Mikael Ekvall-arkiv - Runner's World

Inför SM på 100 km och 24-timmars – jakt på svenska rekord och VM-platser

av Daniel Westergren

Två år i rad har det blivit svenskt rekord under SM-tävlingarna under VXO Ultrafest. 2024 är Växjö åter platsen för SM på både 100 km och 24-timmarslöpning – och dessutom långa gång-SM. Och när temperaturen börjar stiga på flera sätt är oddsen låga för att fler rekord faller till helgen 27-28 april.

2024 års SM-tävlingar på 100 km och 24-timmars i har lockat riktigt starka startfält, kryddade med några internationella stjärnor som likt de svenska siktar på nationella rekord och VM-kval. Med omkring 120 löpare (och 7 gångare) i högklassiga startfält blir det ultrafest intill sjön Trummen i Växjö till helgen.

100 km – med jakt på svenskt rekord och VM-platser

Först ut är 100 km, som startar på lördag kl. 08.00. Medan damklassen är en väldigt öppen historia, med 7-8 löpare med klockor ställda på VM-kvaltid, handlar herrklassen på förhand mest om vem det blir som slår Jonas Buuds svenska rekord.

2015 var det svenska superultraåret, med fantastiska resultat i VM på både 100 km och 24-timmars. Jonas Buud blev världsmästare på gällande svenska rekordet 6:22:44. Kajsa Berg blev VM-tvåa och europamästarinna på gällande svenska rekordet 7:20:48.

Men aldrig tidigare har oddsen varit så låga för att Buuds rekord ska falla.

Mikael Ekvall är en av Sveriges bästa genom tiderna både på långdistans på bana och på halvmaraton och maraton. När han nu har sadlat om till ultradistanser blev det svenskt rekord och världsårsbästa på 6-timmars förra året, 94,452 km.

På ett hett Bro galoppbana sprang Anton Gustafsson för ett år sedan in sitt första SM-guld, på 6:30:57, en tid som bara Buud och med några sekunders marginal även Elov Olsson i sitt lopp som VM-sjua, har överträffat.

Olle Meijer har aldrig sprungit 100 km, men vann Ultravasan övertygande i augusti, en tävling där han var trea i sin ultradebut året innan.

Medan det mesta alltså handlar om vem av dessa som slår svenskt rekord skuggar 48-årige Erik Anfält där bakom om någon faller ifrån. Den indikativa VM-kvalgränsen för herrar är 6:45.

I den starka M45-klassen gör Fredrik Sigurd – med veteran-SM-guld från 3000 meter till maraton – 100-kilometersdebut. Av intresse är även kampen om det 40 år gamla M50-rekordet, där tidigare Ultravasanvinnaren Fritjof Fagerlund är hetast kandidat, med Andreas Feurst och Kent Melin som backup-kandidater. Yngsta deltagaren är i gengäld Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti.

Men herrfältet kryddas också med några internationella löpare av rang. Andrzej Piotrowski blev tredje man att komma över 300 km på 24-timmars. Nu siktar han mot det 30 år gamla polska rekordet på 100 km (6:23:34). Robbie Britton har brittiskt rekord på 24-timmars och ett tidigare VM-brons. Nu försöker han kvala till det brittiska laget till VM som går i Indien i december.

Sannolikheten att Kajsa Berg blir av med sitt svenska rekord är närmast obefintlig. Men kampen om både medaljer och eventuella VM-platser (den indikativa kvalgränsen för damer är 7:51) kan bli oerhört rafflande.

Hela fyra tidigare svenska mästare står på startlinjen. Frida Södermark har fem SM-guld och har varit med i samtliga SM-tävlingar sedan hon tog guld i ultradebuten 2012. Madeleine Lundell tog överraskande guld förra året. Och även om hon födde barn i februari sprang hon 70 km i Skövde 6-timmars en månad senare. Nikita Steiner vann senast i Växjö, 2022, och gör comeback efter en skada sedan VM 2022. Och slutligen Sofia Smedman, som vann SM för tre år sedan, som kom sist in i startlistan.

Men det är fler än så som kan springa snabbt. Beatrice Taavo vann 100 km på Personliga Rekordens Tävling (PRT) senast, Matilda Gend året innan. Hanna Aho har inte sprungit 100 km på asfalt, men väl på trail. Hon tävlar dessutom på elitnivå i militär femkamp och skidalpinism.

Eleonora Olsmats, snabbaste kvinna i Supervasan (Sälen-Mora x 3, på rullskidor, cykel och löpning) är också bra att ha koll på, liksom Stina Nordström.

Även här finns det en internationell utmanare i Ida Tidemand Slorafoss, 16:e på VM i 24-timmars, som vill kvala till det norska laget till VM i Indien.

Läs på ultramarathon.se för en mer detaljerad artikel inför SM på 100 km

24-timmars – mer rekordjakt och jämna kamper

Efter att gångarna har gett sig av kl. 9 och 10 är det slutligen dags för 24-timmarslöparna kl. 11. Ett dygn senare, kl. 11 på söndag, vet vi om det för tredje året i rad blir svenskt rekord.

Liksom på 100 km är damtävlingen väldigt oviss. De tre VM-löparna, Therese Fredriksson, Jessica Parnebo och Louise Kjellson, är huvudfavoriter. Men alla tre har haft störningsmoment i uppladdningen. Det kan sluta med allt från tidig sorti till svenskt rekord. Så hög är deras potential när allting stämmer.

Och att Malin Hjalmarssons potential är hög vet vi av hennes VM-guld i adventure racing. Hur hon klarar ett dygns monotont nötande är mer oklar. Fjolårets silvermedaljör Sara Holmström Ottinge har mer erfarenhet av just det och kan mycket väl få kliva upp på pallen även i år.

Jessica Ström vann PRT senast och Linda Pilerud var tvåa i densamma året innan. Och tidigare landslagslöparen Sandra Lundqvist gör en intressant återkomst på distansen.

Det internationella motståndet består främst i brittiskan Jen Coleman, med VM-meriter redan 2010 och som var med även i de senaste EM och VM.

Och liksom på 100 km handlar herrtävlingen på 24-timmars mycket om vem som ska slå Tobbe Gyllebrings svenska rekord från SM förra året, 272,086 km.

Gyllebring själv är en av framför allt fyra huvudkandidater, som alla tror att det krävs svenskt rekord för tredje året i rad för att vinna SM-guld. Erik Olofsson var den som slog rekord för två år sedan. Efter att sjukdomar förstört alla tävlingar förra året har han isolerat sig i en stuga i 2,5 vecka inför årets tävling.

Christian Malmström ledde loppet för två år sedan i 23 timmar. I år kommer han ännu bättre förberedd. Medan Tobbe och Erik kommer gå ut relativt lugnt kommer Christian, tillsammans med den fjärde rekordkandidaten Emir Halalkic, gå ut desto tuffare. Det ger ett dramatiskt upplägg, där tävlingen mycket väl kan avgöras under “Happy Hour”, den sista timmen på söndag.

Men också här finns det andra som aspirerar på pallplats om någon av de hårt satsande faller ifrån. Mikael Gottberg var fyra förra året på 231 km, trots att han efter bara några timmar hade så stora problem att han höll på att bryta. 55-årige Martin Scharp hade ett tufft fjolår, där han siktade på den tuffa VM-kvalgränsen men gång efter annan drabbades av oklara kramper. Dessa hoppas han veta hur han ska undvika denna gång.

Branislav Pavic var fyra för två år sedan och den som assisterade Tobbe Gyllebring till dennes seger på 57 varv i satellit-VM i backyard ultra samma år. Och se upp för tävlingens två yngsta deltagare, 20-årige Alfons Enell och 21-årige Isak Berggren.

Ja, fler än så kommer kunna vara med i kampen om fina placeringar, i en SM-tävling som återigen ser ut att kunna bli högdramatisk.

Läs på ultramarathon.se för en mer detaljerad artikel inför SM i 24-timmars

Följ tävlingarna live

FÖLJ LOPPET VIA LIVE RESULTAT HÄR

Livesändning 100 km SM på friidrottskanalen (Start lördag 27/4 kl 08:00)

Livesändning 24-timmars SM på friidrottskanalen loppet med start kl.18 på lördag

Nu ryker de svenska ultrarekorden

av Runner´s World. FOTO OLSSON: Micki and Chad Colson, Colson Photography FOTO EKVALL: Björn Trollsfjord

I helgen sprang Elov Olsson rekordsnabbt på 100 miles när han slog det svenska rekordet med över en timme – och Mikael Ekvall slog det svenska 6-timmarsrekordet helgen dessförinnan. Vi fick en pratstund med Ekvall kring hans succélopp på 6-timmars.

Rekordutvecklingen i svensk ultralöpning går snabbt nu. Inom loppet av en vecka blev det två nya rekord på herrsidan. Först slogs det svenska 6-timmarsrekordet vid ett lopp i Borås, och i USA krossade Elov Olsson Jonas Buuds officiella rekord på distansen 100 miles (161 kilometer). Ockelbo-löparen Olsson vann loppet Tunnel Hill 100 miles i Vienna, Illinois, USA på tiden 11:26:19 – en förbättring av Buuds svenska rekord med över 65 minuter.

Bryter man ner den grymma insatsen innebär det att Elov höll precis under 4:16 min/km i snitt på de 161 kilometerna – vilket alltså motsvarar drygt 16 stycken 10-kilometerslopp i rad på 42:38. Utan vila.

Kolla in intervjun med Elov från loppet på @runnersworld.se Instagram

Hemma i Sverige avgjordes Borås 6-timmars veckan innan Elovs rekordlopp i USA. Här gick det ännu fortare, i löpfart alltså, när Strömstads Mikael Ekvall höll runt 3:48 minuter per kilometer – i sex timmar. Det innebar att den tidigare svenska maratonelitlöparen hann 94,45 kilometer, vilket är nytt svenskt 6-timmarsrekord. Om vi även bryter ner Ekvalls insats innebär det 2 maror i rad på 2:40 och sedan 10 km till på 40 minuter – allt utan vila!

Mikael Ekvall har ett personbästa på maratonsträckan på starka 2:11:37 från 2020, men inriktar sig nu mot ultralöpning. Runner’s World fick en pratstund med honom.

Stort grattis till svenska 6-timmarsrekordet. Hade du på känn innan att du skulle kunna hinna så långt som det blev?
– Tack. Jo, det kändes som jag hade det i mina tankar innan loppet. Jag hade ett 6-milspass i 3:47 minuter per kilometer i träningen mot 6-timmarsloppet. Det passet kändes väldigt bra, så det gav mig självförtroende att sikta mot att hålla samma fart på tävlingen.

Du har sedan tidigare en karriär som elitlöpare, både på bana, halvmaraton och maraton. Hur har övergången från den löpningen gått till ultralöpningen?
– Den har varit lite kantad av skador. Precis i övergången opererade jag foten, så jag var borta rätt länge med det. Först ett år där foten var dålig, sedan ett år med rehabträning och upptrappning av löpningen. Så det var en stökig övergång helt enkelt.

Var fotskadan sviter från din elitlöpning på bana och maraton?
– Ja, det var från tidigare. Jag hade Haglunds häl, det vill säga att hälen byggts på och klämde på en slemsäck. Jag byggde hus så då kunde jag inte göra operationen. Jag försökte hänga i med löpningen ändå, men kände att det inte funkade. Efter husbygget passade det bättre in att göra operationen, men rehabtiden är relativt lång så det har tagit tid att komma tillbaka till där jag är nu. Det var först vid årsskiftet till 2023 som jag kände att jag kunde få till bra träning med många mil och kontinuitet.

Hur har din träning sett ut från det att du kom i gång och började sikta mot årets ultrasäsong, jämfört när du tränat mot maraton?
– Nu har jag familj och jobbar och det gör att jag måste anpassa träningen till de förutsättningarna. Så det är svårt att jämföra med hur jag tränade när löpningen helt var i fokus och jag hade sponsring så jag kunde satsa 100 procent.
– Jag kör inte alls så mycket kvalitativ träning som jag gjorde innan, men försöker få till två långa pass i veckan. Det är inte alltid jag hinner det, men när det funkar ligger ett av passen på 30–40 kilometer och ett på 40–50 kilometer. Farten brukar jag lägga på tänkt tävlingsfart på ultradistans om jag känner mig fräsch, så runt 3.45–3.50 min/km. Är jag sliten så tar jag det lugnt. Jag går mycket mer på känsla nu än vad jag har gjort tidigare.

Hur ser din familj- och jobbsituation ut nu?
– Jag har två barn som är tre respektive ett halvår, och jag jobbar som målare måndag till torsdag och sen är jag ledig på fredagar. Så jag ska absolut inte klaga, utan jag trivs. Jag vill inte åka på långa träningsläger utomlands längre, utan jag prioriterar och uppskattar att vara hemma med familjen. Men det är också sjukt kul att kunna satsa på ultradistanser och samtidigt leva det liv jag vill där jag har tid för familjen.

Om vi kollar in ditt rekordlopp på 6-timmars i Borås, hur kändes det loppet?
– Första målsättningen var att hålla 3.50 i kilometerfart från start, och försöka hålla det i sju mil. Men det blev att jag kom in direkt runt 3.47-fart. Då tänkte jag på att jag faktiskt hade hållit den farten upp till sex mil på träning, så farten var ju inövad. Jag försökte jobba på lugnt, och så fort jag gick lite för fort bromsade jag.
– Första målsättningen var att ta mig till sju mil, och när jag klarade det bestämde jag mig definitivt för att försöka nå förbi det svenska rekordet. Vid 80 kilometer började jag tröttna lite och tappade upp till strax över 4-minutersfart under en mil där. Men jag kände ändå att jag skulle kunna hålla ihop det, och det var en härlig känsla att nå rekordet.

Hur löste du energidelen under rekordloppet?
– Det var en stor faktor att det funkade så bra denna gång. På både SM på 100 kilometer i våras och på Ultravasan kände jag att energidelen inte funkade. Jag kissade svart efter båda dom loppen, och jag har förstått att det inte är bra.

– Nu var jag mycket mer strukturerad med energin och hade hjälp med upplägget av Simon Stark på Umara. Jag fick i mig 90 gram kolhydrater i timmen, utan problem. Sen tog jag även koffein två gånger under loppet.

Nu i din ”andra karriär”, med fokus på Ultralöpning, vad har du för målsättningar inom ultra? Kan du tänka dig att springa riktigt långa lopp som 24 timmars?
– Det hade varit kul att försöka vara med och fightas om att bli den som tar det svenska rekordet på 100 kilometer. Vi är ju flera om det, där bland annat Anton Gustavsson och Elov Olsson säkert har chansen. Så det är ett närliggande mål. Men jag är även sugen på att testa att springa ännu längre, som 100 miles och kanske till och med 24-timmarslöpning i framtiden.

Hur ser du på ultratrail som ju växer mer och mer?
– Jag ska aldrig säga aldrig, men jag lockas mest av ultraloppen på väg och det är inför dom jag enklast kan träna i min närmiljö. Visst kan jag åka en bit för att få till mer trailinriktad träning och lite höjdmeter, men jag gillar det effektiva med löpningen – att man bara tar på sig skorna och sticker ut. Det får inte bli ett för stort projekt.

– Men Ultravasan är lite trail, även om det är mest fin stig. Det loppet kommer jag säkert springa igen. Men just nu är jag alltså inte jättesugen på en massa sten och rötter på löpningen.

Hur gör du med träningen nu, lägger du upp det själv eller har du en coach?
– Jag har fortfarande mycket kontakt med Mats Erixson, som hjälpt mig med träningen tidigare i karriären. Men nu tar jag ansvar för hela upplägget och Mats stöttar med råd. Även Rune Larsson ger mig bra tips.

Om vi blickar fram mot kommande lopp – vad är ditt närmaste mål?
– Nästa stora mål blir SM på 100 kilometer i april 2024. Jag har inget större mål innan dess, men kommer säkert lägga in några smålopp. Kanske blir det Nora Marathon som en del i träningen, men jag är inte så sugen på att resa i väg långt som jag gjorde förr. Det är ”gött” när man bara behöver vara borta en dag eller kan åka över dagen.

Runner’s World tackar Ekvall för intervjun – och önskar stort lycka till framöver!

Ultralöpning

Inför SM 100 km 2023

av Daniel Westergren

Unik inramning, återkomst av en världsstjärna och debut av en landslagslöpare. SM på 100 km på Bro galoppbana har förutsättningar för att bli något speciellt. Löparna kommer springa drygt 49 varv på ett platt 2-kilometersvarv på asfalt. En bana och arena som gjord både för snabba tider och en häftig publikupplevelse.

100 km var den första ultradistansen som fick SM-status, det var redan 2011. Årets SM som startar klockan 09:00 lördag 13 maj, blir det 12:e som avgörs.

Även om startlistan är förhållandevis tunn och många potentiella medaljkandidater saknas, mest påtagligt på damsidan, är det mycket intressanta startfält. På herrsidan har Anton Gustafsson aviserat en ambition att ge sig på Jonas Buuds klassiska svenska rekord, även om värmen kan förändra den ambitionen. Och på damsidan springer den trefaldiga europamästarinnan Kajsa Berg distansen för första gången sedan VM 2018.

Damer

Hela VM-laget från förra året saknas i startlistan. Regerande svenska mästarinnan Nikita Steiner har haft skadebekymmer sedan VM. Sofia Smedman fick flera förkylningsomgångar efter toppform i mars och siktar därför in sig på ultra-trail-SM i juni istället. Lina Karlsson kommer springa Comrades Marathon i Sydafrika i juni. Och Jessica Svärd valde detta året SM i 24-timmarslöpning istället.

Dessutom väljer Sophia Sundberg, som i höstas sprang längre än sitt Sverigebästa på 6-timmars, att gör sin återkomst på 100 km senare i år.

En sjätte kvinna som kunde kämpat om ett guld är Lisa Ring, svensk mästare 2019. Men inte heller hon finns i startlistan.

Kajsa Berg prisas för sitt svenska rekord. FOTO: Deca Text & Bild

Med det sagt är det upplagt för en riktigt bra tävling. Flest ögon riktade mot sig lär förstås Kajsa Berg ha. 44-åringen som tävlar för Enhörna IF tog EM-guld 2012, 2013 och 2015 och dessutom VM-silver 2012 och 2015. 2013 hade hon de två bästa tiderna i världen, inklusitve mästerskapsrekordet 7:40:49 på SM i Stockholm. Hon har också varit trea i världens största ultratävling, Comrades Marathon, 2016.

Men efter VM 2018 kom annat i livet emellan. Det var först förra året som hon på allvar började tävla igen. Med totalseger i EcoTrail Stockholm 80K och vinst i Sörmland Ultramarathon insåg hon att det finns mycket fart kvar och gör därför en mycket intressant återkomst på 100-kilometersdistansen. Hennes ambition är att komma under 8 timmar, vilket kan leda långt.

Störst konkurrens om guldet kommer säkert från Beatrice Taavo och Matilda Gend. Taavo är jämnårig med Kajsa Berg, men började sin ultrakarriär när Kajsa senast tävlade på elitnivå. Med hjälp av Sophia Sundberg har Umaralöparen Taavo tagit ytterligare ett kliv. Det ska mycket till om inte personbästat på 8:31:55 ryker. Förra året blev det en fjärdeplats, men i år finns alla möjligheter till medalj.

Personbästa kan det mycket väl bli även för Matilda Gend, Ystads IF. Hon vann Personliga Rekordens Tävling i Växjö Tipshall i december på 8:22:35. Ryggproblem under några veckor under våren ruckade på träningsplanen, men hon kommer taggad och med en långsiktig ambition att ta sig till landslaget.

Den som var närmast före Beatrice Taavo på förra årets SM var Frida Södermark, Tjalve Friidrott. Sedan debuten 2012 har hon varit med i samtliga SM-tävlingar. Det blir alltså hennes 11:e SM-tävling. Fem segrar har hon hunnit med, senast 2018. Personbästat på 7:51:22 är så gammalt som från 2016. Även om det kan stå sig efter SM – hon springer utan support i år – så vill hon gärna med till ett VM nästa år.

Bakom dessa är det framför allt Madeleine Lundell som kan nämnas. Hon var 6:a på SM 2019, då på 9:13:17, men har kapacitet att springa snabbare än så. 19-åriga Anna Simonsson-Søndenå tävlar förvisso inte i SM, då hon representerar sin norska klubb. Men SM-tävlingen blir hennes tredje längre än 100 km på sex veckor. SM i 24-timmarslöpning gick dock inte som tänkt.

I veteranklasserna ska inte minst Chris Walter från Enhörna IF bli intressant. K60-rekordet är 11:17:44, satt av Barbro Nilsson 2010.

Herrar

Även på herrsidan saknas flera potentiella medaljkandidater. Likväl ser det ut att kunna bli en riktigt bra kamp om medaljerna, med ett bredare startfält än på damsidan.

Saknas gör bland annat fjolårsmästaren Elov Olsson, som ska springa Comrades i år. Josef Hamber, SM-tvåa 2021, bröt med en dryg mil kvar förra året och säger sig därefter ha pensionerat sig från löpsatsningen. PRT-vinnaren Niklas Henningssons tå är ännu inte i skick för 100 km. Sebastian Pokorny har blivit pappa. Simon Bloss är inte redo för 100 km efter bihåleproblem för någon månad sedan. Niklas Sjöblom, som var global 10:a i Wings for Life World Run den gångna helgen, har sneglat på ultra-SM, men inte detta året. 2021 års SM-trea Erik Olofsson sprang SM i 24-timmars. Och frågan är om vi får se bröderna Joacim och Johan Lantz göra en satsning på 100 km igen, i alla fall inte på SM.

Trots att många med landslagskapacitet alltså inte kommer till start är det lika många med motsvarande kapacitet som ändå gör det. Det visar på en väldigt bra toppbredd.

30-årige Anton Gustafsson, Axa SC, har länge gått ut med att han har siktat på att slå Jonas Buuds svenska rekord på SM. Rekordet på 6:22:44 är från 2015, då Buud blev världsmästare.

Med en väderprognos som visar sol och över 20 grader mitt på dagen, är förutsättningarna på den fronten dock inte de allra bästa, även om publiken lär njuta. Dessutom har Anton brottats med strulande baksidor inför tävlingen. Förra året kvalade han till VM, efter att ha ordnat en egen tävling i Lidköping just med detta syfte. Inför VM drabbades han av covid och kunde därför inte åka till Berlin.

Sällskap i ett utgångstempo på runt 3:45-3:50 min/km kan Anton få av en av Sveriges bästa maratonlöpare på senare år, Mikael Ekvall. 33-åringen som tävlar för Strömstad LK har gjort 2:11:37 på maraton och representerat Sverige i VM (2017), liksom vid andra mästerskap på 10 000 meter och halvmarathon. Men förutom ett försök på Ultravasan90 2021, som han fick avbryta med hälproblem, är det debut på ultradistanser för Ekvall. Potentialen är hög, även om han sjäv är ödmjuk inför uppgiften.

Det mest stabila kortet av toppkandidaterna är Linus Wirén, som nyss fyllde 30. Hällelöparen har SM-guld från 2018 och dessutom tre SM-silver. Personbästat på 6:39:24 satte han när han blev 15:e på VM i augusti. Lita på ännu en stark insats av den svensk som har längst notering i en 6-timmarstävling (91,540 km).

En möjlig klunga strax efter de tre huvudfavoriterna skulle kunna bestå av Erik Anfält, Mattias Wellermark och Lukas Segersten. 47-årige Erik Anfält, Örebro AIK, med bland annat ett SM-brons på maraton i bagaget, har mycket goda chanser på Johan Erikssons nio år gamla M45-rekord på 7:24:51. En SM-medalj är ingen omöjlighet om någon av de tre ovan faller bort.

Mattias Wellermark, IK Akele, har fokuserat mest på maraton, men mer och mer även på ultradistanser. Även han har chans att upprepa fjolårets SM-brons med en stark insats. Då sprang han på personbästat 7:03:54. Om några veckor fyller han 45 och kämpar därmed med Anfält om att slå M45-rekordet.

Fältets yngsta deltare är 22-årige Lukas Segersten, ett mer ovisst kort. Han har inte tävlat längre än 45 km, även om han har gjort 1:12:36 på halvmaran och 2:32 på maran. Den maratiden har Anfält för övrigt varit under inte mindre än 15 gånger.

Ett annat åldersrekord som kan bli slaget är det äldsta av dem alla. 1984 sprang Kurt Karlsson, då 52 år gammal, Sveriges första 100-kilometerslopp, Lejonbragden, på 8:21:13. M50-rekordet lär utmanas av Kent Melin, IF Linnéa, som förra året slog M50-rekord på 6-timmars.

Kanske får vi se arrangörsklubben Bålsta IK:s Mikael Tisjö långt fram i början av loppet. Då det är ultradebut tillhör även han de osäkra korten, men med god potential. Ekvalls träningskompis Björn Martinsson, Vänersborgs AIK, siktar på att kapa en halvtimme på fjolårets 7:58:52, som då innebar en femteplats.

Lyssna på Ultraaktuellts uppsnack inför SM Följ SM-VSM 100 km

LIVERESULTAT

LIVE STREAM FRIIDROTTSKANALEN