Spring i Tallin

Spring i Tallin


Drar du på dig träningskläderna och nickar adjö till receptionen på Hotel Central så nickar de på sin höjd vänligt tillbaka.
De är vana nu. När jag för fyra år sedan frågade tjejen bakom disken efter en bra löprunda såg hon ut som om hon tänkte ringa polisen. Kanske missförstod hon frågan och trodde att jag letade efter annat. Eller så var det löparluvan som distraherade henne.
Till slut bollade hon över frågan till andra hjälpsamma i personalen. Någon visste var det fanns en löparstadion. Kanske kunde man fråga vaktmästaren om att få springa där? De hade också kunnat föreslå mig att ta bilen till löparbanorna ute i Nõmme som utgår från Hiiu stadium.
Men det gjorde de inte och det var tur. För här behöver man inte sätta sig i bilen, visade det sig när jag gav mig ut på egen hand. Lämna bara hotellet mot Narvavägen till och spring sakta åt vänster. Du får se upp med gångtrafikanter och snirkla lite hänsynsfullt förbi en busshållplats. Och redan från början lära dig att se upp för hålor, ojämnheter och höga trottoarkanter. Sådana finns det överallt här.
I första korsningen, där gatan heter Jõe till vänster och Pronski till höger, kanske du behöver vänta på grönt ljus. Annars fortsätter du fram och blir tvungen att samsas med de eländiga avgaserna tills havet räddar dig.
Nästa tydliga landmärke är Metodistkyrkan på vänster hand med sin spetsiga pinne till kyrktorn. Där får man nästan alltid vänta eftersom Estlands trafikplanerare har löst det så vist att det sällan är grönt över en hel korsning. Alltid har någon fil med bilister grönt så att du får rött.
Bilar finns det gott om. På just den hör gatan kör alla vräkiga stadsjeepar som invånarna i stadsdelarna Pirita och Viimsi håller sig med.
Det är dyra förortsområden intill havet och det är dit du är på väg.
Men du har en bit kvar. Passera en gatukorsning med det poetiska namnet Bensiini så har du koreanska ambassaden i en stor villa med många kontor. Du får titta noga på skylten för att se att det är en ambassad.
Här är Filmi, den sista korsande gatan. När du är över får du din belöning. Nu kan du springa resten av din miltur utan att stanna för en enda bil.
Du ser havet när stigen i parken mot Kadrioru tivoli dyker upp. Den viker stilla av åt vänster och eftersom du vill bort från trafiken och ser havet mellan träden så väljer du den automatiskt.
På den stora tivoliplatsen alldeles intill havet är kanske byggnadsarbeten i gång. Denna stora kanontomt är såld av Tallinn stad för rekordpris till privata byggbolag som bygger dyra fina bostadshus intill havet. Skanska hade i somras börjat i kvarteret du just sprang förbi.
Platsen är historisk. En bit längre fram längs på andra sidan bulliga Piritavägen ligger Kadriog slott som ryske tsaren Peter den store lät bygga 1718 som gåva till sin hustru Katarina I. Slottet totalrenoverades under 1990-talet av ett svenskt byggbolag för 25 miljoner svenska kronor ur den svenska Östersjömiljaren.
Men glöm det. Nu närmar du dig själva stadspromenaden. Först följer du Tallinns mest frekventerade cykelbana. När den når havet kan du välja mellan den och en något ojämn betonggata närmast stranden.

Egen löpstig
Eller nobba båda. Tallinns löpare har gjort sig en egen väg i gräset mellan betong och asfalt där benen mår bättre. Vill du ha asfalt tar du ett steg åt höger. Vill du pröva betongen så håller du till vänster. Se bara upp med ojämnheterna mellan betongblocken så du inte skadar dig. På sovjetiskt vis är stora block lagda efter varandra på dåligt underlag och med dålig passning.
Nu märker du att du har havet till vänster. Du hör bruset och kanske blåser det från sjön. Är det inte riktigt uselt väder ser du också att du inte är ensam här ute. Särskilt om det är helg eller en fin eftermiddag så är hundratals Tallinbor ute på promenad.
De flesta kommer från Lasnamäe, ett jättelikt betongområde som ligger ovanför Kadriorg slott. De är ute och går i sakta mak. För några år seda såg man sällan folk springa i stan och folk du mötte glodde rätt orförblommerat. Nu har de vant sig vid löpare och ser förmodligen på havet eller beundrar Rusalka. Den slaviska sjöjungfrun Rusalka står i jättestaty och tittar ut över havet mot Sverige till med sitt ortodoxa kors i handen och sörjer alla döda sjömän. En rysk ingravering i sockeln berättar att hon restes till minnet av ett skepp som förliste den 7 september 1893. Estländarna älskar att stå vid hennes sockel.
Men du vill bara springa när du nu slipper bilarna och fortsätter i stället rakt fram. Till höger om Piritavägen ligger Sångarfältet där den sjungande revolutionen genomfördes och Sovjetunionen kom många takter närmare sitt fall.
Hela din löpning är inbäddad i storpolitik. Nu har du en märklig betongkloss och en jättelik obelisk i sikte. Alldeles vid havet ligger något som förmodligen är ett minnesmärke över stupade sovjetiska soldater i andra världskriget – så stora monument brukar vara det – men som snarare ser ut som någon slags ramp till OS i Moskva 1980 då kappseglingarna hölls i Pirita. Det blev också ett politiskt OS genom att den bojkottades av USA sedan Sovjetunionen gått in i Afghanistan.

Estlands hela båtliv
När du är framme vid Olympiahamnen i Pirita kan du ta ett varv bland de stora båtarna som ligger där. Det här är det mesta av båtliv du hittar i Estland. Under Svojettiden var privat båtägande ytterst förbjudet. Den som hade båt kunde fly till väst. Därför tilläts ingen enskild sjöfart. Inte ens ute på öarna lever gamla fiskarkulturer kvar. De kvävdes under Sovjetväldet. Efter massflykten till Sverige i småbåtar på 1940-talet höggs tusentals båtar upp i förebyggande syfte.
Från ditt hotell har du nu sprungit en dryg halvmil slarvigt mätt på kartan. Känner du att du har krafter kvar kan du fortsätta länge än. Ta till höger vid Yacht-klubben och följ bron över floden Pirita. Sen tar du till vänster igen och springer snart längs Piritas långa fina badstrand. Där har du ytterligare tre kilometers löpning framför dig. Om det inte är badsäsong kan du vara ganska ensam på stranden. Skiner sommarsolen är här fullt av soldyrkare.
När du är nöjd och vänder tillbaka mot Narvavägen fortsätter du bara rakt fram precis som du kom.
När du börjar se Pariserhjulet på Kadrioru tivoliplats kan du däremot hålla höger. Gång- och cykelvägen ligger längre från trafiken på Piritavägen och det är svårt att låta bli att välja havet, grönskan och tystnaden.
Men du kommer inte vilse för det. Du hamnar bara på ännu en bensinångande gata. Den här heter Nafta. Bakom Metodistkyrkan ligger en bensinmack som du får springa över innan du viker in på Tuukri.
Nu springer du parallelt med Narvavägen men en gata närmare havet. Efter korsningen vid Lootsi fortsätter du bara rakt fram och ser snart hur du tar dig tillbaka till Hotel Central om det är där du bor.
Känner du att du behöver kan du springa upp på Narvavägen för att komma tillbaka samma väg som du kom.
Och om någon i receptionen råkar fråga dig var du varit, så säger du bara att du tog den vanliga turen bort mot Pirita.

Var bor man?
Tallinn vimlar av bra hotell. Längs vår löprunda ligger hyggliga mellanklasshotellet Hotel Central och Pirita Spa Hotel. Radisson är ett dyrare alternativ längre från rutten. Pirita är en intressant kvarleva från Moskva-OS med en hel del sovjetkänsla och en bra inomhusbassäng.

SAS Radisson
Rävala pst 3
+372 667 7000

Reval Hotel Central
Narva mnt 7c
+372 633 9800

Pirita Top Spa Hotel
Regati pst 1
+372 639 8600