Väntan är över. Världens bästa löpare får äntligen mötas igen i ett världsmästerskap, för första gången på tre år. Här är allt du behöver veta om löploppen och sändningstiderna, stjärnorna som slåss om medaljerna – och våra svenska hopp.

Texten är ett längre utdrag från Runner’s World nummer 6 2022. Detta innebar att huvuddelen av texten skrevs innan ländernas slutliga VM trupper presenterades.

Friidrottens anor sträcker sig långt bak i tiden. De flesta av våra moderna institutioner var knappt tilltänkta när de gamla grekerna tävlade mot varandra i löpning, kast och hopp. Trots det är världsmästerskapen i friidrott en relativt ung företeelse. Det dröjde faktiskt till 1983 innan de första officiella världsmästerskapen hölls i Helsingfors. Dessförinnan klassades olympiamästaren även som världsmästare. 

Sedan dess har 17 världsmästerskap hållits, senast i Doha, Qatar, 2019 – innan coronapandemin satte stopp för friidrottsfesten. Det innebar bland annat att de världsmästerskap som skulle ha genomförts förra året flyttades fram till i år. Därför blir 2022 ett galet år där mycket ska tas igen. I mars avgjordes först inomhus-VM och i augusti genomförs EM i München. Däremellan tar friidrotts-VM för första gången klivet över Atlanten till det stora landet i väst, närmare bestämt till Eugene i Oregon den 15–24 juli.

USA är utan tvekan den mest framgångsrika nationen på friidrotts-VM. De dubblar lätt nästa nations, Kenyas, medaljskörd. Men det har aldrig blivit något VM på hemmaplan – USA är betydligt mer kända för sina stora maratonlopp och sin universitetsfriidrott än för stora arenatävlingar för de professionella friidrottarna. 

Att det 18:e världsmästerskapet skulle tillfalla Eugene, Oregon, känns trots allt helt naturligt. Det är inte för inte som Eugene kallas ”Tracktown USA” – arenan Hayward Field kan närmast liknas vid ett Mecka för friidrottsfans. Det var här Nike grundades av Phil Knight och dåvarande University of Oregon-tränaren Bill Bowerman. University of Oregon har också en rik friidrottshistoria med stjärnor som 800-meterslöparen Joaquim Cruz, tiokamparen Ashton Eaton, medeldistanslöparen Matthew Centrowitz och medel- och långdistanslöparen Galen Rupp. 

Anknytningen till Nike har cementerat Eugene, som ligger två timmar söder om Portland, som det solklara hemmet för friidrott i USA. Bara ett stort internationellt mästerskap har saknats. Inför arrangörskapet har också arenan Hayward Field fått ett ansiktslyft. De klassiska läktarna på långsidorna har fått ge vika för en ny, hypermodern arena vigd åt friidrotten – där vi kommer att få se världens bästa friidrottare göra upp den 15–24 juli. 

Friidrotts-VM på SVT, 15–24 juli
Friidrotts-VM sänds på SVT. Förmiddagspassen startar 18.00 svensk tid och kvällspassen börjar 02.00 på natten och håller på till cirka 05.00.
Du hittar preliminära sändningstider (svensk tid) per löpgren längre ned i artikeln. OBS! Datumen är tävlingsdag lokal tid, de svenska tv-sändningarna för kvälls/nattpassen blir då på natten/morgonen nästföljande dags datum.
Läs mer och se uppdaterade sändningstider på svt.se

800 meter

D kval 21 juli: 02.10 (morgonen 22 juli)
D semi 22 juli: 03.35 (morgonen 23 juli)
D final 24 juli: 03.30 (morgonen 25 juli)

H kval 20 juli: 02.20 (morgonen 21 juli)
H semi 21 juli: 04.00 (morgonen 22 juli)
H final 23 juli: 03.10 (morgonen 24 juli)

Stjärnorna 

En som redan har vunnit på Hayward Field är hemmahoppet Athing Mu. Det är svårt att tro att den gängliga olympiamästarinnan bara är 19 år gammal. Förra året vann hon både de amerikanska universitetsmästerskapen på 400 meter och de amerikanska OS-uttagningarna, tillika nationsmästerskapen, på 800 meter i just Eugene. Faktum är att hon de senaste två åren bara har förlorat ett enda lopp, och det var på 400 meter inomhus. Hennes 1.55,04 är amerikanskt rekord och det är svårt att se hur någon ska kunna utmana henne. 

Silvermedaljör i Tokyo var brittiska Keely Hodgkinson, då bara 19 år gammal. Hon har gått från klarhet till klarhet och innehar med sina 1.55,88 från OS-finalen det brittiska rekordet, vilket hon tog från legendariska Kelly Holmes. 

Regerande världsmästare från 2019 är Halimah Nakaayi, Uganda. Hon har inte visat på den klassen de senaste åren, men tog brons på inne-VM i mars. Vann där gjorde en annan amerikan, Ajee Wilson. Hon hade det amerikanska rekordet fram till Athing Mus genombrott och hoppas säkerligen kunna utmana om en medalj på hemmaplan.

Nästan alla som ställer sig på startlinjen till herrarnas final på 800 meter kommer kunna utmana om medaljerna – så tight är det. Den regerande världsmästaren, amerikanen Donavan Brazier, såg ut att kunna etablera sig som herre på täppan på distansen – men fjolåret blev en gigantisk flopp med missad OS-plats. Han har sett ut som en spillra av sitt forna jag och har lämnat ett vakuum i toppen. 

Kenyas Emmanuel Korir vann OS i fjol före sin rutinerade landsman Ferguson Rotich. Båda kan utmana om guldet i Eugene. En annan spännande afrikan, Nijel Amos, brakade in i världstoppen redan för tio år sedan. I OS-finalen i London satte han juniorvärldsrekord bakom den seniorvärldsrekordsättande David Rudisha. Amos delar fortfarande tredjeplatsen som världens snabbaste på distansen genom världshistorien med Sebastian Coe, men några fler medaljer i globala mästerskap har det inte blivit. Det som talar till hans fördel är att Botswanalöparen Amos faktiskt är bosatt i Eugene och kommer känna sig som hemma på Hayward Fields snabba banor. 

Andra potentiella medaljörer är Elliot Giles, Storbritannien, Clayton Murphy, USA, Patryk Dobek, Polen, och så förstås guldmedaljören på årets inomhus-VM, Mariano Garcia, Spanien. Svenska hoppet Andreas Kramer (se nedan) har slagit flera av de löparna – och kan vara med och slåss om medaljerna.

Svenskarna 

Det svenska rekordet på 800 meter på damsidan innehas av Lovisa Lindh. Efter att ha fått nobben av Sveriges olympiska kommitté, SOK, inför Tokyo-OS – trots klarad kvalgräns – var hon sugen på revansch. Men trots att hon klarade VM-kvalgränsen på 1.59,50 i fjol blev hon inte uttagen till årets VM i USA heller, då friidrottsförbundet inte ansåg att hon var i tillräckligt god form med ett par veckor kvar till VM. Nu får vi hoppas att hon orkar ladda om för EM i stället i augusti.

På herrsidan har Sverige en etablerad världslöpare på 800 meter i Andreas Kramer. Det stora genombrottet kom 2018 med en silvermedalj på EM i Berlin. Sedan dess har Andreas varit ett stående inslag på världsscenen. Han har fullkomligt pepprat med tider under Rizak Dirshes gamla svenska rekord, men fullträffen på de globala mästerskapen har uteblivit. 

Senast åkte han ut i försöken, vilket han även gjorde i fjolårets OS. På inomhus-VM i mars visade däremot Andreas att han blir att räkna med i Eugene. Han sprang då in som 5:a med klar medaljkänning. 

Är det lättare att se dig själv slåss om medaljerna när du vet att du har slagit de flesta medaljaspiranterna vid något tillfälle?

– Det är klart att det hjälper. Framför allt känner jag till vad de andra har för styrkor och svagheter. Kommer jag till ett mästerskap i bra slag vet jag att jag har alla möjligheter. Sedan är det många steg man ska klara av i ett mästerskap och då gäller det att vara fokuserad hela tiden. Alla som är där är i sin bästa form och allt ska avgöras under några få dagar, säger Andreas Kramer.

Hur håller du dig kall under loppen?

– Jag försöker ha med mig olika taktiker in i loppet som jag och min tränare Per Skoog har diskuterat på förhand. Sedan försöker jag följa taktiken så gott det går, men ibland sätter andra stopp för upplägget och då är det bara att acceptera läget och anpassa sig till ett annorlunda scenario. I slutändan handlar allt om att springa snabbare än alla andra.

Vad slår högst, en EM-medalj eller en VM-final?

– Silvermedaljen från EM är jag stolt över. Där uppfyllde jag ett av mina mål, att ta en internationell medalj. Sedan dess har jag haft med mig vetskapen om att jag kan vara stark i mästerskapssammanhang. Tar jag mig till en VM-final är jag väldigt stolt över det också. Då är jag topp-8 i världen och har alla chanser att förbättra det under ett enda lopp. Själv har jag svårt att avgöra vad som slår högst, men det behöver jag heller inte bestämma. Utåt sett tror jag alltid att medaljer uppskattas mer, oavsett sammanhang!

1 500 meter

D kval 15 juli: 03.10 (morgonen 16 juli)
D semi 16 juli: 04.05 (morgonen 17 juli)
D final 18 juli: 04.50 (morgonen 18 juli)

H kval 16 juli: 03.30 (morgonen 17 juli)
H semi 17 juli: 04.00 (morgonen 18 juli)
H final 19 juli: 04.30 (morgonen 20 juli)

Stjärnorna

På damernas 1 500 meter handlar det om en kamp mellan väletablerade löpare. Fyra namn har dominerat grenen i flera år: Sifan Hassan, Faith Kipyegon, Gudaf Tsegay och Laura Muir. 

Nederländernas Sifan Hassan försökte sig på en makalös trippel i Tokyo: 1 500, 5 000 och 10 000 meter. Hon tog hem de längre sträckorna, men fick ge sig mot Faith Kipyegon och Laura Muir på 1 500 meter. Hon är dock den regerande världsmästaren från Doha, där Etiopiens Gudaf Tsegay tog bronset. Tsegay vann också enkelt årets inomhus-VM och innehar tillika inomhusvärldsrekordet. 

Faith Kipyegon, Kenya, är dubbel olympisk mästare och har ett tidigare VM-guld i samlingen. Som en av de absolut mest rutinerade mästerskapslöparna någonsin kommer hon aldrig kunna räknas bort från guldet. 

Brittiskan Laura Muir har ett OS-silver och ett VM-silver, men har aldrig fått kliva högst upp på pallen i ett globalt mästerskap. Muir sätter gärna själv upp tempot om ingen annan gör det och väntar inte på att det ska bli en spurt det sista varvet. Kanske är Eugene hennes mästerskap? 

Av dessa fyra medaljkandidater är Sifan Hassan det största frågetecknet. Hon har redan börjat flytta fokus mot de längre sträckorna, men kanske är lockelsen i att försvara guldet från Doha alltför stor? Ett varningens finger höjs även för hemmalöparen Ellinor Purrier St. Pierre. Hon tog ett stort kliv förra säsongen och dominerade distansen på de amerikanska OS-uttagningarna.

På herrsidan har 1 500 meter dominerats av Timothy Cheruiyot, Kenya, och Jakob Ingebrigtsen, Norge, de senaste åren. Cheruiyot är regerande världsmästare, men Jakob Ingebrigtsen vann OS. Jakob slog dessutom världsrekord inomhus i vintras – men förlorade överraskande på inne-VM mot Samuel Tefera, Etiopien. 

Primärt står kampen mellan den rutinerade kenyanen Cheruiot med det långa steget och den norska superstjärnan Ingebrigtsen, men Tefera kan absolut blanda sig i striden om segern. Väljer Jakob dessutom att dubbla med 5 000 meter blir uppgiften ännu tuffare för norrmannen. Andra löpare att se upp för är britten Josh Kerr som tog en aningens oväntad bronsmedalj i Tokyo och gick under 3.30. Landsmannen Jake Wightman är dessutom alltid farlig. 

Den flitigaste 1 500-meterslöparen är annars helt klart australiensaren Stewart McSweyn. Trots drösvis med lopp både på den europeiska touren under sommaren och under den australienska säsongen, när vi har vinter, gör han aldrig ett dåligt lopp. Den fleråriga formtoppen verkar dock ha lagt sig något i och med en riktigt usel inledning på sommarsäsongen. Hittar han tillbaka får man dock räkna med den modiga McSweyn. 

Svenskarna 

Svenskan med störst chans kanske Yolanda Ngarambe. Hon har redan gjort 4.07 ett par gånger i år och har fått en kvotplats på sin världsranking. Även klubbkompisen i Tureberg, Hanna Hermansson kom in på slutet i truppen på en kvotplats. Båda är sedan en tid tillbaka baserade i USA och kommer inte ha några problem med tidsomställningar och det varma sommarvädret.

På herrsidan är det största svenska namnet Kalle Berglund tyvärr inte aktuell för start, och tyvärr klarade ingen av övriga svenska topplöpare på 1500 meter den mycket tuffa kvalgränsen på 3.35,00. Ingen kom heller med på kvotplats via världsrankingen.

5 000 meter

D kval 20 juli: 01.25 (morgonen 21 juli)
D final 23 juli: 03.25 (morgonen 24 juli)

H kval 21 juli: 03.10 (morgonen 22 juli)
H final 24 juli: 03.05 (morgonen 25 juli)

Stjärnorna

Damernas 5 000 meter är en öppen historia, och utfallet kommer bero mycket på vem som väljer vilken gren. Flera av de bästa 1 500-meterslöparna är kompetenta även på 5 000 meter. Sifan Hassan vann i Tokyo i fjol och det är troligt att 5 000 meter kan bli hennes huvudgren 2022. Hennes spurt kan ingen matcha när toppformen har prickats. 

Regerande mästare är Hellen Obiri, Kenya, som tog silvret bakom Hassan i Tokyo. Obiri är rutinerad och har två VM-guld samt ett guld på terräng-VM i prishyllan. Kan hon matcha Hassan över det sista varvet? 

Bronset i Tokyo togs av en annan 1 500-metersstjärna, Gudaf Tsegay, Etiopien. Om hon dubblar kan hon mycket väl återupprepa den placeringen i Eugene. Världsrekordet hålls däremot av en annan etiopiska, Letesenbet Gidey. 

Glöm heller inte bort Burundis Francine Niyonsaba. Hon tvingades att lämna sin paradgren 800 meter då hennes testosteronnivåer överskrider de högsta tillåtna. På de längre sträckorna finns inga sådana regler och hon har redan visat framfötterna på distansen på OS. 

Att välja en favorit i herrarnas 5 000-meterslopp görs inte heller det i en handvändning. Precis som på 800 meter så är det vidöppet – och det handlar inte bara om Kenya mot Etiopien. Världsrekordhållaren Joshua Cheptegei, Uganda, vann OS och Etiopiens Muktar Edris är regerande världsmästare från Doha. Den enda som fanns med på båda de pallarna var Kanadas Mohamed Ahmed. Och fjolårets världsetta var Jakob Ingebrigtsen, Norge. 

Att välja ut de bästa löparna i den här skaran är i bästa fall en gissningslek. Då har vi inte ens nämnt rutinerade Hagos Gebrhiwet, Etiopien, fjolårets sensation Mohamed Katir, Spanien, Ahmeds landsman Justyn Knight, spurtstarke Selemon Barega, Etiopien och mångsysslaren Jacob Kiplimo, Uganda. Alla dessa kan ta hem guldet – men kan lika väl åka ut i försöken i den benhårda konkurrensen. 

Hemmahoppet ställs främst till bronsmedaljören från Tokyo, Paul Chelimo. Den kenyafödda Chelimo fick ett idrottsstipendium i USA och erbjöds medborgarskap efter att ha tjänstgjort i armén. En annan amerikan på uppgång är Grant Fischer, som har stor erfarenhet av att tävla på Hayward Field.

Svenskarna 

Sverige har två starka damnamn på sträckan: Meraf Bahta och Sarah Lahti. Meraf, som har både ett guld och ett silver från EM på 5 000 meter och det svenska rekordet på 14.49,95, lämnade dock återbud till VM med ett par veckors marginal på grund av en hälskada. I stället hoppas hon kunna springa EM i München i augusti.

En som redan har sprungit under VM-kvaltiden i år är Sarah Lahti. Hon flyttade upp som tvåa genom tiderna i Sverige, framför Sara Wedlund, med 15.04,87 i ett regnigt Birmingham. Där finns det mer i tanken, och i ett sista lopp inför VM visade Sarah mycket fin form med 8.50 på 3000 meter.

Efter många år utan tydliga stjärnor på 5 000 meter har Sverige helt plötsligt flera namn på herrsidan som skulle kunnat utmana om en VM plats. Nu blir det dock ingen svensk löpare i VM på 5000 meter, varken via klarad kvalgräns (13.13.50) eller kvotplats, utan det blir fokus mot EM istället för de svenska löparna.
Emil Danielsson, son till svenska rekordhållaren på den dubbla sträckan, Jonny Danielsson haft en bra försommarsäsong och de senaste veckorna innan VM har även Suldan Hassan, som nästan Anders Gärderuds svenska rekord på 5 000 meter 2020, börjat visa bra form.
Andreas Almgren hade skadeproblem och sjukdomar under våren, men även han är ”i gång” i träningen mot EM istället för VM.

10 000 meter

D final 16 juli: 21.20
H final 17 juli: 22.00

Stjärnorna

Att springa 10 000 meter kan bli det ultimata kraftprovet i Eugene. Varma julidagar i kombination med ett tidsprogram som ska passa europeiska TV-tittare kan göra att de 25 varven avgörs under en stekande sol. 

På damsidan lär de som tröttnat på att höra om Sifan Hassan bli besvikna. Även här kommer hon vara en av favoriterna – om hon väljer att ställa upp. Världsrekordet hålls av Letesenbet Gidey på 29.01,03 som var tvåa bakom Hassan senast på VM. Hassan är också regerande olympisk mästare, där Gidey tog bronset. 

På den olympiska pallen placerade sig Kalkidan Gezahegne på silverplats – en etiopiska som numera representerar Bahrain. Hon behöver inte ta sig igenom de brutala etiopiska uttagningarna för att få tävla i Eugene, vilket kan visa sig viktigt. En annan intressant löpare är Hellen Obiri, som lär vara Kenyas starkaste kort och framför allt blir farlig om loppet avgörs på det sista varvet.

På herrsidan har kampen på 10 000 meter ofta stått mellan Kenya och Etiopien, men de senaste åren har ett annat östafrikanskt land flyttat fram positionerna rejält: Uganda. Deras främsta löpare, Joshua Cheptegei, slog Kenenisa Bekeles ”omöjliga” världsrekord 2020, är regerande världsmästare och vann OS på halva distansen. Hans landsman Jacob Kiplimo var världsetta i fjol och tog brons på OS bakom Cheptegei. 

Etiopiern Selemon Barega är regerande olympisk mästare och har en av de absolut vassaste spurterna över det sista varvet. Hans landsman Yomif Kejelcha kan också springa vansinnigt snabbt när klockan ringer och kan bli farlig – om han orkar hänga med fram till avgörandet. Räkna inte heller bort deras landsman Berihu Aregawi, som inte är lika spurtsnabb som Barega och Kejelcha men är extremt tempostark. Han kan försöka springa ifrån övriga med flera kilometer kvar. 

Andra spekulanter på medaljerna är bland annat Kanadas Mo Ahmed, Storbritanniens Marc Scott och hemmalöparen Grant Fisher, som sänkte det amerikanska rekordet till 26.33,84 tidigare i år. 

Svenskarna

Eftersom Sarah Lahti väljer 5.000 på VM och Meraf Bahta är skadad blir det inga svenskar på 10.000m. För svenskt deltagande på herrsidan skulle Jonny Danielssons svenska rekord behövts sänkas med nära halvminuten, vilket ingen av de svenska herrarna varit i närheten i år.

3 000 meter hinder

D kval 16 juli: 19.35
D final 20 juli: 04.45 (morgonen 21 juli)

H kval 15 juli: 02.15 (morgonen 16 juli)
H final 18 juli: 04.20 (morgonen 19 juli)

Stjärnorna

Hinderlöpningen har historiskt dominerats av Kenya. De har dock fått stå tillbaka de senaste åren för andra nationers framfart. På damsidan är Beatrice Chepkoech är förvisso regerande världsmästare, men senast på OS vann Ugandas Peruth Chemutai och bästa kenyan var Hyvin Kiyeng som trea. 

På båda de prispallarna har en amerikanska funnits. Senaste på VM var Emma Coburn tvåa, precis som Courtney Frerichs var på OS. En medalj på hemmaplan skulle slå otroligt högt, men de har båda inlett säsongen trögt. 

Den som har inlett säsongen bäst är kenyanskan Norah Jeruto, numera tävlandes för Kazakstan. En annan vass kenyanska är Celliphine Chepteek Chepsol. 

Det främsta europeiska intresset finner vi i Tysklands Gesa Felicitas Krause. Hon tog brons senast på VM och har dominerat europeiska mästerskap i många år. Hon är alltid bra på mästerskap och kommer hitta en väg för att blanda sig i medaljstriden i Eugene. 

På herrsidan heter den regerande mästaren Conseslus Kipruto, Kenya, som sedan VM 2019 har tävlat ytterst sparsamt och därför är ett stort frågetecken inför 2022. Men med både VM- och OS-guld på meritlistan går han inte att räkna bort. 

Soufiane El Bakkali, Marocko, har annars varit den bästa hinderlöparen de senaste åren och vann fjolårets OS. Där slog han Lamecha Girma, Etiopien, en ohyggligt vass löpare både över hinder och på platten. El Bakkali är en lite mer utpräglad hinderlöpare och brukar kunna skaffa sig ett försprång över vattengraven, men får se upp med Girmas spurt. 

Kenyanen Benjamin Kigen var 3:a på OS och är världsetta. Landsmannen Abraham Kibiwot och etiopiern Getnet Wale är också utmanare. En outsider är Finlands Topi Raitanen. Han var 8:a i fjol på OS och kan spurta mot de bästa i världen.

Svenskarna 

Sverige står utan en hinderlöperska som kan ta en VM-plats, men vi har några unga tjejer som kan utmana på framtida mästerskap. På herrsidan har däremot hinderlöpning alltid varit en svenskgren. Vi har starka anor från Anders Gärderuds och Dan Glans tid, med Mustafa ”Musse” Mohamed som den klarast lysande stjärnan i modern tid.

Tomrummet efter maratonsatsande Musse har så sakteliga fyllts med yngre förmågor, och på fjolårets OS tävlade inte mindre än tre svenska herrar på sträckan – tyvärr utan finaldeltagande. 

Nu blir det bara en svensk hinderlöpare i VM genom Vidar Johansson, då de andra svenska OS löparna Emil Blomberg och Simon Sundström inriktar sig mot EM.
Vidar Johansson har det bästa personbästat i trion. Hans 8.18,31 placerar honom som 4:a genom tiderna i Sverige, placeringen bakom Dan Glans. Vidar har en chans att nå finalen i Eugene om han får ut hela sin kapacitet.

Maraton

D final 18 juli: 15.15
H final 17 juli: 15.15

Stjärnorna

VM hålls oftast i stora, tätbebyggda städer. Eugene är ett undantag med sina 170 000 invånare, knappt större än Linköping. Maratonloppet kommer därför att avgöras på en mer naturskön bana än normalt i VM-sammanhang. Det 14 kilometer långa varvet ska springas tre gånger och går genom Eugene och grannstaden Springfield. Precis som på 10 000 meter kan värmen spela en avgörande roll under maratonloppen, men av den anledningen startar de också tidigt – strax efter klockan 6 på morgonen (lokal tid). 

Damernas regerande världsmästare, Kenyas Ruth Chepngetich, återvänder för att försvara sin titel. Hon vann Chicago maraton i oktober och i Nagoya så sent som i mars. Chepngetich 2.17.08 är fjärde bästa maratontid genom tiderna. En annan av Kenyas fyra representanter är Judith Jeptum, som vann årets Paris maraton. 

Etiopiens lag är inte ännu uttaget, men bästa etiopiska i fjol var Degitu Azimerav med 2.17.58. En annan utmanare skulle kunna vara kenyafödda israeliskan Lonah Chemtai Salpeter som gjort 2.18.45 i år. 

Från hemma nationen har OS trean Molly Seidel tvingats lämna återbudet så nu står hemmahoppet till 37-åriga Keira d’Amato som har kommit från nästan ingenstans och kan utmana de bästa i världen i juli. Keira d’Amato tog en lång paus från idrotten och gjorde en civil karriär innan hon halkade tillbaka in på löpningen med en maratonsatsning. I januari slog hon sitt personbästa med nära 4 minuter och satte ett sensationellt amerikanskt rekord på distansen med 2.19.12.

På herrsidan har Etiopiens Lelisa Desisa inte gått i mål i något av sina tre senaste maratonlopp – inklusive fjolårets OS. Som regerande världsmästare har han en friplats till VM-loppet, men frågan är om han utnyttjar den? Han skulle i alla fall slippa att möta världsrekordhållaren och olympiamästaren Eliud Kipchoge, som väljer att inte springa VM. 

Kanske kommer Nederländernas Abdi Nageeye och Belgiens Bashir Abdi till VM för att försvara sina medaljer från OS? I Kipchoges frånvaro lutar Kenya sig främst mot Geoffrey Kamworor. Den trefaldiga halvmaratonvärldsmästaren och dubbla terrängvärldsmästaren är en van mästerskapslöpare och har farten som behövs om en spurt avgör loppet. Etiopiens trupp är inte spikad, men Tamirat Tola har varit stabilast de senaste åren och har 2.03.39 som bäst. 

USA har inte varit lika starka på maratondistansen som på friidrottsbanan under en lång period. Galen Rupp är den klart mest namnkunniga av amerikanarna som uttalat satsar mot Eugene. Han känner också väl till staden då han har tävlat för University of Oregon och sprungit flertalet amerikanska mästerskap. Rupp har en silvermedalj från OS i London på 10 000 meter och ett OS-brons i maraton från 2016. Personbästat lyder 2.06.07 och förra året var han 8:a på OS i Tokyo. Han kommer att göra allt i sin makt för att frälsa hemmapubliken och lämnar inget åt slumpen.

Svenskarna 

Maratonloppen på mästerskapen är vanligtvis fulla av överraskningar. Utan farthållare brukar VM-loppen kunna vara mer ryckiga och kräva sina offer längs med vägen. Den som springer ett jämnt och klokt lopp kan därför prestera långt över förväntat.

Vår två bästa svenskor är klara för loppet. Carolina Wikström har gjort två halvmaror i år, samt ett maraton i Amsterdam på 2.29.51. Hennes 2.29.56 från Stockholm maraton i fjol sticker dock ut som en betydligt vassare prestation i närtid. I fjolårets OS-mara sprang Carolina in som 22:a – en ypperlig prestation. 

Hanna Lindholm är den andra svenska löparen i damernas maraton, och kan hon springa ner mot sitt personbästa är 2.28.59 kan det räcka långt.

På herrsidan kommer Sverige att representeras av David Nilsson. Han är tack vare sina 2.10.09 från Valencia 2020 inkvalad till mästerskapet. Sedan dess har han gjort en mara på fina 2.14.33 i Stockholm i höstas. David har satsat på flera halvmaratonlopp och vässat farten på bana. I april sprang han 61.56 i Berlin halvmaraton och gjorde 28.39,96 på 10 000 meter.

Den flitigt tävlande Högbysonen Nilsson sprang VM både i Peking och London, med en 36:e plats som bäst. I likhet med Carolina Wikström och Hanna Lindholm kan han ta en fin placering med ett väl avvägt lopp. Det finns många skalper att hämta under det sista 14-kilometersvarvet.