Svenskt rekord i halvmaraton

Svenskt rekord i halvmaraton


Isabellah löpte de 21098 meterna på 1.11.35. En tid som betydde att hon bara hade 14 manliga löpare framför sig. Tiden visade också hur överlägsen Isabellah är på damsidan för närvarande. Tvåan Anna Rahm fick se sig besegrad med nästan fem minuter och 30 sekunder.

Isabellah öppnade loppet i hög fart, passerade fem kilometer på 16.23 och tio kilometer på 33.31. Hennes svenska rekordtid innebar 3.23 i snitt per kilometer.
Hennes plan nu under hösten är att springa VM i halvmaraton i Birmingham den 11:e oktober och dessutom Frankfurt Marathon den 25:e oktober.
Nu undrar många hur fort Isabellah verkligen kan springa. Hennes potential tycks vara grym.

Stockholm halvmarathon resultat

Damer
Isabellah Andersson, Hässelby SK: 1.11.34
Anna Rahm, Rånäs 4H: 1.16.59
Gabriella Samuelsson, Gotland: 1.18.13

Herrar
Daniel Woldu, Spårvägens FK: 1.06.54
Lars Johansson, Enhörna IF: 1.07.49
Jonas Buud, IFK Mora: 1.08.16

 

Isabellah

Isabellah


Det är kvällen innan Lidingöloppet, Isabellah och Lars Andersson sitter på Bosöns restaurang och äter sen middag. De har kört bil 55 mil hela dagen, från lilla byn Vilshult i Blekinge.
– Vilshult är en mycket liten by, säger Isabellah, faktiskt ännu mindre än den by jag växte upp i ute på den Kenyanska landsbygden.
Intervjun görs på engelska, med inslag av ett och annat svenskt ord. Isabellah flyttade till Sverige i januari 2006. Då hade hon pendlat fram och tillbaka under ett par år.
– Första gången jag kom hit var 2004, säger Isabellah som då hette Amoro i efternamn. Jag hade blivit inbjuden som kenyansk orienterare att springa O-ringen, och samtidigt lära mig lite mer om orientering. Det är en mycket liten sport i Kenya. Tanken var att jag skulle lära mig mer, för att försöka göra orienteringen större i Kenya.
Lars Andersson, orienteringslärare vid Orienteringsgymnasiet i Olofström, hämtade upp Isabellah i Falköping.
– Och så blev vi kära, skrattar Isabellah.
Nu är de gifta, och Lars som brukar kallas för Lasse, är Isabellahs tränare. Löptränare, ska kanske tilläggas, fast Isabellah orienterar lite då och då. När hon vilar sig från löpningen.
– Jag började så sent med orienteringen, säger Isabellah. Det känns som att jag har större förutsättningar att bli bra i löpning.

Hon började rätt sent med löpningen också. Innan 2000 hade hon knappt löpt ett steg. Men att döma av de resultat hon presterat under året som gått, har hon satsat rätt.
– Jag föddes definitivt inte till löpare, säger Isabellah. Jag sprang aldrig till skolan, som visst alla tror att alla kenyaner gör när de är små, skrattar hon. Jag höll inte alls på med idrott när jag växte upp. Jag bodde hos min mormor på en gård långt ute på landsbygden, hämtade vatten, hjälpte till med jordbruket, allt sådant. När jag blev äldre tog jag mig till Nairobi.
Där hade hon inte så mycket att göra. Hoppade på ströjobb. Hjälpte till ibland, på en damfrisering.
– Jag flätade hår, satte in pärlor i hår. När jag tittade på TV, gillade jag alltid friidrott. När jag såg människor som löpte, fick jag alltid en känsla i kroppen. Det där kan jag också göra. Hon hade några vänner som tränade, men mest på skoj, för att ha någonting att göra.
– Jag började också springa lite, säger Isabellah. Först prövade jag på 400 meter, men det kändes alldeles för kort. Man hann ju knappt börja, förrän det var över. Jag kände för att löpa längre distanser.
– Och så hatar jag att springa på löparbanor. Jag får ont i huvudet av att springa runt, runt. Jag tycker om att löpa väglopp och terränglopp.
Att söka sig till en klubb, och få en tränare, var inte att tänka på.
– Du måste vara oerhört bra, för att de ska acceptera dig, säger Isabellah. Det finns så många som är oerhört bra i Kenya.
Isabellah tränade på själv, utan något specifikt mål. Bara för att det var kul.
– Jag deltog i en och annan terrängtävling, brukade hamna bland de 20-30 bästa. Jag ville bli bättre, men jag visste inte hur jag skulle göra. Skulle jag be en tränare om råd, skulle han vilja ha betalt. Och var skulle jag få pengarna ifrån? Det fanns inga sådana pengar.
– Så jag tränade med mina vänner och tänkte att kanske kommer Gud att skicka någon av sina änglar för att hjälpa mig. Och Gud sände mig en. Lars, skrattar Isabellah.

Innan ängeln Lars från Vilshult dök upp, hade Isabellah kommit i kontakt med två svenska orienterare, Jenny Johansson och Jakob Svensson, som var i Kenya för att göra examensarbete. Isabellah började intressera sig för orientering, tänkte att hon kanske en dag kunde ta sig till Sverige och lära sig mer.
– Men hur komma till Sverige? Jag hade ju inga pengar. Men mirakel sker. Kanske att Gud gjorde upp en plan, ler Isabellah. Gud gjorde mig intresserad av orientering, för att med orienteringens hjälp ta mig till en annan plats, där jag kunde bli en bättre löpare.

Miraklet skedde. Nu bor hon i Sverige, och hoppas på ett svenskt medborgarskap om några år. Men det som sedan skett, är inget mirakel. Bara hård träning.
2004 sprang hon ett millopp på 39 minuter. 2007 satte hon personbästa med 34.20.
– En normal träningsvecka? Du kommer skratta åt mig, säger Isabellah. Det är inte mycket.
Hon har humor också. En normal träningsvecka rör sig runt 25- 27 mils löpning.
– Jag brukar springa mellan 15-20 km före frukost. Det gör jag sex dagar i veckan. På torsdagarna kör jag alltid ett långpass på 36 km, också det före frukost. Men då blir det inget pass på eftermiddagen. Fast då brukar jag köra lite orienteringsträning på kvällen i stället.
Måndag eftermiddag.
– Jag börjar med sju kilometer uppvärmning. Sedan kör jag korta intervaller på bana. 15 sekunder mycket fort, femton sekunder lugnt. 60 intervaller, totalt 30 minuter. Det ska kännas som om du håller på att dö efteråt. Efter det nedjoggning fyra-fem kilometer.
Tisdag eftermiddag.
– Då blir det 18 kilometer i lugnt tempo, med 10-15 minuter i hårt tempo.
Onsdag eftermiddag.
– Jag börjar med sju kilometer uppvärmning. Sedan blir det backe och intervall i skogen. En bana på 400 meter med en brant backe på 100 meter. Den kör jag 15 gånger. Efter det nedjoggning, totalt runt 20 kilometer.
Fredag eftermiddag.
– 20 kilometer i lugnt tempo.
Lördag eftermiddag.
– Sju kilometer uppvärmning. Därefter
fartlek, med fyra minuter hård löpning, två minuter lugnt, i en dryg mil. Därefter nedjogg. Totalt 20 kilometer. Sedan hem och äta gott, vila.
Söndag.
– 20 kilometer på morgonen i lugnt tempo.
Här bryter tränaren och maken Lasse in.
– Lidingöloppet blir rena vilodagen, skrattar han. Bara 30 kilometer.
Det är ett tungt träningsschema. Men Isabellah har klarat sig från skador.
– All hennes träning bygger på känsla, säger Lasse. Vi har en ansträngningsgrad hon inte går över. Allt bygger på att lyssna på kroppen. Det handlar inte om att klara av att göra löppassen på den och den tiden. Det handlar bara om att följa känslan.
isabellah har sitt mål klart.
– Jag vill springa maratondistansen för Sverige på OS i London 2012. Det är skönt att ha ett mål som ligger så långt fram i tiden. Då blir det mindre press. Märker jag att jag blir bättre och bättre varje år, då vet jag att jag är på rätt väg.
Hon har hittills bara sprungit ett maraton. I Växjö förra året, då kom hon i mål på 2.51.
– Det var mer som ett träningspass, jag ville känna på distansen.
– Morgon efter steg hon upp och körde sitt vanliga träningspass på två mil, skrockar Lasse.
Årets Stockholm Halvmarathon vann hon på 1.14. Nästa maraton blir på Åland den 28 oktober.
– Det får bli vad det blir. Jag blir glad om jag slår personbästa
Någon som tvivlar? Men Isabellah tar inget för givet. Trots att hon under året som gått visat att hon hör till de bästa långdistanslöparna i Sverige.
– Min träning har betalat sig, men jag måste träna ännu hårdare. Jag lämnar allt till Gud. Träningen finns där, men i övrigt är det Gud som har kontroll, som bestämmer hur bra det ska gå.
– Jag älskar att tävla, men om någon är bättre än mig, så är det okey. Går det dåligt en dag, går det bra nästa. Det handlar bara om att springa sitt eget lopp.
Att byta Nairobi mot lilla Vilshult? Kulturkrock?
– Det är ju två väldigt olika kulturer, säger Isabellah. Men jag tycker inte det har varit svårt. Min kärlek finns här, han hjälper mig med allt. Och ibland åker vi till Kenya och hälsar på.
Vinterträningen tycker hon dock är förfärlig.
– När jag sprungit med tusen kläder på kroppen och inte kan andas för att det är så kallt, då har jag tänkt att nu springer jag hela vägen tillbaka till Kenya och det varma havet. Men så kommer jag hem, och får massage. Då blir allt bra igen, skrattar hon.

FAKTA
Bor: Vilshult, Blekinge.
Ålder: 28
Klubb: Oskarshamn SK
Senast lästa bok: ”Think Big – Unleashing Your Potential for Excellence”, av Ben Carson.
Motto i livet: att leva lycklig med Lars för evigt. Min kärlek, min familj kommer först. Om jag inte är lycklig i livet, kan jag inte träna.
Hobby: Hjälper till lite med träningen på orienteringsgymnasiet. Städar hemma, Lagar mat. Tar hand om Lars.