Bergsultra


Med start och målgång i den klassiska franska alpstaden Chamonix vid foten av Europas högsta berg (4810 meter) ska hela bergsmassivet rundas, vilket gör att banan går genom Italien i söder och Schweiz i norr. Hela turen är drygt 16 mil och innehåller tio bergspass. Normalt brukar semestervandrare göra turen på en vecka men i UTMB är maxtiden 46 timmar. Trots avsaknad av prispengar har loppet mycket hög status även bland världens bästa bergsultralöpare, som avverkar loopen på lite drygt 20 timmar.
Jag hade sprungit UTMB fyra år tidigare och loppet var mitt första riktigt långa ultralopp. Den gången var målet enbart att fullfölja, vilket tog 36 timmar och var en upplevelse jag sent ska glömma med obehaglig sömnbrist och skrämmande hallucinationer. Nu hade det gått några år och jag ville göra ett nytt försök. Målet var att komma under 30 timmar.
– Varför gör du det här loppet igen när du vet hur tufft det är, frågade walesaren Mark Palmer som jag slagit följe med. Vi hade sprungit i tio timmar och inte ens kommit halvvägs.
– Jag vet inte, svarade jag, som om jag hade glömt varför jag var där. Nu var loppet bara någonting som skulle fullföljas.
Mark var en mycket stark bergslöpare, det visste jag sedan tidigare, men han hade hamnat i en svacka medan jag kände mig pigg och stark. Det kändes bra att slå följe, alltid trevligt med lite sällskap. Kanske var det helt rätt beslut, kanske var det helt fel.

På pappret är detta mycket populära lopp 166 kilometer långt med 9400 meter vertikal klättring upp och lika många ner. Det är ömma knän av brant, ihållande utförslöpning, det vill säga inget för personer med dåliga knän. Stigningarna är oftast så långa och branta att det inte går att springa. Natten eller nätterna, beroende på hur snabb man är, kan vara både kalla och blöta. Många deltagare har också svårt att få i sig tillräcklig med energi, vilket är helt avgörande för att lyckas ta sig i mål.
Att banan är väldigt tuff och lång lär de flesta deltagarna skriva under på, inte minst de 38 procent som bryter eller inte klarar tidsgränserna. Banan, som aldrig tycks ta slut, har dessutom blivit ännu tuffare på senare år. Men det är också det som lockar – utmaningen, svårigheterna, äventyret. Om UTMB hade varit lätt skulle det antagligen inte varit så hårt tryck på startplatserna, vilka alltid fylls på nolltid. För att kvalificera sig för UTMB krävs dessutom att man deltagit i andra tuffa ultralopp.

Mont Blanc, det vita berget, tronar molnfria dagar som en stolt gräddbakelse över Alperna på långt håll. Från torget i Chamonix ter sig bergsmassivet emellertid något mindre gulligt, snarare skrämmande i sin vilda skönhet med farligt spetsiga klipptorn och skimrande blåvita glaciärer.
– A och O är att äta och dricka tillräckligt under loppet. Det är också viktigt att få i sig salt, och att ta det lugnt i början, säger Scott Jurek, en av världens bästa ultralöpare med segrar i Western States, Badwater och Spartathlon.
Scott står och signerar affischer dagen före starten. Det här är hans andra försök efter att han brutit förra året. På pappret borde han kunna placera sig topp-tre eller åtminstone topp-fem, men UTMB avgörs dessvärre inte på pappret utan i huvudet, benen, fötterna och inte minst magen. Den här gången ska han komma att klara att ta sig i mål på 19:e plats.

Stor favorit till segern är istället den unge spanjoren Kilian Jornet, 21, som vann loppet 2008 med en timmes marginal. Nu är han tillbaka för att visa att det inte var en engångshändelse. Inför tävlingen har Jornet vistats i området i
en månad och rekat banan för att kunna springa så optimalt som möjligt. Under sommaren har han också hunnit slå nytt banrekord på GR20 (32h54), den bergiga vandringsleden tvärs över Korsika.
Favorit i damklassen är brittiskan Elizabeth Hawker, 2008-års vinnare. Hennes råd till andra deltagare är att försöka se skönheten och njuta av upplevelsen. Då är det är större chans att lyckas.
Nio svenskar är anmälda. Bland dem återfinns Fredrik Elinder, färsk svensk mästare i 24-timmarslöpning och Tor Almgren, 45, från Lidingö, hittills bäste svensk med 27 timmar I UTMB. Tor Almgren berättar att han bland annat tränat bergslöpning i Åre och Chamonix under sommaren.
– Framförallt är det viktigt att träna utförslöpning. Låren behöver vänja sig vid långa utförslöpor. De första gångerna gjorde jag många fel, bland annat tog jag med mig alldeles för många bars. Stavar hjälper också mycket. De sparar benen med 20 procent, en hel del med andra ord. Dessutom har loppet numera en ny, tuffare bansträckning med 700 meters stigning på slutet istället för 140 meter som det var tidigare.

Starten på torget i Chamonix, klockan 18.30 på fredagskvällen i slutet av augusti, är spektakulär. När massan börjar röra sig och passerar de jublande åskådarleden till tonerna av Vangelis’ Conquest of Paradise i högtalarna får jag rysningar. Vi firas redan som hjältar, som om blotta ansatsen är berömvärd.
Det är varmt och klibbigt. Första biten går lätt utför på en vandringsstig längs med floden Arve. Jag låter mig dras med i det höga tempot och kommer ikapp Tor Almgren, som berättar att han bröt loppet året innan då han startade utan att vara helt återställd efter ett förkylningsvirus.
– Det var lönlöst att fortsätta. Jag kände mig alldeles för svag. Det här är verkligen inget lopp man ska ge sig på om man inte är helt frisk. Det är tillräckligt tufft som det är.
Italienaren Marco Olmo, lång, senig och lätt gråskäggig, blir igenkänd av åskådarna utmed banan. ”Marco, Marco!” ropar både unga och gamla. Han förtjänar uppskattning. Att som 60-åring vinna loppet som han gjorde 2006 och 2007 är helt unikt och väldigt inspirerande.
Den jublande folkmassan i St Gervais (21 km) hörs på långt håll. Tor passerar mig när jag står och fipplar med min camelback. Han har egen support som följer honom runt banan. Själv försöker jag få i mig lite frukt, vilket förmodligen inte förslår mycket. Barnen sträcker ut sina händer. De vill att man ska klappa dem när man passerar. Deras mamma ser förskräckt ut när jag förklarar att alla löpare snörvlar och snyter sig med händerna.

Det har börjat bli mörkt, dags att tända pannlampan. Amerikanskan Kristin Muehl, som ska komma att vinna damklassen, passerar med taktfasta steg iförd löparkjol. Stämningen är på topp vid Notre Dame Gorge (35 km) med pumpande klubbmusik, upplysta träd i olika färger och härlig feststämning med uppsluppna, fredagsystra fransmän. Jag försöker hänga på ”Krissy” ett tag, men tvingas släppa i brist på kraft och energi. Väntar också på att Olmo ska passera, men det händer aldrig, trots att jag slagit ner på tempot. Häller girigt i mig varm soppa, som gör att jag kan trycka på bra och passera flera löpare upp mot Col de Bonhomme. Kastar upp allt efter att ha försökt få i mig en salttablett. Inte bra. Tappar återigen tempo och många placeringar.

Dimman och mörkret gör det svårt att veta när man är vid toppen på 2479 meter. Det är inte förrän stigen planar ut som man förstår att man passerat stigningens högsta punkt. De självlysande stigmarkeringarna syns dåligt i branterna, vilket gör att många springer vilse. Det gäller också att vara följsam i den besvärliga klippterrängen, inte minst för att undvika att stå på öronen.
Lyckas få fart på fötterna med musik ner mot Les Chapieux (50 km). Förra gången jag var här och åt soppa för fyra år sedan satt det många löpare vid varje bord, nu är det bara jag och någon till.
Inser att kraftlösheten hänger på maten för efter soppan mår jag som en prins och passerar säkert 15 löpare upp till Col de la Seigne (2516 m) vid gränsen till Italien. Springer ett tag ihop med franske Christophe, som gjort loppet på 27 timmar. Bra att hjälpas åt att leta de självlysande markeringarna i dimman. Viktigt också att springa med marginaler, minsta misstag i den mycket besvärliga klippterrängen kan bli ödestigert.

Känner mig stark nu. Superstark. Mark Palmer däremot har det trögt när jag kommer ikapp honom, fast det känns rätt att hålla igen lite. Det är ju en lång tävling. Klämmer i mig en uppiggande superfoodshake med spirulina-, acaioch macapulver innan vi tar oss an de sista branta 800 höjdmetrarna ner till Courmayeur (78 km), som vi når fem i sex på morgonen. Vi har med andra ord sprungit i elva och en halv timme.
Det går smidigt att hämta ut ombytespåsarna. Skönt med fräscha strumpor och torr undertröja. Kletar in lite mer skyddande sportslick-salva mellan tårna och runt hälen. Lyckas även peta i mig lite pasta. Stoppet tar totalt 35 minuter, men borde kunnat gå snabbare, säg 15 minuter, eller rentav fem. Problemet är att det är så oerhört skönt att sitta ner.
Dessvärre får stoppet negativ effekt på mig. Istället för att fortsätta trycka på kommer jag in i trivsellunken och gör den branta klättringen upp till Refuge Bertone i maklig takt. Solen har kommit fram men vinden är isande kall. Skönt att sitta ner lite. Gott med lite Coca-Cola. Bryr mig inte längre om fart och tid.
Kommer ikapp Mark efter ett tag. Det är hans tur att ha en svacka. Stigen ringlar mjukt längs den gröna bergssidan. På andra sidan dalen reser Mont Blancmassivet ragg med spetsiga, svarta spiror.

Den långa, mycket branta klättringen upp till Grand Col Ferret (2537) är 770 höjdmeter. Suveräne Marathon des Sables-vinnaren Muhammed Ahansal skakar på huvudet åt kylan, vinden och de absurda klättringarna. Det här är definitivt inte hans typ av lopp, men han ska i alla fall försöka ta sig i mål.
Hux flux är vi i Schweiz. En smal, vacker bergsstig leder oss tusen höjdmeter ner till La Fouly (108 km). Dags för en liten tupplur. Så himla skönt att sträcka ut sig på den solvarma asfalten en stund, men så himla svårt att vakna till liv när klockan ringer efter 10-15 minuter. Allt som allt tar vätskepåfyllning, ätande och vilande 50 minuter, vilket gör att vi har tappat 24 placeringar när vi kommer till den soliga bergsorten Champex-Lac (123 km) på 1477 höjdmeter. Där väntar varm mat, pasta och soppa.
Blir förvånad att se den extremt vasse bergslöparen Silvano Fedel, som bland annat vunnit Transalpine-Run tre gånger. Han förklarar att han drabbats av magproblem tidigt i loppet och varit tvungen att stanna i flera timmar.
Jag börjar känna av tröttheten i kroppen och dröjer mig kvar en stund men kommer ikapp Mark under den branta och tekniska klättringen upp till Bovine (1987 m). Så fridfullt och idylliskt här uppe med utsiktsbortskämda kossor och det trivsamma ljudet av kobjällror. Sceneriet är nästan obeskrivligt vackert med den lilla smala stigen längs den branta bergssidan i den sena eftermiddagen. Kul att göra denna, kanske den vackraste delen av banan i dagsljus. Sist jag var här var det beckmörkt, regnigt och lerigt.
Bara två klättringar kvar, men också tre utförspartier. Lårmusklerna har börjat säga ifrån och smärtan under knäskålarna är påtaglig. Då biter man ihop.

Klockan är tjugo i sju på lördagskvällen när vi 700 höjdmeter senare når den lilla byn Trient (138 km) och får ännu en påfyllning, innan det är dags att klättra 700 meter rakt upp igen. Jag tar täten och trycker på ordentligt med stavarna. 50 minuter senare bär det utför 750 höjdmeter och mörkret hinner precis lägga sig över den rotfyllda snubbelstigen innan vi når Vallorcine (149km), sista stoppet i Schweiz.
Bara en klättring kvar, uppför brant klippterräng, sick-sack på trötta ben, men stavarna avlastar verkligen, inte minst ger de extra balans. Fötterna är ostadiga med ömma blåsor och svullna fotleder. Så nära slutet nu. Stannar därför och vilar innan sista klättringen.
Bara cirka sju kilometer ner till målet i Chamonix. Terrängen är mycket svår, har heller inte tillräckligt stark lampa, men slutet är ju nära och så länge jag inte blir skadad så ska det gå vägen, även om det går långsamt. Jag bryr mig inte om jag blir passerad. Att ta sig i mål räcker gott och väl, och det gör jag på torget i Chamonix, lite efter klockan två på natten, efter knappa 32 timmar, på 127:e plats. Inte direkt glad men väl lättad. Jag har svårt att se meningen med det hela. Även nästa dag när jag haltar runt i stan är jag tveksam till att göra loppet igen. Men några dagar senare kommer revanschlusten och några veckor senare även beslutsamheten. Jag ska göra UTMB igen, utan att tappa fokus. Utan att stanna. Utan att lata mig.

FAKTA
UTMB är ett massivt evenemang med 1600 frivilliga och totalt 5600 deltagare i de fyra olika loppen som anordnas sista helgen i augusti. www.ultratrailmb.com
Varje löpare bär med sig obligatorisk utrustning som måste väga minst ett kilo: regnjacka, överlevnadsfilt, två pannlampor, extrabatterier, mössa, nödproviant, visselpipa, samt en vätskebehållare på minst en liter.
På franska används ordet ”traileur” för någon som tar sig fram på bergsstigar till fots.

Segrare
21 år unge fenomenet Kilian Jornet (Sp) vann planenligt UTMB
för andra gången, segertid: 21h33. Tvåa i herrklassen blev Sebastien
Chaigneau (Fr) på 22h36. Krissy Muehl (US) vann damklassen på 24h56
(nytt rekord) före Elizabeth Hawker (Storbr) 26h04. Bäste svensk blev
Tor Almgren med 29h19 (57:a).

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tre snabba millopp i sommar!

Tre snabba millopp i sommar!


Oavsett om du ska springa ditt första lopp eller jagar ett nytt personbästa (det gör man väl i och för sig alltid) är det milen vi fokuserar på i sommar Här är tre härliga millopp att ladda för!

Hermanövarvet, Gullholmen, 27 juli

Vem vill inte springa västkustens gulligaste 10-kilometerslopp i Bohusläns största naturreservat? Med start på Hamntorget i Gullholmens centrum och mål på Mor Johannas äng springer du en mil på en naturskön bana. Efter målgång blir det After Run med mat och dryck. Kan bli en fin final på sommarsemestern – eller start på höstsäsongen!  hermanovarvet.se

Solsidan Runt, Saltsjöbaden, 24 augusti

Solsidan Runt är ett motionslopp som går bland lyxhusen i idylliska Saltsjöbaden, öster om Stockholm. De yngre kan välja på tre distanser, från 300 till 1 400 meter. För motionärer erbjuds 5 eller 10 kilometer – eller ”Medelklassen” respektive ”Överklassen” som sträckorna döpts till. Extrapoäng om du ser Fredrik ”Fredde” Schiller! solsidanrunt.se

Umemilen, Umeå, 1 september

Höstens stora motionslopp i Umeå är Umemilen. Banan går på den lättlöpta milslingan runt Nydalasjön, med start och mål vid Nydalabadet. För de yngre löparna – upp till 11 års ålder – finns Lilla Umemilen som är en kilometer. En bra start på höstsäsongen kanske? Extrapoäng om du ser RW:s coach LG Skoog!  umemilen.se


Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Just nu! Mer än halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Årets häftigaste träningsevent den 18 juni med Dahlen & Szalkai

Årets häftigaste träningsevent den 18 juni med Dahlen & Szalkai


Häng med på kanske årets häftigaste träningsevent den 18 juni med ledarna och inspiratörerna Micael Dahlen och Anders Szalkai. Det blir ett utmanande träningspass innehållande både löpning och starkt kul träning med Midnattsloppet som avsändare.

Vi samlas på Zinkendamms IP kl 19.00 (Ringvägen 16) och inleder med lite inspiration och tips om att göra träningen och löpningen smartare och roligare. Vi genomför ett träningspass tillsammans som innehåller både löpning och starkt kul träning som utmanar och testar både teknik, kondition och styrka, till exempel sprintruscher, ”blindlöpning” och skumtomtearmhävningar.

Alla kan vara med och utmana sig själva på sin egen nivå. Vi har peppande belöningar på vägen. Dahlen och Szalkai tävlar mot varandra i ”Battle of the Bros” i ett alldeles eget SM som kombinerar löpning och styrka i en utmaning som alla kan skicka förslag på.

Vi avslutar med Kexchoklad, Skumtomtar, Falcon Alkoholfri och Ramlösa.

Eventet kostar inget men du behöver anmäla dig.

ANMÄL DIG TILL EVENTET HÄR

Kom i starkt kul form inför Midnattsloppet – eller för att hålla jämna steg med jobbet, barnen,hunden eller vad du nu har för utmaningar i ditt liv! Micael Dahlen vet allt om att få träningen att bli av genom att göra rätt saker, utnyttja minuterna som blir över, unna sig något gott och framförallt alltid ha STARKT KUL!
Läs mer här eller köp boken på plats den 18 juni

När katastrofen slår till

När katastrofen slår till


Även den mest erfarna löparen kan drabbas av större eller mindre katastrofer på loppdagen. Som tur är går många av de här händelserna att förebygga, vi berättar hur. 

ASTMA -ATTACK

Plötsliga temperaturskillnader, allergener eller ansträngning kan orsaka astmaattacker där luftrören drar ihop sig. Om du vet med dig att du har anlag för atsma kan det vara bra att förbereda sig lite extra. 

Gå till doktorn

Det kan vara bra att gå till en specialistläkare om du gillar att springa så att du får rätt medicin och hjälpmedel, till exempel vid pollensäsongen eller kallt väder. 

Anpassa loppkalendern 

Om du är känslig mot till exempel pollen eller kyla, undvik att springa lopp just under de säsongerna. Hitta istället lopp som går tidigt på våren eller på hösten. Nu för tiden finns lopp att springa året runt. 

Värm upp

Inte bara musklerna behöver värma upp. Glöm inte att luftrören kan behöva vänja sig lite vid omgivningarna och ansträngningen också. Börja lugnt så att hela kroppen hänger med och om det är riktigt kallt eller mycket pollen kan du använda en ansiktsmask som filtrerar luften och också värmer den innan den kommer ner i lungorna. 

MAGPROBLEM

De där magkramperna, uppblåstheten och diarrén som vi kopplar ihop med löparmage drabbar mer än 30 procent av alla som springer. Så här kan du förebygga att det händer dig just på loppdagen. 

Öva, öva, öva 

I snitt 70 till 80 procent av de som springer maraton och inte har testat sin matplan under träningssäsongen får magproblem under loppet. 

Skriv dagbok 

Skriv ner vad du ätit på kvällen och morgonen före långpass och hur din mage svarade på det. Utefter det kan du göra små förändringar. Om du till exempel drack två koppar kaffe och din mage betedde sig som Niagarafallen kan du testa att dricka en kopp nästa gång, eller spara kaffet till efter loppet. Kaffe, framför allt starkt kaffe, kan vara en riktig trigger.  

Hej vit pasta och kyckling  

Dygnet före loppet kan du testa att undvika mat med mycket fibrer och fett. Satsa på mat som är lätt för kroppen att smälta, enkla kolhydrater och magert protein. 

Krångla inte

Det största misstaget du kan göra är att svänga om kosten 180 grader för att ladda inför loppet. Magen är lugnast om den får äta det den är van vid. 

SKAVSÅR

Något så banalt som en blåsa på tån eller ett skavsår under armen kan göra att hela loppet går åt skogen. Så se till att inte drabbas i onödan. 

Ha rätt strumpa 

Köp strumpor som är till för just löpning. De har inga onödiga sömmar som skaver och har till och med ofta lite vaddering där fötterna som bäst behöver det. 

Klipp och vårda
Ta hand om dina fötter. Klipp tånaglarna så att de inte skaver mot tårna och fila bort förhårdnader. Smörj också in fötterna regelbundet så att de håller sig mjuka. 

Smörj
Vaselin kan vara löparens bästa vän. Smörj in runt alla skarvar på kläderna, mellan låren och smörj gärna in hela fötterna för att få huden att glida bättre och undvika skav.

Provspring kläderna 

Se till att ha sprungit långpass i de kläder du ska ha på loppet så att du känner att de inte skaver någonstans. 

Långärmat

Har du lätt att få skavsår på insidan av överarmen eller vid armhålan. Testa att springa i långärmade tröjor. 

Packa plåster 

Ett par skavsårsplåster tar ingen plats men kan vara skillnaden mellan ett njutbart lopp och ett par timmars ren tortyr. 

Banrekord och suveräna SM guld för Adhanom och Mikaela i Stockholm Marathon

Banrekord och suveräna SM guld för Adhanom och Mikaela i Stockholm Marathon


Det blev ett suveränt nytt banrekord i 2019 års Stockholm Marathon genom Etiopiens Nigussie Sahlesillassie på imponerande 2:10:10. Suveränt sprang även SM guldvinnarna där Adhanom Abraha från Eskilstuna Friidrott tog sitt första maratonguld medans Spårvägen Mikaela Larsson imponerade med att vinna sin tredje raka SM titel.

Även om det var relativt blåsiga förhållande i 2019 års ASICS Stockholm Marathon, var temperaturen riktigt bra för snabb tider. Farthållaren i herrklassen, David Nilsson, satte upp hård fart direkt för täten och när han lämnade efter 15 km fortsatte tätgruppen köra hårt och passerade halvvägs på imponerande 1:04:19. Med i den tätklungan fanns den blivande svenske mästaren Adhanom, som dock fick släppa iväg de absolut snabbaste löparna denna dag. Snabbast av dom alla och med en suverän avslutning var Nigussie som med 2:43 minuter per kilometer sista biten in från 40 km mot målet på Stadion krossade det tidigare banrekordet.

 

 

Den nya banrekord noteringen lyder nu på 2:10:10. Vägen till rekordet med mellantider hittar du längs ner.

I SM klassen hade Adhanom trots den tuffa öppningsfarten inga problem med att vinna sitt första SM-guld i maratonlöpning. Tiden 2.16.48 var den snabbaste av en svensk på 20 år och vilket gav en sjätteplats i loppet. SM-silvret tog Ebba Tulu Chala, Huddinge AIS, som med 2.20.30 var strax före en nöjd Mustafa Mohamed, Hälle IF som tog SM bronset på 2.21.01. Normalt skulle ”Musse” kanske inte varit nöjd med ett brons men efter att ha fått hela maj månads träning störd av återkommande förkylningar, var det en stark insats.

I damklassen hängde ett stort gäng ihop inledningsvis med löpare från Etiopien, Japan och Kenya och glädjande nog även Sverige. Strax innan halvvägspasseringen hade Aberash Fayesa från Etiopien tagit ledningen och passerade precis under 1:17. Fjolårsvinnaren Mikaela Larsson var tvåa, elva sekunder efter och precis bakom skuggade Huddinges Hanna Lindholm.

 

Faysea trummade på i täten och ut sin ledning, men mot slutet av loppet närmade sig japanskan Haruka Yamaguchi och gick till och med ikapp. Då svarade Fayesa och och gick ifrån till en klar seger på fina 2:33:38. Yamaguchi slutade tvåa med 2:34:04.

Där bakom gick Mikaela Larsson klart starkast och tog hem en överlägsen seger i SM klassen med sina 2.36.32 vilket gav en total tredjeplats. Det var Mikaelas tredje raka maratonguld.

 

– Jag sprang kontrollerat och hade en plan som jag lyckades följa nästan till punkt och pricka, sa Mikaela efter loppet. Jag försökte hitta ryggar hela loppet i och med att det var ganska blåsigt och i övrigt ville jag hålla mig lugn och fokusera på en sträcka i taget. Jag fick energigel vid 5, 15, 25 och 35 så jag la upp detta som delmål och visste att jag skulle få lite extra energi efter varje station. Jag ville hålla ett så jämnt tempo som möjligt och mala ned motståndet. Jag är riktigt nöjd med mitt SM guld.

SM-silvret gick till nu till Runacademy´s Johanna Bäcklund vars 2:39:08 räckte till en stark total fjärdeplats. Tredjeplats i SM gick till förhandsfavoriten Hanna Lindholm från Huddinge som med 2:41:31 även tog en total femteplats i 2019 års ASICS Stockholm Marathon.

KOLLA IN SEGRARNAS MÅLGÅNGAR RUNNERSWORLDS INSTAGRAM @runnersworldswe

FOTO: Deca Text & Bild

Nigussie Sahlesillassie mellantider påväg mot rekordet:

 

 

TOPP RESULTAT HERR/DAM ASICS STOCKHOLM MARATHON 2019:

 

 

 

 

SM KLASSEN HERR/DAM:

 

 

 

Musse och Mikaela springer för SM-guld och Run for Change

Musse och Mikaela springer för SM-guld och Run for Change


Imorgon är det dags för ASICS Stockholm Marathon och som vanligt avgörs SM i maraton i loppet. Två av toppnamnen i både SM och i loppet totalt är fjolårsvinnaren Mikaela Larsson från Spårvägen och Mustafa Musse Mohamed från Hälle. I år springer dessa topplöpare dessutom för välgörenhet – Run for Change.

Sett ur ett svenskt elitperspektiv är det riktigt bra startfält på både herr och damsidan, och främsta svenska hopp bland herrarna är Eskilstunas Adhanom Abraha som i slutet av april satte personligt rekord med 2:14:44 i Hamburg. Efter maran i Hamburg hade han lite problem med återhämtningen, men 42-åriga Abraha visade nyligen ändå att storform finns där när han med en vecka kvar till Stockholm Marathon vann en kvartsmara där hans fart motsvarade runt 29 minuter på 10 km.
Normalt sätt skulle fjolårets SM vinnare Mustafa ”Musse” Mohamed kunna utmana, men han har tyvärr haft flera förkylningar som störningar i träningen senaste månaden. Hoppet om SM guld har han dock inte givit upp, utan som han själv utryckte det; maran är maran och allt kan hända.
Bakom dessa två förhandsfavoriter finns många manliga löpare i spannet 2.20-2.25 som kan vara med och slåss om SM medaljerna. För att ta ut en kille som vet hur det är att vinna SM guld och komma bakifrån väljer vi 2017 års SM-vinnare Martin Öhman från Hässelby. På presskonferensen meddelade han att statusen och formen är ännu bättre nu än för två år sedan, då han kom bakifrån och passerade SM ledande ”Musse” strax utan för Stadion innan målgången.

Bland tjejerna nämns givetvis fjolårssegraren Mikaela Larsson bland favoriterna. Mikaela vann ju även SM guldet 2017 och har alltså chans att vinna sitt tredje guld, och försvara titeln i hela loppet. I år har Mikaela tagit ett steg till i sin fantastiska utveckling som löpare och sprang på 2:31:40 i London Marathon i slutet av april. Ännu snabbare än så, precis på samma dag, men i Hamburg Marathon sprang Huddinges Hanna Lindholm på 2:29:34, vilket är den näst snabbaste tiden genom tiderna. Det kan bli en riktigt spännande kamp om SM guldet och faktiskt även totalsegern i loppet mellan dessa tjejer, och där bakom har Runacademy löparna Johanna Bäcklund och Malin Starfeldt visat på kapacitet som gör att dom definitivt kan utmana favoriterna om dessa inte har sin bästa dagsform.

På vår instagramsida under händelser via mobiltelefon kan du kolla in presskonferensen med några av favoriterna som ligger under ”Live” tiden fram till loppets start

 

Hand in Hand- Run For Change
ASICS Stockholm Marathon inleder vid årets lopp ett nytt samarbete med organisationen Hand in Hand vars välgörenhet fokuserar på att utbilda fattiga människor i entreprenörskap. Utbildningen sker i grupp och tillsammans blir de starka nog att ta sig själva och sina familjer ur fattigdom. Samarbetet genom maran i Stockholm inriktar sig på Kenya, varifrån många av topplöparna i maratonloppets historia kommer från. I Kenya lever en tredjedel av befolkningen i extrem fattigdom, och Hand in Hands insatser är ovärderliga. Genom Stockholm Marathon, och några ambassadörer bland löparna hoppas man nå ut och med åren skapa en större spridning och folkrörelse!
Två av ambassadörerna som under årets lopp kommer uppmärksamma välgörenhetsprojektet är topp-löparna Mustafa Mohamed och Mikaela Larsson. Båda löparna har på nära håll i Kenya sett att det behövs hjälp på plats, och ”Musse” intygar att vägen att utbilda framförallt kvinnorna kan ge oerhört bra effekt. Genom att kvinnorna får utbildning kommer hela familjen och omgivningen gynnas positivt. Både tycker initiativet är oerhört kul och viktigt. Insatsen under loppet blir att Mikaela och ”Musse” kommer springa med ”Run For Change” tatueringar.

Vill du bidra, kan du klicka in här.

 

TILLSAMMANS
I Sverige ses löpning ofta som en ensamsport, där man sätter på sig hörlurar och ger sig ut i spåret. I Kenya och bland professionella löpare är det en lagsport. Under Stockholm Marathon springer vi tillsammans. Vi bekämpar fattigdom tillsammans.

FÖRÄNDRING
5 av de 20 bästa löparna under Stockholm Marathon 2018 var från Kenya. Ungefär en tredjedel av Kenyas befolkning lever i extremfattigdom. Man springer inte för självförverkligande eller nöje, utan för möjligheten att tjäna pengar och skapa sig en bättre framtid. Vi behöver en framåtrörelse och en förändring. Genom ”Run for Change” har svenska löpare möjlighet att hjälpa människor i Kenya till en bättre framtid.

KRAFT
Hand in Hand hjälper människor att av egen kraft ta sig ur fattigdom. Det bygger självförtroende och självkänsla. Av egen kraft tar man sig också genom ett Marathon. Det manifesterar vi genom ”Run for Change”!