Nicke gästbloggar: Ett maraton som gick åt hel***e

Från hösten 2010 och varje halvår framöver hände det något som fick blodet att isa sig i ådrorna. Först en riktig livskris. Sen lycka. Sen enorm oro och en, även för mig, livsomvälvande händelse. Sen ett dödsfall. Sen en till händelse som satte livet på sin spets.

Och sen kom 2013. Och jag levde med hjärtat i halsgropen när det gått sex månader men samtidigt med ett hopp och driv om att nu nu vänder det för oss. Nu ska det gå bra. Både för min älskade Nicke och för mig. Samtidigt har jag, men tror jag pratar för oss båda, fått en enorm livsglädje. det är som att synfältet breddats och det jag förut blev lite glad över, värmer nu hela hjärtat. Det är en enorm rikedom men kostnaden är att veta på nära håll hur bräckligt livet är. Men det ger drivkraft, företagsamhet. Perspektiv. Och djeflaranamma!

Och när jag ser tillbaka på 2013 så kan jag se att det har varit min motor hela vägen.

Januari

Jag började min nya tjänst som jag drivit igenom själv. En helt ny ganska revolutionerande tjänst- Sveriges största revisionsbyrå hade från januari 2013 en hälsochef på sitt huvudkontor. Inte tillsatt via HR utan direkt ute i organisationen. Snacka om utmaning!

Var i Ramundberget och testade riktig skateteknik i -30 grader.  Dessutom åkte jag lite slalom med proffsig coaching av Sara. En riktig fin, solig, mysig, snöig helg med fina vänner!

Jag sprang otaliga tidiga långpass inför TEC och var lite less på alla åsikter, skrev om att löpningen är att flyga.

Februari

Fokuserade på långa pass, på trötta ben med lite kolhydrater i kroppen inför TEC. Och njöt enormt av snön och att kunna komplettera med skidåkning såna här dagar.

Jag pusslade och pusslade för att få till mina mängdveckor inför TEC, hinna med jobbet, mycket tid med Lillan och satsa på jobbet. Mådde fantastistk men de här månaderna på våren är tuffa!

Jag åkte Engelbrektshalvan och sa att det var mitt första och sista skidlopp. Men så blir det inte!

Jag sprang 60 km i kyla och snö efter ett styrkepass.och började få en uthållighet och ett mentaltl fokus jag inte hade haft tidigare. Samtidigt behövde jag flera timmar av tystnad och egentid för att balansera upp allt annat

Mars

Var i Ottsjö och det här inlägget måste ni se bara för bilderna. Herrajomala vilka fina skejtturer jag hade på Ottsjön! Efter Årefjällsloppet- som jag i år ska åka :). Hade helt fantastiska dagar där med mycket glädje och njutning. Blir varm av att se bilderna!

Skrev om hälsotrenden– som jag tycker är så felbenämnd!

Första gemensamma långpasset för Tjejmaran hölls i mars och jag pysslade vidare för att få in mina långpass då nedräkningen till min första 100 miles var både reell och påtaglig. Minns att jag kände mig ömsom stark, ömsom lite panikslagen men höll i tanken att om det vore något lätt skulle ju alla göra det så klart att det skulle kännas läskigt!

Jag höll en löparworkshop för fyra tjejer som skulle springa NY och började så smått att växla upp lite mer på löpcoachandet.

Mest minns jag mina långpass. Mina riktigt underbara pass med Scott Jurek i öronen ute på Järvafältet. Tidiga mornar. Ingen tvekan. Målet helt solklart framför sig. 

April

…handlade förstås mest om TEC. Mitt första 100 miles lopp. Jag råkade vinna loppet också men det var på den sämsta vinnartiden i mannaminne på ett 100 miles lopp och förklarades av att ultraeliten i Sverige hölls både på sidan om och annorstädes. Spelade ingen roll- mitt mål var främst att klara mig under 24 timmar för silverspänne och sekundärt hade jag en liten dröm om 21 timmar. Flera sa att sub 24 var tufft för att vara första gången men utifrån hur jag sprungit visste jag att det borde gå.

Det gjorde det. 21 timmar och 57 minuter slet jag mig in på med hjälp av ett helt fantastiskt supportteam bestående av Maria Jansson, Maria V och min Nicke. Det gick bra fram till natten då illamåendet kom och mina fötter hade helt spruckit sönder. Vi fick klippa loss strumporna i blodiga geggiga sjok efter loppet och jag fick ta en snabbdusch med plastpåsar på fötterna. Men – läxan lärd! Jag har inte haft en blåsa sen dess!

Jag tycker jag skrev några rätt bra inlägg om mental laddning och kost inför loppet som några kanske kan vara intresserade av. Här och framåt hittar du dem.

Att klara 100 miles är enormt stort för mig eftersom det går på tvären mot hur jag tenderar att leva mitt liv: Jag är jättebra på att påbörja saker men inte avsluta. Jag har inget tålamod och avskyr att göra monotona saker. I ultra har jag fått en helt ny dimension och rikedom i att nästan meditativt gå in i en bubbla. Jag har fått så fantastiska upplevelser och helt utan flum fått möta mig själv och ”förhandla” genom trötthet och att hela tiden behöva fajta in träningspassen mot tid och samvete. Jag är så enormt tacksam för det mer eller mindre medvetna stöd jag haft från familj och främst min älskade pojkvän i att kunna träna för detta. Jag gjorde det minimalistiskt, jag klarade det och ur april gick jag riktig stark, glad och lycklig! Jag klarade det! Sky is the limit!

Nicke släpar mig in mot mål. Jag har 16 mil i benen men fixar förstås, som man gör, att springa sista biten!

Också i april- utbildad CrossNature instruktör samt gått fördjupningskurs för löpcoacher! Alltid ständigt lärande-året om!

 

---

I år ser jag fram emot att föreläsa lite mer. Och tycker det är väldigt kul att intresset för hälsa och ultra ökat!

De flesta känner mig som en glad energisk hälsofilur men jag har en historia, som så många, med ortorexi och inte ett rakt igenom hälsosamt liv- kanske inte så mycket i det fysiska men träningen och kosten har inte alltid drivits av hälsa utan i perioder av mer självkontroll och obalans.

Föreläsningen ”Löpning och hälsa 0-100” handlar om den resan men mest om det jag tror på och vet nu, hur jag lyckats träna för mina 100 mileslopp utan skador. Hur man kan tänka runt kost, träningsupplägg men även livet i stort för att hålla i hälsan och ändå utmana sitt status quo och spränga gränser.

Redan 25 januari instruerar jag på HälsoFesten i Hede!

Runt lunch håller jag ett löpteknikpass med fokus på att det ska vara kul, det ska vara lätt och att springa skadefri och på eftermiddagen håller jag föreläsningen ”Löpning och hälsa 0-100”. Det är massa roliga pass på eventet- allt från yoga och Soma till Spinning och Pump. Dessutom ingår lunch och goodiebag och det kostar bara 250 kr! Helt oslagbart för en hel dags träning!

Den 15e mars är det dags för populära Blogger Boot Camp! Där bjuds det på en riktigt fin lineup med två av mina favoritinstruktörer: min PT Andreas Öhgren och Jessica Clarén samt Lofsan som håller en klass samtidigt som jag föreläser. Jag har aldrig träffat henne men förstått att hon är enormt populär! Men jag tänker att det kanske finns ett gäng som är nyfikna på ultra och idéer för kost och träningsupplägg för oss som behöver pussla in träningen i ett hektiskt vardagsliv! Jag hoppas också få plats på några av de andra passen för det är några riktigt roliga pass med!

Är du intresserad av att boka mig som föreläsare så får du gärna kontakta mig!

I år ger jag delar av alla intäkter till vår insamling på Tjejmarathon. Hälften av platserna har förresten redan gått åt!

 

 

---

Nyår avslutades lika fantastiskt som året varit. Trerätters gomiddag på landet, sällskapsspel och mina närmsta- förutom Risiskrutti som vi ska hämta nu. 2013 har varit ett helt fantastiskt år- det kommer en årskrönika i två delar. Kanske inte så mycket för er 🙂 som för mig! För att jag vill minnas så mycket av det här året!

2013 avslutades också löpmässigt väldigt starkt! Är man ledig utan barn har man ju hur mycket tid som helst att springa och älskar man att springa, men inte ”måste”  köra något specifikt pass så är iallafall min motivation enormt hög. Suget är starkt. Jag springer ju allra mest för att få vara i naturen och att tassa runt på mjuka skogsvägar i Värmland- ja det kan jag inte få nog av!

Men juldagen blev 12 km i Ursvik. Annandagen blev 13 kilometer runt en tjärn på landet. 27 dec joggade vi 6 kilometer och den 28 blev det 6 st backintervaller med upp och nedjogg.

29 dec en 7 km lugn jogg. 30e 6 km med 4 km snabbdistans och sen ett styrkepass med lite ben.

Och går, på nyårsafton hade jag ”plottat” en ny runda på 20 km som jag och N skulle springa. Vägar som enligt eniro var ”hela”. Väg som enligt verkligheten slutade med en slingrig stig. Ingen fara med det men långpass i trixig terräng undviker jag just nu.

Uppkopplingen i skogen för att kolla upp andra avstickavägar var urusel så vi bestämde att springa på och förhoppningsvis komma ut vid den lilla sjön ”Immen”. Det gjorde vi! Phu! Nu var det bara att leta sig hem bland alla småvägar som dyker upp. 

Jag var enormt pigg fram till 14 km. Sen fick jag en dipp. Då åt jag lite russin och så sa N att han tyckte jag var så duktig och jag tänkte att det är bannemig inte så konstigt om jag är trött- mellangravid, sprungit 7 dagar i rad och körde ben igår!

Och så sprang vi de sista 6 kilometerna och tröttheten försvann och istället hamnade jag i det tillstånd som jag vill vara i på långpassen, när kroppen bara gåt och går och jag ville bara fortsätta men det var dags för nyårsmiddagsförberedelser!

Så. 7,2 mil. sista veckan på året Två pass lite tuffare, ett långpass, två joggar och två distanspass. Ett pass styrka. Riktigt väl godkänt och idag när jag vaknade var det enda jag ville att ut och springa igen. Precis som det ska vara, när man tar det lugnt. Så det gjorde jag. Ut i skogen alltså på rotiga stigar.

Och jag dansar väl inte riktigt lika smidigt fram som förut men jag ska tassa i terräng tills kroppen säger nej. Just nu säger den JA JA JA.

Imorse åt jag en lätt frukost, sprang 6 km, kunde knappt sluta men skulle klippa den stora häcken med den tunga motordrivna klipparen innan vi åkte. Fick ta hjälp av grabbarna dock för magen gillade inte att jag stod lutad framåt med armarna över huvudet med tyngd i händerna. Man kan inte fixa allt. Jämt.

Vad mina nyårsplaner för 2014 är? Ja jag tänker faktiskt att jag ska tänka än mer ”hälsan först” än jag redan gjort. Finns absolut utrymme för förbättring! I alla val jag gör. Det innebär inga förbud, inga tvång. Inga runstreaks även om det känns hur lätt som helst just nu. Bara att tänka ”vad är det hälsosamma valet just nu?”.

För halva året har jag en person i magen och resten av året ger jag den näring genom amning. Allt jag äter och hur jag sover och mår påverkar och lägger grunden för parvelns liv. Så tänkte jag med Lilltrollet och hon är en frisk, trygg och stark unge som älskar spenatsoppa, aldrig är magsjuk, nästan aldrig sjuk och bara KÖR. Jag kan inte påverka allt men jag kan påverka hur jag har det- och hur foster och nyfödd får det.

Samtidigt för egen del så ska jag se till att jag prioriterar träningen så jag håller igång så mycket jag bara kan på bästa sätt i alla situationer. Just nu funkar löpningen bra, sen kanske det blir mer styrka men jag ska tillbaka så #badass efter förlossningen så ni anar inte och alla njutarpass jag avverkar nu gör att min väg tillbaka blir både lättare, men även att förlossning och ork som mamma ökar.

Ja det blir nog ett inlägg om 2014 men 2013- KABOOM alltså vilket år. Hälften av det som hänt det året var för mig helt osannolikt för bara några år sen. Mer om det i årskrönikan :).

 

---

Vi är så stolta jag och Madde att för tredje året släppa anmälan till årets Tjejmarathon!

Loppet som ämnar samla in mist 100 000 till de som har varit med om det vi knappt klarar att läsa om. Loppet man springer för att man kan. Loppet som är till för alla. Kllar och tjejer. Sida vid sida.

8e juni. Mellan Hindås och Borås på Knalleleden. Runt 50 kilometer terräng. Max 100 platser.

Arrangörer är jag och Madde via vår ideella organisation. Vi har dragit igång detta men loppet genomförs genom hjälpen av ett stort gäng engagerade funktionärer och i år är ”ledarteamet” utökat med Johan Brodin.  

Är du ny på ultra- är du inte ensam. Under både första och andra året har vi hjälpt och stöttat tuffingar som gått från att sprungit 5-10 kilometer till att klara loppet.

Både jag och Madde ger specialpris på träningsprogram för att du som behöver ska kunna klara loppet. Pepp och gemenskap får du av oss men främst av de andra löparna.

”Årets bästa lopp” fick vi höra förra året. Självklart ska vi satsa på det igen.

Här är vår hemsida där anmälan släpps imorgon. Anmälan till själva loppet är endast 400 kr men minimidonation till vår insamling är 1000 kr. Ifrågasatt av några- men det här är ett helt normalt sätt för välgörenhetsorganisationer att arbeta på i tex England.

Det bästa med vår insamling är att varenda krona går till Panzisjukhuset. Inga administrativa omkostnader som tex Charitystorm, BetterNow och allla stora organisationer måste ta.

Jag hoppas verkligen måga av er som läser här vill vara med i team Tjejmarathon 2014. Det är något av det finaste jag fått vara med om och värmer mitt hjärta hela året!

Vårt motto är ” We run for those who can’t”!

Häng på låset. Vi släpper länken 2014.01.01 00.00.01! 🙂 GOTT NYTT 2014!

 

---

Under julledigheten har alla mina adepter fått i uppgift att reflektera över 2013. Vad som var bra, vad som kan bli bättre.

Men även över 2014. Vad är de stora målen?

Det är mitt jobb att staka ut vägen dit. Att tala om vad som krävs och att se till att ändra i programmet så det passar den verklighet som alltid spelar in!

Jag försöker också utmana där jag vet att det finns mer att ge men även tala om hur mycket som krävs för att nå ett visst mål och ta reda på om personen är redo att satsa så mycket som det krävs?

Men viktigast av allt är att ta reda på varför målen finns där? Vad är känslan som ska uppnås? Känslan är enormt viktig! Den leder dig rätt!

Det är väldigt viktigt med hur, när och ett tydligt vad men det är ditt varför som är drivkraften och maskinen i hela satsningen. Vad det än gäller.

Det är ditt varför som du tar tag i när motivationen eller orken tryter. Det var mitt varför som jag klamrade mig fast i när klockan ringde 04.00 för ett långpass en isig kall morgon inför mitt första 100-miles lopp.

Att reflektera över ett varför kan också leda till att något mål faller bort. För att ditt varför inte är ditt. Vi gör så mycket saker under influens av ”andra”. Sätter upp mål som vi kanske inte själva bryr oss om. Att verkligen ta sig tid att fundera över sitt varför ger dig en möjlighet till att både öka motivationen men även göra målet i sig tydligare och mer ditt.

Så många sätter upp nyårslöften som man nästan vet att man kommer bryta, för att man inte vill dem tillräckligt mycket. Men de suger ändå åt sig energi som man kunde rikta på annat.

Så. Vad är dina mål nu? Och varför är det dina mål?

---