Det händer även de mest hängivna löparna – mörkret och kylan avskräcker, barnvakten bangar, deadlines och övertidsarbete stjäl all energi. Men misströsta inte. Med smart kom igång-träning och lite planering kommer du enkelt igång med löpträningen igen efter ett träningsuppehåll.
BÖRJA FÖRSIKTIGT
Bestäm dig för att ta en kort runda varannan dag då du växlar mellan gång och löpning i en omfattning som du tycker känns bra. Att springa för mycket för tidigt ökar risken för skador på muskler och leder, som behöver ungefär ett par veckor för att anpassa sig till den högre belastningen som löpningen medför.
Dessutom tappar man lätt geisten om man kör på för hårt i början. Gläd dig i stället åt att du faktiskt kommit igång, lyssna på kroppen och låt formutvecklingen få ta tid.
GÅ MER
Om ditt träningsuppehåll varat längre än två veckor, utöka gångsekvenserna och dra ner på antalet minuter som du brukade springa före uppehållet. Om du till exempel brukade springa fem till åtta minuter med en minuts gångvila mellan löpsekvenserna, kan du i stället växla mellan en minut gång och en minut löpning.
ÖKA GRADVIS
Efter ett par veckor kan du förlänga ett till två träningspass i veckan med tre till fem minuter. Fortsätt så tills du kommit upp i 30-minuterspass. Därefter kan du successivt öka löpsekvenserna i förhållande till gångvilan – alternativt förlänga den totala tiden på dina träningspass.
Öka aldrig både tempo och distans under en och samma träningsvecka. Den successiva ökningen är givetvis viktig även för dig som redan från början tränar 30-minuterspass.
FÅ IN TRÄNINGEN I VARDAGEN
Att göra löpningen till en naturlig del av sin vardag är det bästa sättet för att få till träningen. Se därför till att planera in passen under veckan så att du verkligen är beredd att avsätta den tid som krävs. Och med en plan blir det dessutom enklare att justera löpningen utifrån andra händelser som dyker upp.
Ett annat bra tips är att transportlöpa. Låt pendlingen till och från jobbet bli en tillgång och en tidsbesparare i stället för en passiv transport från a till b.
SÄTT UPP ETT MÅL
Det finns inget som är så motiverande som att sätta upp ett mål med träningen. Det behöver inte vara något storslaget, men det ska gärna kräva en viss ansträngning så att du kan känna dig riktigt nöjd när du klarat målsättningen. Att satsa långsiktigt är givetvis bra, men delmålen är oftast viktigare för träningsmotivationen.
Att bestämma sig för att springa varannan dag i två veckor är ett utmärkt mål eftersom den regelbundna träningen vänjer både kroppen och hjärnan med löpningen igen. Allt eftersom du blir starkare kan du sätta upp nya mål.
Här är vetenskapens svar på vilken strategi som är mest effektiv om du vill nå din målsättning på loppet. I en stor studie publicerad i European Journal of Sport Science har forskarna tittat på hur olika fartstrategier fungerar på maratondistansen. Underlaget är statistik från mer än 146 000 löpare som har deltagit i Valencia Marathon i Spanien mellan 2014 och 2023. Här är de viktigaste slutsatserna. 78 mot 74 Andelen kvinnor i procent jämfört med andelen män som sprang maraton i jämn fart. Trots det var det en större andel kvinnor än män som sprang in väggen efter 30 och 35…
Dela artikeln:
Detta innehåll är exklusivt för dig som är prenumerant
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
Inför ett kvalitetspass eller en tävling är en ordentlig uppvärmning alltid att rekommendera – men det finns även andra tillfällen när din kropp mår bra av att värmas upp. Så här gör du det på bästa sätt.
Inför ett lugnt distansträningspass behöver man inte fundera särskilt mycket kring uppvärmning. Att börja träningspasset i ett lugnt och avspänt tempo under de första tio minuterna räcker oftast för att få igång blodcirkulation och muskelaktivitet på ett mjukt och kontrollerat sätt.
Men om du har ett stillasittande arbete kan träningens inledning underlättas om du ser till att röra på dig lite extra innan du ger dig i kast med själva träningspasset. Det kan innebära att du antingen rör dig inomhus under några minuter eller går en kort sträcka i friska luften.
Att resa sig från en lång period av stillasittande och direkt ge sig i kast med löpning innebär nämligen ett onödigt igångsättningsmotstånd från kroppen. Se därför alltid till att inte gå abrupt från inaktivitet till den höga aktivitetsnivå som löpning innebär.
Börja morgonpasset mjukt
Att ge kroppen en mjuk igångsättning är också viktigt att tänka på i samband med ett morgonpass. Har du begränsad erfarenhet av att träna direkt efter att du har klivit ur sängen bör du ta det extra lugnt.
Betrakta morgonpassen i första hand som ett sätt att väcka kroppen. Efterhand kan du öka längden och intensiteten på morgonträningen, men det är alltid klokt att börja dessa pass i lugnt tempo. Varför inte först promenera några minuter innan du sakta och kontrollerat drar igång din löpning?
Välj uppvärmning efter aktivitet – och ålder
Hur mycket tid och omsorg du bör lägga ned på din uppvärmning avgörs främst av vilken träningsaktivitet eller typ av tävling som du förbereder dig för. Ju högre intensitet, desto längre och mer omfattande uppvärmningsprogram krävs än att bara löpa i ett måttligt tempo.
När det gäller tävlingsförberedelser är därför grundprincipen att ju kortare lopp du ska springa, desto längre uppvärmning krävs det. Elitsprinters börjar ofta sin uppvärmning 1,5 till 2 timmar innan det är dags för start.
Äldre löpare behöver också generellt längre tid på sig för att få igång cirkulationen och lederna än vad yngre löpare behöver. Därför är det på sin plats att successivt förändra sina uppvärmningsrutiner efterhand som åren går.
Se därför alltid till att inte gå abrupt från inaktivitet till den höga aktivitetsnivå som löpning innebär.
Även under relativt långsamma distanspass kan det vara en god strategi att inleda extra försiktigt för äldre löpare. Accepterar du att kroppen är mer trögstartad än när du var yngre och anpassar inledningen av dina träningspass till det så kommer löpningen att kännas betydligt mer behaglig.
Skapa en egen uppvärmningsrutin
Inför ett tempopass eller en tävling är det bra att träna in en plan som du lär dig att följa, där de olika komponenterna i ditt uppvärmningsprogram är noga tajmade. Det gäller självklart att förbereda kroppen för intensiv belastning, men det är också i hög grad en mental process.
Utnyttja dina träningstillfällen till att hitta en uppvärmningsrutin som du känner dig bekväm med. Är du trygg med din plan kan det hjälpa till att minska nervositeten inför tävlingar – men det kan också få krävande tempopass att kännas mindre pressande.
Effektiv uppvärmning i fem enkla steg
1.Höj kroppstemperaturen och hjärtfrekvensen
Inför ett löpträningspass eller en tävling inleder du med långsam jogg under cirka 10 minuter. Här handlar det främst om att låta kroppen komma igång, varför ansträngningskänslan ska gå från mycket lätt till något ansträngande.
Principen är densamma också inför andra typer av träningspass (styrka, rörlighet eller alternativ uthållighetsträning som cykel, simning eller gymmets träningsmaskiner). Du kan då antingen använda lätt jogg som temperaturhöjare (till exempel på löpbandet på gymmet), välja lätt belastning i den kommande huvudaktiviteten eller välja någon annan pulshöjande aktivitet, till exempel hopprep.
2.Öka rörligheten
Använd dynamiska rörlighetsövningar som armpendlingar åt olika håll, sidoböjningar, knäböjningar, utfallssteg och benpendlingar.
Undvik statiska töjningar där du håller benmuskulaturen uttänjd i ett ytterläge under 10–20 sekunder. Då eliminerar du nämligen en del av musklernas naturliga elasticitet, vilket påverkar kraftutvecklingen negativt i löpsteget.
3.Bana in tekniken
När du känner dig varm och mjuk i kroppen är det dags för så kallade löpskolningsövningar. Genom dessa mer löpspecifika rörelser aktiveras nerv-muskelfunktionen så att kroppen styrs till att jobba i ett tekniskt riktigt rörelsemönster. Övningarna kan något förenklat beskrivas som att man betonar viktiga detaljer i löpsteget genom att överdriva rörelseutslaget.
Exempel på övningar är höga knälyft, hälkick, låga studshopp och kvicka stegisättningar (så kallad tripping). För att frigöra höfter och ljumskar är också sidolöpning med korsande översteg en bra övning som motverkar stramhet.
4.Stegra intensiteten
Nu är det dags att börja knyta ihop säcken genom att kontrollerat närma dig det löptempo som väntar under det kommande tempopasset eller stundande tävlingen.
Börja med att jogga till en lämplig raksträcka där du kan löpa ut utan att störas av andra löpare. Har du ett par lättare tävlings- eller temposkor som du tänker använda under den kommande snabblöpningen är det nu dags att skifta till dem från dina mer uppbyggda träningsskor som du använt under första delen av din uppvärmning. Ett sådant här skobyte ger dig också en extra psykologisk boost när du nu ska känna på snabbare löpning.
Genomför sedan ett antal stegringslopp för att hitta den rätta fartkänslan. Under cirka 150 meter accelererar du från stillastående upp till din planerade tävlings- eller tempoträningsfart. Börja något återhållsamt och stegra efter hand intensiteten. Jogga eller gå tillbaka till startpunkten och se till att pulsen hinner sjunka markant mellan upprepningarna.
Prova dig fram till det antal stegringslopp som känns optimalt för dig. Inledningsvis kan fem upprepningar vara ett bra riktvärde som lämplig förberedelse för det höga tempo som en tävling eller ett tempoträningspass innebär.
Efter stegringsloppen håller du igång med lätt jogg och lätta rörlighetsövningar. Handlar det om förberedelser inför ett lopp med ett stort startfält är det ofta en utmaning att hitta utrymme för att hålla kroppen lagom aktiv. Se till att ha en genomtänkt plan så att du inte hamnar i ett stressat läge och ödslar energi i onödan.
5.Fokusera på uppgiften
Byt gärna den tröja som du har haft på dig under uppvärmningen till en torr och fräsch. Precis som ett skobyte är detta en detalj som kan få dig lite extra taggad inför den kommande utmaningen.
Oavsett om uppvärmningen är en förberedelse för ett tufft tempopass eller en tävling bör den avslutas så att du får ett par minuter att samla tankarna innan huvuduppgiften tar vid. Visualisera inledningen av den kommande snabblöpningen och försök att hålla adrenalinpåslaget på en kontrollerad nivå så att du inte frestas att inleda i ett alltför högt tempo.
Nu är du väl förberedd inför uppgiften som väntar – lycka till!
Visst är protein viktigt för kroppens förmåga att bygga upp sig efter träningen – men det gäller att prioritera rätt för att få önskvärd effekt. Så här gör du det.
Många av oss löpare vet att vi borde komplettera löpningen med styrketräning – ni vet det där som är så lätt att prioritera bort om tiden är knapp (vi vill ju inte missa ett löppass). Och det är synd, för styrketräning kan både göra oss till bättre löpare och förhindra skador.
Utöver styrketräningen tror gemene man ofta att ett högt proteinintag krävs för ökad muskelmassa och förbättrad styrka. Därför är olika proteinpulver och så kallade ”gainers” populära kosttillskott på gymmen. (Hur mycket proteinpulver som säljs i Sverige vet man inte riktigt men under 2020 såldes det proteinpulver för 18,91 miljarder dollar i USA.)
Men behöver vi löpare lägga pengar på proteinpulver för att få resultat i gymmet? För att lyckas med det bör man kombinera bra mat med bra träning och återhämtning, annars kommer inte kroppen ha möjlighet att bygga muskler.
Det kan låta enkelt och självklart, men faktum är att jag ser både elitidrottare och motionärer som inte lyckas få till detta. Då måste man ta ett steg tillbaka och se över helheten. Träning gör kroppen katabol, den hamnar alltså i ett nedbrytande tillstånd. För att bygga muskler och bli starkare bör kroppen vara i ett uppbyggande tillstånd (anabolt). För det krävs bra mat och energibalans samt återhämtning.
Se över din energibalans
Får du inte de resultat du hoppas på, trots att du tränar och äter ordentligt, så bör du först och främst se över om du är i energibalans. Om inte kroppen har tillräckligt med energi så finns det inte möjlighet för kroppen att öka i muskelmassa (kroppen är alltså i ett katabolt/nedbrytande läge). Energin går åt till att upprätthålla kroppens fysiologiska funktioner i stället för att bygga muskler.
Kontrollera först om din kosthållning är balanserad. Kroppen behöver energi och protein för att bygga muskler men även kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler.
Se sedan över ditt proteinintag. Som idrottare behöver man 1,2–2,0 gram protein per kilo kroppsvikt och dag (vid viktnedgång samt äldre personer något högre). Sprid ut ditt proteinintag över hela dagen – många får i sig tillräckligt med protein men muskelproteinsyntesen (MPS) förbättras om proteinintaget sprids ut under hela dagen. Optimera ditt proteinintag genom att inta 0,25–0,30 gram protein per kilo kroppsvikt och måltid, 4–5 gånger om dagen.
Se också till att äta något proteinrikt inom två timmar efter utfört träningspass, och ät gärna något proteinrikt innan du går och lägger dig. Proteinintag innan läggdags kan hjälpa muskelproteinsyntesen under natten (i kombination med styrketräning). Denna måltid måste rymmas i ditt totala energibehov.
Kontrollera även om du får tillräckligt med återhämtning. Många har en stressig vardag vilket leder till att återhämtningen blir lidande. Hinner inte kroppen återhämta sig kan kroppen hamna i ett konstant katabolt läge, vilket oftast leder till utebliven träningsrespons.
Till sist – rätt träning är bäst träning. Har du checkat av ovanstående bör du se över din träningsplan. Du kanske behöver hjälp med ett styrkeprogram som är anpassat efter dig och dina unika förutsättningar?
Risker med högt proteinintag
Finns det några risker med att äta för mycket protein? Ur ett prestationsperspektiv så kan ett högt proteinintag leda till att du inte får i dig tillräckligt med kolhydrater, vilket kan påverka din löpning negativt (att kolhydrater behövs för uthållighetsidrotter är väletablerad kunskap). För mycket protein kan även leda till att du får i dig ett överskott av energi. Finns det mer protein än vad kroppen behöver så kan proteinet omvandlas och lagras som extra energi i form av fettmassa.
Ett högt intag av proteinkällor som rött kött, charkprodukter och vilt har även kopplats till ökad risk för änd- och tjocktarmscancer. Livsmedelsverket rekommenderar oss att inte äta mer än 350 gram per vecka (400–500 gram före tillagning) av rött kött, chark och vilt. En annan aspekt på ett för högt proteinintag är att det kan leda till en ökad klimatpåverkan.
Räcker det med proteinpulver?
En annan fråga är om det är bättre att äta proteinpulver än mat. Proteinpulver innehåller ofta enstaka aminosyror som leucin eller några aminosyror som BCAA (grenade aminosyror). Men eftersom kroppen behöver variation i form av flera olika proteinkällor rekommenderar jag mat framför proteinpulver.
Mat ger också mervärde – du får i dig fler näringsämnen. Proteinpulver innehåller dessutom oftast relativt stora mängder protein. Det kan leda till att du får i dig mer protein än nödvändigt – men kanske inte alla nödvändiga aminosyror. Mer protein betyder ju inte mer muskler.
Så hur ska man äta för att få i sig dessa olika proteiner? Proteiner är uppbyggda av cirka 20 aminosyror varav nio är essentiella (kallas EAA ibland) vilket betyder att vi måste tillföra dem. Proteinkällor från djurriket innehåller alla essentiella aminosyror som kroppen behöver – man brukar säga att dessa livsmedel har bra proteinkvalitet.
Proteinkällor från växtriket saknar i många fall någon eller några av de essentiella aminosyrorna men kombinerar man dessa proteinkällor rätt så får man i sig det man behöver. Ett enkelt sätt är att kombinera baljväxter med spannmål. Man behöver inte äta dessa vid samma måltid utan det räcker om du får i dig dem under en kortare period, kanske samma dag eller dagarna efter varandra.
En aminosyra som kan ha större effekt i muskeluppbyggnaden, och som därför är vanlig i proteinpulver, är leucin. Det finns även i ägg, kött, kyckling, kalkon, fisk, sojabönor samt i olika ostar som parmesan.
Krångla inte till det
Det behöver alltså varken vara svårt eller krångligt att få i sig tillräckligt med protein – och i de flesta fall räcker vanlig mat gott och väl. Många av oss kan nog relativt lätt också omfördela vårt proteinintag: minska proteinmängden till lunch och middag samt öka proteinmängden till frukost och mellanmål.
Styrketräning och muskler är viktigt både för vår hälsa och prestation. Ett bra proteinintag är också viktigt, både för din styrketräning och din löpning. Men det är inte den som äter mest protein som blir bäst – utan den som äter rätt i kombination med bra träning.
Ät rätt mängd protein Rekommendationen är att äta 0,25–0,30 gram protein per kilo kroppsvikt per måltid. Du hittar till exempel cirka 25 gram protein i följande (även kolhydratkällor innehåller protein): 100 gram kött, fisk, kyckling 370 gram köttfärssås (köttfärs + tomatsås) 160 gram pannbiff/köttbullar (hemmalagade) 330 gram tofu 230 gram sojabönor 300 gram kikärtor 350 gram linser/blandade bönor 150–200 gram Oumph/quorn produkter (se förpackning) 200–250 gram keso/kvarg (se förpackning)
Han är ett välkänt och uppskattat ansikte inom svensk ultralöpning. Daniel Westergren brinner för att få fler att upptäcka sporten. Nu drömmer han om att skriva en bok om ultralöpningens historia – men ett tufft sjukdomsbesked kom i vägen.
Daniel Westergren har varit ett självklart inslag på många stora ultralopp de senaste åren, ibland som löpare men oftast som speaker eller reporter. Jag tror inte att det finns en löpare som gått honom förbi – det Daniel inte vet om svensk ultralöpning är inte värt att veta. Han rabblar namn och tider som rinnande vatten.
Redan som barn brukade Daniel föra statistik, göra tabeller och diagram över deltagarnas framfart när det visades stora skidtävlingar på tv. Han räknade ofta ut vem som skulle ta hem segern innan den utsända reportern sa något om det. Sport, framför allt uthållighetssport, har alltid legat Daniel varmt om hjärtat.
Som 12-åring arrangerade han ett ”OS” för sina vänner i byn Trekanten där han växte upp. De hade 18 grenar med tidsschema, statistik över alla resultat och egentillverkade medaljer.
– Jag vann tydligen det hela också, säger han med ett skratt och lägger till att han gillade att utöva sport också.
Daniel vann skolans terränglopp och skidtävling och blev senare även tilldelad skolans Idrottspris. Han tränade också orientering och tyckte det var väldigt kul att springa. Men det roligaste var att föra statistik över sina egna resultat. Det intresset har han alltid haft och kopplat ihop med sin egen träning.
En statistiknörd och journalist
Som vuxen utbildade han sig inom samhällsvetenskap och journalistik. En dag gick han upp på den lokala tidningen och frågade om han kunde få jobba där. Han började som tabellpojke, en roll som passade Daniel väldigt bra. Han beskriver sig själv som en statistiknörd. Det blev starten på en journalistisk karriär som sedan tog fart.
Tillsammans med sin kompis Avdi Islami startade han sedan Öppna Kanalen i Växjö 2005, en ideell lokal-tv-kanal. De drev den fram till 2017.
När Daniel rapporterade från ultraloppet Personliga Rekordens Tävling 2015, på hemmaplan i Växjö, hade han inte så bra koll på vilka alla löpare var – trots att det endast var en handfull personer som tävlade. I dag är det så extremt många att det är lite svårare att hålla reda på alla.
– Att rapportera om detta blir ett historiskt dokument i sig, inte bara resultatlistorna utan även intervjuer med folk som springer. Att få vara en del av diskussionen kring utvecklingen och kanske till en liten del bidra till att det växer är fantastiskt roligt, säger Daniel.
Började springa på grund av knäproblem
Daniel började springa på grund av knäproblem. Någonstans läste han att man skulle springa långsamt och bygga upp sig successivt. Efter ett tag var knäna bättre och 2016 började han springa ultralopp. Han återvände till Personliga Rekordens Tävling i Växjö (6-timmars på inomhusbana), och sprang även Skövde 6-timmars och Österlen Spring Trail som sina första tävlingar. Därefter följde bland annat Älvdalen Backyard, EcoTrail 80 och fler deltaganden i Personliga Rekordens Tävling.
Daniel på väg ut på varv 27 på Älvdalen Backyard 2019. Johan Steene, Lars Kolmodin och Anna Carlsson var med.
Men Daniel tycker att det är roligare att rapportera och skriva om ultralöpning än att springa själv. Han skrev sina första artiklar på Ultramarathon.se 2018 och för Runner’s World några år senare och skapade sig en karriär som en av de mest kunniga inom ultralöpning.
Daniel hade tagit hjälp av Johnny Hällneby för att utvecklas som löpare, vilket sedan ledde till att de startade podden Ultraaktuellt tillsammans. Den hade premiär i mars 2020 och växte fram ur deras gemensamma engagemang för svensk ultralöpning.
Daniel Westergren blev årets KUL-person 2021 – en utmärkelse som delas ut till någon som gjort förtjänstfulla insatser inom svensk ultralöpning (KUL = Kommittén för ultradistanslöpning). Han fick även förtjänstdiplomet från Svenska Friidrottsförbundet i maj 2026. Det delas ut till personer som gjort långvariga och betydande insatser för svensk idrott.
– Jag var ganska motvillig först, jag tyckte det var väldigt skönt att gömma mig bakom det skrivna ordet. Att prata till lyssnare blev väldigt intimt för en introvert person som jag. De första avsnitten var ganska stapplande och trevande, berättar han.
Podden har vuxit och är nu en av Sveriges ledande poddar inom ultralöpning. Den fokuserar på nyheter och Daniel och Johnny intervjuar löpare och analyserar tävlingar och trender.
Livesände från EM och VM
Daniel har också varit med det svenska ultralandslaget och livesänt från både EM i 24-timmars i Verona 2022, VM i Taipei 2023 och VM i 100 km i Bengaluru 2024.
– Det kanske är mina mest prestigefyllda uppdrag, att få åka med utomlands och livesända när våra bästa ultralöpare ska prestera. Jag fick vara med när Miho Nakata under stor dramatik satte världsrekord på damsidan med över 270 kilometer och Alexandr Sorokin sprang över 300 kilometer.
Daniel med 24-timmarslandslaget i Taipei 2023.
Det blev början på något större. Genom sina liverapporteringar gjorde Daniel sig känd som en kunnig och hängiven röst inom sporten – och det öppnade dörren till nya uppdrag som speaker. Hans första uppdrag var på Österlen Spring Trail 2022. Någon tipsade arrangören om Daniel – och det visade sig vara ett lyckat val. Med naturlig känsla för att fånga stämningen och hitta rätt ord i stunden blev han en uppskattad röst längs banan. Hans breda kunskap gör också att han kan sätta tävlingen i ett större sammanhang och lyfta fram både elitlöpare och motionärer på ett sätt som tilltalar publiken.
– Ultralöpning är ju väldigt förlåtande på många sätt, man har ju tid att kolla upp löpare medan de springer. De är ju ute i så många timmar.
Daniel har även jobbat på Sveriges Radio som livereporter, och då fick han ibland användning för sin fallenhet för att hitta orden och snabbt kunna anpassa sig efter situationen.
– Ibland blir det helt fel då man pratar med någon man inte har koll på, det blir som det blir helt enkelt.
Intresset för ultralöpning växer snabbt
Ultralöpning växer enormt mycket och numera finns det en uppsjö av lopp att springa. Rune Larsson har berättat att på 1980-talet ansågs man vara en dåre om man höll på med ultralöpning – det var nästan skambelagt.
– Nu är det inte bara accepterat utan respektingivande att springa ultra. Att göra det ses snarare som självutveckling och visar på någon slags karaktär. Men ultra är trots allt främst något för ”priviligierade” människor. Det är inte alla som har möjlighet att lägga så mycket tid och pengar på träning och tävling som ultralöpning kräver. Så om något skulle jag vilja bidra till att sporten ska bli ännu mer inkluderande.
Daniel med landslagsledare Lotta Thörn och Joacim Martinsson, en annan eldsjäl inom ultralöpning.
När maraton inte längre räcker till vill man testa sina gränser ännu mer. Ultra handlar mycket om att ta reda på var gränsen går och hur man reagerar på ansträngning under lång tid. Men det handlar också om att göra något som bara är för en själv – i en gemenskap med andra löpare.
– Ultralöpning handlar mer om gemenskap och mindre om tävling. Även om det är jättejobbigt så är det kravlöst på ett sätt som det inte är på de kortare distanserna. Man måste inte pusha hela tiden när man springer ultra.
En av ultrasportens viktigaste röster
Daniels roll inom svensk ultralöpning har främst handla om att dokumentera och synliggöra sporten. Han har en enastående förmåga att berätta med journalistiken som verktyg, och har därför blivit en av sportens viktigaste röster. På så sätt har Daniel bidragit till att synliggöra ultralöpningen för en bredare publik.
Genom Ultramarathon.se har Daniel skapat en plattform där svensk ultralöpning samlas. Här finns nyheter, rekord och historia – ett digitalt arkiv över en sport i ständig utveckling. Från att främst ha bevakat lopp och prestationer har sajten nu blivit en viktig del av sportens infrastruktur.
Med podden Ultraaktuellt har Daniel tillsammans med Johnny Hällneby också gett sporten en återkommande röst. Genom intervjuer, analyser och rapportering har de inte bara lyft fram elitlöpare och stora prestationer utan även motionärerna, arrangörerna och den gemenskap som är så unik för ultralöpning.
Dokumenteringen en viktig del
En annan viktig del av Daniels arbete går ut på att samla och bevara ultralöpningens historia. Han har registrerat resultat, rekord och fört mästerskapsstatistik. På så sätt har Daniel hjälpt till att dokumentera ultralöpningens utveckling i Sverige. Han ansvarar också för registrering av svenska resultat i den internationella databasen DUV.
Daniel reflekterar mycket över varför fler söker sig till löpningen. Enligt honom hänger den stora löparboomen delvis ihop med den oroliga tid vi lever i. När världen präglas av konflikter och kriser söker man sig till lugn, struktur och mening.
– Löpningen blir ett sätt att skapa kontroll i en värld där mycket känns osäkert – en plats där man för en stund kan stänga ute omvärlden och fokusera på nästa steg.
Sammantaget har Daniel en unik roll inom svensk ultralöpning som berättare, arkivarie och sammanhållande kraft. Han har inte bara rapporterat om ultrasporten, utan också format hur den dokumenteras och bevaras.
– Om jag påverkat någon att börja springa och ta sig an sitt första ultralopp, då har jag lyckats, säger han.
Som ett naturligt led i det arbetet skulle han vilja skriva en bok om ultralöpningens historia. Men i december förra året fick han beskedet att han har cancer i bukspottkörteln – en sjukdom som oftast är obotlig. I Daniels fall växer tumören så illa att den inte går operera. Han förlikar sig med att döden är nära förestående men sörjer att hans barn kommer få växa upp utan sin pappa.
Daniel Westergren Ålder: 52 år Bor: Ingelstad Sysselsättning: Journalist, speaker, reporter Familj: Tre barn som är 7, 10 och 12 år.
