Maratonprofilen: Annette springer VM för fjärde gången
Blogg

Maratonprofilen: Annette springer VM för fjärde gången


Hon har sprungit maraton i veteran-VM tre gånger. I höst är det återigen dags för Annette Nilsson Springare från Gällivare att packa resväskan. Eftersom mästerskapet avgörs i samband med Sydney Marathon innebär detta dessutom att Annette kan bli en av de allra första löparna med sju ”marathon majors”.

Det är i samband med en mellanlandning på flygplatsen i Köpenhamn som Annette Nilsson Springare från Gällivare berättar om sin passion för löpning och resor. En kärlek som har fått henne att gång på gång lämna hemmet i Gällivare för att ge sig iväg till olika maratondestinationer världen över.

Men eftersom Annette Nilsson Springare är bosatt i norra Lappland så får hon alltid addera två dagar till sina maratonäventyr. En klar kontrast till de flesta andra löpare som bekvämt kan ta flygbussen eller tåget fram och tillbaka till Arlanda eller Kastrup.

Förutom utresan så förlorar nämligen Annette även en dag i samband med hemresan eftersom hon tvingas vänta en hel dag på sitt kvällsflyg. Exakt så är fallet just denna gång när hon landar på Arlanda efter sin avslutade maratonutflykt till Boston Marathon.

Annette Nilsson Springare med medaljen från årets Boston Marathon.

– Jag har bokat ett hotell på Arlanda i dag så att jag kan duscha och gå och lägga mig innan planet går i kväll. Klart man kan bli lite avundsjuk när man landar och ser de andra medresenärerna ta flygbussen hem medan jag blir kvar på flygplatsen.

Annette är dock van vid det här förfarandet och har accepterat att det är priset som får betalas för att bo långt från Sveriges största flygplats. Hennes breda leende avslöjar dessutom att det absolut är värt det.

– Jag älskar det här! Det är otroligt boostande att få vara med likasinnade och fly verkligheten för några dagar. Det är helt fantastiskt!

Hur många löparresor brukar du genomföra varje år?

– Sådana här långa resor blir det kanske två av, men jag springer nog totalt kanske 2–4 maror varje år.

Annette berättar att hon börjar känna igen allt fler som hon har träffat tidigare i samband med löparresor, men att det alltid tillkommer nya ansikten. Hon säger att man hänger en del med varandra under resorna och att man har lite kontakt efteråt via sociala media.

– Hon jag delade rum med i Tokyo förra året träffade jag faktiskt vid startbussarna under årets Boston Marathon. Vi åkte samma buss ut till starten. Det är ett privilegium att få vara med om det här!

Några av Annettes reskamrater i samband med årets Boston Marathon. Annette ses som tredje person från vänster längst upp i bilden.

När Annette i början av resan hämtade ut sin väska från bagagebandet på Logan Airport i Boston så var den ganska rejält tilltagen trots att det endast handlade om en veckoslutsresa. Vädret kan visserligen variera på den amerikanska östkusten under april, så det krävs kläder för alla möjliga väder under Boston Marathon. Men kanske det även rymdes något annat i resväskan?

– Jag åker alltid med en påse Pågens kanelgifflar!

Annette avslöjar att hon dessutom alltid tar med sig smågodis som hon laddar upp med inför tävlingarna.

– Det är blandat smågodis. Man vet inte exakt vad man vill ha före loppet, så man måste blanda, förklarar Annette.

Fjärde gången gillt

I höst ska hon springa sitt fjärde veteran-VM i maraton. Hon har därmed varit med på alla världsmästerskap sedan grenen kom med på programmet för veteran-VM. Tävlingarna går i samband med ordinarie maratonlopp i någon storstad.

– Jag har sprungit VM båda gångerna i London och i fjol sprang jag när det gick i Chicago.

Årets veteran-VM arrangeras i samband med Sydney Marathon, ett lopp som aspirerar på att bli den sjunde deltävlingen i World Marathon Majors. För att bli en fullvärdig medlem i denna exklusiva skara så krävs dock att arrangören prickar av 102 punkter på en speciell checklista två år i rad.

Eftersom Sydney Marathon checkade av dessa kriterier i samband med fjolåret så ser det därmed ljust ut för tävlingen som bara behöver upprepa det i år igen. I så fall blir loppet officiell medlem i World Marathon Majors från och med år 2025.

Boston Marathon 2019. Här har Annette kommit fram till tuffa Newton Hills under andra halvan av loppet.

Alla deltagare i årets veteran-VM i Sydney har emellertid en extra förmån eftersom de får tillgodoräkna sig denna tävling som en major i efterhand om den klarar kriterierna i år. Annette Nilsson Springare har därmed chansen att bli en av de allra första maratonlöparna att lyckas genomföra sju majors.

Ditt största minne från alla din långresor?

– Island! Det är klart att det är Island, säger Annette och skrattar åt det galna minnet från 2019.

Det var i samband med en mellanlandning på Reykjavik på väg till Boston Marathon som helvetet brakade loss på vulkanön. Stormar attackerade Island från alla möjliga håll och de flygplan som landade blev kvar där. Inga flyg kunde lyfta och alla avgångar blev inställda. I stället för uppladdning i Boston så blev det istället två nätter i Reykjavik eftersom infernot fortsatte gäcka ön även påföljande dag.

– Det var hemskt, men den grupp som jag reste med blev väldigt tight och vi hade ganska mycket kontakt efteråt, säger Annette om den omskakande händelsen.

Via ombokade platser på ett annat flygplan två dagar senare hade vädret blivit marginellt bättre så att hon till sist kunde lyfta mot USA. Men i stället för direktflyg till Boston så gick färden till New York och därefter med buss mot slutmålet.

– Jag var inne på mitt hotellrum klockan 22.00 på söndag kväll och starten var nästa morgon. Det var helt snurrigt! Det är nog både det bästa och värsta minnet.

Stockholm i mitt hjärta

Ett annat minne som Annette gärna delar med sig av är från fjolårets Stockholm Marathon, ett lopp som faktiskt sammanföll med hennes 50-årsdag. På läktaren fanns både hennes familj och vänner som kunde heja fram Annette inne på Stockholms Stadion, en händelse som även uppmärksammades av loppets speaker.

– Det var fantastiskt och så himla roligt att få springa just det loppet på den dagen. Det är inte alla löpare som får springa Stockholm maraton på sin 50-årsdag. Kändes lite som ödet att dessa två händelser sammanföll just det året.

Vilken är din favoritmara?

– Favoritmaraton är svårt att välja bara ett, jag älskar att få vara med om de stora världsloppen med den stämning som råder. Men jag uppskattar även Höstrusket Marathon där man springer varv efter varv, ofta själv och i stort sett bara påhejad av de fantastiska funktionärerna.

Spontant tycker Annette Nilsson Springare att Lissabon Marathon är ett av de allra vackraste och hon berömmer även Tromsö Marathon för den vackra målgången mitt i natten med midnattssol.

– Det har varit jätteroligt att tänka på allt jag fått vara med om. Jag känner mig tacksam för allt, inte minst alla fantastiska människor jag har mött, säger Annette.

Och på lördag har ni möjlighet att heja fram henne i Stockholm Marathon. Det är lätt att känna igen Annette Nilsson Springare – hon är löparen med det bredaste leendet.

Annette Nilsson Springare tillsammans med sambon Daniel Karvonen som också har testat på det där med maraton.

München 1972 – långtifrån knapert med svenska medaljer
Blogg

München 1972 – långtifrån knapert med svenska medaljer


Foto: Simhallen i Olympiska parken i München, en plats där en viss svensk sjuttonåring tog hem guld och silver i simhopp. (Ej personen på bilden!)

Dagens soundtrack: Jump – Van Halen

Varje anständig olympiastad ska naturligtvis även ha en olympiapark. I München är den som en bal på slottet, en fantastisk plats att rasta sina fötter på. Snudd på att skorna faktiskt är självgående på grund av alla vackra miljöer i parken.

Önskar man backintervaller så finns naturligtvis även den möjligheten. Lämnar man Spridion-Louis-Ring som löper runt Olympiastadion och istället ger sig in i den södra delen av den väldiga anläggningen så hittar man nästan omgående serpentinvägar som leder upp till en skaplig kulle med en oförskämt vacker vy över Olympiaparken.

Från toppen av denna ”alptopp” får man den bästa vyn över anläggningarna i parken inklusive den vackra Olympiastadion. Där syns naturligtivs även simhallen, Ulrika Knapes gamla arbetsplats från sommaren 1972 då hon blott 17 år gammal lade vantarna på både ett guld och silver.

Sexton olympiska medaljer totalt för den svenska truppen, ett allt utom knapert facit alltså. Den svenska guldreserven bör ha slagit all-time-high när den blågula olympiska truppen kom tillbaka till Sverige.

Allt var dock långt ifrån frid och fröjd sommaren 1972. I Olympiabyn, i nära anslutning till alla arenor, skedde det tragiska gisslandramat 5 september 1972. En händelse som skakade världen och vars upplösning skedde på den militära flygplatsen Fürstenfeldbruck strax nordväst om München.

När gisslandramat var över hade elva israeler dödats (inklusive två som dödades i olympiabyn), en tysk polisman samt fem av de åtta gisslantagarna.

I den olympiska parken finns numera minnesmonument med anledningen av händelsen och där kan man via tv-bilder följa hela händelseutvecklingen. Trots starka protester fortsatte tävlingarna, men med den olympiska fanan på halv stång.

Foto: Olympiaturm, tornet som sticker upp mitt i den olympiska parken.

Foto: Nymphenburg-Biedersteiner Kanal rinner igenom Olympiaparken i München och bildar den något större Olympiasee.

Foto: Jag hoppas verkligen att Nymphenburg-Biedersteiner Kanal dyker upp i Melodikrysset i framtiden, helst på vågrätt 2 i vinkel med lodrätt 9, that’s the dream!

Foto: Olympia-Schwimmhalle, Ulrika Knapes gamla arbetsplats från sommaren 1972. När jobbet var över släpade hon med sig ett guld och ett silver hem till Sverige.

Foto: Olympiastadion, en bedårande skönhet mitt i München.

Foto: Minnesmonumentet för gisslandramat den 5 september 1972.

Foto: Rullande tv-bilder visar hela händelseförloppet från gisslandramat 1972.

Foto: På väggen i minnesmonumentet visas en presentation av de medlemmar i den israeliska OS-truppen som dödades under gisslandramat.

Foto: Olympiabyn från 1972. I en av de lägre byggnaderna till vänster skedde gisslandramat.

Foto: Connollystraße 31 i den forna Olympiabyn, platsen där gisslandramat utspelades 1972.

Foto: Connollystraße 31.

Foto: Totalt dog elva personer i den israeliska OS-truppen, en tysk polis, samt fem av de åtta gisslantagarna.

Foto: Den olympiska parken är omåttligt populär och byggnaderna verkar användas flitigt, liksom alla härliga cykel- och löpvägar i området.

Foto: Jimmy Connors..?

Foto: Olympiaparken, München.


Sofia springer OS-maran i Paris
Blogg

Sofia springer OS-maran i Paris


Hon fick upp ögonen för långdistanslöpning ganska sent i livet. Men nu ska Sofia Gottberg Norén göra det som andra löpare bara drömmer om – springa OS-maran!

– Jag har väl aldrig varit intresserad av löpning och det är jag väl inte nu heller, säger vår maratonprofil.

Trots det något ”svala” intresset för löpning så har Sofia Gottberg Norén ändå genomfört 49 långlopp på bara lite drygt ett decennium. Till denna imponerande samling ingår även krävande ultralopp som exempelvis Ultravasan och Comrades.

När började du springa långdistans?

– Det var inför Berlin Marathon 2013 när jag var 38 år gammal.

Sofia berättar skämtsamt att hennes make Anders Norén förmodligen hade en åldersskris vid den här tidpunkten eftersom han ville springa Berlin Marathon, och då anmälde sig även hon till tävlingen. Men det blev en mycket tuff upplevelse eftersom hon fick så mycket annat att tänka på inför loppet.

– Jag var helt otränad. Anders bröt lårbenshalsen innan Berlin så jag var tvungen att sköta all logistik hemma med att ta hand om småbarn och en skadad man.

Sofia lyckades ta sig runt den tyska huvudstaden, men sedan var väl ändå löparkarriären över? Icke. När maken var återställd från benbrottet så anmälde sig paret till det populära maratonloppet mellan Nice och Cannes på franska rivieran. Därefter har det blivit några maror varje år.

Sofia Gottberg Norén fick en ny hobby att bita i när hon hade fyllt 38 år, långdistanslöpning. Här med medaljen från Venedig Marathon.

I början handlade det mest om internationella lopp som exempelvis New York Marathon, tävlingar som ”tvingade” henne att hålla igång med löpningen även under det kalla vinterhalvåret.

– Bokar jag in ett lopp så måste jag hålla igång med träningen, förklarar Sofia.

Av den anledningen är maratonsamlingen ständigt växande. I dagsläget har hon sprungit långlopp i ungefär 20 länder inklusive vissa mer exotiska platser som Isle of Man och Lesotho.

Sofia Gottberg Norén och maken Anders Norén på plats i Lesotho för att springa ett långlopp på hög höjd.

Hur kommer det sig att du sprang långdistans i Lesotho?

– Anders hade anmält sig till ett lopp i Indien och ville först testa ett lopp på hög höjd och fann då en tävling i Lesotho.

Sofia berättade att hon naturligtvis följde med till det lilla kungadömet i södra Afrika, men i stället för att sitta i lodgen och vänta så anmälde även hon sig till den 50 kilometer långa tävlingen. Ett lopp som med facit i hand gav henne en helt galen solbränna trots att himlen var täckt av moln.

– Jag hade till och med brännmärken efter hålen från klockans armband, berättar Sofia och skrattar åt minnet.

Ultraloppet i Lesotho råkade infalla med makarnas bröllopsdag, något som faktiskt har skett fler gånger. Förutom i Lesotho har långdistansparet firat bröllopsdag två gånger under New York Marathon och en gång i samband med en mara i Malaga.

Sofia Gottberg Norén och maken Anders har firat flera bröllopsdagar i samband med långlopp, bland annat här i Malaga.

– Maratonlopp är en bra ursäkt för att dra iväg någonstans, säger Sofia apropå att bröllopsdagarna allt som oftast råkar infalla med löpaktiviteter.

50 innan 50

När kalenderbladet visade 2016 så bestämde sig Sofia för att genomföra det projekt som hon nu befinner sig på upploppet för: 50 genomförda långlopp innan hon har hunnit fylla 50 år.

– Jag hade just då sprungit 7–8 maror, så det kändes som en piece of cake.

Ultravasan 90 km, en av alla utmaningar som Sofia har genomfört under jakten på 50 maror innan 50-årsdagen.

Sofia hade emellertid inte räknat med att världen snart skulle stängas ner på grund av pandemin. Det blev därmed helt plötsligt väldigt bråttom när det återigen blev möjligt att resa runt i världen och tävla.

Under våren 2023 sprang hon sitt 35:e långlopp, en ultra i Slovenien. Men hon hade alltså fortfarande 15 långlopp kvar som skulle genomföras före hennes 50-årsdag som infaller i slutet av juli i år.

– Jag fick ihop elva maror från mars till december i fjol och i år har jag kört en gång i månaden, förklarar Sofia.

Hon ligger därmed på rätt kurs för att kunna genomföra sitt 50:e långlopp i samband med årets Stockholm Marathon, en tävling som dessutom betyder lite extra för henne eftersom hennes pappa brukade springa tävlingen. En glad prick som aldrig lyckades infria drömmen om att springa under tre timmar, men i stället stolt kunde berätta att hans pers var två timmar och sextiosju minuter…

– Det är en speciell känsla att springa in genom porten till Stockholms Stadion. Det känns som att pappa finns med mig då trots att han har lämnat oss, säger Sofia.

Sofia Gottberg Norén tillsammans med sin pappa som också sprang Stockholm Marathon.

Vilken är din absoluta favoritmara?

– Ska man bara springa en mara i livet så är det New York Marathon. Det går inte att slå den där känslan när man korsar bron över till Manhattan. 

Hon sprang Ultravasan 45 kilometer 2015 och fick då smak på längre distanser. När hon senare även sprang Ultravasan 90 kilometer så intervjuades hon halvvägs in i tävlingen i Evertsberg. Jublande glad och på bredaste dalmål berättade hon för publiken att hon från och med nu satte distansrekord för varje meter av tävlingen.

– Jag var inne i ett sådant härligt flow, berättar Sofia.

Comrades Marathon i Sydafrika, en tävling som Sofia har genomfört två gånger, både när loppet har gått uppför och nedför.

Och fler ultramaror har det naturligtvis blivit. Sofia har bland annat sprungit det klassiska sydafrikanska loppet Comrades vid två tillfällen, både ”uppför” och ”nedför” (den cirka 86 kilometer långa bansträckningen går åt olika håll vartannat år, vilket innebär att målet antingen ligger högre eller lägre än starten, reds. anm.). Dessutom har hon sprungit Two Ocean Marathon utanför Kapstaden, liksom ett 100 miles lopp i Skåne (cirka 161 kilometer).

Tio fingrar i luften, en för varje genomförd mil som Sofia precis har sprungit i denna tävling, en 100-miler i Skåne.

Kan du verkligen sluta med löpning nu när du är halvvägs till 100 långlopp?

– Jag kommer inte sluta om jag inte blir skadad, men det blir inte ett i månaden. Och 50 lopp är ju egentligen inget att ha, man ser ju många som springer omkring med 100-tröjor på tävlingarna.

Det blir därmed förmodligen fler långlopp för Sofia. Hon lämnar framförallt dörren på vid gavel för att genomföra 60 maror innan hon fyller 60. Men först och främst ska hon genomföra det som många bara drömmer om, OS-maran i Paris.

– Jag letade på nätet efter lopp förra året och då snubblade jag över den här utmaningen att springa OS-maran i Paris, säger Sofia.

Maratonloppen under OS kommer att avgöras den 10 augusti (män) och 11 augusti (kvinnor). Men klockan 21.00 på kvällen den 10 augusti, alltså mellan de båda maratonloppen, får cirka 20 000 motionärer chansen att springa OS-banan i form av ett motionsarrangemang. För första gången någonsin är det alltså möjligt för den breda massan att springa maratonbanan under OS – och naturligtvis är det hård konkurrens om de attraktiva startplatserna.

Blir det bättre väder under årets Stockholm Marathon för Sofia Gottberg Norén och alla andra på startlinjen?

För att ha chansen att vinna en startplats krävs att man har genomfört ett antal utmaningar som registreras via en speciell app och det var där Sofia lyckades bli en av deltagarna. Men det var väldigt nära att hon gick miste om det här unika tillfället eftersom hon hade missat att läsa det glada mejlet från arrangören. Lyckligtvis fick hon en påminnelse.

– Jag fick ett mejl där det stod att jag hade 48 timmar på mig att anmäla mig till loppet. Först trodde jag att det var ett skämt, men nu är jag anmäld! Det känns helt overkligt, väldigt coolt!


Tre OS-arenor på 36 timmar: Antwerpen, Amsterdam och Berlin
Blogg

Tre OS-arenor på 36 timmar: Antwerpen, Amsterdam och Berlin


Foto: Frukostjoggen dagen innan Berlin Marathon, en härlig aktivitet som avslutas inne i Berlins olympiastadion anno 1936.

Dagens Soundtrack: Summer in Berlin – Alphaville

Tre OS-arenor på lite knappt trettiosex timmar, kanske inget man gör på cykel såvida man inte heter Pogačar och käkar trettiomilare till frukost. Eller? Tja, en googling säger att det är 836 km mellan Olympiaarenorna i Antwerpen, Amsterdam och Berlin, så det är nog fullt möjligt för de som är sugna på utmaningen.

Jag har cyklat mellan arenorna tidigare, men den här gången valde jag kollektiva transportmedel. Och löpardojjor. Efter ett något udda och mycket roligt uppdrag i Liege i form av Beerlovers Marathon (återkommer till denna!) så styrdes kursen mot norra planhalvan av Belgien. Incheckning på ett vandrarhem och en löprunda fram och tillbaka till den där bortglömda arenan i utkanten av den belgiska diamantmetropolen.

Det går inte att beskylla den gamla olympiaarenan i Antwerpen för att vara en skönhet. Även med förbundna ögon så anar man nog att det här byggnadsverket endast utgör en parantes inom arkitekturen. En klar kontrast till de centrala delarna av Antwerpen som är rena smörgåsbordet av skönhet.

Placeringen av arenan kan dessutom diskuteras. Exakt vilka psykedeliska droger experimenterade arrangören med när de bestämde sig för att trycka in anläggningen ”bakom häcken” på några smågator i utkanten av Antwerpen?

Å andra sidan har olympiska arenor alltid en viss charm, så även Olympisch Stadion. Dessutom får man naturligtvis ha i åtanke att första världskriget precis hade avslutats, så det var imponerande att de ens överhuvudtaget lyckades spika ihop en arena på denna korta tid.

Arenorna i Amsterdam och Berlin är däremot riktiga näthinneorgasmer, något som alla maratonlöpare känner till. Starten och målet för Amsterdam Marathon är som bekant inne i Olympiastadion. Alla som springer Berlin Marathon har dessutom möjlighet att frukostjogga dagen innan loppet och bjuds då på den klassiska avslutningen på frukostfemman inne i olympiastadion.

I skrivande stund har jag checkat in på ett annat vandrarhem och bor endast en toppad järnsjua från en annan välkänd olympiaarena.

Om mitt samvete lyckas övertala mina slitna ben så blir det en joggingtur runt den olympiska parken under förmiddagen. Stay tuned som man säger i Svenstavik!

Antwerpens olympiastadion, en något malplacerad anläggning i stadens utkant.

I samband med olympiaden i Antwerpen debuterade den välkända olympiska flaggan med de fem ringarna. Vilka färger och i vilken ordning dyker de upp på flaggan?

Antwerpens olympiaarena, kanske inte ett av arkitekturens underverk…

Antwerpen, en av Europas fagraste städer.

Stade Maurice Dufresne i Liege, den belgiska ”svenskklubben” Standard Lieges hemmaplan. Vilka kända svenskar lirade här? Däribland en blivande förbundskapten…

Olympiastadion i Amsterdam, arenan som användes under OS 1928. Under dessa spel var det premiär för ett numera klassiskt moment under OS, vilket?

Bilden till vänster är från en olympisk cykeltur 2015/16 som startades vid Panathinaikostadion i Aten och avslutades vid OS-arenan Maracanã i Rio de Janeiro. Bilden till höger: Amsterdam Marathon 2013.

Johan Cruijff ArenA i Amsterdam, eller är det en plöjning?

Sista matchen för säsongen är färdigspelad och numera pågår intensiva förberedelser för andra aktiviteter inne i den väldiga arenan. Där ska bland andra AC/DC, Taylor Swift och Pink uppträda. Dock varken Engmans Kapell eller Perssons Pack, men det är bara en tidsfråga.

Berlins olympiastadion, så här ska en OS-arena se ut! Kan det vara den allra vackraste OS-arenan?

I samband med Berlin Marathon genomförs en frukostjogg som avslutas inne på olympiastadion, bara det en anledning att springa Berlin Marathon. Till vänster, hockeyarenan som användes under OS 1936 och alltså inte där VM pågår just nu.

Vi tar Berlins olympiastadion från två vinklar till…

Så… nu är jag nöjd.

Avslutningsvis, borde det inte vara krav på särskrivning på nederländska trafikskyltar?


Löparhelg på Camp Järvsö – en bra start på säsongen
Blogg

Löparhelg på Camp Järvsö – en bra start på säsongen


Det bjöds på bästa möjliga förutsättningar under årets första löparhelg på Camp Järvsö, där Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai stod för innehållet tillsammans med Mustafa ”Musse” Mohamed. Vi fick en löparhelg full med härliga träningspass, inspirerande föreläsningar, nya vänner – och nya typer av ”löparskador”.

Från Korpilombolo i norr till Alingsås i söder droppade de in på Camp Järvsö, löpare som hade nappat på erbjudandet om att slipa formen i de natursköna omgivningarna i hjärtat av Hälsingland. Ett träningsläger innehållandes mängder av varierande träningspass under ledning av Mustafa Mohamed och Anders Szalkai.

Men träningsläger är ändå så mycket mer än tuffa intervaller och ständiga klädbyten mellan träningspassen. Det är även ett fantastiskt sätt att lära känna andra individer med samma passion för löpning, nya vänner som man delar rum med. Och måltider.

Maten, en av höjdpunkterna under löparhelgen.

Eftersom försommarvädret punktmarkerade Hälsingland i början av maj kunde deltagarna därmed frossa i alla möjliga delikatesser från köket på uteverandan och samtidigt njuta av vyn över Kalvsjön.

– Det är så lyxigt att bara vara här för att träna, äta och vila, säger Mustafa Mohamed.

Andra gången gillt för Musse

För Mustafa Mohamed är det andra gången han leder ett träningsläger i Järvsö, medan kollegan Anders Szalkai har haft förmånen att drilla löpare på campen vid sex tillfällen. Båda berömmer anläggningens faciliteter, något som gör att de kan få till en bra mix av alla typer av träningspass. Bland mycket annat finns där exempelvis en styrketräningshall och en yogasal.

Mustafa Mohamed och Anders Szalkai, ledarna på löparhelgen i Järvsö.
Fulltankade löpare som precis laddat med en stadig frukost innan ”klackturen” upp till det 390 meter höga berget Järvsö klack.

Men den här helgen är det naturligtvis stort fokus på löpningen och eftersom naturen är ständigt närvarande runt Camp Järvsö så finns alla möjligheter att få till stimulerande träningspass.

Patrik Gustafsson är ”återfallsförbrytare” på löparlägren i Järvsö och flitig maratonresenär. Patrik hann knappt mer än att packa upp resväskan från Boston Marathon förrän han befann sig på löparläger i Järvsö.

– Omgivningarna är fantastiska. Vi kan göra unika träningspass här som exempelvis löpning upp till toppen av Järvsö klack, säger Anders Szalkai.

Det är toppen på toppen

Järvsö klack är den där bergstoppen på 390 meters höjd som gör sig synlig från alla möjliga håll i den lilla ”alpbyn”. Därifrån bjuds man på en vidunderlig utsikt över hälsingeidyllen Järvsö liksom älven Ljusnan, det vattendrag som rinner igenom den vackra dalgången.

Toppen av Järvsö klack, ett av delmålen för det 13 kilometer långa bergspasset som startar och avslutas på Camp Järvsö.

Klackturen upp till toppen av berget är totalt 13 kilometer och innefattar alla möjliga underlag i spännande och sevärda omgivningar. På vägen till toppen springer man bland annat förbi Vålsjö kvarn som numera ägs av Järvsöprofilen Malin Berghagen.

Klackturen, ett obligatoriskt inslag under löparhelgerna på Camp Järvsö. Ett långpass som bland annat passerar Vålsjö kvarn vars ägare är Järvsöprofilen Malin Berghagen.

Genom Vålsjö kvarn rinner det 48 meter höga Vålsjöfallet, Hälsinglands högsta vattenfall. En perfekt plats för ett kort vätskestopp innan det är dags att ta sig an den sista utmanande delen av träningspasset till toppen av Järvsö klack.

Vålsjöfallet har en fallhöjd på 48 meter och är därmed Hälsinglands högsta vattenfall. (Sveriges näst högsta vattenfall..?)

Mot kolstybben!

Under löparhelgen i Järvsö finns det även möjlighet att slipa sin löpteknik och att köra intervallpass. Kvalitetspass som sker på klassiska Strandvallen i närheten av Järvsö kyrka, Sveriges största landsbygdskyrka.

Mitt bland alla ben syns även Järvsö kyrka som anses vara Sveriges största landsbygdskyrka.

Dessvärre är det inte bara löpare och andra friidrottare som älskar den 360 meter långa kolstybbsbanan. Kvällen innan har nämligen löparbanorna använts av något föremål som av märkena att döma knappast var utrustad med karbondojjor, snarare vinterdäck. Epatraktor?

– Vi fick kratta till kolstybben innan vi kunde börja träna, förklarar en för dagen omplåstrad Anders Szalkai.

Skavsår vållat av trädgårdsarbete räknas i normala fall knappast som en löparrelaterad skada, men i det här fallet är det nog faktiskt så.

Skavsår vållat av trädgårdsarbete räknas i normala fall knappast som en löparrelaterad skada, men i det här fallet är det nog faktiskt så. Plåstret på Anders hand avslöjar att trädgårdsarbete med råge bör ha samma status som hälsporre, löparknä och gubbvad!

Strandvallen i Järvsö, en av få friidrottsanläggningar som numera är täckt av kolstybb.

Trädgårdsarbetet gjorde i alla fall mirakel med den anrika friidrottsanläggningen i Järvsö och intervallerna kunde därmed genomföras som planerat.

Löparklockorna synkade när det vankas intervallpass på Strandvallen i Järvsö.

– Det är nästan kul att det inte är en allvädersbana, det känns mer äkta och jag tror att alla uppskattar det, säger Anders Szalkai.

Inspiration till perspiration

Det bjöds på mängder av inspiration under löparhelgen i Järvsö, inte minst genom ledarnas egna föreläsningar om sina löparkarriärer.

Mustafa Mohamed berättade bland annat om sin uppväxt på den somaliska landsbygden där en av hans uppgifter var att valla familjens getter. När Mustafas mamma gifte om sig med en svensk båtbyggare flyttade hans familj så småningom till Lysekil, en flytt som skedde mitt under den svenska vintern.

Mustafa Mohamed bjöd på en spännande föreläsning om sitt löparliv och sin uppväxt i Somalia.

– Det finns inte ens ett ord för snö på mitt hemspråk, säger Mustafa Mohamed.

Bland alla konstiga sje-ljud och instabila årstider så var det ändå en händelse från Mustafas svenska uppväxt som stack ut lite extra. Ett minne från den gången han för första gången kom i kontaktad med tecknad film via en svensk tv-tablå.

– De skulle visa världens starkaste björn (Bamse) på tv. Men hur kunde de veta att det var världens starkaste? Hade de åkt runt hela världen och träffat alla björnar?

Mustafa Mohamed skrattar gott åt sitt tidiga minne från uppväxten i Sverige. Men oavsett om det finns starkare björnar än Bamse så finns det nog knappast någon som är snabbare än Musse …

Richard Wennberg och Carina Göransson avnjuter en välförtjänt frukost på campen.

Olympia2Olympia: Wembley (1948)
Blogg

Olympia2Olympia: Wembley (1948)


Wembley Stadium i London, en plats som bland mycket annat har stått värd för ett olympiskt spel.

Dagens Soundtrack: Three Lions – David Baddiel, Frank Skinner och The Lightning Seeds

Per Carleson var med i det svenska lag som vann brons i värja under olympiaden 1948 i London. Det är emellertid inte det som gör honom unik, ej heller det att han under en period även var svensk rekordhållare på 100 meter ryggsim. Det som sticker ut är att han bar den svenska fanan under OS-invigningen 1948. Och… i Melbourne 1956!

Värjfäktaren Per Carleson samt backhopparen Sven Selånger Eriksson är därmed de enda svenskar som har burit flaggan under två OS-invigningar. Sven Selånger Eriksson bar fanan under OS i Lake Placid 1932 och i Garmisch-Partenkirchen 1936.

Men… det finns faktiskt en person som är snäppet vassare. Bo Lindman som tävlade i modern femkamp bar den nämligen i tre olympiader: 1928 – 1936. Bo Lindman tog dessutom medalj i tre raka OS: Paris 1924, Amsterdam 1928 och Los Angeles 1932. I Berlin var han med som ledare när han ånyo fick hedersuppdraget att leda den svenska truppen in på arenan.

I tidernas begynnelse har den svenska fanan även burits av två bröder: Erik Granfelt 1908 och Hans Granfelt (1920).

Erik Granfelt tog medalj i truppgymnastik 1908 i London samt i dragkamp vid ”extraspelen” i Aten 1906. Brorsan Hans ville naturligtvis inte vara sämre och tog silver i det svenska lag som fäktades med värja 1936. När Hans Granfelt bar fanan 1920 var det dock i rollen som diskuskastare.

Under senaste sommarolympiaden i Tokyo så bars den svenska fanan av seglaren Max Salminen och fälttävlansryttaren Sara Algotsson-Ostholt. Två idrottare som har fina minnen från London, men då från dess senaste olympiad 2012. Max Salminen vann OS-guld i starbåt tillsammans med Fredrik Lööf medan Sara Algotsson-Ostholt tog silver i fälttävlan.

Vilka blir det som tar över fanan i Paris..?

Wembley Stadium, London. Inga stolpar i vägen som skymmer sikten. Någonstans. Den ultimata fotbollsarenan!

Rugbylegender till vänster och Bobby Moore till höger. Wembley hyllar sina hjältar.

Wembley, huvudarenan för OS 1948 i London.

Mycket ögongodis på Wembley.

Wembley Stadium nu och då. Jag trampade förbi arenan när jag cyklade genom England 2002 på väg mot fotbolls-VM i Yokohama och fick därmed se även gamla Wembley.

Pickles, den osannolika VM-hjälten som sniffade rätt på ”Jules Rimet-trofén” som skulle delas ut till världsmästarna 1966. En VM-buckla som hade stulits men som senare hittades av Pickles.

Mycket kuriosa på Wembley. En guidad tur tar nästan två timmar och då hinner man åtminstone skrapa lite grann på ytan. Biljetter bokas på nätet och kostar drygt 20 pund. (Det går även att köpa biljetten på plats, men då är den ett par pund dyrare.)

Olympiska ringarna anno 1948…

Wembley Stadium, London

Fackelstafetten med den olympiska elden startade i samband med OS i Berlin 1936. Det här var därmed den andra olympiaden som använde det här numera klassiska momentet under invigningen.

OS i all ära, men fotbolls-VM 1966 var aningen större. I alla fall om engelsmännen själva får bestämma…

Finalen i damernas fotbolls-EM 2022 spelades inför 87,192 åskådare på Wembley. På vägen mot finalen slog England ut Sverige i semifinalen, en match som spelades på klassiska Bramall Lane i Sheffield som invigdes 30 april 1855.

Bramall Lane i Sheffield, världens äldsta fotbollsarena i bruk och hemmaplan för Sheffield United som nästa år är tillbaka i Championship efter ett kort besök i Premier Leauge.

Mer kuriosa från Wembley Stadium. Gazza (Paul Gascoigne) till vänster.

Engelska landslagets omklädningsrum på Wembley.

Wembley Stadium, London

Wembley Stadium, London.

Eftersom mitt besök på Wembley skedde dagen efter semifinalen i FA-Cupen mellan Coventry City – Manchester United, så var spelartunnlarna och omklädningsrummen fortfarande dekorerade i klubbarnas färger.

Three Lions = England!

Live Aid, Wembley Stadium 1985.

Live Aid, Wembley Stadium 1985.

Live Aid, Wembley Stadium 1985.

Sverigebekantingar i Wembley Stadium, London

Wembley, världens näst mest kända fotbollsarena efter Movallen i hälsingeidyllen Föne.

Movallen vs Wembley. samma publiktryck!

Movallen vs Wembley. Same, same but.. different…


Olympia2Olympia: London Stadium (2012)
Blogg

Olympia2Olympia: London Stadium (2012)


London Stadium, numera hemmaplan för West Ham United.

Dagens soundtrack: Chariots of Fire – Vangelis

1908, 1948 och 2012, klassiska årtal i London. Det var då OS hälsade på i White City Stadium, Wembley respektive London Stadium.

White City Stadium som stod värd för olympiaden 1908 är numera endast ett minne blott, eftersom den gick i graven redan 1985. Ett beslut som delvis var jyckarnas fel. Nix, de pinkade inte på arenan så att den vittrade sönder. Men eftersom White City Stadium på upploppsrakan av sin karriär tjänstgjorde som hundkapplöpningsbana drabbades den av minskade publikintäkter när sporten tappade i popularitet på åttiotalet.

Även Wembley ser annorlunda ut jämfört med olympiaden 1948, men där är åtminstone platsen densamma. London Stadium står däremot fortfarande kvar, men där har det å andra sidan bara hunnit gå ett drygt decennium sedan spelen avslutades.

Som olympiaturist är det lätt att besöka de båda återstående huvudarenorna för OS i London. Både London Stadium och Wembley finns nämligen utmed samma t-banelinje (Jubilee). En dryg timme på tuben så kan man alltså checka av två arenor på samma dag.

Biljetter till guidade rundvisningar köper man enkelt på nätet eller på plats. men eftersom det är stor efterfrågan på turerna så rekommenderas det att man bokar en tid på nätet. Biljetterna kostar lite drygt 20 pund och då får man se alla godbitar inne på arenorna, inklusive omklädningsrummen.

Det blev inga svenska friidrottsmedaljer under OS i London 2012, men det blev ändå några blågula besök på prispallen. En guldmedalj till och med, vilket skedde i seglingarna utanför Bournemouth tre timmars bilresa från London genom Fredrik Lööf och Max Salminen (starbåt).

Åtta svenska medaljer totalt i London 2012, så det gick alltså betydligt bättre under olympiaden i Stockholm hundra år tidigare.

Under OS i Stockholm 1912 lade värdnationen beslag på 23 guldmedaljer, 24 silvermedaljer och 16 medaljer. Klar olympisk hemmaplansfördel där…

Bradley Wiggins hann inte mer än vinna Tour de France 2012 förrän han korsade Engelska kanalen för hedersuppdraget att öppna invigningen av OS i London med en klockringning.

The Olympic Bell finns numera att beskåda utanför London Stadium.

En Arsenal-supporter framför West Hams hemmaplan, en ulv i fårakläder!

ArcelorMittal Orbit reser sig 115 meter över Queen Elizabeth Olympic Park och är Storbritanniens högsta skulptur. The Slide ingår i detta byggnadsverk och är med sina 178 meter, världens längsta tunnelrutschkana.

London Stadium är den tredje största fotbollsarenan i Premier League efter Old Trafford (Man United) och Tottenham Hotspur Stadium räknat till publikkapacitet. Det går att trycka in 62,500 personer i London Stadium och enligt statistiken leder den ligan över beläggning med 99,9 %, strax före Arsenal med 99,8 %. (Det senare laget är dock betydligt bättre i fotboll!)

I West Hams omklädningsrum syns bland annat tröja #18 tillhörande Danny Ings. En fotbollspelare jag ”trashtalkade” i samband med U21-EM i tjeckiska Olomouc 2015.

Jag befann mig på i Olomouc för att springa en halvmara i staden och bodde då på Englands spelarhotell. I hotellobbyn råkade jag träffa Danny Ings och några av hans landslagspolare, och eftersom England någon dag senare skulle möta Sverige så försökte jag förklara för lirarna hur chanslösa de skulle vara mot Sverige.

Danny Ings till vänster föll inte för mitt trashtalk 2015 inför U21-matchen mot Sverige. England vann matchen med 1-0, men Sverige fick som bekant en ljuvlig revansch eftersom de senare fick höja bucklan för segern i U21-EM.

West Hams duschar går naturligtivs i klubbens färger.

62,500 åskådare ryms på London Stadium. när det liras fotboll på arenan.

Thomas Björnemark på Springtime Travel testar bekvämligheten på West Hams avbytarbänk. Thomas befann sig i den brittiska huvudstaden som reseledare i samband med London Marathon.

Det liras även baseboll i London Stadium. Under en kort period under våren förvandlas London Stadium till en basebollarena när professionella lag från USA kommer på besök.

Mycket handlar om West Ham i London Stadium, men det finns även tecken på att det en gång i tiden har arrangerats ett olympiskt spel i arenan. Kommer ni ihåg maskoten Wenlock?

Bobby Moore höjer bucklan efter att West Ham vunnit Cupvinnarcupen 1965. Bobby Moore står även staty utanför en annan känd OS-arena i London. Stay tuned!


Springtime Travel: London Marathon
Blogg

Springtime Travel: London Marathon


London, en plats för långdistanslöpning och.. romantik!

Dagens soundtrack: London Calling – The Clash

Det rådde i det närmaste perfekta förutsättningar för London Marathon som avgjordes i helgen. Något som inte minst uppskattades av eliten som trivdes på den snabba banan.

Och visst, det sattes till och med världsrekord i tävlingens damklass genom kenyanskan Peres Jepchirchir på 2:16:16. Ett världsrekord som gäller för maratonlopp där kvinnor startar för sig själva och en bit före männen.

Det finns även ett världsrekord för damerna satt i Berlin av Tigst Assefa med 2.11,53, men det världsrekordet gäller alltså maratonlopp med gemensam start för män och kvinnor. Assefa blev för övrigt tvåa i årets London Marathon, så det bör alltså bli en spännande tävling när det drar ihop sig till OS i Paris andra veckan i augusti.

Men framförallt är London Marathon naturligtvis känt för alla deltagare som springer utklädda. Löpare som bär tunga kostymeringar utklädda till noshörningar, brandbilar, telefonkiosker och allt annat man kan tänka sig.

Springtime Travel hade som vanligt en stor styrka på plats i den brittiska huvudstaden under ledning av reseledarna Annie Fasth, Micke Näslund, Geier Jarle Björneng och Thomas Björnemark. Här nedan följder lite foton från tävlingen samt från Springtimes upp- och nedladdning.

Annie Fasth, the Fasthest woman in London Marathon..!?!

Springtime Travel på plats framför Kensington Palace i London för morgonjogg.

Morgonjogg i Hyde Park och Kensington Gardens.

Peter Pan Statue och Princess Diana Memorial Fountain i Hyde Park.

Italian Gardens, Hyde Park till vänster och reseledaren Micke Näslund till höger.

Pastauppladdning i stadsdelen Paddington.

Laddade löpare från Springtime Travel som snart ska ta sig igenom London Marathon.

Fler löpare som vill checka av London från sin maratonlista.

Bussen redo att gå till startlinjen i Greenwich.

Reseledare Annie Fasth delar ut värdefulla tips i bussen till starten. Eller drar hon igång allsång..?

Reseledaren Geir Jarle Bjöneng till vänster tillsammans med ett par taggade löpare från Springtime Travel.

Peter Samuelsson till höger värmde upp inför London Marathon med att springa Boston Marathon sex dagar tidigare…

Mycket energi i London Marathon!

London Marathon är framförallt känt för alla deltagare som springer i kostym, det går därmed allt annat än ”Quick” för en stor del av löparna i tävlingen, även fast det generellt är en väldigt snabb bana. Det sattes bland annat världsrekord i årets lopp av kenyanskan Peres Jepchirchir på 2:16:16.

Tvåa i loppet kom Tigst Assefa, som innehar världsrekordet för lopp som både män och kvinnor startar i: 2.11,53.  (Världsrekordet från London Marathon gäller alltså maratonlopp där kvinnorna startar för sig själva före männen.)

Det är gott om vätskestationer i London Marathon, men det är depåer som kamelerna klarar sig utan.

Skylten ljuger, Magnus Rappe är faktiskt nära mållinjen. Det återstår nämligen endast knappt 3 kilometer från denna punkt.

London Marathon hade drygt 53,000 deltagare i mål och är därmed bara några ynka löpare bakom Paris Marathon som är världens största maratonlopp. Mycket talar dock för att London vill ändra på dessa styrkeförhållanden i framtiden.

Annie Fasth och Geir Jarle Björneng sprintar mot mål i London Marathon.

En löpare som inte har hajat att det är betydligt lättare att springa i t-shirts och shorts…

En löpare på hugget!

Nina Fagerholm däckades inte av maran i London, tvärtom!

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.

Springtime Travel i London Marathon.


Springtime Travel: Resan till Boston Marathon
Blogg

Springtime Travel: Resan till Boston Marathon


Mats och Nina Sundell Eronn poserar framför Boston College.

Dagens soundtrack: More Than a Feeling – Boston

Bästa tänkbara publikväder och en 58 personer stor löpargrupp från Springtime Travel som sken ikapp med solen. Därmed ultimata förutsättningar för att hänga i huvudstaden i Massachusetts och.. njuta av världens äldsta pågående maratonlopp: Boston Marathon.

Här nedan kan ni följa Springtime Travels resa till Boston. Vissa av löparna sprang emellertid för fort för mina kameror, men en majoritet av gruppens löpare är fångade på bild.

Det finns dessutom ännu fler foton från resan om ni går in på Springtime Travels Instagram: springtimetravel 

Ett stort tack till alla som följde med på resan, jag hoppas att vi snart ses igen!

Sondre Moen, bäste europé i Boston Marathon. Anders Szalkai och David Nilsson fick, precis som alla andra löpare, slita hårt i den tidiga sommarböljan på amerikanska östkusten. Värmen skonade ingen när kvicksilvret tog en nordlig kurs på termometern.

Hellen Obiri och Sisay Lemma, samt täten precis bakom segrarna.

Årets kollektion i Boston Marathon visad av Lisa Abrahamsson, Elisabeth Westerlund och Annika Callerud.

Boston Marathon class of -24!

Morgonjogg dagen innan Boston Marathon. Glödheta löpare som har börjat räkna ner till avresan till Hopkinton, en transport som sker i de klassiska skolbussarna.

Lördagspromenad till expon. Ett par deltagare i gruppen fanns redan med i Wall of Fame för ”Six Star Finishers” och för några andra blir det snart premiär.

Anna Jonsson och undertecknad hade den stora förmånen att få hänga med alla löpare och supporters under Boston Marathon.

Deltagarna i Boston Marathon är ofta ”återfallsförbrytare” när det gäller marathon. Nästan alla av Springtimes deltagare är i Boston för att pricka av den som en ”major”.

För mer än hälften brukar det här även vara den 5:e maran av alla sex majors. Många avslutar det här maratonäventyret jorden runt med att springa Tokyo Marathon.

Uppladdning inför loppet, gröt och kryptonit!

Lusekofte, the new black!

Springtimes löpare startar i normala fall i det fjärde startledet, de här löparna har emellertid kvalat in till de snabbare fållorna och blev därmed av med sin sovmorgon. Men eftersom Boston ligger 6 timmar efter svensk tid så var de naturligtvis ändå morgonpigga.

Snabbaste deltagarna i Boston Marathon.

För mig som supporter vid Boston College (sista t-banestationen västerut) vid Mile 21 så hinner jag knappt mer än att ta ett gruppkort på alla skandinaver som åker med Springtime Travel och som ska ta bussarna till starten i Hopkinton förrän dessa fartfantomer swishar förbi min supporterstation.

Damernas klass vanns av Eden Rainbow Cooper från Storbritannien på 1:35:11 (bilden).

I herrarnas wheelchair division vann inte oväntat Marcel ”Silver Bullet” Hug från Schweiz trots en otäck vurpa in i ett stängsel. Nytt banrekord med 1:15:33 och sjunde titeln för honom i Boston.

Skandinaviska supporterstationen vid Boston College, mile 21.

Jannica Lagerhult Aspermalm och Anne-Lill Larsen har precis sprintat över Heart Break Hill och kan härifrån, vid Boston College, njuta av den förhållandevis lättköpta avslutningen fram till upploppet på Boylston Street.

Jenny Ronæss var lätt att upptäcka i havet av löpare. Gula färger uppskattas till fullo när man är supporter, så här ska en Sverigetröja se ut!

Och.. så här ska en tatuering se ut! (Jenny Ronæss)

Forrest Gump x 2! Men.. vad händer med skägget?

Kristofer Gamstedt, snart nybliven six star finisher. Fattas bara 8 kilometer…

Det här var Kristofers andra försök i Boston eftersom han tvingades avstå förra gången när han blev sjuk samma dag som loppet skulle gå. Bättre lycka denna gång!

Svenska löparna kom direkt från vintern till sommarböljan i Boston. Här ses svenska löparna Mats Bonnedahl och Karl-Peter Abelson.

Bröderna Jerry och Jörgen Palm visar årets hattmode i Boston Marathon. Jerry satsar på en klassisk LRF-keps, the new black!

Löparna ser ovanligt fräscha ut vid 34 kilometer och toppen på Heart Break Hill. Svenskarna Mats Nilsson, David Carlsson och John Nylén ”njuter” av värmen.

Elisabeth Westerlund och Marie Blommé sprintar mot målet på Boylston Street!

Irländare som inte är rökt i värmen…

Anna Jonsson och Anette Näslund övar målgester..? Om åtta kilometer kvitterar det ut en medalj för gott arbete under Boston Marathon.

Lisa Abrahamsson och Annika Callerud springer snabbare än sina egna skuggor!

Annette Nilsson-Springare och Peder Blomgren hade bråttom till mållinjen. Fina tider på gång.

Magnus Attoff och Anders Lamberg har precis korsat Heart Break Hill utan att få sina hjärtan krossade.

Mia Håkansson ser helt opåverkad ut av de tuffa backarna när hon stormar mot mål!

Patrik Gustafsson och Peter Samuelsson skiner ikapp med solen.

Anna Jonsson har precis slukat en energigel och fått förnyade krafter inför slutdefileringen av loppet.

Marit Smetbak och Inger Lökkevik håller den norska fanan högt.

Inger Stöle fick se sig slagen av amerikanska fartfantomen Sarah Hall, men är ändå på bästa tänkbara humör.

Patrik Stockenvall har korsat mållinjen och… kvitterat ut belöningen för sex genomförda majors!

Även här har vi tre nöjda löpare från Springtime Travel som har kvitterat ut sin medalj för samtliga World Marathon Majors i New York, Boston, Chicago, London, Berlin och Tokyo. Grattis!!!

Annette Nilsson-Springare, Patrik Carlsson och Patrik Gustafsson njuter av att hänga metall runt halsen.

Basebollavstluning på resan, ett självklart inslag på Springtimes resa till Boston Marathon.

Fenway Park nästa, men först uppladdning på sportbaren Game On!

Fenway Park, baseboll! Från vänster: Karin Rosentahl, Anders Forselius, Carl Öivind Forsland och Anja Vaskinn.

Bortalaget Cleveland Guardians vann till slut matchen mot Boston Red Sox, men det krävdes en lång förlängning av matchen.

Boston Red Sox, klassiskt lag i proffsligan MLB.

Clevelands pitcher redo att leverera bolleländet i nästan 100 miles/hour (160 km/timmen).

Norska och svenska supportrar på Fenway Park. Observera de gamla stolarna på den arena som är den äldsta i proffsligan MLB. Den började användas samma år som Titanic sjönk och det hölls sommar-OS i Stockholm, det vill säga 1912.

Anders och David Carlsson njuter av stämningen på Fenway Park.

Anja Vaskinn och Carl Öivind Forsland ville ha ytterligare en finish, så de stack ut på en joggingrunda två dagar efter maratonloppet.

Vilken stad vi besökte i USA..? Jag kommer snart på det…

En kilometer ifrån mållinjen i Boston finner man denna klassiska bar känd från tv-serien ”Skål!”

Och… vi reseledare instämmer och tackar för en otroligt häftig vistelse i Boston. Cheers!


Olympia2Olympia: Nissan Stadium, Yokohama – Japan National Stadium, Tokyo
Blogg

Olympia2Olympia: Nissan Stadium, Yokohama – Japan National Stadium, Tokyo


OS-arenan i Tokyo från 2020 (2021), ”Japan National Stadium”.

Dagens Soundtrack: Big in Japan – Alphaville

Dagens etapp: Nissan Stadium, Yokohama – Japan National Stadium, Tokyo, 34 km

Avslutningen på min resa i fjärran östern blev en spännande tur mellan platsen för herrarnas VM-final i fotboll 2002 (liksom OS-finalerna i fotboll ”2020”) fram till huvudarenan för senaste sommarolympiaden i Tokyo. En cykelresa på drygt tre mil med utmärkt guidning av ljusdalsgrabben Axel Karell som pluggar i Tokyo. Axel bor inte långt från OS-arenan och bar därmed bra koll på omgivningarna.

Både Axel Karell och jag har cyklat genom Japan vid olika tillfällen, resor som gav oss båda den insikten att… Tokyo är förbaskat stort! Det bor nämligen 37 miljoner i Tokyos storstadsområde där alltså även Yokohama är inräknat.

Förra gången jag cyklade i Japan startade jag projektet med att springa Tokyo Marathon innan jag påföljande dag försökte tråckla mig ur den japanska huvudstaden. Det tog faktiskt hela dagsetappen innan det tätbebyggda området tog slut och jag äntligen fick se en äng dyka upp som en hägring. En förbaskat liten sådan, men den var grön i alla fall.

Inte mycket grönbete på etappen mellan Yokohama och Tokyo, men precis som i Sydkorea är det åtminstone full rulle i körsbärsblomningen.

Nu väntar hemresa från flygplatsen i Haneda. Och efter att ha tillbringat en vecka på vandrarhem i Seoul, fem nätter på budgetalternativet koreanska kärleksmotell, en natt på ett golv på färjan mellan Sydkorea och Japan, samt tre nätter på bänkar på flygplatserna i Stockholm, Amsterdam och Tokyo, så ser jag faktiskt fram emot att sova i min egen säng. Jag tror till och med att jag ska ta upp kommande natt i min egen säng som en löneförmån i inkomstdeklarationen…

Nissan Stadium i Yokohama, VM-finalarena 2002 samt finalarena för de båda olympiska finalerna under OS 2020 (2021).

Brasilien – Tyskland i VM-finalen 2002, men det gick hyfsat även för Sverige som vann ”Dödens grupp” före England, Argentina och Nigeria. I åttondelsfinalen åkte de emellertid ut mot Senegal efter förlängning.

Sveriges målskyttar under VM 2002.

Anders Svensson är förevigad framför Nissan Stadium efter det magiska frisparksmålet mot Argentina.

Dags för avresa från Yokohama till OS-arenan i Tokyo.

Nissan Stadium, arenan där Brasiliens herrar vann fotbolls-VM 2002 liksom OS-finalen 2020 (2021). Där var det även nära att Sveriges damer skulle få höja bucklan, men de fick till slut se sig besegrade av Kanada.

Körsbärsblomningen pågår för fullt även i Japan, precis som i Sydkorea.

Axel Karell, ljusdalskille som pluggar i Tokyo. Axel cyklade genom Japan i fjol och självklart följde han med under den korta regnetappen fram till den olympiska arenan i Tokyo, ”Japan National Stadium”.

Japan National Stadium, en skönhet i distriktet Shinjuku i centrala Tokyo.

Det finns fler arenor inne på det olympiska området i Shinjuku.

…liksom ett olympiskt museum!

 

OS-kitteln från 1964 i Tokyo…

Och 1972 i Sapporo…

Och 1998 i Nagano…

…liksom från senaste sommarolympiaden i Tokyo, den som skulle hållas 2020 men som fick skjutas fram till 2021 pga pandemin.

Check på OS-arenorna i Sydkorea och Japan!

Efter en rolig sväng genom Tokyo blev det en matbit innan våra vägar skiljdes åt för denna gång. Axel Karell cyklade hem till sina läxor i lägenheten i Tokyo, medan jag själv stack iväg till flygplatsen Haneda.

Precis utanför vår restaurang hittade jag det jag behövde; kartonger för att kunna skydda cykeln i min transportväska under flyget.

Transportväskan som är lätt och tar liten plats i cykelväskan. Till höger syns min ”chaffis” Stefan Jonsson från Ljusdal, som alltid svarar på min telefon när jag ringer en halvtimme innan tåget ska gå med frågan: Ehhh.. du Jonsson, har du möjlighet att skjutsa mig till tåget?

I morgon bitti tänker jag slå honom en signal igen när tåget kommer till Hälsingland…


The 4 River Bike Path: Busan – Koreasundet
Blogg

The 4 River Bike Path: Busan – Koreasundet


Söndag morgon och bara drygt tre mil kvar till slutmålet Busan. Pannkaksplatt och lätt medvind, all inclusive!

Dagens soundtrack: Sukiyaki – Kyu Sakamoto

Etapp 7: Yangsan – Busan, 34 km (The 4 River Bike Path)

Betyget blir 10+ för The 4 River Bike Path, cykelleden som i princip skär Sydkorea från norr till söder. För några år sedan cyklade jag sträckan från Seoul utmed floden Hangang upp till gränsen mot Nordkorea och nu kunde jag alltså lägga till den återstående delen av landet fram till hamnstaden Busan.

Jag lyckades dessutom omedvetet tima in bästa tänkbara period att cykla utmed de fyra floderna i Sydkorea. Körsbärsblomningen hade precis rullat igång i norr och gjorde sig ständigt påmind under hela vägen till Busan där den peakade för fullt. Första veckan i april rekommenderas alltså varmt.

Jag visste inte riktigt vad som låg framför mig när jag lämnade Seoul och av den anledningen följde campingutrustningen med (fortfarande oanvänd) om jag skulle bli strandad någonstans långt bort i geografin. Så var ej fallet. Bebyggelsen är alltid nära och det finns, som jag tidigare har nämnt, moderna toaletter och små restauranger med jämna mellanrum utmed leden. Man behöver dessutom aldrig ta mer än en kort avstickare från leden för att finna prisvärda motell/hotell för under femhundringen.

Vad jag har saknat denna vecka? Bröd! När man trampar omkring i Sydeuropa finns det bagerier i stort sett vartenda gathörn. Det enda jag kom i närheten utmed den här leden var den pizzakorv (konverterad varmkorv med bröd) som jag fick tag i med två dagsetapper kvar att cykla. En högtidsstund som gav mig hallucinationer av bibliska mått.

Däremot saknade jag faktiskt inte papperskorgar utmed The 4 River Bike Path. I Seoul är det en ständig jakt på papperskorgar och man får verkligen tänka sig för när man köper en takeaway-kaffe eller en vattenflaska, för var ska man lägga skräpet? Utmed cykelleden har det däremot funnits papperskorgar på strategiska ställen, man behöver därmed inte kånka runt med två kubikmeter skräp på pakethållaren.

Det går att leva utan både mjukt bröd och papperskorgar, men det jobbigaste har varit att tvingats leva en vecka utan bäste polaren Google maps. Det finns ett substitut i Sydkorea som heter kakaoMap, men det blev aldrig någon riktig bra personkemi mellan oss. Jag använde istället offlinekartorna på Maps.me för att kolla upp att jag var på rätt kurs. Det finns extremt många skyltar och hänvisningar utmed färdvägen, men det är nästan uteslutande på koreanska.

Cykelturen genom Sydkorea är därmed avklarad och nu är det Japan som gäller.

Det finns flera olika färjeförbindelser att välja från Busan till Japan. Den vanligaste rutten är att ta nattfärjan över till Fukuoka och dit kan man även ta sig med en snabbare förbindelser ett par gånger om dagen. För egen del föll valet emellertid på färjan mellan Busan och Osaka. En intressant seglats på 19 timmar som kostar i runda svängar 1500 kronor inklusive en gigantisk middags- och frukostbuffé.

I priset ingår en sängplats (dyna på golv och sängkläder) i en ”tvåmanshytt”. Jag fick därmed dela rum med en fransman som var på resande fot sedan sju månader tillbaka. En majoritet på båten var ändå glada koreanska tanter i sjuttioårsåldern i färgglada hattar som hördes långt in på natten. Pratglada kvinnor som tog för givet att jag pratade perfekt koreanska och smattrade på trots att de bara fick engelska (och ibland även svenska eftersom de inte verkade förstå engelska) kommentarer tillbaka. Men det är bara att nicka och se glad ut, det funkar alltid.

Färjan från Busan till Osaka går genom Koreasundet för att därefter passera det smala Kanmonsundet (Shimonosekisundet) som separerar Honshu från Kyushu, två av Japans fyra huvudöar. En timme före slutmålet Osaka passerar båten även under Akashi-Kaikio-bron, världens näst längsta hängbro. (Den har precis blivit omsprungen av en något längre hängbro i Turkiet.)

Nu återstod det bara att hämta ut cykeln som jag var tvungen att checka in i Busan (kostar 40,000 Kwr = 320 kr). En hoj som stod prydligt parkerad bredvid immigrationens bagagekontroll i Osaka. Och där hände något jag aldrig varit med om tidigare. Två tulltjänstemän gick och hämtade en balja vatten och två svampar och gjorde ren i princip hela cykeln, inklusive däcken!

Japanska immigrationen är alltså nitiska innan de släpper in något över landsgränsen, något som i mitt fall slutade med att jag kunde ta mina första pedaltag i Japan på en i det närmaste kliniskt ren cykel. Nästa gång ska jag ta mig tusan ta mina skitiga golfklubbor med mig till Japan!

Körsbärsblomningen har kommit allra längst i hamnstaden Busan.

Körsbärsblomingsfestival i Busan om jag förstod det hela rätt.

Floden Nakdonggang rinner ut i Koreasundet vid Busan, Sydkoreas näst största stad.

Upploppsrakan på The 4 River Bike Path genom Sydkorea.

Långfredagsangling i Busan..?

Ivriga koreanska pantertanter redo att kliva ombord på isbrytaren till Osaka. Det var kö redan en timme innan boardingen!

Rederiet som kör rutten till Osaka heter PanStar Ferries.

Normala ställningar..?

Kanmonsundet mellan Honshu och Kyushu, två av Japans huvudöar.

Världens numera näst längsta hängbro finns en timme söder om Osaka: Akashi Kaikyo-bron, 1991 meter lång. År 2022 öppnades en något längre bro i Turkiet.

Akashi Kaikyo-bron, Japan.

Osaka, Japans tredje största stad näst efter Tokyo och Yokohama. Räknat som storstadsområde så ingår Yokohama i Tokyo och blir då världens största stad med sina 37 miljoner invånare.

Osaka får nöja sig med en sketen tionde plats på denna lista med sina blott 19,2 miljoner…


The 4 River Bike Path: Nakdonggang River
Blogg

The 4 River Bike Path: Nakdonggang River


Upploppsrakan av The 4 River Bike Trail. Från kvällens etappmål i Yangsan återstår 31 kilometer till ledens start/mål, beroende på vilken riktning man kör.

Dagens Soundtrack: Waterfront – Simple Minds

Etapp 6: Hyeonpung – Yangsan, 117 km

Från att ha varit i det närmast pannkaksplatt under en stor del av sträckan så ändrade cykelleden The 4 River Bike Path karaktär under inledningen av dagens etapp i form av korta branta backar som avlöste varandra. Så gjorde även svordomarna. Avlöste varandra.

Det krävdes att man promenerade med ekipaget till krönet av ”alptopparna” och när det behövde vila i backarna så var det bara att klistra fast nävarna i handbromsarna.

Efter att ha kommit halvvägs upp i en närmast lodrät backe tröttnade jag på eländet och cyklade tillbaka ett par kilometer för att istället ta några mindre bilvägar under resten av förmiddagen. En aktivitet som även den var något frustrerande eftersom jag hela tiden fick plocka upp telefonen för att kolla att jag är på rätt kurs eftersom Google Maps inte fungerar i Sydkorea.

När jag några timmar senare var tillbaka vid cykelleden var allt som vanligt igen med fin och närmast horisontell  cykling utmed Nakdonggang River. Jag kunde därmed lägga undan svordomarna för resten av dagen.

Efter dagens etapp återstår nu endast 31 kilometer av den vackra cykelleden genom Sydkorea. Och enligt mina kartor ska det dessutom vara platta kilometrar. Inte mig emot.

Branta backar under inledningen av dagens etapp.

The 4 River Bike Path.

Nakdonggang River, en av de fyra floderna utmed cykelleden.

Ungefär 70 procent av Sydkoreas geografi består av berg och det går därmed knappt ta ett enda foto utan att det smyger in sig en bergstopp i bakgrunden.

Körsbärsblomningen peakade nog under dagens etapp. Det är alltså en perfekt period att ta sig an leden under första veckan i april.

De flesta tunnlarna under cykelleden är närmare koreanska huvudstaden Seoul, men det finns några till utmed leden.

Ingen tavla att cykla i Sydkorea, tvärtom!

Bänkar, toaletter och vattenhål utmed hela cykelleden. Dessutom är det många mindre affärer och även en del cykelaffärer som livnär sig på alla cyklister som flockas utmed The 4 River Bike Path.

Nakdonggang River.

The 4 River Bike Path.

The 4 River Bike Path.

Nakdonggang River.