Fredagstipset! Spring vilse och hitta hem i din löpning
”LUNKA RUNT, KOM VILSE OCH FIKA”-PASSET
UPPLÄGG
– Jag spanar in en sträcka på kartan där jag inte varit förut och som ser rolig ut att springa. Jag ger mig av (oftast med Stockholms lokaltrafik) till startpunkten, med kartan i högsta hugg. Ibland springer jag bara i skogen, längs led eller stigar, då har jag med mig något att äta. Andra gånger springer jag på mer civiliserade ställen och har tagit span på något fik där jag kan äta. Ibland springer jag själv, ibland med kompisar. Är jag på okänd mark kommer jag osvikligen vilse (det händer på känd mark också). Träffar jag någon är det roligt att fråga om vägen, då uppstår ett möte som inte hade hänt annars. Är jag totalt vilse och ensam får jag reda ut saken själv.
Ofta hamnar jag på oväntade ställen och det gillar jag. Lite lagom vilse är bäst, helt vilse han vara skrämmande. Jag springer i den takt som känns bekväm, pratar, filosoferar och stannar och äter blåbär om jag blir sugen. Passet får gärna ligga på 4-5 mil.
PASSETS SYFTE
– Syftet med passet är framförallt att må bra. Jag gör det för att jag gillar det. Ser jag passet i ett löparsammanhang tror jag att det bygger upp en robusthet, rent fysiskt i kroppen, och uthållighet. Mentalt gör det mig redo att inte tänka på sträckan – jag kommer fram när jag kommer fram. Jag vet inte hur långt passet blir. Det gör att jag lär mig klara att springa även om jag är hungrig, less, blöt, iskall och slut. I Sverige finns det inte så mycket orörd natur att jag kan vara vilse allt för länge.
VARFÖR GILLAR DU DET?
– Jag gillar passet för att det innebär meditation, nyfikenhet, frihet, skönhet och frid. Ett varande i nuet som bara går ut på att sätta den ena foten framför den andra och upptäcka och se vad som sker.
NÄR OCH HUR OFTA TRÄNAR DU DET?
– Om jag kan så vill jag springa ett sånt pass varje helg. En kortvariant en vardagkväll kan vara att springa från en känd punkt till en annan, till exempel från jobbet och hem, men ta en annan väg. För min del går det bra att komma vilse även då!
Vi på Runner’s World önskar Kristina varmt lycka till på sitt äventyr i Iran!
