Team Dr. Throttle

Team Dr. Throttle


När min syrra Bea kom in på läkarlinjen ville hon absolut inte att man skulle berätta det för någon i början. Hade det varit jag som kommit in på läkarlinjen hade jag genast ringt runt till alla jag känner och även tagit reda på numret till typ gamla klasskamrater för att berätta hur smart jag var.
Men inte Bea. Hon ville ligga lågt med skrytet, så jag hade som ett ret att kalla henne Doktor Throttle, för att det var det lökigaste doktorsnamnet jag kunde komma på.
När jag några veckor senare anmälde oss till Hässelbyloppet skrev jag i rutan för ”klubb”: Team Doktor Throttle. Så när Bea på upploppet hör i högtalarna: ”Här kommer Bea Uusma Schyffert från Team Doktor Throttle”, fick hon ett sånt skrattanfall att hon nästan ramlade i mål.
Löparklubben Team Dr. Throttle var född.
På läkarlinjen går en kompis till Bea som heter Hilda Hahne och till nästa lopp hade Hilda proffsigt låtit gravera en pokal. En vandringspokal för att öka trycket på medlemmarna i Team Dr. Throttle. Den av oss som är snabbast i ett lopp får ta med sig pokalen hem till nästa gång.
Det är en ganska stor pokal, så några gånger när vi sprungit ett mindre lopp, tittar vinnaren av loppet förvånat på min stora pokal som jag malligt håller i handen.
Det som är så perfekt med att vara en sån liten löparklubb är att hela gänget får plats i samma bil till och från loppen. Vi peppar innan tillsammans med vatten och en god sorts nötkaka som Hilda alltid har med sig, och vi byter bra springlåtlistor med varandra. På hemvägen pratar vi igenom loppet om och om igen, och om allt som vi ska göra bättre till nästa gång. Och så äter vi kexchoklad. Inget är så gott som en kexchoklad efter en mil i spöregn.
Vi har pratat om att det faktiskt finns plats för en till person i bilen, men det som är så perfekt med vår konstellation är just att vem som helst av oss kan vinna. Om Malin Ewerlöf plötsligt vaknar upp en morgon och absolut vill vara med i Team Dr. Throttle (fet chans) så blir det ju inte lika lätt för oss andra att kamma åt sig pokalen då och då. Hilda brukar vinna när det är korta sträckor och Bea när det är långa, och jag brukar vinna när Bea och Hilda är lite skadade eller sjuka.
Team Dr Throttle har framtidsplaner också. Någon gång ska vi springa New York Marathon eller Honolulu Marathon. Fatta vad kul att redan på Arlanda sätta igång och peppa med Hildas nötkaka. Först måste vi bara hitta 250 000 kronor på gatan. Eller så får valda delar av Team Dr T bli världsberömda, stenrika hjärnkirurger och bjuda sin tredje medlem på resan.
I väntan på detta testade Team Dr Throttle Stockholms halvmara.

STOCKHOLM HALVMARATHON PÅ EN SKALA 1-5

DELTAGARE 3 POÄNG
Folk var mer inne i sig själva, allvarligt koncentrerade innan starten på ett helt annat sätt än inför Midnattsloppet. Det var härligt när man sprang över Gamla stan och i fållan bredvid mötte de allra snabbaste som kom springande i full fräs åt andra hållet, mot målet, svisch! Så snabba! Härligt, tills man kom på att man själv hade hela Söder runt kvar innan man skulle få springa i den fållan.

BANA 4 POÄNG
Jag hann se hela Stockholm under loppet. Eventuellt saknades en liten bit av Karlaplan, men annars var man ju med en fot i varenda vinkel och vrå av hela stan. Och nästan inte en enda backe! Jag fick helt okej tid fast jag tog det jättelugnt. Det här var ju min första halvmara någonsin och jag måste ha en tid som jag ska kunna slå i GöteborgsVarvet. Så jag tog det lugnt och hälsade på alla barn som höll fram handen, drack och tog powerbars på nästan varenda vätskestation.

STÄMNING 2 POÄNG
Först emot slutet kändes det som publiken vaknade till lite. De första en och en halv milen såg det mest ut som om de stod och väntade på att få gå över vägen.

TOPPLISTA
1. Midnattsloppet: 11 poäng (56.48)
2. Stockholm Halvmara: 9 poäng (2,1 mil 2.03.38)

 

Aprilnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • 33 modeller i vårens skotest
  • Kickstarta våren
  • 5 steg till effektivare träning
  • Carolina Gynning
  • Myllymäkis vinnarrecept
  • Ladda med rätt kost
  • Vila med Yinyoga
Antal kommentarer: 1

Timo Markkanen

Hej Martina Haag.
Jag var på Götaälvsbron i lördags, när några tusen löpare pinade sig över bron. Jag råkade ta en bild och efteråt såg jag att det var 2/3 av Team Dr. Throttle, Bea och Hilda. Om de vill ha bilden som minne från varvet, så behöver jag mail adressen att skicka den. Den är en amatörbild, jag är inte någon proffsfotograf. Mvh. Timo Markkanen, Angered



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Mikaela spänner bågen i London Marathon

Mikaela spänner bågen i London Marathon


På söndag avgörs London Marathon med stjärnfyllda startfält på både herr och damsidan. Många svenskar finns givetvis på plats i massloppet, och ur elitperspektivet blir det spännande att följa fjolårets Stockholm Marathon vinnare Mikaela Larsson. RW stämde av med Mikaela inför loppet där hon berättar om hur hon vill spänna bågen mot en riktigt snabb tid.

Hur är känslan och tankarna inför London Marathon på söndag?
– Jo, det känns bra. Nu finns det inget mer jag kan göra, och inget jag kunde gjort annorlunda inför loppet. Jag har kunnat förbereda mig riktigt bra sedan årsskiftet då träningen började riktas mot London. Många långpass, långa trösklar och jag har varit hel och skadefri, så det känns som jag laddat så bra som jag kunnat och ser verkligen fram mot loppet på söndag.

Om man ser till helheten på träningen du gjort nu, är det någon skillnad jämfört med inför dina succélopp ifjol, med seger i Stockholm Marathon och suveränt 2.35 lopp på EM-maran?
– Jag har höjt min totala volym rejält, nästan en dubblering mot förra året faktiskt. I år har jag ”snittat” runt 150 km löpning per vecka, mot att tidigare kört 7-8 mil i snitt per vecka. Det har faktiskt funkat väldigt bra, så jag hoppas alla dessa extrakilometer och extra träningstid ska ge utdelning. Men det vet jag ju inte än om det ger utdelning nu direkt eller senare, men det känns kul att det funkat för kroppen.

Det verkar vara en trend nu bland många svenska elitlöpare att köra fartmässigt riktigt tuffa långpass, hur har ditt upplägg inför London sett ut gällande just långpasset?
– Jag har kört många långpass på runt 33-37 km. Nästan varje helg förutom nu på slutet där jag hade halvmaran i Berlin i början av april och sen nu helgen innan London blev det ”bara” ett kort 20 km långpass. – Det är lite intressant att se alla som kört snabba riktigt långa långpass, med farter under 4 minuters fart och så, men det är inget upplägg jag kört. Jag har känt själv att det nästans skulle bli som ett maraton, och det skulle innebära flera vilodagar efter och min kropp skulle varit riktigt sliten då. – Så jag och min tränare Kent har inte alls lagt upp det så utan alla långpass har gått i förhållandevis lugn kontrollerad fart. Runt 4.20 minuter per kilometer som snabbast men oftast har passen i fart legat runt 4.30-4.40 min/km. I gengäld har jag kört kvalitativ träning, med exempelvis långintervaller, dagen innan långpasset och det tycker jag ger bra effekt. Jag tycker det upplägget dessutom gör att jag kan maxa helgen bättre vilket är bra när man jobbar heltid i veckorna.

Nu är det bara 2 dagar kvar till loppet, hur har din nedtrappning sett ut i övrigt utöver ett kortare sista långpass med en vecka kvar?
– I måndags körde jag lugn distans, lite crosstraniner och lätt core styrka. Sen på tisdagen körde jag det sista kvalitativa passet innan London, men även det klart lugnare än vanligt. Så det blev 25 minuter i planerad maratonfart följt av några avslutande 200 meters intervaller. I onsdags tog jag helvila men fick en bra massage hos Access Rehab. I torsdags blev det 10 km distans, men med 9 minuter lätt tröskel inlagt och några stegringar som avslutning. Sista två dagarna blir det 6-8 km lugn jogg per dag och kanske någon lätt kort fartstegring.

Vilken är din plan nu inför London gällande upplägg på loppet? Jag vet att du vid något tidigare lopp skippat klockan helt och kört på känsla.

– Den här gången vågar jag inte köra helt på känsla. Då är jag rädd att det kommer gå för fort i början. I halvmaran i Berlin som jag körde som uppladdning inför London gick jag ut alldeles för fort i början av loppet och det vill jag undvika nu. Jag är inte så fartsäker på 3.33 minuter per kilometer som är mitt fartmål att hålla så länge jag kan. Så inledningsvis kör jag med klocka, men sen kommer jag efterhand som jag kommit in i loppet skippa att kolla så mycket på klockan.

Härligt tufft med 3.33 per kilometer som fart mål. Det ger ju i så fall 2.30 på hela maran och 5 minuter under ditt personbästa, är det ditt mål?
– Ja, det är 2.30 som är målbilden. Att starta i den farten och hålla det så länge som jag kan. Det är väldigt tufft mål för mig, och det kanske inte är den tiden jag tänkt på förhand tidigare under året. Men med ett bra EM lopp ifjol känner jag att jag vill och kan våga spänna bågen högt. Sen får vi se hur det håller. Så det är en liten chansning, men jag känner att jag inte har något att förlora, utan kan lära mig av att testa.

Som vi förstått fick du välja om du ville starta med den separata damelitstarten eller masstarten lite senare. Du valde att starta i den stora starten. Hur gick tankarna runt det beslutet?
– Det stämmer, jag kände att det är en stor risk att det skulle bli väldigt ensamt i damelitfältet för jag tror alla där säkert kommer starta utifrån att springa på runt 2.25 eller snabbare. Så för att inte riskera bli solo, och verkligen få känna inspirationen från loppet valde jag att starta med mass-starten. Jag gillar när det är mycket folk och förhoppningsvis kan jag hitta någon stor inspirerande klunga. Det hade aldrig hänt i damelitfältet, då måste man vara snabbare än den målbild jag har.

Det är verkligen stjärntätt i både herr och damklassen, och på herrsidan står även topplöparnas sko från Nike i fokus. Jag vet att du väljer springa i en version av den omtalade skon. Vad säger du om skon?
– Ja, jag har sett på Instagram att dom släppt en ny version, men det är säkert ytterst få löpare som har tillgång till den nya modellen. Men jag springer i Vaporfly 4% som jag tycker varit riktigt skön att springa maran i. Jag tränar aldrig i den skon, för jag upplever att den tar slut väldigt fort och funkar upp till 12 mil. Så det är en dyr peng per mil, men jag gillar den som sagt väldigt mycket just på maran. (red anmärkning kostar skon 2.500:-, och den nya modellen uppges komma kosta 2.750 när den blir tillgänglig. Mer om nya skon kan du läsa här)

Avslutningsvis, tror du på världsrekord i London på söndag?
– Ja, jag har kollat lite på väderleksprognosen, och det ser på förhand ganska bra ut och just den faktorn kan vara avgörande att dom klarar pressa varande så snabbt som det behövs för världsrekord. Men det är tuffa tider som behöver göras på både herr och damsidan, så det är ju inget man kan räkna med.

RW tackar Mikaela för pratstunden innan avresan till London och ser med spänning fram mot att följas Mikaela och önskar stort lycka till!

FOTO: Deca Text & Bild


Nedan syns de extremt starka elitfältet i London Marathon 2019

Här kan du läsa en tidigare artikel med filmlänk där en av förhandsfavoriterna Mo Farah berättar om sina tankar inför loppet.

Men:

🇰🇪 Eliud Kipchoge – 2h01’39”

🇰🇪 Wilson Kipsang – 2h03’23”

🇪🇹 Mosinet Geremew – 2h04’00”

🇪🇹 Leule Gebrselassie – 2h04’02”

🇪🇹 Tamirat Tola – 2h04’06”

🇪🇹 Mule Wasihun – 2h04’37”

🇪🇹 Tola Shura Kitata – 2h04’49”

🇬🇧 Mo Farah – 2h05’11”

🇰🇪 Daniel Wanjiru – 2h05’21”

🇰🇪 Abraham Kiptum – 2h05’26”

🇵🇱 Henryk Szost – 2h07’39”

🇳🇱 Michel Butter – 2h09’58”

🇬🇧 Callum Hawkins – 2h10’17”

🇧🇪 Bashir Abdi – 2h10’46”

🇺🇦 Ihor Olefirenko – 2h12’04”

🇮🇹 Yassin Rachik – 2h12’09”

 

Women:

🇰🇪 Mary Keitany – 2h17’01”

🇰🇪 Gladys Cherono – 2h18’11”

🇰🇪 Vivian Cheruiyot – 2h18’31”

🇰🇪 Brigid Kosgei – 2h18’35”

🇪🇹 Roza Dereje – 2h19’17”

🇪🇹 Birhane Dibaba – 2h19’51”

🇪🇹 Haftamnesh Tesfay – 2h20’13”

🇯🇵 Yuka Ando – 2h21’36”

🇪🇹 Tadelech Bekele – 2h21’40”

🇰🇪 Linet Masai – 2h23’46”

🇯🇵 Mayo Ichiyama – 2h24’33”

🇦🇺 Sinead Diver – 2h25’19”

🇺🇸 Molly Huddle – 2h26’44”

🇬🇧 Sonia Samuels – 2h28’04”

🇲🇩 Lilia Fisikovici – 2h28’26”

🇬🇧 Charlotte Purdue – 2h29’23”

🇬🇧 Lily Patridge – 2h29’24”

 

Passa på! Prenumerera till halva priset!

Passa på! Prenumerera till halva priset!


Just nu! Halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 79,50 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Sponsrat inlägg
Mo Farah om sina tankar inför London Marathon

Mo Farah om sina tankar inför London Marathon


2019 års London Marathon ser på förhand ut att bli enormt spännande på elitsidan med ett möte mellan världsrekordinnehavaren Eliud Kipchoge från Kenya och den brittisk hjälten och fyrfaldiga olympisk mästaren Mo Farah som här i en kort film berättar om sina tankar inför loppet.

London Marathon drar lockar varje år oerhört starka elitfält och trycket till en startplats i massloppet är minst sagt lika stort. Massloppet generar förutom en inspirerande löpning oerhörda summor till välgörande ändamål. 2019 passerat ett man ett landmärke i London Marathons historia, eftersom det totala beloppet för välgörenhet kommer upp till 1 miljarder dollar sedan första välgörenhetsinslaget 1981.

På damsidan är det även ”stormöte” mellan förra årets vinnare Vivian Cheruiyot och trefaldiga vinnaren av London Marathon Mary Keitany, båda från Kenya.
Men mycket av uppmärksamheten just i år dras till att världsrekordinnehavaren Eliud Kipchoge från Kenya som nog får anses som den största manliga maratonlöparen genom tiderna, möter den brittisk hjälten och fyrfaldiga olympisk mästaren Mo Farah. I filmen nedan berättar Mo Farah om sina tankar inför London Marathon:

 

 

”Jag är löpare” Meteorolog Nils Holmqvist

”Jag är löpare” Meteorolog Nils Holmqvist


Nils Holmqvist, 32, meteorolog och löpare.

Jag har inte sprungit Stockholm Marathon, det ryktet om min löpförmåga är betydligt överdrivet.  Däremot spelade jag in en film inför Stockholm Marathon 2018, det skulle ju bli så himla varmt. Vi hade en vinkel på att det kunde vara farligt att springa, en kollega på väderredaktionen förbjöd sin man att starta, hon var orolig för att han skulle dö i hettan.

Jag löptränar regelbundet, men bara i motionssyfte. Det brukar bli sex, sju kilometer varannan dag under vår, sommar och höst. Gränsen går vid plus 5 grader, blir det kallare än så promenerar jag i stället. Jag föredrar sol, men det går också bra med klart till halvklart. Svag till måttlig vind är helt okej, men med friska vindar på 8 sekundmeter börjar det bli jobbigt.

Jag tycker om att slänga en blick upp mot himlen när jag är ute och springer, för att se om det händer något spännande. Dyker det upp ett fint moln brukar jag ta mig tid att stanna och titta.

Jag var en medioker fotbollsspelare som junior. Jag var lagkapten i Anderslöv BOIK:s B-lag, och bänkvärmare i A-laget. Vi spelade i pojk- och juniorallsvenskan. Jag tyckte löpning var roligt redan på den tiden, det berodde nog på att jag var bra på det. Jag var smal och tanig och hade inte så mycket att bära på. Vi brukade köra ”12-minutare” runt fotbollsplanen, det gick ut på att springa så många varv som möjligt på tolv minuter. Där låg jag alltid i täten.

Under gymnasiet gick jag in i en gymperiod, jag blev en riktig gymråtta. Det handlade mycket om att bänkpressa så mycket som möjligt, mitt rekord är 115 kilo. Men det jag är mest stolt över är när jag var ensam på gymmet och bänkade, och inte orkade få upp 100 kilo. Jag fick rulla stången med 100 kilo över magen, det var inte lätt, ska jag säga. Man fick spänna magmusklerna ordentligt.

Jag bor vid Mariatorget i Stockholm, min vanliga löprunda går ner mot Reimersholme och sedan tillbaka över Skinnarsviksberget för att få lite terräng. Som bäst brukar jag ligga i 5-tempo, jag har laddat ner appen Runkeeper för att hålla lite koll.

Vad gäller utrustning tycker jag att det är viktigast med bra löparskor, jag är rädd om fötter och knän. Jag har filmat mitt steg på löpband för att hitta ett par skor som passar.

Jag har sprungit Midnattsloppet, men utan att sikta på någon tid. Då var det fest efteråt med bubbel och annan vätske-ersättning, och det var jättekul men det blev också väldigt sent. Det är kanske inte så klokt att lägga in en fest efteråt, så där mitt i natten. 

Ibland springer jag i sällskap med min flickvän Julia, det händer också att vi tränar boxning ihop. Det brukar vara ganska så fridfullt, så länge hon inte träffar mig på näsan.

Mina föräldrar är lärare i matte och fysik, jag har också lätt för de ämnena. Jag fick en naturvetenskaplig uppfostran, och har aldrig trott på Tomten. Mina syskon har doktorerat i olika ämnen, men jag var väl lite mer uppe i det blå, så det blev meteorologi i stället. Men det är mycket matte och fysik där också. Och så har jag skrivit en bok, ”Himlen är vackrast med lagom mycket moln”. Läser du den får du veta nästan allt du behöver veta om väder. 

Mitt förhållande till löpträning, och all annan träning för den delen, är principen om träningspallens tre ben: träning, kost och vila. Kapar man ett av benen, så faller hela pallen. Jag tror att jag skrev det på ett prov som jag hade i ämnet idrott i skolan, men jag minns inte riktigt vad jag fick för betyg.

Min största ambition vad gäller löpning just nu är att köpa ett par nya löparskor. Dem ska jag använda så fort det blir vackert väder igen. 

Skor, svett och pannben – vägen mot ASICS Stockholm Marathon 2019

Skor, svett och pannben – vägen mot ASICS Stockholm Marathon 2019


I serien Skor, svett och pannben får vi följa Mica Stare och Elmina Saksi som båda tränar för ASICS Stockholm Marathon 2019. För Mica har löpningen varit en väg ut ur missbruksproblem, och Elmina siktar på att springa ännu en mara under 3 timmar.

I Runner´s Worlds november nummer 2018 kunde vi läsa om Mica Stare, och hur löpningen hjälpte henne bort från droger. Nu kan vi följa Micas väg mot ASICS Stockholm Marathon i en filmserien ”Skor, svett och pannben”. I första avsnittet berättar Mica om vad löpningen betytt för henne:

Svenska topptider på halvmaran

Svenska topptider på halvmaran


Löparsäsongen 2019 har startat i rekordfart för svenska elitlöparna på halvmaratonsträckan. I februari satte Napoleon Solomon svenskt rekord i Barcelona hårt pressad av Robel Fsiha. Robel har nu gjort ännu en stortid och på damsidan debuterade Meraf Batha på sträckan med snabba 1.12. I söndags sprang RW´s krönikör och tidigare svenska rekordhållare David Nilsson snabbt i NYC Half, och RW fick en pratstund med Högbylöparen.

David Nilsson, som regelbundet skriver krönikor i Runner´s World, satte svenskt rekord på halvmaran med 1.02.09 i november förra året. Ett rekord han förlorade till Turebergs Napoleon Solomon som gjorde 1.01.19 i Barcelona i februari i år. Nu har David åter sprungit halvmaratonsträckan på tävling och även om ambitionen och förutsättningarna inte riktigt medgav lika snabbt lopp som det han gjorde i rekordloppet i Japan sprang David riktigt bra i storloppet United Airlines NYC Half i New York.

Loppet, som hade 24.659 fullföljande löpare, avgjordes under ganska kalla och blåsiga förhållanden och banans kupering gör att de allra snabbaste tiderna uteblir trots högklassiga startfält. David kom på 14:e plats mindre än 1,5 minuter efter etiopiske segraren Belay Tilahun (1:02:10).
Davids 5 km delar i loppet gick inledningsvis jämt på runt 14.50, men kuperingen mellan 15-20 innebar ett tapp på ca 1 minut på den 5 km sträckan innan en bra spurt tog David till målet i Central Park.

Runner´s World fick en pratstund med David efter loppet:

Grattis till ett starkt lopp i New York. Hur värderar du din insats?
– Tack. Jag fick inte riktigt ut lika mycket som i Japan, men jag är i lika bra form. Skillnaden är att jag inte toppat upp lika mycket som då, utan loppet kom i min maratonförberedande träning. Jag hade även lite muskulära problem både innan och efter loppet. Det var baksidan på låret som störde lite, men det berodde förmodligen på att loppet kom för nära tuff träning.
Framförallt kände jag av det i en uppförsbacke efter 15 km där det kom ett markant ryck i min klunga med bland annat OS 6:an Jared Ward (4:a i loppet på 1:02:33). – Där drog jag på mig lite ”syra” uppför samtidigt som tröttheten gjorde att det drog ihop sig lite. Då kändes det som jag nästintill stod ”tvärstilla”. Men jag kom vidare och kunde fullfölja bra med en snabb sista kilometer, när jag kände att jag hade vittring på att göra min näst snabbaste tid på sträckan någonsin.

Du toppade alltså inte upp inför loppet?
– Nej, givetvis ville jag göra ett bra resultat, speciellt som jag var inbjuden till loppet. Så givetvis gjorde jag allt jag kunde precis på slutet för att lätta upp, samtidigt ville jag inte släppa maratonträningen under någon längre tid, utan körde bland annat mitt längsta tröskelpass hittills veckan innan med ett pass på 90 minuter.

Planen är alltså maraton framöver?
– Ja det hoppas jag, samtidigt vet man aldrig med förkylningar och skador. Men jag hoppas det blir en mara under våren, men har inte 100 % bestämt vilken det blir. Men just nu känns det som jag både har en bra grund och bra form utifrån vart vi är på året.

Hur var loppet annars att springa?
– New York är alltid inspirerande och det var grymt kul att möta amerikanska löparna som jag följt under många år nu, och som jag ser upp till. Vi låg ju länge samlade i en stor klunga och det är självklart positivt för självförtroende att man kan vara med bland så bra löpare.
Sen är det kul att känna stämningen runt loppet både innan och nu efteråt. Jag har precis inlett ett samarbete med Reebok där jag verkligen hitta rätt med deras skor, och det har också gett lite uppmärksamhet här. Även om alla vet vad Reebok är som varumärke har många varit intresserade av de skor jag sprang med. Det känns bra att vara med där nu och lyfta ett så anrikt märke inom Running. Det är spännande att man åter på allvar är med och erbjuder löparna, allt från motionär till elit, riktigt bra alternativ.

Vad händer härnäst i David Nilssons löparliv?
– Jag stannar i USA och passar på att lägga in ett läger på hög höjd i Flagstaff. Men i början av april åker jag tillbaks till Sverige för både lopp och träning.


Starka halvmara insatser av Robel och Meraf

Det var inte bara David som sprang bra ur svensk elitsynvinkel på halvmaratonsträckan denna weekend, utan redan på fredagen gjorde Spårvägens Robel Fsiha ett superlopp i första upplagan av ”Bahrain Night Half Marathon” där han på sin 10:e plats endast var sekunder från att slå det svenska rekordet med sina 1.01.18.
Mer om Robels insats kan du läsa här på friidrott.se.

I Lissabon debuterade Hälles Meraf Batha på halvmaraton och kom i mål på fina 1.12.08, vilket är en av de bästa svenska kvinnliga tiderna på distansen. Mer om Meraf´s lopp kan du läsa här på friidrott.se.

BILD David Nilsson: New York Road Runners (NYRR)