Världsrekord på EM i 24-timmars, Elin & Emir bästa svenskar

Världsrekord på EM i 24-timmars, Elin & Emir bästa svenskar


Aleksandr Sorokin från Litauen slog ännu ett otroligt världsrekord när han vann EM i 24-timmarslöpning. Svenske Emir Halalkic agerade draghjälp och slutade själv som bäste svensk på herrsidan, på 13:e plats. Emirs klubbkamrat i IF Kville, Elin Hartelius, var med en 17:e-plats bästa svenska dam, i en tävling med fantastiska resultat.

Emir drog fram till världsrekord

Inför EM i 24-timmarslöpning i Verona, Italien, var förhoppningarna höga på det svenska laget. Herrarna hade siktet inställt på en lagmedalj och det snackades till och med om chans på individuella medaljer. Men det gick inte riktigt som tänkt för de svenska herrar som på förhand sågs som de starkaste korten.

Emir Halalkic får support. FOTO: Lisa Eneroth

Istället var det Emir Halalkic, en 39-åring från Torslanda som tävlar för IF Kville, som förbättrade sitt personliga rekord med hela 18 kilometer. Under en period var han uppe på 8:e plats, men efter en halvtimme i liggande läge när energin inte ville stanna kvar tappade han ett tiotal placeringar. 

Med 1,5 timme kvar av tävlingen tog han häng på Aleksandr Sorokin. Efter ett par varv bakom gick Emir till och med upp och drog fram litauern i 6 km, till passeringen av det tidigare världsrekord. Inte nog med att det blev ett minne för livet för Halalkic och andra svenskar på plats, det gjorde också att Kvillelöparen som fjärde svensk i år lyckades ta sig över 260 km. Före 2022 hade bara tre svenskar passerat den gränsen.

Emir Halalkic, som kom sist in i det svenska laget, slutade på 13:e plats på det kraftiga nya personbästat 261,615 km. Detta alltså trots, eller kanske tack vare, att han var av banan under en halvtimme när han just passerat 200 km. Till 12:e-platsen skiljde för övrigt bara 35 meter.

För alla övriga svenska herrar blev det ett tufft dygn. Erik Olofsson och Christian Malmström tvingades båda stiga av efter att ha kissat brunt. Bill Öster kämpade gåendes in kilometrar efter att länge kämpat med tunga lårmuskler och slutade på 218,173 km.

Pålitlige 54-åringen Martin Scharp gjorde återigen en mycket stabil insats. Men energiproblem de sista sex timmarna gjorde att han inte kunde ta sig över sin drömgräns 250 km. Han slutade 35:a på 242,974 km och var därmed den tredje som räknades in i det svenska lagresultatet. Anmärkningsvärt är att det är Scharps fjärde bästa resultat, ingen annan svensk har nått över 242 km så många gånger på 24-timmars.

Näst bäst av de svenskar herrarna var Torbjörn Gyllebring. Trots många timmars kämpande med knäproblem fick han ihop 251,665 km och en 24:e-plats. “Ett makalöst bra dåligt resultat”, som han själv uttryckte det efteråt.

Som lag (där de tre bästa resultaten räknas) slutade de svenska herrarna sexa, men utan att ha varit i närheten av medalj. Inte ens de tre svenska SM-medaljörernas resultat på 260-266 km i april hade räckt mer än till femte plats och Spanien på bronsplats snittade precis över Erik Olofssons svenska rekord för sina tre bästa löpare. 

Världsrekord av Sorokin

Polen vann lagguldet 7,5 kilometer före Litauen. Det var också de två länderna som hade loppets individuella giganter. Andrzej Piotrowski var blott den tredje löparen i världshistorien att passera 300 km. Likväl kom hans 301,859 km i skymundan denna dag. 

Litauern Aleksandr Sorokin, som fyller 41 år den sista september, har nämligen flyttat fram gränserna för vad som ansågs möjligt. När han för ett år sedan slog den grekiske legendaren Yiannis Kouros’ rekord “som skulle stå sig i decennier” trodde många att gränsen var nådd. Men i Verona sprang Sorokin smått ofattbara 319,614 km och flyttade fram världsrekordet ytterligare en mil. Detta trots flera skarpa kurvor på den 1525,48 meter långa banan och trångt med deltagare (totalt över 300 löpare, inklusive nästan 100 i en öppen klass).

I en förhandsintervju sa han att målet var 200 miles, 321,868 km. Aleksandr Sorokin har flyttat fram gränserna för som ansågs möjligt. Tredjeplacerade italienaren Marco Visintini, som fyllde 46 år ett par dagar före tävlingen, var med 288,438 km distanserad med över tre mil, men tog sig med det resultatet in som femma genom alla tider.

Elin 17:e i tajt damtävling

I damtävlingen var det betydligt tajtare, med bara 13 km mellan 1:an, Patrycja Bereznowska från Polen och 8:an, Ranveig Hansen från Norge. 

Bereznowska blev världsmästare 2017 och var regererande europamästare sedan 2018 och slog tidigare i år dessutom världsrekordet på 48-timmars. I oktober fyller hon 47 år och visar att det går att hålla en hög nivå internationellt även i den åldern.

Av de båda svenska damerna var det Louise Kjellson som startade med optimistiskt. Vid sex timmar låg hon på ett snittempo över Maria Janssons svenska rekord (250,647 km). Men sedan fick hon problem med illamående. Ett stabilt genomförande tog henne ändå in på plats 39, med distansen 208,663 km.

Maria Jansson supportar Elin Hartelius. FOTO: Lisa Eneroth

Elin Hartelius gjorde det jämnaste loppet av samtliga åtta svenskar. Det gjorde också att hon avancerade hela vägen upp till 17:e plats och log personligt rekord med en mil, 229,392 km. Det är det femte bästa resultatet i Sverige genom tiderna och bara några hundra meter från vad 24-timmarslandslagets ansvarige Annika Nilrud hade när hon 2015 blev EM-trea.

Liksom Emir Halalkic tävlar Elin Hartelius alltså för Hisingenklubben IF Kville. Hon vann förra året det första svenska mästerskapet i 24-timmarslöpning och tog SM-silver efter Anna Carlsson i våras.

Lagtävlingen på damsidan vanns av Polen, som efter en tät kamp med Frankrike långt in i tävlingen till slut tog en stabil seger. Trea blev Tyskland.

Det svenska landslaget leds av Lotta Thörn, med Annika Nilrud som ansvarig specifikt för 24-timmarslandslaget. Övriga i supportteamet var Maria Jansson, Ulf Nilrud, Andreas Falk och Dan Välitalo.

FOTO: Lisa Eneroth

För livesändningar, intervjuer och mycket annat, se Facebookgruppen Följ EM i 24-timmarslöpning.

För mycket EM-snack, lyssna på senaste avsnittet av podden Ultraaktuellt

Helgens svenska ultratävlingar

Fem svenska ultratävlingar skedde också i helgen.

Lisa Ring och Thierry Chaillou, en fransman som bor i Örebro, stod för de starkaste insatserna i Bergslagsleden Ultra. De vann 45-kilometersidstansen överlägset och Ring var totalfyra.

Clarens Olsson vann den betydligt tajtare 84-kilometersdistansen, där Jonas Brännmyr till slut bara var 6 minuter efter en kraftigt tröttnande Olsson i mål.

Premiären av Sörmlands 100 såg Thommie Forsberg och Moa Montañalago som vinnare på 100-milesdistansen. Jakob Åberg tog en överlägsen seger på 91 km Ultra Trail Marathon, där Paz Trillo vann på damsidan.

På 50-milesdistansen i Ultra Caballo Blanco Suecia kom bara män till start, med Mattias Krantz som vinnare, bara 17 minuter efter banrekordet.

Den tuffa 24-timmarstävlingen Mossarun, som går på ett 17 kilometer långt trailvarv, vanns av Anna Andersson (123 km) och Thure Baastrup (136 km).

Slutligen Bôgda Backyard, en backyardtävling som utgår från Björn Fredrikssons garageuppfart “mitt på Bôgda” utanför Lidköping. Där stod Christian Borg som vinnare efter 26 varv, assisterad av Olof Torbrand, i en tävling som pågick ovanligt länge för att vara en “social backyard”..

Övriga svenskar internationellt

Av svenska insatser internationellt kan nämnas en tredjeplats av Petra Hurtig i Mors 100 Miles i Danmark, trots några kilometers felspringning. 

Anton Gustafsson gjorde vad han benämner sin bästa tävlingsdag någonsin, då han vann och slog nytt banrekord i Oslotrippeln (Oslo Maraton, Oslo Halvmaraton och “10 for Grete” samma dag, totalt 73,3 km). Anton var trea i maratonlopppet på 2:26:25, sprang halvmaran på 1:16:08 och slutligen 10-kilometersloppet på 35:43. Tiderna han sprang på gjorde att han fick ungefär 90 minuters vila mellan loppen och alltså en totaltid på 4:18:16.

Kan någon svensk bli ”last man standing” i VM?

Kan någon svensk bli ”last man standing” i VM?


När ”VM” i Backyard Ultra inleds på lördag, 17 oktober, ställer Sverige upp med ett mycket starkt team. Vi fick ett förhandssnack med Anna Carlsson, som har flest varv på meritlistan i det svenska laget.

Backyard Ultra är en tävlingsform som ökat i popularitet de senaste åren. Men precis som för många andra tävlingar har även Backyard-loppen tvingats ställa in eller ställa om i år. Det gäller även Big Dog’s Backyard Ultra i USA – ett lopp som brukar kallas för Backyard-VM. I stället för det vanliga arrangemanget har arrangörerna valt att köra ett ”World Championship” där varje land genomför sin egen tävling. Resultat jämförs sedan i realtid med övriga deltagande länders resultat.

Backyard Ultra-loppen har sina föregångare i USA. Tävlingarna genomförs på ett varv som är 6 706 meter, där deltagarna springer så många varv man kan med det enda kravet att varvet ska genomföras på mindre än en timme. Varje hel timme startar ett nytt varv – och de löpare som misslyckas med att slutföra varvet inom 60 minuter avbryter tävlingen. Loppet pågår tills bara en löpare återstår – ”last man standing”.

Eftersom Big Dog’s Backyard 2020 blir ett event där varje land har sitt fristående lopp, kommer nog konkurrensen i detta ”VM” vara hårdare än någonsin. Länderna och löparna jämförs med varandra och vinnaren som håller på längst blir ”världsmästare” 2020.

Alla ländernas lopp är dock separata tävlingar, vilket gör att varje lands deltagare måste jobba som ett team. För när det bara är en löpare kvar i ett lands lopp avslutas det landets tävling.

Det svenska loppet avgörs i Älvdalen, med start 14.00 på lördag. Den deltagare som har gjort flest varv på en Backyard Ultra i den svenska truppen är Anna Carlsson. Anna blev en världsnyhet tidigare i år efter ”The Quarantine Backyard Ultra” där hon sprang 45 Backyard Ultravarv – över 300 kilometer – på en plogad bana på isen i Abisko. (I RW nummer 4–2020 hade vi ett stort reportage om Annas bedrift.) Nu är hon alltså en av de svenska löparna i ”Backyard-VM”.

Hur är läget inför helgens Big Dog’s Backyard Ultra på ”hemmaplan”?
– Jo, det är bra hoppas jag. Lite hypokondrisk, men det ska man väl vara vid den här tiden.

Vad är det som händer i helgen?
– Starten går på lördag klockan 14.00 svensk tid, och jag antar att det motsvarar en start 07.00 i USA. Alla länder startar samtidigt. Jag tror att det är 26 nationer som har sin egen tävling, med upp till 15 personer i varje team. Varje tävling är separat, så även om vi är ett team tävlar vi mot varandra samtidigt som vi är beroende av varandra för att nå långt.

Hur är tävlingens upplägg?
– Så länge vi är minst två stycken löpare kvar får vi köra vidare, men när endast en person är kvar i respektive land är man ”last man standing” och då avslutas tävlingen för landet. Resultatet jämförs sedan med hur långt ”last man standing” hunnit i de andra länderna. Det här gör att vi både är inbördes konkurrenter i våra inhemska lopp, men måste hjälpa varandra för att nå långt i den internationella tävlingen.

Finns det en dam- och herrklass, eller är det verkligen ”last man standing”?
– Nej, det är inte uppdelat utan ”last man standing” är grundkonceptet. Jag tror att grundaren av Backyard-konceptet, Lazarus ”Laz” Lake (Gary Cantrell), ville visa att tjejer och killar är jämlika i denna uthållighetsform. Den senaste vinnaren av Big’s Backyard var en kvinna. I många lopp har man en dam- och herrsegrare, men här är grunden att en vinnare utses – oavsett vem man är.

Har ni i det svenska teamet pratat ihop er, för ni måste ju hjälpa varandra om någon ska nå långt?
– Vi har inte pratat mer än ”online”, men vi kommer ju att ses och kommer definitivt att peppa varandra för att vi ska nå långt. Jag tror det är viktigt att vi får lite lagkänsla så att vi blir några som driver varandra framåt till riktigt många varv. Jag hoppas vi är många kvar efter 30 varv och kan ta det vidare därifrån.

Loppet startar ju på lördag, tar ni höjd för att fortsätta i veckan som följer?
– Ja, det var ungefär samma starttid som när jag sprang The Quarantine Backyard Ultra, och då höll jag ju på in på måndagen.

Nu hoppas jag absolut att vi kommer springa in på tisdagen. Samtidigt vet jag såklart att det är mycket som ska stämma.

Det är lätt att prata, svårare att göra i verkligheten. Men ambitionen om att hålla igång till tisdag finns.

När vi intervjuade dig tidigare i år sa du att du behövde bli bättre på att få in mer sömn under loppen. Hur ser du på det nu inför helgen?
– Jag och min support kommer ha med ett eget tält, så under nätterna kommer jag att avskärma mig lite för att om möjligt få lite sömn.

Ska det bli kul med ett ”riktigt” lopp – även om det delvis är virtuellt?
– Ja, jag ser verkligen fram mot loppet, att få gå in i bubblan och bara tänka på att ta mig framåt.

Vad tycker du om den 6,7 kilometer långa banan i Älvdalen?
– Jag sprang min första Backyard där och den är väldigt fin. Den har en kort sträcka med asfalt, men sedan är det mestadels parkväg med grus och någon del med lite rötter och stenar. Den är omväxlande med några backar, relativt lättsprungen, så det är en riktigt bra Backyardbana enligt mig.

FÖLJ DET SVENSKA TEAMET PÅ FACEBOOK

Det blir spännande att följa både Anna och svenska teamet. RW önskar alla stort lycka till!

TILL HEMSIDAN FÖR Big Dog’s Backyard 2020

TOPPFOTO: Emil Sergel