Möt Sebastian Lörstad, IFK Lidingös lysande löpartalang!

Sexton år gamla Sebastian Lörstad är inte bara en löpartalang av rang – han har faktiskt flera strängar på sin lyra. Kenneth Gysing har intervjuat honom om framfarten i löparspåren och om framtidens svåra vägval.

EM-brons på 3 000 meter i U18-EM i Slovakien. PB och en femteplats på klassiska Kalmarmilen på 29.51. Seger i Hässelbyloppet, kross av Mustafa ”Musse” Mohameds banrekord på 29.21 – och nytt PB på 10 kilometer med 29.09. Du har haft en fantastisk sommar bakom dig. Är det någon av tävlingarna du rankar högst?

– Det är svårt att säga, jag är egentligen jättenöjd med allt. Placeringsmässigt rankar jag kanske U18-EM högst, men den bästa prestationen var nog ändå Hässelbyloppet.

Berätta lite om det loppet. När du gick i mål var du fyrtio sekunder före landslagslöparen Oliver Lövqvist, som är tio år äldre än dig.

– Jag tog ledningen från början och så höll jag den under hela loppet. Att ingen hängde på berodde nog på att alla trodde att ”ja, ja, den där grabben kommer inte hålla hela vägen i det tempot”.  Men vid sju kilometer fick jag höra att jag låg 14 sekunder före och att Ebba Tulu bakom mig kom spurtandes.

– Det är svårt att säga vad som hade hänt om han inte hade sprungit fel, det var samtidigt lite tråkigt, det hade varit kul med en spurtduell på slutet. Men jag klagar inte, det var ju banrekord. Det var skitkul!

Du är bara sexton år. Vad händer i huvudet efter en sådan seger? Risk att drabbas av hybris?

– Det har ju gått väldigt bra men jag försöker att inte bli för uppspelt. Jag försöker vara mig själv, och hålla det hyggligt. Man vet aldrig vad som händer. Det går jättebra nu men man kanske bryter benet, vad som helst kan hända. Jag försöker vara i nuet, acceptera det som varit och sedan får man se vad som händer i framtiden.

Vad tror du är orsaken till det stora genombrottet i år?

– Jag har haft ett väldigt bra träningsschema under året och inga problem med skador, det är nog det som har lagt grunden. Min träning under det här året har också ökat väldigt mycket jämfört med förra året. Nu springer jag runt sju, åtta mil i veckan. Utöver det kör jag tre och en halv timmes alternativ träning på en crosstrainer.

Hur är upplägget för träningen?

– Min tränare Daniel Nilsson är väldigt speciell med sitt träningsupplägg, han anpassar det individuellt. Just för mig är det nästan bara ren tröskelträning under de vanliga träningsveckorna, och först ett par veckor innan en tävling lägger han in några hårda kvalitetspass. Forskning visar ju också att tröskelträning ger väldigt bra effekt, den producerar mest mitokondrier.

– Trösklarna brukar ligga på trettio minuter, där vi varierar mellan tre, fem och sex minuter långa intervaller. Farterna varierar lite beroende på längden på intervallen, men i genomsnitt runt 3.10 minuter per kilometer, och en laktatnivå under tröskelgränsen. Jag testar inte laktatnivån särskilt ofta, jag har pulsband och vet att ligger jag under 180 så är det under min tröskelpuls.

– Vi springer mest på grus. Daniel är en extremt smart tränare, han lägger oerhört mycket tid på att fokusera på vad som är bäst för kroppen. Spikskorna kommer in sent. Jag kanske kör två, tre pass med spikskor två veckor innan ett lopp, och då oftast efter ett tröskelpass. Då blir det några fyrahundringar.

Nu ska du springa terräng-SM, där du tävlar i klassen Pojkar 15-17. Förhoppningar inför loppet?

– Jag siktar på att vinna. Jag hade gärna tävlat i seniorklassen, men det fick jag inte. Regler är regler, det är sådant man får ta. Det var samma sak när jag sprang Kalmarmilen, jag var för ung för att få tävla i seniorklassen. Jag fick springa i motionsklassen i stället, det var inte lika roligt. Det blir ju mer driv att tävla i SM än i motionsklass, haha. Men jag kom femma totalt, även om det inte räknades in i SM.

Vad tänker du om framtiden? Någon distans du kommer att fokusera på?

– Jag tycker jag är väldigt allround som löpare, men jag märker att ju kortare distans desto sämre går det. Min tid på 1 500 meter är 3.50, det är ju inte på samma nivå som min tid på 10 kilometer. Men jag tror att jag kommer att specialisera mig på ett mellanting. Att vara europé och springa 10 000 meter är så himla svårt, konkurrensen är oerhörd ute i världen på den distansen. Då känns 5 000 meter mer som en europeisk distans. Men jag får väl se hur jag utvecklas.

Parallellt med löpningen spelar du också cello på hög nivå. Du har vunnit en massa priser, och har spelat med en orkester i världsberömda Royal Albert Hall i London. Nu går du första året i gymnasiet på musikskolan Lilla Akademin i Stockholm. Hur får du ihop satsningen på löpning med satsningen på musiken?

– Jag började spela cello redan som femåring. Det har alltid varit mycket musik i min familj, pappa är violinist i Stockholms Filharmoniker. Det är ju en lite skum blandning, cello och löpning, men jag tror att desto skummare desto bättre, haha.

– Personligen tror jag att det är bra att ha två intressen, det tar bort stress när man kan fokusera på olika saker. Går det ena åt pipan har jag det andra att stödja mig mot. Jag tror också det är bra att inte enbart fokusera på en sak. När jag spelar cello kan jag glömma löpningen för ett tag, och när jag springer vilar jag från cellospelet.

Du var på ett långt musikläger i England i somras. Hur tränar man löpning på ett musikläger?

– Ja, de ställen vi bor på när vi spelar musik är inte direkt anpassade för löpträning, haha. Jag hittade en stor gräsplan där vi bodde i somras, gick upp tidigt på mornarna när alla andra sov. Jag tror jag sprang över åttio varv runt den där gräsplanen under ett pass.

Är du noga med vad du äter?

– Det är jag verkligen, men inte när det gäller hur mycket. Jag är ju ungdom, då ska man inte tänka diet. Men jag är noga med vad jag äter. Min mamma är läkare och nu när löpningen har börjat gå så bra sista året har hon börjat läsa in sig på vad som är lämpligt att äta som löpare. Hon har börjat göra olika smoothies åt mig före och efter träning. Den innan träning har mycket snabbt socker, mycket frukter. Den efter har mycket protein i sig. Så jag dricker mina smoothies, käkar bönor, kyckling och fisk, men inte så mycket rött kött.

Kan det bli så att du närmar dig ett vägskäl i framtiden, där du måste välja mellan löpning och cello?

– Om jag blir professionell löpare, vilket är målet, blir det nog svårt att också vara professionell cellist. Men musiken är en sådan stor del av mitt liv, så den kommer alltid vara med mig på ett eller annat vis.

Tävlingsmål inför nästa år?

– Jag hoppas på att komma med till U20-EM och springa 5 000 meter där. Om min utveckling fortsätter så kanske jag kan ta en medalj där. Finnkampen vore också väldigt kul att få vara med i som senior. Det var ju några sjuttonåringar som var med där i år som seniorer, på stav och längd. Men jag tror det är andra regler för långdistans. Men om jag toppar listorna på 10 kilometer nästa år kanske det blir annorlunda.

Så en sista fråga, vilken är din favoritkompositör?

– Det är nog Edward Elgar, jag  tycker mycket om hans cellokonsert!

---