerikansk studie visade att kvinnor som berättade att de tränade för att de ville tappa i vikt eller trimma kroppen hade sämre livskvalitet än de som uppgav att de tränade för att förbättra sin hälsa. Hos männen fanns ingen sådan koppling. Där verkade anledningen till träningen inte spela någon roll för träningens effekter på deras mentala hälsa.

Detta fenomen skulle kunna förklara fynden i den nya svenska studien. Det kan vara så att den högre andelen depression hos de högpresterande kvinnliga skidåkarna bättre förklaras av de individuella skälen att träna än själva träningsnivån.

Test: Höstens tre bästa skonyheter

Test: Höstens tre bästa skonyheter


I vår stora guide till höstens nya löparskor testade vi 13 heta nyheter. Här är de tre vinnarna som fick våra utmärkelser ”bästa uppdatering”, ”bästa debut” och ”redaktörernas val”.

Text: Christer Wernhult Foto: Luca Mara

För bara något år sedan lanserades nya löparskor ganska strikt bundet till en tydlig vår- respektive höstsäsong. Plus att vinteranpassade modeller presenterades separat i november. På senare tid har många tillverkare valt att i stället sprida ut sina nyheter under årets gång. Det betyder att de successivt förändrar sina sortiment och att det traditionella säsongstänkandet har börjat luckras upp.

På Runner’s World har vi som ambition att hålla dig som läsare så uppdaterad som möjligt genom att regelbundet presentera de mest intressanta skomodellerna i våra skoguider. På så sätt vill vi ge dig en överblick av vad som erbjuds på marknaden och underlätta ett bra skoval anpassat till din träningsbakgrund, dina personliga förutsättningar och preferenser.  

Tillverkarna har under några år haft ett tydligt fokus på att uppgradera sina mellansulematerial så att de förutom skyddande stötupptagning och komfort även ger kvickare respons/energiåtervinning. Men nu kan vi i stället se att man satsar på nya sätt att åstadkomma stabilitet. Tillverkarna försöker helt enkelt kombinera stötdämpning och energiåtergivning i mellansulorna med just detta – stabilitet. 

Flera av de stora producenterna tonar ned den gängse kategoriindelningen i neutrala och stabila skomodeller. I stället försöker de nu konstruera skor som erbjuder både och. En bakomliggande orsak är säkert tveksamheten till om extra stabila skor verkligen kan förebygga skadeproblem hos löpare med överrörliga fotleder, det vill säga överpronation. (Vilket under många år har varit den utbredda uppfattningen i sportskobranschen.)

Ett flertal biomekanikexperter har på senare tid uttryckt sin skepsis till att hårda kilar och plastbryggor skulle vara den bästa lösningen för att kontrollera fotens rörelse. Som följd kan vi nu se flera exempel på nya tekniska lösningar för att öka skornas stabiliserande egenskaper – utan att de nödvändigtvis måste ha ett hårt material på medialsidan av mellansulan.

Till höstens skoguide, som publicerades i septembernumret av Runner’s World, valde vi ut 13 nya (eller uppdaterade) modeller. De är alla typiska exempel på respektive tillverkares skofilosofi och har samtliga nyligen introducerats på marknaden. Här är de tre som utmärkte sig mest i fältet.

Redaktörernas val: Brooks Ghost 12

Brooks Ghost 12
Vikt: 295 g (herr), 264 g (dam) Häldropp: 12 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr 

Ghost har efterhand blivit en storsäljare för Brooks, mycket tack vare skons allsidighet och bekväma passform. Den här 12:e upplagan är ett klassiskt exempel på att man inte bör ändra på ett vinnande koncept. 

Uppdateringen från föregångaren inskränker sig till en mer följsam utformning av ovandelsmaterialet, ett lätt modifierat sulmönster och en viss viktreduktion (cirka 14 gram i herrstorlek US 9). Hela skon utstrålar komfort med sitt bekvämt stoppade hälparti och en påtagligt mjuk stötdämpning i en tvåkomponenters-mellansula. 

En fin detalj är snörningens utformning, där ovalt rundade snören lätt kan justeras genom plastförstärkta snörhål till en perfekt passform över vristen. Ghost 12 ger en skön löpupplevelse – oavsett distans och fart.

Bästa debut: Adidas Pulseboost HD

Adidas Pulseboost HD
Vikt: 340 g (herr), 305 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 400 kr 

Denna helt nya träningsmodell riktar sig i första hand till löpare som tränar i stadsmiljö, där kraven är höga på såväl stötdämpning som god kontakt med underlaget och säkert stöd vid riktningsförändringar.

HD står för high density och betyder att Pulseboost HD ger en något fastare känsla mot underlaget jämfört med exempelvis Ultraboost 19, som introducerades i våras. Just detta lovordades av våra testlöpare, som har lättare Adidas-modeller som Adizero Tempo eller Boston som favoriter för sina tempopass.

Ovandelen är konstruerad med hjälp av en sofistikerad stickteknik med olika täthet och mönster i olika partier. Framfotsstödet är på detta sätt elegant integrerat och eliminerar helt behovet av påsydda förstärkningar. Foten vilar tryggt nedsänkt i en fördjupning i mellansulans övre del och får därmed utmärkt stöd i sidled, vilket förstärks ytterligare av skons breda sulbas.

Yttersulan, som är framtagen i samarbete med däcktillverkaren Continental, har ett lågprofilsmönster som ger säkert grepp på både torra och våta underlag.     


Bästa uppdatering: Saucony Ride ISO 2

Saucony Ride ISO 2
Vikt: 278 g (herr), 231 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr

Små men långt ifrån betydelselösa justeringar gör andra versionen av Ride med ISO-konstruktion till en ännu mer komfortabel träningssko. Ovandelen har fått ett smidigare meshmaterial, som bättre anpassar sig till fotens form, medan hälkappan är tydligare avrundad och har fått en mer stoppad kant. Yttersulans mönster har också finjusterats för säkrare grepp. 

Mellansulan med en kombination av mjukt Powerfoam och spänstigt energiåtergivande Everun finns kvar från föregångaren. Det gör även det stödjande yttre ISO-skiktet i ovandelen i kombination med ett elastiskt sockliknande inre skikt. 

Ride ISO i sin andra utgåva är – precis som föregångaren – en allsidig, lätt, komfortabel och väl stötdämpande löpträningsko. Detaljjusteringarna från föregångaren får tummen upp från våra testlöpare.