Björn och Kristina springer genom Indien

Björn Svensson råkade ut för en olycka. Kristina Paltén tröttnade på ingenjörsjobbet. Nu ska de springa genom Indien – för att samla in pengar till en välgörenhetsorganisation. 

När Björn Svensson reste i Indien 1994 var han på en tio dagars vandring i Himalaya. Åtta dagar in på vandringen, långt bort från all civilisation, skadade Björn sin fot. Det var så illa att han inte alls kunde stödja på den. När han frågade bärarna om han kunde få rida på hästarna som bar deras packning svarade de att ”det inte ingick i dealen”. 

Men en annan bärare, Tenzing, från en grupp vandrare de hade haft sällskap med i några dagar erbjöd sig att bära Björn till en väg som var två dagar bort. Därifrån kunde han sedan få lift. 

Sagt och gjort – Tenzing kastade upp Björn på ryggen och bar honom i två dagar. Väl framme vid vägen ville Björn betala bäraren, men han vägrade att ta emot några pengar.

– Han sa bara att det är så man gör här. Jag försökte övertyga honom om att ta emot pengarna men det var omöjligt, berättar Björn.

Efteråt kände han en väldigt stark önskan att ge tillbaka på något sätt. När Björn återvände till Sverige bestämde han sig för att skaffa ett fadderbarn i Indien, för att på så sätt kunna ge tillbaka till någon som verkligen behöver hjälp.

Hälsade på i Indien

Björn blev fadder till Asha 1996. I samma veva fick han två egna barn med sin dåvarande fru. Några år senare åkte Björn med sin familj för att hälsa på Asha i byn Khunti i Indien, och bodde där på ett kloster under en vecka tillsammans med 15 nunnor. 

Björn ville göra något som kunde göra skillnad på riktigt för familjen. Ashas pappa jobbade som cykelrikshaförare – men över hälften av hans lön gick till cykelhyran. Trots att han jobbade väldigt mycket blev det aldrig några pengar över. 

Björn köpte därför en riksha till pappan, så att han skulle kunna starta en egen verksamhet. Det innebar att pappan kunde börja spara blygsamma summor i stället för att betala hyra för rikshan. 

– På klostret sa de att detta är precis rätt, hjälp till självhjälp, berättar Björn.

Björn åkte tillbaka till Indien många gånger. Via klostret kunde han hjälpa till att bygga upp skolan och sjukhuset. Han började hålla föreläsningar om sin historia och alla pengar gick oavkortat till verksamheten i Indien.

Drömmer om äventyr

När Kristina Paltén var 31 år lockade en kompis med henne att springa Tjejmilen. Då jobbade Kristina som ingenjör – och hade aldrig sprungit. Sedan blev det halvmaraton och maraton och ännu längre. Hon sprang många ultralopp under några år, och sprang sedan från Turkiet till Sverige. 

När hon satte världsrekord i 12-timmarslöpning på löpband 2013 kom tanken på att göra ett världsrekordförsök på 48-timmarslöpning på löpband. I november 2014 var världsrekordet hennes: 322, 93 kilometer. 

När hon sedan blev medveten om att hennes löpning betydde något för andra människor, att de blivit inspirerade och berörda av hennes världsrekord, började en tanke gro i henne. 

– Ja, att jag kanske inte vill vara ingenjör hela mitt liv, jag kanske vill bli äventyrare.

Men hur skulle hon kunna bli äventyrare när hon var så rädd och hade så många fördomar? Till slut landade hon i att hon skulle springa genom Iran. Alla tidigare äventyr hade handlat om att hon ville utvecklas som människa. Denna gång ville hon förändra världen med tillit.

– Jag hade så enormt många fördomar. Att jag skulle bli våldtagen, misshandlad, rånad, satt i fängelse och massa annat. Jag var rädd för allt.

Men hennes fördomar kom totalt på skam. I stället möttes Kristina av en fantastisk gästfrihet och vänlighet av alla hon träffade i Iran. Hon hade tänkt bo i tält men blev i stället inbjuden till familjer längs hela vägen. Hon fick ofta middag, sova i det finaste sovrummet och sedan frukt och dryck att ha med längs resan.

Så möttes Björn och Kristina

Björn och Kristina träffades 2009. Det var mitt i natten på ett ultralopp i Skåne, GAX 100 miles. Björn skulle springa 16 mil men efter 12 mil bestämde han sig för att det fick vara nog. Han var på väg att ringa tävlingsledningen för att meddela att han skulle bryta när Kristina kom springande.

– Hon sa att jag skulle testa en bit till för att se om det gick, och att jag ju kunde bryta senare om det inte fungerade, berättar Björn.

Björn fick tillbaka styrkan genom den värme och kärlek Kristina spred. Han sprang i mål. Efteråt letade han upp Kristinas mailadress och skickade ett tack till henne. De blev brevkompisar och upptäckte att de tänkte likadant och hade samma värderingar.

– Kristina supportade mig sedan på ett ännu längre lopp, Transscania 246 km. Efter det har jag räknat henne som en av mina närmsta vänner, säger Björn.

Nu blir det äventyr i Indien

Björns erfarenheter av Indien och Kristinas av äventyrslöpning blev en perfekt upptakt till deras äventyr. Den 30 augusti började det i Leh i nordvästra Indien, som är platsen där Björn skadade sig. Därifrån ska de springa till Khunti i nordöstra delen av landet, byn där fadderbarnet Asha bor – en resa på ungefär 260 mil. Asha är för övrigt inte ett barn längre utan en ung kvinna på 40 år.

– Vi vill ha ett äventyr, det är främsta anledningen till att vi gör detta. Men vi vill också samla in så mycket pengar det bara går till projektet ASHA, Association for Social and Human Awareness, säger Kristina.

ASHA är en välgörenhetsorganisation som är verksam i delstaten Jharkand i nordöstra Indien där byn Khunti ligger. De jobbar med sociala frågor genom att skapa medvetenhet, bedriva aktivism och värna om rättigheter för kvinnor, barn och socialt utsatta grupper – framför allt bland ursprungsbefolkningen.

Organisationen kombinerar utbildning, idrott och utveckling av livskunskaper för att skapa värdefulla möjligheter för barn och hjälpa dem att bygga en bättre framtid. De stödjer flera fotbollslag med både flickor och pojkar i Jharkhand. Planen är att bygga ett fotbollscenter där 150 barn som kommer från fattigdom ska få möjlighet att bo, äta, studera och träna tillsammans.

Så har de förberett sig

Då Björn och Kristina bor långt ifrån varandra så har det varit svårt att träna tillsammans, men de har försökt att ses då och då. Då har de sprungit långa rundor med barnvagnen Baby Blue som också är deras följeslagare i Indien – samma vagn som Kristina sprang med i Iran. 

Kristina har erfarenhet av sådana här projekt, både ensam och med vänner, men för Björn är mycket nytt. De är väldigt olika som löpare och båda skrattar när vi pratar om risken att de blir osams.

– Självklart kommer vi bli osams. När man sprungit fem mil, får slå upp tältet i ett träsk, det regnar och stormköket går sönder – då är det ganska lätt att bli ovänner. Då är det bättre att bara gå och lägga sig och inte försöka lösa något. Om man får sova och kanske äta lite så kommer saker se annorlunda ut, säger Kristina.

Målet är att båda ska kunna springa hela vägen tillsammans och ha en fantastisk resa. Men det finns förstås en risk att den ena går sönder och inte kan fortsätta. 

– Då får vi väl sätta den i en taxi som åker bredvid. Barnvagnen kanske inte heller håller hela vägen, så då får vi skicka packningen i taxi. Allt är möjligt, säger Björn.

Vill du själv ordna ett stort äventyr? 

Är du sugen på att springa på äventyr så har Björn och Kristina några tips som kan hjälpa på vägen.

• Spring 10–12 mil per vecka (eller mer om du tål det). Gör benen hårda. Spring gärna två pass per dag ibland. Träna i sådan terräng du kommer springa och springa långsammare än du brukar göra genom att springa ihop med någon som är långsammare. 
• Om ditt äventyr går på en varm plats – träna gärna den varmaste tidpunkten på dagen.
• Ät allt!  Det är inte läge att vara kinkig med mat under äventyret. 
• Tänk att det är en unik tid i ditt liv. Håll fokus på vad du vill uppleva och åstadkomma med äventyret.
• Förbered lösningar för saker som kan hända, det ger mer marginal att hantera oförutsedda situationer. Förvänta dig helt enkelt det oväntade. Vad som helst kan hända och med ett bra mindset fixar du det mesta.
• Involvera andra människor. Då får du fler idéer, tankar och kontakter. 
• Bygg upp ett kontaktnät på ditt resmål och gärna längs den tänkta löpvägen. Då har du möjlighet att få hjälp om det behövs.

  Vill du bidra? Kika in på www.runforasha.com

---