Maria startade om på ruta ett och är nu ett VM hopp på hinder

Maria startade om på ruta ett och är nu ett VM hopp på hinder


Maria har hållit på med löpning sedan 10 års åldern, och som 19 åring satte hon svenskt juniorrekord på hinder. Sen följde några år där träningen och tävlandet stördes av skador, sjukdomar och ätstörning. Men under fjolåret var hon tillbaks på hög nivå och vann bland annat SM på 10 km gata och kvalificerade sig till EM i Amsterdam på 3000 m hinder. Runner´s World stämde av med VM hoppet kring träningen, skadorna och löpardrömmarna.

Stort grattis till din VM kvaltid. Var det väntat och hur känns det?
– Det känns väldigt, väldigt bra men lite overkligt. Jag är väldigt glad och kroppen känns bra nu efter loppet.

För oss som inte riktigt har koll på löparen Maria Larsson, vem är du?
– Jag är 23 år, tävlar för ÖIS, och är uppvuxen och bor i Göteborg. Jag startade träna friidrott i Ullevi när jag var 10 år, och upp till 15 års ålder höll jag på med alla grenar inom friidrotten. Men löpning var roligast och mitt mål varje år var att vinna lilla Göteborgsvarvet. Så det var löpning jag ville satsa på, och när jag var 15 år kom jag med i Midde Hamrins löpargrupp i ÖIS (Örgryte IS). Efter något års träning lossnade det rejält när jag var 18-19 år, och då slog det svenska juniorrekordet på hinder. Men sen kom några år av skador och sjukdomar som störde träningen. Nu pluggar jag på läkarprogrammet i Göteborg. Jag har läst två år, men för att satsa mer på löpningen i år har jag ett studieuppehåll, och tränar sedan i vintras på heltid. Sedan i vintras har jag Nic Bideau som tränare. (Nic är en av Australiens mest kända och meriterade tränare inom medel och långdistanslöpning, och hjälper bland annat svenske maratonlöparen Mikael Ekvall)

Du har som jag förstår det bytt tränare inför den här säsongen?
– Ja, redan förra sommaren visste jag att jag under vintern skulle åka till Australien och träna med Nics grupp. Då skulle vi se om Nic var intresserad av att hjälpa mig med min träning. Så under hösten fram till Australienresan hade jag hjälp i träningen av Erik Senorski.

Men du visste alltså inte om Nic ville vara din coach innan du åkte till Australien?
– Jag hade förhoppningen om att han ville hjälpa mig, men han väljer sina adepter. Man väljer liksom inte honom. Jag åkte dit med Micke Ekvall, några av hans löparkompisar och hans tränare Mats Erixson. Så vi bodde i en lägenhet och det var runt 100 löpare som låg och tränade där på hög höjd i Falls Creek. Förstas månaden sa Nic att jag skulle hänga på så skulle han se vad jag gick för. Då gick jag på väldigt hårt och fick en stressreaktion i höften i början på februari. Då sa Nic att han ville hjälp mig med min träning, förutsatt att jag skulle göra som Nic ville. Så min första månad med Nic blev helt utan löpning. Nic ville börja om helt från början, så vi började om på ruta 1. Jag låg på 4-5 mil i mars och nu ligger jag på 7-8 mil i veckan vilket är klart mindre än tidigare.

Hur menade Nic när han sa att ni måste börja om från ruta 1?
– Han beskrev det som att du har en kaffe mugg som du häller upp kaffe i, men så kommer den en vindpust och välter den och allt rinner ut igen. Sen ställer jag upp muggen igen och fyller på nytt kaffe, men återigen välter vinden muggen. Så han sa att jag givetvis kan få kaffe i den här koppen, men den kommer aldrig bli riktigt full. Så om vi skulle jobba tillsammans ville Nic att vi skulle köpa ett lock till muggen och sen kan vi börja fylla på kaffe och skulle den välta igen rinner inte allt kaffe ut. Nic sa verkligen att jag måste vara skadefri, det är A och O och då måste vi bygga från ruta ett igen. Först efter 7-8 månader utan skadekänningar kan det bli tal om tuffare träning med mer volym.

Hur gjorde ni då när ni startade om?
– Jag körde väldigt lite mil, men extremt mycket styrka, framförallt för höft och bål där jag varit svag, men även en hel del ben. Jag kunde köra två timmarspass med styrkan och i början var det tunga vikter och få repetitioner för att bygga råstyrka, men sen har det blivit mer av lättare vikter med fokus på teknik och uthållighet.

Hade du förväntat dig att kunna göra en VM kvaltid direkt, nu när du fått börja bygga om från början med relativt lite löpmil?
– Jag har egentligen aldrig de senaste åren haft mer än några veckor sammanhängande träning utan något skadeproblem eller sjukdom. Så sen vi började om har jag fått kontinuitet och kunnat köra på hela tiden utan någon som helst känning. Så även om jag inte sprungit mycket per vecka, har jag sprungit i ett halvår utan avbrott och det har gett mig mer än att köra på med mer träning men med avbrott. Det känns också som jag får ut väldigt mycket av de få kvalitetspass jag gör eftersom jag får bra återhämtning efteråt. Nic är väldigt duktig på att få ut det han vill av passen.

Hur ser en typisk vecka ut med Nic nu?
– Jag kör ett bankvalitépass i veckan som ligger på tisdagar. I grunden är det samma pass, med viss variation, men oftast inleder jag passet med 6 x 1 km i 3.20 fart där jag inte får springa fortare och mellan varje intervall tar jag 200 meters joggvila. Efter 1 km intervallerna har jag kört 3-4 kortare lopp med mer fart och ibland med häckar. Det har tex varit 200 meters intervaller på 32 sekunder eller 300 meter lopp med häckar på 54-55 sekunder.
Varje fredag har jag kört 20 minuter tröskel, och de passet springer jag alltid själv eftersom jag utgår från min puls. – Här om dagen hamnade min tröskelfart på 3.24 min/km. Så jag har en ganska bra tröskelfart. Sen på söndagarna är det 90 minuter långpass i kuperad terräng. Här ligger jag på runt 150-155 i puls och min maxpuls ligger på 194. Sen bygger jag ut med distanslöpning på mellan 40-50 minuter och sen givetvis styrkan. Alternativt kör jag inte så mycket nu, för att jag inte ska varas sliten till löppassen.

Hur ser planen ut nu mot VM?
– Jag vet inte riktigt, just nu fortsätter jag på samma program som fram till nu. Men det lutar åt att jag stannar i Sverige och bara rullar på. Jag känner att jag blir bättre vecka för vecka utan att behöva öka något. Kontinuiteten ger oerhört bra. Så bara att få 3 veckor till med samma program tror jag kommer ge mig ganska mycket.

Efter dina framgångar som junior kom skadorna, hur tog du dig igenom dom åren?
– Jag hade flera år där jag gjorde något lopp och sen blev det skador och sjukdomar igen och det var givetvis kämpigt. Jag är väldig öppen med att jag hade ätstörningar under skadeåren. Det kom i sista året på gymnasiet, och det låg säkert till grund för många av de sjukdomar och stressfrakturer jag hade under perioden. Så det var det svåra med perioden, att ta sig igenom problematiken och bli frisk.

Det är ett viktigt men svårt ämne, ätstörningar bland idrottare. Jag tycker det är starkt att vara öppen med det. Hur tog du dig igenom det?
– Jag pratar jättegärna om det eftersom jag tycker det pratas alldeles för lite om det, och om jag kan hjälpa någon annan är det värt att vara öppen med det. Jag tog mig ut ur det med hjälp av psykolog som jag träffade 45 minuter varje dag. Det var viktigt och jag fick jättestort förtroende för psykologen. Så det gäller att våga ta hjälp. Sen var det den hårda vägen genom att jag blev avstängd från det jag älskar, löpningen. Det som betydde något togs bort från mig. Det var stenhårt, så om jag inte nådde en viss vikt var jag inte ens välkommen in i lokalerna. Detta var under sista perioden när jag gick college i USA och det var dom som drog i bromsen. Jag tror att just det
systemet dom har i USA, med egen psykolog och läkare i laget där man kan komma med i ett rehabprogram är väldigt bra och värdefullt. Man kan få hjälp och man tvingas bort från träningen om man inte tar tag i problemen. Så det var först då jag fattade vad jag höll på med, men det var en oerhört tuff period.

Starka ord från dig, hur hanterar du det nu. Det går inte att komma från att vikten är viktig när man springer på elitnivå?
– Det är ju så att gram på kroppen är sekunder på löparbanan. Men samtidigt vet jag nu, att jag under en viss gräns kommer må dåligt och prestera sämre och få skador. Så det gäller hitta den där gränsen där man mår bra och presterar bra. Jag har fått jättebra hjälp att hitta rätt nivå nu både fysiskt och mentalt, och jag ligger hela tiden lite på plus på den gränsen, vilket känns bra.

Ett oerhört viktigt ämne som berör och som är värt mer utrymme. Men nu lämnar vi det och som avslutningsfrågan måste jag fråga vad du har för drömmar och mål inom löpningen, med tanke på att du presterat oerhört bra på allt från hinder till 3 mil på Lidingöloppet?
– Jag vill först och främst göra klart på bana, och då är drömmen absolut ett svenskt rekord på 3000 meter hinder, en OS start på sträckan och gärna en EM medalj. Det är mål och drömmar. Sen så småningom maraton. Jag tror det kommer passa mig bra, med tanke på Lidingö och med tanke på min tröskelpuls. Men där är jag inte än, utan först är det bana och närmst 3000 meter hinder på VM som gäller.

Runner´s World tackar för intervjun och ser fram mot att följa Maria först på hinder och i framtiden maraton

Här kan ni läsa om Nic Bideau´s träningsfilosofi


Foto: Deca Text & Bild (Lidingöloppet 30 km segern & Göteborgs GP Friidrott)


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Aron vann igen – och aktuellt från ultravärlden

Aron Andersson vann återigen Wings for Life när han hann längst av 184 000 startande....

Läs mer

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Den ultimata sportlovssoppan!

Denna mustiga soppa passar helt perfekt i en termos i skogen, skidbacken eller skidspåret.

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Gröt och kaffe i ett

Sätt guldkant på frukosten med den här enkla och goda vardagsfavoriten!

Läs mer
Len bovetegröt med björnbär

Att göra gröt på bovete är en bra variation till havregröten – dessutom 100 procent fullkorn!

Läs mer
Havregrynsgröt Deluxe

Recept av Dietistens Val: En supergod havregrynsgröt som passar alla – vi lovar!

Läs mer
Chiafrutti

Recept av Dietistens Val: Vem mer älskar när frullen står klar i kylen när man vaknar? Här kommer en favorit...

Läs mer