Stark Camilla Lindholm visade storform i Barcelona

Stark Camilla Lindholm visade storform i Barcelona


Stort grattis till en fin prestation i Ironmantävlingen Barcelona, vilket race du gjort! Berätta kort om tävlingen.
– Tack! Vädret och förhållandena upp till tävlingen var perfekta, havet lugnt och cykelbanan galet snabb och platt. Men lagom till start drog ett oväder in som fick hela havet att storma, vilket gjorde simningen svårnavigerad. Ut på cyklingen lyckades jag tappa mina flaskor med energi och salt. Detta i kombination med glesa vätskestationer på både cykel och löpning fick ödestigna konsekvenser då jag fick en extremt tung löpning. Ett tag trodde jag inte att jag skulle lyckas ta mig i mål.

Hur planerade du tävlingstaktiken?
– Planen var att hålla mig tätt intill Lena Holmgren på simningen så att jag skulle kunna simma rakt, vilket jag har svårt för. Just denna dag hade tyvärr även hon svårt att navigera så det blev mindre lyckat. Annars har cykelformen känts väldigt bra, och planen i den grenen var att hålla den watt jag tränat på, vilket var betydligt högre än den jag hade i Kalmar. Och det lyckades jag med.
Målet med denna tävling var att slå personligt rekord, och när jag kom av cykeln trodde jag att det skulle kunna bli nytt svenskt Ironman-rekord om jag lyckades springa på under 3 tim och 6 min, vilket jag gjort förr. Men så blev det tyvärr inte denna dag.

Vad var tuffast?
– Löpningen, helt klart. Det var fruktansvärt att springa tom på energi- och saltbrist. Dessutom var det 3 km mellan varje vätskestation så det blev svårt att komma ikapp med energiintaget. 

04:43:04 på cykeln, andra bästa tiden av samtliga tjejer på tävlingen. Berätta, vad gör dig så stark på cykeln?
– Det beror på många saker kombinerat. För det första var banan extremt snabb så jag förstod att ett personligt cykelrekord var möjligt och troligt. Sen förekom mycket drafting som jag hanterade bra genom att ligga många meter bakom de stora grupper som bildades. Dock ger ju detta en draftingeffekt i alla fall, å andra sidan lyckades jag köra förbi ett par av dessa gigantiska grupper vilket kostade mycket energi.
En annan sak vi jobbat på inför den här säsongen är att vi finputsat min sittställning, vilket bidrog en del. Alldeles innan den här tävlingen passade jag också på att byta kedja, vilket gav en riktigt bra effekt för mig. Träningsmässigt har jag cyklat mycket varierat – allt ifrån maxfart till lätt distans och mycket styrka på cykeln.

Vad ska du göra nu?
– Återhämta mig, vila och äta det jag vill! i helgen ska jag också gå en utbildning som jag velat länge. 

Fler planerade tävlingar?
– Beroende på hur återhämtningen går så planerar jag ytterligare en tävling. Vilken är idag oklart, men jag får återkomma med det. Kroppen börjar längta efter säsongsvila men blir det en tävling till så blir den rätt snart då jag ska gifta mig i slutet av november.

Har du några tips du kan dela med dig av om man vill göra sin första Ironman? 

  • Sätt inga tidsmål eller placeringsmål för din första tävling utan gör den till en lustfylld tillställning
  • Träna om möjligt open water-simning
  • Testa inget nytt under tävlingen som till exempel kläder, utrustning, energiintag eller energimängd. Träna som du ska tävla den sista tiden innan
  • Ta det lugnt, de flesta bryter för att de kör för hårt eller inte kan hantera/planera sitt energiintag
  • Underskatta inte vikten av salt. Kissar du ofta, ät mer salt. Har du inte kissat på 12 mil, drick mer
  • Kom i tid till tävlingsområdet, ta dig tid att lära känna ditt växlingsområde och provkör gärna banan innan tävlingen om det går
  • Undvik en sista megaträning. Bättre komma lite undertränad än lite övertränad
  • Ha kul och påminn dig själv om varför du gör detta!
Spring i Barcelona

Spring i Barcelona


Redan första kvällen i Barcelona ger jag mig ut och springer. Det var några år sedan jag var här sist och jag vill snabbt undersöka om staden ser ut som jag minns den. Och det finns förstås inget bättre sätt att upptäcka, eller återupptäcka, en stad på än med löparskorna på fötterna.

Klockan närmar sig visserligen nio på kvällen men jag tänker att en liten tur hinner jag ändå med, samtidigt som jag skänker katalanernas sena matvanor en tacksamhetens tanke. Någon risk att jag missar middagen är det inte. Det är dessutom helgkväll och då sätter man sig inte till bords förrän klockan drar sig mot midnatt.

Havet, staden och dofterna
Mitt hotell ligger på en sidogata till Las Ramblas så jag promenerar snabbt ner till Columbusstatyn – Monument de Colom – och fortsätter sedan strandpromenaden norrut mot stadsdelen Barcoloneta och stranden Platja St. Sebastiá. Det här var ett av de områden som rustades upp inför de olympiska spelen 1992 och från mina första besök i staden i mitten av 1980-talet är skillnaden stor. Renoveringen av den låga, täta bebyggelsen, som traditionellt varit hemvist för fattiga fiskarfamiljer, har onekligen gjort att den ruffiga stadsdelen förlorat en del av sin genuina känsla, den som jag gillade så mycket som ung tågluffare. Samtidigt har området blivit mer tillgängligt, inte minst för människor som sysslar med någon typ av fysisk aktivitet, något som jag snabbt upptäcker när jag efter en stund kommer ned till vattenbrynet. Här är det fullt av människor som springer, cyklar, åker inlines eller bara är ute och går med hunden. Jag stannar och stretchar en stund bara för att få insupa atmosfären ordentligt. Medelhavet rullar in mot stranden, storstadens glittrande ljus lyser upp kvällshimlen och doften från fiskerestaurangerna letar sig in i min näsa. Jo, tänker jag, Barcelona är fortfarande Barcelona.

Överallt och hela tiden
Barcelona är en tät, hektisk, pulserande och liberal stad. Det katalanska frisinnet genomsyrar inte bara arkitekturen, modet och designen, utan även livet på gator och torg. Atmosfären är uppsluppen, välkomnande och kreativ. Det är också en stad som lämpar sig för långa, vindlande och oplanerade promenader, inte minst därför att du aldrig befinner dig långt ifrån en tapasbar där du snabbt och billigt kan fylla på med ny energi. Bli inte sittande för länge bara, för det finns ännu mer att upptäcka bakom nästa hörn, och nästa … Den berömda gatan Las Ramblas som skär genom Barcelonas hjärta mellan Plaza de Catalunya och Columbusstatyn i hamnen är förstås ett måste. Liksom Barri Gotico, de gamla gotiska kvarteren som känns som en ändlös labyrint med oaser i form av små lummiga torg som plötsligt dyker upp i slutet av en trång gränd. Glöm kartan en stund och tillåt dig själv att gå vilse. Men även om jag älskar den här delen av Barcelona kan jag tycka att det är lite svårt att springa här. För en svensk som mest springer i storskogen och är van att ha gott om svängutrymme är det lite väl trångt. Som tur är det finns det många andra lättillgängliga och inspirerande platser för löpning. Och i Barcelona springer man både mycket och gärna. Överallt, och vid varje tidpunkt på dygnet, till och med långt efter midnatt, är det gott om joggare ute och rör på sig.

Jogga med Gaudí
Jag noterar också att det senaste, tajta och glansiga sportmodet lyser med sin frånvaro – lite förvånansvärt med tanke på att Barcelona är en designtokig stad. Istället tycks folk kasta på sig lite vad de råkar få tag på: urtvättade t-shirtar, säckiga joggingbrallor, badbyxor och till och med avklippta jeans. Det är en avslappnad attityd som stämmer bra överens med stämningen i staden i övrigt. Personligen tycker jag att det är en svårslagen upplevelse att springa utmed havet. En annan möjlighet är dock att prova någon av Barcelonas parker. Centralt finns inga parker som är så stora som Hyde Park i London eller Central Park i New York, men i flera av dem kan man ändå ta sig en springtur. I Parc de la Ciutadella strax intill Barcoloneta och i Parc Guëll i nordvästra Barcelona får man dessutom en inblick i arkitekten Antonio Gaudís fascinerande skapelser på köpet. Gaudí är förstås mest berömd för – det ännu oavslutade – katedralbygget La Sagrada Familia, men jag anser att det är i det lite mindre formatet, där hans humoristiska och lekfulla sida kommer fram, som Gaudi är som bäst. Titta bara på ”pepparkakshusen” i Parc Guëll, eller de organiskt svängda mosaikbänkarna som finns lite här och var.

Linbana till stranden
Har du lite mer tid kan du tag dig till de populära rekreationsområdena Tibaido eller Montjuïc strax utanför stadskärnan. Här har man dessutom en fantastisk utsikt över Barcelona. Berget Montjuïc har en spännande, ärofylld men också våldsam historia. Inför världsutställningen 1929 levde området upp, liksom under de olympiska spelen 1992. Från dessa två perioder härstammar också många av byggnaderna – vill du ha extra inspiration kan du ta en tur förbi Olympiastadion. Åren emellan var däremot en ond tid för Montjuïc, och hela Spanien. Under Francos 40 år vid makten var det här som diktaturens motståndare fängslades, torterades och dödades av den hemliga polisen. Det var också på Montjuïc de första invånarna i området slog sig ner långt tidigare. Läget på berget med klar sikt över bukten var strategiskt rätt. Men snart upptäckte man att det var jobbigt att ta sig upp för berget och istället växte en bosättning fram nere vid vattenlinjen. Det är också något som dagens löpare märker. Upp hit lutar det ordentligt så det gäller att ta det lite försiktigt. Stoppa några mynt i fickan så kan du köpa vatten på något av kaféerna vid toppen, till exempel vid Castell de Montjuïc. Hit finns det också en stig som slingrar sig längs med bergets kant med en vidunderlig utsikt över Medelhavet. Har du ingen lust att springa utför kan jag rekommendera att du hoppar på linbanan som går förbi Columbusstatyn, över hamnen och ända ner till stranden. Ta sedan ett dopp om vädret tillåter och avsluta med lunch på någon av de många strandbarerna.

TVÅ SNABBA LÖPARTIPS
Passeig de Colom och Barcoloneta
Börja vid Columbusstatyn och följ strand-promenaden ner till Barcelonas livliga stränder.

Montjuïc
Det gröna berget strax söder om Barcelonas stadskärna som också var centrum för de olympiska spelen 1992.