Bergsultra


Med start och målgång i den klassiska franska alpstaden Chamonix vid foten av Europas högsta berg (4810 meter) ska hela bergsmassivet rundas, vilket gör att banan går genom Italien i söder och Schweiz i norr. Hela turen är drygt 16 mil och innehåller tio bergspass. Normalt brukar semestervandrare göra turen på en vecka men i UTMB är maxtiden 46 timmar. Trots avsaknad av prispengar har loppet mycket hög status även bland världens bästa bergsultralöpare, som avverkar loopen på lite drygt 20 timmar.
Jag hade sprungit UTMB fyra år tidigare och loppet var mitt första riktigt långa ultralopp. Den gången var målet enbart att fullfölja, vilket tog 36 timmar och var en upplevelse jag sent ska glömma med obehaglig sömnbrist och skrämmande hallucinationer. Nu hade det gått några år och jag ville göra ett nytt försök. Målet var att komma under 30 timmar.
– Varför gör du det här loppet igen när du vet hur tufft det är, frågade walesaren Mark Palmer som jag slagit följe med. Vi hade sprungit i tio timmar och inte ens kommit halvvägs.
– Jag vet inte, svarade jag, som om jag hade glömt varför jag var där. Nu var loppet bara någonting som skulle fullföljas.
Mark var en mycket stark bergslöpare, det visste jag sedan tidigare, men han hade hamnat i en svacka medan jag kände mig pigg och stark. Det kändes bra att slå följe, alltid trevligt med lite sällskap. Kanske var det helt rätt beslut, kanske var det helt fel.

På pappret är detta mycket populära lopp 166 kilometer långt med 9400 meter vertikal klättring upp och lika många ner. Det är ömma knän av brant, ihållande utförslöpning, det vill säga inget för personer med dåliga knän. Stigningarna är oftast så långa och branta att det inte går att springa. Natten eller nätterna, beroende på hur snabb man är, kan vara både kalla och blöta. Många deltagare har också svårt att få i sig tillräcklig med energi, vilket är helt avgörande för att lyckas ta sig i mål.
Att banan är väldigt tuff och lång lär de flesta deltagarna skriva under på, inte minst de 38 procent som bryter eller inte klarar tidsgränserna. Banan, som aldrig tycks ta slut, har dessutom blivit ännu tuffare på senare år. Men det är också det som lockar – utmaningen, svårigheterna, äventyret. Om UTMB hade varit lätt skulle det antagligen inte varit så hårt tryck på startplatserna, vilka alltid fylls på nolltid. För att kvalificera sig för UTMB krävs dessutom att man deltagit i andra tuffa ultralopp.

Mont Blanc, det vita berget, tronar molnfria dagar som en stolt gräddbakelse över Alperna på långt håll. Från torget i Chamonix ter sig bergsmassivet emellertid något mindre gulligt, snarare skrämmande i sin vilda skönhet med farligt spetsiga klipptorn och skimrande blåvita glaciärer.
– A och O är att äta och dricka tillräckligt under loppet. Det är också viktigt att få i sig salt, och att ta det lugnt i början, säger Scott Jurek, en av världens bästa ultralöpare med segrar i Western States, Badwater och Spartathlon.
Scott står och signerar affischer dagen före starten. Det här är hans andra försök efter att han brutit förra året. På pappret borde han kunna placera sig topp-tre eller åtminstone topp-fem, men UTMB avgörs dessvärre inte på pappret utan i huvudet, benen, fötterna och inte minst magen. Den här gången ska han komma att klara att ta sig i mål på 19:e plats.

Stor favorit till segern är istället den unge spanjoren Kilian Jornet, 21, som vann loppet 2008 med en timmes marginal. Nu är han tillbaka för att visa att det inte var en engångshändelse. Inför tävlingen har Jornet vistats i området i
en månad och rekat banan för att kunna springa så optimalt som möjligt. Under sommaren har han också hunnit slå nytt banrekord på GR20 (32h54), den bergiga vandringsleden tvärs över Korsika.
Favorit i damklassen är brittiskan Elizabeth Hawker, 2008-års vinnare. Hennes råd till andra deltagare är att försöka se skönheten och njuta av upplevelsen. Då är det är större chans att lyckas.
Nio svenskar är anmälda. Bland dem återfinns Fredrik Elinder, färsk svensk mästare i 24-timmarslöpning och Tor Almgren, 45, från Lidingö, hittills bäste svensk med 27 timmar I UTMB. Tor Almgren berättar att han bland annat tränat bergslöpning i Åre och Chamonix under sommaren.
– Framförallt är det viktigt att träna utförslöpning. Låren behöver vänja sig vid långa utförslöpor. De första gångerna gjorde jag många fel, bland annat tog jag med mig alldeles för många bars. Stavar hjälper också mycket. De sparar benen med 20 procent, en hel del med andra ord. Dessutom har loppet numera en ny, tuffare bansträckning med 700 meters stigning på slutet istället för 140 meter som det var tidigare.

Starten på torget i Chamonix, klockan 18.30 på fredagskvällen i slutet av augusti, är spektakulär. När massan börjar röra sig och passerar de jublande åskådarleden till tonerna av Vangelis’ Conquest of Paradise i högtalarna får jag rysningar. Vi firas redan som hjältar, som om blotta ansatsen är berömvärd.
Det är varmt och klibbigt. Första biten går lätt utför på en vandringsstig längs med floden Arve. Jag låter mig dras med i det höga tempot och kommer ikapp Tor Almgren, som berättar att han bröt loppet året innan då han startade utan att vara helt återställd efter ett förkylningsvirus.
– Det var lönlöst att fortsätta. Jag kände mig alldeles för svag. Det här är verkligen inget lopp man ska ge sig på om man inte är helt frisk. Det är tillräckligt tufft som det är.
Italienaren Marco Olmo, lång, senig och lätt gråskäggig, blir igenkänd av åskådarna utmed banan. ”Marco, Marco!” ropar både unga och gamla. Han förtjänar uppskattning. Att som 60-åring vinna loppet som han gjorde 2006 och 2007 är helt unikt och väldigt inspirerande.
Den jublande folkmassan i St Gervais (21 km) hörs på långt håll. Tor passerar mig när jag står och fipplar med min camelback. Han har egen support som följer honom runt banan. Själv försöker jag få i mig lite frukt, vilket förmodligen inte förslår mycket. Barnen sträcker ut sina händer. De vill att man ska klappa dem när man passerar. Deras mamma ser förskräckt ut när jag förklarar att alla löpare snörvlar och snyter sig med händerna.

Det har börjat bli mörkt, dags att tända pannlampan. Amerikanskan Kristin Muehl, som ska komma att vinna damklassen, passerar med taktfasta steg iförd löparkjol. Stämningen är på topp vid Notre Dame Gorge (35 km) med pumpande klubbmusik, upplysta träd i olika färger och härlig feststämning med uppsluppna, fredagsystra fransmän. Jag försöker hänga på ”Krissy” ett tag, men tvingas släppa i brist på kraft och energi. Väntar också på att Olmo ska passera, men det händer aldrig, trots att jag slagit ner på tempot. Häller girigt i mig varm soppa, som gör att jag kan trycka på bra och passera flera löpare upp mot Col de Bonhomme. Kastar upp allt efter att ha försökt få i mig en salttablett. Inte bra. Tappar återigen tempo och många placeringar.

Dimman och mörkret gör det svårt att veta när man är vid toppen på 2479 meter. Det är inte förrän stigen planar ut som man förstår att man passerat stigningens högsta punkt. De självlysande stigmarkeringarna syns dåligt i branterna, vilket gör att många springer vilse. Det gäller också att vara följsam i den besvärliga klippterrängen, inte minst för att undvika att stå på öronen.
Lyckas få fart på fötterna med musik ner mot Les Chapieux (50 km). Förra gången jag var här och åt soppa för fyra år sedan satt det många löpare vid varje bord, nu är det bara jag och någon till.
Inser att kraftlösheten hänger på maten för efter soppan mår jag som en prins och passerar säkert 15 löpare upp till Col de la Seigne (2516 m) vid gränsen till Italien. Springer ett tag ihop med franske Christophe, som gjort loppet på 27 timmar. Bra att hjälpas åt att leta de självlysande markeringarna i dimman. Viktigt också att springa med marginaler, minsta misstag i den mycket besvärliga klippterrängen kan bli ödestigert.

Känner mig stark nu. Superstark. Mark Palmer däremot har det trögt när jag kommer ikapp honom, fast det känns rätt att hålla igen lite. Det är ju en lång tävling. Klämmer i mig en uppiggande superfoodshake med spirulina-, acaioch macapulver innan vi tar oss an de sista branta 800 höjdmetrarna ner till Courmayeur (78 km), som vi når fem i sex på morgonen. Vi har med andra ord sprungit i elva och en halv timme.
Det går smidigt att hämta ut ombytespåsarna. Skönt med fräscha strumpor och torr undertröja. Kletar in lite mer skyddande sportslick-salva mellan tårna och runt hälen. Lyckas även peta i mig lite pasta. Stoppet tar totalt 35 minuter, men borde kunnat gå snabbare, säg 15 minuter, eller rentav fem. Problemet är att det är så oerhört skönt att sitta ner.
Dessvärre får stoppet negativ effekt på mig. Istället för att fortsätta trycka på kommer jag in i trivsellunken och gör den branta klättringen upp till Refuge Bertone i maklig takt. Solen har kommit fram men vinden är isande kall. Skönt att sitta ner lite. Gott med lite Coca-Cola. Bryr mig inte längre om fart och tid.
Kommer ikapp Mark efter ett tag. Det är hans tur att ha en svacka. Stigen ringlar mjukt längs den gröna bergssidan. På andra sidan dalen reser Mont Blancmassivet ragg med spetsiga, svarta spiror.

Den långa, mycket branta klättringen upp till Grand Col Ferret (2537) är 770 höjdmeter. Suveräne Marathon des Sables-vinnaren Muhammed Ahansal skakar på huvudet åt kylan, vinden och de absurda klättringarna. Det här är definitivt inte hans typ av lopp, men han ska i alla fall försöka ta sig i mål.
Hux flux är vi i Schweiz. En smal, vacker bergsstig leder oss tusen höjdmeter ner till La Fouly (108 km). Dags för en liten tupplur. Så himla skönt att sträcka ut sig på den solvarma asfalten en stund, men så himla svårt att vakna till liv när klockan ringer efter 10-15 minuter. Allt som allt tar vätskepåfyllning, ätande och vilande 50 minuter, vilket gör att vi har tappat 24 placeringar när vi kommer till den soliga bergsorten Champex-Lac (123 km) på 1477 höjdmeter. Där väntar varm mat, pasta och soppa.
Blir förvånad att se den extremt vasse bergslöparen Silvano Fedel, som bland annat vunnit Transalpine-Run tre gånger. Han förklarar att han drabbats av magproblem tidigt i loppet och varit tvungen att stanna i flera timmar.
Jag börjar känna av tröttheten i kroppen och dröjer mig kvar en stund men kommer ikapp Mark under den branta och tekniska klättringen upp till Bovine (1987 m). Så fridfullt och idylliskt här uppe med utsiktsbortskämda kossor och det trivsamma ljudet av kobjällror. Sceneriet är nästan obeskrivligt vackert med den lilla smala stigen längs den branta bergssidan i den sena eftermiddagen. Kul att göra denna, kanske den vackraste delen av banan i dagsljus. Sist jag var här var det beckmörkt, regnigt och lerigt.
Bara två klättringar kvar, men också tre utförspartier. Lårmusklerna har börjat säga ifrån och smärtan under knäskålarna är påtaglig. Då biter man ihop.

Klockan är tjugo i sju på lördagskvällen när vi 700 höjdmeter senare når den lilla byn Trient (138 km) och får ännu en påfyllning, innan det är dags att klättra 700 meter rakt upp igen. Jag tar täten och trycker på ordentligt med stavarna. 50 minuter senare bär det utför 750 höjdmeter och mörkret hinner precis lägga sig över den rotfyllda snubbelstigen innan vi når Vallorcine (149km), sista stoppet i Schweiz.
Bara en klättring kvar, uppför brant klippterräng, sick-sack på trötta ben, men stavarna avlastar verkligen, inte minst ger de extra balans. Fötterna är ostadiga med ömma blåsor och svullna fotleder. Så nära slutet nu. Stannar därför och vilar innan sista klättringen.
Bara cirka sju kilometer ner till målet i Chamonix. Terrängen är mycket svår, har heller inte tillräckligt stark lampa, men slutet är ju nära och så länge jag inte blir skadad så ska det gå vägen, även om det går långsamt. Jag bryr mig inte om jag blir passerad. Att ta sig i mål räcker gott och väl, och det gör jag på torget i Chamonix, lite efter klockan två på natten, efter knappa 32 timmar, på 127:e plats. Inte direkt glad men väl lättad. Jag har svårt att se meningen med det hela. Även nästa dag när jag haltar runt i stan är jag tveksam till att göra loppet igen. Men några dagar senare kommer revanschlusten och några veckor senare även beslutsamheten. Jag ska göra UTMB igen, utan att tappa fokus. Utan att stanna. Utan att lata mig.

FAKTA
UTMB är ett massivt evenemang med 1600 frivilliga och totalt 5600 deltagare i de fyra olika loppen som anordnas sista helgen i augusti. www.ultratrailmb.com
Varje löpare bär med sig obligatorisk utrustning som måste väga minst ett kilo: regnjacka, överlevnadsfilt, två pannlampor, extrabatterier, mössa, nödproviant, visselpipa, samt en vätskebehållare på minst en liter.
På franska används ordet ”traileur” för någon som tar sig fram på bergsstigar till fots.

Segrare
21 år unge fenomenet Kilian Jornet (Sp) vann planenligt UTMB
för andra gången, segertid: 21h33. Tvåa i herrklassen blev Sebastien
Chaigneau (Fr) på 22h36. Krissy Muehl (US) vann damklassen på 24h56
(nytt rekord) före Elizabeth Hawker (Storbr) 26h04. Bäste svensk blev
Tor Almgren med 29h19 (57:a).

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vem vinner Lidingöloppets elitlopp?

Vem vinner Lidingöloppets elitlopp?


TCS Lidingöloppets stora motionsklasser har fått ställa om och genomförs i år under en hel månad där löparna springer loppet ”virtuellt”. Ett starkt men begränsat elitlopp kommer dock att genomföras nu på lördag på de klassiska spåren på Lidingö. 15 km är huvudklassen på både dam och herrsidan, med riktigt många topplöpare!

TCS Lidingöloppet presenterar flera starka startfält nu på lördag 26 september och anordnar inte mindre än sex elitlopp i det klassiska TCS Lidingöloppsspåret. Först ut är juniorernas millopp, följt av 15 km för män respektive kvinnor, och sist 30 km som avslutar TCS Lidingöloppets elitdag.

”Vi har i år mycket intressanta startfält på ca 35 löpare i varje klass, med den yttersta Sverige-eliten på plats” förklarar Cecilia Gyldén. Lidingöloppsorganisationen vädjar dock till allmänheten att inte komma ut och heja på löparna. ”Det är ett ovanligt år och det är klart det känns konstigt att inte bjuda in alla till denna loppfest, men eftersom vårt polistillstånd tydligt säger att publik inte är tillåten ber vi istället alla intresserade att följa loppen via webb eller sociala medier”.

I 15 km loppet för damer återfinns bland annat fjolårets 30 km vinnare Sylvia Medugu från Danmark. Hon satte nytt banrekord då med imponerande 1:51:57. Men kan hon vinna även på halva distansen. Helt klart kommer hon bli utmanad då årets svenska mästarinna på både 5000 och 10000 meter Meraf Bahta från Hälle IF kommer till en mycket intressant start. Rutinen har hon med EM guld på 5000 meter på meritlistan, men hur står hon sig över 15 km terräng?
Ullevies Charlotta Fougberg har också aviserat start och hon har visat bra form på sensommaren med vinst på bland annat halvmaraton SM.
Andra att se upp med är Huddinges Hanna Lindholm som gör lite av en comeback i tävlingssammanhang efter en sommar helt utan tävlingar. Fjolårets 15 km vinnare Anastasia Denisova från Sävedalen hör också till favoriterna, och därbakom finns det många andra löpare som säkert vill vara med och springa om topp-placeringarna. Flera löpstarka orienterar finns med även om några av de bästa tvingats lämna återbud.

Sylvia Medugu från Danmark vann kvinnor 30 km 2019 med tiden rekordtiden 1:51:57.
Kan Sylvia upprepa segern i år, men nu i 15 km elitklassen? Foto: PETER HOLGERSSON.

I herrarnas 15 km lopp ser det om möjligt ännu tuffare ut i toppen. Napoleon Solomon (som syns på toppbilden i artikeln) från Turebergs har totalt 8 segrar i Lidingöloppet om man räknar in hans titlar som junior på just 15 km sträckan. ”Nappe” kan onekligen terrängen och behärskar backarna, men kommer in till loppet utan att ha visat något på tävling under sommaren.
En som visat form i sommar är Hälles Samuel Tsegay, som nyligen vann SM på marathon i ett imponerande 2.14 lopp, där IS Göta´s Samuel Russom kom 2:a och. Russom kan säkert också utmana om segern i 15 km loppet. Bakom denna trio finna många andra toppnamn, och flera riktigt bra orienterare som visat fin form och som brukar hävda sig bra på Lidingöloppets banor. Tyvärr kommer dock inte svenska junior rekordhållaren och tillika årets senior SM mästare på 10000 m Emil Millán de la Oliva till start utan siktar in sig på något annat höstlopp.

Prispengarna i 2020 års lopp finns i 15 km loppen, och det är där den yppersta eliten finns. Men även på 30 km klasserna i dam och herr kommer flera riktigt snabba löpare till start.

ELIT HERRAR 15 KM HITTAR DU HÄR

ELIT DAMER 15 KM HITTAR DU HÄR

STARTIDER FÖR ELITKLASSERNA:

FÖLJ ELITLOPPEN
Loppen kommer kunna följas på TCS Lidingöloppets facebook-sida, på Svenska Friidrottsförbundets webb (www.friidrott.se) och på Svenska Orienteringsförbundets hemsida (www.svenskorientering.se)


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Passa på! Just nu 50% rabatt!

Passa på! Just nu 50% rabatt!


Just nu! Halva priset på prenumeration, endast 49,50 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 10 gånger för bara 495 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och i din läsplatta. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

Erbjudandet gäller endast nytäckning av prenumeration och boende i Sverige.

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Var med och spring världens största marathon – Virtual TCS New York City Marathon!

Var med och spring världens största marathon – Virtual TCS New York City Marathon!


Höstens största lopp är normalt alltid New York Marathon och även om det fysiska loppet i år är inställt så kommer det virtuella alternativet sannolikt bli världens största maratonlopp!

New York Marathon lockar vanligtvis årligen 50 000 löpare och en publik på drygt 2 miljoner. Att springa detta lopp är något alldeles unikt. Du springer genom New Yorks samtliga fem stadsdelar med start på Staten Island och målgång i ikoniska Central Park.

Detta år kommer vi inte att kunna uppleva loppet på plats i New York med anledning av covid-19. Arrangören NYRR (New York Road Runners) väljer därför att erbjuda en virtuell variant av loppet. Missa inte chansen att springa med tusentals andra löpare från hela världen. Välj mellan gratisalternativet ”Run for the love of Running” eller betalalternativet ”Run for the medal”.

Delta och tävla om fina priser

Bland alla som genomför det virtuella loppet och sedan lägger ut sitt målgångsbevis eller foto på detta på Instagram under hashtagg #springtimesportsclub lottar vi ut fina priser!

Tävlingsperioden är 17 oktober- 1 november och det går att anmäla sig och springa under hela denna period.

You can do it!


Anmäl dig via länkarna nedan:


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Känslan av att vara oslagbar

Känslan av att vara oslagbar


Förra året valde nästan 2 000 löpare att springa Salming Idre Fjällmaraton. Ett lopp med ett syfte. – Vi startade Salming Idre Fjällmaraton för att vi vill förmedla en speciell känsla – känslan av att vara oslagbar, säger tävlingsledaren Elisabeth Hansson.

– Vi tycker att det är allas rätt att någon gång få känna sig oslagbar! Oslagbar enligt vår definition handlar inte om att springa snabbast, det handlar om att känna sig oslagbar i förhållande till sig själv. För att du uppnått något du inte trodde att du kunde, för att du vågade och vann över den där fåniga ”jag kan inte”-rösten, förklarar Elisabeth Hansson, tävlingsledare för Salming Idre Fjällmaraton.

Men känslan av att vara oslagbar är så klart olika för olika personer. – För mig kan det vara den där känslan av eufori när jag är så himla trött, har kämpat länge och vet att jag kommer att fixa det här! När tårar av lycka samlas i ögonen, när jag knyter näven och bara är så stolt över mig själv, säger Elisabeth.

Löparna har fjället Städjan i blickfånget under stora delar av loppet
– väl medvetna om att de ska upp på det.

Vulkantopp och renar

Naturen kring Idre Fjäll är en viktig del i upplevelsen. Med fjället Städjan som juvelen i kronan. Toppen har en mycket speciell form, den ser ut som en vulkan. Löparna har den 1 131 meter höga Städjan i blickfånget under stora delar av loppet – med vetskapen att de ska upp dit.
– Det är så vackert här, de vida vyerna över fjället ger verkligen energi. Vilket kan behövas för det är ganska tuffa banor som möter löparna. Långa backar, tunga myrar och bitvis riktigt mycket sten kräver koncentration och fokus.
Idre är också Sveriges sydligaste renbetesområde och sameby.
– Renarna betar runt om på kalfjället och i skogen, det är alltid mycket uppskattat av löparna att få en skymt av de vackra djuren.

Fjällkänsla på alla distanser

Loppets distanser är 45 km, 28 km, 12 km och 84 km. – För oss är det viktigt att alla deltagare får uppleva fjällöpning, med vyer, branta backar och myrar – oavsett distans. Den längsta distansen, 84 km, är ny för 2021 och vi kan utlova en rejäl uppgift för de som tar sig an Järvens stig som den heter. Starten går i Grövelsjön tidigt på morgonen och löparna har 15 timmar på sig, flera mil är obanade och inte minst myrarna kommer att suga musten ur benen.

Så, kommer vi att känna oss oslagbara den 28 augusti nästa år? – Jag tror det. Alla har som sagt sin definition av känslan att vara oslagbar, men många vittnar om att de hittar den under loppet. Det är häftigt för jag tror att löparna förstår hur vi tänker och känner igen sig. När vi lanserade loppet och vår #blioslagbar fanns det ingen sådan på Instagram. Nu har över 12 000 använt den. Det är vi verkligen stolta över – vi vill ju att alla ska få uppleva den – känslan av att vara oslagbar!

Läs mer: Salming Idre Fjällmaraton 28 augusti 2021

Oslagbar utsikt.
Så toppar du formen!

Så toppar du formen!


Förutsatt att du skött grundträningen bra under våren och sprungit kontinuerligt under sommaren kan du testa en liten formtoppning inför höstens kommande lopp – riktiga eller virtuella. Principen för formtoppning är ju densamma: Träna lite mindre så kommer kroppen att kännas fräsch på tävlingsdagen.

Det är allmänt vedertaget att just minska träningsmängden och träningsintensiteten två till tre veckor före ett lopp. Fast det gäller förstås att veta hur mycket och på vilket sätt man ska minska träningsmängden. Lägger man in för många vilodagar och bara kör korta, lugna distanspass kan man dels känna sig lite seg och okoordinerad i löpsteget, och dels förlora lite av sin syreupptagningsförmåga – och det är ju knappast syftet.

Jag brukar därför i stället rekommendera att man fortsätter att träna enligt sitt vanliga veckoprogram, och att man springer lite kortare distanspass och något färre antal intervaller – men i sitt vanliga tempo.

När du toppar formen inför ett lopp bör du tre veckor före loppet minska träningsmängden till 80–90 procent av din normala veckomängd.

När du toppar formen inför ett lopp bör du tre veckor före loppet minska träningsmängden till 80–90 procent av din normala veckomängd. Två veckor före loppet minskar du veckomängden till 60–70 procent och sista veckan före loppet ligger du på 50 procent av din normala veckomängd.

På distanspassen ska du alltså inte springa långsammare än normalt, däremot kortare. På intervallpassen ska du inte heller sänka tempot, men däremot köra färre intervaller.

Sista veckan inför loppet bör innehålla korta distanspass, någon eller några vilodagar samt ett till två löppass i din planerade tävlingsfart.

När du en dag eller två inför loppet kör ett lättare intervallpass för att väcka liv i musklerna kommer du förmodligen uppleva att benen känns fräscha och att ditt löpsteg är högt och fint. Se då till att inte springa fortare än normalt för att kroppen känns så pigg. Den känslan och energin ska du använda i loppet.

Sista veckan inför t ex Lidingöloppet (30 km) eller ett maraton (anpassa upplägget efter den veckodag du ska springa ditt lopp):

Sö: Vila.
Må:
Distans 10 km.
Ti: Vila.
On: 2 x 2 000 m i maratonfart med 3 minuter joggvila + 3 x 500 m i din 10-kilometersfart med 2 minuter joggvila.
To: Distans 6 km, lätt och avslappnat + stretching.
Fr: Distans 5 km, lätt och avslappnat + 4 x 30 sekunders stegringslopp i din halvmaratonfart.
Lö: Tävlingsdags.

Sista veckan inför ett 10-kilometerslopp:
Sö: Vila.
: Distans 10 km.
Ti: Vila.
On: 1 x 800 m i din 10-kilometersfart. Vila 1 min. 1 x 300 m i din 5-kilometersfart. Vila 2 min. Upprepa tre gånger.
To: Distans 5 km, lätt och avslappnat + stretching.
Fr: Distans 4 km, lätt och avslappnat + 5 x 100 m stegringslopp i din 5-kilometersfart.
Lö: Tävling 10 km.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En fantastisk löparhelg – Emil imponerar

En fantastisk löparhelg – Emil imponerar


På vår Instagramsida @runnersworldswe har vi rapporterar från en intensiv löparhelg, med många fantastiska framgångar för eliten och många virtuella loppinsatser bland motionslöparna. Här summerar vi helgen, där kanske framförallt unge Emil Millán de la Olivia svarade för två imponerande insatser med ett svenskt seniorrekord och ett nytt juniorrekord.

Löparhelgen inleddes med en Diamond League Gala i Bryssel där den ovanliga distansen ”en timmes löpning” var i fokus med världsrekordförsök. Visst blev det världsrekord både på dam och herrsidan. Holländskan Sifan Hassan hann hela 18930 meter på en timme, och i samma lopp satte Sarah Lahti svenskt rekord genom att hålla 3.20 min/km fart i snitt och 17955 meter.

På herrsidan var det legendaren Mo Farah från Storbritannien som ”skulle sätta nytt världsrekord”, och visst levde han upp till förväntningarna och spurtade till hela 21330 meter på timmen. I den spurten hängde den varvade unge svenska löparstjärnskottet Emil Millán de Oliva på för att få inspiration. Det var verkligen löparglädje och Emils 20128 meter på en timme innebar nytt svenskt rekord och översatt i kilometertider höll 19 åringen 2.59 och 2 10 km lopp i rad på snitt-tiden 29.50. Det tidigare rekordet hade Dans Glans på 19879m. I intervjuer efteråt sa Emil att det var en stor upplevelse att hänga med den spurtande legendaren Mo sista varvet.

Emil & Sarah efter entimmesloppen i Bryssel. (Från Sarah´s instagram)

Löparhelgen var dock inte över för Emil, utan direkt från Bryssel tog han sig till Helsingfors och Finnkampen där det mindre än 2 dygn efter entimmes prestationen stod 10000 meter på schemat. Svenskarna höll uppe farten i loppet och tog en säker trippel, och Emil visade ingen trötthet från Bryssel utan kunde med en suverän avslutning med runt 2.36 sista kilometerna spurta i mål som segrare i loppet på nya svenska juniortiden 29:10.22.

Utifrån ett internationellt perspektiv var det inte bara på entimmes löpning det blev världsrekord i helgen, utan det sprang även riktigt snabbt på en elit halvmara i Prag. På damsidan sprang kenyanskan Peres Jepchirchir det snabbaste halvmaratonloppet någonsin i startfält för bara kvinnor med imponerande 1:05:34

Samuel Tsegay drar före Mustafa Musse Mohamed och Samuel Russon på SM-maran.

I Stockholm avgjordes under lördagen SM på maraton i ett unikt ”separat” SM-lopp på en relativt tuff varvbana på norra Djurgården. Normalt sätt har SM medaljerna på maraton delats ut till de snabbaste svenskarna vid Stockholm Marathon. Nu blev det inget Stockholm Marathon i år, mer än den virtuella versionen du kan läsa lite om nedan, utan istället var de främsta svenska maratonlöparna inbjudna till den enskildas SM loppet.

Först ut var herrarna med start 09.00. Ganska optimal förhållande kändes det som temperaturmässigt, men med en markant motvind på längsta ”rakan” i loppet.
Det blev fart direkt i loppet genom IS Götas Samuel Russom, som relativt omgående fick hjälp att hålla uppe hög fart av framförallt Hälles Samuel Tsegay och även Eskilstunas regerade SM mästare Adhanom Abraha. Med i tätklungan fanns även RW´s skribent och tillika svenska rekordhållare på sträckan Mustafa ”Musse” Mohamed som jagade sitt 26 SM guld.
10 km passering på runt 31.10 (2.11 fart), men sen skönt farten något när ingen riktigt ville ta kommandot i motvinden. Halvvägs passerades på 1:07:21, och nämnda löpare såg upp att göra upp om medaljerna.
På fjärde, av 6 varv, gick Tsegay hårt och fick en lucka och kunde sedan fortsätta dra ifrån till en säker seger på imponerande 2:14.41 vilket är den snabbaste SM-segertiden sedan Åke ”Biten” Eriksson vann på 2.14.29 1995.

Russom var den löpare som höll kontakten bäst, medans första Adhanom och sedan Musse bröt loppet när den riktiga tröttheten satte in och medaljerna försvann iväg. Samuel Russom höll silverplatsen säkert och gjorde fina 2:16:14 i sitt debutlopp och där bakom var det en annan debutant, Spårvägens Archie Casteel, som avancerade upp till bronset på 2:18:28.

Damerna startade klockan 13 och vädret var fortfarande bra även om vinden tilltagit något och loppet även fick några relativt kraftiga regnskurar under andra halvan.
Senaste tre årens SM segrarinna Mikaela Arfwedson (fd Larsson) från Spårvägen tog kommandot direkt med den andra förhandsfavoriten Roslagens Carolina Wikström strax bakom. Så såg det mestadels ut de första 3 milen, även om Carolina också var uppe några korta stunder i täten. Farten var riktigt hög, runt 3.40 min/km, och försprånget till bakomvarande löpare ökade hela tiden.
Med runt en mil kvar fick Mikaela göra ett kort ”toastopp” och då körde Carolina på och till och med höjde den redan höga farten. Mikaela kom igång igen, men hade tappat kontakten med Carolina men höll in till säkert silver på fina 2:38:28.

Carolina Wikström imponerande segrarinna på SM-maran. (Foto Ryno Quantz)

Carolina gick otroligt starkt sista biten och nådde målet, och sitt första SM guld, på imponerande 2:33:59. Tiden är bara tio sekunder över hennes personliga rekord, och det alltså på en relativt tuff bana utan publik.
Den stora klungan bakom ledarduon lurpassade under loppet lite på varandra men fångade upp de löpare som låg mellan täten och klungan efterhand och på slutet stod bronskampen mellan Studenternas Johanna Salminen och Hässelbys Louise Wiker, där Louise med en stark spurt kunde springa hem bronset med tiden 2:46:51.

”Skyltmannen” pappar alla inför deras virtuella lopputmaningar.

Det var inte bara eliten som sprang lopp i helgen, utan många löpare sprang någon form av virtuell utmaning. På runnersworlds instagram kunde vi följa några från löpare från ASICS FrontRunners som genomförde den virtuella upplagan av ASICS Stockholm Marathon.

Några löpare i ASICS FrontRunners sprang virtuellt tillsammans!

Runt 5000 löpare deltog i detta lopp, och många andra tog sig an Ramboll Stockholm Halvmaran.
Att virtuella lopp blivit ett inslag i löpningen som löparna uppskattar är ett faktum nu när stora lopp inte kan avgöras, och under förra veckan rapporterades det om att London Maraton som avgörs första helgen i oktober sålt slut alla sina 45000 virtuella lopp-platser.
Förmodligen är de virtuella inslaget något som kommer finns kvar även när och om de stora loppen kommer igång igen.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in