Vilken ULTRA-SM helg det blev i Växjö. Förhandsfavoriterna levererade verkligen – bland annat i form av ett nytt svenskt 24-timmarsrekord av Elov Olsson. Kampen om medaljerna blev också riktigt tight på några distanser.
Elov Olsson Ockelbo SK
Ockelbos Elov Olsson, som vi skrev om inför loppet, inte bara vann 24-timmarsloppet på herrsidan utan pulveriserade det tidigare rekordet. Med 284 kilometer och 699 meter på 24 timmar tog han tidigare rekordet med drygt 12 kilometer. Det innebär att Elov höll 5:03 per kilometer i snittfart – under ett helt dygn! Bryter man ned det så innebär det 28 x 10 kilometer på 50,5 minuter per mil utan vila, eller 6,7 maratonlopp på ett dygn. En mycket imponerande löpning av Elov med andra ord, där hela sträckan avverkades på ett cirka 820 meter långt varv vid sjön Trummen i Växjö.
Bakom Elov satte 2:an Mikael Gottberg nytt personligt rekord och tog sig över den stipulerade VM-gränsen (260 km) med sina 260,638 km. Bronset gick till tidigare rekordhållaren Torbjörn Gyllenbring på 257,854 km.
Kvinnliga 24-timmars
Therese Fredriksson, Borås LK, SM-guld 24h
På damsidan blev det en kamp ända in i det sista. Till slut skilde det bara 389 meter mellan guld och silver – där segrande kvinna blev rutinerade Therese Fredriksson. Hon sprang riktigt starka 241,658 km – strax före Hanna Bergwall som alltså hann 241,269 km.
Hanna Bergwall var bara 389 meter från guldet efter 24 timmars löpning.
Bronset på damsidan gick till Madeleine Wennberg som sprang drygt 237 km. Även 4:an i damklassen, Linda Wiese, tog sig förbi den stipulerade VMgränsen på 230 km med 235,821 km.
100 km SM höll hög klass
Anton Gustafsson, Hälle IF
Det var inte bara 24-timmars som avgjordes i helgen, utan även SM på 100 kilometer där löparna sprang distansen på ett 3,2 kilometer långt varv. Även här blev det flera riktigt bra resultat.
På herrsidan vann Anton Gustafsson med tiden 6:28:04. Det innebär att Anton höll ett snitt på precis under 3:53 min/km i 100 km. Bakom Anton gick medaljerna till Christian Malmström på silverplats med 6:51:17 och Alfons Enell på bronsplats med 6:55:01.
Hanna Aho, Navåsens FK och Madeleine Lundell, Vänersborgs AIK, slogs om SM-segern på 100 kilometer.
På damsidan levererade tre kvinnor tider klart under åtta timmar. Hanna Aho tog hem guldet med oerhört starka 7:31:51 (ca 4:30 min/km i snitt). Madeleine Lundell tog hem silvret på 7:41:24 och bronset gick till rekordinnehavaren på 100 km, 46-åriga Kajsa Berg som hade 7:46.
Det blev succé för de tre löparna i “Ockelbomaffian” i den 97:e upplagan av världens största ultratävling, Comrades Marathon i Sydafrika. Elov Olsson (7:a), Joacim Lantz (15:e) och Johan Lantz (22:a) är fantastiska prestationer i tuffast möjliga konkurrens.
Över 20 000 löpare var anmälda för att avverka knappt 86 km från Durban till Pietermaritzburg. Det var i år ett så kallat Up Run, med runt 1800 positiva höjdmeter och motsvarande omkring 1200 höjdmeter neråt.
Elov Olsson hängde de första milen med i den stora huvudklungan, med Johan Lantz en bit där bakom och Joacim Lantz som den som startade lugnast. Efter att först ha släppt huvudklungan med någon minut började Elov sedan ta många platser på slutet. Halvvägs låg Elov 68:a, och bröderna Lantz på platserna 90 och 91.
Men i mål var alltså Elov Olsson 7:a på tiden 5:35:24, drygt 10 minuter efter vinnaren Piet Wiersma från Nederländerna. Wiersma var förste icke-sydafrikan att vinna herrtävlingen sedan 2011 och förste icke-afrikan sedan ryssen Leonid Shvetsov 2008. För Elovs Olssons del blir det också prispengar i form av motsvarande drygt 32 000 svenska kronor.
Joacim Lantz sprang i mål efter 5:43:19 som 15:e man och Johan Lantz var med tiden 5:49:25 21 sekunder före överlägsna damvinnaren, den sydafrikanske superstjärnan Gerda Steyn.
Steyn tog en favoritseger
Steyn tog sin tredje seger, före trefaldiga Ultravasanvinnaren, ryskan Aleksandra Morozova. Hon får totalt inkassera omkring 2 miljoner sydafrikanska rand (ca. 1,1 miljoner svenska kronor), för seger, bästa sydafrikan, banrekord på Up Run och det snabbaste totaltempot på Up Run någonsin.
Sverige har fina traditioner i detta klassiska ultralopp, som är lite av ultralöpningens Vasaloppet. För att få en medalj i äkta guld ska man komma topp tio i dam- eller herrklassen. Jonas Buud har varit på platserna 2, 4 och 7 under åren 2011-2014. Kajsa Berg var trea 2016, Sophia Sundberg sexa 2018 och Frida Södermark åtta 2014. Elov Olsson blir alltså den femte svensken med en guldmedalj.
VM uttagningar
Det blir nu tacksamma bekymmer för landslagsledningen, för eventuella uttagningar till VM på 100 km i december. Dit är redan tre kvinnor och tre män uttagna. Olssons och bröderna Lantz’ tider i Comrades motsvarar alla under den indikativa VM-kvalgränsen på 6:45. Sverige har näst Japan det bästa landslaget i världen på herrsidan på 100 km just nu.
av Runner´s World. FOTO OLSSON: Micki and Chad Colson, Colson Photography FOTO EKVALL: Björn Trollsfjord
I helgen sprang Elov Olsson rekordsnabbt på 100 miles när han slog det svenska rekordet med över en timme – och Mikael Ekvall slog det svenska 6-timmarsrekordet helgen dessförinnan. Vi fick en pratstund med Ekvall kring hans succélopp på 6-timmars.
Rekordutvecklingen i svensk ultralöpning går snabbt nu. Inom loppet av en vecka blev det två nya rekord på herrsidan. Först slogs det svenska 6-timmarsrekordet vid ett lopp i Borås, och i USA krossade Elov Olsson Jonas Buuds officiella rekord på distansen 100 miles (161 kilometer). Ockelbo-löparen Olsson vann loppet Tunnel Hill 100 miles i Vienna, Illinois, USA på tiden 11:26:19 – en förbättring av Buuds svenska rekord med över 65 minuter.
Bryter man ner den grymma insatsen innebär det att Elov höll precis under 4:16 min/km i snitt på de 161 kilometerna – vilket alltså motsvarar drygt 16 stycken 10-kilometerslopp i rad på 42:38. Utan vila.
Hemma i Sverige avgjordes Borås 6-timmars veckan innan Elovs rekordlopp i USA. Här gick det ännu fortare, i löpfart alltså, när Strömstads Mikael Ekvall höll runt 3:48 minuter per kilometer – i sex timmar. Det innebar att den tidigare svenska maratonelitlöparen hann 94,45 kilometer, vilket är nytt svenskt 6-timmarsrekord. Om vi även bryter ner Ekvalls insats innebär det 2 maror i rad på 2:40 och sedan 10 km till på 40 minuter – allt utan vila!
Mikael Ekvall har ett personbästa på maratonsträckan på starka 2:11:37 från 2020, men inriktar sig nu mot ultralöpning. Runner’s World fick en pratstund med honom.
Stort grattis till svenska 6-timmarsrekordet. Hade du på känn innan att du skulle kunna hinna så långt som det blev? – Tack. Jo, det kändes som jag hade det i mina tankar innan loppet. Jag hade ett 6-milspass i 3:47 minuter per kilometer i träningen mot 6-timmarsloppet. Det passet kändes väldigt bra, så det gav mig självförtroende att sikta mot att hålla samma fart på tävlingen.
Du har sedan tidigare en karriär som elitlöpare, både på bana, halvmaraton och maraton. Hur har övergången från den löpningen gått till ultralöpningen? – Den har varit lite kantad av skador. Precis i övergången opererade jag foten, så jag var borta rätt länge med det. Först ett år där foten var dålig, sedan ett år med rehabträning och upptrappning av löpningen. Så det var en stökig övergång helt enkelt.
Var fotskadan sviter från din elitlöpning på bana och maraton? – Ja, det var från tidigare. Jag hade Haglunds häl, det vill säga att hälen byggts på och klämde på en slemsäck. Jag byggde hus så då kunde jag inte göra operationen. Jag försökte hänga i med löpningen ändå, men kände att det inte funkade. Efter husbygget passade det bättre in att göra operationen, men rehabtiden är relativt lång så det har tagit tid att komma tillbaka till där jag är nu. Det var först vid årsskiftet till 2023 som jag kände att jag kunde få till bra träning med många mil och kontinuitet.
Hur har din träning sett ut från det att du kom i gång och började sikta mot årets ultrasäsong, jämfört när du tränat mot maraton? – Nu har jag familj och jobbar och det gör att jag måste anpassa träningen till de förutsättningarna. Så det är svårt att jämföra med hur jag tränade när löpningen helt var i fokus och jag hade sponsring så jag kunde satsa 100 procent. – Jag kör inte alls så mycket kvalitativ träning som jag gjorde innan, men försöker få till två långa pass i veckan. Det är inte alltid jag hinner det, men när det funkar ligger ett av passen på 30–40 kilometer och ett på 40–50 kilometer. Farten brukar jag lägga på tänkt tävlingsfart på ultradistans om jag känner mig fräsch, så runt 3.45–3.50 min/km. Är jag sliten så tar jag det lugnt. Jag går mycket mer på känsla nu än vad jag har gjort tidigare.
Hur ser din familj- och jobbsituation ut nu? – Jag har två barn som är tre respektive ett halvår, och jag jobbar som målare måndag till torsdag och sen är jag ledig på fredagar. Så jag ska absolut inte klaga, utan jag trivs. Jag vill inte åka på långa träningsläger utomlands längre, utan jag prioriterar och uppskattar att vara hemma med familjen. Men det är också sjukt kul att kunna satsa på ultradistanser och samtidigt leva det liv jag vill där jag har tid för familjen.
Om vi kollar in ditt rekordlopp på 6-timmars i Borås, hur kändes det loppet? – Första målsättningen var att hålla 3.50 i kilometerfart från start, och försöka hålla det i sju mil. Men det blev att jag kom in direkt runt 3.47-fart. Då tänkte jag på att jag faktiskt hade hållit den farten upp till sex mil på träning, så farten var ju inövad. Jag försökte jobba på lugnt, och så fort jag gick lite för fort bromsade jag. – Första målsättningen var att ta mig till sju mil, och när jag klarade det bestämde jag mig definitivt för att försöka nå förbi det svenska rekordet. Vid 80 kilometer började jag tröttna lite och tappade upp till strax över 4-minutersfart under en mil där. Men jag kände ändå att jag skulle kunna hålla ihop det, och det var en härlig känsla att nå rekordet.
Hur löste du energidelen under rekordloppet? – Det var en stor faktor att det funkade så bra denna gång. På både SM på 100 kilometer i våras och på Ultravasan kände jag att energidelen inte funkade. Jag kissade svart efter båda dom loppen, och jag har förstått att det inte är bra.
– Nu var jag mycket mer strukturerad med energin och hade hjälp med upplägget av Simon Stark på Umara. Jag fick i mig 90 gram kolhydrater i timmen, utan problem. Sen tog jag även koffein två gånger under loppet.
Nu i din ”andra karriär”, med fokus på Ultralöpning, vad har du för målsättningar inom ultra? Kan du tänka dig att springa riktigt långa lopp som 24 timmars? – Det hade varit kul att försöka vara med och fightas om att bli den som tar det svenska rekordet på 100 kilometer. Vi är ju flera om det, där bland annat Anton Gustavsson och Elov Olsson säkert har chansen. Så det är ett närliggande mål. Men jag är även sugen på att testa att springa ännu längre, som 100 miles och kanske till och med 24-timmarslöpning i framtiden.
Hur ser du på ultratrail som ju växer mer och mer? – Jag ska aldrig säga aldrig, men jag lockas mest av ultraloppen på väg och det är inför dom jag enklast kan träna i min närmiljö. Visst kan jag åka en bit för att få till mer trailinriktad träning och lite höjdmeter, men jag gillar det effektiva med löpningen – att man bara tar på sig skorna och sticker ut. Det får inte bli ett för stort projekt.
– Men Ultravasan är lite trail, även om det är mest fin stig. Det loppet kommer jag säkert springa igen. Men just nu är jag alltså inte jättesugen på en massa sten och rötter på löpningen.
Hur gör du med träningen nu, lägger du upp det själv eller har du en coach? – Jag har fortfarande mycket kontakt med Mats Erixson, som hjälpt mig med träningen tidigare i karriären. Men nu tar jag ansvar för hela upplägget och Mats stöttar med råd. Även Rune Larsson ger mig bra tips.
Om vi blickar fram mot kommande lopp – vad är ditt närmaste mål? – Nästa stora mål blir SM på 100 kilometer i april 2024. Jag har inget större mål innan dess, men kommer säkert lägga in några smålopp. Kanske blir det Nora Marathon som en del i träningen, men jag är inte så sugen på att resa i väg långt som jag gjorde förr. Det är ”gött” när man bara behöver vara borta en dag eller kan åka över dagen.
Runner’s World tackar Ekvall för intervjun – och önskar stort lycka till framöver!
Lördag 11 november kl 14:00 svensk tid går loppet Tunnel Hill 100 av stapeln i Vienna, Illinois, USA. Där har bland annat Camille Herron tidigare satt det officiella världsrekordet på 100 miles. Nu siktar Elov Olsson på att följa i hennes fotspår och sätta ett svenskt rekord på distansen.
[Elovs rekordjakt presenteras i samarbete med HOKA]
Elov siktar inte bara på det svenska rekordet på 100 miles (cirka 161 kilometer) utan målet är även att sätta banrekord på loppet, vilket skulle innebära en världsbästatid på 100 miles trail. För att slå det svenska rekordet behöver han springa under 12:32.04, och för att slå banrekordet behöver han under 12:08.36. I löpfart måste Elov hålla kilometerfarter på cirka 4.40 konstant i 161 kilometer, för att först och främst nå det svenska rekordet.
Loppet går på en gammal järnväg som i dag inte finns kvar, utan i stället gjorts om till leden Tunnel Hill State Trail. Leden erbjuder en unik upplevelse att springa genom tunneln som finns kvar från järnvägstiden. Underlaget är mestadels grusväg och stig med en väldigt platt profil, påminnande om Lidingöloppet fast utan höjdmetrarna.
Enligt Elov själv kommer skovalet att bli avgörande under det här loppet. Ett val som länge stod mellan Hoka Mach X och Hoka Rocket X2, som båda är skor för snabbt underlag och som har mycket driv i sig. Det slutgiltiga valet föll till på Rocket X2 på grund av den något lägre vikten, den väger cirka 40 gram mindre än Mach X. HOKA Mach X hänger dock med som en reservsko.
Herrtävlingen på Ultravasan90 blir även den rafflande, även om två avhopp gör att en löpare står som solklar favorit. Och hela fem av de sju tidigare, olika vinnarna av Ultravasan90 finns med i startlistan.
Med den nya bandragningen från start till Smågan lär Jonas Buud få behålla sitt fantastiska banrekord från 2015, på 5:45:08. Men en som trots den nya bandragningen den bästa av dagar skulle kunnat hota rekordet är nederländaren Piet Wiersma. Han var bara tre sekunder från segern i världens största ultratävling, Comrades Marathon, men har brottats med en hälsena och kommer dessvärre inte till start.
Inte heller SM-vinnaren på 100 km (och SM-tvåan i lång trail), Anton Gustafsson, kommer behöva stiga upp tidigt på lördag morgon. Rejäl förkylning sätter stopp när en strulande kropp annars börjat komma tillbaka.
Istället blir 2021 års herrvinnare, Sébastien Spehler, mannen att jaga för ett annars öppet och starkt herrfält. Ultravasan tillhör det mer snapplöpta av det Spehler brukar springa. Bland starka meriter kan nämnas andraplatser i Le Grand Trail des Templier både 2021 och 2022 och samma placering i Ultra-Trail Cape Town 100K 2021.
Det lär dock finnas villiga utmanare. Och inte minst ser det ut att kunna bli väldigt tajt där bakom. Joacim Lantz jagar en efterlängtad seger efter placeringarna 4-2-3-2 i de fyra senaste upplagorna av Ultravasan90 och dessförrinnan 6-4-2 på halva distansen. Sex av sju lopp bland de fyra främsta och fyra pallplatser, men ännu ingen seger. Storebror Johan fick en lika efterlängtad seger i långa trail-SM i juni.
Ockelbomaffian – Elov (th) och Joacim (mitten) gör spännande starter i Ultravasan. FOTO: @danielronnback @runningisdead
Ultravasanseger har dock redan Lantz’ kollega i “Ockelbomaffian”, Elov Olsson. 2017 fick han ta emot segerkransen i ett regnigt Mora, efter en tät kamp mot bland annat amerikanen Patrick Reagan. Olsson kommer senast från ett finfint lopp i Comrades Marathon, där han slutade på 19:e plats. På VM 100 km blev han 7:a och i prishyllan finns även tre SM-guld.
En annan som vet hur det känns att få en segerpuss av kranskullan är Viktor Stenqvist. 2021 var han bäste svensk, då Spehler vann. Men förra året var det ingen annan före Stenqvist i mål. Han tog brons på SM i lång traillöpning i juni och har tre raka segrar i Uka Pain 100 km.
Men en som alla vid det här laget vet att de ska ha koll på, det är 25-årige Olle Meijer, klubbkamrat med Ida Nilsson i Högby IF. När han förra året ledde tävlingen ända fram till sista tredjedelen, då höjdes många ögonbryn. Det var nämligen hans första ultratävling, ja första tävlingen längre än halvmaraton. Med den erfarenheten och ytterligare ett träningsår, och överlägsen seger på 2:26 i maratondebuten i Växjö, kommer ingen bli förvånad av att se honom i tätklungan även i år.
Från Polen kommer Andrzej Piotrowski, en av världshistoriens bästa 24-timmarslöpare. Han är den ende som har varit över 300 km utan att ha haft världsrekord, då han på EM i höstas kom i skymundan av Aleksandr Sorokins otroliga världsrekord. VM i Taiwan i december är årets huvudmål och 24-timmars är hans huvuddisciplin. Men han kan springa snabbt på kortare distanser också. Som uppladdning inför 24-timmars-EM blev han 11:a i VM på 100 km.
Ännu en tidigare Ultravasan90-vinnare som gör en väldigt intressant start är Fritjof Fagerlund. Han är årskamrat med dubble vinnaren och banrekordhållaren Jonas Buud och två år äldre än de senaste två årens fyra, Erik Anfält. Det blir en intern kamp i M45-klassen, men med tre unga gubbar som inte kommer släppa ungdomarna långt framför sig.
Bland de nämnda lär vi hitta medaljörerna, ja kanske rentav topp sex. Men just sexa var förra året ukrainaren Evgenii Glyva, som bor i Italien. Och bättre än så, 4-4-6, har Marcus Nilsson varit på halva distansen i de senaste tre upplagorna. 92 km blir det längsta han har sprungit på tävling, men han vann Black River Run 50 miles förra året.
Erik Olofsson har sprungit nästan tre ultravasor på ett dygn, svensk rekorhållare på 24-timmars som han var i ett år. I sina två första ultralopp blev den snart 44-årige pokerspelaren SM-trea på 100 km och SM-tvåa på 24-timmars. Nu satsar han stenhårt inför 24-timmars-VM och kan mycket väl överraska även på en för honom kort distans.
Om det blir hårt om segern i M45-klassen kommer det bli svårare att hota Alfons Enell i H19-20. Ja, de är faktiskt bara sex totalt som ännu inte fyllt 21. Men Enell har redan hunnit med att springa 207 km på 24-timmars, längre än någon annan 18-åring i världen någonsin har gjort. Och att han kan hantera trail har han visat genom bland annat seger med 2,5 timmar i Östgöta Ultra Trail 110K.
Fler namn lär förstås hitta fram till placeringarna runt 10 och därefter. Några som kan nämnas är hemmalöparna Anders Snis, Falun, och Sebastian Sundius, Mora, liksom Brian Nilsson och Simon Karlsson. Man till skillnad från de första upplagorna av Ultravasan är det i år bara ett fåtal utländska topplöpare.
FÖLJ ULTRAVASAN: Livesändning på lördag 19 augusti, från kl. 04.20, med kommentatorer från kl. 08.00. Resultat
Över 16 000 löpare stod på startlinjen tidigt på söndagsmorgonen när den 96:e upplagan av världens största ultratävling, Comrades Marathon avgjordes. Årets upplaga innebar ”Down Run” och bästa svenska löpare blev Elov Olsson på 19:e plats.
Normalt går Comrades Marathon vartannat år nerför från Pietermaritzburg till Durban, ”Down Run”, och vartannat år åt andra hållet, ”Up Run”. Men på grund av vägarbete i och runt Pietermaritzburg blev det Down Run för andra året i rad och dessutom på den kortaste Down Run-banan av de 48 gånger som tävlingen gått i den riktningen, 87,7 km.
Det bidrog till att det blev bästatider på både herr- och damsidan. Sydafrikanen Tete Dijana försvarade sin seger från i fjol, men med nederländaren Piet Wiersma bara tre sekunder bakom i mål var det den tredje tajtaste målgången i tävlingens historia. Segertiden 5:13:58 motsvarar ett tempo på 3:35 minuter per kilometer, vilka gör att det tidigare banrekordet fortfarande var ungefär en sekund snabbare per kilometer.
På damsidan däremot är det ingen tvekan, hemmahoppet Gerda Steyn var snabbare både i tid och tempo än Frith van der Merwes tid som hade stått sig sedan 1989. Med en tid på 5:44:54 och ett tempo på 3:56 minuter per km är det odiskutabelt det snabbaste Down Run som gjorts av en kvinna.
Både Dijana och Steyn kan kassera in omkring 290 000 kronor var för segern, lika mycket för banrekord och 115 000 kronor för bästa sydafrikan. Och detta utan eventuella bonusar från sponsorer inräknade.
För svenskt vidkommande gjorde Elov Olsson som alltid en stabil toppinsats. Efter att ha avancerat under hela loppet gick han i mål som 19:e man på 5:38:05. Tiden är faktiskt 12 sekunder snabbare än Jonas Buuds bästa Down Run-tid från dennes sjundeplats 2014. Men Elovs snittempo på 3:51 min/km är fyra sekunder långsammare än Buuds.
Ultralöparna Elov Olsson och bröderna Johan och Jocke Lantz går under namnet Ockelbomaffian. Läs om den här starka trions träning och målsättningar – och ta chansen att vinna deras favoritskor från HOKA!
Ockelbomaffian består av tre mycket duktiga ultralöpare, nämligen Elov Olsson samt bröderna Johan och Jocke Lantz. De är alla ursprungligen från Ockelbo – epitetet Ockelbomaffian har därför blivit ett begrepp inom Löparsverige. Vi har tagit ett snack med dem om deras träning och målsättningar för 2022.
I samarbete med HOKA presenterar vi dessutom deras favoritskor – som du kan vinna! Det enda du behöver göra är att på Runner’s Worlds Instagram @runnersworldswe – där tävlingen publiceras – skriva in en av Ockelbomaffians favoritmodeller från HOKA. Berätta också varför just du skulle vilja springa i den modellen! (Pst! Här under kan du läsa om vilka deras favoritskor är!)
Elov Olsson – en av löparna i Ockelbomaffian
Hur kom Ockelbomaffian till och vad har ni för mål just nu?
Johan Lantz: – Det var väl ingen speciell tidpunkt när Ockelbomaffian kom till utan det var någon som började kalla oss det eftersom vi tre alltid kom tillsammans till lopp och alltid hängde. Sedan växte namnet bara fram över tid.
– Målet är väl att vi får göra ett bättre tävlingsår än förra året som var ett riktigt otursår för alla med skador och sjukdomar. Sedan har vi även startat Ockelbomaffian AB, så ett annat mål är att utveckla företaget mer. Vi spånar om resor, träningsläger, poddar och så vidare.
Vad har ni för personliga målsättningar under 2022?
Elov Olsson: – Närmast kommer jag att springa SM i 100 km eller 24-timmars som arrangeras i slutet av april. Därefter har jag inget spikat, men siktar på att köra VM i 100 km och/eller EM i 24-timmars som går i slutet på augusti respektive mitten på september. Men dessa tävlingar ligger ju nära varandra i tid, så det är en svår ekvation att få ihop!
Johan Lantz: – När det kommer till träning är målsättningen att träna smartare och kunna hålla en bra kontinuitet, och inte göra som förra året när jag körde på lite för hårt utan återhämtning. Det resulterade i överträning och allmänt dålig känsla som inte försvann. Dessutom är det en ny utmaning att få ihop all träning och sömn på bästa sätt med en liten bebis, men än så länge har det gått bra, haha!
– När det gäller tävlingar så är det första målet att bara ta sig igenom Transgrancanaria med en bra känsla i början på mars. Det har varit ett lopp som betytt mycket för mig, men som alla gånger kantats av skador och sjukdom. Så nu vill jag bara gå i mål på det!
– Men det största målet för året är Ultra Trail Mont Blanc (UTMB, cirka 170 kilometer och 10 000 höjdmeter) eller Courmayeur Champex Chamonix (CCC, cirka 100 kilometer och 6 100 höjdmeter) som är ett av loppen som arrangeras under UTMB-veckan. Båda dessa går av stapeln i slutet av augusti så vi får se vilket jag väljer att springa. Sen vill man ju alltid göra bra ifrån sig under Fjällmaratonveckan – jag har fortfarande inte vunnit ett lopp där och det vill jag göra någon gång!
Jocke Lantz: – Mitt mål just nu är att bli skadefri då jag hade mycket problem under 2021, speciellt med en fot. Har inte planerat några lopp än på grund av det men Ultravasan är ett lopp jag siktar på!
Ett favoritpass du vill dela med dig av till läsarna?
Elov Olsson: – Ett pass som jag gillar är transportlöpning. Spring dit du ska. Är det för kort, så ta en omväg. Att kombinera transport och träning sparar tid, vilket är lämpligt för dem som har svårt att hitta tid för träning. Detta kräver såklart lite planering om man behöver duscha och byta om när man kommer fram.
Johan Lantz: – Mina favoritpass är egentligen riktigt långa pass i bergen. Men om jag ska säga ett mer specifikt ”träningspass” så skulle jag säga 8 x 4 minuter i kuperad terräng, med 1 minuts joggvila. Det kör jag ganska ofta!
Om du får välja ett par HOKA-skor att ta med dig på en resa – vilka är dina favoriter?
Elov Olsson: – Hoka Clifton 8, där jag har ”Wide” i lästen. Det är en sko som jag tycker är mest allround. De är trevliga att springa långt i, köra intervaller i och fungerar även bra för lättare terränglöpning.
Johan Lantz: – Här svarar jag Bondi X eftersom den funkar i alla lägen. Annars reser jag ofta till ställen där man springer i bergen och då är Tecton X väldigt bra då den är smidig och väldigt skön och funkar på flera olika underlag. Men mitt svar blir ändå Bondi X.
Jocke Lantz: – Måste jag välja ett par så säger jag Clifton då de passar till det mesta. Det är Clifton jag använder mest.
HOKA CLIFTON 8
Hoka Clifton 8 är nu ute i butikerna och det är den allra senaste versionen i den oerhört populära modellserien. Skon passar lika bra för dig som nyligen börjat löpträna som den gör för eliten.
Clifton 8 är försedd med Hokas mjuka och väldigt behagliga landningsskydd för hälen. Gummit i yttersulan är även förstärkt för en extra bra hållbarhet.
Vad som är nytt i version 8 är att skon har fått en ny lättare mellansula som dessutom ger ett ännu mjukare och mer energiåtergivande steg. Plösen är mjuk och behaglig och en ny uppgraderad häldel gör det väldigt smidigt och enkelt att få i och ur foten. Den så kallade Meta Rocker-geometrin ger en mjuk övergång från häl till tå där varje löpsteg automatiskt får en extra bra stabilitet. Clifton 8 har fått en ytterligare förbättring i ovandelens ventilering, som dessutom är helt och hållet tillverkad av veganska material. I övrigt är skon byggd utifrån Cliftons välkända geometri som gjort modellen så omåttligt populär bland löparna!
VIKT: 222 g dam US 8, 257 g herr US 9. DROP: 5 mm PRIS: 1800:-
HOKA BONDI X
Bondi X är en maximalt dämpad distanssko med en rocker-teknologi som tillsammans med den integrerade kolfiberplattan bidrar till en framåtdrivande kraft och en följsam övergång från stegisättning till frånskjut.
En kompressionsgjuten EVA-mellansula ger en mjuk och balanserad dämpning och en förlängd Crash Pad, bestående av ett riktigt mjukt skum likt marshmallow, bidrar till en mjuk stegisättning.
Ovandelen består av lätt mesh i broderat TPU-garn vilket ger ett ventilerande luftflöde och meshen omsluter foten på ett följsamt och behagligt sätt. Yttersulan har strategiskt placerade gummizoner som minimerar vikten och som samtidigt bidrar till en god greppförmåga mot underlaget.
VIKT: 255 g dam US 8, 312 g herr US 9. DROP: 5 mm. PRIS: 2900:-
I helgen sprang Ockelbo SK:s Elov Olsson näst längst någonsin i Sverige på ett 24-timmarslopp. Dessutom noterade han samtidigt näst bästa svenska tid på 100 miles (161 kilometer). Hur länge hade han laddat för loppet? – Det var knappt två veckor sen jag kom på att jag skulle göra det, säger han.
Utmed riksväg 56, mellan Heby och Gävle, ligger Tärnsjö. Där, på en 348 meter lång löparbana i klassisk kolstybb, alltså finfördelat kol som blandas med sand, lera och tjära, sprang Elov Olsson 757 varv. Han var en av deltagarna i Tärnsjö 24-timmars som gick 23–24 maj. Under detta dygn lyckades han både ta näst bästa svenska tid på 100 miles och springa näst längst i Sverige på ett 24-timmarslopp.
Bild: Erik Desmeules
Han sprang 263,746 kilometer, mindre än 2,8 kilometer från Johan Steenes svenska rekord från 2017. Målet var dock att klara 285 kilometer. – Att jag kom så pass långt som jag ändå gjorde var väldigt häftigt för mig. Det kändes ju dåligt till och från de sista nio timmarna. Det känns ofattbart just nu. Sen att jag hade mycket högre mål är väl en annan sak, säger Elov.
De senaste två månaderna har det körts virtuella lopp och utmaningar i Gävle. En av dessa var 10 maj när Stefan Ehrin och Kristoffer Wallberg sprang upp för Mount Everest – i Hemlingbybacken i Gävle, som mäter 35 meter. De behövde springa upp och ner 253 gånger för att nå 8 848 höjdmeter. Elov hejade då på och sprang drygt hundra vändor själv. När han tränade i veckan efter så kändes det lätt att springa trots att det värkte i låren. Han hade hört om ett 24-timmarslopp som skulle hållas. När han insåg att det var sju mil hemifrån så var saken klar, han skulle vara med. – Jag har tränat bra i år. Dagen innan loppet kom jag upp i 3 000 kilometer för året. Däremot har jag tränat för att springa snabbare lopp.
Målet i år, innan coronautbrottet, var världens största ultramaraton, Comrades Marathon som mäter 90 kilometer. Tidigare har han sprungit bland annat Western States Endurance Run, ett lopp på 100 miles i Kalifornien med cirka 5 500 höjdmeter. Han menar att den mentala utmaningen blir större på en varvbana än på lopp som dessa där man kan ta in den vackra naturen. – Du ska vara en maskin som bara går runt, runt. Det är bara att gilla läget och göra det man ska, säger han.
Bild: Erik Desmeules
När Elov jämför detta lopp med sina två tidigare 24-timmarslopp så tycker han att mycket är likt men att den stora skillnaden ligger i att han är en mer stabil löpare nu. Trots motgångar kunde han hålla uppe tempot när han väl sprang. Men vid alla tre tillfällen har han fått yrsel. Första gången var den väldigt intensiv. Denna gång kom yrseln efter 15 timmars löpning och kom och gick sedan i vågor de sista nio timmarna.
Vi duschade av mig en gång i både varmt och kallt vatten för att jag skulle komma igång. Efter det var det ”lägg dig på bänken, på med vatten och så upp igen” så fort yrseln kom. Det var no mercy.
Även magen började krångla för Elov under loppet. – Löpare som jag sprang om sa efteråt att de tänkte ”här kommer Elov” eftersom de hörde min mage som kluckade. Man tror verkligen att man behöver gå på toa men när man kommer dit så händer det ingenting. Då känns det ju onödigt att ta tid från löpningen till det, säger han.
Utan supporten han fick tror inte Elov att han hade klarat att springa hela loppet denna gång. Han hade nog kommit på fler anledningar att sluta än att fortsätta. Det viktiga med bra support, menar han, är att de känner en väl och vet hur man reagerar när man blir trött. – Johan (Lantz) vet att han måste vara ganska hård med mig och att jag kanske kan bli lite ynklig och mesig. Han hade också mer perspektiv på hur jag låg till och vad som var möjligt.
Elov tror att hans främsta styrka som ultralöpare är att han kan behålla ett bra löpsteg i låg fart. Han tränar i princip bara löpning, utan att komplettera med annan träning. Ändå har han varit förskonad från skador. – Det är knappt så att jag får nämna att jag har någon känning i vårt gäng, då får jag ett ont öga.
Dessutom har han aldrig fått kramp när han har sprungit. – Det var nära en gång när jag sprang ett lopp i Spanien och pulsade genom snö, säger han.
Elov är inte särskilt strukturerad i sin träning utan provar sig fram. Några mätningar av syreupptagningsförmåga blir det till exempel inte. – Jag märker väl att folk mäter det då och då men jag gör inte det. Jag är väl inte så mycket teoretiker av mig, jag kör mest på känsla. Så länge jag blir bättre känns det som ett vinnande koncept.
Är du sugen på revansch nu? – Nej, inte just nu. Men jag kommer garanterat att springa fler 24-timmarslopp.
