I nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon den 3 juni, som görs i samarbete med adidas, får du följa RW:s chefredaktör Anders Szalkais förberedelser inför hans 25:e Stockholm Marathon – 30 år efter hans första lopp. Nu har ”Szacke” testsprungit delar av banan – här får du hans analys från start till mål.

En del av den mentala optimeringen inför lopp tycker jag är att kolla in banan så att man rent mentalt vet vad som kommer. Till 2023 års upplaga har det skett en del förändringar, så även om mycket är sig likt kan det vara bra att ha koll på det nya upplägget.

Nedan kan du kolla in min analys för varje 5-kilometersavsnitt i loppet samt så klart sista 2,2 kilometerna från 40 kilometer in i mål – avslutningen har nämligen en ny liten twist som det kan vara bra att vara förberedd på.

Start: 0–5 km

Det känns bra att den fantastiska starten i Stockholm Marathon är som vanligt på Lidingövägen utanför Stockholms Stadion. Inledningen på Lidingövägen och direkt höger på Valhallavägen är lättlöpt. Här handlar det främst om att hitta in till sin rätta fart i startfältet.

När man svänger nerför Odengatan är 1 kilometer avverkad, och här g¨år det svagt utför – fortsatt snabb löpning med andra ord. Vid Sveavägen kommer första spännande nyheten på banan då man slipper backen upp mot Odenplan och i stället springer in på Sveavägen mot city. Det är riktigt lättlöpt även här, och 2 kilometer passeras vid Observatorielunden på höger sida. Vid Kungsgatan tar man in höger, och det känns förhoppningsvis inspirerande att få springa här – och det är fortsatt lättlöpt.

Första större prövningen – förutom att hitta in till rätt tempo och klara svängarna – kommer när man svängt höger från Kungsgatan och efter passering av Norra Bantorget ska ta sig uppför Torsgatan. Från cirka 3,5 kilometer har man en lite sugande stigning att ta sig an. Förhoppningsvis känns det ändå bra så här tidigt i loppet. När man kommit över från Vasastan till Kungsholmen passeras 5 kilometer.

Första 5 kilometerna rankar jag som den näst snabbaste 5-kilometerssträckan. Men utifrån att det kommer vara mycket medlöpare att samsas med här siktar jag på att precis hålla min målfart – det är nämligen troligt att man tappar lite tid innan fältet sprider ut sig.

5–10 km – snabbaste 5-kilometersavsnittet

Även om den första 5:an får anses vara lätt, känns det som att 5:an upp till 10 kilometer är ännu lättare. Först en lättlöpt knapp kilometer på Fleminggatan, och sedan in på Scheelegatan. Här är det plant och svagt uppför förbi Rådhuset, och sedan vid Kungsholms torg kommer en fin utförslöpa. Man kan nyttja den genom att flyta på och spara energi och kanske tjäna några sekunder på kilometertempot.

Efter utförslöpan tar man direkt vänster, in mot stan på Norrmälarstrand. Här är det fortsatt lättlöpt på sträckan förbi Stadshuset, som många som kört maran tidigare känner igen.

Men det blir även lite uppförslöpning på detta 5-kilometersavsnitt, när man tar sig under Centralbron – men det är varken brant eller långt. Munkbroleden och Skeppsbron följer sedan när man rundar Gamla Stan, två sträckor som fortsatt bjuder in till flack löpning. Man passerar sedan 10-kilometersmarkeringen på Stallgatan innan man når fram till Nybroviken.

Är detta det kanske snabbaste eller lättaste 5-kilometersavsnittet? Ja, här siktar i varje fall jag på att min snittfart får bli några sekunder snabbare än vad jag har som målfart på hela loppet.

10–15 km – Narvavägens motlut testas

Den förhoppningsvis publiktäta Strandvägen ut mot Djurgården betas av på 5-kilometersavsnittet mellan 10–15 kilometer. Den utmanande delen gällande höjdmeter blir löpningen uppför Narvavägen, där man sedan tar yttervarv i rondellen vid Karlaplan.

Här tycker jag att man ska ta det lite lugnare uppför, och detsamma gäller motlutet på Sturegatan upp mot Valhallavägen. Det man tappat i snittfart uppför dessa motlut smyger man in igen då Valhallavägen är svagt sluttande utför. Så även om inledningen på Oxenstiernsgatan vid Radiohuset går svagt uppför tror jag att man kan hålla sin planerade snittfart på detta avsnitt utifrån tidsmål.

15–20 km – böljande Djurgården

Det här 5-kilometersavsnittet startar i utförslöpan ner mot Berwaldhallen. Väl där springer man inte direkt vänster, utan över på Nobelgatan och ner till Djurgårdsbrunnskanalen innan man följer vägen runt upp till Djurgårdsbrunnsvägen som tar oss ut mot Djurgården.

Banan är nu mestadels flack, även om det böljar lite. Men efter lite drygt 17 kilometer ska man ta sig an backen upp för Manillavägen. Ungefär vid 18 kilometer når man toppen på den backen, innan Manillaskolan.

Utifrån en tröskellöpning tidigare noterade jag att farttappet uppför här var runt 15 sekunder per kilometer. Men låt inte GPS-klockan stressa dig här, utan korta gärna ner steget lite och öka stegfrekvensen samtidigt som du låter farten bli lägre. Det är långt kvar, så vi ska inte bränna för mycket redan här.

Resten av denna sträcka har fortsatt en lite böljande banprofil, så det gäller att växla lite mellan det kortare steget uppför och flytsteget utför. Vi passerar 20 kilometer strax innan Skansen.

Sammanfattat är den här 5:an, som tar oss upp till 2 mil, en smått utmanande sträcka – speciellt som man nu börjar ha lite distans i benen.

20–25 km – laddar inför Söders höjder

Den här sträckan mellan 20–25 kilometer innehåller halvvägspasseringen precis vid Djurgårdsbron, som sedan följs av den publikvänliga och snabba Strandvägen. Det är lättlöpt ända fram till loppet tar oss vidare från Gamla Stan upp mot Söder via Guldbron vid Slussen.

Här, vid 24 kilometer, tar sig loppet upp på Söder via nya sträckningen från Slussen uppför Katarinavägen. På banprofilen ser stigningen brant ut, men om man springer sträckan med pigga ben – vilket troligen inte är fallet nu – är uppförslutet löpvänligt.

Den här backen är mer som en lång slakmota, ända nerifrån Guldbron upp till toppen. Så den är faktiskt inte så tuff som jag trodde, i alla fall inte på träning … Men under loppet tycker jag kanske precis tvärtom, och då ska jag försöka minnas att jag sagt att ”den inte är så farligt tuff” och helt enkelt bara jobba på uppför.

Efter att toppen är nådd blir det svagt utför, ner till svängen höger in på Folkungagatan där 25-kilometerspasseringen kommer.

Som helhet är detta en relativt lätt 5:a, men med stigningen som tar oss upp på Söder blir det ändå en av de 5-kilometerssträckorna som har mest stigning totalt i loppet. Men är man bara mentalt förberedd på kilometern mellan 24–25 kilometer är jag övertygad om att man fixar det bra.

KOLLA IN MIN FILM DÄR JAG SPRINGER BANDELEN PÅ SÖDERMALM 24–29,5 KM

25–30 km – omväxlande Söder och klassiska Västerbron

Sträckan 25–30 kilometer inleds på Folkungagatan, men höjdmetrarna är redan avklarade. Så om man minns just denna gata på Söder som jobbig sedan tidigare maror är det faktiskt flackt nu, ända fram tills man viker av vid Medborgarplatsen.

Här blir det ingen löpning i tunneln i år, vilket känns skönt. Även om det omväxlande går plant, svagt uppför och nerför är det relativt lättlöpt – men en del kurvor kan nog upplevas som jobbiga om man springer i hög fart, och kan sänka snittfarten lite.

Efter en kort löpdel på Hornsgatan ska man via slutsnutten på Ringvägen ta sig an Lundagatans tuffa motlut. Här väntar runt 300 meter ganska jobbig stigning uppför till toppen, som ligger ungefär vid 28-kilometerspasseringen. Den här stigningen upplevde jag vid min testlöpning som klart tuffare än Katarinavägen. Så här gäller också ett kortat steg och positiva tankar.

Belöningen efter toppen på Lundagatan är sedan en lättlöpt kilometer med en hel del utförslöpning fram till Västerbron. Så här gäller det att njuta och ladda lite kraft inför Stockholm Marathons klassiska Västerbroutmaning.

I början av Västerbron passeras 29 kilometer – och 3 mil nås förhoppningsvis med ben som kan nyttja den fina utförslöpningen ner från bron mot Rålambshovsparken.

30–35 km – plant, uppför och utför

Nu börjar maran på riktigt. När man rundar runt ”Rålis” är det fin flack löpning som gäller inledningsvis längs Norr Mälarstrand. Har man inte ”slagit” benen för mycket i utförslöpan nerför Västerbron är det här en bra sträcka att rulla på i bra fart, eller helt enkelt hämta igen sig och göra sig redo för att ta sig tillbaka samma 6 kilometer som man inledde loppet med.

Ett lite segt motlut väntar vid Kungsholmstorg upp till och förbi 32-kilometerspasseringen på Scheelegatan. Även in vänster på Fleminggatan går det lite svagt uppför. Här hoppas jag själv att jag kan få lite positiva minnen från när jag gick starkt på denna del av banan det år då jag hade lyckan att vinna loppet (2001). Nu är visserligen inte sluttampen samma som det var då, utan vi har klart längre sträcka kvar till Stadion numera.

Efter St Eriksplan belönas vi denna gång med löpning nedför Torsgatan. Detta är ännu ett bra utförslut som det är bra att ha sparat benen till, för då kanske man vågar släppa på ner mot 35-kilometerspasseringen strax innan Centralen.

35–40 km – Gamla Stan, Strandvägen och tuffa Narvavägen

Loppets sista 5-kilometersavsnitt går lite mer uppför än utför, så man kan inte räkna med att få till en snabb 5:a här. Men förhoppningsvis har man lite vittring på sin målsättning – och förhoppningsvis peppar publiken oss till stordåd både under svängen runt Gamla Stan och sen när vi åter springer in på Strandvägen.

Sträckningen är vi bekanta med sedan tidigare under loppet – utmaningen nu blir att åter ta sig an Narvavägen uppför mot Karlaplan. Den 39 kilometern är med andra ord tuff, men strax efter att man rundat Karlaplansrondellen passerar man 40 kilometer. Nu är det nära!

40–42,2 km – Runt Valhallagrillen innan åtråvärd målgång

Karlavägens flacka, fina sträcka tar oss vidare mot Stadion och målet. Efter det sista, korta motlutet uppför Sturegatan är jag van vid att man direkt ska svänga runt och springa in på Stadion från Sofiavägen. Men i år får vi inte springa direkt mot Stadion här, utan för att samla ihop den totala sträckan på 42 195 meter springer vi först Valhallavägen vänster och rundar Valhallagrillen innan vi vänder tillbaka mot Stadion och tar in på Sofiavägen.

Den här lilla extrarundan är flack så kanske hinner man vila upp sig inför en snygg målgång – eller så hinner man i bästa fall plocka några sekunder till om man är nära att nå sin personliga tidsgräns.

Avslutningen är de – förhoppningsvis fantastiska – 250 meterna inne på löparbanorna innan man når den åtråvärda målgången vid Kungliga läktaren på Stockholms Stadion. Grattis till oss!