Inför klassiska Western States – med Ida Nilsson

Inför klassiska Western States – med Ida Nilsson


Western States är världens äldsta ännu aktiva 100-milestrailtävling och ett av de mest klassiska ultraloppen. Fyra svenskar står på startlinjen i den 45:e upplagan på lördag, med flest ögon riktade mot Ida Nilsson, den första svenska kvinnan i tävlingen på över 20 år. Vi kollade läget med fjolårets VM-silvermedaljör på lång trail, som gör sin längsta tävling hittills.

Hinderstjärnan som blev traillöpare

När 3000 meter hinder var en ny distans för damer på 00-talet var Ida Nilsson under flera år den stora stjärnan. Den skadedrabbade kalmariten drog på sig en allvarig stressfaktur i höftleden 2009, vilket var början till slutet för hennes första karriär. 29 år gammal gjorde hon sin sista tävling på elitnivå med spikskor på fötterna.

Efter en flytt till Åre och sedan längre norrut kom hon i kontakt med skidalpinism 2015. Hon blev vän med Emelie Forsberg som fick henne att prova på ultratraillöpning efter att flyttlasset dragit till Chamonix.

Det blev seger direkt i Åre Fjällmaraton 2015 och vid 34 års ålder påbörjades en andra löparkarriär, som skulle ta henne till nya höjder. Under åren 2016 till 2019 var Ida Nilsson en av ultratrailsportens stora stjärnor. Men drygt halvvägs in i ett maratonlopp i Rotterdam våren 2019 kom en fotskada som hon haft 15 år tidigare tillbaka.

Hon vilade länge, det blev inte bättre och till slut fick hon operera foten, två gånger. Efter ett par års påtvingad frånvaro från löpningen arbetade hon sig tillbaka och trots att covid förstörde mycket av 2022 års säsong avslutades den på bästa sätt, med ett VM-silver i lång trail i Thailand i november. Ida Nilsson var tillbaka – igen.

Löparkarriär 3.0

Nu har hon fyllt 42 och på lördag är det alltså dags för hennes första försök på 100-milesdistansen, i en slags löparkarriär 3.0.

– Jag kollar på vissa lopp som är roliga och tänker inte på distanserna i sig. Men Western States är ett klassiskt lopp. Och på 100 miles känns det som att det är Western States eller UTMB och då tror jag Western States passar mig bättre, då det är mer löpbart och bättre terräng, berättar Ida Nilsson.

– Och så springer man inte genom en natt, förhoppningsvis. Det är mer som att förlänga ett 100-kilometerslopp.

Första försöket att kvalificera sig till Western States gjorde hon i februari, men vinterträningen hade inte gjort henne redo att orka springa snabbt hela vägen. I slutet av april gick det desto bättre och trots att hon sprang fel vann hon 100-kilometersloppet The Canyons och fick en eftertraktad golden ticket.

Historien om Western States

I Sierra Nevada-bergen i Kalifornien hade man tävlat i 100-mileslopp på hästar sedan mitten av 1950-talet, Western States Trail Ride. Leden hade länge använts av emigranter och gruvarbetare och just namnet Western States Trail fick den först 1956. Att rida tävlingen på under 24 timmar för ett bältesspänne var det stora målet.

1972 fullföljde sju soldater (av 20 som startade) en vandring längs leden på 46 timmar och 49 minuter, som de första till fots. Gordy Ainsleigh, som samtidigt hade genomfört tävlingen till häst, såg dem och inspirerades. Två år senare, efter att han hade gjort sig av med sin häst, beslutade han sig för att springa istället. Han klarade det inom 24 timmar med 18 minuters marginal.

Det första året som en löptävling ordnades var 1977, vilket också var det enda året som man tävlade tillsammans med hästar. Liksom tidigare belönades även de löpare som klarade att fullfölja inom 24 timmar med ett bältesspänne, en tradition som lever än.

Svenskar i Western States

Totalt 14 svenskar har hittills genomfört Western States. Först var Robert Alnebring 1994 och han sprang sedan ytterligare två gånger. Cecilia Petersson är den enda svenska kvinnan, hon genomförde tävlingen både 2000 och 2001.

Bäst placering har Jonas Buud haft, som 12:a 2017, med Elov Olsson på placeringen efter samma år.

Bara 369 löpare tillåts starta, eftersom banan går genom ett vildmarksområde någon mil efter start. Automatiska startplatser erbjuds bland annat till förra årets topp tio herrar och damer och 28 platser reserveras till de bäst placerade i sju golden ticket-tävlingar. Dessutom har bland annat föreningar som bemannar vätskestationer var sin plats, liksom sponsorer, styrelsemedlemmar och dem som har genomfört nio tidigare lopp. 

För årets lopp har det inneburit att 274 platser lottades ut till dem som genomfört något av de 100-talet kvalificeringsloppen (i Sverige Kullamannen och TEC). För varje år som man inte får startplats fördubblas antalet lotter till nästa gång.

Fyra svenskar kommer starta i årets tävling: 50-årige göteborgaren Tomas Amneskog, 55-årige Jakob Bökman från Enskede, 46-årige stockholmaren Henrik Östlund och så då Ida Nilsson.

Ida inför 100-milesdebuten

Med två dygn kvar till start säger Ida att hon är en “död grönsak”.

– Jag är fortfarande i vilotillstånd och har inte hunnit börja bli nervös än. Men den rätta känslan kommer infinna sig innan start, säger hon.

Efter att golden ticket-platsen blev klar i slutet av april har Ida stannat kvar i USA. Hon har tränat i studiemiljön från collegeåren i Flagstaff, Arizona. 

–  Det är perfekt terräng, hög höjd och lättsprunget, lagom med höjdmeter för en sån här bana. Jag har kunnat köra på i fem veckor med 160-185 km per vecka, det är bra mängd för mig.

För en månad sedan var hon med på ett läger där man sprang banans sista 70 miles, på den första delen var det fortfarande för mycket snö. Just snö och fjolårets skogsbrand i mitten av banan kan eventuellt påverka årets bansträckning.

– Det var jättebra att se vad man kan förvänta sig, vad man behöver för typ av skor, vad det är för terräng och så. Jag var positivt överraskad, jag trodde det skulle vara mer tråkig dirt road och traktorväg och så. Men det är mest stig och hela tiden lite upp och ner och genom canyons, väldigt fin bana.

100 miles blir det längsta hon har sprungit. Längst tid har hon varit ute när hon blev trea i CCC 2018 på 12 timmar och 41 minuter. Men även om det kommer ta längre tid denna gång räknar hon med att nyttja sin inarbetade snabbhet i depåerna.

– Jag har inte tänkt att sätta mig i en solstol direkt, skrattar hon.

– Utan jag kör på samma teknik som jag brukar när jag tävlar. Bara snabbt fylla på flaskor eller byta när man har med sitt crew och plocka åt sig det man behöver och äta på vägen. Jag behöver vara så effektiv som möjligt för att hänga med om jag ligger lite efter löpmässigt.

De sista 100 kilometerna, från vätskestationen i Forest Hill, får man springa med pacer. Craftkollegorna EmKay Sullivan och Tim Tollefson kommer ta var sin halva av den biten. Det blir första gången med pacers för Ida.

– Jag tror att det är bra för mig i slutet av ett lopp eftersom jag gillar att springa med folk och gör det bättre än om jag bara hamnar själv, funderar Ida.

Målet då? Det första målet har hon i princip redan klarat, att vara hel och stå på startlinjen. Nästa mål är kort och gott att ta sig i mål.

– Det tredje målet är topp tio. Gör jag ett riktigt bra lopp skulle jag kunna vara topp fem och kommer jag topp tre skulle det vara extremt, extremt bra. 

Tufft motstånd

Damernas banrekord är fortfarande Ellie Greenwoods 16:47 från 2016. Men antalet som kommer allt närmare den tiden ökar för varje år. Och även om ingen av de fyra främsta från förra året är med i år är det ett högklassigt startfält.

Mest noterbar är förstås Courtney Dauwalter, världens bästa ultratraillöpare på damsidan. Katie Schide, Keely Henninger, Emily Hawgood, Camille Herron och ungerskan som bor i Hongkong, Eszter Csillag, är ytterligare några av de namn som Ida kommer dela startlinje med. 

På herrsidan finns flera internationella löpare som kan utmana amerikanerna. Exempelvis tvåan och trean i förra årets UTMB, fransk-kanadensaren Mathieu Blanchard och britten Tom Evans. Kinesen Jijau Zhao gör sin första tävling på amerikansk mark. Hayden Hawks var tvåa efter nu skadade Adam Peterman förra året, med Arlen Glick och Tyler Green inom tio minuter efter. Och “ungdomsstjärnan” Dakota Jones, som fortfarande bara är 33 år, har hittat tillbaka till toppen.

Följ tävlingen

Starten går i Olympic Valley (där vinter-OS gick 1960) på lördag kl. 14 svensk tid (05.00 lokal tid). Målgång i Auburn, Kalifornien, tidigt söndag morgon svensk tid (sannolikt inte före kl. 04).

Livesändning: https://www.youtube.com/watch?v=JhNdoD8VUjI

Liveresultat: https://www.ultralive.net/ws100

Kilian sprang Tjörnarparen

Kilian sprang Tjörnarparen


Kilian Jornet betraktas av många som världens bästa bergs- och uthållighetsatlet. Att han skulle komma till skånska Tjörnarp för att springa en för honom platt 100-milestävling var därför högst oväntat. Denna historiska händelse skedde i helgen när den sjunde upplagan av Tjörnarparen ägde rum.

Tjörnarparen samlar hela bygden. Den lilla byn Tjörnarp utanför Höör fördubblar nästan sin befolkning när de får besök av några hundra ultralöpare (370 av 607 anmälda på fyra distanser kom till start). Ett 70-tal frivilliga funktionärer i alla åldrar från fem lokala föreningar ser till att ge löparna bästa möjliga upplevelse, med tävlingsledare Lars Hektor i spetsen. I den betydelsen är Tjörnarparen ett unikt evenemang.

Än mer unikt är att få ha namnet Kilian Jornet Burgada i startlistan. Inte sedan UTMB 2017 hade han fullföljt en 100-milestävling och aldrig tidigare har han sprungit en ultratävling så tidigt på året. Orsakerna till denna start har debatterats friskt både före och under loppet.

– Vi är masochister, vi är lite dumma att springa sånt här. Jag ville testa några saker, lite utrustning och några protokoll innan sommaren. Jag letade runt och hittade den här tävlingen och den verkade bra och ganska nära hemma, så det var en bra möjlighet. Jag kände inte till den här delen av Sverige, men det tog hårt på mina ben, säger Kilian Jornet själv efter målgång.

En av sakerna som testades var en ny prototypprodukt av sportdrycksföretaget Maurten som ska göra att kroppen kan tillgodogöra sig mer energi utan att ge problem med magen. Vid varje depåstopp togs blodprover för att se hur detta fungerar under en lång tävling.

Under hela vintern har Kilian bara tränat skidor i de norska fjällen (han bor i Måndalen med sin fru Emelie Forsberg och två barn) och inte sedan i höstas hade han sprungit längre än en mil. Trots att han anses som en av världens mest allroundtränade uthållighetsatleter var det därför en tuff utmaning även för Kilian Jornet att ta sig 16 mil i löpbar och bitvis lerig terräng i de skånska skogarna.

– Det var en bra kombination med löpbart och tekniska partier i skogen där man behövde gå eller hoppa runt mellan träden. Jag älskar att tävla och gillar att springa och prata med olika löpare. Ultralöpning handlar inte bara om prestation och att vinna, det handlar om att vara här tillsammans, njuta av stigarna, hitta sina egna utmaningar och dela kärleken till uteliv och naturen.

Namnet Kilian Jornet har under många år varit tätt förknippat med Salomon. Nyligen lämnade han dock det samarbetet och många undrar vad han har på gång framöver. Tjörnarparen sprang han dessutom med omärkta skor.

– Jag vill göra några tävlingar och några projekt i bergen och andra saker som jag inte kan säga något om ännu, men kanske om några veckor, berättar Kilian Jornet.

Lyssna på hela intervjun med Kilian Jornet i podden Ultraaktuellt

Men hur gick det i själva tävlingen då? Kilian vann förstås 100-milesdistansen, på 16:19:21. Men han tog det förhållandevis lugnt under det andra varvet, då Magnus Linde faktiskt knappade in. Linde blev tvåa på 16:56:22, alltså bara 37 minuter bakom världens högst rankade ultralöpare, och trots både en tredje- och en fjärdeplats i Kullamannen gjorde Magnus sannolikt sin bästa tävling. Sandra Lundqvist upprepade sin seger från 2020 och var delad totaltrea på 21:28:25.

Kilian flankeras av Magnus Linde, tvåa på 100 miles & tävlingsledare Lars Hektor FOTO: ultramarathon.se

Under andra delen av det första varvet hade Kilian Jornet sällskap av Simon Bloss, som var överlägsen herrvinnare på 50-milesdistansen på nya banrekordet 6:56:58. Totaltvåa och lika överlägsen damvinnare blev Lisa Eneroth, som med tiden 8:07:57 slog det tidigare banrekordet på 50 miles med en halvtimme.

Lisa Eneroth – överlägsen damvinnare & total tvåa på 50 miles. FOTO: ultramarathon.se

Tjörnarparen löps ett eller två varv på en 50-kilometersslinga, med 30 km extra fram och tillbaka till en vändpunkt för dem som springer 50 eller 100 miles. På den kortaste distansen, 50 km, vann Matilda Gend övertygande i sin blott andra ultratävling. Tiden 4:49:23 var 19 minuter före tvåan Theresa Skog. På herrsidan blev det tajtare, där Christian Malmström till slut lyckades hålla undan för Henrik Molin, 4:09:20 mot 4:12:55.

Slutligen två varv på den korta banan, totalt 100 km, där Daniel Bränholm vann på 10:45:43, trots att han i slutet av det första varvet sprang hela sex kilometer fel och övervägde att bryta. Henrik Landin var åtta minuter efter i mål. I damklassen tog sig bara tre löpare i mål, där Marie Dietrich var först på 19:17:15.

Fler intervjuer från Tjörnarparen kan du höra i podden Ultraaktuellt

Samtliga resultat från Tjörnarparen

Dramatisk Kullamannen & lysande ultradebut av Matilda

Dramatisk Kullamannen & lysande ultradebut av Matilda


Det blev som alltid en dramatisk helg när Kullamannen till slut kunde anordnas som vanligt igen. Eller ja, nästan som vanligt. I Borås blev det finfina 6-timmarsresultat, som vanligt, bland annat med en lysande ultradebut av Matilda Gend.

Kullamannen

Allhelgonahelgen har i ultrasammanhang numera blivit synonymt med Kullamannen. Tävlingen har växt till en av årets höjdpunkter för trail- och ultralöpare och var i år också för första gången en del av UTMB-organisationens Ultra-Trail World Tour.

2011 ordnades det första Kullamannen och från 2013 kunde man även springa ultra i “dödens zon” på Kullaberg. Sakta växte distansen och 2017 erbjöds för första gången 100 miles. Eller +100 miles som arrangören är noga med att påpeka. Hur långa Kullamannens tävlingar är vet man aldrig riktigt i förväg. Denna osäkerhet är en del i den tuffa utmaning som Kullamannen innebär.

En annan central del i evenemanget är själva legenden om Kullamannen. Exakt vem Kullamannen egentligen är, eller var, vet ingen. Men legenden kring de krafter som rör sig på det för vädrets makter utsatta Kullaberg är en av de dragningskrafter som lockar alltfler löpare att ge sig i kast med himmel, hav och helvete som 100-milesdistansen kallas. Eller någon av de andra båda ultradistanser på 50 och 100 kilometer som numera erbjuds.

Kaosartad inledning på 100 miles

I år blev osäkerhetsfaktorerna extra många. Pandemin bidrog förstås med sitt, men banan har också gjorts om ett otal gånger, efter synpunkter från Länsstyrelsen. Till skillnad från de tre första åren fick 100-milesdistansen i år nöja sig med 1,5 varv på Kullaberg och istället passage genom Sinarpsdalen söder om Båstad två gånger. Men så sent som eftermiddagen före start kom en ny bana, en mil kortare än den tidigare annonserade. Och på själva tävlingsdagen visade sig den nyinlagda niokilometersslingan i Kronoskogen i Ängelholm inte alls stämma med den gpx-fil som löparna hade laddat ner till sina klockor.

Som om det inte var nog, när starten till slut gick, 20 minuter försenad, blev det närmast kaosartat under den inledande prologen, en vändslinga på 5-6 kilometer. Snitslingen var otillräcklig och löparna visste inte var de skulle springa. Några tog en kortare väg, andra vände om när de trodde att de sprungit fel och när löparna gav sig upp mot Sinarpsdalen hade en mer eller mindre slumpartad utspridning av det 447 löpare stora startfältet skett.

100 miles, damtävlingen

På damsidan innebar inledningen att Johanna Bygdell tog en ledning som under hela det första varvet på Bjärehalvön låg på 5-10 minuter före Anna Carlsson. Ytterligare 20 minuter bakom skuggade Malin Hjalmarsson, nybliven världsmästare i adventure racing.

Johanna och Anna innan start i Kullamannen 100 miles (Foto: Kullamannen Trail)

I backarna ut från Båstad slog det dock till i vaden för Malin, som därmed tvingades ge upp jakten på de båda favoriterna. Sakta men säkert tog sig Anna ikapp och ut från stationen vid Råbocka camping efter 94 kilometer hade hon passerat en vid det laget uttråkad Johanna.

Det gav Anna nya krafter och trots ytterligare felspringningar hade ledningen växt till 31 minuter när de anlände till Mölle för att ge sig ut på det avslutande varvet runt Kullaberg. Där var Anna omutlig och hon var i mål efter 17 timmar och 28 minuter var hon hela 1,5 timme före Johanna.

Hör Anna Carlsson berätta om tvivlet, favorittrycket och lättnaden i podden Ultraaktuellt

Det var en lättad Anna Carlsson som fick revansch efter att ha brutit UTMB och som klarade det favorittryck som hon inte själv hade vågat ge sig själv. Det var också hennes andra seger i Kullamannen, då hon 2018 vann sin 100-milesdebut. I tuff konkurrens var hon i år femma totalt.

Även Johanna Bygdell var både lättad och nöjd efter att ha tagit sig tillbaka efter efterhängsen skada och därmed upprepade andraplatsen från 2019.

Snabbare än Johanna under andra halvan sprang dock sexan från Ultravasan90, Anna Ståhlkloo, som med tiden 20:41:32 tog en övertygande tredjeplats. Ytterligare fyra kvinnor tog sig i mål under 24 timmar.

100 miles, herrtävlingen

I herrtävlingen tog överraskande Daniel Bränholm en övertygande inledning de första tre milen. 33-åringen som tävlar för Hälle IF gjorde ultradebut så sent som förra året och när han var sjua på Fjällmaraton 100K i augusti i år var det också det längsta han hade sprungit inför Kullamannen.

Norsk-svenske Simen Hjalmar Wästlund tog sig som förväntat steg för steg närmare ledningen och vid varvningen i Båstad efter 56 kilometer ledde han med sju minuter före Bränholm och med ytterligare ett par minuter ner till de andra jagande favoritnamnen William Englund och Stefan Ehrin.

Men likt TDS i augusti och Penyagolosa så sent som i mitten av oktober slutade tävlingen för vinnaren från Fjällmaraton 100K 2020, Simen Hjalmar Wästlund, med ytterligare en DNF. På vägen till Råbocka hade både Englund och Ehrin passerat.

Efter slingan i Kronoskogen kom Ehrin för första gången ikapp Englund och den minutduell som hade avgjorts till 27-årige Wille Englunds fördel på Fjällmaraton 100K i augusti återupprepade sig. Men den här gången var det nio är åldre, Salomonsponsrade Stefan Ehrin som kom ut med segern.

I Mölle inför de avslutande 25 kilometerna var ledningen 12 minuter, men för världsmästaren i OCR 24-timmars från 2018, Wille Englund, var det detta han hade sett fram emot. När Wille tappade greppet om repet i klättringen uppför Håkull och föll försvann dock den sista möjligheten att ta sig ikapp.

Stefan Ehrins segertid, 16:02:14, är två timmar snabbare än när Petter Restorp vann 2018 (på annan bana). Men tiden till trots ansåg han det avslutande varvet på Kullaberg än mer brutalt med många snabblöpta platta mil, delvis på hårt underlag, i benen innan dess. William Englund var 13 minuter efter i mål.

Lyssna på Stefan Ehrins tankar om loppet och segern i podden Ultraaktuellt

Bakom dessa blev det återigen en katt-och-råtta-lek mellan coachen Christian Malmström och hans adept Magnus Linde. Denna gång blev det ombytta namn på tredje- och fjärdeplatsen till Christian Malmströms fördel. Malmström var 53 minuter efter Ehrin, med Linde ytterligare sex minuter bakom.

Toppbredden var bättre än någonsin tidigare och hela 21 herrar tog sig i mål under 20 timmar, inom fyra timmar efter vinnaren. 86 herrar kom under 24 timmar. Totalt sett blev det också den 100-milestävling med klart minst antal DNF, Did Not Finish, med 73 procent av herrarna och 74 procent av damerna i mål.

Följ hela 100-milestävlingen i livesändningen av ultramarathon.se

Lena totalvann 100 kilometer

Av ultradistanserna är det den allra längsta på 100 miles som lockar flest deltagare. Men för andra gången, ja tredje om man räknar in specialupplagan i augusti, anordnades även en distans på +100 kilometer, samt en på 50 km.

Sent anmälde Johannes Tegner, som överlägset vann 22-kilometersdistansen Dödens zon 2019 och Dubbeldöden på 44 km året innan, satte upp ett rasande temp och var halvvägs i Råbocka hela 27 minuter förre andre herre, Johan Ekenstierna, med damledarinnan Lena Trillelv ytterligare två minuter bakom.

Men när han kom fram till Arild på Kullaberg missade han att ta av till vänster mot Mölle utan fortsatte ytterligare åtta kilometer rakt fram på den runda han skulle springa först senare. När det till slut gick upp för honom valde han att bryta.

Istället blev det för andra Kullamannen i rad en kvinnlig totalvinnare på 100-kilometersdistansen, Lena Trillelv. Med tiden 11:28:31 var hon tio minuter före herrvinnaren Mikael Windahl.  Ytterligare tio minuter senare följde John Kumlin, Adam Stenman och Johan Ekenstierna och som sjätte löpare och andra dam under 12 timmar även Lisa Eneroth.

Kanske dags för Lena Trillelv att ge sig upp på den långa distansen nästa gång?

– Haha, jag tycker det är skönt att komma fram i bra tid till kvällen. Jag var inte intresserad förut men det kanske jag blir framöver, man vet aldrig, ler Lena Trillelv efter ytterligare en triumf.

Segerdueller på 50 km

På den kortaste ultradistansen, 50 km, blev det tajta segerdueller på både herr- och damsidan. På damsidan vann Sara Rais på 6:42:18, 48 sekunder före Emma Lindberg. Till trean Hana Dobsicek Trefna skiljde det ytterligare en halvtimme.

På herrsidan blev det som väntat en duell mellan fyran i Ultravasan90 (och vinnaren i Ultravasan45 2017) Erik Anfält, och österrikaren Gerhard Kaufmann. Frekvent tävlande Anfält var först i mål på tiden 5:03:02, 1:22 före Kaufmann. Trean Alexis Bilak var en kvart efter, men hade ytterligare en kvart ner till löparen efter.

Lysande ultradebut av Matilda i Borås 6-timmars

En annan klassisk tävling den här delen av året är Borås 6-timmars. Den första upplagan gick 2012, under 6-timmarsloppens storhetsperiod. Det var en av hela nio olika 6-timmarstävlingar i Sverige det året, men blev tillsammans med Skövde 6-timmars direkt den största.

Foto: SOK Knallen

Rekord i antal deltagande var det senast, 2019, då Linus Wirén slog svenskt rekord med 91,540 km. Riktigt lika många var det inte i år, men 73 damer och 100 herrar kom till start och totalt 100 av dem sprang minst 45 kilometer och kommer därmed få sina resultat noterade i ultrastatistikdatabasen DUV.

Både på herr- och damsidan fick vi se starka segerresultat. Men allra mest imponerande var 32-åriga Matilda Gend från Ystad som vann damklassen på 73,198 km. Det är ett resultat som tar henne in på åttonde plats i Sverige genom alla tider. Än mer imponerande är det med tanke på att det var hennes första ultratävling och första gången hon sprang längre än 45 km.

Matilda Gend. Foto SOK Knallen

När hon fick höra att de kvinnor som sprang ungefär lika långt förra året tillhör de allra bästa i Sverige på distanser som 100 km, Ultravasan och 24-timmars blev hon själv överraskad.

Hör intervju med ultradebutanten Matilda Gend i podden Ultraaktuellt

Matilda sprang länge tillsammans med Karima Makrof, Majornas IK. Men ungefär vid maratonpasseringen började Matilda glida ifrån. Karima slutade tvåa på likväl imponerande 70,908 km, vilket är personligt rekord. Det är hennes andra ultratävling, efter att ha vunnit 6-timmars på Personliga Rekordens Tävling 2017. Trea blev Anette Ottosson på 66,262 km.

På herrsidan fick Anton Wilson, Borås Löparklubb, för första gången stiga högst upp på prispallen i en ultratävling och med 228 meters marginal passerade han för första gången 80 km i en 6-timmarstävling. Tvåa blev Björn Morén på 74,504 km, en knapp kilometer före Kent Melin på tredje plats.

Anna Lindgren är nu den ende att ha deltagit i samtliga Borås 6-timmars, som nästa år firar 10-årsjubileum.

Annorlunda upplägg i Markusloppet

Markusloppet är ett familjärt lopp anordnat av Markus Rytterkull, som gick för första gången redan 2006. För att göra det lite roligare behöver man lista ut olika gåtor och annat för att kvalificera sig.

Upplägget skiljer sig också år från år. Den här gången  hade man fem timmar att springa så långt man kunde på Skåneleden från Skrylle, men genom att springa till en självvald vändpunkt och tillbaka, med avdrag på sträckan om man kom tillbaka efter fem timmar.

Längst av de 16 herrarna kom Martin Scharp, som hann 58 km och kom tillbaka med fyra sekunders marginal. Av tre startande damer hann Marie Lennerhagen längst med 45,4 “markuskilometer”.