#Måndagspeppen Fem goda vanor denna vecka

Det här med att träna för coach. Som man vet att han vet att jag vet att han vet vad målet är så jag vet att jag kan bara göra som det står i programmet- men göra lite som jag vill också :).

Igår stod det ” easy long run- cap it at 2 hrs”. Ja två timmar löpning var det faktiskt ett tag sen jag sprang. Sisådär 5 veckor sen exakt.

Stack iväg efter piratbarnkonsert i Berwaldhallen- kan VARMT rekommendera- Sveriges Radios Symfoniorkester passar både vuxna och engagerade barn!

Sådär lördagseftermiddagstrött. Men vet att det släpper när man sticker ut. Sprang lite på måfå genom tråkig stockholmsförort men med destination min bästis och guddotter så väldigt motiverande! 13 kilometer dit som gick trögt i allt mellan 5:40-6.00 fart. Men väl där drack jag lite saft, tog en paus på 15 minuter och sen var jag riktigt pigg men försökte inte rusa iväg men lätt och ledigt hem på 5:20 sista sju kilometerna. Prick 20 km och kändes så mycket bättre än innan jag stack ut!

Idag var det bara en lätt jogg på schemat eftersom jag kör intervaller imorgon. ”Lätt jogg” kan tolkas lite hur som helst. Jag och N älskar ju att leka amatörorienterare i Ursviksskogen och vi har massa kontroller kvar att ta! Så iväg sprang vi och det var massa fel på kartan idag igen men plockade ganska raskt iallafall fem kontroller innan vi sprang hem och åt morötter åt naturgodis. Men sen fisksoppa. Vi var ute i säkert 90 minuter och tog oss kanske 9 kilometer. Så kan det gå!

Löpningen är som ett andningshål. Ta den klassika timmen. Man andas flera tusen andetag, tar kanske 10 000 steg och kommer tillbaka till samma plats där man började- hemma, men har liksom skakat av sig något, och hämtat något. Ibland lugn, ibland eufori. Kanske en insikt. Kanske lite tröttare i benen men starkare i tanken. Rikare hur som.

---

nej inte av mig! Men av min coach!

När jag vill förklara vad det är för ”träningsfilosofi” jag själv coachar enligt, tränar efter och tror på så sammanfattas det rätt bra i det här långa inlägget.

”Pulsträning är inte lösningen på allt. Det är ett verktyg. Bygger du ett hus använder du inte bara hammaren”.

Och allt handlar hela tiden om att ”listen to your body”. Och man lär sig sin kropp. Men ibland är det som att kroppen pratar ett annat spåk. Pratar men man förstår inte. Så man lär sig sitt eget språk och tills man gör det kan det gå lite snett ibland!. Man lär sig vad olika saker betyder. När smärta betyder stanna. När smärta är lite bekvämlighet som gnäller.

Läs! Mycket bra inlägg!

---

Vi har en timmes lunch på kursen och igår längtade jag ut i höstsolen!
Hinna 10 km med dusch och inhandling av mat skulle inte gå så reviderade passet till 7 km.
Har Strava i telefonen så startade den men ingen klocka på armen att kolla intervalltider på.
3 km uppvärmning i ganska rask fart 5-4:30 fart. Sen 10 x 30 sekunder ”strides”- kontrollerade fartökningar med en minuts vila emellan.
Eftersom jag tar runt 180 steg per minut så räknade jag 90 steg snabbt, 180 långsamt. Hittade en slinga runt en liten sjö som jag tog tre varv. Sen joggade jag långsamt tillbaka.
7 km i 5:00 snittfart. Och det som inte syns på datan är den helt enorma löpglädje jag kände. Helt euforisk när fötterna smattrade, armarna pendlade starkt och löven lyste! Så! ska ett intervallpass kännas!
Idag blir det ett kort långpass i mörkret.

---

I veckan fick jag mitt första träningsprogram av Lucho.

Eftersom jag anlitat honom just för att han förespråkar den träning jag tror på så är det ingen chock direkt. Man tränar på när det känns bra, och vilar när kroppen är för sliten. Inget 3 veckor på och 1 vilovecka. Springer man långt och det känns bra- fortsätt! Ska kan springa långt men kroppen känns skit- avbryt!

Tids nog kommer kroppen få bli riktigt sliten. Att springa TEC på sub 18 timmar är inte jättelångt bort. Men det kommer kräva hårdare träning än förra året. Där jag kanske kört ett långt pass var tredje vecka kommer det förmodligen bli två kortare (kanske 3-4 mil) gånger två en helg de riktigt tuffa veckorna. Tiiiidiga mornar.

Jag har ju haft stämbandsinflammation med lite snuva till så har vilat sen i fredags förra veckan. Programmet kom i måndags- via Google documents.

Eftersom det är bara en månad ut från BRR och jag för en gångs skull varit lite sjuk så är det väldigt lugnt just nu. Om det någongång är passande att ta det lite lugnt så är det ju nu.

Igår var första gången på sex dagar jag kände att luftrören var ok att springa med. Tog 5 glada soliga kilometer på lunchen.

Idag blir det ett lite tuffare pass- med ”strides”. Lucho pratar förstås i miles och jag kom först ihåg bara siffran 6 och tänkte 6 kilometer men det är 6 miles förstås. Cirka 10 kilometer och det hinner jag inte på lunchen här på kursen. Men kanske sju? Man gör så gott man kan.

I helgen är det ett lätt långpass på 2 timmar och en lätt jogg. Easypeasy just nu alltså.

---

Jag älskar att lära mig nytt och lära mig mer. Nutrition är ett av mina favoritämnen. Inspirerande, frustrerande och rätt provocerande när man förstår hur fel många är ute.

Mest är jag ju upprörd över med vilka underliga argument vi rättfärdigar att mata barn med raffinerade näringsfattiga produkter fulla med tveksamma tillsatser under epitetet ”barnmat”, att vi proppar dem med välling, godis och accepterar RisiFrutti som ett ok mellanmål.

MEN jag ska lämna det för nu.

Jag är på fördjupningskurs i nutrition på PNC. Den som tror att det är reklam för Pauluns produkter är fel ute. Snarare är det en fullmatad kurs med en helt fantastisk näringsfysiolog- Martin Brunnberg samt en massa andra duktiga lärare- bland annat Eva Rusz (KBT), Kristina Andersson och David Jonsson.

Det jag gillar mest är att det inte kastas sanningar över oss. Speciellt inte från Martin. Det är fokus på vad forskning pekar på- gärna med reflektion av att det kan vara olika. När vi pratar om farmakologi och medicin så tar han upp var dessa ämnen finns naturligt. Det är ingen diet som förespråkas och uppsjö av tillskott (dock probiotika och vitamin D) utan snarare väcks mer frågor och reflektioner. Fullärd blir man aldrig. Man lär sig helt enkelt att veta att det finns massor vi inte vet. 

Jag älskar att applicera den kunskap jag har här på jobbet men även på klienter, på mig själv och förstås på de jag bryr mig om. 

Idag är en mastig dag med aptitreglering på förmiddagen, fortsättning av KBT på eftermiddagen. Sen ska jag vara med på en workshop med Martin och efter det är det en inspirerande föreläsning av min bloggkollega här underbara Susanne.

Älskade fästmannen tar hand om E ikväll och jag får en heldag med lärande och en löprunda i höstsolen på lunchen.

Fina torsdag!

---