Bergsultra


Med start och målgång i den klassiska franska alpstaden Chamonix vid foten av Europas högsta berg (4810 meter) ska hela bergsmassivet rundas, vilket gör att banan går genom Italien i söder och Schweiz i norr. Hela turen är drygt 16 mil och innehåller tio bergspass. Normalt brukar semestervandrare göra turen på en vecka men i UTMB är maxtiden 46 timmar. Trots avsaknad av prispengar har loppet mycket hög status även bland världens bästa bergsultralöpare, som avverkar loopen på lite drygt 20 timmar.
Jag hade sprungit UTMB fyra år tidigare och loppet var mitt första riktigt långa ultralopp. Den gången var målet enbart att fullfölja, vilket tog 36 timmar och var en upplevelse jag sent ska glömma med obehaglig sömnbrist och skrämmande hallucinationer. Nu hade det gått några år och jag ville göra ett nytt försök. Målet var att komma under 30 timmar.
– Varför gör du det här loppet igen när du vet hur tufft det är, frågade walesaren Mark Palmer som jag slagit följe med. Vi hade sprungit i tio timmar och inte ens kommit halvvägs.
– Jag vet inte, svarade jag, som om jag hade glömt varför jag var där. Nu var loppet bara någonting som skulle fullföljas.
Mark var en mycket stark bergslöpare, det visste jag sedan tidigare, men han hade hamnat i en svacka medan jag kände mig pigg och stark. Det kändes bra att slå följe, alltid trevligt med lite sällskap. Kanske var det helt rätt beslut, kanske var det helt fel.

På pappret är detta mycket populära lopp 166 kilometer långt med 9400 meter vertikal klättring upp och lika många ner. Det är ömma knän av brant, ihållande utförslöpning, det vill säga inget för personer med dåliga knän. Stigningarna är oftast så långa och branta att det inte går att springa. Natten eller nätterna, beroende på hur snabb man är, kan vara både kalla och blöta. Många deltagare har också svårt att få i sig tillräcklig med energi, vilket är helt avgörande för att lyckas ta sig i mål.
Att banan är väldigt tuff och lång lär de flesta deltagarna skriva under på, inte minst de 38 procent som bryter eller inte klarar tidsgränserna. Banan, som aldrig tycks ta slut, har dessutom blivit ännu tuffare på senare år. Men det är också det som lockar – utmaningen, svårigheterna, äventyret. Om UTMB hade varit lätt skulle det antagligen inte varit så hårt tryck på startplatserna, vilka alltid fylls på nolltid. För att kvalificera sig för UTMB krävs dessutom att man deltagit i andra tuffa ultralopp.

Mont Blanc, det vita berget, tronar molnfria dagar som en stolt gräddbakelse över Alperna på långt håll. Från torget i Chamonix ter sig bergsmassivet emellertid något mindre gulligt, snarare skrämmande i sin vilda skönhet med farligt spetsiga klipptorn och skimrande blåvita glaciärer.
– A och O är att äta och dricka tillräckligt under loppet. Det är också viktigt att få i sig salt, och att ta det lugnt i början, säger Scott Jurek, en av världens bästa ultralöpare med segrar i Western States, Badwater och Spartathlon.
Scott står och signerar affischer dagen före starten. Det här är hans andra försök efter att han brutit förra året. På pappret borde han kunna placera sig topp-tre eller åtminstone topp-fem, men UTMB avgörs dessvärre inte på pappret utan i huvudet, benen, fötterna och inte minst magen. Den här gången ska han komma att klara att ta sig i mål på 19:e plats.

Stor favorit till segern är istället den unge spanjoren Kilian Jornet, 21, som vann loppet 2008 med en timmes marginal. Nu är han tillbaka för att visa att det inte var en engångshändelse. Inför tävlingen har Jornet vistats i området i
en månad och rekat banan för att kunna springa så optimalt som möjligt. Under sommaren har han också hunnit slå nytt banrekord på GR20 (32h54), den bergiga vandringsleden tvärs över Korsika.
Favorit i damklassen är brittiskan Elizabeth Hawker, 2008-års vinnare. Hennes råd till andra deltagare är att försöka se skönheten och njuta av upplevelsen. Då är det är större chans att lyckas.
Nio svenskar är anmälda. Bland dem återfinns Fredrik Elinder, färsk svensk mästare i 24-timmarslöpning och Tor Almgren, 45, från Lidingö, hittills bäste svensk med 27 timmar I UTMB. Tor Almgren berättar att han bland annat tränat bergslöpning i Åre och Chamonix under sommaren.
– Framförallt är det viktigt att träna utförslöpning. Låren behöver vänja sig vid långa utförslöpor. De första gångerna gjorde jag många fel, bland annat tog jag med mig alldeles för många bars. Stavar hjälper också mycket. De sparar benen med 20 procent, en hel del med andra ord. Dessutom har loppet numera en ny, tuffare bansträckning med 700 meters stigning på slutet istället för 140 meter som det var tidigare.

Starten på torget i Chamonix, klockan 18.30 på fredagskvällen i slutet av augusti, är spektakulär. När massan börjar röra sig och passerar de jublande åskådarleden till tonerna av Vangelis’ Conquest of Paradise i högtalarna får jag rysningar. Vi firas redan som hjältar, som om blotta ansatsen är berömvärd.
Det är varmt och klibbigt. Första biten går lätt utför på en vandringsstig längs med floden Arve. Jag låter mig dras med i det höga tempot och kommer ikapp Tor Almgren, som berättar att han bröt loppet året innan då han startade utan att vara helt återställd efter ett förkylningsvirus.
– Det var lönlöst att fortsätta. Jag kände mig alldeles för svag. Det här är verkligen inget lopp man ska ge sig på om man inte är helt frisk. Det är tillräckligt tufft som det är.
Italienaren Marco Olmo, lång, senig och lätt gråskäggig, blir igenkänd av åskådarna utmed banan. ”Marco, Marco!” ropar både unga och gamla. Han förtjänar uppskattning. Att som 60-åring vinna loppet som han gjorde 2006 och 2007 är helt unikt och väldigt inspirerande.
Den jublande folkmassan i St Gervais (21 km) hörs på långt håll. Tor passerar mig när jag står och fipplar med min camelback. Han har egen support som följer honom runt banan. Själv försöker jag få i mig lite frukt, vilket förmodligen inte förslår mycket. Barnen sträcker ut sina händer. De vill att man ska klappa dem när man passerar. Deras mamma ser förskräckt ut när jag förklarar att alla löpare snörvlar och snyter sig med händerna.

Det har börjat bli mörkt, dags att tända pannlampan. Amerikanskan Kristin Muehl, som ska komma att vinna damklassen, passerar med taktfasta steg iförd löparkjol. Stämningen är på topp vid Notre Dame Gorge (35 km) med pumpande klubbmusik, upplysta träd i olika färger och härlig feststämning med uppsluppna, fredagsystra fransmän. Jag försöker hänga på ”Krissy” ett tag, men tvingas släppa i brist på kraft och energi. Väntar också på att Olmo ska passera, men det händer aldrig, trots att jag slagit ner på tempot. Häller girigt i mig varm soppa, som gör att jag kan trycka på bra och passera flera löpare upp mot Col de Bonhomme. Kastar upp allt efter att ha försökt få i mig en salttablett. Inte bra. Tappar återigen tempo och många placeringar.

Dimman och mörkret gör det svårt att veta när man är vid toppen på 2479 meter. Det är inte förrän stigen planar ut som man förstår att man passerat stigningens högsta punkt. De självlysande stigmarkeringarna syns dåligt i branterna, vilket gör att många springer vilse. Det gäller också att vara följsam i den besvärliga klippterrängen, inte minst för att undvika att stå på öronen.
Lyckas få fart på fötterna med musik ner mot Les Chapieux (50 km). Förra gången jag var här och åt soppa för fyra år sedan satt det många löpare vid varje bord, nu är det bara jag och någon till.
Inser att kraftlösheten hänger på maten för efter soppan mår jag som en prins och passerar säkert 15 löpare upp till Col de la Seigne (2516 m) vid gränsen till Italien. Springer ett tag ihop med franske Christophe, som gjort loppet på 27 timmar. Bra att hjälpas åt att leta de självlysande markeringarna i dimman. Viktigt också att springa med marginaler, minsta misstag i den mycket besvärliga klippterrängen kan bli ödestigert.

Känner mig stark nu. Superstark. Mark Palmer däremot har det trögt när jag kommer ikapp honom, fast det känns rätt att hålla igen lite. Det är ju en lång tävling. Klämmer i mig en uppiggande superfoodshake med spirulina-, acaioch macapulver innan vi tar oss an de sista branta 800 höjdmetrarna ner till Courmayeur (78 km), som vi når fem i sex på morgonen. Vi har med andra ord sprungit i elva och en halv timme.
Det går smidigt att hämta ut ombytespåsarna. Skönt med fräscha strumpor och torr undertröja. Kletar in lite mer skyddande sportslick-salva mellan tårna och runt hälen. Lyckas även peta i mig lite pasta. Stoppet tar totalt 35 minuter, men borde kunnat gå snabbare, säg 15 minuter, eller rentav fem. Problemet är att det är så oerhört skönt att sitta ner.
Dessvärre får stoppet negativ effekt på mig. Istället för att fortsätta trycka på kommer jag in i trivsellunken och gör den branta klättringen upp till Refuge Bertone i maklig takt. Solen har kommit fram men vinden är isande kall. Skönt att sitta ner lite. Gott med lite Coca-Cola. Bryr mig inte längre om fart och tid.
Kommer ikapp Mark efter ett tag. Det är hans tur att ha en svacka. Stigen ringlar mjukt längs den gröna bergssidan. På andra sidan dalen reser Mont Blancmassivet ragg med spetsiga, svarta spiror.

Den långa, mycket branta klättringen upp till Grand Col Ferret (2537) är 770 höjdmeter. Suveräne Marathon des Sables-vinnaren Muhammed Ahansal skakar på huvudet åt kylan, vinden och de absurda klättringarna. Det här är definitivt inte hans typ av lopp, men han ska i alla fall försöka ta sig i mål.
Hux flux är vi i Schweiz. En smal, vacker bergsstig leder oss tusen höjdmeter ner till La Fouly (108 km). Dags för en liten tupplur. Så himla skönt att sträcka ut sig på den solvarma asfalten en stund, men så himla svårt att vakna till liv när klockan ringer efter 10-15 minuter. Allt som allt tar vätskepåfyllning, ätande och vilande 50 minuter, vilket gör att vi har tappat 24 placeringar när vi kommer till den soliga bergsorten Champex-Lac (123 km) på 1477 höjdmeter. Där väntar varm mat, pasta och soppa.
Blir förvånad att se den extremt vasse bergslöparen Silvano Fedel, som bland annat vunnit Transalpine-Run tre gånger. Han förklarar att han drabbats av magproblem tidigt i loppet och varit tvungen att stanna i flera timmar.
Jag börjar känna av tröttheten i kroppen och dröjer mig kvar en stund men kommer ikapp Mark under den branta och tekniska klättringen upp till Bovine (1987 m). Så fridfullt och idylliskt här uppe med utsiktsbortskämda kossor och det trivsamma ljudet av kobjällror. Sceneriet är nästan obeskrivligt vackert med den lilla smala stigen längs den branta bergssidan i den sena eftermiddagen. Kul att göra denna, kanske den vackraste delen av banan i dagsljus. Sist jag var här var det beckmörkt, regnigt och lerigt.
Bara två klättringar kvar, men också tre utförspartier. Lårmusklerna har börjat säga ifrån och smärtan under knäskålarna är påtaglig. Då biter man ihop.

Klockan är tjugo i sju på lördagskvällen när vi 700 höjdmeter senare når den lilla byn Trient (138 km) och får ännu en påfyllning, innan det är dags att klättra 700 meter rakt upp igen. Jag tar täten och trycker på ordentligt med stavarna. 50 minuter senare bär det utför 750 höjdmeter och mörkret hinner precis lägga sig över den rotfyllda snubbelstigen innan vi når Vallorcine (149km), sista stoppet i Schweiz.
Bara en klättring kvar, uppför brant klippterräng, sick-sack på trötta ben, men stavarna avlastar verkligen, inte minst ger de extra balans. Fötterna är ostadiga med ömma blåsor och svullna fotleder. Så nära slutet nu. Stannar därför och vilar innan sista klättringen.
Bara cirka sju kilometer ner till målet i Chamonix. Terrängen är mycket svår, har heller inte tillräckligt stark lampa, men slutet är ju nära och så länge jag inte blir skadad så ska det gå vägen, även om det går långsamt. Jag bryr mig inte om jag blir passerad. Att ta sig i mål räcker gott och väl, och det gör jag på torget i Chamonix, lite efter klockan två på natten, efter knappa 32 timmar, på 127:e plats. Inte direkt glad men väl lättad. Jag har svårt att se meningen med det hela. Även nästa dag när jag haltar runt i stan är jag tveksam till att göra loppet igen. Men några dagar senare kommer revanschlusten och några veckor senare även beslutsamheten. Jag ska göra UTMB igen, utan att tappa fokus. Utan att stanna. Utan att lata mig.

FAKTA
UTMB är ett massivt evenemang med 1600 frivilliga och totalt 5600 deltagare i de fyra olika loppen som anordnas sista helgen i augusti. www.ultratrailmb.com
Varje löpare bär med sig obligatorisk utrustning som måste väga minst ett kilo: regnjacka, överlevnadsfilt, två pannlampor, extrabatterier, mössa, nödproviant, visselpipa, samt en vätskebehållare på minst en liter.
På franska används ordet ”traileur” för någon som tar sig fram på bergsstigar till fots.

Segrare
21 år unge fenomenet Kilian Jornet (Sp) vann planenligt UTMB
för andra gången, segertid: 21h33. Tvåa i herrklassen blev Sebastien
Chaigneau (Fr) på 22h36. Krissy Muehl (US) vann damklassen på 24h56
(nytt rekord) före Elizabeth Hawker (Storbr) 26h04. Bäste svensk blev
Tor Almgren med 29h19 (57:a).

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt Bästa år! Ny start 2020, Nybörjarprogram, Smarta tips
  • Spring i skogen, därför blir du lycklig av naturen
  • 15 grymma vinterskor i stort test
  • 30-20-10 metoden – Träningen som gör dig friskare och snabbare
  • Vår nästa skidstjärna Moa Lundgren är en grym löpare
  • Prylar: Redo för vintern!
  • Forskning: 80/20 – regeln – bevisat bra

Bli plusmedlem nu


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Coronaviruset stoppar Tokyo Marathon

Coronaviruset stoppar Tokyo Marathon


Coronaviruset har stoppat en hel del idrottsevenemang den senaste tiden och nu drabbar det även maratonlöparna. Det är SVT som uppger att Tokyo Marathon, som är Asiens största mara, ställs in för motionslöparna. Det är bara elitfältet som kommer att få springa loppet.  

Tokyo Marathon är ett av sex Marathon Majors-lopp i världen och är oerhört populärt. Över 100 000 löpare brukar anmäla sig till lotteriet om att få en startplats. Runt 38 000 löpare är anmälda till årets lopp, och nu uppger arrangörerna enligt SVT att loppet bestämt sig för stryka alla allmänna anmälningar till loppet. Endast elitlöpare som fått personliga inbjudningar får springa.
I skrivande stund har ingen mer info nått ut om att loppet är inställt. Springtime Travel, som är den svenska officiella researrangören, har inte heller nåtts av någon information om att loppet är inställt.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

TCS New York Marathon 50 år – Nu öppnar lotteriet!

TCS New York Marathon 50 år – Nu öppnar lotteriet!


Om du vill vara med så kan man få en plats genom att delta i det lotteri som arrangörerna anordnar.

Årets New York Marathon blir det 50:e loppet och detta kommer att firas ordentligt.

Ansökningstiden är från den 30 januari kl. 18.00 svensk tid och sista dagen är den 13 februari.

Eftersom trycket är hårt så är proceduren så att man får en kötid när man kan göra sin ansökan. Det är inte viktigt att vara först utan alla som gjort sin ansökan senast den 13 februari har samma chans.

Här kan du få svar på vanliga frågor om ansökningsprocessen.

Det finns flera andra sätt att få en plats i New York Marathon vilka du kan läsa om här.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fyra trailskor för alla löpare

Fyra trailskor för alla löpare


När snön väl börjar smälta på stigar och fjäll efter en lång vinter vill vi ge oss ut i naturen och springa. Varför inte göra det i ett par helt nya trailskor från Merrell? Här är fyra heta vårnyheter för dig som gillar löpning i terrängen.

    

MERRELL MQM FLEX 2 GTXEn löparsko för alla underlag
Det här är vårens stora nyhet inom kategorin hybridskor – en sko för traillöpning som även funkar för snabbfotad vandring i varierande terräng. MQM Flex 2 har en extra skyddad tåbox, ett vattentätt Gore-Tex-membran i ovandelen och ett integrerat snörsystem i plösen. Mellansulan ger bra dämpning för löpning på olika typer av underlag, och den aggressivt mönstrade yttersulan är en garant för bra grepp. Vikt: 272 gram.
MQM FLEX 2 GTX kostar 1599:-

     

MERRELL ANTORA GTX – För äventyrligt lagda kvinnor
En ny löparsko designad speciellt för kvinnor som gillar löpning i varierande terräng. Konstruktionen ger lite extra skydd, bland annat i form av en stabil och väldämpad mellansula och en yttersula från Vibram med extra bra grepp. En integrerad platta i mellansulan skyddar foten mot vassa stenar. Ovandelen är tillverkad i ett särskilt slitstarkt material, och är förstärkt med ett vattentätt membran från Gore-Tex. Vikt: 255 gram.
ANTORA GTX kostar 1599:-

      

MERELL MTL LONG SKY – Spännande nyhet för trailfantasterna
MTL Long Sky är samma sko som Karin Karlsson vann OCR-VM med – en smidig och stabil modell framtagen för att klara de krav som långa dagar i de tuffaste bergstävlingarna ställer. Bra dämpning och säkert grepp kombineras med en lätt och formbar ovandel i ett luftigt men ändå slitstarkt material. Ett häldropp på 8 millimeter och en vikt på 283 gram (herr US9) gör MTL Long Sky till en av vårens mest spännande nyheter.
MTL LONG SKY kostar 1699:-

    

MERRELL MTL SKYFIRE Tävlingssko för snabba traillöpare
MTL Skyfire är framtagen för dig som prioriterar snabb löpning i höga berg och tuff terräng. Mellansulan är tillverkad i ett responsivt EVA-material, och yttersulan ger ett stabilt grepp på olika typer av underlag. Ovandelen är tillverkad i ett slitstarkt och luftigt material, och hälkappan är formad för att ge extra skydd och stöd när det behövs. Häldropp på 6 millimeter och en vikt på 283 gram garanterar hög prestanda.
MTL SKYFIRE kostar 1299:-


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nu startar Varvet-programmmet med Musse, Hanna och Szacke!

Nu startar Varvet-programmmet med Musse, Hanna och Szacke!


På måndag 13 januari drar Göteborgsvarvsprogrammet igång. Det är coacherna Musse, Hanna & Szacke som vill motivera och inspirera alla Varvetlöpare att klara just sitt mål i världens största halvmaraton.

Första programmet ut är 18 veckorsprogrammet, som självklart går att köpa redan nu och där träningen startar måndag den 13 januari 2020.

För att klara av Göteborgsvarvet på ett optimalt sätt, oavsett mål, är det bra att ha en längre tidsperiod med regelbunden löpträning. För att få kontinuiteten kan det vara bra att ha något att följa som både inspirerar och guidar i träningen. Just att inspirera och motivera är coacherna Mustafa ”Musse” Mohamed, Hanna Karlsson och Anders Szalkai´s mål när dom komponerat helt nya träningsprogram riktade just mot Göteborgsvarvet. (Mer om coacherna längst ned i artikeln)

Programmen är och ska vara enkla att följa genom tre huvudträningspass i veckan. Träningsupplägget anpassas efter just ditt tidsmål eller nivå. Träningen är varierad och du som hänger på kommer få testa på många inspirerande upplägg

I träningsprogrammen ingår ett komplett upplägg, med inspirerande träningstexter för varje träningsdag och träningsvecka. Till flera av momenten så som styrka, löpskolning och rörlighet finns det även instruktionsfilmer.

Programmen kan följas fullt ut men självklart även modifieras så att det passar din vardag. Genom att följa den röda tråden i programmet kan du kunna njuta fullt ut av den folkfest Göteborgsvarvet är och nå just ditt mål!

Programmet kommer i tre versioner, ett 18 veckors som startar den 13 januari 2020, ett 12 veckors med start 24 februari och ett kortprogram över 6 veckor som startar upp 6 april.

Varje program har 6 nivåer som utgår från olika tidsmål eller att klara av den utmanande sträckan på ett sätt som gör att man kan upplevelse folkfesten loppet innebär.

I början av 2020 släpps de kortare varianterna av programmen med redan hittar du PROGRAMMEN HÄR gällande 18 veckors upplägget.

Så häng på, det blir kul, inspirerande men såklart även utmanande hälsar Musse, Hanna och Szacke!

OM COACHERNA:

Hanna Karlsson har varit löpare på elitnivå och har segrar på SM och Finnkamp. Hon arbetar nu mera som lärare, men löpintresset är fortfarande stort. Hon springer dagligen och leder en del löpgrupper och PT. Hanna brinner för att hjälpa och coacha människor att nå sina mål oavsett nivå.

Mustafa Mohamed eller ”Musse” som han oftast kallas är elitlöpare sen drygt 20 år tillbaka. Han har flera OS- och VM-finaler på hans meritlista och har även vunnit Göteborgsvarvet två gånger. Musse har fortfarande stor passion för löpning och vid sidan om sin elitsatsning leder han företagsträning och PT. Han har under flera år varit en av löpledarna på Springtimes träningsresor till Portugal.

Anders Szalkai är en av Sveriges bästa maratonlöpare genom tidigare och den senaste svenske vinnaren av Stockholm Marathon.
Numera är Anders Chefredaktör på Runner´s World och både under och efter elitkarriären har Anders verkat som coach för både elit och motionslöpare. Anders träningsprogram har hjälp många löpare att nå sina mål på lopp runt om i Sverige på allt från 10 km till Ultralopp. Kunskapen att anpassa program till olika nivåer anser Anders är hans styrka. Genom att coacha stora motionsgrupper, under 15 års tid, har han kunnat ta del av vilka upplägg som får flest löpare uppleva variationen och glädjen som finns i löpningen.

Musse, Hanna och Szacke har alla tre sprungit Göteborgsvarvet ett flertal gånger och vet vad som krävs. De har även coachat andra löpare till att nå sina mål på Varvet.




Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

SVENSKT REKORD av David Nilsson

SVENSKT REKORD av David Nilsson


I 36 år har Kjell-Erik Ståhls svenska rekord från VM i Helsingfors 1983 stått sig. Men nu är rekordet förflyttat till historieböckerna genom att RW´s krönikör David Nilsson sprang på fenomenala 2:10:08 i Valencia Marathon.

David, som tävlar för Högby, har visat riktigt bra form under hela hösten. I Berlin Marathon i slutet av september förbättrade han sitt personbästa till 2.11.50.
Med loppet i Valencia, skrev han inte bara in sig i historieböckerna utan tog ett stort steg upp mot världstoppen på sträckan. Med tiden 2:10:08 underskred David den internationella OS-kvalgränsen på 2:11:30 och var även klart under SOK:s nomineringsgräns på 2:11:00. Insatsen i Valencia borde ge David chansen att få ett tidigt klartecken för spelen i Japan för att ha chans komma optimalt förberedd. Skulle David bli klar för OS, blir han den fösta manliga OS löparen på marathon sedan 1996.

I Valencia visade David dessutom att det säkert finns ytterligare sekunder eller minuter att förbättra då hans avslutning var riktigt snabb.
Visserligen var halvorna i loppet helt jämna med 1:05:04 på respektive halva, men 5 km avsnittet mellan 35-40 km, det avsnitt som brukar innebära tidstapp på maran, sprang David på under 3 minuter per kilometer med 14:58 på ”5:an” och ökade upp till runt 2.56 min/km sista 2,2 km in i mål.

I det extremt tuffa loppet bredd mässigt i eliten kom David på en 18:e plats i loppet, som vanns på herrsidan av Alayew Atanaw på nya banrekordet 2:03:52. 2:a blev Turkiets Kaan Kigen Özbilen på nytt europarekord med 2:04:16. Norges Sondre Nordstad Moen blev bäste nordbo på 2:06:17, vilket gav en 7:e plats. Damklassen vanns av Etiopiens Dereje Bekele på 2:18:31.

Ur svensk synvinkel gjorde även Huddinge-löparna Ebba Tulu Chala och John Kingstedt riktigt starka lopp. Ebba satte nytt personbästa med 2:13:40, och John gjorde i sitt första seriösa försök på maraton 2:17:55. Rekord blev det även för Romas Fred Grönwall som med 2:20:08 slog distriktsrekordet för Gotland, som stått sig i 47 år, med en dryg minut.

Intervju med David Nilsson finns på vår instagram sidan @runnersworldswe och reflektioner från rekordlöparen kommer framöver i Runner´s World tidning!

FOTO: Fredrik Uhrbom/Per Synnerman


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in