Vilken ULTRA-SM helg det blev i Växjö. Förhandsfavoriterna levererade verkligen – bland annat i form av ett nytt svenskt 24-timmarsrekord av Elov Olsson. Kampen om medaljerna blev också riktigt tight på några distanser.
Elov Olsson Ockelbo SK
Ockelbos Elov Olsson, som vi skrev om inför loppet, inte bara vann 24-timmarsloppet på herrsidan utan pulveriserade det tidigare rekordet. Med 284 kilometer och 699 meter på 24 timmar tog han tidigare rekordet med drygt 12 kilometer. Det innebär att Elov höll 5:03 per kilometer i snittfart – under ett helt dygn! Bryter man ned det så innebär det 28 x 10 kilometer på 50,5 minuter per mil utan vila, eller 6,7 maratonlopp på ett dygn. En mycket imponerande löpning av Elov med andra ord, där hela sträckan avverkades på ett cirka 820 meter långt varv vid sjön Trummen i Växjö.
Bakom Elov satte 2:an Mikael Gottberg nytt personligt rekord och tog sig över den stipulerade VM-gränsen (260 km) med sina 260,638 km. Bronset gick till tidigare rekordhållaren Torbjörn Gyllenbring på 257,854 km.
Kvinnliga 24-timmars
Therese Fredriksson, Borås LK, SM-guld 24h
På damsidan blev det en kamp ända in i det sista. Till slut skilde det bara 389 meter mellan guld och silver – där segrande kvinna blev rutinerade Therese Fredriksson. Hon sprang riktigt starka 241,658 km – strax före Hanna Bergwall som alltså hann 241,269 km.
Hanna Bergwall var bara 389 meter från guldet efter 24 timmars löpning.
Bronset på damsidan gick till Madeleine Wennberg som sprang drygt 237 km. Även 4:an i damklassen, Linda Wiese, tog sig förbi den stipulerade VMgränsen på 230 km med 235,821 km.
100 km SM höll hög klass
Anton Gustafsson, Hälle IF
Det var inte bara 24-timmars som avgjordes i helgen, utan även SM på 100 kilometer där löparna sprang distansen på ett 3,2 kilometer långt varv. Även här blev det flera riktigt bra resultat.
På herrsidan vann Anton Gustafsson med tiden 6:28:04. Det innebär att Anton höll ett snitt på precis under 3:53 min/km i 100 km. Bakom Anton gick medaljerna till Christian Malmström på silverplats med 6:51:17 och Alfons Enell på bronsplats med 6:55:01.
Hanna Aho, Navåsens FK och Madeleine Lundell, Vänersborgs AIK, slogs om SM-segern på 100 kilometer.
På damsidan levererade tre kvinnor tider klart under åtta timmar. Hanna Aho tog hem guldet med oerhört starka 7:31:51 (ca 4:30 min/km i snitt). Madeleine Lundell tog hem silvret på 7:41:24 och bronset gick till rekordinnehavaren på 100 km, 46-åriga Kajsa Berg som hade 7:46.
Helgen 26-27 april avgörs VXO Ultrafest i Växjö – med både SM på 100 km och SM i 24-timmarslöpning. Startfälten ser oerhört starka ut och många löpare jagar inte bara medaljer, utan också platser till VM på 24 timmars löpning senare i år. En som siktar riktigt långt i 24-timmarsloppet är Elov Olsson.
I 24-timmarsklassen, som startar kl 11.00 på lördagen, har Elov Olsson sikte på svenskt rekord (strax över 272 km) och VM-kval (260 km). Kanske kan det bli ännu längre om Elov har sin dag. På 24-timmarslöpning kan mycket hända och bakom Elov finns rutinerade Tobbe Gyllebring som är regerande mästare och nuvarande rekordhållare.
Kanske kan Tobbe utmana Elov, och en annan som säkert kommer springa om medaljerna är Erik Olofsson. Erik har haft det svenska rekordet tidigare på 24-timmars och visade nyligen mycket bra fartform med att gå under 2.30 på maraton i Hannover.
På damsidan får nog Therese Fredriksson ses som favorit då hon vunnit dom två senaste SM gulden, men utmanas av namn som Louise Kjellson, Linda Wiese, Hanna Bergwall och Sara Holmström Ottinge. Det är ett riktigt starkt och brett damfält där många har potential att nå den indikativa VM kvalgränsen på 230 km.
24-timmarsloppet avgörs på en slinga som är ca 820 meter – så det kommer bli många varv för den som på söndag kl 11.00 kan titulera sig svensk 24-timmarsmästare.
SM på 100 km
Utöver 24-timmarsloppet avgörs även SM på 100 km på en en 3,2 km-varvbana runt sjön Trummen. Starten går lördag kl 8 på lördags morgon (26/4).
Flera starka namn sticker ut i guldkampen på damsidan. Hanna Aho var 2:a ifjol på starka 7:42:30, jagar sitt första guld. Madeleine Lundell vann SM-guld 2023 och tog hem bronset förra året, kanske kan det bli ännu bättre nu? Sen finns det två verkliga toppveteraner i fältet med gedigna meriter, dels Kajsa Berg som både tagit EM-guld och har det svenskt rekord på 7:20:48 från 2015, dels Frida Södermark som nog är den av topplöparna som har startat i flest SM på 100 km och som har varit topp 10 på VM. Fridas personbästa är 7:51:22 och är hon åter i den formen kan det räcka långt.
På herrsidan får nog 2023 års 100 km mästare Anton Gustafsson tillskrivas favoritskapet. Personbästat från SM loppet 2023 är på starka 6:30:57. Anton utmanas kanske främst av Christian Malmström som gör en spännande 100 km start. Bland övriga kanske det är dags att Emir Halalkic får till ett riktigt bra lopp?
SM-helgen VXO Ultrafest levde återigen upp till sitt namn. Olle Meijer slog Jonas Buuds klassiska svenska rekord på 100 km. Tre kvinnor tog sig under den indikativa VM-kvalgränsen. De regerande 24-timmarsmästarna försvarade sina guld. Och Bo Pelander blev först i världen över 80 år att springa länge än 100 miles på 24 timmar.
Det var tredje året som det var ultrafest i Växjö. Och liksom 2022 var det återigen SM på både 100 km och 24-timmars, samt för första gången även de långa gångdistanserna.
Svenskt rekord för herrar på 100 km
100 km är lite av flaggskeppet bland ultralöpningsdisciplinerna. Det är den enda distans som det internationella friidrottsförbundet, World Athletics, officiellt sanktionerar. Svenska Friidrottsförbundet noterar svenska rekord på 100 km sedan 2010 och sedan 2012 har distansen SM-status.
Väderförhållandena i Växjö var idealiska för snabba tider, med 6-12 grader och vindstilla på den 3,235 km långa banan runt sjön Trummen.
Den stora snackisen inför tävlingen var inte om någon skulle slå Jonas Buuds svenska rekord, utan om vem som skulle göra det. Svaret blev Olle Meijer. Men det var på damsidan den stora toppbredden imponerade mest, med fem kvinnor under 8:10, en tid som i samtliga tidigare mästerskap hade gett minst bronsmedalj.
Herrtäten bestod i tre mil av fem löpare: Mikael Ekvall, Anton Gustafsson och Olle Meijer, samt Andrzej Piotrowski från Polen och Robbie Britton från Storbritannien. Därefter blev det en svensk trio i ytterligare tre mil, då Gustafsson stannade för att byta skor.
Strax därefter signalerade även Ekvall att han skulle släppa. Det gav en energikick till Meijer som gjorde tävlingens snabbaste varv, i ett tempo av 3:39 minuter per kilometer.
Gustafsson klev av efter 74 km, medan Ekvall, som tidigt i loppet känt smärta i låren, kämpade sig igenom ytterligare en mil. De sista 35 kilometerna var istället en kamp mellan Meijer och klockan, som slutade efter 6 timmar 20 minuter och 51 sekunder. Då sprang Olle Meijer från Karlskrona, som numera tävlar för Hälle IF, med flaggan i hand som ny svensk rekordhållare.
Det rekord han slog sattes av Jonas Buud när han efter fyra VM-silver blev världsmästare 2015 på 6:22:44.
Meijers tid är världsårsbästa och en tid som sätter 26-åringen i respekt inför VM i Indien i december. Detta var Meijers blott tredje ultralopp – och hans första på 100 km – med en tredjeplats och en seger i Ultravasan som de två tidigare.
48-årige örebroaren Erik Anfält låg länge på tempo för den indikativa VM-kvalgränsen 6:45 och sprang i mål som silvermedaljör, fyra totalt i tävlingen, på nya personbästat 6:56:42, vilket också är svenskt M45-rekord. Två år äldre Fritjof Fagerlund tog bronset på det nya svenska M50-rekordet 7:26:51. Svenska rekord av alla tre herrmedaljörer alltså.
VM-kval och toppbredd i damklassen
I damtävlingen tog Nikita Steiner från Hässelby SK kommandot från start. SM-vinnaren för två år sedan hade ett långt skadeuppehåll efter VM hösten 2022. I sin första ultratävling sedan dess höll hon ihop loppet väl hela vägen. Sluttiden 7:35:39 är det bara svenske rekordhållaren och trefaldige europamästarinnan Kajsa Berg som har överträffat.
Nikita Steiner, Hässelby SK, svensk mästarinna 100km på starka 7:35:39
Även där bakom imponerade övriga medaljörer stort. Hanna Aho, Navåsens FK, kom direkt från världscupsäsongen i skidalpinism och gjorde sin första ultratävling på väg. 7:42:40 för in henne som femma i Sverige genom tiderna. På placeringen efter hittar vi bronsmedaljören Madeleine Lundel, Vänersborgs AIK, med tiden 7:47:26.
Alla medalljörerna tog sig med marginal under den indikativa VM-kvalgränsen på 7:51. Lundell, som födde barn i februari, slog med 12,5 minuter den tid som förra året gav henne SM-guld.
Efter att ha avslutat med sitt allra snabbaste varv passerade Matilda Gend den femfaldige SM-vinnaren Frida Södermark efter den sista förvarningen. 8:09:16 är personbästa med 13 minuter för Gend. Och 46-årige Södermark gjorde med 8:09:49 sin snabbaste tid sedan 2017.
Där bakom ska även nämnas Eleonora Olsmats, som blev SM-sexa i sin första slutförda ultratävling på 8:49:20. Och Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti, blev den yngsta deltagaren någonsin i en ultra-SM-tävling. Han kom i mål på 11:26.
Det blev faktiskt ytterligare två svenska åldersrekord på 100 km, men då som mellantider i 24-timmarstävlingen. 20-årige Alfons Enell öppnade i ett rasande tempo och hade 82,9 km efter 6 timmar (åtta i världen genom tiderna) och 7:42:04 som mellantid vid 100 km. 60 år äldre Bo Pelander passerade 100 km efter 14:12:45, som trots att han fortsatte i tio timmar till ger en topp 10-placering i världen genom tiderna.
Dramatik i herrarnas 24-timmarstävling
24-timmarstävlingen blev annars en dramatisk tävling. Utöver Enell inledde Christian Malmström, Team Blekinge, i ett tempo som länge pekade på en distans mycket långt över det svenska rekord som Tobbe Gyllebring satte på SM förra året, 272,086 km. Malmströms 12-timmarspassering, 151,089 km är den längsta svenska 12-timmarsnoteringen i en officiellt kontrollmätt tävling.
Men framåt 20 timmar hade muskelsmärtorna visat tecken på rhabdomyolys. Efter tre gåvarv gick det inte längre att fortsätta och Christian Malmström slutade på 232,462 km. Det skulle ändå räcka till ett silver.
Torbjörn Gyllebring försvarade sitt SM guld på 24 timmars löpning
Med 1 timme och 50 minuter kvar av tävlingen passerades Malmström av fjolårsvinnaren och svenske rekordhållaren Torbjörn “Tobbe” Gyllebring, Umara SC. Även om det var “en tuff dag på jobbet” gav 243,142 km honom ett andra raka SM-guld. Det är förvisso nästan tre mil kortare än fjolårets svenska rekord, men bara en enda gång har någon sprungit längre på ett SM, innan det första SM i Växjö 2022.
Tredjeplatsen togs av Mikael Gottberg, IF Kville, som därmed tog sin första SM-medalj. Även han hade problem med muskelsmärtor under de sista timmarna, men höll alltså undan och slutade på 221,793 km.
Revansch för Fredriksson i stark damtävling
Therese Fredriksson, Borås LK, SM-guld och mästerskapsrekord på 24 timmars löpning med strax över 233 km
Resultatmässigt var det Therese Fredriksson, Borås LK, som stod för den allra starkaste insatsen. På sitt allra sista varv passerade hon Christian Malmström och blev med 233,400 km totaltvåa i hela tävlingen.
Det är bara europamästarinnan och tidigare europarekordhållaren Maria Jansson, samt med 746 meters marginal även Yudith Hernandez Melgar (numera Hällstorp) som har sprungit längre i Sverige. Fredrikssons lopp var det längsta av en svensk kvinna sedan 2017 och placerar henne som tvåa i världen hittills i år.
Då ska man ha med sig bakgrunden att hon i sitt livs form fick avbryta VM i december med muskelbristning och 24-timmarstävlingen i finländska Espoo i februari slutade med rhabdomyolys och sjukhusbesök. Revanschen innebar ett andra raka SM-guld.
Silvret gick till Sandra Lundqvist, Hälle IF, som vid snart 47 års ålder gjorde comeback i den disciplin som hon tidigare har tävlat i vid tre VM. Vid hennes senaste VM, för sju år sedan, slog hon personbästat 226,22 km. Årets silverlopp var hennes tredje längsta i karriären, 218,92 km. Det hade gett en fjärdeplats i herrtävlingen.
SM-bronset gick till Jessica Ström, Umara SC, på 211,533 km.
Världsrekord för Pelander
Bo Pelander – Enhörna IF – nytt världsrekord i M80 med 161,869 km på 24 timmars löpning
Och sist men inte minst, festhelgen avslutades med ett världsrekord. Med bara tio minuter kvar av dygnet blev Bo Pelander, Enhörna IF, den förste över 80 år i världen att klara av 100 miles, 160,9 km, på ett dygn. Efter high fives med publiken hann Pelander med ytterligare ett varv och slutade på den nya världsrekorddistansen 161,869 km. Världsrekord alltså.
SM-gulden i gång (35 km för män, 20 km för kvinnor) togs av syskonen Monica och Christer Svensson.
Två år i rad har det blivit svenskt rekord under SM-tävlingarna under VXO Ultrafest. 2024 är Växjö åter platsen för SM på både 100 km och 24-timmarslöpning – och dessutom långa gång-SM. Och när temperaturen börjar stiga på flera sätt är oddsen låga för att fler rekord faller till helgen 27-28 april.
2024 års SM-tävlingar på 100 km och 24-timmars i har lockat riktigt starka startfält, kryddade med några internationella stjärnor som likt de svenska siktar på nationella rekord och VM-kval. Med omkring 120 löpare (och 7 gångare) i högklassiga startfält blir det ultrafest intill sjön Trummen i Växjö till helgen.
100 km – med jakt på svenskt rekord och VM-platser
Först ut är 100 km, som startar på lördag kl. 08.00. Medan damklassen är en väldigt öppen historia, med 7-8 löpare med klockor ställda på VM-kvaltid, handlar herrklassen på förhand mest om vem det blir som slår Jonas Buuds svenska rekord.
2015 var det svenska superultraåret, med fantastiska resultat i VM på både 100 km och 24-timmars. Jonas Buud blev världsmästare på gällande svenska rekordet 6:22:44. Kajsa Berg blev VM-tvåa och europamästarinna på gällande svenska rekordet 7:20:48.
Men aldrig tidigare har oddsen varit så låga för att Buuds rekord ska falla.
Mikael Ekvall är en av Sveriges bästa genom tiderna både på långdistans på bana och på halvmaraton och maraton. När han nu har sadlat om till ultradistanser blev det svenskt rekord och världsårsbästa på 6-timmars förra året, 94,452 km.
På ett hett Bro galoppbana sprang Anton Gustafsson för ett år sedan in sitt första SM-guld, på 6:30:57, en tid som bara Buud och med några sekunders marginal även Elov Olsson i sitt lopp som VM-sjua, har överträffat.
Olle Meijer har aldrig sprungit 100 km, men vann Ultravasan övertygande i augusti, en tävling där han var trea i sin ultradebut året innan.
Medan det mesta alltså handlar om vem av dessa som slår svenskt rekord skuggar 48-årige Erik Anfält där bakom om någon faller ifrån. Den indikativa VM-kvalgränsen för herrar är 6:45.
I den starka M45-klassen gör Fredrik Sigurd – med veteran-SM-guld från 3000 meter till maraton – 100-kilometersdebut. Av intresse är även kampen om det 40 år gamla M50-rekordet, där tidigare Ultravasanvinnaren Fritjof Fagerlund är hetast kandidat, med Andreas Feurst och Kent Melin som backup-kandidater. Yngsta deltagaren är i gengäld Hampus Otterborg, som fyller 17 i augusti.
Men herrfältet kryddas också med några internationella löpare av rang. Andrzej Piotrowski blev tredje man att komma över 300 km på 24-timmars. Nu siktar han mot det 30 år gamla polska rekordet på 100 km (6:23:34). Robbie Britton har brittiskt rekord på 24-timmars och ett tidigare VM-brons. Nu försöker han kvala till det brittiska laget till VM som går i Indien i december.
Sannolikheten att Kajsa Berg blir av med sitt svenska rekord är närmast obefintlig. Men kampen om både medaljer och eventuella VM-platser (den indikativa kvalgränsen för damer är 7:51) kan bli oerhört rafflande.
Hela fyra tidigare svenska mästare står på startlinjen. Frida Södermark har fem SM-guld och har varit med i samtliga SM-tävlingar sedan hon tog guld i ultradebuten 2012. Madeleine Lundell tog överraskande guld förra året. Och även om hon födde barn i februari sprang hon 70 km i Skövde 6-timmars en månad senare. Nikita Steiner vann senast i Växjö, 2022, och gör comeback efter en skada sedan VM 2022. Och slutligen Sofia Smedman, som vann SM för tre år sedan, som kom sist in i startlistan.
Men det är fler än så som kan springa snabbt. Beatrice Taavo vann 100 km på Personliga Rekordens Tävling (PRT) senast, Matilda Gend året innan. Hanna Aho har inte sprungit 100 km på asfalt, men väl på trail. Hon tävlar dessutom på elitnivå i militär femkamp och skidalpinism.
Eleonora Olsmats, snabbaste kvinna i Supervasan (Sälen-Mora x 3, på rullskidor, cykel och löpning) är också bra att ha koll på, liksom Stina Nordström.
Även här finns det en internationell utmanare i Ida Tidemand Slorafoss, 16:e på VM i 24-timmars, som vill kvala till det norska laget till VM i Indien.
Efter att gångarna har gett sig av kl. 9 och 10 är det slutligen dags för 24-timmarslöparna kl. 11. Ett dygn senare, kl. 11 på söndag, vet vi om det för tredje året i rad blir svenskt rekord.
Liksom på 100 km är damtävlingen väldigt oviss. De tre VM-löparna, Therese Fredriksson, Jessica Parnebo och Louise Kjellson, är huvudfavoriter. Men alla tre har haft störningsmoment i uppladdningen. Det kan sluta med allt från tidig sorti till svenskt rekord. Så hög är deras potential när allting stämmer.
Och att Malin Hjalmarssons potential är hög vet vi av hennes VM-guld i adventure racing. Hur hon klarar ett dygns monotont nötande är mer oklar. Fjolårets silvermedaljör Sara Holmström Ottinge har mer erfarenhet av just det och kan mycket väl få kliva upp på pallen även i år.
Jessica Ström vann PRT senast och Linda Pilerud var tvåa i densamma året innan. Och tidigare landslagslöparen Sandra Lundqvist gör en intressant återkomst på distansen.
Det internationella motståndet består främst i brittiskan Jen Coleman, med VM-meriter redan 2010 och som var med även i de senaste EM och VM.
Och liksom på 100 km handlar herrtävlingen på 24-timmars mycket om vem som ska slå Tobbe Gyllebrings svenska rekord från SM förra året, 272,086 km.
Gyllebring själv är en av framför allt fyra huvudkandidater, som alla tror att det krävs svenskt rekord för tredje året i rad för att vinna SM-guld. Erik Olofsson var den som slog rekord för två år sedan. Efter att sjukdomar förstört alla tävlingar förra året har han isolerat sig i en stuga i 2,5 vecka inför årets tävling.
Christian Malmström ledde loppet för två år sedan i 23 timmar. I år kommer han ännu bättre förberedd. Medan Tobbe och Erik kommer gå ut relativt lugnt kommer Christian, tillsammans med den fjärde rekordkandidaten Emir Halalkic, gå ut desto tuffare. Det ger ett dramatiskt upplägg, där tävlingen mycket väl kan avgöras under “Happy Hour”, den sista timmen på söndag.
Men också här finns det andra som aspirerar på pallplats om någon av de hårt satsande faller ifrån. Mikael Gottberg var fyra förra året på 231 km, trots att han efter bara några timmar hade så stora problem att han höll på att bryta. 55-årige Martin Scharp hade ett tufft fjolår, där han siktade på den tuffa VM-kvalgränsen men gång efter annan drabbades av oklara kramper. Dessa hoppas han veta hur han ska undvika denna gång.
Branislav Pavic var fyra för två år sedan och den som assisterade Tobbe Gyllebring till dennes seger på 57 varv i satellit-VM i backyard ultra samma år. Och se upp för tävlingens två yngsta deltagare, 20-årige Alfons Enell och 21-årige Isak Berggren.
Ja, fler än så kommer kunna vara med i kampen om fina placeringar, i en SM-tävling som återigen ser ut att kunna bli högdramatisk.
Det blev inte som tänkt för någon av de svenska löparna. Men vilket VM i 24-timmarslöpning det ändå blev, med både ett dramatiskt världsrekord på damsidan och en hyllning till mångfald och gemenskap.
VM i 24-timmarslöpning i Taipei, Taiwan, blev på många sätt det mest framgångsrika världsmästerskapet hittills. Inte för svenskt vidkommande, om man mäter i resultat, men med ett arrangemang där redan invigningen satte standarden.
Det svenska laget hade höga förhoppningar inför VM. Erik Olofsson hade gjort allt för att vara i toppform och kunna konkurrera med de allra bästa, och var tillsammans med Emir Halalkic och Louise Kjellson på plats en vecka innan de övriga i laget. När allt såg bra ut slog dock en förkylning till några dagar före tävling och det blev en kamp mot klockan för att bli frisk.
De båda gängen med svenskar som kom ungefär två dagar före tävlingen drabbades av tekniska fel, inställda flyg och ombokade resor. Ett halv dygns försening och stresspåslag var inte bästa uppladdning. Dessutom tog Therese Fredrikssons försenade väska egna turer både till Taipei och till hotellet. Och Tobbe Gyllebring och en i supportteamet, Anna Grundahl, kom med jetlag till tävlingshotellet med bara 1,5 dygn till start.
Svenska lagets löpare.
När både löpare, ledare och väskor till slut var på plats var det dock ett svenskt lag med stark teamkänsla och mycket glädje som såg fram emot att äntligen få göra det som de hade tränat för hela året. Louise Kjellson, Therese Fredriksson och Jessica Svärd utgjorde det väldigt jämna damlaget (Elin Hartelius tvingades stanna hemma på grund av sjukdom precis före avresan). Herrlaget bestod av likaledes jämnstarka Tobbe Gyllebring, Erik Olofsson och Emir Halkic.
Ett myller av löpare och ledare från över 40 olika länder ställde på torsdagseftermiddagen upp sig för flaggparad in i invigningshallen. När det ukrainska laget kom upp på scenen ställde sig hela salen i en uthållig, känslosam applåd.
Invigningen avslutades med traditionell dans och musik av ett av de många minoritetsfolken i Taiwan. När de drog upp löpare, ledare och arrangörer för dans fanns inga nationsgränser. Stämningen var på topp och skratt och leenden överskred språkförbistringar.
Starten på fredagen föregicks av en traditionell invigningsritual, innan de över 300 löparna, varav 111 damer och 138 herrar i VM-klassen, sprang i väg. Parallellt tävlades det även i veteran-VM, och ett antal löpare hade också köpt plats i den öppna tävlingen.
Svenska herrarnas motgångar
Erik Olofsson kände från början att allt inte stod rätt till, då pulsen var 20 slag högre än vad den brukar vara vid motsvarande ansträngning. Han fortsatte i hopp om att det skulle vända, men efter mindre än 8 timmars löpning och 88 km klev han med stor besvikelse av.
Även Tobbe Gyllebring kände tidigt att allt inte stod rätt till. Kunde det vara nerver? Även med sänkt tempo var pulsen för hög och efter ett gåvarv utan förbättring tvingades även han inse faktum och avbröt, med 118 km i benen.
Emir Halalkic och Jessica Svärd.
Emir Halalkic var därmed ensam man kvar i laget. Också han kämpade med flera olika problem under tävlingen. När alla resultatmål gled honom ur händerna lyckades han ändå ställa om till att vara på banan hela tävlingen och ha roligt. Det räckte till 216,7 km och en 59:e-plats, något helt annat än vad han kommit till Taiwan för.
Optimistiska damer
Desto ljusare såg det länge ut på damsidan. Alla tre öppnade väldigt optimistiskt. Louise Kjellson inledde de första timmarna på omkring 10:e plats. Sedan tog illamående och hulkningar över. Resten av tävlingen blev en lång kamp, där hon varken fick i sig eller kunde behålla den energi hon behövde. En värdig avslutning blev det ändå, även om 198,456 km och plats 48 inte heller är i närheten av det Louise hade ambitioner på.
När Louise föll tillbaka var det först Jessica Svärd som tog över stafettpinnen och låg precis utanför topp tio ungefär nio timmar in i tävlingen. När Jessica fick problem klev i stället Therese Fredriksson fram. Therese hade precis under 130 km efter 12 timmar, vilket inte är särskilt långt från det svenska 12-timmarsrekordet på 133 km. Jessica låg då ett drygt varv, 2 km, efter.
Banan bestod av en del där man sprang fram och tillbaka och vände i en 180-graderssväng. Om det var den kurvan som var orsaken är oklart, men Therese fick i alla fall någon form av muskelbristning bakom knät som gjorde att hon inte längre kunde springa. Trots det kämpade hon vidare i flera timmar, men till slut gick det inte längre att fortsätta med tre timmar kvar. Då stod resultatet på i sammanhanget blygsamma 178 km.
Samma distans blev det även för Jessica som en timme tidigare också klev av, efter att under stora delar av tävlingen försökt kämpa emot en mage som inte ville.
Besvikelsen i det svenska laget är förstås oerhört stor, detta var något som de hade offrat mycket för under lång tid. Bara att kvala in till de svenska lagen – till skillnad från andra nationers förbund står Svenska Friidrottsförbundet för kostnaderna för alla löpare och de fyra ledarna – innebär att man har visat kapacitet för att vara med bland de främsta i världen.
Men även om temperaturen var ovanligt bra för svenskt vidkommande, runt 18-19 grader hela dygnet, var det både blåsigt och hög fuktighet. Det skördade också många offer i andra länder.
Världsrekord för damer
En som dock klarade att bemästra alla yttre och inre motstånd var 34-åriga japanskan Miho Nakata. När de tre Spartathlonlöparna – först tidigare världsrekordhållaren och regerande världsmästaren, Camille Herron, och sedan norskan Line Caliskaner (som efter att länge ha varit i ledning i Spartathlon blev dålig, men fullföljde) och till slut även finländska Spartathlontvåan Noora Honkala – klev av så låg fältet öppet för japanskan.
Hon vann med nästan 16 km – men det var inte bara guldet hon var ute efter. Trots många timmars synbar kamp var det tydligt att hon med ytterst liten marginal också hade chans att slå Camille Herrons erkänt starka världsrekord. Med ett uttömmande av de sista krafterna efter att publik, support och löpare runtomkring hejat på under sista halvtimmen kunde hon ta sig över 270 km.
Med en minut kvar smällde ett skott, så Miho stannade och la ner sin nummerbricka på marken (som användes för mätning av restmeter sista varvet). Det var dock bara en signal om att det var en minut kvar. Folkskaran som samlats skrek på henne att fortsätta, att en minut återstod. Hon famlade reda på nummerbrickan, tog sig upp och fortsatte.
När den slutliga kontrollmätningen var klar visade det sig att hon slagit världsrekordet med endast 246 meters marginal. Det är 10 meter per timme … Det nya världsrekordet lyder 270,363 km.
De enligt skolboken jämnt löpandes och starkt avslutande Olena Shevchenko, Ukraina, och Patrycja Bereznowska, Polen, tog silver och brons med 254,463 km respektive 249,541 km.
Danskt rekord
Med någon timme kvar var det rentav danskt på bronsplats. Katja Lykke Tonstad gjorde sin första ultratävling för 1,5 år sedan och hade bara sprungit en 24-timmarstävling tidigare. Nu slog hon danskt rekord med 248,049 km och blev fyra, före en annan danska. Nyblivna världsrekordhållaren på 72-timmars, Stine Rex, kom över det danska rekord som hon blev av med och slutade alltså femma på 245,850 km.
Norge ledde ett tag lagtävlingen, och även efter att Caliskaner klev av var det tre norskor på topp tolv. Men när rhabdoliknande symtom drabbade Else Merete Overvik återstod bara två lagmedlemmar. Annette Velde Sande blev 12:a och Ida Slorafoss slog med liten marginal personligt rekord och blev 16:e.
Giganten klarade pressen
I herrklassen var den stora frågan om någon skulle kunna hota den store giganten i den här sortens ultralöpning, litauern Aleksandr Sorokin. Efter sina otroliga världsrekord är han nu en superstjärna i dessa sammanhang. Han var synbart pressad före tävlingen och alla ville ha en selfie med honom.
Storfavoriten Sorokin levde upp till förväntningarna
Han kunde motstå den höga pressen och tog sig för tredje gången i sin karriär över 300 km. När både den individuella segern och lagsegern med Litauen var säkrade, gick han tillsammans med laget den sista halvtimmen. Segerresultatet blev 301,790 km.
Efter att spanjoren Ivan Penalba Lopez föll bort på grund av matförgiftning tog de övriga två förhandsfavoriterna pallplatserna. Fotis Zisimopoulos från Grekland vann Spartathlon bara nio veckor tidigare, på den snabbaste tiden någonsin. Nu slog han vad som sannolikt är grekiskt rekord och tog silver på 292,254 km. Legendaren Yiannis Kouros har förvisso sprungit längre tre gånger, men alla de tre gångerna representerade han Australien.
Olena Shevchenko och Andrii Tkachuk från Ukraina tillsammans med Aleksandr Sorokin
Trea kom någon som få hade förväntat sig att ens se i startlistan. Ukrainaren Andrii Tkachuk hade sprungit 295 km när Aleksandr Sorokin slog sitt första världsrekord, i augusti 2021. Sedan kriget bröt ut har han varit soldat, skadat sig och opererat hjärtat. Med bara tre månaders ordentlig träning gjorde han sin första ultratävling på två år – och tog hem bronset på 284,540 km.
Färöiskt rekord
56-årige Sverigebekantingen Hallur Holm slog färöiskt rekord med 233,422 km och tog veteran-VM-guld i M55.
VM i 24-timmarslöpning börjar på fredag den 1 december, i Taiwans huvudstad Taipei. Världseliten är på plats och bland dem tre damer och tre herrar från Sverige.
Det är fyra år sedan det sist var VM i 24-timmarslöpning. Nu står alltså Taiwan som värdland, för andra gången.
På EM i Verona förra året slog Aleksandr Sorokin från Litauen sitt fantastiska världsrekord för herrar på 319,614 km. Damernas världsrekord (270,116 km) sattes av amerikanskan Camille Herron på senaste VM. Båda är med i år, men med starka utmanare.
Det svenska laget består egentligen av fyra damer och tre herrar. Men Elin Hartelius, bästa senska med en 17-plats på EM förra året, tvingades stanna hemma på grund av förkylning. I det extremt jämna damlaget springer nu Louise Kjellson, Therese Fredriksson och Jessica Svärd. De har alla personliga rekord runt 230 km. Lyckas alla kan det åtminstone bli en topp sex-placering för laget, medan topp tio individuellt vore en stor sensation.
Herrarnas lag innehåller svenske rekordhållaren Torbjörn ”Tobbe” Gyllebring (272,086 km), tidigare svenske rekordhållaren Erik Olofsson och Emir Halalkic, som med en 12:e-plats var bäste svensk på EM senast, då han också drog fram Aleksandr Sorokin till världsrekordpassering.
Lagtävlingen på herrsidan ser på förhand väldigt oviss ut, med Sverige som ett av flera lag i möjlig medaljkamp. Men då det är de tre bästa resultaten som räknas (man har möjlighet att ställa upp med sex löpare i laget), är marginalerna små mellan medalj och att hamna utanför topp sex.
Då vädret ser ut att bli ovanligt gynnsamt för att vara Taiwan den här delen av året finns möjlighet till riktigt fina resultat. Två löpare har varit över 300 km tidigare, förutom världsrekordhållaren Sorokin även Andrzej Piotrowski från Polen. Men även greken Fotis Zisimopoulos, som vann Spartathlon på rekordtid, spanjoren Ivan Penalba Lopez och från kriget återvändande ukrainaren Andrii Tkachuk kan mycket väl pressa upp medaljkravet på riktigt höga distanser.
Erik Olofsson drog på sig en förkylning efter att ha anlänt tidigt till Taiwan, men är på bättringsvägen. Alla tre herrarna har kapacitet på topp tio, men då måste allting klaffa.
Om herrgiganten kan utmanas vore det mer oväntat om någon lyckas hota Camille Herron. Polskan Patrycja Bereznowska abonnerar annars på mästerskapstitlar. Hon vann de båda världsmästerskapen innan, 2015 och 2017, liksom de fyra senaste europamästerskapen 2015, 2016, 2018 och 2022. Troligt är dock att hennes bästa tid ligger bakom henne.
Spännande är att två nordbor mycket väl kan vara med i kampen om medaljer, finländskan Noora Honkala (tvåa efter Herron i Spartathon nyligen) och norskan Line Caliskaner. Men det kan krävas distanser över norskan Therese Falks europarekord på 261,170 km.
Starten går på fredag 1 december kl. 03.00 svensk tid, med målgång 24 timmar senare.
Aleksandr Sorokin från Litauen slog ännu ett otroligt världsrekord när han vann EM i 24-timmarslöpning. Svenske Emir Halalkic agerade draghjälp och slutade själv som bäste svensk på herrsidan, på 13:e plats. Emirs klubbkamrat i IF Kville, Elin Hartelius, var med en 17:e-plats bästa svenska dam, i en tävling med fantastiska resultat.
Emir drog fram till världsrekord
Inför EM i 24-timmarslöpning i Verona, Italien, var förhoppningarna höga på det svenska laget. Herrarna hade siktet inställt på en lagmedalj och det snackades till och med om chans på individuella medaljer. Men det gick inte riktigt som tänkt för de svenska herrar som på förhand sågs som de starkaste korten.
Emir Halalkic får support. FOTO: Lisa Eneroth
Istället var det Emir Halalkic, en 39-åring från Torslanda som tävlar för IF Kville, som förbättrade sitt personliga rekord med hela 18 kilometer. Under en period var han uppe på 8:e plats, men efter en halvtimme i liggande läge när energin inte ville stanna kvar tappade han ett tiotal placeringar.
Med 1,5 timme kvar av tävlingen tog han häng på Aleksandr Sorokin. Efter ett par varv bakom gick Emir till och med upp och drog fram litauern i 6 km, till passeringen av det tidigare världsrekord. Inte nog med att det blev ett minne för livet för Halalkic och andra svenskar på plats, det gjorde också att Kvillelöparen som fjärde svensk i år lyckades ta sig över 260 km. Före 2022 hade bara tre svenskar passerat den gränsen.
Emir Halalkic, som kom sist in i det svenska laget, slutade på 13:e plats på det kraftiga nya personbästat 261,615 km. Detta alltså trots, eller kanske tack vare, att han var av banan under en halvtimme när han just passerat 200 km. Till 12:e-platsen skiljde för övrigt bara 35 meter.
För alla övriga svenska herrar blev det ett tufft dygn. Erik Olofsson och Christian Malmström tvingades båda stiga av efter att ha kissat brunt. Bill Öster kämpade gåendes in kilometrar efter att länge kämpat med tunga lårmuskler och slutade på 218,173 km.
Pålitlige 54-åringen Martin Scharp gjorde återigen en mycket stabil insats. Men energiproblem de sista sex timmarna gjorde att han inte kunde ta sig över sin drömgräns 250 km. Han slutade 35:a på 242,974 km och var därmed den tredje som räknades in i det svenska lagresultatet. Anmärkningsvärt är att det är Scharps fjärde bästa resultat, ingen annan svensk har nått över 242 km så många gånger på 24-timmars.
Näst bäst av de svenskar herrarna var Torbjörn Gyllebring. Trots många timmars kämpande med knäproblem fick han ihop 251,665 km och en 24:e-plats. “Ett makalöst bra dåligt resultat”, som han själv uttryckte det efteråt.
Som lag (där de tre bästa resultaten räknas) slutade de svenska herrarna sexa, men utan att ha varit i närheten av medalj. Inte ens de tre svenska SM-medaljörernas resultat på 260-266 km i april hade räckt mer än till femte plats och Spanien på bronsplats snittade precis över Erik Olofssons svenska rekord för sina tre bästa löpare.
Världsrekord av Sorokin
Polen vann lagguldet 7,5 kilometer före Litauen. Det var också de två länderna som hade loppets individuella giganter. Andrzej Piotrowski var blott den tredje löparen i världshistorien att passera 300 km. Likväl kom hans 301,859 km i skymundan denna dag.
Litauern Aleksandr Sorokin, som fyller 41 år den sista september, har nämligen flyttat fram gränserna för vad som ansågs möjligt. När han för ett år sedan slog den grekiske legendaren Yiannis Kouros’ rekord “som skulle stå sig i decennier” trodde många att gränsen var nådd. Men i Verona sprang Sorokin smått ofattbara 319,614 km och flyttade fram världsrekordet ytterligare en mil. Detta trots flera skarpa kurvor på den 1525,48 meter långa banan och trångt med deltagare (totalt över 300 löpare, inklusive nästan 100 i en öppen klass).
I en förhandsintervju sa han att målet var 200 miles, 321,868 km. Aleksandr Sorokin har flyttat fram gränserna för som ansågs möjligt. Tredjeplacerade italienaren Marco Visintini, som fyllde 46 år ett par dagar före tävlingen, var med 288,438 km distanserad med över tre mil, men tog sig med det resultatet in som femma genom alla tider.
Elin 17:e i tajt damtävling
I damtävlingen var det betydligt tajtare, med bara 13 km mellan 1:an, Patrycja Bereznowska från Polen och 8:an, Ranveig Hansen från Norge.
Bereznowska blev världsmästare 2017 och var regererande europamästare sedan 2018 och slog tidigare i år dessutom världsrekordet på 48-timmars. I oktober fyller hon 47 år och visar att det går att hålla en hög nivå internationellt även i den åldern.
Av de båda svenska damerna var det Louise Kjellson som startade med optimistiskt. Vid sex timmar låg hon på ett snittempo över Maria Janssons svenska rekord (250,647 km). Men sedan fick hon problem med illamående. Ett stabilt genomförande tog henne ändå in på plats 39, med distansen 208,663 km.
Maria Jansson supportar Elin Hartelius. FOTO: Lisa Eneroth
Elin Hartelius gjorde det jämnaste loppet av samtliga åtta svenskar. Det gjorde också att hon avancerade hela vägen upp till 17:e plats och log personligt rekord med en mil, 229,392 km. Det är det femte bästa resultatet i Sverige genom tiderna och bara några hundra meter från vad 24-timmarslandslagets ansvarige Annika Nilrud hade när hon 2015 blev EM-trea.
Liksom Emir Halalkic tävlar Elin Hartelius alltså för Hisingenklubben IF Kville. Hon vann förra året det första svenska mästerskapet i 24-timmarslöpning och tog SM-silver efter Anna Carlsson i våras.
Lagtävlingen på damsidan vanns av Polen, som efter en tät kamp med Frankrike långt in i tävlingen till slut tog en stabil seger. Trea blev Tyskland.
Det svenska landslaget leds av Lotta Thörn, med Annika Nilrud som ansvarig specifikt för 24-timmarslandslaget. Övriga i supportteamet var Maria Jansson, Ulf Nilrud, Andreas Falk och Dan Välitalo.
Lisa Ring och Thierry Chaillou, en fransman som bor i Örebro, stod för de starkaste insatserna i Bergslagsleden Ultra. De vann 45-kilometersidstansen överlägset och Ring var totalfyra.
Clarens Olsson vann den betydligt tajtare 84-kilometersdistansen, där Jonas Brännmyr till slut bara var 6 minuter efter en kraftigt tröttnande Olsson i mål.
Premiären av Sörmlands 100 såg Thommie Forsberg och Moa Montañalago som vinnare på 100-milesdistansen. Jakob Åberg tog en överlägsen seger på 91 km Ultra Trail Marathon, där Paz Trillo vann på damsidan.
På 50-milesdistansen i Ultra Caballo Blanco Suecia kom bara män till start, med Mattias Krantz som vinnare, bara 17 minuter efter banrekordet.
Den tuffa 24-timmarstävlingen Mossarun, som går på ett 17 kilometer långt trailvarv, vanns av Anna Andersson (123 km) och Thure Baastrup (136 km).
Slutligen Bôgda Backyard, en backyardtävling som utgår från Björn Fredrikssons garageuppfart “mitt på Bôgda” utanför Lidköping. Där stod Christian Borg som vinnare efter 26 varv, assisterad av Olof Torbrand, i en tävling som pågick ovanligt länge för att vara en “social backyard”..
Övriga svenskar internationellt
Av svenska insatser internationellt kan nämnas en tredjeplats av Petra Hurtig i Mors 100 Miles i Danmark, trots några kilometers felspringning.
Anton Gustafsson gjorde vad han benämner sin bästa tävlingsdag någonsin, då han vann och slog nytt banrekord i Oslotrippeln (Oslo Maraton, Oslo Halvmaraton och “10 for Grete” samma dag, totalt 73,3 km). Anton var trea i maratonlopppet på 2:26:25, sprang halvmaran på 1:16:08 och slutligen 10-kilometersloppet på 35:43. Tiderna han sprang på gjorde att han fick ungefär 90 minuters vila mellan loppen och alltså en totaltid på 4:18:16.
Magnus Rabe vann Jernbruket Backyard Ultra och belönades med en silverbiljett till ännu ett internationellt mästerskap, satellit-VM i backyard ultra. Bill Öster och Emir Halalkic kompletterar den starka truppen till EM i 24-timmarslöpning. Och flera ultralöpare gjorde starka insatser i Stockholm Marathon.
Sju herrar och två damer uttagna till EM i 24-timmars
Under tisdagen offentliggjordes den slutgiltiga uttagningen till EM i 24-timmarslöpning i Verona 17-18 september. Två nya namn kompletterade de redan uttagna, Bill Öster och Emir Halalkic.
27-årige blekingen Bill Öster, som tävlar för Karlshamns SK, gjorde sin första egentliga ultratävling när han vann det första svenska mästerskapet i 24-timmarslöpning i ett hett Skövde i juli förra året, på 222,482 km. Han hade dock tidigare slagit FKT, Fastest Known Time, på både Blekingeleden och Skåneleden SL1 (båda sedermera slagna).
Bill Öster från Viadal. FOTO: Henrik Roos
I september tog Bill en plats i Team Sweden i satellit-VM i backyard ultra som går i oktober. På SM i 24-timmars i april detta året låg han tvåa halvvägs, men kraschade och klev av efter 19 mil. Han tog dock den sista chansen att ta en EM-plats genom att under Kristi Himmelsfärdshelgen springa 247 km på ett blåsigt Viadal utanför Förslöv i Skåne.
Emir Halalkic, tävlandes för IF Kville i Göteborg, var trea i riksmästerskapet 2020, då han för första gången nådde över 230 km. Efter att ha återkommit efter en skada tog han brons även på SM. Men både Viadal 6-dagars och 24-timmars i landslagsdräkt på PRT i december blev besvikelser för Emir. I mars begav han sig till Sittard i Nederländerna och med det nya personbästat 243,7 km trodde nog många att EM-platsern var klar. Men efter de högklassiga resultaten på SM behövde han visa ännu mer för landslagsledningen och anmälde sig till en tävling i Danmark samma helg som Viadal.
Emir öppnade stenhårt och hade efter 6 timmar fortfarande ett snittempo på 5 minuter per kilometer, vilket hade innebut ett slutresultat på närmare 290 km. Under natten möttes han dock av väggen, men han tog sig tillbaka för att avsluta sista timmen i 6-minuterstempo och tog sig precis över 230 km ännu en gång. Det var tillräckligt för att övertyga landslagsledningen i form av Annika Nilrud (lagledare för 24-timmarslandslaget) och Lotta Thörn (övergripande landslagslansvarig).
Sverige skickar därmed sju herrar till EM. Sex av dem måste namnges för att ingå i det lag där de tre bästa resultaten räknas in i lagtävlingen. Den sjunde tävlar därmed enbart individuellt.
Nämnas bör att ett normalt självskrivet namn som Elov Olsson (263,7 km 2020) väljer att enbart springa VM på 100 km. Och Branislav Pavic, som överskred den indikativa landslagsränsen på 235 km som fyra på SM, får inte heller plats i det högklassiga svenska herrlaget.
Inga ytterligare damer togs ut och Sverige har därmed inte något lag i lagtävlingen. SM-guldmedaljören 2021 och SM-tvåan 2022, Elin Hartelius, och SM-bronsmedaljören 2022, Louise Kjellson, är de båda som springer i Sveriges färger i september.
Uttagna blev därmed inte Therese Fredriksson eller Jessica Svärd. Therese sprang 222,558 km inomhus i finländska Espoo i februari 2020 och vann PRT senast i december (före Hartelius och Kjellson), bara 2,67 km från den indikativa gräns som landslagsledningen hade satt upp (ett resultat som hade placerat henne som 25:e europé i VM 2019). Såväl inför SM och Viadal Ultra blev hon sjuk och kunde därför inte visa något färskare resultat.
Jessica Svärd var uttagen till VM i 24-timmars förra året, en tävling som blev inställd. Hon blev riksmästare i Skövde sommaren 2020 på 223,8 km, hennes hittills enda 24-timmarstävling (utöver en avbruten i Danmark förra hösten). Jessica, som var SM-tvåa på 100 km förra året, hoppas istället på en plats till VM-laget på 100 km.
Inte heller Maria Jansson finns med i laget. Förutom EM 2018 har hon deltagit i samtliga internationella mästerskap i 24-timmars mellan 2012 och 2019, med EM-guld och svenskt rekord både 2015 och 2016.
SM-vinnaren Anna Carlsson har tackat nej, då hon siktar på UTMB i slutet av augusti.
Jernbruket Backyard Ultra
Den 15 oktober går starten för det andra satellit-VM i backyard ultra. I minst ett 40-tal länder kommer parallella tävlingar att pågå, med 15 medlemmar i varje lag. Varje tävling avslutas som i en vanlig backyard ultra när bara en person återstår. Då räknas alla deltagares samtliga antal varv för att få nationsresultatet.
Det finns två sätt att få en av de 15 platserna i det som kallas för Team Sweden. Fem silverbiljetter, direktplatser, delas ut till vinnarna i de fem tävlingar som har getts denna status. Bill Öster, Jonas Johansson och Mai Bui hade på detta sätt redan före helgen tagit en plats i laget den vägen. Vinnaren i Jernbruket Backyard Ultra tog den fjärde och den sista silverbiljetten delas ut till vinnaren i Bunketorp Backyard Ultra, som går precis innan deadline för kvalificering, 13 augusti.
De övriga tio platserna i Team Sweden erbjuds till dem som har sprungit flest antal varv i en backyard ultratävling mellan 16 augusti 2020 och 15 augusti 2022. I skrivande stund krävs minst 37 varv för att få en VM-plats den vägen, om alla som erbjuds plats tackar ja.
I fredags kväll kl. 18 gick starten för den tredje upplagan av Jernbruket Backyard Ultra i Floda, den fjärde av fem silvertickettävlingar. 93 löpare stod på startlinjen och 83 av dessa höll på minst till klockan ett på natten och klarade därmed ultradistans. Detta trots starttiden och en relativt tuff bana, med omkring 100 höjdmeter och flera trappor på dagbanan och 80 höjdmeter på nattbanan.
Madeleine Lundell blev med 20 varv den av kvinnorna som nådde längst. 13 män nådde dock ännu längre, 11 av dessa klarade 24 varv eller längre. När det var dags för det 27:e varvet klockan 21 på lördagskvällen stod fyra tappra löpare kvar. Och när fjolårstvåan Rasmus Stenemo och fjolårsfyran David Strodel gav upp efter 30 varv var det de båda giganterna och förhandsfavoriterna Branislav Pavic och Magnus Rabe som kunde se fram emot en natt tillsammans.
Magnus Rabe. FOTO: Jernbruket
På det 37:e varvet började en högerfot bråka för Branislav Pavic, som valde att tacka för sig efter att ha genomfört 40 varv. Magnus Rabe kunde alltså defilera hem en silverbiljett genom att vara ensam om att genomföra det 41:a varvet. Rabe är uttagen till EM i 24-timmars 17-18 september och har nu alltså också en direktplats till satellit-VM i backyard ultra bara fyra veckor senare.
För Pavic’ del ska det mycket till för att sex löpare, som inte redan har gjort det eller vunnit VM-plats genom silverbiljett, ska springa fler än 40 varv före 15 augusti. En plats i Team Sweden är därmed högst sannolik även för honom. Trots att han som fyra på SM överskred den indikativa landslagsgränsen för EM i 24-timmars blev Pavic inte uttagen till det högklassiga svenska herrlaget till det mästerskapet.
Det finns maratonlöpare som gör gästspel i någon ultratävling och så finns det ultralöpare som någon gång ibland gör kortare lopp som marathon. I den senare kategorin kan nämnas flera som gjorde framstående resultat i det varma Stockholm Marathon.
Elov Olsson, bland annat trefaldig SM-vinnare på 100 km, slog sitt andra personliga rekord för året genom att bli 20:e (12:a i SM) på 2:31:01. En minut bakom kom Niklas Sjöblom in på 2:32:08. Niklas är med sina 50 backyardvarv självskriven i Team Sweden i satellit-VM i backyard ultra och var 2018 global trea i Wings for Life (70,1 km).
Andra ultralöpare bland topp 50 att nämna: Fredrik Eriksson (vinnare Ultravasan45 2019, 7:a i Ultravasan90 2021 och DNF på SM i ultratrail), 2:33:47, Mattias Wellermark (SM-trea på 100 km, bäste svensk på PRT 100 km), 2:36:55 och Björn Morén (tvåa i Borås 6-timmars, 9:a i Fjällmaraton 100K, 1:a Tjörnarparen 50 miles 2018 bland mycket annat), 2:40:34.
På damsidan måste SM-fyran Åsa Wiklund nämnas, även om hon ännu inte gjort tävlingar över 50 km. Hon vann Fjällmaraton Bydalsfjällen och var tvåa i Åre Fjällmaraton och sprang nu på 2:47:34. Ebba Sigfridson (femma i Ultravasan90 2019) blev SM-10:a på 2:52:48.
Och Sofia Smedman (SM-vinnare på 100 km 2021, tvåfaldig vinnare Kullamannen 100 miles bland mycket annat) visade att hon är på gång efter skadebekymmer och tuff återhämtning efter PRT genom att slå personligt rekord med 2:59:15. Sofia hoppas att få se sitt namn i VM-laget på 100 km när den slutgiltiga uttagningen offentliggörs 27 juni.
Ytterligare fem mindre ultratävlingar anordnades i Sverige den gångna helgen. Fredrik Larsson fullföljde för andra gången 10 varv (106 km och 6 000 höjdmeter) i den av IF Kville arrangerade The Alpaca Race i Göteborg. Med tiden 17:59 slog han också sitt tidigare banrekord med nästan 5,5 timmar. Halva distansen vanns av Philip King på 8:21 och Mervi Heiskanen, som med tiden 9:03 var 50 minuter snabbare än förra året.
I skogarna vid Garphyttan utanför Örebro hade Rickard Ahlberg skapat en tävling som han själv kallade för den svenska motsvarigheten till the Barkley Marathons, Skogs-Ultra Storstenshöjden. Ingen av de tre anmälda till 100 milesdistansen kom till start. Martin Westlund och Johan Elvermåhr delade segern på 50 miles på 24 timmar och 30 minuter.
Backar var det även i den sjätte upplagan av Lunds OK:s 6-timmarstävling S:t Hans Extreme Ultra, om än mer lättsprunget underlag. Tävlingen går på Sankt Hans backar i Lund, som var en av Lunds kommuns största avfallsplatser fram till slutet av 1960-talet. I det numera populära aktivitetsområdet kom Marie Lennerhagen och Hannes Dahlberg längst. För Marie blev det andra raka segern, återigen på 52 560 meter (endast hela varv mäts). För Hannes var det första ultratävlingen utöver Gerilla Backyard och segerdistansen blev 56 940 meter.
Den plattaste tävlingen för helgen var Möckeln Runt Ultramarathon, arrangerad av Elmhults SC. Fyra nationer var representerade bland de sju löparna, där danske Benjamin Holst Kjeldsen var snabbast. 4:35 tog det för Kjeldsen på den 52 km långa banan.
23-24 april 2022 kommer bli datum för historieböckerna. Då genomfördes den bästa och mest dramatiska 24-timmarstävling som vi någonsin har skådat med svenska deltagare, kryddad av Erik Olofssons Sverigebästanotering. Det handlar om VXO Ultrafest, med SM på 100 km och 24-timmarslöpning. Dessutom delades en silverbiljett ut i Kalmar Backyard Ultra.
En riktig ultramanifestation skulle det bli med de båda SM-tävlingarna i Växjö, skrev A. Lennart Julin på friidrott.se inför helgen. Om han bara visste hur rätt han skulle få. Det är svårt att önska sig en större fest om man uppskattar enorma idrottsprestationer med festlig inramning.
Svenskt 24-timmarsrekord i herrtävling i världsklass
Vi börjar från slutet. Kl. 11.00 ljöd det skott som aviserade att SM i 24-timmarslöpning var slut. Men spänningen fortsatte i ytterligare mer än 20 minuter innan vi kunde få svar på frågan, klarade Erik Olofsson det svenska rekordet? Eller formellt kallas det inte svenskt rekord, då Svenska Friidrottsförbundet följer de descipliner där World Athletics noterar officiella rekord, med 100 kilometer som längsta ultradistans.
Efter 24 timmars löpning och med en sällan skådad avslutning, med sista maran på 3:19 (4:43 min/km) och sista milen på 42 minuter, höll Erik på att ramla i publikhavet när han la in det sista rycket vid varvning med två minuter kvar. Trots kramp lyckades han hålla sig på benen och efter den långa väntan kunde det konstateras att han hade slagit rekord med 72 meters marginal.
266,587 kilometer lyder det nya rekordet på för Erik Olofsson, som tävlar för IF Mantra Sport. Om det inte var nog passerade ytterligare två herrar 260 kilometer, silvermedaljören Christian Malmström, Team Blekinge, och bronsmannen Torbjörn “Tobbe” Gyllebring, Umara Sports Club. Innan denna helgen hade bara tre svenskar någonsin passerat denna gräns, legendaren och ultrapionjären Rune Larsson (världsbäst 1986 med 262,639 km), Johan Steene (VM-trea 2017 med dåvarande svenska rekordet 266,515 km) och Elov Olsson (263,746 km i en icke-sanktionerad tävling under pandemin 2020). Nu kom alltså tre nya över den gränsen i en och samma tävling.
1. Erik Olofsson IF Mantra sport 2. Christian Malmström Team Blekinge 3. Torbjörn Gyllebring Umara Sports Club. Prisutdelare Erik Ahlrot Växjö LK
För att ge resultaten ytterligare perspektiv. Erik, Christian och Tobbe är etta, tvåa och trea i världen i år. Deras sammanlagda resultat på 789,034 km hade räckt till lagguld i 11 av 13 genomförda VM och lagguld i samtliga EM. Betänk då att Årets Ultralöpare 2021, Magnus Rabe, inte ens var med i tävlingen och Elov Olsson vann istället SM-guld på 100 km.
Landslagsledningen med Lotta Thörn som huvudansvarig och Annika Nilrud med 24-timmarsansvaret har tacksamma bekymmer. För att beräknas kunna komma topp 20 i EM har de nämligen satt upp en indikativ gräns på 235 km. Utöver de tre SM-medaljörerna, Magnus Rabe och Elov Olsson passerades den gränsen på SM även av fyran Branislav Pavic (dessutom fyra och utan medalj i veteranklassen M40!) och sedan tidigare har även Martin Scharp och Emir Halalkic gjort det. Och då är inte ens SM-guldmedaljören från i fjol, Bill Öster, med på den listan.
Till EM har varje landslag möjlighet att ta ut upp till nio löpare, varav sex namngivna ingår i det lag där de tre bästa resultaten räknas in i lagtävlingen.
Man kan hänvisa till skoutvecklingen som en faktor till nivåhöjningen på ultralöpningsresultat, men även i jämförelse med andra länder i världen är det absolut världsklass och med en aldrig tidigare skådad toppbredd när det handlar om svensk 24-timmarslöpning på herrsidan.
18-årige Alfons Enell hade tänkt att springa ultratrail-SM kommande helg. När logistiken satte hinder anmälde han sig istället sent till 24-timmars-SM. Och i sin tredje ultratävling sprang han, vad vi erfar, längre än någon annan 18-åring har gjort i världen tidigare.
Med 188,733 km placerar han sig som 32:a i världen genom tiderna i statistiken för under 23 år. Men ingen över honom på den listan var 18 år när de sprang längre än Alfons. Snacka om att återväxten i svensk 24-timmarslöpning är god!
Alfons var, tillsammans med Anna Simonsson-Søndenå, yngst på banan. Äldst på banan, han fyller 79 i sommar, var Bo Pelander. Han slutade 23:a av 58 startande herrar och resultatet 152,308 är Sverigebästa i åldersklassen M75.
Då ska man betänka att Bo alltså fyller 79 i år. Nästa år blir han 80. I den åldersklassen är det bara Geoffrey Oliver som har sprungit längre i världen, han innehar åldersvärldsrekordet i M80 på 160,745 km. I M75 är Bo 13:e i världen genom tiderna och om man går in mer i detalj är han trea genom tiderna bland 79-åringar…
Mängder av personrekord i damernas 24-timmars
Även damernas 24-timmarstävling höll en klass som vi aldrig tidigare har fått bevittna på svensk mark. De sju främsta damerna i SM-tävlingen slog personliga rekord.
Anna Carlsson, Umara Sports Club tog SM guld på 24h med 228.298 km.
Allra högst upp på prispallen fick Anna Carlsson, tävlandes för Umara Sports Club, stiga. I ultravärlden finns det få motsvarigheter till den bredd på högsta nivå som Anna uppvisar. Med Courtney Dauwalter och Maggie Guterl som två av fåtalet undantag finns det ingen i världen som på samma sätt behärskar så vitt skilda ultradiscipliner som elimineringslopp (backyard ultra), distanslopp (som ultratrail) och tidslopp (24-timmarslöpning på platt rundbana).
För sex veckor sedan deltog hon i det mytomspunna Barkley Marathons, som med sin brötighet, väderomsvängningar, navigationssvårigheter och extrema antal höjdmeter betraktas som en av världens tuffaste ultralopp. När det inte gick som hon ville anmälde hon sig till den raka motsatsen,asfaltslöpning i 24 timmar på en 821 meter lång varvbana med 100-talet andra deltagare.
Anna slutade på 228,298 km, det längsta av en svensk kvinna sedan Anna Grundahl sprang 400 meter längre som EM-femma 2018. Även om det med råge tog henne över den indikativa gränsen för att få springa EM har Anna aviserat att hon istället ska springa UTMB.
Dock kom ytterligare två SM-medaljörer längre än den indikativa EM-kvalgränsen. Elin Hartelius, IF Kville, vann den första SM-tävlingen i 24-timmars förra sommaren. Nu gjorde hon sin fjärde 24-timmarstävlingen på ungefär ett år och med erfarenheten hon samlat på sig förbättrade hon sitt personliga rekord med nio kilometer till 219,005 km.
Bara 580 meter bakom Elin slutade Louise Kjellson, Umara Sports Club, och ökade därmed på sitt personbästa med hela 28 kilometer från PRT (Personliga Rekordens Tävling) i december. Louise sprang sin första ultra 2019 och var samma år 16:e i Ultravasan90. I 24-timmarsdebuten 2021 blev hon SM-fyra, men det resultatet på 173,031 km hade denna gång bara räckt till en åttondeplats.
1. Anna Carlsson , Umara Sports Club 2. Elin Hartelius , IF Kville. 3. Louise Kjellson, Umara SC
Även Emelie Eklöf, Lunds OK, passerade med några hundra meters marginal 200-kilometersgränsen i sin 24-timmarsdebut och SM-femman Sara Ottinge, Umara Sports Club, har nu ett personbästa som lyder på 190,660 km. Anna-Maria Trollsjord var SM-bronsmedaljör förra året, men även om hon nu förbättrade sitt personliga rekord med över 7 km till 183,113 km räckte det alltså bara till en sjätteplats. I Anna-Marias åldersklass K50 krävdes för övrigt över 100 miles för en veteran-SM-medalj.
Imorgon onsdag kommer landslagsledningen alltså meddela vilka de i den första uttagningsomgånden tar ut till EM i 24-timmars som går i Verona i september. Möjlig kandidat är också Therese Fredriksson, som var sjuk och inte kunde komma till start men som gjorde 222,558 km i 24-timmarsdebuten 2020 och 212,3 på PRT i december, Inte heller svenska rekordhållerskan Maria Jansson kunde komma till start. Hennes senaste 24-timmarsresultat är 218,367 km från 2020, men hennes Sverigebästa är på 250,647 från när hon blev europamästare 2016.
För första gången ordnades SM både på 100 km och i 24-timmarslöpning samma helg och på samma plats. De båda banorna delade supportområdet, men 100-kilometerslöparnas bana gick 3,235 km runt sjön Trummen.
Nikita Steiner Hässelby SK tog hem SM guldet på 100K
I damklassen satte Nikita Steiner, Hässelby SK, tidigt upp ett högt tempo. Några mil in i tävlingen fick hon sällskap av Beatrice Taavo, Umara Sports Club, som senare släppte och kämpade sig i mål som fyra. Med bara någon mil kvar kom istället Lina Karlsson, En av tre Running Club, ifatt. Men återigen kunde Nikita hålla en högre växel och med en halvminuts marginal tog hon sig under åtta timmar, 7:59:31, och tog SM-guld.
27-åriga Nikita gjorde ett par fina insatser i ultralopp 2015-2016, innan hon förra året återupptog ultrasatsningen genom först en femteplats på SM för att sedan springa 1 timme och 14 minuter snabbare när hon överraskande vann PRT i december. Nu kan hon alltså titulera sig svensk mästare, som ett av de nyare namnen i disciplinen.
Två minuter efter Nikita slog Lina Karlsson återigen personligt rekord med 10 minuter och tog därmed också hon sig under den indikativa gränsen för möjlig landslagsplats till VM i Berlin i slutet av augusti.
Frida Södermark har deltagit i samtliga SM-tävlingar sedan sin ultradebut 2012. Årets SM blev hennes tionde och hon kammade med tiden 8:33:57 hem ytterligare en medalj.
1. Nikita Steiner Hässelby SK, 2. Lina Karlsson En av Tre RC, 3. Frida Södermark Tjalve FIF
Jessica Svärd, som var SM-tvåa på 8:00:43 förra året, lyckades inte denna gång. Men liksom fjolårets SM-vinnare Sofia Smedman är det namn som landslagsledningen kan överväga till ett VM-lag.
Lika spännande duell blev det på herrsidan. Elov Olsson, Ockelbo SK, hade vunnit de två senaste svenska mästerskapen och 2019 pressades han till personligt rekord av Linus Wirén, Hälle IF. Linus sprang senare det året på Sverigebästa på 6-timmars. När de nu återigen möttes skuggade Linus 50-100 meter bakom Elov under många mil. Ungefär halvvägs gick Linus förbi och hade som mest en ledning på över två minuter.
Elov Olsson, Ockelbo SK, SM Guld på 100 km
Med ungefär 15 km återtog Elov ledningen och efter 6:36:30 kunde han med flaggan i handen springa i mål som SM-guldmedaljör för tredje gången i rad, dessutom på nytt personligt rekord. Bara Jonas Buud har tre gånger sprungit snabbare, när han blev guld- och silvermedaljör på VM.
Bakom dessa båda låg länge Anton Gustafsson. Men han hade varit sjuk i veckan och tvingades bryta, liksom en annan medaljfavorit, fjolårets SM-tvåa Josef Hamber. Bronsmedaljen gick istället till Mattias Wellermark, IK Akele, på tiden 7:03:54. På PRT i december var Mattias bäste svensk.Tio minuter senare kom Sebastian Pokorny in som fyra.
På Stensö i Kalmar var Kalmar Backyard Ultra den andra av fem silverbiljett-tävlingar. Vinnaren i dessa fem tävlingar får en av de 15 platser som utgör det svenska laget i satellit-VM i backyard ultra i oktober (den svenska tävlingen går i Älvdalen). De övriga tio platserna går till dem som har flest antal varv i en tävling under kvalperioden.
Av de 187 startande sprang 143 minst sju varv och därmed ultradistans. Hela tolv stycken höll igång i ett helt dygn och sju av dessa sprang minst 35 varv. Ingela Jonsson kom längst av damerna och bara en svensk kvinna har sprungit längre än Ingelas 36 varv, nämligen Anna Carlsson.
Efter det 38:e varvet gav en person åt gången av de fyra återstående upp, först Mattias Edlund, sedan Emil Lilja och kampen stod därmed mellan André Rangelind och Johan Johansson. Efter det 40:e varvet gav även André upp och han som assisterade Bill Öster i den första silverbiljett-tävlingen i höstas, Johan Johansson, kunde efter det 41:a varvet därmed titulera sig vinnare och fick ta emot en landslagsbiljett.
Även Marcus Ekenstierna och Rasmus Stenemo, som båda stannade på 35 varv, finns med bland dem som ännu har möjlighet till en plats i Team Sweden via den så kallade at-large-listan.
Täby Extreme Challenge (TEC)
2009 gick den första Täby Extreme Challenge av stapeln, eller TEC som tävlingen kallas. Årets upplaga blir därmed den 14:e. Distanserna 50 miles och 100 miles (och de första tre åren även den udda distansen 75 miles) har sedan 2015 kompletterats med 200 miles, från 2018 backyard ultra och sedan 2020 även en miniultra.
På den längsta distansen, 200 miles, tog sig enbart Pål Andersson i mål. Damernas 100 miles såg Jenny Josefsson, känd från TV-programmet Sveriges starkaste familj, som vinnare på 18:52 före Madeleine Wennberg. I herrklassen var det fem herrar inom en dryg timme. Henrik Hult vann sin ultradebut på 16:12:40, 6,5 minuter före likaledes 100-milesdebuterande Andréas Truskog.
20-årige Axel Svärdhagen stod för ännu en imponerande insats genom att vinna 50 miles-loppet för herrar på 6:34. Damsegern togs av Janie Nyström på 8:01.
Backyardveteranen Daniel George gjorde sin sjätte backyard ultra-tävling över 30 varv och när Stefan Lindgren gav upp blev Daniels segerresultat denna gång 31 varv.
I miniultran på 46 kilometer gick segrarna till Sussi Lorinder och Deri Thomas.
Emir Halalkic fick till slut till det i ett 24-timmarslopp när han nådde 243,731 km i en tävling i Nederländerna. Som en del i IAU Global Solidarity Weekend gjorde Josef Hamber ett träningspass inför SM – och hann imponerande 84,5 km på 6 timmar. I Stockholm gick det 22:a Ursvik Ultra och utanför Trollhättan sprangs det på Edsvidsleden.
24 mil, 240 km, är lite av en drömgräns för många 24-timmarslöpare. Det innebär ett genomsnittstempo på 6 minuter per kilometer under ett helt dygn. Innan den gångna helgen hade tolv svenska herrar, och Maria Jansson, passerat denna gräns. Nu sällar sig även Emir Halalkic till denna exklusiva skara.
2017 gjorde Emir sin första 24-timmarstävling. När han i helgen begav sig til Sittard i Nederländerna var det hans åttonde försök i denna disciplin. Personrekordet var från när han tog brons i riksmästerskapet 2020 på 230,8 km. Men den här gången blev det nästan 13 kilometer längre.
Med 243,731 km blev Emir tvåa i tävlingen och är därmed den tredje svensken att passera den indikativa landslagsgränsen inför EM i 24-timmars i september, på 235 km. Tidigare har även Magnus Rabe och Martin Scharp gjort detsamma under förra året och fler lär ha ambitionen att göra det på SM i Växjö 23-24 april.
Den gångna helgen ordnade det internationella ultralöparförbundet, IAU, för tredje gången en global solidaritetshelg. Över hela världen sprang löpare 6-timmars för att sprida positiva vibbar i den världsomfattande ultragemenskapen och inte minst sprida budskapet om fred. I Sverige deltog bland andra Lisa Ring och Josef Hamber.
För Josefs del nyttjade han möjligheten till ett långt träningspass inför SM på 100 km 23 april. Före, mellan och efter två två-timmarsblock i tilltänkt tävlingsfart joggade han lite lugnare, men hann på detta sätt ändå få in 84,5 km på 6 timmar. Bara fyra svenskar har officiella noteringar som är längre än så på 6-timmars.
Likande tempo höll för övrigt Mattias Wellermark i ett fyratimmarspass samma helg. De är två av flera högklassiga löpare med ambitionen att ta sig under den indikativa kvalgränsen på 6:57 inför VM i augusti.
Tidigare har Lisa Ring sprungit hela den kringelikrokiga Östgötaleden, som hon nu även skrivit en bok om. Näst på tur verkar de småländska lederna vara och som en del i IAU Global Solidarity Weekend satte hon, ensam i tystnad, sitt 15:e FKT, Fastest Known Time. Hon blev först att notera en tid på den 56 km långa Södra Vätterleden.
– Ett av livets roligaste och starkaste äventyr, skriver Lisa Ring i sociala medier.
Ursvik Ultra – Sveriges äldsta, ännu aktiva ultratävling
Den 1:e april år 2000 gick premiärupplagan av Ursvik Ultra. 40 hoppfulla stod på startlinjen och ultralegendaren Rune Larsson tog hem herrsegern på en tid som stod som banrekord fram till 2008. Två damer sprang hela 75-kilometersdistansen och Clarinda Larsson vann med en kvart. Då liksom nu gick starten på kvällen.
2014 sprang Malin Hjalmarsson på samma bana och var bara en kvart efter Rune Larssons tid. Hon har även banrekordet på 45-kilometersdistansen på den gamla banan som gällde till och med 2016. Tävlingen går tre eller fem varv på Ursvik Extreme-spåret utanför Sundbyberg.
Nämnde Malin Hjalmarsson tog återigen en överlägsen seger på 75-kilometersdistansen, trots kompetent motstånd. Med tiden 7:19:10 var hon 37 minuter före Elin Tengbert och 1 timme och 11 minuter före Maria Saxvall (som var 7:a i Ultravasan90 i somras).
– Ett bra långpass på slutet av en tuffare tränings period, sammanfattar Malin Hjalmarsson, som även detta år satsar på adventure racing, med VM i Paraguay i september som huvudmål.
På herrsidan gick segern till lettländska stockholmsbon Ainars Kumpins på 6:39:40, en halvtimme före David Kierkegaard, med Max Örnberg på tredje plats.
Den kortare ultradistansen 45 km innebar tre varv på samma slinga. Segrarna där heter Frida Christiansson och Rasmus Olsims Brown.
Edsvidsleden Trailrun
I utkanten av Trollhättan finns Edsvidsleden. Där ordnade Aktiv Öresjö trailtävling med ett, två eller fyra varv på en 14-kilometersbana. 10 kvinnor och 27 män kom till start på ultradistansen.
Jenny Wallner, som bland annat vunnit extremlopp som Storstenshöjden 50 miles och The Hill Marathons 50 miles, blev vinnare i damklassen på 5:45, med Madeleine Lundell knappt 20 minuter efter som tvåa.
I herrklassen tog Nicolas Del Vecchio sin första ultraseger och hade med tiden 5:22:47 en kvarts marginal till Patric Engström på andra plats.
12-timmarsbackyard på Hoppledet
Som en del i en serie som kallas Hoppledet-touren ordnade Valle Trail med Uffe Pettersson i spetsen en backyardtävling i västgötska Lerdala med 12 varv som maxdistans. Snabbaste tid avgjorde istället på det sista varvet.
Tre herrar sprang alla tre varven, där Mattias Dahlberg genom en tid på 35 minuter på det sista 6,7-kilometersvarvet tog hem segern. Erika Lund kom längst av damerna med nio varv.
I en högklassig backyardtävling på Lidingö nådde tre löpare över 40 varv och Tobbe Gyllebring vann igen. I en slalombacke utanför Karlstad höll de på nästan lika länge, med att samla 10 000 höjdmeter. Och i Örebro avgjordes en annan udda backyardtävling.
I Lur 2018 pressades Torbjörn “Tobbe” Gyllebring av Emir Halkic till att nå 39 varv. Efter det är det bara när samme Tobbe vann den svenska tävlingen i satellit-VM på 55 varv för ett år sedan som någon har nått längre i en backyard ultra på svensk mark.
Men liksom Niklas Sjöblom, som förra veckan sprang 50 varv i Schweiz, var Tobbe Gyllebring förberedd för att springa långt i Big Dog’s Backyard Ultra i Tennessee. När reserestriktioner hindrade honom stärkte han ett redan mycket namnkunnigt startfält i Lidingö Backyard Ultra. Trots en bana med över 100 höjdmeter per varv infriades förväntningarna på en lång tävling.
Backyardlandslagets egen kapten Janne Svärdhagen var på plats och sprang 24 varv. När debutanten i disciplinen Henrik Hult la av efter 30 varv var det de fem huvudfavoriterna som var kvar. Daniel George stannade på 31 och Henrik Lowemark på 35. Martin Scharp, som fick den långa tävling han ville inför PRT 24-timmars men inte riktigt var vän med rötterna på natten, gav till slut upp efter 40 varv.
Ensamma i natten var, liksom på Big Shadow Backyard för sju veckor sedan, Tobbe Gyllebring som fyller 40 på söndag och Sten Orsvärn, 59. Då fick Aftonbladets reporterteam hänga kvar i 34 timmar. Den här gången blev det nio timmar till.
– Torbjörn Gyllebring och Martin Scharp är definitivt två av de genuint finaste gossar jag har träffat på. Jag kan inte tänka mig mer sympatiska och empatiska individer. Alla världsledare borde springa backyard. För efter 30-40 varv tillsammans blir man jäkligt goda kompisar och vill varandra bara väl, säger en känslosam Sten Orsvärn dagen efter målgång.
På det 37:e varvet hade Sten fått en sömndipp och nästkommande varv blev hans tuffaste. Det såg Tobbe när det var dags att ge sig ut på det 39:e och följde Sten i hasorna under stora delar av varvet.
– Han gjorde något av det finaste jag varit med om. Han försökte inte springa om, utan bara var där och kollade att allt gick bra med mig. Det kändes otroligt tryggt och fint att ha Tobbe som en liten skyddande ängel bakom mig, för jag var verkligen inte stabil just det varvet, berättar Sten.
Morgonen efter Big Shadow hade Sten nämligen upplevt väldigt oregelbunden puls, som han misstänker kan ha berott på salt- eller vätskebrist. Därför ville han nu inte heller riskera något när tröttheten slog till. Men 42 varv är det längsta någon över 55 år har sprungit i världen någonsin (Lisa Amundsson är världsbäst bland kvinnor över 55 med 33 varv 2018).
Men för sjätte gången fick Tobbe Gyllebring springa ett backyardvarv helt själv och med 43 varv tangerade han sitt resultat som 2019 räckte till en femteplats i “backyard-VM” i USA.
– Det här är det vackraste backyardvarv jag sprungit och jättehögklassigt arrangemang också. Ganska spännande med en natt där sportdrycken fryser till is. Men även om det nu är 43 varv som banrekord på den här banan, åk inte dit i tron att det här är en bana att springa långt på. För den är ganska tjurig faktiskt, säger Tobbe Gyllebring.
Liksom för Martin Scharp är ännu en tävling med ytterst namnkunnigt startfält nästa mål för Tobbe, 24-timmarstävlingen Personliga Rekordens Tävling (PRT) i Växjö i december.
– Jag vill göra satsningen seriöst på 24-timmars. Jag vill ta på mig landslagsdress och jag tror att backyard är en bra disciplin för att bygga hårdheten och psyket, liksom 24-timmars är en fantastisk disciplin för att kunna prestera på backyard, funderar Tobbe.
Av damerna nådde Anna Hadenius längst med 21 varv, följt av Jenny Lindroth på 18.
Udda backyard i Kvinnersta
I Örebro ordnade Udda Ultra, med Ola Nordahl i spetsen, en annan backyard där det fanns förhoppningar på långa distanser. En av förhandsfavoriterna, SM-bronsmedaljören på 24-timmars Daniel Brånn, fick dock problem med magen och Filip Andersson blev aldrig på allvar utmanad.
Krister Hägg Lahti stannade på 24 och Björn Tikkanen slog distansrekord med 25 varv. För femte gången stod Filip Andersson därmed som segrare i en backyard ultra, men sambon Leonora Johnsons familjerekord på 32 varv står kvar.
– Jag får väl kanske ändå försöka ta mig ur Värmland/Närke om jag skall lyckas överta famljerekordet, funderar Filip, som kanske får sikta på en av de fyra återstående silverticketloppen där vinnaren får en plats i landslaget till satellit-VM i oktober 2022.
Anna-Karin Larsson var fyra totalt och kom längst av damerna med 21 varv, två mer än Maria Pettersson.
Anmärkningsvärt är att blott 12-årige Melker Mangnäs från Örebro numera kan titulera sig ultralöpare! Han sprang sju varv och därmed ungefär 47 kilometer. Melker kan vara den yngsta någonsin i Sverige att genomföra en ultradistans på tävling på under 7 timmar.
Höjdmeterjakt i 10K High Club
I Bryngfjordens skidbacke norr om Karlstad samlades 20 förväntansfulla höjdmeterjägare i helgen för att inom 48 timmar springa 176 varv upp och ner. Då fick man nämligen ihop 10 000 höjdmeter (och knappt 130 km) och kan därmed bli upptagen i 10K High Club.
Fem herrar och två damer höll ut hela vägen. Dan Fallquist förbättrade sin tid från förra året med över två timmar och var snabbast att ta sig till 10 000 med tiden 24:28. På damsidan sprang Marie Frödén för första gången längre än Ultravasans 90 kilometer och kunde pusta ut efter 28 timmar och 46 minuter.
– Smärtan var jobbigast. Men jag tycker man blir mer slut energimässigt när man springer snabba lopp som Ultravasan, man är uppe i en helt annan puls då. Här kunde man med jämna mellanrum fylla på med energi och få mycket pepp av kompisarna, berättar Marie Frödén, som nu har en 100-milestävling som nästa mål.
Ingen vinnare i historiska Hultstred
På 1990-talet var 100-kilometerstävlingen Hultsfred Ultra under några år Sveriges enda ultratävling. Då liksom nu var Kurt Gustavsson den drivande kraften. Nu 75-årige Kurt sprang denna gång dessutom sju varv själv.
– Jag är ju i toppen av min karriär, bara 75 år! säger Kurt.
Även andra historiska ultraprofiler som Kjell och Gunilla Franzén var på plats och sprang fyra respektive tre varv. Gunilla var enda kvinna att 1997 genomföra den 460 kilometer långa Vänern runt, ett av K-G Nyströms påfund, och Kjell var bäste svensk i 24-timmars-VM 2003.
Någon vinnare kunde dock inte utropas. Både Per Christell och Jonas Eklund avslutade efter 12 varv, liksom Fanny Lampert och Maria Steinthorsson efter 9.
Internationella framgångar
På den internationella fronten gjorde Petter Engdahl ännu ett stabilt lopp. I stortävlingen Grand Trail des Templiers i Frankrike blev han femma, med CCC-vinnaren Jonathan Albon först i mål före Ultravasandominanten Sebastien Spehler.
I Schweiz sprang Ivan Bretan och Fredrik Forsström 48-timmars. Men när det blev så kallt att flera lager av ylletröjor, goretexjackor och dunjackor inte hjälpte Ivan att drabbas av hypotermi avbröt han efter 40,5 timmar och 310 km. Han blev därmed tvåa i tävlingen och nådde inte direktplats till Spartathlon. Men liksom Fredrik Forsström, som nådde 295,5 km har de i alla fall en plats till lotteriet för 2023.
När ultravärldens blickar var riktade mot Chamonix och UTMB-veckan skedde en av ultrahistoriens största prestationer i skymundan i Polen. Greken Yiannis Kouros världsrekord i 24-timmarslöpning ansågs, både av honom själv och andra, som närmast oslagbart. Men i helgen blev det slaget, av litauern Aleksandr “Sania” Sorokin. Och för podden Ultraaktuellts räkning fick Daniel Westergren den första intervjun med honom efter undret i Pabianice.
Greken Yiannis Kouros är en legendar inom ultralöpning och av många ansedd som den främste i historien. I 24-timmarslöpning hade Kouros innan den gångna helgen de fem bästa resultaten genom tiderna och elva av de tolv bästa. Hans världsrekord lydde på 303,506 km, satt i Adelaide 1997. Den näst bästa löparen hade sprungit 285 km…
Världsrekordet var omstritt, liksom Yiannis Kouros alltid har varit som person. Enligt uppgift krävde han exklusiv tillgång till innerbanan och fick pacing när det tog emot på slutet. Den då 41-årige Kouros kommentar efter tävlingen säger mycket om vad han själv ansåg: “Jag kommer inte springa fler 24-timmarslopp. Det här rekordet kommer att stå sig i århundraden.” Han har själv inget emot att kallas för löpargud.
De öppna polska mästerskapen under Ultra Park Weekend i Pabianice i helgen var högklassiga och bjöd på idealiska förhållanden. 20 löpare, 15 herrar och 5 damer, sprang längre än 200 km. Men två löpare stod ut.
Både ukrainaren Andrii Tkachuk (VM-tia i 24-timmars 2019 och vinnare av Ukrainas tävling under satellit-VM i backyard ultra 2020, på 41 varv) och Aleksandr Sorokin från Litauen sprang under lång tid i världsrekordtempo. Tkachuks slutresultat på 295,363 km var alltså en mil längre än vad någon annan än Yiannis Kouros hade sprungit tidigare. Ändå blev det en parantes i sammanhanget.
Aleksandr Sorokin, som jobbar som dealer på casino hemma i Vilnius sedan 2006, började springa långt 2012 för att gå ner i vikt. Fram till dess hade alkohol och rökning spelat en viktigare del i hans liv än träning.
Han gjorde sig tidigt känd för sin offensiva löpning. När han blev EM-sexa 2015 låg han på världsrekorddistans halvvägs och ledde överlägset, men slutade sexa. 2017 vann han Spartathlon på den bästa tiden av någon annan än Yiannis Kouros. 2018 tog han sin första mästerskapsmedalj när han blev EM-trea i 24-timmars på 260,991 km (återigen efter en överlägsen ledning halvvägs). 2019 blev han till slut världsmästare på 278,972 km, efter en för honom ovanligt jämn split.
Banan i parken i staden Pabianice utanför Łódź bekantade han sig med när han för ett år sedan vann de öppna polska mästerskapen på 100 km på 6:43, skadad. Efter den tävlingen kunde han inte springa på en månad. Hans ofantliga träningsmängd, med veckor på uppemot 300 km och många pass i högt tempo, gjorde att han till slut överskred den gräns som han hela tiden balanserar på.
Så visst fanns det föraningar om vad som skulle hända 2021, året då “Sania” fyller 40. I april slog han världsrekord på både 100 miles (11:14:56) och 12-timmars (170,309 km) under en tävling i England. När VM i 24-timmars i oktober blev inställt letade han efter någon annan mästerskapstävling för att springa långt på 24-timmars. Men till skillnad från Kilian Jornets världsrekordförsök i norska Måndalen i november förra året gjorde han inget väsen av sina ambitioner.
– Seriösa människor gör inte så. Du måste först göra det och sedan berätta om det, istället för att meddela intentionerna i förväg och sedan kanske inte uppnå resultatet, berätta Aleksandr Sorokin.
Valet föll alltså på de polska mästerskapen och resten är redan historia. Som vanligt startade han i ett rasande tempo. Och den här gången höll det. Med 33 minuter kvar passerade Aleksandr “Sania” Sorokin Yiannis Kouros tidigare världsrekord. Det nya rekordet lyder på 309,399 km. Smått ofattbara 4:39 min/km i snitt under ett helt dygn.
Aleksandr Sorokin FOTO: Tomasz Wieczorek
– Jag drömde om att nå det här rekordet. Men innan 2020 trodde jag inte ens det var möjligt. Och jag visste inte förrän på slutet om kroppen skulle klara av att hålla tempot och slå det den här gången. Kanske skulle jag fortsatt att pressa ända till slutet, för jag slappnade nog av lite för mycket efter att jag hade slagit rekordet, säger Aleksandr Sorokin.
Yiannos Kouros, som ännu inte har gratulerat Sorokin, har nu för övrigt bara kvar två världsrekord i tidslopp, 473,495 km på 48-timmars och 1 038,851 km på 6-dagars. Det senare har Johnny Hällneby gått ut med att han vill försöka slå under Viadal Ultra 13-19 september.
