Succén Stockholms Bästa har gått i mål

Succén Stockholms Bästa har gått i mål


Den sista etappen i succéloppserien Stockholms Bästa har nu gått i mål – på toppen av Hammarbybacken. På åtta olika banor, kanske Stockholms bästa, har över 1 200 löpare antagit utmaningen. I den prestigefyllda kampen om att bli bästa löpare totalt var det Sandra Eriksson och David Nilsson som tog hem titlarna.

Det var tävlingsmomentet som stod i fokus för loppserien Stockholms Bästa. Målet med hela arrangemanget var att erbjuda ett coronasäkert alternativ med kontrollmätta banor och riktig tidtagning under våren.

Tävlingsmomentet behöver däremot inte handla om att tävla mot andra. För de flesta var nog det allra viktigaste att få springa på nya fina banor i vackra omgivningar runt om i Stockholm – samtidigt som man fick utmana sig själv.

Just utmaningen var i fokus även på det sista loppet, det 8,7 kilometer långa Nackareservatet. Banan avslutades med en mjölksyrefylld (i alla fall om man sprang uppför) löpning de sista 300 meterna upp till toppen av Hammarbybacken – den brantaste vägen.

En tävling i tävling fanns det också här, med en mellantidssträcka från botten av backen upp till toppen. Snabbaste löpare och vinnare av Hill Trophy, vars namn vill hylla banläggaren Micke Hill som komponerat alla banor, blev Filippa Ramberg på damsidan med 3.11,91 och på herrsidan var Erik Andrén snabbast med 2.23,88.

De kanske mest prestigefyllda titlarna, där även prispengar delades ut, handlar om den så kallade ”totalen”. I totalen räknades de fem bästa loppen, där prestationen på respektive lopp graderades i förhållande till den snabbaste tiden av alla på loppet. Alla löpares tider omvandlades till decimaltal, varefter den snabbaste tiden i loppet delades med löparens tid. Så från vinnartidens 100 procent räknades en fallande procentsats ut beroende på hur långt efter man var. Procentsatsen ändrades sedan till poäng, som delades ut till alla löpare på varje lopp.

Sandra Eriksson vann totalen på damsidan (Foto från @steeplesandra)

På damsidan stod det klart redan inför det sista loppet att Sandra Eriksson, elitlöpare tävlande för Finland, skulle vinna. Sandra var även snabbast på sista deltävlingen. Kampen bakom henne var desto tuffare, men slutligen tog Malin Gibrand hem andraplatsen före Hill Trophy-vinnaren Filippa Ramberg (topplistan ser du nedan).

David Nilsson tog hem totalsegern efter vinsten i Nackareservatet 8,7 km lopp (Foto RW)

På herrsidan blev det ett skifte i toppen på sista loppet, då elitlöparen och den svenska rekordhållaren på 5 kilometer väg, David Nilsson, vann Nackareservatet-loppet. I och med det passerade han Niklas Jonsson precis, som därmed blev tvåa totalt. Trea på herrsidan i blev Per Wangel, före detta fyrfaldig svensk mästare i triathlon (topplistan nedan).

Alla löpare som genomfört loppen ska dock lyftas. Tittar man på de olika åldersklasserna och yrkesklasserna hittar man många starka resultat. I lagtävlingen tog slutligen FK Studenterna Team hem titeln före AnyPace Sweden och Team VMPS.

Resultat topp 10 i ”totalen” herr/dam

Alla löpare som har deltagit i loppserien får nu vara med i utvärderingen – för det finns säkert fler fina och utmanande banor att lägga i framtiden.

TILL RESULTATEN STOCKHOLMS BÄSTA

I rullmenyn under ”Lopp” väljer du ”Totalt ” om du vill se totalen. Sedan kan du under ”Klass” filtrera på både damer och herrar liksom efter alla olika branscher som man kunnat ange vid anmälan.

FOTO: Annica Zion

Svenska hopp i spansk mara

Svenska hopp i spansk mara


På söndag avgörs elitversionen av Valencia Marathon med flera intressanta svenska löpare i de superstarka startfälten. Vi stämmer av läget i svensklägret med de svenska damernas coach Christian Mundt.

Som med alla storlopp under 2020 har det funnits en osäkerhet om erkänt snabba Valencia Marathon ens skulle kunna genomföras med en begränsad elitgrupp. Med bara några dagar kvar till start, som är på söndag 6 december, verkar det som att loppet verkligen kommer bli av.
För Sveriges del finns det stora förhoppningar på de fem svenska löpare som har fått startplatser i loppet. Kan David Nilsson eller Mikael Ekvall bli första svenskarna under 2.10?
Kan Carolina Wikström springa till sig en OS-plats? Får debutanten Sanna Mustonen sitt stora genombrott?

”Team Mundt” på plats i Valencia. Carolina, Christian & Sanna.

Christian Mundt, som vi skrivit tidigare om i Runner’s World, coachar flera svenska elitlöpare. Han är på plats med två av löparna i ”Team Mundt” i Valencia: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Vi ringde upp Christian för att stämma av läget i svensklägret.

Hallå Christian, hur har det gått för er under resan till Valencia med tanke på de restriktioner som råder?
– Vi kom ner i tisdags eftermiddag, och resan gick bra. Det har inte varit några större skillnader mer än att vi ska ha munskydd. Det krävdes även ett negativt coronatest inom 72 timmar innan man anlände till Spanien. Detta var däremot inget vi behövde visa när vi kom in i Spanien.

Hur är vädret och hur ser prognoserna ut inför loppsöndagen?
– Det är runt 15–16 grader och solen tittar fram, men det ska bli något kyligare på söndag. Prognosen säger runt 8 grader vid start och sedan efter hand ska det stiga till runt 11 grader. Så det är ganska ideala förhållanden för löpning. Sedan står det att det ska vara 7 sekundmeter i vind, men banan går inte vid vattnet i år så jag vet inte hur vindkänslig den är.

Det är alltså en annan bana i år?
– Ja, det är en tvåvarvsbana. Det går en elithalvmara innan helmaran, maratonlöparna springer två varv på samma bana som halvmaralöparna gör ett varv på.

Du har två aktiva på plats: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Hur lyckades ni få platser? Jag har förstått att startplatserna är oerhört eftertraktade eftersom det inte arrangeras så många lopp?
– Vi anmälde oss redan i januari och sen när loppets ”My best 42”-program öppnade i mars eller april anmälde vi oss även till det och kom in direkt. Sedan dess har det varit klart, och jag har hela tiden utgått från att det kommer bli av. Valencia har varit det stora målet som vi drivit träningen mot, både för Sanna och Carolina, under hela året.

Ni har varit väldigt öppna med den träning ni genomfört via sociala medier, vilket kanske inte alla elitlöpare är. Hur tänker du runt denna öppenhet?
– Om folk tycker att det är lite spännande att få se vad vi gör i träningen så visar jag gärna det, jag har inga hemligheter. Jag gillar själv att kolla vad andra gör. Om vår träning kan inspirera andra när det gäller upplägg på pass är det bra, även om det blir enskilda pass som tas ur en helhet. Träningen är individuellt upplagd för både Sanna och Carolina och den helheten kommer ju inte fram – det är ju mycket mer som påverkar än de enstaka pass vi redovisar.

Både Sanna och Carolina har tränat mot samma mål nu under en längre tid – har de ändå kört efter helt skilda upplägg?
– Ja, de har haft ganska olika upplägg även om jag tänker på maratonträning utifrån ett visst sätt. Så det finns många likheter i deras scheman men också tydliga skillnader. De har bland annat tävlat i olika lopp under året och de inslagen måste ju passas in i schemat. Sedan utgår jag mycket från farter i min träning, och eftersom deras tidsmål är olika skiljer det sig även där också. Men vi har synkat flera pass också, för att kunna utnyttja varandras sällskap och styrkor och få in den sociala biten också. Det är viktigt när man tränar så här hårt.

Kan du dela med dig av något enskilt pass inför loppet som Sanna och Carolina kört och som du tycker gått riktigt bra?
– Carolina körde ett 40 kilometer långt pass 3–4 veckor innan loppet. Hon sprang första 28 kilometerna med ett snitt runt 3.52 min/km, och de sista 12 kilometerna i maratonfart. Då låg hon på 3.27 min/km i snitt, inklusive lite kupering ute på Gärdet i Stockholm. Det var ett oerhört starkt pass.

– Sanna gjorde ett 25 kilometer långt pass med 16–17 dagar kvar till Valencia. Då sprang hon på 98 procent av sin maratonfart, snittet var 3.37 min/km, vilket var snabbare än planen. Jag fick bromsa henne efter halva passet för hon gick på så starkt, dessutom var det ganska mycket vind och bara precis över noll grader. Då såg vi att det finns fog för det mål vi siktar på.

Finns det ett tydligt tidsmål för både Carolina och Sanna?
– Jag tränar väldigt mycket utifrån vad vi har för tidsmål. För Carolina tror jag att det kanske krävs under 2.27 för att SOK ska vilja ta ut henne till OS, vilket finns med i målbilden. Så det är det tempot vi utgått från i träningen. Sedan vet vi inte hur farthållningen kommer se ut på söndag, vilka farter klungorna kommer hålla. Men det vore idealiskt att öppna den första halvan på 1.13.30 för Carolinas del.
– För Sannas del har vi tränat för att gå under 2.30, vilket innebär 3.33 min/km i fart. Där räknar jag med att det kommer finnas en grupp som satsar mot den internationella OS-kvalgränsen för damer (2.29.30). Så tanken är att gå med där för jag tycker att Sanna är redo för det. Det ska bli oerhört spännande att se om hon får ut allt på maran, som är en distans jag tror passar henne väldigt bra.

Sanna är debutant på maratonsträckan medan Carolina är något mer erfaren. Lägger du någon aspekt på det som coach?
– Nej, jag tänker inte så mycket på det. De sista åtta veckorna innan loppet är till för att förbereda dem både fysiskt och mentalt på hur det kommer att kännas. Passen är uppbyggda utifrån att de inte är rädda för sträckans utmaning. Känslan ska vara att de är tränade för det här och jag har gjort allt jag kan för att de ska nå dit.
– Så det är lika för de båda, även om oron för hur det verkligen känns efter 35 kilometer kanske infinner sig lättare om man är debutant. Det är ju något Sanna inte känt än, men som Carolina upplevt några gånger. I det avseendet är det kanske en liten skillnad när det gäller vilka mentala strategier de tar med sig in i loppet, att man som debutant har ett ännu större behov av en tydlig mental strategi.
– Sen är det andra saker som skiljer. Carolina går ju in i loppet med mycket större yttre förväntningar på sig än vad Sanna har. Sanna är lite mer ”underdog”.

Hur viktig är den mentala förberedelsen?
– Den är viktig. Jag tycker att man ska ha en ”gameplan” och en palett med strategier som man kan ta till för att tackla olika känslor och scenarier under loppet. Det kan vara allt från delmål till ord man kan ta fram för att trigga sig själv, eller rent tekniska delar i löpningen som man kan fokusera på. Man måste ha med sig att det får vara jobbigt, och det är ju en del i varför jag lägger upp så långa och tuffa pass i träningen mot loppet – man får känna att det är jobbigt men man klarar det ändå.

Kör ni några pass på plats i Valencia?
– Ja, vi startade i onsdags med ett lätt distanspass på morgonen för att jobba resan ur kroppen. På eftermiddagen åkte vi upp till arenan där de slog världsrekord nu under hösten på 5 000 och 10 000 meter. En maratonuppvärmning och sedan en 5:a i maratonfart stod på programmet. Torsdag, fredag och lördag blir det relativt kort distanslöpning i lugn till moderat fart, där vi lägger in några ”hundringar” under något av passen.

Har tjejerna samma energi- och vätskeplan för loppet?
– Nej, den skiljer sig lite åt. Carolina kör bara gel i kombination med vatten. Det gör det hela ganska enkelt eftersom hon kan ha med sig gelen själv och inte heller riskerar att missa någon flaska. För Sannas del har det varit en utmaning att hitta något som funkar bra med magen. Där har vi med oss gels, men försöker att hålla oss till sportdryck i den mån det går.

Vi ser med spänning fram mot att följa Carolina och Sanna, liksom Mikael Ekvall och David Nilsson på herrsidan, i Valencia på söndag!

TILL Maratón Valencia Trinidad Alfonso EDP

TOPPFOTO: Deca Text & Bild på Carolina Wikström

Så tog David Nilsson det ”omöjliga” maratonrekordet

Så tog David Nilsson det ”omöjliga” maratonrekordet


I hela 36 år stod sig Kjell-Erik Ståhls svenska rekord från VM i Helsingfors 1983. Men i december förra året förflyttades rekordet till historieböckerna. Då sprang RW:s krönikör David Nilsson på fenomenala 2.10.09 i Valencia Marathon – och här får du veta allt om hur det gick till.   David, som tävlar för Högby IF, har visat riktigt bra form ända sedan Berlin Marathon i slutet av september. Där förbättrade han sitt personbästa på maratondistansen till 2.11.50. Och i december skrev han inte bara in sig i historieböckerna utan tog även ett stort steg mot världstoppen på sträckan. Med tiden 2.10.09 underskred…