MEST LÄSTA
Löpningens lugnande effekt
Blogg

Löpningens lugnande effekt


För människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, kan tillvaron vara dränerande. Att då börja löpträna kanske låter som en extra stor utmaning. Men faktum är att ny, svensk forskning visar att löpning kan vara effektivt mot bland annat adhd-symtom – genom att påverka samma signalsystem i hjärnan som adhd-läkemedel. Samtidigt tycks träning hjälpa personer med autism att känna sig mindre överväldigade av starka sinnesintryck, stress och social belastning.  Efter ännu en dag av möten, ständiga pling i telefonen och en mejlkorg som aldrig sinar, är det lätt hänt att till slut landa i soffan fullständigt dränerad. Vardagsstressen är påfrestande för de flesta. Och…

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sponsrat inlägg
Craft x Chamonix – vi testar Kype Gravel 
Blogg

Craft x Chamonix – vi testar Kype Gravel 


Under UTMB-veckan samlas stora delar av trailvärlden i Chamonix. Världselit, motionärer och de största varumärkena trängs i den lilla alpstaden – och överallt finns möjligheten att springa. Vi tog med oss nya Craft Kype Gravel ut på stigarna för att se vad den går för.

[ANNONS FRÅN CRAFT] Trail och höjdmeter finns det gott om i Mont Blanc-massivet. Men här finns också grusvägar, skogsstigar och till och med löparbanor. Med andra ord en perfekt plats för att testa en sko som är byggd för att kunna röra sig snabbt mellan olika typer av underlag – även om vårt fokus framför allt låg på trail och grus. 

Men innan vi kommer till skon – lite om platsen vi befinner oss på. UTMB, Ultra-Trail du Mont-Blanc, är världens kanske mest kända och mytomspunna evenemang inom trail- och ultralöpning. Under en vecka arrangeras åtta lopp: PTL, MCC, TDS, YCC, ETC, OCC, CCC och det stora UTMB. 

Det är i Chamonix det händer.

Men UTMB-veckan är numera betydligt mer än loppen. Under några intensiva dagar fylls Chamonix av världens bästa traillöpare tillsammans med tusentals motionärer och löpare från hela världen. Samtidigt finns i stort sett alla stora varumärken inom sporten på plats och visar upp nya skor, kläder och utrustning.

Vill man få en bild av vart traillöpningen är på väg, då är Chamonix en ganska bra plats att befinna sig på under den här veckan. Och det blir mycket löpning även om man, som vi, inte är här för att tävla. 

En “platt” första runda

Första rundan med Kype Gravel skulle enligt vår guide vara ganska enkel. 

– Vi tar en platt skogstur.

Problemet är bara att ordet ”platt” verkar ha en lite annan innebörd i Chamonix. När vi kommer tillbaka har vi sprungit åtta kilometer, samlat ungefär 200 höjdmeter och hunnit med både en slalombacke och delar av ett längdskidspår.

Här var det i varje fall platt!

Det visade sig samtidigt vara en perfekt introduktion till Kype Gravel. Redan på de första gruspartierna märks det att skon har mycket av känslan från en snabb landsvägssko. Den känns lätt och rapp snarare än tung och överdrivet skyddande.

På grusvägen får man ett fint driv framåt, men när vi lämnar gruset och kommer in på skogsstigarna fungerar den också bra. Greppet känns tryggt även över lite blötare rötter och på lösare underlag.

Det här är ingen tung sko byggd för att bara ta sig fram genom teknisk terräng. Kype Gravel vill att man ska springa fort.

Nästa test: upp på berget

Andra dagen kliver vi upp tidigt för mer löpning. Det är svårt att göra något annat i Chamonix. Varje gång man tittar upp mot bergen får man lust att ge sig ut och springa.

Vi tar tåget upp mot Mer de Glace och ger oss sedan i väg mot Plan de l’Aiguille. Rundan är ungefär sex kilometer med 400 höjdmeter.

Bergen kallar!

Nu börjar vi komma upp på riktig höjd. Och plötsligt får man ännu större respekt för löparna som tävlar här. På drygt 2 000 meter över havet känns det stundtals som att försöka andas genom ett sugrör. Fingrarna svullnar och även ganska beskedliga ansträngningar börjar kännas betydligt tuffare än nere i dalen.

Från maratonsko till gravel och trail

Samtidigt får Kype Gravel visa en annan sida. Grunden till Kype Gravel kommer från Crafts Kype, en sko utvecklad för snabb löpning på landsväg. Nu har konceptet byggts om för grus, stig och längre ultralopp.

Det finns gott om alternativ för löpning i Chamonix. Foto: @Miguel Rua-69

Ett av målen under utvecklingen har varit tydligt: Western States 100. Det märks också på konstruktionen. 

Kype Gravel har en aggressiv rocker som hjälper till att driva steget framåt. Mellansulan kombinerar två olika material för att ge både dämpning och energiåtergivning, och inne i konstruktionen finns en glasfiberförstärkt polyamidplatta.

Mellansulan kombinerar Xx Foam och Px Foam med en glasfiberförstärkt polyamidplatta.

Under skon sitter en yttersula utvecklad tillsammans med däcktillverkaren Vittoria.

Resultatet är en sko som fortfarande har mycket av känslan från en snabb landsvägssko, men som blivit betydligt bättre rustad för grus och stig.

På vår tur upp mot 2 300 meters höjd märks framför allt stabiliteten i klättringarna och greppet när underlaget blir lösare.

En sko för den nya typen av trail?

Kype Gravel är utvecklad tillsammans med Craft Elite Run Team, där flera svenska löpare ingår.

Tanken var att skapa en sko för löpare som vill kunna hålla hög fart över långa distanser där underlaget hela tiden förändras. Och kanske är det just där Kype Gravel känns som mest intressant.

På hög höjd känns varje steg mer. Foto @Miguel Rua-69

Gränsen mellan landsväg, gravel och trail blir allt mindre tydlig. Alla lopp går inte över extremt tekniska bergsstigar. Många långa trail- och ultralopp innehåller stora mängder grusväg, lättlöpta stigar och partier där löphastigheten faktiskt är viktig. Där passar Kype Gravel in. Den har tillräckligt mycket grepp och stabilitet för att lämna asfalten, men behåller samtidigt den lätta och snabba känslan från en modern tävlingssko.

Craft Kype Gravel med Footwear Designer Sam Larson

Vi är kanske inte riktigt lika snabba som löparna i Craft Elite Run Team den här dagen. Men när vi springer fram på drygt 2 000 meters höjd ovanför Chamonix har vi åtminstone likadana skor. Och nästan samma känsla.

Och färgen då? 

Det finns en sista egenskap hos Kype Gravel som inte syns i specifikationerna. Den är en väldigt effektiv konversationsstartare. Den blå färgen på våra skor leder till frågor både i kön till espresson och när vi ska köpa glass. Folk tittar ner, pekar och vill veta vad det är vi har på fötterna.

Men det är också Chamonix under UTMB-veckan i ett nötskal. Här tittar folk på bergen – och på varandras löparskor.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Björn och Kristina springer genom Indien
Blogg

Björn och Kristina springer genom Indien


Björn Svensson råkade ut för en olycka. Kristina Paltén tröttnade på ingenjörsjobbet. Nu ska de springa genom Indien – för att samla in pengar till en välgörenhetsorganisation. 

När Björn Svensson reste i Indien 1994 var han på en tio dagars vandring i Himalaya. Åtta dagar in på vandringen, långt bort från all civilisation, skadade Björn sin fot. Det var så illa att han inte alls kunde stödja på den. När han frågade bärarna om han kunde få rida på hästarna som bar deras packning svarade de att ”det inte ingick i dealen”. 

Men en annan bärare, Tenzing, från en grupp vandrare de hade haft sällskap med i några dagar erbjöd sig att bära Björn till en väg som var två dagar bort. Därifrån kunde han sedan få lift. 

Sagt och gjort – Tenzing kastade upp Björn på ryggen och bar honom i två dagar. Väl framme vid vägen ville Björn betala bäraren, men han vägrade att ta emot några pengar.

– Han sa bara att det är så man gör här. Jag försökte övertyga honom om att ta emot pengarna men det var omöjligt, berättar Björn.

Efteråt kände han en väldigt stark önskan att ge tillbaka på något sätt. När Björn återvände till Sverige bestämde han sig för att skaffa ett fadderbarn i Indien, för att på så sätt kunna ge tillbaka till någon som verkligen behöver hjälp.

Hälsade på i Indien

Björn blev fadder till Asha 1996. I samma veva fick han två egna barn med sin dåvarande fru. Några år senare åkte Björn med sin familj för att hälsa på Asha i byn Khunti i Indien, och bodde där på ett kloster under en vecka tillsammans med 15 nunnor. 

Björn ville göra något som kunde göra skillnad på riktigt för familjen. Ashas pappa jobbade som cykelrikshaförare – men över hälften av hans lön gick till cykelhyran. Trots att han jobbade väldigt mycket blev det aldrig några pengar över. 

Björn och Kristina bor långt från varandra – men ibland träffas de och springer ihop. Foto Sussi Lorinder

Björn köpte därför en riksha till pappan, så att han skulle kunna starta en egen verksamhet. Det innebar att pappan kunde börja spara blygsamma summor i stället för att betala hyra för rikshan. 

– På klostret sa de att detta är precis rätt, hjälp till självhjälp, berättar Björn.

Björn åkte tillbaka till Indien många gånger. Via klostret kunde han hjälpa till att bygga upp skolan och sjukhuset. Han började hålla föreläsningar om sin historia och alla pengar gick oavkortat till verksamheten i Indien.

Drömmer om äventyr

När Kristina Paltén var 31 år lockade en kompis med henne att springa Tjejmilen. Då jobbade Kristina som ingenjör – och hade aldrig sprungit. Sedan blev det halvmaraton och maraton och ännu längre. Hon sprang många ultralopp under några år, och sprang sedan från Turkiet till Sverige. 

När hon satte världsrekord i 12-timmarslöpning på löpband 2013 kom tanken på att göra ett världsrekordförsök på 48-timmarslöpning på löpband. I november 2014 var världsrekordet hennes: 322, 93 kilometer. 

När hon sedan blev medveten om att hennes löpning betydde något för andra människor, att de blivit inspirerade och berörda av hennes världsrekord, började en tanke gro i henne. 

– Ja, att jag kanske inte vill vara ingenjör hela mitt liv, jag kanske vill bli äventyrare.

Men hur skulle hon kunna bli äventyrare när hon var så rädd och hade så många fördomar? Till slut landade hon i att hon skulle springa genom Iran. Alla tidigare äventyr hade handlat om att hon ville utvecklas som människa. Denna gång ville hon förändra världen med tillit.

Foto Sussi Lorinder

– Jag hade så enormt många fördomar. Att jag skulle bli våldtagen, misshandlad, rånad, satt i fängelse och massa annat. Jag var rädd för allt.

Men hennes fördomar kom totalt på skam. I stället möttes Kristina av en fantastisk gästfrihet och vänlighet av alla hon träffade i Iran. Hon hade tänkt bo i tält men blev i stället inbjuden till familjer längs hela vägen. Hon fick ofta middag, sova i det finaste sovrummet och sedan frukt och dryck att ha med längs resan.

Så möttes Björn och Kristina

Björn och Kristina träffades 2009. Det var mitt i natten på ett ultralopp i Skåne, GAX 100 miles. Björn skulle springa 16 mil men efter 12 mil bestämde han sig för att det fick vara nog. Han var på väg att ringa tävlingsledningen för att meddela att han skulle bryta när Kristina kom springande.

– Hon sa att jag skulle testa en bit till för att se om det gick, och att jag ju kunde bryta senare om det inte fungerade, berättar Björn.

Björn fick tillbaka styrkan genom den värme och kärlek Kristina spred. Han sprang i mål. Efteråt letade han upp Kristinas mailadress och skickade ett tack till henne. De blev brevkompisar och upptäckte att de tänkte likadant och hade samma värderingar.

– Kristina supportade mig sedan på ett ännu längre lopp, Transscania 246 km. Efter det har jag räknat henne som en av mina närmsta vänner, säger Björn.

Nu blir det äventyr i Indien

Björns erfarenheter av Indien och Kristinas av äventyrslöpning blev en perfekt upptakt till deras äventyr. Den 30 augusti började det i Leh i nordvästra Indien, som är platsen där Björn skadade sig. Därifrån ska de springa till Khunti i nordöstra delen av landet, byn där fadderbarnet Asha bor – en resa på ungefär 260 mil. Asha är för övrigt inte ett barn längre utan en ung kvinna på 40 år.

– Vi vill ha ett äventyr, det är främsta anledningen till att vi gör detta. Men vi vill också samla in så mycket pengar det bara går till projektet ASHA, Association for Social and Human Awareness, säger Kristina.

Foto Sussi Lorinder

ASHA är en välgörenhetsorganisation som är verksam i delstaten Jharkand i nordöstra Indien där byn Khunti ligger. De jobbar med sociala frågor genom att skapa medvetenhet, bedriva aktivism och värna om rättigheter för kvinnor, barn och socialt utsatta grupper – framför allt bland ursprungsbefolkningen.

Organisationen kombinerar utbildning, idrott och utveckling av livskunskaper för att skapa värdefulla möjligheter för barn och hjälpa dem att bygga en bättre framtid. De stödjer flera fotbollslag med både flickor och pojkar i Jharkhand. Planen är att bygga ett fotbollscenter där 150 barn som kommer från fattigdom ska få möjlighet att bo, äta, studera och träna tillsammans.

Så har de förberett sig

Då Björn och Kristina bor långt ifrån varandra så har det varit svårt att träna tillsammans, men de har försökt att ses då och då. Då har de sprungit långa rundor med barnvagnen Baby Blue som också är deras följeslagare i Indien – samma vagn som Kristina sprang med i Iran. 

Björn och Kristina med barnvagnen Baby Blue, som också är med i Indien. Foto Sussi Lorinder

Kristina har erfarenhet av sådana här projekt, både ensam och med vänner, men för Björn är mycket nytt. De är väldigt olika som löpare och båda skrattar när vi pratar om risken att de blir osams.

– Självklart kommer vi bli osams. När man sprungit fem mil, får slå upp tältet i ett träsk, det regnar och stormköket går sönder – då är det ganska lätt att bli ovänner. Då är det bättre att bara gå och lägga sig och inte försöka lösa något. Om man får sova och kanske äta lite så kommer saker se annorlunda ut, säger Kristina.

Målet är att båda ska kunna springa hela vägen tillsammans och ha en fantastisk resa. Men det finns förstås en risk att den ena går sönder och inte kan fortsätta. 

– Då får vi väl sätta den i en taxi som åker bredvid. Barnvagnen kanske inte heller håller hela vägen, så då får vi skicka packningen i taxi. Allt är möjligt, säger Björn.

Vill du själv ordna ett stort äventyr? 

Är du sugen på att springa på äventyr så har Björn och Kristina några tips som kan hjälpa på vägen.

  • Spring 10–12 mil per vecka (eller mer om du tål det). Gör benen hårda. Spring gärna två pass per dag ibland. Träna i sådan terräng du kommer springa och springa långsammare än du brukar göra genom att springa ihop med någon som är långsammare. 
  • Om ditt äventyr går på en varm plats – träna gärna den varmaste tidpunkten på dagen.
  • Ät allt!  Det är inte läge att vara kinkig med mat under äventyret. 
  • Tänk att det är en unik tid i ditt liv. Håll fokus på vad du vill uppleva och åstadkomma med äventyret.
  • Förbered lösningar för saker som kan hända, det ger mer marginal att hantera oförutsedda situationer. Förvänta dig helt enkelt det oväntade. Vad som helst kan hända och med ett bra mindset fixar du det mesta.
  • Involvera andra människor. Då får du fler idéer, tankar och kontakter. 
  • Bygg upp ett kontaktnät på ditt resmål och gärna längs den tänkta löpvägen. Då har du möjlighet att få hjälp om det behövs.

    Vill du bidra? Kika in på www.runforasha.com
Foto Sussi Lorinder

Björn Svensson
Ålder: 59 år
Bor: Helsingborg
Sysselsättning: Har arbetat inom läkemedelsindustrin i 35 år men är sedan årsskiftet utan jobb och fokuserar helt på Indien-äventyret.
Familj: Frun Kina, två barn och barnbarn och två bonusbarn.
Mest stolt över: Sitt engagemang i byn Khunti i Indien där Björn bland annat hjälpt till att utrusta ett sjukhus genom kontakter i svenska sjukvården.

Kristina Paltén
Ålder: 55 år
Bor: Värmdö
Sysselsättning: Äventyrare och föreläsare.
Familj: Maken Fredrik och två bonusbarn.
Mest stolt över: Löpningen genom Iran. Men Kristina poängterar också att hon vore inget utan sina relationer.




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Teknisk mat?
Blogg

Teknisk mat?


KRÖNIKA: Rune Larsson förundras över utvecklingen av energimat som ska få oss löpare att springa fortare och orka längre. Behöver vi verkligen teknisk mat – eller räcker det gott med en höna? ”Jag har en plan.” Nej, det var inte Charles Ingvar, alias Sickan, som tänkt ut ett nytt brott som han skulle begå med sina kumpaner i Jönssonligan. Den här planen var smidd av en ultradistanslöpare inför ett 24-timmarslopp. Jag var där som åskådare och såg innan starten att han satte upp ett campingbord och placerade ut flaskor som han via ett graderat mätglas fyllde med en gråbrun vätska.  ”Vad…

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Parkrun Sverige firar tio år!
Blogg

Parkrun Sverige firar tio år!


Den 22 augusti firade Haga parkrun – och därmed parkrun Sverige – sitt tioårsjubileum. Det var Haga parkruns 418:e event – efter tio år av gratis fem kilometer långa motionslopp för alla på lördagsmorgnar, året runt!

Under de tio år som parkrun har arrangerats i Sverige, med start i Hagaparken norr om Stockholm, har arrangemanget vuxit över hela Sverige. I dag arrangeras parkrun på 16 olika orter runtom i landet. Falun är det senaste tillskottet där Kålgården parkrun hade premiär den 29 augusti.

Foto: Parkrun

Sammantaget har över 165 000 personer deltagit i de totalt över 3 500 parkrun-eventen som har genomförts i Sverige sedan det första eventet i Hagaparken för snart tio år sedan.

– Det är fantastiskt att se att fler och fler upptäcker parkrun, säger Deri Thomas, som var med och startade Haga parkrun 2016.

Foto: Parkrun

Han är fortfarande engagerad i Haga parkruns volontärteam, samtidigt som han i dag också jobbar med att stötta alla parkrun runtom i Norden (+50 st i dagsläget).

Foto: Parkrun

– Det var lite av en chansning att få igång parkrun här, men det blev en succé som ständigt växer – många älskar helt klart att börja sin helg med parkrun.

En typisk lördag samlas omkring 200 personer för att njuta av löpning eller promenad, samt trevligt sällskap, i Hagaparken. Allt organiseras ideellt av ett team volontärer.

Foto: Parkrun

– Ett enormt tack till alla volontärer som gör parkrun möjligt varje lördag, samt till Kungliga Djurgårdens förvaltning som låter oss vara värdar för parkrun vecka efter vecka och som också alltid har varit mycket stöttande. Vi ser fram emot att välkomna många parkrunners, gamla som nya!

Kort om parkrun:

Haga parkrun äger rum varje lördag i Hagaparken, start kl. 9.30 vid Tingshusslätten (i parkens södra ände). Det är ett gratis fem kilometer långt motionslopp med tidtagning, för alla åldrar och förmågor, organiserat av volontärer.

För att delta, registrera dig först en gång (gratis) på www.parkrun.se/register. Ta sedan med streckkoden från registreringen (digital eller utskriven) till parkrun – gäller för deltagande på alla parkrun runtom i världen. (Parkrun finns i över 20 länder på mer än 2 200 olika platser).

Se www.parkrun.se/haga och www.parkrun.se för mer information om Haga parkrun och övriga olika parkrun i Sverige. 

Foto: Parkrun


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*