USA kust till kust


Jag börjar med de olika delstaterna:

Californien var varierande.
Beachen där Stilla Havet hamrade på med sina bränningar, storstaden San Diego, bergskedjan med cederträden, Borrego-Öknen med sin hetta, jordbrukslandskapet med sina tråkiga konstbevattnade åkrar och så ännu mera öken.

Arizona var torrt.
Buskar och grus, stora platta områden, men också betagande vackra bergskedjor med tallskogar. Att springa genom Navajo-indianernas reservat i norra Arizona var en upplevelse. Indianerna var mycket nyfikna på vad jag höll på med.
De var dessutom mycket vänliga och har bevarat sin värdighet genom att införa ett totalt förbud mot att sälja alkohol i reservatet och de har inte byggt några casinon à la Las Vegas, som så många andra stammar gjort i sina reservat.

Colorado var mycket vackert!
Klippiga Bergen klev jag gärna uppför.
Belöningen var utsikter och naturupplevelser. Men Colorado hade också andra sidor. Det var stora områden med halvöken, som i Arizona.

Kansas har överraskat positivt.
Jag trodde det skulle vara en stor platt majsåker med en oändlig monoton raksträcka. Men jag har löpt in i nya miljöer varje dag. Visst var det platt och monotont i sydvästra delen, men på sina ställen har det sett ut som i Skåne eller i södra Dalsland. När jag löpte på en ödslig väg här om dagen hajade jag till när jag fick se en amerikansk flagga utanför ett hus. Den tog mig ur tron att jag var hemma i Västergötland.

Vädret: Värmen har präglat de första sex veckorna. I Californiens och Arizonas öknar var det enormt varmt på dagarna. Det blev naturligtvis svalare när jag kom upp i Klippiga Bergen. Där frös de våta kläderna jag lagt ut på tork på Babyjoggern och var stela av is de första timmarna innan solen kom upp.
Solen har skinit åtminstone några timmar varje dag och jag är nästan svartbränd. Mera mättat än så här blir inte mitt pigment. Men oväder har dragit förbi också, fast bara under några timmar. Den värsta stormen slog till den natten när jag var i Salina, Kansas. Den tog tre människors liv och sände 14 till sjukhuset. Men jag sov tungt i mitt motellrum då och var i säkerhet.

Maten: Jag köper mat i affärerna och någon enstaka gång käkar jag på en restaurang. Smörgåsar med ost eller tonfisk har jag börjat tröttna på och måste hitta en mer varierad matsedel.

Dricka: Jag dricker ungefär tio liter per dygn. Det är ofattbart att en mage kan hantera så mycket vatten, juice och läskedryck dag efter dag utan att göra uppror. På en vecka har jag omsatt min kroppsvikt i vatten. Därför har jag köpt ett saltkar och dricker en mugg saltvatten varje kväll, samt tar en kaliumtablett ibland.

Logi: Att sova under bar himmel har sina nackdelar. Nätterna har varit kalla och jag har inte haft utrymme för en sovsäck. Kvalitén på vilan blir inte så bra när man vaknar av att man fryser flera gånger under natten.
Dessutom har det varit svårt att hitta ställen att gömma sig på i de öppna landskapen jag passerat. Att sova fullt synlig för bilister tilltalar mig föga. Finns det motell så tar jag in där. Det är en höjdpunkt på dagen att få duscha, äta, titta på TV och sedan sova i ett motellrum.

Dagsetapperna: Möjligheten att hitta logi styr mina dagsetapper. Ibland blir de så långa som ett par maratonlopp, men oftast hamnar etapperna kring 6-7 mil.
Jag startar löpandet tidigt. Är det riktigt varmt brukar jag komma iväg omkring 4 på morgonen. Det blir ett par korta raster också, men ibland lägger jag mig helt enkelt och sover en stund på marken, om det känns rätt.

Kroppen: Jag trodde detta skulle bli en studie i stelhet, men kroppen har mått helt utmärkt. När jag var i norra Arizona hade jag känningar av kramp i en hamstringsmuskel, så då gick jag några dagar. Sedan var det problemet borta.
För tillfället känner jag av kramptendenser kring mitt högra knä.
Den kommer och går, men stressar mig inte. Fast den människa som tar för givet att hans kropp ska klara att springa sex mil per dag, vecka efter vecka, utan att kroppen ska protestera, är en drömmare. Jag är tacksam att allt har gått så bra som det har.

Möten med människor: Amerikanarna jag mött har varit mycket trevliga. Några dumma och misstänksamma ”rednecks”, som man lärt sig förknippa den amerikanska landsbygden med, har jag inte stött på. Istället har alla varit vänliga och mycket positivt inställda till mig och det jag håller på med.
”Wow!! Great! I wish I could do such a trip! God bless you”, är fraser som sammanfattar folks sätt att bemöta mig.

Och nu då? Nu ska jag in i Missouri, löpa genom Illinois, Indiana och stanna till hos min svärmor i Toledo, Ohio. Mary och pojkarna ska vara där när jag kommer dit. Bara 130 mil tills jag får möta dem igen. Det kliver jag på tre veckor om jag får vara hel. Efter Toledo är det drygt 100 mil till Atlanten.

Hoppas bara att allt fortsätter att gå så bra som det börjat på den här turistresan.

(RW arkiv: nr 5 2004)


Nr 9 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Höstens roligaste löpträning
  • Testa något nytt: Bli snabb & stark 2022
  • Spring bättre – med musik
  • 11 sportbehåar i stort test
  • Ditt perfekta kostupplägg
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 2

Nicklas Medin

Fan vad kul !! Kämpa på!!


Jonas

Nicklas, tyvärr måste jag göra dig besviken.
Det här är en gammal artikel.
Kopierar de inte från RW USA så trycker de gamla grejer…
Själv prenumererar jag i perioder.
Det går ett par år sen tröttnar jag.
Sen saknar jag något att läsa när jag plöjt Running Formula, Born to run osv några gånger.
Men efter några nummer tröttnar jag igen. Det är samma skräp i alla utgåvor.
Halva tidningen är full med annonser osv.
De tar betalt av dem som sätter in annonsen och de tar betalt av dem som läser annonsen.
Köp en helårprenumeration och spara den.
Det är billigast.
När du läst ut decembernumret drar du igång med januarinumret igen.
Du märker inte att den är ett år gammal, ens när du läser polarns nya januarinummer.
Jogga på!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Carolina Wikström om det härliga OS-beskedet

I början på veckan kom det efterlängtade beskedet från Svenska olympiska kommittén: maratonlöparen Carolina Wikström...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Full fart framåt med skidstjärnan Frida Karlsson

Att hon kan åka skidor fort har Frida Karlsson visat flera gånger. Men visste du...

Läs mer
Därför springer Augustprisvinnaren Lydia Sandgren

Jag är löpare: Lydia Sandgren, Augustprisvinnare 2020 med debutromanen Samlade verk.

Läs mer
Så blev Wilson Kipketer snabbast i världen

Wilson Kipketer är en av de allra främsta löparna genom tiderna på 800 meter. Vi har pratat med honom om...

Läs mer
Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars

I helgen avgjordes Riksmästerskap i 24-timmarslöpning i Skövde och förhandsfavoriternaJessica Svärd och Martin Scharp vann dam respektive herrklassen. Martin nådde...

Läs mer