Svenskt rekord av Andreas Almgren

Svenskt rekord av Andreas Almgren


Det tog 46 år men nu är Anders Gärderuds svenska rekord på 5 000 meter slaget. Andreas Almgren gick under det svenska rekordet på Diamond league-galan i Bryssel. 

Det är många som försökt genom åren, och de har varit nära. Men efter 46 år och ännu fler sorger är det svenska rekordet på 5 000 meter nu äntligen slaget. Under fredagskvällen smällde Turebergslöparen Andreas Almgren till med 13.01,70 och slog rekordet med 16 sekunder. 

I ett lopp med löpare som Grant Fischer, Jakob Krop och Stewart Mcsweyn la sig Almgren bland de sista. Han passerade den första kilometern på 2.37 och den andra på 5.11. 

Vid 3 000 meter, som Almgren passerade på 7.50 (tid för 13.00), verkade det enda hindret för ett svenskt rekord vara en vägg. Svensken började samtidigt avancera i fältet och gick i fatt klungan framför sig. 

Med en kilometer kvar passerade Turebergslöparen som tolfte man på 10.29 och med ett varv kvar var det svenska rekordet dödsdömt. Med ett sista varv på cirka 60 sekunder gick 27-åringen under Anders Gärderuds svenska rekord. 

Till SVT sa han följande:

– Jag kände innan loppet att jag ville VM-kvala även om jag inte gick ut med det, och det är 13.07. Jag hade väldigt bra koll på splittiderna och kände efter två kilometer att ”jäklar vad fort det här går nu!”. Sen hittade jag någon som saktade in under tredje kilometern.

Han fortsätter:

– Det var nästan dimma de två sista varven, det var bara att försöka trycka allt vad man hade.

Rekordet kom inte som någon chock för Almgren. För SVT berättar han att han redan förra veckan hade genomfört ett träningspass där han sprungit 3 400 meter i 13.07-fart.

– Jag kände att det här är ganska bekvämt ändå.

Vann gjorde kenyanen Jakob Krop på nytt världsårsbästa, 12.46,79. Alla resultat från galan hittar ni här

Vilken comeback – rubriken aktuell igen för Glans!

Vilken comeback – rubriken aktuell igen för Glans!


Jonas Glans har ”chockat” löparsverige tidigare, och nu har han gjort det igen. Med 13:20.85 på 5000 meter på Folksam GP i Söderhamn klarade han EM kvaltiden, vann loppet och går in som fyra genom tiderna i Sverige på distansen. I Runner’s World nr 1-2021 hade Elmar Engholm en artikel om och med Jonas, och även om det hänt en del sedan dess är det en mycket läsvärd och fortsatt aktuell intervju med Jonas.

Jonas Glans, som tidigare i karriären hette Leanderson i efternamn, är ingen 31-årig nykomling utan har en lång karriär med både internationella mästerskapsmeriter, SM guld och han innehar det svenska rekordet på 10 km landsväg. Innan 5000 metersloppet vid Folksam GP i Söderhamn, visade Jonas riktigt bra form och kapacitet vid ett nationellt lopp i Hallsberg i början av juli där han med en stark avslutning sprang på 13:36.10.

Egentligen är det inte längre mycket som förvånar med Blekingesonen, men 13:20 är inget ens de bästa av löpare snyter ur sig. En sista kilometer på ca 2:32 skvallrar också om en kapacitet under Anders Gärderuds 46-åriga svenska rekord.

TEXT ELMAR ENGHOLM / FOTO DECA TEXT & BILD

EFTER EN SENSATIONELL 5:E PLATS PÅ INOMHUS EM I GLASGOW 2019 LÄMNADE JONAS GLANS MÄSTERSKAPET MED DE BEVINGADE ORDEN: ”JUST NU GILLAR JAG DET. MEN JAG KAN INTE LOVA ATT JAG SPRINGER I SOMMAR.” DET SKULLE DRÖJA 20 MÅNADER INNAN JONAS ÅTERIGEN STOD PÅ EN STARTLINJE. DET HAN DÅ GJORDE KOM SOM EN CHOCK FÖR LÖPARSVERIGE.

Vägen till SM-medaljer, landslagsuppdrag och svenskt rekord började för Jonas Glans som för så många andra – på ett gärde på Lidingö.

– Jag blev lite ofrivilligt intvingad av mina föräldrar. De åkte runt på alla de stora loppen, och då fick jag alltid springa knatteloppen. Första gången var Lidingöloppet och jag var 9 år. Jag vann direkt!

Som ungdom och junior gick det spikrakt uppåt för Jonas. Han prenumererade mer eller mindre på SM-guld i sin åldersklass och krönte sin juniorkarriär med finalplatser på junior-EM och junior-VM på 1 500 meter.

– Jag vann väl det mesta fram till jag var 19 år. Sen blev jag vuxen och då blev det andra problem.

Övergången från juniorstjärna till senior är sällan lätt. Vuxenlivet presenterar andra livsval, bortom löparbanorna. Många är de som spåtts en ljus framtid som helt enkelt tröttnat och väljer andra vägar i livet. För Jonas har dock aldrig motivationen att träna varit ett problem.

– Jag har aldrig haft problem med motivationen. När jag var 16 år insåg jag att jag ville springa för min egen skull. Det var skadorna som höll tillbaka mig.

Det skulle dröja fyra år, till sommaren 2014, tills det personliga rekordet på 1 500 meter förbättrades. Tiden 3.39,37 på Bislett i Oslo innebar inte bara att drömgränsen på 3.40 underskreds, utan även en plats till EM i Zürich. Men skador var ett återkommande tema för Jonas, både före och efter 2014.

– Jag kunde lika väl ha slutat vilket år som helst där om jag inte ”persat” på 5–6 år. Bislett var någon form av genombrott som senior.

Efter ett skadedrabbat 2015 så nådde Blekingesonen sina bästa resultat på specialsträckan 1 500 meter under 2016. I ett smått förbluffande lopp på Sollentunavallen landade han inom en halv sekund från Johnny Kroons svenska rekord från 1985. Tiden 3.36,92 är fortfarande den sjätte snabbaste genom tiderna. Ett mindre lyckat EM fick dock Jonas att tänka om.

– Det fick mig ändå att inse att 1 500 meter, i alla fall på mästerskap, inte är något för mig.

Jonas Glans vinner ISM på 3000 meter i Gävle 2018

Sedan 2016 har Jonas bara gjort ett internationellt lopp på sträckan. I stället skulle framgångar komma på den dubbla distansen. På två raka inomhus-EM har Jonas slutat 5:a på 3 000 meter, och dessutom sprungit så snabbt som 7.51,47, senast i Glasgow.

– Om jag har någon optimal sträcka så ligger den runt 3 000 meter.

Varför tror du att du har varit så framgångsrik på just den sträckan på mästerskap?

– Man tänker inte. Det bara händer, och då har man ingen anledning att inte gå med i den höga farten. Det är väl den optimala situationen för att få ett snabbt lopp i ett mästerskap.

Jonas skämtade inte heller när han sa i intervjun efter loppet i Glasgow att han ”inte kunde lova att springa i sommar”. För honom är det ett sätt att skydda sig själv från besvikelsen som motgångar ger.

– Jag måste göra så, för oftast kommer det en skada. Jag måste kunna distansera mig. Jag har pluggat under hela min karriär, och det har nog varit räddningen.

David Nilsson har varit en stor inspiration för Jonas under de senaste åren.

– Jag har tagit mycket inspiration från David. Han är seriös på sitt sätt, men hans liv skiljer sig nog mycket från vad många skulle kalla det ideala löparlivet. När han började få resultat för några år sedan så fattade jag att det kanske går att göra en satsning på ett helt annorlunda sätt.

I finalen på inomhus-EM i Glasgow placerade du dig bakom de norska bröderna Jakob och Henrik Ingebrigtsen. Tillsammans med brodern Filip utgör de nästan urtypen för en elitlöpare. Hur skiljer sig ditt liv från deras?

– Jag har ju ingen som hela tiden säger till mig vad jag ska göra. Jag har ett samarbete med min tränare, men jag tar alla beslut. Jag levde mer som de gör för fem år sedan, med en strävan att göra allt perfekt i vardagen. Men jag pallade inte att leva så. Jag började intressera mig mer för absolut lycka i livet – inte bara lycka i löparlivet.

Tjugo månader efter Glasgow-EM hade Jonas inte tävlat en enda gång. Och med ett extremt skralt tävlingsutbud under hösten förväntade sig knappast någon några sensationella resultat, allra minst från Jonas Glans. Därför väckte resultatet från 10-kilometersloppet Laufszene Invitational Run i Dresden – där Jonas Glans vann – förundran. Inte nog med att nästan ingen visste att Jonas skulle tävla, det var också första gången Jonas tävlade under sin frus efternamn. Leanderson hade blivit Glans, och Mustafa Mohameds rekord på 10 kilometer landsväg hade blivit hans. Klockan stannade på 28.08, 4 sekunder före inspirationskällan David Nilsson.

– Jag blev själv mycket förvånad. Jag var hyfsat säker på att klara 29.15.

Den största anledningen till att Jonas har flugit under radarn är hans frånvaro på sociala medier. Många elitlöpare använder sociala medier för att profilera sina karriärer och nå ut till sina supportrar. För vissa är samarbeten på Instagram det enda sättet att överhuvudtaget profitera på sin talang. Men sociala medier är väldigt ensidigt och visar sällan idrottares svåra stunder.

Har din frånvaro på sociala medier varit ett sätt att skydda dig från att både matas med ”perfektion” och omvärldens förväntningar på dig?

– Precis så. En höst körde jag av en slump samma pass på samma dag som Kalle Berglund. Han körde lite tidigare på dagen än jag, så innan jag sprang såg jag vad han hade kört och hur snabbt. Det påverkade mig. Jag måste ju springa lika snabbt som honom!

Jonas fortsätter:

– Man föreskriver vilka prestationer någon borde göra. Om jag lägger upp ett pass blir förväntningen att jag ska göra en viss prestation. Jag behöver inte den typen av målsättningar. Det blir vad det blir.

Att inte finnas på sociala medier innebär också att Jonas kan tänka på annat i vardagen.

– Mentalt har jag nog aldrig varit så lite elitlöpare som jag varit det senaste året. Jag tänker knappt på löpning. Desto mer man går in för det, desto större blir fallhöjden. Jag tar det inte på så stort allvar nu, men resultaten verkar bli desamma ändå.

En viss harmoni verkar ha infunnit sig hos Jonas.

– Utifrån skulle man kanske säga att jag inte gör allt för att bli en så bra löpare som jag kan bli. Men någonstans tror jag ändå att jag gör det rätta för att bli så bra som möjligt.

I dag bestämmer Jonas mer själv över sitt upplägg. Han har i likhet med den italienska mästartränaren Renato Canova börjat ifrågasätta veckouppläggen. Nu är träningsdagarna lite mer fristående från veckorna.
– Jag har så klart också inspirerats av Ingebrigtsens och tröskeltrenden, men dubbeltröskel passar inte mig. Min kropp klarar inte av att springa två gånger om dagen. Jag springer intervaller ungefär fyra gånger i veckan, men utan att något pass är jättetufft.

Precis som efter Glasgow-EM för två år sedan är Jonas fåordig om sina nya målsättningar.
– Det är klart att jag har saker jag vill uppleva, som ett OS eller VM. Men jag behöver inga specifika mål på vägen dit. Jag vill nog börja med att putsa mitt personbästa på 5 000 meter, och tycker också att det har varit kul med landsvägslopp. Det är en helt annan värld. Åskådarna får en helt annan uppfattning om hur fort det faktiskt går!

Om du skulle kunna säga en sak till dig själv som 19-åring – vad skulle det vara?
– Ta chansen när den dyker upp och var inte så jävla långsiktig! Jag tror att jag har gått miste om både bra resultat och roliga upplevelser på vägen genom att vara för långsiktig i min satsning.

Jonas Glans (tidigare Leanderson)
Klubb: Malmö AI
Ålder: 31 år
Bor: Malmö
Familj: Fru Frida och 1 årig son.
Yrke: Byggingenjör. Konstruktör
Meriter: Sju SM-guld, två femteplatser på inomhus-EM (3 000 meter), svensk rekordhållare 10 km
Personbästan:
800 meter: 1.51,73 – 1 500 meter: 3.36,92 – 3 000 meter: 7.51,47
5 000 meter: 13.20,85 – 10 km landsväg: 28.09 (svenskt rekord 2020)

Jonas Glans efter SM-guld tio kilometer landsväg 2021. Foto Deca Text & bild

Sarah Lahtis krokiga väg tillbaka till VM

Sarah Lahtis krokiga väg tillbaka till VM


Torsdag klockan 01.25 går Sarah Lahti in i mästerskapet. För Runner’s World berättar hon om hur resan dit varit, hur det var att komma med i OS som 21-åring och hur vägen till Tokyo sen blev.

Om du startar i Helsingborg och åker en halvtimme med bil i nordvästlig riktning kommer du till Klippan. En liten tätort med drygt 8 000 invånare, kanske mest känd för Herrevadskloster som byggdes i mitten av 1100-talet. Det är här som Sarah Lahti växer upp. 

Familjen är ofta ute i löparspåren och hennes bror är en duktig löpare. Sarah börjar följa med familjen lite då och då, hon börjar springa med mamma, sen pappa och till slut är hon med på sin brors träningar. Hon inser att hon har talang och karriären kan börja. 

Sarah är med på flera juniormästerskap och som 20-åring gör hon sitt första mästerskap som senior. På Inomhus-VM i Portland 2016 springer Lahti 1 500 meter, men blir utslagen i försöken. Några månader senare är det dock på en annan distans hon ska ta steget från duktig junior till olympier. 

Sarah berättar: 

– Det gick väldigt snabbt. Jag hade flyttat till Nederländerna 2015 och börjat träna med en ny grupp och tog ett till steg i min utveckling. Kanske inte någon OS-nivå direkt men gjorde ändå precis under 33 minuter på 10 000 meter 2015. 

Sarah Lahti under inomhus-VM 2016 FOTO: DECA Text & Bild

Även om karriären rullat på och trots att Sarah tagit stora steg i sin utveckling är OS inget hon tänker på när säsongen 2016 börjar. 

– Jag hade nog inte i huvudet att jag skulle till OS, det kom bara naturligt, säger Lahti. 

För efter att ha slagit svenskt rekord på 10 000 meter kvalar Sarah till mästerskapet på 5 000 meter. I Rio-OS senare samma år springer hon dock 10 00m och slutar på en meriterande tolfteplats. 

Tuff väg till nästa OS

Efter att ha utvecklats snabbt i några år börjar farten sakta ned. Efter OS i Rio får hon en stressfraktur men tar sig ändå tillbaka och på JEM23 2017 tar hon medalj på både 5 000 meter och 10 000 meter. Samma år slår hon också svenskt rekord på halvmaraton och kvalar till VM i London. 

Det kan låta som att kärriären, efter en liten motgång, nu fortsätter i rätt riktning. Men så är inte fallet.

– Det året var rätt mycket upp och ned, jag var ofta ganska trött i kroppen och på nedjoggen efter JEM började jag få lite ont i hälsenan. 

Sarah Lahti under JEM23 2017 FOTO: DECA Text & Bild

Trots smärtan åker hon till St Moritz för att ladda inför världsmästerskapet i London 2017, men hälsenan blir inte bättre. Det blir inte så mycket löpning som hon hoppats på under lägret och i mästerskapet tvingas hon bryta. Hon vet det inte då, men det ska ta tre år innan Sarah blir kvitt sina skadebekymmer. 

Började jobba på ett gym

Unde de tre åren som följer drabbas hon av tre stressfrakturer och tvingas till operationsbordet två gånger. 

– Jag sprang en månad sen var jag skadad tre månader. Under tre år tävlade jag bara två gånger, säger Lahti. 

Det är tufft och livet som skadad tar på henne. Så efter den sista operationen bestämmer hon sig för att nu ska det få ta den tid det tar. 

– Jag bestämde mig för att ta nio månader och inte springa och inte heller köra någon galen alternativträning. I stället tog jag det lite lugnt och gjorde grejer som “normala” människor hade gjort, typ gå på fester och ha kul. 

Hon tar ett jobb på ett gym i Nederländerna och börja sakta bygga upp sin hälsena. Pausen blir nyttig och efter ett tag börjar hon kunna springa igen på alter-g löpband (löpband som reducerar din vikt). Det tar ett år, sen är hon smärtfri igen. 

När hon kommer tillbaka till ett liv med löpning är det 2020, samma år tar hon SM-silver på 10 000 meter. Året efter är det OS och trots alla skadebekymmer kvalar Sarah återigen in till spelen där hon tyvärr tvingas bryta. 

– Jag har lärt mig att lyssna på kroppen, att springa en gång extra kommer inte göra mig till en bättre löpare. 

Lahti direkt efter OS-kvalet på Stockholms Stadion 2021 FOTO: DECA Text & Bild

VM igen – fyra år efter debuten

Under de senaste åren har Sarah Lahti och Meraf Bahta turats om att ha det svenska rekordet på 10 000 meter och 10 kilometer landsväg. 

Det är kul, vi pushar varandra att ta rekordet nästa gång. Vi gör varandra starkare och utan henne hade det varit svårt att springa snabbare, berättar Sarah. 

Meraf är tyvärr skadad och har tvingats lämna återbud till VM, det innebär att Sarah Lahti är enda svenska till start på 5 000 meter. 

Meraf Bahta och Sarah Lahti under Terräng-SM 2021 FOTO: DECA Text & Bild

Hon tycker att säsongen gått både upp och ned. Den har innehållit allt från PB på 5 000 meter till ett misslyckat lopp på Bauhausgalan. Träningen har flutit på bra även om hon haft lite problem med allergier som nu börjat släppa. Hon har känt sig stark och har målbilden klar inför försöken. 

– Går jag till final skulle jag bli supernöjd men jag vill gå i mål och känna att jag fått ut allt i loppet. Att jag inte hade något mer att ge. 

Lahti har det 16:e bästa årsbästat av de startande, 15 löpare går till final. En brasklapp måste dock lämnas in gällande löpare som Francine Niyonsaba och Eilish McColgan då dessa löpare är anmälda men saknar årsbästa på distansen. Båda två har dock ett PB under under 14.30. Försöken sänds på SVT/SVT Play, klockan 01.25 torsdag 21 juli (svensk tid).

Efter en tung höst – Mohammadreza under det svenska rekordet

Efter en tung höst – Mohammadreza under det svenska rekordet


Under lördagskvällen underskred Keep Up Running clubs Mohammadreza Abootorabi det svenska inomhusrekordet på 5 000 meter.

Det var i Sollentuna friidrottshall under Fredrikshofs Track League som Abootorabi, även kallad Reza, gjorde sitt rekordförsök. Simon Sundström var hare i loppet och passerade 3 000 meter på 8.13. När Simon stigit av, ökade Reza farten lite och kunde gå i mål på tiden 13.38,88. Mustafa Mohammeds rekord från 2006 var därmed slaget med knappa sekunden. Reza menar att jobbet som Sundström gjorde hade en stor betydelse för att rekordet kunde slås. 

– Det var mycket tack vare Simon som det gick så bra. Vi pratade innan loppet och kom överens om att börja lite långsammare för att sen komma igång med farten. Jag behöver några varv för att komma igång. 

Reza, som tidigare har tävlat för det iranska landslaget, har nyligen blivit svensk medborgare. Han kan än så länge inte tävla för sitt nya land men har skickat in en ansökan om att få byta nationalitet. Förhoppningen är att det ska vara klart till sommaren. 

Tränar sig själv

Efter att under flera år tränats av Spårvägens Kent Claesson är Reza sen i höstas sin egen tränare. Kent har betytt mycket för honom och varit en viktig pusselbit i hans satsning men i år kände han att han behövde göra en förändring. 

– Jag började tänka på maraton och trodde inte att “dubbeltröskel-systemet” skulle hjälpa mig där. Jag ville i stället testa något nytt. 

I dag lägger han upp träningen annorlunda, bland annat innehåller veckan tre stycken långpass. Två av dem är lugnare och innehåller cirka två timmars löpning vardera i 4.00-4.30 fart, medan det tredje är ett snabbare pass på 20–35 kilometer. 

– Det spelar ingen roll vad du gör för träningspass, det viktigaste enligt mig är att du tror på den träning du gör. Oavsett om det är dubbeltröskel eller om det är något annat. 

Hösten var tuff

Under de senaste åren har Rezas utveckling varit fin och anledningen tror han är på grund av att han hållit sig borta från sjukdomar och skador. 

– Jag tränar hårt och har kunnat hålla mig frisk, det gäller att ha koll på både kost och återhämtning.

Men även om utvecklingen varit fin de senaste åren så var hösten tuff. 

 – Jag hade lite problem mentalt i höstas när mamma gick bort och jag inte kunde vara där. Det var anledningen till att jag fick bryta två lopp, huvudet var inte med mig. 

Trots den tuffa perioden tränade han på och det slitet har nu gett resultat. 

Reza under tävlingen 25 varv till Tokyo FOTO: DECA Text & Bild

Efter att ha spenderat en månad på läger i Etiopien i vintras kom ytterligare ett lyft. Reza åkte dit med fokus på maraton men kände under de snabba passen att kroppen svarade bra. Tankarna började då komma på att springa ett 3 000-meterslopp under vintern.

Han bestämde sig någon vecka innan det var dags och det hela slutade med att han var knappa två sekunder från kvalgränsen till inomhus-VM. Säsongen fortsatte med ett maratonlopp i Sevilla där hans tid 2.17.36 innebar att han klarade lag-kvaltiden för EM i München i sommar. 

Härnäst väntar ett maratonlopp i april, antingen i Tyskland eller i Österrike. I sommar hoppas han kunna kombinera en maratonsatsning med en del lopp på bana. Drömmen är att springa både maraton på VM i Eugene, och 5 000 eller 10 000 meter på EM. Efter vinterns framgångar är han på god väg att lyckas.