Per Sinding Larsen

Per Sinding Larsen


Jag började med musikjournalistik när jag var femton år, på en morgontidning i Skåne. Det var ett alltigenom uppslukande yrke, som inte utspelade sig mellan nio och fem på dagarna. det var rökigt, stökigt och jag hängde ute sent på klubbar. Kroppen började förfalla.

Jag behövde en motvikt, en annan luft i tillvaron. Då började jag springa.

Jag är faktiskt uppvuxen under en gran i skogen. Min pappa jobbade med skogsoch viltvård. det fanns nog kvar en skogsmulle inom mig, som ville komma ut. Man kan väl säga att jag sprungit mer eller mindre konstant sedan jag var 17 år.

Mitt förhållande till löpning grundar sig på något helt annat än idrottsintresse. Jag är den mest okunniga människa du kan tänka dig vad gäller sport. Nu när det var OS var min reaktion bara: ”Oj, är det OS?”

Jag springer främst för naturupplevelsens skull, och för att löpningen ger mig tid att tänka. hälsoaspekten kommer först på tredje plats.

När det gäller egna idrottsprestationer så handlar det om en bronsplats i ett lopp häromåret i korpikylä i tornedalen. där sprang jag för min frus gammelmormors ära. det är ett årligen återkommande lopp med folk från byn, och några proffs. Jag minns faktiskt inte hur långt det är.

Gammelmormor Ida är 90 år, loppets bana gick förbi hennes hus vid ungefär tre kilometer. Jag föresatte mig att försöka ligga först då. när starten gick for jag iväg som en raket, och var faktiskt först när jag passerade huset där hon satt på sin balkong. några hundra meter senare blev jag omsprungen.

Han som vann hade varit säker på att vinna loppet. han blev helt paff när någon sorts gasell, det vill säga jag, drog iväg i starten. Men han vann till slut. Jag kom in som trea. Det var jag mycket nöjd med.

Jag bor på norra Östermalm. Jag tror inte att jag kan bo bättre i stockholm ur ett löparperspektiv. Jag växlar mellan flera olika rutter. kräftviken runt är en fantastisk runda. den är cirka 11 kilometer och tar drygt en timme. Men eftersom jag också har intresse av att se mig omkring, kan det bli lite omvägar.

Ibland springer jag längs valhallavägen mot gärdet och ut på djurgården där jag rundar Blockhusudden. Det är så vackert.

Sedan jag blev tvåbarnsfar springer jag max tre gånger i veckan, ofta på omöjliga tider – sena kvällar eller tidiga mornar. Barnen är två och fyra år gamla.

Jag springer aldrig med barnen i joggingvagn. hälsa är viktigt, men jag ser ingen lycka i ögonen på folk med träningsnarkomani. det handlar om en grundläggande missnöjesfunktion, som breder ut sig alltmer i samhället. vi ska inte vara nöjda med huset där vi bor, och vi ska absolut inte vara nöjda med våra kroppar. Vi ska alltid vara någon annanstans.

Det finns något djupt tragiskt i det där. så modern har jag inte blivit att jag kan se med goda ögon på en småbarnsmamma som kommer joggande med en vagn. Det är lite för mycket.

Jag har en vän som är pilgrimspräst. För ett par år sedan vandrade han från simrishamn till Santiago de Compostela i Spanien. Det tog tre och en halv månad. Han berättade att när han begrundade det yttre landskap han vandrade igenom, så såg han också vad som hände inom honom. Det är en bra beskrivning av hur jag vill förhålla mig till löpningen.

Men jag ska inte överdriva. Det är inte alltid så att jag förvandlas till sokrates så fort jag sätter på mig ett par löparskor. Jag kan springa med beskt public servicekaffe i magen, som biter sig fast i munhålan, och veta att jag bara har tjugo minuter på mig för att jag har tusen saker att göra.

Ibland har jag rena arbetslöppass. Jag lyssnar i stort sett på tio-tolv album plus några enstaka låtar varje vecka. Jag sorterar ofta låtarna när jag springer. Det finns ett graderingssystem på iPoden för låtarna. Där sållar jag inför vad som kan bli kommande recensioner och tyckande.

Jag går aldrig på gym längre. det är för dålig musik där. det låter kanske snobbigt, men så är det. Det hjälper inte att ha egna lurar, det rinner igenom.

Jag intervjuade en brittisk forskare på temat om hur musik kan påverka vårt sätt att handla. det sändes i programmet Musikministeriet. Forskaren sa att vi människor presterar bättre när vi lyssnar på sånger vi aldrig hört tidigare. då skärps vår uppmärksamhet, och på något sätt bidrar det till att öka vår prestation.

Skulle gymmen ta till sig den forskningen så skulle de börja lägga ut debutanter och obskyr twee-musik från Uppsala och helsingfors, i stället för att köra E-type för 9000:e gången.

Kan tänka mig att springa en mara någon gång. Det är en sporrande tanke, som också handlar om livet i stort. Om jag kan klara att löpa en mara utan att träna på ett speciellt sätt, klarar jag det på ren vilja. Det intresserar mig.

Läs Pers blogg > svt.se/psl

Martina mitt i natten

Martina mitt i natten


Linn böjer sig ner för att knyta skorna lite hårdare.
– Ta inte i för mycket! ropar jag för att överrösta musiken. Då får du blodstopp.
Jag visar henne hur hon ska ha armarna också.
– En del håller dem alldeles för högt, det gäller att vara avslappnad så att du inte gör av med energi i onödan. Och om du bryter innan mål så ses vi vid bilen, och du behöver inte känna dig dum för det, du har ju bara sprungit i två veckor och att bara kasta sig ut och springa Midnattsloppet direkt kan knäcka den bäste.
Linn nickar.
– Annars väntar jag på dig vid målet, jag lär väl springa på 50-52 någonting, mallar jag mig och vänder mig om och kollar in alla människor som står beredda och väntar på starten, alla klädda i likadana gröna tröjor.
Helt plötsligt är det dags, alla rusar iväg som galningar, Linn också. Jag skrattar lite för mig själv. Det är ett vanligt nybörjarfel att precis när starten går ryckas med när alla springer iväg, och så är man helt slut efter en kilometer.
Jag höjer volymen på min Ipod och slappnar av i axlarna. När som helst lär jag springa förbi Linn. Jag har i och för sig heller aldrig sprungit just Midnattsloppet förut, men jag har ju sprungit massa andra lopp. Det känns fint att springa på kvällen och trots att det regnar står det många människor längs med banan och hejar. Fast det är lite väl mycket folk i min startgrupp, ibland när det smalnar av så stannar alla upp och man får gå ett par tre steg innan man kan få utrymme att fortsätta springa.
När den omtalade backen upp till kyrkan närmar sig rabblar jag inuti huvudet: samma fart – kortare steg – du får vila i nerförsbacken. Jag tar sats och precis när backen börjar gå mot sitt slut måste jag höja volymen på min Ipod för att palla. Då börjar den riktiga backen, det som jag trodde var själva mördarbacken var bara en liten förbacke.
Stackars, stackars Linn. Hon kommer att smälla av. Till och med för mig är det vidrigt jobbigt, men jag ska springa hela vägen upp, inte mesa ur och börja gå som många andra bredvid mig. Får lite nya krafter när jag ser att längs med backen, ändå upp till kyrkan har de tänt hundratals marschaller, jättefint!

Väl uppe är det nerför igen och långt därframme ser jag ett starkt ljus, är det målet? Det måste vara målet! Kollar på klockan, fan det har gått trögt, kommer att gå i mål på 56 och någonting. Jag pressar ur mig det allra sista och spurtar in i målet. Linn ropar:
– Heja Martina!
Stackarn, Stackarn, hon måste ha brutit tidigt och gått och ställt sig vid målet och väntat, men det var ju lite korkat att börja med ett millopp. Hon skulle ha startat med ett fem-kilometers.
– Gud vad det var kul att springa! skrattar Linn.
– Hur länge orkade du då? Du ska vara glad att du slapp backen vid kyrkan, börjar jag, men hon avbryter mig.
– Hela, säger hon lyckligt.
– Va? Vaddå hela?
– Hela loppet, det gick ju jättelätt med alla som stod och hejade, man hann ju inte ens tänka på att bli trött.
– Ehh, men vad fick du för tid?
– Vad var det nu… just det 46.54
– Va??? Nej du måste ha kollat fel stammar jag.
Fan. Min 56.47-tid är den sämsta miltiden jag gjort sen jag började springa lopp. Men Linn är 15 år yngre än jag. Jag ska ju inte tävla med unga brudar som inte fött en enda unge. Jag ska ju tävla mot andra som också har fött massa barn. Som Isabellah Andersson, eller ja, kanske inte just hon, men andra författare, som har fött minst fyra barn. Och som började springa sent i livet. Haha. Kom igen alla gamla författarbrudar, här har ni en utmaning!
Fan. Kom på att Åsa Larsson är skitsnabb. Hm. Kanske ska börja med varpa istället.


MIDNATTSLOPPET PÅ EN SKALA 1-5

DELTAGARE 4 POÄNG Väldigt trevliga löpare, inget knuffande trots att det var knökfullt i startgrupperna. Roligt med alla utklädda. Jag höll på att springa in i en lyktstolpe när jag såg två springande brandmän bärandes på en stege bli omsprungna av han från Motorsågsmassakern.

BANA 3 POÄNG
Omväxlande, igenom tunnlar och under broar och mycket att kolla på, man hann aldrig bli uttråkad. Fint att springa i stan på natten. Perfekt väder med svalkande duggregn.

STÄMNING 4 POÄNG
Härligt med alla sambaorkesterar, dansare och knasiga saker längs med vägen. Man blir glad av att bli omsprungen av en indian. Lina sprang förbi en Borat i mankini. Och de gröna tröjorna som alla deltagarna hade skapade en bra vi-känsla. En bra tröja dessutom ! Kändes knappt. Den kommer jag att fortsätta springa i.

 

Den ultimata musiklistan

Den ultimata musiklistan


Intervaller

Artist: Slayer
Låttitel: Jesus Saves
Genre: Thrash


Artist:
Black Eyed Peas
Låttitel: Pump it
Genre: Hip Hop & RnB


Artist:
Iron Maiden
Låttitel: Run to the Hills
Genre: Rock
Alternativ: Backpass


Artist:
Sator
Låttitel: I wanna go home


Artist:
Scooter
Låttitel: Faster Harder Scooter
Genre: Upptempo
Alternativ: Långpass


Artist:
Topmodelz
Låttitel: Yourlove (clubmix)
Genre: Club
Alternativ: Högintensivt


Artist:
Antiloop
Låttitel: Trespasser
Alternativ: Fartlek


Långpass

Artist: AC/DC
Låttitel: Highway to Hell
Genre: Rock


Artist:
Tina Turner
Låttitel: Simply the Best


Artist:
Bruce Springsteen
Låttitel: The Wrestler
Genre: Rock


Artist:
Bruce Springsteen
Låttitel: Born to Run
Genre: Rock
Alternativ: Uppladdning


Artist:
U2
Låttitel: Beautiful Day
Alternativ: Uppladdning


Artist:
Sting
Låttitel: Fields of Gold
Genre: Pop


Artist:
Amy McDonald
Låttitel: Run
Genre: Pop
Alternativ: Återhämtning


Artist:
Måns Zelmerlöw
Låttitel: Hope & Glory
Genre: Pop/Schlager


Artist:
Kenta Gustafsson
Låttitel: Just idag är jag stark


Artist:
Iron Maiden
Låttitel: The Loneliness of the Long Distance Runner
Genre: Hårdrock


Artist:
The Stone Roses
Låttitel: Fool’s Gold
Genre: Indie


Artist:
Placebo
Låttitel: Special K
Genre: Poprock
Alternativ: Tempo


Tempo

Artist: 2 Unlimited
Låttitel: No Limit
Genre: Electronica/ Dance
Alternativ: Sista krafterna


Artist:
Joey Dee & the Starlites
Låttitel: Peppermint Twist


Artist:
Iron Maiden
Låttitel: Hallowed be thy Name
Genre: Gubbrock
Alternativ: Intervaller


Artist:
Dragonforce
Låttitel: Through the fire and flames
Genre: Hårdrock

Artist: Crew 7
Låttitel: Eye of the Tiger
Alternativ: Sista krafterna/intervaller


Sista krafterna

Artist: Miss May I
Låttitel: Blessing With a Curse
Genre: Thrash

Artist: Motörhead
Låttitel: Overkill (long version)
Genre: Hårdrock

Artist: Mustasch
Låttitel: Mine
Genre: Rock

Artist: Rammstein
Låttitel: Wiener Blot
Genre: HårdRock

Artist: Euskefeurat
Låttitel: Stockholm Marathon

Artist: Alex M, Marc van Damme
Låttitel: Technodisco
Genre: Techno


Uppvärmning

Artist: Vangelis
Låttitel: Chariots of Fire

Artist: Sabaton
Låttitel: Ghost Division
Genre: Hårdrock
Alternativ: Tempo

Artist: Lady GaGa
Låttitel: Just Dance
Genre: Dance


Återhämtning

Artist: Dexy Midnight Runners
Låttitel: Come on Eileen
Genre: Pop

Artist: Håkan Hellström
Låttitel: En Midsommarnattsdröm
Genre: Svensk pop

Artist: Belle & Sebastian
Låttitel: The Boy with the Arab Strap
Genre: Pop

 

Generella

Artist: Bullet for my Valentine
Låttitel: No Easy Way Out
Genre: Metal


Artist:
Jackson Browne
Låttitel: Running on Empty
Genre: Pop


Artist:
Black Rebel Motorcycle Club
Låttitel: Ain’t No Easy Way

Artist: The White Stripes
Låttitel: Seven Nation Army
Genre: Rock


Artist:
Snap!
Låttitel: The Power
Genre: Hip Hop

Artist: Eminem
Låttitel: Lose Yourself
Genre: Hip Hop

Artist: Survivor
Låttitel: Eye of the Tiger
Genre: Rock


Artist:
DLG Orchestra
Låttitel: Chariots of Fire
Genre: Klassiskt


Artist:
Judas Priest
Låttitel: Breaking the Law
Genre: Rock


Artist:
Göran Rydh
Låttitel: Keep on jogging

Artist: The Clash
Låttitel: Bank Robber
Genre: Punk/Ska

Närbilden – Robert Wells

Närbilden – Robert Wells


Robert Wells löper för att hålla formen. Det ska inte göra ont. Inte springa lopp, eller snegla på klockan. Det ska gå som en dans. Låta hjärtat jobba lugnt och stadigt. Löpa för att få kondition. Löpa för att bränna fett. Allt för att orka med en karriär som rört sig i tempo fortissimo under många år. Med sina turnéer med ”Rhapsody in rock”, hemmavid och utomlands, och nästa år inne på tionde säsongen av ”Så ska det låta”, har han spelat sig fram till en position som en av våra allra mest folkkära artister. En pianokung, som också har Kungens öra. När Stockholms slott firade 250årsjubileum förra året, var Robert där och rockade. Inbjuden av Kungen själv.
   – Det var oerhört smickrande att få göra två konserter på slottet, säger Robert Wells. Det verkar som om kungen gillar det vi gör, och det är jag jätteglad för.
    Fyrtiotvå år, och på toppen av sin karriär. Men för två år sedan kom ett varningstecken.
  – Efter en konsert fick jag en sådan gruvlig hjärtklappning att jag fick ta Inderal, en betablockerare, för att hjärtat skulle slå normala slag. Det var riktigt ruggigt. Min läkare sa att det berodde på att jag hade taskig kondis. Så då var det bara att ta upp löpningen igen.

Robert har sprungit förr.
   Har sprungit under många år.
   – Jag var väldigt kraftig som liten. Min mor och min mormor tyckte att ett tjockt barn var ett friskt barn. De gödde mig bra, skrattar Robert.
   – Men så hade jag en morbror, som var ute och sprang jämt. Han tyckte jag var alldeles för rund. När jag var sju år tog han ut mig på en löprunda. Det var nere vid Råstasjön, i Solna. Jag tror jag orkade springa 75 meter den där första gången.
   Men morbrodern var trägen, Robert bet ihop, och började springa regelbundet.
   – Jag sprang ett par gånger i veckan, fram till det jag blev tio. Då tog pianospelandet över allt mer. Det dröjde till långt senare, jag var runt tjugo år, innan löpningen kom in i bilden igen. Kom i rätt bra trim då, sprang flera mil i veckan utan problem.
   Ytterligare ett par år senare, blev tiden knapp igen. Musiken kom i första rummet, Robert drog ner på löpningen.
   – Det blev sällan mer än fyra-fem kilometer åt gången, ett par gånger i veckan, fram till förra sommaren. Då tog det fart på riktigt igen. Nu ligger rundorna återigen runt milen. Löpningen håller mig i balans
   – Jag lever ett extremt stressigt liv, säger Robert. Men nu prioriterar jag löpningen på ett annat sätt än tidigare. Jag behöver löpningen för att hålla mig i balans. Den drar ju också med sig en massa andra saker.
   – Jag lever över huvud taget rätt hälsosamt, är väldigt noga med vad jag äter. Jag är smal idag, men har anlag för att bli tjock. Det blir mycket havregrynsgröt och fiberbröd. Sushi är en favorit. Men inget vitt bröd, inga sådana grejer.
   För det mesta springer han före frukost.
   – Det är till viss del för att hinna med, men jag tycker också det är toppen att komma tillbaka efter en löprunda och äta frukost. Jag kan kanske hälla i mig en halv kopp kaffe innan jag ger mig ut, men inget mer.

När han befinner sig i Stockholm, och det gör han ibland, han har studion vid Fyrverkarbacken, ett stenkast från Västerbron, då springer han ibland över Västerbron, vidare längs Söder Mälarstrand, mot Gamla Stan.
   – Det är en otroligt fin runda, fast jag gillar egentligen inte att springa på asfalt, jag brukar få ont i benen av det. Hellre då skogen. Hellre då Ursvik, ett motionsområde i Solna. Med en milbana som ett alplandskap.
   – Glädjen över att klara milspåret i Ursvik är stor, skrattar Robert.
   Och i källaren under musikstudion, står ett rullband.
   – Det är effektivt, tar minimalt med tid. Bara byta om, upp på bandet, och så på med vrålstereon. Brukar bli mycket Status Quo, 70-talsrock, det gillar jag. Kör max nio-tio km i timmen, lugn jogging, i fyrtio minuter. Är inte ute efter att bygga upp muskler, vill bränna fett.

Musik inomhus, men aldrig utomhus.
   – Jag kan inte springa med musik i skogen. Där vill jag att det ska vara lugnt och tyst, förutom att jag gärna har sällskap. Gillar att springa och samtidigt småprata med någon polare.
   Bland det första han packar ner inför en turné, är löparskorna.
   – Aldrig en turné utan mina löparskor. Det är kanon att bo på ett hotell i någon utländsk storstad, och kanske hitta en park att ge sig ut att springa i. Då spräcker man dessutom turnérutinen, får lite nya intryck. Annars handlar ju turnéer mest om att man förflyttar sig från ett hotellrum till ett annat.
   Att springa efter en spelning är inte att tänka på.
   – Det pallar man inte, då är man alldeles för utschasad. Men jag kan värma upp lite innan, med mina dansare.

Längtar till Florida
   Roberts absoluta favoritställe för löpning är Florida.
   – Jag brukar åka dit med familjen i januari. Känner mig aldrig så avslappnad som när jag springer i Florida. Där är det ingen j-vel som känner igen en. Besväras i och för sig inte så mycket av folk hemma heller, men ofta finns ändå den där känslan av att man är iakttagen.
   En stor inspirationskänsla är Jerry Williams, rockkungen.
   – Jerka sporrade mig ordentligt för två år sedan, när jag skulle komma igång med löpningen igen. Jag var med i hans band för nitton år sedan, då var han otroligt kraftig. Men sedan tränade han ner sig ordentligt fram till det han fyllde femtio, och han är fortfarande i topptrim. Han kör hårt med styrketräning fyra-fem dagar i veckan. Jag tar det lite lugnare, det blir max tre gånger i veckan, varvat med promenader och lite simning.

Löpningen inspirerar även musiken.
   – Man får ideér, säger Robert. Och är man tokstressad, finns det inget bättre recept än att åka ut och springa för att rensa skallen.
   I november släppte han en ”Rhapsody in rock”-skiva i Tyskland. Och en singel där han sjöng duett med Carola.
   – Nu i december ska jag åka runt och kolla in shower både i London och New York. Ta det lugn, tycker jag har fyllt min arbetskvot för i år. ”Så ska det låta” kommer i slutet av januari, det är 10:e säsongen i ordningen.
   Därefter väntar Florida. Och en massa löpning.
   – Före frukost, innan värmen blir för het. Det är jättemysigt.