Hon krossade könsbarriären inom maratonlöpningen

Kathrine Switzer trotsade skrämselpropagandan om att livmodern kunde trilla ut på kvinnliga långdistanslöpare. Hon fullföljde Boston Marathon 1967 som första kvinna – trots att funktionärerna gjorde allt i sin makt för att få bort henne från loppet.

Kathrine Switzer möter mig i lobbyn på Warwick Hotel på 54:e gatan i New York, iförd kort kjol – de välformade benen avslöjar år av löpning – och med ett stort leende. Hon är känd över hela världen som kvinnan som bjöd in sig själv till ”mansklubben” Boston Marathon 1967 – i ett lopp där kvinnor inte tilläts delta förrän 1972. Hon gjorde det genom att anmäla sig under sina initialer K.V. Switzer.

Men Kathrine Switzer är också känd som programledare och har vunnit en Emmy för sin sportrapportering. Dessutom är hon grundare av åtskilliga kvinnolopp i USA och Europa, däribland New York Mini – milloppet i Central Park som klassas som världens första ”tjejlopp”. 

Stöttad av pappan

Switzers kärlek till löpningen började med några varv runt huset när hon var tolv år. Då, på 1950-talet var det näst intill otänkbart att tjejer skulle löpträna, men tack vare en nytänkande pappa sporrades Kathrine att springa. Ett varv blev till två och efter en sommar var hon en så bra löpare att både brevbärare och grannar förundrades. 

– För mig var löpningen magisk, jag hade aldrig tidigare upplevt något som fick mig att må så bra. Jag tycker fortfarande att det är magiskt, säger Kathrine entusiastiskt. 

Inget skollag för kvinnor

När Kathrine Switzer började plugga på Syracuse University bad hon att få springa med killarna i skolans friidrottslag – något lag för kvinnor fanns nämligen inte. Laget lät sig övertalas och en av tränarna, Arnie, såg henne som ett experiment.

Arnie och Switzer började springa på landsvägarna efter lektionstid – och sprang allt annat än obemärkta förbi. Många blev provocerade bara av att se en kvinna springa. En dag försökte en bilist till och med köra på Kathrine och Arnie med sin bil.

– Vi råkade ut för mycket. Folk slängde saker på oss och skrek efter oss båda. Många trodde att Arnie höll på att förstöra mig – göra mig till man. Det värsta var förstås kvinnan som blev så provocerad att hon försökte köra över mig.

Boston Marathon var målet

Legendariska Boston Marathon, världens äldsta årliga maratonlopp, var hela tiden målet med träningen. Men trots att Kathrine visat att hon behärskade längre distanser än de flesta killarna i friidrottslaget, var även tränaren rädd för vad som skulle hända rent fysiskt om hon sprang ett maraton. 

Efter ett hetsigt bråk lyckades Kathrine övertala Arnie att de skulle springa 42 kilometer tillsammans. De mätte ut sträckan med en bil och sprang sedan. När de klarat maratondistansen trodde Arnie att de mätt fel, så de sprang en mil till.

Kathrine förvandlades aldrig till man. Däremot kollapsade Arnie.

– Innan han svimmade sa han att ”kvinnor har hemliga krafter”, och efter den rundan kunde han inte hålla tyst. Det var som att han hade sett ljuset. 

Arrangörerna försökte stoppa henne

Så kom då dagen 1967 då Kathrine Switzer anmälde sig till prestigemaratonloppet i Boston under namnet K.V. Switzer. Maskerad i en bylsig träningsoverall tog hon sig till starten med Arnie och sin dåvarande pojkvän i släptåg.

Redan tre kilometer in i loppet upptäcktes Kathrine av funktionären Jock Semple som försökte knuffa henne av banan. Semple var rasande, drog i hennes tröja och skrek: ”Get the fuck out of my race!” 

Med hjälp från sin pojkvän och Arnie lyckades Kathrine ta sig förbi funktionären. Plötsligt insåg hon att hon sprang loppet även för andra kvinnor – och inte bara för att bevisa för sig själv och universitetets friidrottslag att hon behärskade distansen.

– Där och då bestämde jag mig för att bli feminist, tillägger Kathrine.

Världsberömd knuff

Den numera världsberömda knuffen fångades på bild av pressfotograferna som bevakade loppet. Kathrine Switzer tog sig i mål, men diskvalificerades för att hon var kvinna.

Dagen efter publicerades bilden i tidningar över hela världen. Det som snabbt döptes till ”The Boston Incident” blev starten på debatten om kvinnors rätt till löpning

Kvinnorna och de svenska motionsloppen
Stockholm Marathon startade 1979, och samlade i premiärloppet 2 000 löpare, varav 69 var kvinnor (drygt 3 procent). De senaste åren har andelen kvinnor vuxit starkt. Av de 23 000 anmälda löparna 2024 var 28 procent kvinnor – och i åldersgruppen 18–30 år var andelen anmälda kvinnor 35 procent.
Lidingöloppet startade 1965, men det blev inte möjligt att officiellt delta som kvinna förrän 1983. Sven Gärderud, en av tävlingens grundare, berättar att Svenska Friidrottsförbundet inte tillät mixade tävlingar.
– Men det brydde jag mig inte om och visst hade vi flickor i startfältet. När vi kom upp i 5 000–6 000 startande började vi betala en krona per deltagare till friidrottsförbundet, och då ändrade de sig och tillät kvinnor att vara med, berättar han. 
Vasaloppet startade 1922, då med 119 män på startlinjen. Den första kvinnan att delta var Margit Nordin, som 1923 – för 100 år sedan alltså – fullföljde loppet på 10.09.42. Året efter förbjöds kvinnor att delta i loppet, eftersom det ansågs vara ”för jobbigt” för kvinnor att åka. Förbudet upphörde först 1981, sedan en kvinnlig Vasaloppsåkare utklädd till man blivit intervjuad i TV. 

---