Mot Ironman Hawaii # 2

Mot Ironman Hawaii # 2


Du blir som du tränar!

Vad menar jag med det? Jag tänkte delge er med lite av hur min löpträning är upplagd och fungerar för mig. Det verkar vara vedertaget att man som maratonlöpare eller långdistans-triathlet tränar långt och lugnt under vintern för att sedan köra några intervallpass innan tävlingssäsong och simsalabim så är man i tävlingsform.

Det kanske fungerar
för en del. Sedan kan man anamma helt motsatt träningsfilosofi och göra tvärt
om. Intervaller på vintern och sedan lägga på några långpass innan Kalmar och
ca 10 timmar veckan träning som elit-triathlet. Det fungerade för t.ex. Joakim
Bergren med en bronsmedalj i Kalmar.

Då jag tränar tillsammans
med några av Sveriges bästa triathleter i Stockholmstrakten t.ex. David Näsvik,
Lelle Moberg, Antti Antonov, Filip Larsen m.fl. så är ribban ganska hög och man
vill inte vika ner sig vilket gör att ”grund”-hastigheten är ganska hög.

Vi
brukar springa lördagar och cykla söndagar eftersom man kan cykla ganska ok med
trötta ben men löpformen blir lidande om man gör tvärt om. Ett typiskt långpass
är ca 30-50 km. Filip bidrar med ett vetenskapligt upplägg där vi t.ex. blir
tilldelade ett nummer mellan 1-6 vilket är passets insprängda intervaller om
5 min.

Antalet intervaller och tider varierar. Det innebär att har man siffran
som är på tur kan man utan förvarning öka farten till den man tycker är lämplig
som ”sin” 5min intervall. Övriga får hänga på men inte springa om. Det gör att vilan
mellan intervallerna varierar och hastigheterna är höga. Det är ju ingen som
vill visa att man inte hänger med. Det blir även ett lite spännande
spekulations moment när man inte vet exakt NÄR nästa intervall ska börja. Man
får snabbare än tävlingsfart med trötta ben. Benen lär sig klara detta.

Fungerar detta för mig?
Ja. Jag har lyckats sänka mitt maraton pers med över tio minuter efter jag
började med detta och mitt Ironman maraton med en halvtimme. Alltså för att bli
en snabbare löpare på tävling krävs det att man har muskler som kan klara
distansen och även hastigheten. Alltså långt och delvis snabbt!

En anekdot från ett
sådant pass:

Det tar mig ca 35 min att
springa till där vi samlas de flesta andra har mindre än 10 min att ta sig dit.
På detta pass är Filip, Lelle, Nisse och Filips bror (Lillkötta). Han är ca
190 cm och 95 kg iklädd en träningsoverall jag skulle ha joggat i på 80-talet.
Jag får ta intervall nr 1. Detta kommer att bli intressant. Jag tänker att lite
snäll kan jag ju vara så jag håller mig ca 10 min innan jag i snömodd slirar
iväg i en kurva som startar en kortare backa. Man hör förskräckta läten bakom
sig när dom andra upptäckte vad som hänt. Jakten har börjat. Jag har fått en
lucka till alla utom Lillkötta som ligger precis bakom. Jag försöker öka men
han ligger lugnt kvar.

Jag tittar på klockan som rör sig oerhört långsamt och
pulsen visar oanade höjder mjölksyran är uppe över öronen och mina 5min i max
fart är äntligen över. Lillkötta springer precis bredvid mig hela tiden. Dom
andra kommer snart flåsande ikapp när vi har saktat ner farten. Lelle säger
ingenting men ska göra allt för att nästa intervall ska bli värre. Efter ett
par km så kommer rycket som ökar. Filip och Lillkötta hänger med, men Filip
blir avhängd när det nästan är slut. Själv var jag helt slut efter min egen
intervall.

Nisse gör sin intervall. 
Nu väntar alla på att Lillkötta ska sätta in stöten. Det spekuleras
öppet. ”Före backen!”. ”På krönet!” Nej, det blev mitt i en lång backe när jag
hade sprungit i ca 2 timmar. Här händer något som jag aldrig har upplevt
tidigare. Lillkötta lägger in en sån spurt att det känns som varje steg jag tar
har han tagit 2.

Filip och Lelle ligger strax bakom men blir distanserade. Jag
springer i ca 3:30 min/km tempo och är som bortblåst. Det visar sig sen att
Lelle skadade sin hamstring i detta ryck. Det visar sig att Lillkötta var helt
själv när 5 min hade gått. Min världsbild blev förändrad. Underskatta inte tunga
pojkar i träningsoverall!  

Jag fick en kommentar
från förra veckans inlägg som löd: Var enda skillnaden bara banprofilen mellan
Kalmar och IM Wisconsin?

Svaret är givetvis INTE.
Man kan jämföra skillnaden mellan Kalmar och IM Wisconsin som Vällingby och
Stockholm maraton. Där det i Kalmar mer är de närmast anhöriga som är åskådare
och i Wisconsin är en helt galen folkfest. Där man under cyklingen i de hårdaste
backarna hade samma känsla som i Tour de France i Alpe D’Heuz. Folk står så tätt
att man knapp ser asfalten som är målad av krita med namn och hejarop. Dom är
utklädda och springer med en och skriker. Under löpningen står folk i multipla
led ut med banan. Det finns en sträcka på 5-600m där det på båda sidor vägen
sitter handskrivna skyltar till deltagarna.  Växlingsområdet är flera hundra meter långt. När man kommer
in med cykeln står det folk som parkerar den åt en. Ja det är skillnad på alla
nivåer.

> Läs första delen i ”Mot Ironman Hawaii”


Nr 9 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Höstens roligaste löpträning
  • Testa något nytt: Bli snabb & stark 2022
  • Spring bättre – med musik
  • 11 sportbehåar i stort test
  • Ditt perfekta kostupplägg
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Carolina Wikström om det härliga OS-beskedet

I början på veckan kom det efterlängtade beskedet från Svenska olympiska kommittén: maratonlöparen Carolina Wikström...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Full fart framåt med skidstjärnan Frida Karlsson

Att hon kan åka skidor fort har Frida Karlsson visat flera gånger. Men visste du...

Läs mer
Därför springer Augustprisvinnaren Lydia Sandgren

Jag är löpare: Lydia Sandgren, Augustprisvinnare 2020 med debutromanen Samlade verk.

Läs mer
Så blev Wilson Kipketer snabbast i världen

Wilson Kipketer är en av de allra främsta löparna genom tiderna på 800 meter. Vi har pratat med honom om...

Läs mer
Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars

I helgen avgjordes Riksmästerskap i 24-timmarslöpning i Skövde och förhandsfavoriternaJessica Svärd och Martin Scharp vann dam respektive herrklassen. Martin nådde...

Läs mer