Run in My World: Chamonix

Run in My World: Chamonix


Ultralöparen och UTMB-mästarinnan Rory Bosio om varför hon alltid vill tillbaka till sagolandskapen i de franska Alperna.

Löpning som fenomen har förändrats. Numera är löpning inte bara en hobby, en aktivitet att plåga sig igenom för att gå ner några kilo. Vår sport har blivit en egen kultur, en livsstil, mycket tack vare ett fåtal visionära eldsjälar runt om i världen. De har bidragit till att göra löpningen till en samlingsplats för mångfald och styrka. Det här är den fjärde artikeln där Runner’s World i samarbete med Jaybird, pratar med några av dessa visionärer om varför det bästa sättet att lära känna en plats på är – genom att springa.

Möt ultralöparen Rory Bosio från USA. Den 34 år gamla sjuksköterskan arbetar till vardags inom intensivvården, och slog igenom i världseliten på ultradistanserna genom att vinna det legendariska Ultra-Trail du Mont Blanc (UTMB) 2013. Bosio skapade historia i de franska Alperna det året genom att bli den första kvinnan att springa det 170 kilometer långa loppet under 23 timmar. I dag spenderar Bosio sina sommarmånader med att bo och springa i Chamonix, Frankrike – start- och målplats för UTMB och en av de hetaste platserna just nu i trailvärlden.

Så här är det att springa i Rorys värld – enligt henne själv:

”Att springa är min nyckel till lycka. Enkelt uttryckt, jag är som lyckligast när jag är ute och springer i bergen, antingen ensam eller med ett par vänner. Men även om jag älskar själva löpningen i sig, så är den egentligen mest ett sätt för mig att få vara ute i naturen. Jag känner mig fri och full av glädje när jag är omgiven av den vilda, vackra och naturliga världen – inte minst i Chamonix.”

 

Vill du se resten av Jaybirds Run Wild–filmer, klicka här.

”Jag vann UTMB 2013 och 2014. Jag älskar inte att tävla, men om jag kan prestera något så när bra i andras ögon då är det grädden på moset för mig. Min inställning handlar mer om att bara ge mig ut och ha en fin dag i bergen, att ta vara på ögonblicket. Det är något med Chamonix som gör att just det är lättare här än på andra ställen. Jag blev så förtjust i området och tävlingen att jag numera återvänder hit för att bo och springa här varje sommar.”


VYERNA

”Chamonix är oerhört vackert – en bergsby som är omgiven av de dramatiska bergstopparna i granit på både den franska och den italienska sidan. Vyerna är som bäst när du befinner dig ovanför trädgränsen, löpandes.

De flesta lederna här består av stigar, vilket jag föredrar. Det får mig att minnas hur det var att springa terränglopp som barn. Jag har tappat räkningen på hur många stigar jag har sprungit här genom åren, men det handlar om hundratals kilometer. Man tröttnar aldrig.

På sommaren växer det vilda blommor överallt. Ledsystemet i området är välskött, och vart du än vill springa finns det en stig eller led som tar dig upp på det berg eller den topp du vill nå.”


LJUDEN

”Jag springer oftast ensam, så jag brukar dela upp mina pass: ena halvan springer jag med en podd eller musik i mina lurar, andra halvan springer jag i tystnad. När man springer nära en by hör man ofta ljuden av vardagslivet där – som kyrkklockorna som ringer varje halvtimme. Det är väldigt charmigt. Men ju högre upp du kommer desto tystare blir det, särskilt när du har passerat trädgränsen.”

”Man hör löven rassla i vinden, fåglarna som kvittrar. Kossor och får som betar på hög höjd, med klockor runt halsen. Jag älskar det. Jag springer där uppe på berget och tittar ner på en äng eller i en liten dal och ser hundratals kor och får. Jag kan fortfarande höra deras klockor.

När jag är ute och springer i fem, sex timmar lyssnar jag på musik eller på en podcast under ungefär halva tiden. Min spellista är en mix av topplistemusik och sånt som tonåringar inte lyssnar på. Jag har skapat en spellista i samarbete med Jaybird med en del av den musik jag älskar att lyssna på när jag springer omgiven av den fantastiska miljön i Chamonix.”


SMAKERNA

”Maten här är magisk. Jag börjar min dag med en frukost bestående av havregrynsgröt med chiafrön, nötter och blåbär. Till det dricker jag en stor kopp kaffe. På det kan jag springa i flera timmar. Ska jag vara ute extra länge tar jag med mig en smörgås eller två, antingen en croissant med smält fransk ost på eller ett rejält bröd med mycket nötter och frön. Till det har jag lite tomat och avokado. Och det är ingen hemlighet att min konsumtion av rött vin och ost peakar när jag är här …”


ETT ANDRA HEM 

”Jag har lärt känna många andra löpare här genom åren. Chamonix är lite som ett Förenta nationerna i miniatyr; här finns människor från England, Australien, Sydamerika. Du behöver inte heller kunna prata flytande franska för att klara dig här. Min franska är förfärlig, och när jag börjar prata på min knackiga, brutna franska byter invånarna direkt till engelska. Men Chamonix är en turistort och ekonomin är beroende av turister så de har inga problem med det. Så fort du kommer ut på lederna så slipper du allt det där. Alla jag har lärt känna här bor i Chamonix på grund av bergen. Det är sådana människor jag älskar. Det här är den perfekta platsen för trail- och bergslöpning – och så har de dessutom den där franska livsstilen med fokus på det goda här i livet. Det är som hämtat ur en saga.”

****

Håll koll här för nästa del i serien Run in My World där Runner’s World och Jaybird utforskar andra heta platser i löparvärlden och hur de lokala eldsjälarna utvecklar vår sport.


Text:
Redaktionen/RORY BOSIO

Presenteras i samarbete med Jaybirdsport