Jonas Colting vs Axa – Kolhydratsbluffen

Jonas Colting vs Axa – Kolhydratsbluffen


Jag syftar givetvis på kolhydratlobbyns gemensamma ansträngningar att förleda oss i vår syn på mat, näring och energi så att vi från späd ålder fastnar i ett näst intill oåterkalleligt beroendebeteende. Det handlar om det fanatiska ätandet av flingor, gryn, bröd, pasta och andra raffinerade produkter av i bästa fall tveksam, i värsta fall usel kvalitet.
I bräschen för denna kampanj går marknadsledande AXA som också haft vänligheten att ta fram en informationsfolder som heter ”Uppladdningen”, vilken i princip varje barn- och ungdomsidrottare under de senaste 25 åren blivit pådyvlad, inklusive jag själv.
Som intet ont anande och ambitiös knattesimmare följde jag lydigt de råd som angavs. Vad jag kunde läsa var att matens primära funktion är att fylla på musklernas energidepåer. Så jag tog en bit bröd till. Därtill extra mycket gröt på morgonen och flingor så att tänderna värkte. Att den påföljande tioårsperioden bjöd på viss idrottslig framgång, men också ständiga infektioner, frekventa blodsockerfall och långt ifrån optimal uthållighet betraktade jag som normalt. Andra idrottare satt ju i samma båt, i alla fall i vårt land. Svenska skidåkare gjorde det närmast till norm att vara mer sjuka än friska, vilket blivit tydligare år för år.
Inte förrän jag i mitten 90-talet kom i kontakt med utländska influenser och nya rön så gjorde jag förändringar som hittills givit fyra EM- och VM-medaljer samt två segrar i Ultraman-VM.
Vad jag lärde mig var att hälsa och fysisk förmåga är två helt olika saker och att bara för att man har sju liter i syreupptagning och lungor som en häst så betyder det inte att man är frisk eller har en hälsosam livsstil. För vad är den syreupptagningen värd om man ligger till sängs med halsfluss för hundrade gången? Kort sagt: Vad spelar det för roll om man har väl så energifyllda muskler om man inte har en tillfredsställande hälsa?
Och där har vi den springande punkten i mitt anbefallna paradigmskifte: Matens huvudsakliga uppgift är att fylla på våra hälsodepåer och inte musklernas inbillat tomma energidepåer!
För om energi till musklerna är matens primära funktion så kan vi lika effektivt fylla på energi med ett halvt kilo lösgodis, som med en kastrull sönderkokta makaroner.
Våra hälsodepåer kräver dock långt mer omsorgsfullt ätande än så. De kräver ett ätande baserat på oraffinerade livsmedel utan näringsfattiga kolhydrater – livsmedel som människan konsumerat i alla tider. Kött, fisk, ägg, grönsaker, nötter, frukt, oljor, bladväxter och annat som i regel inte ryms på tallriken när mjölmaffian ockuperat hela måltiden med kladdig pasta.
Och varför skulle våra så kallade energidepåer vara tomma? Hur kan vår rörelseenergi vara förbrukad när vi som regel har åtminstone 100 000 kalorier tillgängliga för förbränning i våra fettdepåer? Varför inte istället äta och träna så att vi maximerar fettförbränning och hälsa istället för att bygga vårt ätande och tränande på de i bästa fall 2000 kalorier som finns lagrade som muskelglykogen? Prata om att gräva en grop för att ställa stegen i så att man kan tvätta fönstret på bottenvåningen.
Och man kan ju fundera på hur våra förfäder som bevisligen var nomader, jägare och samlare klarade sina dagliga vedermödor när inte dagens livsmedelsindustri fanns där med sina sockrade flingor.
Till sin hjälp har kolhydratmaffian en mängd dietister och kostrådgivare som helt ogenerat förmedlar kolhydratsmaffians köpta information som om vore den fakta huggen i sten och levererad av Moses själv. Matens och näringens tio budord enligt pastaguden. Uppenbarligen har dessa så kallade experter aldrig sprungit ett steg själva, annars skulle de inte rekommendera folk att äta en stor pastaportion två timmar före ett lopp. Dietisten som lobbyist förmedlar budskapet att fett är farligt, protein ett nödvändigt ont och att allt med prefixen lättlight-, mini och diet är att föredra, så länge man orkar äta en makaron till! Detta är ju en skrattretande paradox då fett (även mättat), och protein alltid varit människans basföda, medan det vita sockret funnits att tillgå i endast 200 år. Det är uppenbart vad som är sämst och mest genetiskt främmande för oss.
I tider där det inte går att blunda för modern forskning, empiri och sunt förnuft och där till och med Livsmedelsverket tvingas ändra sina rekommendationer till förmån för mer fett och protein på kolhydraternas bekostnad, så ägnar sig svensk idrott i stort åt att stoppa huvudet i sanden och fortsätter att dela ut ”Uppladdningen” i parti och minut.
Fett och protein i naturlig form, liksom oförädlade kolhydratkällor, gör oss friska och starka och uthålliga. Det typiska mjöl-, gryn- och sockerprodukterna som varje svensk förknippar med Vasalopp, maraton och andra kraftprov gör oss i längden feta, sjuka och trötta. Det är paradoxalt att se alla dessa motionärer, framförallt skidåkare och cyklister, som är långt mer aktiva än medelsvensken, men som ändå bär på en ansenlig övervikt runt mage och rumpa. Visst cyklas det 10 mil på söndagen, men då laddas det med pastamiddag och grötfrukost. Sedan äter man tre energikakor på cykeln. Efter uträttat värv blir det något sött som belöning och det blir en enda cirkel av socker in och socker ut. Insulinet går på högvarv medan kärlekshandtagen växer, så man köper det nya lättmargarinet, det vill säga minskar fettet istället för de snabba kolhydraterna.
Socker och raffinerade kolhydrater har en uppgift under längre tävlingar då kroppen använder både fettoch kolhydratsdepåerna. Detta kallas ”train lowrace high” och är vad jag personligen tillämpar och det har ingen likhet med det konstanta frossandet av undermåliga kolhydrater till varje måltid som annars är norm i Sverige. Idrott och motion syftar till hälsa och då måste maten också vara hälsosam.
Och den som fortfarande tror att Gunde figurerade i reklamfilm för att gröt var så förbannat gott, önskar jag fortsatt sköna drömmar.

Jonas Colting

 

Axas Replik:
Jag träffar hundratals idrottare varje år och ingen hade varit gladare än jag om de ätit mer frukt, bär, grönsaker, fisk och nötter. Detta tar jag upp varenda gång jag träffar dem. Det är dock viktigt att inse att inte alla brinner, har tid eller ork, för matlagning. Kan du lära 17-åriga fotbollsspelare att, när de kommer hem efter en dag på fotbollsgymnasiet och kvällens klubbträning, svänga ihop en quinoa med lax är jag den första att gratulera.
Tyvärr är verkligheten en annan. Studier visar att ungdomar slarvar med frukosten (1), att endast hälften äter grönsaker varje dag och att 20-25 % av deras dagliga energiintag kommer från godis, chips, läsk (2). Det är där vi måste börja när det gäller den största delen av befolkningen.
Både jag och mina kollegor är väl medvetna om den senaste utvecklingen och informerar gärna om Train LowCompete High då vi träffar uthållighetsidrottare. Men vi går inte ut med att det är den enda sanningen. Fortfarande är relativt få studier gjorda och den jag tror du syftar till (Saltin et al. J Appl Physiol 98:93-99, 2005) är gjord på 7 försökspersoner som gör benspark i ett laboratorium. Ganska långt ifrån verkligheten alltså, men det är upp till var och en om man vill testa!
Såväl IOKs och SOKs kostrekommendationer samt mängder av kollegor som jobbar med elitidrottare i övriga världen förespråkar samma budskap som vi. Senast i höstas var vi på konferens i Birmingham och träffade flera av Europas mest framstående nutritionister som till vardags jobbar med allt från framstående olympier till Chelseas fotbollslag. Tror du på fullt allvar att vi skulle ha lyckats påverka dessa människor att gå ut med vårt budskap eller att Uppladdningen är den enda kurslitteraturen på de universitet runtom i världen som utbildar nutritionister och dietister? I så fall har du högre tankar om oss än vi själva har.
Du skriver att oförädlade kolhydratkällor (samt fett och protein) gör oss friska, starka och uthålliga. Jag kan inte annat än att hålla med dig och därför förespråkar jag just detta. Vet inte varifrån du har fått att dietister och nutritionister skulle säga att fett är farligt och protein ett nödvändigt ont samt att vi rekommenderar light- och lättprodukter till idrottare, men hursomhelst så stämmer det inte. Sockriga frukostflingor och vitt bröd är inget jag rekommenderar (annat än i återhämtningssyfte).
Men hur du kan kalla gryner som rågflingor och havregryn för raffinerade kolhydrater av usel kvalitet kan jag inte begripa. Menar du på fullt allvar att du anser en tallrik naturell yoghurt med havregryn eller müsli tillsammans med blåbär, linfrön och pumpakärnor, är en dålig frukost? Vad gäller pasta antar jag att du är medveten om att pastan innehåller långsamma kolhydrater och alltså inte gör så att insulinet åker berg- och dalbana. Men för den som, oavsett anledning, inte vill äta pasta, finns många fina alternativ, quinoa, matgryn och bulgur till exempel.
Exemplet du nämner om medelsvensken som cyklar 10 mil på söndagen, men för övrigt inte rör på sig, har naturligtvis inget utrymme för gigantiska pastaportioner, utan behöver som många andra lära sig vad en normalportion är och dessutom välja fullkornspasta. Än viktigare är att han troligen bör öka mängden grönsaker, bär och frukt, dricka mindre läsk och äta färre bullar. Och viktigast av allt, inte röra på sig en dag i veckan, utan sju.
Beteendeförändringar tar tid och måste få ta tid. Har du hittat ett kostupplägg som passar dig så fortsätt med det. Jag tycker dock det blir farligt om man efter att själv ha provat något går ut med detta som en allmän sanning och förkastar allt annat.
Att en person som är så kritisk till raffinerade kolhydrater kritiserar Gundes reklam för en naturlig och osötad produkt som gröt samtidigt som han själv är sponsrad av Red Bull får mig osökt att tänka på stenar och glashus.

Karin Magnusson, leg. dietist, AXA Sports Club

_______________________________

1. A Sjöberg et al. (2003): Meal pattern, food choice, nutrient intake and
lifestyle factors in The Göteborg Adolescence Study, Eur. J of Clin Nutr. 57,
1569-1578 

2. H Enghardt et al. (1998): Kostvanor hos ungdomar i Trollhättan och
Uppsala: ”Ungdom mot år 2000” Scand. J of Nutr. 42, 21-24.

 

Diskutera: Kolhydratsbluffen