Spring i Tallin
”Hur mycket ska man äta då?” Jag tror att det är den vanligaste av alla frågor jag får. Vad är lagom? När är det tillräckligt och vad är för mycket? (RW oktober 2009)

Spring i Tallin


Drar du på dig träningskläderna och nickar adjö till receptionen på Hotel Central så nickar de på sin höjd vänligt tillbaka.
De är vana nu. När jag för fyra år sedan frågade tjejen bakom disken efter en bra löprunda såg hon ut som om hon tänkte ringa polisen. Kanske missförstod hon frågan och trodde att jag letade efter annat. Eller så var det löparluvan som distraherade henne.
Till slut bollade hon över frågan till andra hjälpsamma i personalen. Någon visste var det fanns en löparstadion. Kanske kunde man fråga vaktmästaren om att få springa där? De hade också kunnat föreslå mig att ta bilen till löparbanorna ute i Nõmme som utgår från Hiiu stadium.
Men det gjorde de inte och det var tur. För här behöver man inte sätta sig i bilen, visade det sig när jag gav mig ut på egen hand. Lämna bara hotellet mot Narvavägen till och spring sakta åt vänster. Du får se upp med gångtrafikanter och snirkla lite hänsynsfullt förbi en busshållplats. Och redan från början lära dig att se upp för hålor, ojämnheter och höga trottoarkanter. Sådana finns det överallt här.
I första korsningen, där gatan heter Jõe till vänster och Pronski till höger, kanske du behöver vänta på grönt ljus. Annars fortsätter du fram och blir tvungen att samsas med de eländiga avgaserna tills havet räddar dig.
Nästa tydliga landmärke är Metodistkyrkan på vänster hand med sin spetsiga pinne till kyrktorn. Där får man nästan alltid vänta eftersom Estlands trafikplanerare har löst det så vist att det sällan är grönt över en hel korsning. Alltid har någon fil med bilister grönt så att du får rött.
Bilar finns det gott om. På just den hör gatan kör alla vräkiga stadsjeepar som invånarna i stadsdelarna Pirita och Viimsi håller sig med.
Det är dyra förortsområden intill havet och det är dit du är på väg.
Men du har en bit kvar. Passera en gatukorsning med det poetiska namnet Bensiini så har du koreanska ambassaden i en stor villa med många kontor. Du får titta noga på skylten för att se att det är en ambassad.
Här är Filmi, den sista korsande gatan. När du är över får du din belöning. Nu kan du springa resten av din miltur utan att stanna för en enda bil.
Du ser havet när stigen i parken mot Kadrioru tivoli dyker upp. Den viker stilla av åt vänster och eftersom du vill bort från trafiken och ser havet mellan träden så väljer du den automatiskt.
På den stora tivoliplatsen alldeles intill havet är kanske byggnadsarbeten i gång. Denna stora kanontomt är såld av Tallinn stad för rekordpris till privata byggbolag som bygger dyra fina bostadshus intill havet. Skanska hade i somras börjat i kvarteret du just sprang förbi.
Platsen är historisk. En bit längre fram längs på andra sidan bulliga Piritavägen ligger Kadriog slott som ryske tsaren Peter den store lät bygga 1718 som gåva till sin hustru Katarina I. Slottet totalrenoverades under 1990-talet av ett svenskt byggbolag för 25 miljoner svenska kronor ur den svenska Östersjömiljaren.
Men glöm det. Nu närmar du dig själva stadspromenaden. Först följer du Tallinns mest frekventerade cykelbana. När den når havet kan du välja mellan den och en något ojämn betonggata närmast stranden.

Egen löpstig
Eller nobba båda. Tallinns löpare har gjort sig en egen väg i gräset mellan betong och asfalt där benen mår bättre. Vill du ha asfalt tar du ett steg åt höger. Vill du pröva betongen så håller du till vänster. Se bara upp med ojämnheterna mellan betongblocken så du inte skadar dig. På sovjetiskt vis är stora block lagda efter varandra på dåligt underlag och med dålig passning.
Nu märker du att du har havet till vänster. Du hör bruset och kanske blåser det från sjön. Är det inte riktigt uselt väder ser du också att du inte är ensam här ute. Särskilt om det är helg eller en fin eftermiddag så är hundratals Tallinbor ute på promenad.
De flesta kommer från Lasnamäe, ett jättelikt betongområde som ligger ovanför Kadriorg slott. De är ute och går i sakta mak. För några år seda såg man sällan folk springa i stan och folk du mötte glodde rätt orförblommerat. Nu har de vant sig vid löpare och ser förmodligen på havet eller beundrar Rusalka. Den slaviska sjöjungfrun Rusalka står i jättestaty och tittar ut över havet mot Sverige till med sitt ortodoxa kors i handen och sörjer alla döda sjömän. En rysk ingravering i sockeln berättar att hon restes till minnet av ett skepp som förliste den 7 september 1893. Estländarna älskar att stå vid hennes sockel.
Men du vill bara springa när du nu slipper bilarna och fortsätter i stället rakt fram. Till höger om Piritavägen ligger Sångarfältet där den sjungande revolutionen genomfördes och Sovjetunionen kom många takter närmare sitt fall.
Hela din löpning är inbäddad i storpolitik. Nu har du en märklig betongkloss och en jättelik obelisk i sikte. Alldeles vid havet ligger något som förmodligen är ett minnesmärke över stupade sovjetiska soldater i andra världskriget – så stora monument brukar vara det – men som snarare ser ut som någon slags ramp till OS i Moskva 1980 då kappseglingarna hölls i Pirita. Det blev också ett politiskt OS genom att den bojkottades av USA sedan Sovjetunionen gått in i Afghanistan.

Estlands hela båtliv
När du är framme vid Olympiahamnen i Pirita kan du ta ett varv bland de stora båtarna som ligger där. Det här är det mesta av båtliv du hittar i Estland. Under Svojettiden var privat båtägande ytterst förbjudet. Den som hade båt kunde fly till väst. Därför tilläts ingen enskild sjöfart. Inte ens ute på öarna lever gamla fiskarkulturer kvar. De kvävdes under Sovjetväldet. Efter massflykten till Sverige i småbåtar på 1940-talet höggs tusentals båtar upp i förebyggande syfte.
Från ditt hotell har du nu sprungit en dryg halvmil slarvigt mätt på kartan. Känner du att du har krafter kvar kan du fortsätta länge än. Ta till höger vid Yacht-klubben och följ bron över floden Pirita. Sen tar du till vänster igen och springer snart längs Piritas långa fina badstrand. Där har du ytterligare tre kilometers löpning framför dig. Om det inte är badsäsong kan du vara ganska ensam på stranden. Skiner sommarsolen är här fullt av soldyrkare.
När du är nöjd och vänder tillbaka mot Narvavägen fortsätter du bara rakt fram precis som du kom.
När du börjar se Pariserhjulet på Kadrioru tivoliplats kan du däremot hålla höger. Gång- och cykelvägen ligger längre från trafiken på Piritavägen och det är svårt att låta bli att välja havet, grönskan och tystnaden.
Men du kommer inte vilse för det. Du hamnar bara på ännu en bensinångande gata. Den här heter Nafta. Bakom Metodistkyrkan ligger en bensinmack som du får springa över innan du viker in på Tuukri.
Nu springer du parallelt med Narvavägen men en gata närmare havet. Efter korsningen vid Lootsi fortsätter du bara rakt fram och ser snart hur du tar dig tillbaka till Hotel Central om det är där du bor.
Känner du att du behöver kan du springa upp på Narvavägen för att komma tillbaka samma väg som du kom.
Och om någon i receptionen råkar fråga dig var du varit, så säger du bara att du tog den vanliga turen bort mot Pirita.

Var bor man?
Tallinn vimlar av bra hotell. Längs vår löprunda ligger hyggliga mellanklasshotellet Hotel Central och Pirita Spa Hotel. Radisson är ett dyrare alternativ längre från rutten. Pirita är en intressant kvarleva från Moskva-OS med en hel del sovjetkänsla och en bra inomhusbassäng.

SAS Radisson
Rävala pst 3
+372 667 7000

Reval Hotel Central
Narva mnt 7c
+372 633 9800

Pirita Top Spa Hotel
Regati pst 1
+372 639 8600

 

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt Bästa år! Ny start 2020, Nybörjarprogram, Smarta tips
  • Spring i skogen, därför blir du lycklig av naturen
  • 15 grymma vinterskor i stort test
  • 30-20-10 metoden – Träningen som gör dig friskare och snabbare
  • Vår nästa skidstjärna Moa Lundgren är en grym löpare
  • Prylar: Redo för vintern!
  • Forskning: 80/20 – regeln – bevisat bra

Bli plusmedlem nu


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ellen har sprungit över 2 300 dagar – i ett sträck

Ellen har sprungit över 2 300 dagar – i ett sträck


Hon håller igång den just nu längsta runstreaken i Sverige. I skrivande stund har hon sprungit över 2 300 dagar i sträck – och hon har inga planer på att sluta. Möt runstreak-drottningen Ellen Westfelt.

Varför satte du igång en runstreak?

– Jag började när jag var i en period i livet när jag jobbade för mycket, tränade för mycket och hade lite för hög snurr på livet och jag kände att jag började få prestationsångest när det gällde löpningen. Då hade jag börjat springa lite ultra men jag tyckte ofta att jag inte var tillräckligt bra eller tränade tillräckligt hårt.

– Jag kände att jag var tvungen att bryta de här tankarna och börja träna på ett annat sätt. Då hittade jag det här med runstreak och jag tänkte att det kunde vara ett knep för att bli av med prestationsångesten. 

Ellen Westfelt har sprungit i över 2 300 dagar i sträck – och hon har inga planer på att sluta.

Hur började du? 

– Jag hittade på det här med att springa 20 minuter om dagen. Minimun i en runstreak är ju annars 1,6 kilometer, men för mig var det bättre att sätta en gräns på 20 minuter. Jag skulle aldrig mäta distans och bli lockad att bara riva av de där 1,6 kilometerna. 

– Jag körde på så i ett antal dagar och tvingade mig själv att bara springa 20 minuter varje dag och då kände jag mig duktig ändå, trots att jag ”bara” hade sprungit 20 minuter. Det hade helt trollat bort mina tankar om prestationsångest och jag trivdes så bra med det. Det här var i september 2013 och det var inte tänkt att jag skulle hålla på så här länge. 

Hade du sprungit innan

– När jag gick i skolan hatade jag idrott och jag gillade inte att springa fort. Men när jag var 17 började jag och en kompis springa, men vi sprang jättelångsamt och upptäckte att vi kunde vara ute i flera timmar! Så höll vi på i ett par år, men sedan sprang jag mer sporadiskt.

– Efter första barnet gick jag upp mycket i vikt och började springa för att få tillbaka min vanliga vikt och blev tipsad om ultralöpning och började med det. Men jag är verkligen ingen elitlöpare, bara en vanlig människa som gillar att träna. Men visst springer jag en del galna lopp, till exempel Diagonale de Fous, UTMB och Ehunmilak. 

Har du aldrig tänkt ”vad håller jag på med”?

– Jo, visst har jag kriser ibland. Efter 1 000 dagar tänkte jag att ”nu får det väl räcka”. Min sambo sa att jag inte skulle ta beslutet att sluta i dag, utan springa i tio dagar till och känna efter då. Efter tio dagar ville jag fortsätta igen. Men för mig har det aldrig handlat om att slå rekord, utan det här är bara så bra träning för mig. Jag har inte hoppat över någon dag, då bryter man ju streaken.

Jag har faktiskt varit mycket mindre löpskadad än jag var innan jag började med streaken.

– Jag har faktiskt varit mycket mindre löpskadad än jag var innan jag började med streaken. Dessutom återhämtar jag mig så mycket bättre efter mina ultralopp nu. Kroppen får en ordentlig genomblödning och det är jättebra för mig. 

Hur ser dina pass ut? 

– Under långa perioder springer jag bara 20 minuter varje dag, framför allt efter långa lopp. Men så har man ett löparläger och då kan det ju bli 6 timmar på en dag. Och ibland är det någon kompis som vill ut och springa ett par timmar. Men även när jag bara springer 20 minuter går det väldigt fort och lätt att trappa upp träningen inför ett lopp. 

Har du några tips till den som vill testa en runstreak?

– Det bästa är att sätta upp 1,6 kilometer eller 20 minuter som mål. Många, framför allt killar, sätter gärna upp 5 kilometer eller mer som gräns och då blir det väldigt svårt att hålla. 

Se också varje löppass som en hälsoinvestering i dig själv, det behöver inte vara fantastiskt varje gång eller ge träningseffekt varje pass.

– Se också varje löppass som en hälsoinvestering i dig själv, det behöver inte vara fantastiskt varje gång eller ge träningseffekt varje pass. Om det känns motigt att ge sig ut, gör det stegvis. 

– Jag kan tycka att det är jobbigt bara att byta om ibland och då gör jag det först. Sedan gör jag något annat, typ lagar mat, och sedan är det ju bara själva löpningen kvar och den tar jag när det passar.

Läs också: Häng med på Runner’s Worlds #RWRunstreakSWE!

Fakta: Ellen Westfelt

Ålder: 42

Bor: Vallentuna

Gör: Tillsammans med sin sambo Johnny Hällneby och Jënni Jalonen driver hon Pace on Earth – ett företag som anordnar löparresor, event, coaching, runstreakutmaningar och annat som har med ultralöpning att göra. 

Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

Årets bästa julklappar för löparen

Årets bästa julklappar för löparen


/Betalt samarbete med Flowlife/ Förbättra din prestation genom att förändra sättet du återhämtar dig på. Det är mottot bakom det svenska företaget Flowlifes massage- och återhämtningsprodukter. Flowpillow heat och Flowgun är två av deras mest populära massagehjälpmedel – perfekta julklappar till din käraste löpare (eller dig själv). 

Flowpillow heat

Flowlife Flowpillow heat

Den trådlösa massagekudden Flowpillow heat är tillräckligt kraftfull för att massera benmusklerna. Med tre valbara hastigheter och kraftig infraröd värme får du en effektiv behandling för alla trötta muskler så att du kan anpassa återhämtningen efter dina behov – från snabb sportmassage till långsam triggerpunktsbehandling. 

Flowpillow heat har över två timmars batteritid, och arbetar med en kombination av infraröd värme och vibrationer. Pris: 1 490 kronor. Läs mer och beställ här!

Flowgun

Flowlife Flowgun

Flowlife Flowguns exakta slag och starka och effektiva vibrationer stimulerar din bindväv, ökar din blodcirkulation och mjukar upp dina muskler så att du återhämtar dig snabbare efter träningspasset.

Flowgun arbetar med upp till 3 200 slag per minut men är ändå tystgående. Den har fem olika vibrationsnivåer och hela sex timmars batteritid. Fyra olika munstycken ingår – allt förpackat i en snygg väska! Pris: 3 990 kronor.

Läs mer och beställ här!  

Flowlife är ett svenskt företag specialiserat på massage- och återhämtningsprodukter. Beställer du en produkt från Flowlife ingår fri frakt och fri retur. Du har dessutom 30 dagar på dig att prova produkten hemma. Är du inte nöjd kan du lämna tillbaka den. Flowlife har 5 av 5 i betyg av kunder på både Google och Trustpilot.

Premiär för RW-Shoppen
Därför är Vasaloppsåkare lyckligare

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare


Tidigare studier har visat att Vasaloppsåkare är betydligt mer fysiskt aktiva i vardagen och lever längre än andra. Nu har en grupp svenska forskare visat att längdskidåkare också blir mindre deprimerade.

Forskarna har följt 200 000 Vasaloppsåkare under åren 1989–2010 och har sett att dessa drabbades av depression hälften så ofta som befolkningen i stort. Studien, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Psychiatry Research, visade att samma mönster gällde för ångest och oro. Skidåkarna drabbades av ångestrelaterade sjukdomar hälften så ofta som befolkningen i stort. De här resultaten går också i linje med andra studier gjorda på människor som konditionsidrottar, inte minst löpare, som vi har rapporterat om tidigare i Runner’s World.

Forskarna drar slutsatsen att det är Vasaloppsåkarnas fysiskt aktiva livsstil som är huvudorsaken till att risken för att drabbas av psykisk ohälsa halveras. De diskuterar även om andra positiva faktorer vid sidan av den fysiska träningen påverkar det mentala måendet. Faktor som det sociala umgänget och gemenskapen, att ha ett meningsfullt mål, att man vistas mer utomhus, eller att den regelbundna träningen leder till en bättre kosthållning. Det har man däremot inte kunnat påvisa i studien.

Skillnad mellan könen

Resultaten i studien visade att risken för depression bland Vasaloppsåkare minskade lika mycket hos båda könen. Forskarna upptäckte dock en intressant skillnad mellan könen vad gäller kopplingen mellan fysisk prestation och depression. Hos männen kunde de se att skidåkare som var snabbare också var mer skyddade mot depression än långsammare åkare. Här är det lätt att tro att det är den större träningsdosen hos manliga ”snabba” Vasaloppsåkare som främst förklarar det ökade skyddet mot depression.

Bland de snabbaste kvinnliga åkarna såg de tvärtom en högre risk att drabbas av depression jämfört med de långsammare kvinnliga åkarna, även om skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Samtidigt understryker forskarna att de snabbaste Vasaloppskvinnorna fortfarande löpte betydligt mindre risk att drabbas av depression jämfört med övriga befolkningen.

Andra orsaker bakom skillnad?

Studien förklarar inte varför de högpresterande kvinnorna i Vasaloppet drabbas av depression i större utsträckning än de som åker långsammare. Även om det finns vissa skillnader mellan den kvinnliga och manliga hjärnan så kan svaret till skillnaderna finnas någon helt annanstans, menar forskarna.

En amerikansk studie visade att kvinnor som berättade att de tränade för att de ville tappa i vikt eller trimma kroppen hade sämre livskvalitet än de som uppgav att de tränade för att förbättra sin hälsa. Hos männen fanns ingen sådan koppling. Där verkade anledningen till träningen inte spela någon roll för träningens effekter på deras mentala hälsa.

Detta fenomen skulle kunna förklara fynden i den nya svenska studien. Det kan vara så att den högre andelen depression hos de högpresterande kvinnliga skidåkarna bättre förklaras av de individuella skälen att träna än själva träningsnivån.

Test: Höstens tre bästa skonyheter

Test: Höstens tre bästa skonyheter


I vår stora guide till höstens nya löparskor testade vi 13 heta nyheter. Här är de tre vinnarna som fick våra utmärkelser ”bästa uppdatering”, ”bästa debut” och ”redaktörernas val”.

Text: Christer Wernhult Foto: Luca Mara

För bara något år sedan lanserades nya löparskor ganska strikt bundet till en tydlig vår- respektive höstsäsong. Plus att vinteranpassade modeller presenterades separat i november. På senare tid har många tillverkare valt att i stället sprida ut sina nyheter under årets gång. Det betyder att de successivt förändrar sina sortiment och att det traditionella säsongstänkandet har börjat luckras upp.

På Runner’s World har vi som ambition att hålla dig som läsare så uppdaterad som möjligt genom att regelbundet presentera de mest intressanta skomodellerna i våra skoguider. På så sätt vill vi ge dig en överblick av vad som erbjuds på marknaden och underlätta ett bra skoval anpassat till din träningsbakgrund, dina personliga förutsättningar och preferenser.  

Tillverkarna har under några år haft ett tydligt fokus på att uppgradera sina mellansulematerial så att de förutom skyddande stötupptagning och komfort även ger kvickare respons/energiåtervinning. Men nu kan vi i stället se att man satsar på nya sätt att åstadkomma stabilitet. Tillverkarna försöker helt enkelt kombinera stötdämpning och energiåtergivning i mellansulorna med just detta – stabilitet. 

Flera av de stora producenterna tonar ned den gängse kategoriindelningen i neutrala och stabila skomodeller. I stället försöker de nu konstruera skor som erbjuder både och. En bakomliggande orsak är säkert tveksamheten till om extra stabila skor verkligen kan förebygga skadeproblem hos löpare med överrörliga fotleder, det vill säga överpronation. (Vilket under många år har varit den utbredda uppfattningen i sportskobranschen.)

Ett flertal biomekanikexperter har på senare tid uttryckt sin skepsis till att hårda kilar och plastbryggor skulle vara den bästa lösningen för att kontrollera fotens rörelse. Som följd kan vi nu se flera exempel på nya tekniska lösningar för att öka skornas stabiliserande egenskaper – utan att de nödvändigtvis måste ha ett hårt material på medialsidan av mellansulan.

Till höstens skoguide, som publicerades i septembernumret av Runner’s World, valde vi ut 13 nya (eller uppdaterade) modeller. De är alla typiska exempel på respektive tillverkares skofilosofi och har samtliga nyligen introducerats på marknaden. Här är de tre som utmärkte sig mest i fältet.

Redaktörernas val: Brooks Ghost 12

Brooks Ghost 12
Vikt: 295 g (herr), 264 g (dam) Häldropp: 12 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr 

Ghost har efterhand blivit en storsäljare för Brooks, mycket tack vare skons allsidighet och bekväma passform. Den här 12:e upplagan är ett klassiskt exempel på att man inte bör ändra på ett vinnande koncept. 

Uppdateringen från föregångaren inskränker sig till en mer följsam utformning av ovandelsmaterialet, ett lätt modifierat sulmönster och en viss viktreduktion (cirka 14 gram i herrstorlek US 9). Hela skon utstrålar komfort med sitt bekvämt stoppade hälparti och en påtagligt mjuk stötdämpning i en tvåkomponenters-mellansula. 

En fin detalj är snörningens utformning, där ovalt rundade snören lätt kan justeras genom plastförstärkta snörhål till en perfekt passform över vristen. Ghost 12 ger en skön löpupplevelse – oavsett distans och fart.

Bästa debut: Adidas Pulseboost HD

Adidas Pulseboost HD
Vikt: 340 g (herr), 305 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 400 kr 

Denna helt nya träningsmodell riktar sig i första hand till löpare som tränar i stadsmiljö, där kraven är höga på såväl stötdämpning som god kontakt med underlaget och säkert stöd vid riktningsförändringar.

HD står för high density och betyder att Pulseboost HD ger en något fastare känsla mot underlaget jämfört med exempelvis Ultraboost 19, som introducerades i våras. Just detta lovordades av våra testlöpare, som har lättare Adidas-modeller som Adizero Tempo eller Boston som favoriter för sina tempopass.

Ovandelen är konstruerad med hjälp av en sofistikerad stickteknik med olika täthet och mönster i olika partier. Framfotsstödet är på detta sätt elegant integrerat och eliminerar helt behovet av påsydda förstärkningar. Foten vilar tryggt nedsänkt i en fördjupning i mellansulans övre del och får därmed utmärkt stöd i sidled, vilket förstärks ytterligare av skons breda sulbas.

Yttersulan, som är framtagen i samarbete med däcktillverkaren Continental, har ett lågprofilsmönster som ger säkert grepp på både torra och våta underlag.     


Bästa uppdatering: Saucony Ride ISO 2

Saucony Ride ISO 2
Vikt: 278 g (herr), 231 g (dam) Häldropp: 8 mm Rekommenderat butikspris: 1 600 kr

Små men långt ifrån betydelselösa justeringar gör andra versionen av Ride med ISO-konstruktion till en ännu mer komfortabel träningssko. Ovandelen har fått ett smidigare meshmaterial, som bättre anpassar sig till fotens form, medan hälkappan är tydligare avrundad och har fått en mer stoppad kant. Yttersulans mönster har också finjusterats för säkrare grepp. 

Mellansulan med en kombination av mjukt Powerfoam och spänstigt energiåtergivande Everun finns kvar från föregångaren. Det gör även det stödjande yttre ISO-skiktet i ovandelen i kombination med ett elastiskt sockliknande inre skikt. 

Ride ISO i sin andra utgåva är – precis som föregångaren – en allsidig, lätt, komfortabel och väl stötdämpande löpträningsko. Detaljjusteringarna från föregångaren får tummen upp från våra testlöpare.