På löpvägar i San Francisco

På löpvägar i San Francisco


Turisterna går till höger mot affärerna med souvenirer, kläder och snabbmat. Jag går till vänster mot Marinan.

Utanför The Maritime shop stannar jag en kort stund för att beundra segelbåtarna i skyltfönstret och för att samla kraft. Sedan börjar jag springa.
”Långsamt”, säger jag till mig själv. Två små frakturer på vänster fot innebar en lång, ofrivillig paus från löpningen. Nu har jag varit i gång i tre månader. Långsamt byggs formen upp.
I glädjen över att det går så bra lurar övermodets röster om att det är dags att öka tempot. ”Långsamt” svarar mitt kloka jag när mitt vilda jag försöker skruva upp farten. Mitt kloka jag känner till San Francisco och minns vad som väntar, till skillnad från mitt vilda jag, som låtsas glömma.
Efterhand etableras en behaglig rytm. Vid småbåtshamnen passerar jag de buskar där jag under mitt förra besök i San Francisco såg kolibrier. Då var det vår. Nu är det höst. Inga fåglar syns i buskagen. Strax innan Fort Mason ser jag backen. Den är inte särskilt brant. Att den är så lång hade jag glömt. Långsamt! Jag lyder och saktar farten. ”Får det gå hur långsamt som helst?” undrar den vilda rösten. ”Ja”, svarar jag och löper leende uppför backen vid Fort Mason.

När jag rundat kullen ser jag hundägarna stå och samtala vid den stora statyn längst bort i parken. Här finns många hundar, men ägarna har bra koll på dem, så det är aldrig några problem. Milda vindar och solsken håller mig sällskap hela vägen till Crissy Field. Det här är som det ska vara. Det här är löparlivet. Bilden lagras, för att aktiveras under vinterdagar när trötta fötter sladdar i snöslasket vid Öresundskusten. Vid Palace of Fine Arts svänger jag upp mot Pacific Heights. Efter lite kartläsning hamnar jag i Lafayette Park.
Det värsta med en form som ännu inte är god är att kroppen minns. Minnet av det perfekta tempot är som en tatuering i blodomloppet. Konsten är att förvandla tatueringen till en påminnelse om hur det åter kommer att bli.
I parken blir det en kort paus för att se ut över staden och vattnet innan jag vänder åter mot city. Håller till höger för att undvika Nob Hill och löper tanketom och glädjefylld på mindre gator hela vägen till hotellet vid Union Square. Efter några dagar lämnar jag San Francisco och kör norrut på Highway 1 för att löpa vidare på andra platser i Kalifornien.