Maria startade om på ruta ett och är nu ett VM hopp på hinder

Maria startade om på ruta ett och är nu ett VM hopp på hinder


Maria har hållit på med löpning sedan 10 års åldern, och som 19 åring satte hon svenskt juniorrekord på hinder. Sen följde några år där träningen och tävlandet stördes av skador, sjukdomar och ätstörning. Men under fjolåret var hon tillbaks på hög nivå och vann bland annat SM på 10 km gata och kvalificerade sig till EM i Amsterdam på 3000 m hinder. Runner´s World stämde av med VM hoppet kring träningen, skadorna och löpardrömmarna.

Stort grattis till din VM kvaltid. Var det väntat och hur känns det?
– Det känns väldigt, väldigt bra men lite overkligt. Jag är väldigt glad och kroppen känns bra nu efter loppet.

För oss som inte riktigt har koll på löparen Maria Larsson, vem är du?
– Jag är 23 år, tävlar för ÖIS, och är uppvuxen och bor i Göteborg. Jag startade träna friidrott i Ullevi när jag var 10 år, och upp till 15 års ålder höll jag på med alla grenar inom friidrotten. Men löpning var roligast och mitt mål varje år var att vinna lilla Göteborgsvarvet. Så det var löpning jag ville satsa på, och när jag var 15 år kom jag med i Midde Hamrins löpargrupp i ÖIS (Örgryte IS). Efter något års träning lossnade det rejält när jag var 18-19 år, och då slog det svenska juniorrekordet på hinder. Men sen kom några år av skador och sjukdomar som störde träningen. Nu pluggar jag på läkarprogrammet i Göteborg. Jag har läst två år, men för att satsa mer på löpningen i år har jag ett studieuppehåll, och tränar sedan i vintras på heltid. Sedan i vintras har jag Nic Bideau som tränare. (Nic är en av Australiens mest kända och meriterade tränare inom medel och långdistanslöpning, och hjälper bland annat svenske maratonlöparen Mikael Ekvall)

Du har som jag förstår det bytt tränare inför den här säsongen?
– Ja, redan förra sommaren visste jag att jag under vintern skulle åka till Australien och träna med Nics grupp. Då skulle vi se om Nic var intresserad av att hjälpa mig med min träning. Så under hösten fram till Australienresan hade jag hjälp i träningen av Erik Senorski.

Men du visste alltså inte om Nic ville vara din coach innan du åkte till Australien?
– Jag hade förhoppningen om att han ville hjälpa mig, men han väljer sina adepter. Man väljer liksom inte honom. Jag åkte dit med Micke Ekvall, några av hans löparkompisar och hans tränare Mats Erixson. Så vi bodde i en lägenhet och det var runt 100 löpare som låg och tränade där på hög höjd i Falls Creek. Förstas månaden sa Nic att jag skulle hänga på så skulle han se vad jag gick för. Då gick jag på väldigt hårt och fick en stressreaktion i höften i början på februari. Då sa Nic att han ville hjälp mig med min träning, förutsatt att jag skulle göra som Nic ville. Så min första månad med Nic blev helt utan löpning. Nic ville börja om helt från början, så vi började om på ruta 1. Jag låg på 4-5 mil i mars och nu ligger jag på 7-8 mil i veckan vilket är klart mindre än tidigare.

Hur menade Nic när han sa att ni måste börja om från ruta 1?
– Han beskrev det som att du har en kaffe mugg som du häller upp kaffe i, men så kommer den en vindpust och välter den och allt rinner ut igen. Sen ställer jag upp muggen igen och fyller på nytt kaffe, men återigen välter vinden muggen. Så han sa att jag givetvis kan få kaffe i den här koppen, men den kommer aldrig bli riktigt full. Så om vi skulle jobba tillsammans ville Nic att vi skulle köpa ett lock till muggen och sen kan vi börja fylla på kaffe och skulle den välta igen rinner inte allt kaffe ut. Nic sa verkligen att jag måste vara skadefri, det är A och O och då måste vi bygga från ruta ett igen. Först efter 7-8 månader utan skadekänningar kan det bli tal om tuffare träning med mer volym.

Hur gjorde ni då när ni startade om?
– Jag körde väldigt lite mil, men extremt mycket styrka, framförallt för höft och bål där jag varit svag, men även en hel del ben. Jag kunde köra två timmarspass med styrkan och i början var det tunga vikter och få repetitioner för att bygga råstyrka, men sen har det blivit mer av lättare vikter med fokus på teknik och uthållighet.

Hade du förväntat dig att kunna göra en VM kvaltid direkt, nu när du fått börja bygga om från början med relativt lite löpmil?
– Jag har egentligen aldrig de senaste åren haft mer än några veckor sammanhängande träning utan något skadeproblem eller sjukdom. Så sen vi började om har jag fått kontinuitet och kunnat köra på hela tiden utan någon som helst känning. Så även om jag inte sprungit mycket per vecka, har jag sprungit i ett halvår utan avbrott och det har gett mig mer än att köra på med mer träning men med avbrott. Det känns också som jag får ut väldigt mycket av de få kvalitetspass jag gör eftersom jag får bra återhämtning efteråt. Nic är väldigt duktig på att få ut det han vill av passen.

Hur ser en typisk vecka ut med Nic nu?
– Jag kör ett bankvalitépass i veckan som ligger på tisdagar. I grunden är det samma pass, med viss variation, men oftast inleder jag passet med 6 x 1 km i 3.20 fart där jag inte får springa fortare och mellan varje intervall tar jag 200 meters joggvila. Efter 1 km intervallerna har jag kört 3-4 kortare lopp med mer fart och ibland med häckar. Det har tex varit 200 meters intervaller på 32 sekunder eller 300 meter lopp med häckar på 54-55 sekunder.
Varje fredag har jag kört 20 minuter tröskel, och de passet springer jag alltid själv eftersom jag utgår från min puls. – Här om dagen hamnade min tröskelfart på 3.24 min/km. Så jag har en ganska bra tröskelfart. Sen på söndagarna är det 90 minuter långpass i kuperad terräng. Här ligger jag på runt 150-155 i puls och min maxpuls ligger på 194. Sen bygger jag ut med distanslöpning på mellan 40-50 minuter och sen givetvis styrkan. Alternativt kör jag inte så mycket nu, för att jag inte ska varas sliten till löppassen.

Hur ser planen ut nu mot VM?
– Jag vet inte riktigt, just nu fortsätter jag på samma program som fram till nu. Men det lutar åt att jag stannar i Sverige och bara rullar på. Jag känner att jag blir bättre vecka för vecka utan att behöva öka något. Kontinuiteten ger oerhört bra. Så bara att få 3 veckor till med samma program tror jag kommer ge mig ganska mycket.

Efter dina framgångar som junior kom skadorna, hur tog du dig igenom dom åren?
– Jag hade flera år där jag gjorde något lopp och sen blev det skador och sjukdomar igen och det var givetvis kämpigt. Jag är väldig öppen med att jag hade ätstörningar under skadeåren. Det kom i sista året på gymnasiet, och det låg säkert till grund för många av de sjukdomar och stressfrakturer jag hade under perioden. Så det var det svåra med perioden, att ta sig igenom problematiken och bli frisk.

Det är ett viktigt men svårt ämne, ätstörningar bland idrottare. Jag tycker det är starkt att vara öppen med det. Hur tog du dig igenom det?
– Jag pratar jättegärna om det eftersom jag tycker det pratas alldeles för lite om det, och om jag kan hjälpa någon annan är det värt att vara öppen med det. Jag tog mig ut ur det med hjälp av psykolog som jag träffade 45 minuter varje dag. Det var viktigt och jag fick jättestort förtroende för psykologen. Så det gäller att våga ta hjälp. Sen var det den hårda vägen genom att jag blev avstängd från det jag älskar, löpningen. Det som betydde något togs bort från mig. Det var stenhårt, så om jag inte nådde en viss vikt var jag inte ens välkommen in i lokalerna. Detta var under sista perioden när jag gick college i USA och det var dom som drog i bromsen. Jag tror att just det
systemet dom har i USA, med egen psykolog och läkare i laget där man kan komma med i ett rehabprogram är väldigt bra och värdefullt. Man kan få hjälp och man tvingas bort från träningen om man inte tar tag i problemen. Så det var först då jag fattade vad jag höll på med, men det var en oerhört tuff period.

Starka ord från dig, hur hanterar du det nu. Det går inte att komma från att vikten är viktig när man springer på elitnivå?
– Det är ju så att gram på kroppen är sekunder på löparbanan. Men samtidigt vet jag nu, att jag under en viss gräns kommer må dåligt och prestera sämre och få skador. Så det gäller hitta den där gränsen där man mår bra och presterar bra. Jag har fått jättebra hjälp att hitta rätt nivå nu både fysiskt och mentalt, och jag ligger hela tiden lite på plus på den gränsen, vilket känns bra.

Ett oerhört viktigt ämne som berör och som är värt mer utrymme. Men nu lämnar vi det och som avslutningsfrågan måste jag fråga vad du har för drömmar och mål inom löpningen, med tanke på att du presterat oerhört bra på allt från hinder till 3 mil på Lidingöloppet?
– Jag vill först och främst göra klart på bana, och då är drömmen absolut ett svenskt rekord på 3000 meter hinder, en OS start på sträckan och gärna en EM medalj. Det är mål och drömmar. Sen så småningom maraton. Jag tror det kommer passa mig bra, med tanke på Lidingö och med tanke på min tröskelpuls. Men där är jag inte än, utan först är det bana och närmst 3000 meter hinder på VM som gäller.

Runner´s World tackar för intervjun och ser fram mot att följa Maria först på hinder och i framtiden maraton

Här kan ni läsa om Nic Bideau´s träningsfilosofi


Foto: Deca Text & Bild (Lidingöloppet 30 km segern & Göteborgs GP Friidrott)

Oktobernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träna Rätt! Långt eller kort, hårt eller lugnt
  • 6 snygga höstjackor i stor test
  • Ultralöparens smarta knep
  • Skorna som gör dig snabbare
  • Forskning: Bli bättre med bakterier
  • Hållbara maror
  • Slipp magont nu!

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Arena Run fyller 5 år – firar med nytt millopp och ny stafett

Arena Run fyller 5 år – firar med nytt millopp och ny stafett


Arena Run arrangeras för femte året i rad på Friends Arena i Solna, den 24–25 januari 2020. Jubileet firar man med att introducera en helt ny 10-kilometersklass samt en ny stafett. 

Den nya stafetten går redan på fredagskvällen den 24 januari. Klockan 18.00 öppnas dörrarna till arenan med årets roligaste – och förmodligen jobbigaste – after work: Arena Run Stafetten. Här får du och dina kompisar eller kollegor möjligheten att springa en stafett på sammanlagt 16 kilometer. Varje lag får bestå av max fyra deltagare, som själva avgör hur distanserna fördelas på lagmedlemmarna. 

På lördagen 25 januari är det så dags för det femårsjubilerande Arena Run, som också bjuder på en nyhet: Hållkäften-milen som är Arena Runs nya 10-kilometersklass där deltagarna springer två varv på den 5 kilometer långa hinderbanan. Det innebär inte bara att distansen blir dubbelt så lång, även antalet hinder och trappsteg fördubblas. 

Läs mer och anmäl dig här arenarun.se

ARENA RUN 25 JANUARI 2020
Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

Nästa återhämtnings-trend? Quorn!

Nästa återhämtnings-trend? Quorn!


Det kanske är dags att uppvärdera quorn som återhämtningsföda. I varje fall om man får tro forskarna på Exeter University i Storbritannien. De fann nämligen att mycoproteinet i quorn stimulerar återuppbyggnaden av muskelvävnad efter träning bättre än vad mjölkprotein gör. (Quornprodukter består till största delen av mycoprotein, vilket kommer från svampen Fusarium venenatum.) 

Studien visade att de försökspersoner som åt mjölkprotein ökade återuppbyggnadstakten med upp till 60 procent. Men de som åt mycoprotein ökade muskeluppbyggnadstakten med mer än dubbelt så mycket – goda nyheter för alla som vill välja bort eller dra ner på animaliska produkter. 

Blir du fetare och sjukare av att dricka socker än att äta det?

Blir du fetare och sjukare av att dricka socker än att äta det?


Tidigare studier på människor har visat att det verkar vara skillnad på hur vi hanterar kalorierna i socker beroende på om vi äter eller dricker dem. Nu visar en ny studie att möss som dricker socker blir fetare än möss som äter socker. 

Den nya studien, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Molecular Metabolism, har undersökt effekten av socker på vikten hos möss – beroende på om de dricker eller äter sockret.

I studien delades mössen in i fyra olika grupper som alla fick äta och/eller dricka lika stora andelar socker. Den grupp som bara åt socker och drack vatten gick upp minst i vikt. Den grupp som även drack sockervatten gick upp mest i vikt – trots att båda grupperna fick i sig lika många kalorier från socker. 

Forskarnas slutsats är att socker i flytande form har en större inverkan än socker i fast form. Det här gäller både viktuppgång i form av fetma och relaterade riskfaktorer som kan leda till diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar (metabolt syndrom). 

Din guide till ett perfekt halvmaraton

Din guide till ett perfekt halvmaraton


Vad ska jag äta före start? Behöver jag värma upp? Hur fort ska jag springa?

Frågorna kan vara många för den som ska springa sitt första halvmaraton – och här är svaren!

Behöver jag värma upp?

Nej, inte egentligen. Du kan använda den första kilometern till att komma in i rytmen och få upp värmen. Siktar du på att göra en tid är det däremot alltid bra att få igång kroppen med kanske 10–15 minuter lätt löpning och några avslutande fartökningar.

Statisk stretchning före ett lopp kan vara kontraproduktivt, så undvik det. Däremot kan dynamiska rörelseövningar vara ett effektivt sätt att mjuka upp leder och muskler. Avsluta din uppvärmning i tid så att du hinner dricka något och gå på toa – men inte för långt i förväg eftersom effekten av uppvärmningen försvinner snabbt. 

Hur fort ska jag springa?

Den optimala farten är den som innebär en intensitet på eller nära din mjölksyratröskel. Är du mycket vältränad ligger den förmodligen runt 90 procent av din maxpuls – till exempel 180 om du har en maxpuls på 200 slag i minuter.

Är du osäker på din kapacitet eller nybörjare är det bäst att gå ut lite mer försiktigt – sikta då på runt 80–85 procent av max. 

Så här fort springer du förmodligen en halvmara om du sprungit någon av dessa distanser tidigare:

5km                  10km                  maraton        halvmaraton 

(min)               (min)                  (timmar)        (timmar)

16.19               34.01                  2.36.22          1.15

19.35               40.49                  3.07.39          1.30

22.51               47.38                  3.38.55          1.45

26.06               54.26                  4.10.12          2.00

29.22               1.01.14               4.41.28          2.15

32.38               1.08.02               5.12.44          2.30

Vad ska jag äta före ett halvmaraton?

Du har mycket att vinna på att vara lite petig med maten under dagarna före ditt halvmaratonlopp. Dels gäller det att inte äta saker som kan göra magen orolig, dels gäller det att tanka kroppen med näring och energi. Det är också bra att träna på att äta och dricka när du tränar, så att du behärskar tekniken och vet vad som fungerar för dig och din mage när det är dags för start. 

Ät ordentligt med kolhydrater, utan att överdriva, dagarna före start. På tävlingsmorgonen äter du en ordentlig frukost tre–fyra timmar före start. Undvik mycket protein och fibrer då fibrer kan sätta fart på magen, och satsa på kolhydrater.

Två timmar före start kan du äta ett mellanmål som innehåller lite fibrer, och som du vet funkar för din mage. En smörgås med sylt, rostat bröd med honung eller en halv banan är tre kolhydratrika alternativ.

Försök också att dricka en halvliter vatten två–tre timmar före start, och komplettera med lite sportdryck var 15:e minut. 

Hur ska jag lägga upp loppet?

0–1 kilometer

Välj en startfålla efter din kapacitet, och använd den första kilometern till att komma igång och hitta en bra rytm. Se till att starta mjukt och sakta öka farten i stället för att rusa igång.

1–2 kilometer

Försök att komma upp i din tänkta fart för loppet under den andra kilometern. Kolla din tid och hastighet vid kilometermarkeringarna och försök att hitta en grupp som verkar hålla din önskade fart.

2–5 kilometer 

Det är allt för tidigt att börja gasa. Om du å andra sidan upplever det som tufft att hålla din planerade tävlingsfart redan nu så var inte rädd för att slå av lite på takten med cirka 10–15 sekunder per kilometer ett tag – det är fortfarande långt kvar.

5–12 kilometer

Försök att springa avslappnat. Lockas inte att överanstränga dig själv när det lutar uppåt eller blåser motvind. Elitlöpare använder sig ofta av strategin att frikoppla kropp och tanke från varandra under den här fasen av loppet, för att göra det mentalt lättare att hålla den planerade tävlingsfarten.

12–15 kilometer

Även om du har satt upp en realistisk målsättning när det gäller farten så kommer det att börja bli jobbigare att hålla den nu. Därför måste du nu koncentrera dig helt och hållet på din kropp för att hålla dina kilometertider. Det kan betyda att du måste öka tempot.

15–19 kilometer

Under den sista fjärdedelen av loppet är det dags att börja använda den energi som du har sparat på. Att hålla farten blir alltmer en mental prövning nu. Det är bara att bita ihop och att tänka på att du inte kan ge allt riktigt ännu – koncentrera dig på en regelbunden andhämtning och att försöka springa avslappnat även om det är svårt just nu.

19–20 kilometer 

Under de här sista kilometerna är det ingen idé att spara på krutet. De flesta löpare blir förvånade över vad de klarar av när de har en mållinje i sikte. 

20–21,1 kilometer

Även om du är helt slut nu så kan du förmodligen ändå spurta de sista hundra meterna. Men eftersom det kommer att ha en marginell betydelse för slutresultatet så rekommenderar vi att du drar ner på tempot något och i stället njuter av den sista biten in i mål. Men bara om du inte är väldigt nära att slå nytt personligt rekord eller att springa under 1.30- eller 2-timmarsgränsen förstås – då är det läge att ge allt. 

Vad ska jag göra efter målgång?

Byt om till torra kläder. Fyll sedan på med vätska och energi. Har du svårt att äta? Testa en banan eller något annat lättsmält. Ät sedan ett ordentligt mål mat med protein inom två timmar efter målgång, för att optimera återhämtningen och återuppbyggnaden av muskelvävnad. 

Hur ska jag tänka veckan efter loppet?

Vad du klarar av och hur du ska bete dig beror förstås helt och hållet på ditt utgångsläge. Försök att sova lite extra mycket dagarna efter loppet. När du börjar springa igen så ta det lugnt. Använd gärna en pulsmätare för att få koll på hur din återhämtning går. Har du en förhöjd vilopuls (mer än tio slag över din normala) så är du inte helt återhämtad ännu och bör fortsätta träna på en låg intensitet ytterligare någon/några dagar. 

Köp rätt sportbehå!

Köp rätt sportbehå!


När du springer får inte bara fötter och knän utstå stötar. Även din byst blir utsatt och därför gäller det att skaffa en bra sportbehå. I samarbete med Timarco och Mia Wahlstedt, mångårig behå-expert på Triumph, guidar vi dig steg för steg. 

När vi köper löparskor, då är vi beredda att lägga ner mycket pengar för att få skor med bästa komfort, kvalitet och stöd. Men när det gäller sportbehåar, då tenderar allt för många att slarva. Det konstaterar Mia Wahlstedt, behå-expert på underklädesföretaget Triumph. 

  • Det är jätteviktigt att skaffa en sportbehå som sitter ordentligt och ger bra stöd, om du löptränar. Brösten utsätts för stor belastning och studsar upp och ner och sida till sida och det sliter på ligament och hud. Det kan göra väldigt ont och på lång sikt kan det tänja ut huden, säger hon. 
  • Ju större byst du har, desto mer volym är det som är i rörelse och slitningarna blir större än om du har mindre byst. 
  • Men det är fortfarande viktigt att ha ett bra stöd, även om du har en mindre byststorlek, säger Mia.

Tänk på vid sportbehå-köpet:

  1. Sportbehån ska sitta ordentligt runt bröstkorgen utan att göra ont. Det vanligaste felet man brukar göra är att köpa en behå som är för stor runt om. Många är rädda att det ska göra ont eller att det ska uppstå valkar. Men för att du ska få ett gediget stöd av behån måste den sitta bra runt om. Det är lite som att ta på sig löparskorna utan att knyta skosnören, skorna funkar sådär då. 
  2. Kuporna ska fyllas ut. Det vill säga hela bröstet ska omslutas av kupan, annars rör sig ju brösten i kupan och då uteblir stödet. Kupan ska heller inte vara för liten, för då kommer en del av bröstet att hamna utanför och stödet blir sämre. Faktum är att ett av de vanligaste felen folk brukar göra när de köper sportbehå är att välja en för liten kupstorlek.
  3. Satsa på en behå med riktiga behåstorlekar, det vill säga med siffror och bokstav, som till exempel 75B. Då kan du köpa en behå som passar ditt eget bröstkorgsmått och din egen kupstorlek, vilket säkrar att du får rätt stöd. 
  4. Din sportbehå bör även ha reglerbara axelband. Då kan du spänna banden så att behån sitter på ordentligt, men ändå skönt över axlarna. 
  5. Prova att hoppa eller springa på stället för att känna efter att du har rätt stöd av din nya behå.

Hos Timarco hittar du Sveriges största utbud av sportbehåar.

Här kan du läsa Runner’s Worlds stora sportbehåtest!