Så stor skillnad gör superskorna

Det slås många rekord i löpning nuförtiden. En av anledningarna är de så kallade superskorna. Men vad är det som gör att man springer snabbare? Och hur mycket kan de snabbare tiderna förklaras genom skorna?

Under 2017 blev Nike Vaporfly 4% tillgänglig för allmänheten. Det var den första modellen av det som i vardagsspråk brukar kallas för “superskor”. Mer formellt använder man namnet “Advanced Footwar Technology”, förkortat AFT.

Numera har alla stora löparskomärken sina varianter av superskor. De första var för väglöpning, men sedan 2020, med prototyper året innan, finns det även modeller för löpning på bana (där det finns andra regler för exempelvis sulans tjocklek).

Vad gör superskorna snabbare?

Det som gör superskorna snabbare är framför allt en tjock mellansula i fjädrande skummaterial, i vilken en styv kolfiberplatta är inbäddad. Tillsammans med lättare vikt återför skorna mer energi tillbaka till löparen, vilket gör att denne kan springa snabbare med mindre ansträngning, inte minst för vaderna. Genom bättre löpekonomi behöver löparen inte använda lika mycket syre vid samma löphastighet och kan därmed springa snabbare eller längre vid samma ansträngning.

Dessutom gör den ökade stötdämpningen att musklerna inte blir lika trötta, eftersom skorna absorberar mer av stöten vid varje landning. Det är en fördel även vid träning, då man kan klara av en större löpmängd med snabbare återhämtning.

Så mycket påverkas tiderna

Löpekonomin förbättras alltså. Men hur mycket påverkas egentligen tiderna?

De stora skomärkena bedriver hela tiden egen forskning, för internt bruk, för att ligga i framkant. Och då skorna är nya och det hela tiden kommer nya modeller ger den offentliga forskningen inte helt eniga resultat. 

Det som gav den första superskon namnet Nike Vaporfly 4% var Nikes labbforskning som visade att löpekonomin förbättras med 4 procent. Omsatt i tid innebär det cirka 2 procent snabbare löptempo. 

Om man exempelvis utgår från Kjell-Erik Ståhls maratontid när han var en sekund från VM-brons 1983, 2:10:38, skulle tiden med 2 procent snabbare tempo bli 2:08:01. Suldan Hassans svenska rekord från hans maratondebut i Sevilla i februari 2024 är 2:07:36.

En annan jämförelse är damernas världsrekord på maraton. Paula Radcliffe vann London Marathon 2003 på 2:15:25. Före 2017 var ingen annan inom tre minuter från den tiden. En tid som är 2 procent snabbare än Radcliffes skulle innebära 2:12:43. I Berlin i september förra året sprang Tigst Assefa på 2:11:53.

Men detta är förstås bara matematik. Alla gynnas inte lika mycket av att springa med superskor. Som Camille Herron till exempel. Hon har världsrekord på distanser från 100 miles och 12-timmars till 6-dagars och menar själv att hennes unika löpstil gör att hon inte kan dra nytta av superskornas fördel. Hon springer fortfarande med skor utan kolfiberplatta. Och slår fortfarande världsrekord.

Större fördel för kvinnor?

Ändå visar forskning att den positiva effekten av superskor är större just för kvinnor.

Ett sätt att räkna på hur mycket tiderna har förbättrats sedan superskornas inträde är att göra en statistisk jämförelse av topp 100 damer och herrar varje år. För distanser från 5 000 meter upp till maraton visar en studie på tidsförbättringar på 0,7–1,4 procent för män och 2,2–3,5 procent för kvinnor. 

Om det faktiskt är så att kvinnor generellt tjänar mer tid med superskorna är ännu inte vederlagt. Mer forskning behövs på det området. Skillnader i kroppsmassa, löphastighet och biomekanik är några möjliga förklaringar till varför kvinnor eventuellt tjänar mer på att använda superskor.

Om vi återigen jämför Tigst Assefas 2:11:53 från 2023 med Paula Radcliffes 2:15:25 är skillnaden 2,7 procent – alltså inom det spann som kvinnors prestation förbättras av superskorna, enligt ovan nämnda studier. Skulle de ha sprungit i samma lopp, med samma skor, skulle de säkert ha kämpat om segern in i det sista.

Mer än bara skorna på halvmaraton och maraton

En förbättring av Kjell-Erik Ståhls maratontid med 0,7–1,4 procent skulle innebära en tid någonstans mellan 2:08:48 till 2:09:43. Även Samuel Tsegay och Ebba Tulu Chala har sprungit i det spektrat. Suldan Hassans svenska rekord står med dessa siffror däremot ännu tydligare ut som en odiskutabel förbättring.

När det kommer till framlidne världsrekordhållaren på herrsidan, Kelvin Kiptum, sprang han i Chicago i höstas på 2:00:35. Världsrekordet innan superskornas inträde var Dennis Kimettos 2:02:57 från Berlin 2014. Det är en skillnad på ganska precis 2 procent. Om siffrorna för män i ovan hänvisade studie stämmer skulle skorna alltså inte ensamt kunna förklara den förbättringen.

På halvmaraton hade Mikael Ekvall det svenska rekordet fram till 2019, med tiden 1:02:29. Andreas Almgrens tid på 59:23 från februari i år är nästan 5 procent snabbare. Napoleon Salomons 1:01:17 från 2019 är 1,8 procent snabbare än Ekvalls tid och de är därmed mer jämbördiga med skoeffekten inräknad.

Även på 10 000 meter är Almgrens 26:52.87 nästan 4 procent snabbare än Jonny Danielssons gamla svenska rekord. Almgreneffekten är alltså större än skorna på hans fötter.

Större fördel på längre distanser?

Om vi går upp på ultradistanser är det statistiska underlaget sämre, då färre springer 100 km eller 24-timmars ofta eller med optimala förutsättningar. I teorin är det också andra faktorer som är mer begränsande för resultatet på ultradistanser än dem där superskornas fördel ska kunna nyttjas fullt ut. Likväl visar statistiska jämförelser av resultaten att en signifikant förbättring har skett sedan superskornas inträde.

Det är stor skillnad om det är ett VM-år eller inte, men en liknande jämförelse med topp 20 i världen varje år visar på 2,6–2,7 procent förbättring på 100 km för män och 4,1–5,2 procent för kvinnor efter superskornas intåg från 2017 och framåt. 

Jonas Buud blev världsmästare 2015, på 6:22:44 och i samma VM tog Kajsa Berg silver på 7:20:48. Ponera en förbättring med 2,5% respektive 4%, då får vi tider på runt 6:13 på herrsidan och 7:03 på damsidan. Det hade varit just bakom tiden för VM-guld på herrsidan 2022 och gett europarekord och VM-guld på damsidan. 

Räknar vi omvänt skulle i så fall Olle Meijers nysatta svenska rekord på 6:20:51 motsvarar runt 6:30 utan superskor. Nikita Steiners SM-guldtid 7:35:39 skulle gett plats 14 på VM 2022. Med 4 procent långsammare tid, strax under 7:54, skulle det blivit samma placering på VM 2015.

Ännu längre – ännu bättre?

Är fördelen av superskor ännu större för längre distanser? Bristfällig data gör att den frågan inte går att svara på ännu. Möjligen gynnas ultralöpare mer av den dämpande effekten som ökar muskeluthålligheten, eller kanske genom ett mer skonsamt löpsteg. Eller så har kanske tränings- och återhämtningseffektenstörre betydelse. Befintlig data visar i alla fall att det även på ultra generellt verkar vara en större fördel för kvinnor att springa i superskor.

För 24-timmarslöpning sticker EM-året 2022 och VM-året 2023 ut på ett sätt som inte bara kan förklaras med allmän utveckling. Det är liknande siffror för män, men en något lägre förbättring för kvinnor.

Leker vi med jämförelser skiljer det över 5 procent mellan Aleksandr Sorokins världsrekord på 319,614 km från EM 2022 jämfört med Yiannis Kouros “omöjliga” 303,506 km från 1997. Återigen – en skillnad som inte bara kan förklaras med superskornas effekt.

Mellan Tobbe Gyllebrings svenska rekord 2023 och Johan Steenes VM-bronsresultat 2017 skiljer det ungefär två procent.

På VM i Taiwan 2023 sprang Miho Nakata 247 meter längre på VM 2023 än vad Camille Herron gjorde 2019. Alltså samma Herron som aldrig springer i superskor. Intressant är också Maria Janssons 250,647 km från EM-guldet 2016, som ingen annan svenska ännu varit i närheten av. Det hade räckt med en förbättring med 1,5 procent för att det skulle räcka till VM-silver i Taiwan.

Nya skoregler på gång

Nog med sifferexercis. Elitidrott handlar om att optimera alla variabler inom det som är tillåtet för att prestera så bra som möjligt. Då springer man förstås också med skor som kan göra resultatet bättre. Att jämföra resultat med eller utan superskor blir därför bara av akademiskt intresse.

Likväl är superskorna ett kontroversiellt ämne, där tillverkarna hittar kryphål i regelverket för att ta fram skor som ger största möjliga fördel. För att förutsättningarna ändå ska bli så rättvisa som möjligt är därför nya skoregler på gång. I stället för regler om sulans tjocklek diskuteras nu om man kan sätta en gräns för hur mycket energiåterföring skorna får ge.

Exakt hur mycket fördel olika typer av skor ger, vad fördelarna beror på och hur mycket olika löpare kan dra nytta av dessa är ett ämne som vi aldrig kommer kunna omsätta i exakta siffror. Löpning som idrott utvecklas på flera sätt, konkurrensen blir hårdare och det krävs mer för att vara i topp. Och skorna är definitivt en viktig faktor i denna utveckling.

---