Senaste versionen av tävlingsskon Adios Pro från adidas har ärvt flera spännande uppgraderingar från sub2-skon Pro Evo 3. Nya Adios Pro 5 finns dessutom att köpa redan nu!
[ANNONS FRÅN ADIDAS] I toppen av adidas linje med tävlingsskor hittar vi förstås världsrekordskon Adizero Adios Pro Evo 3. Men för oss vanliga dödliga, som inte springer maraton under två timmar, är kanske nya Adios Pro 5 ändå det rimligaste förstahandsvalet. Det är en lätt tävlingssko för dig som vill ha hög energiåtergivning, effektiv dämpning och god komfort för snabba långlopp som maraton.
Denna femte upplaga har både lägre vikt, ett uppdaterat skummaterial och en ny kolfiberram. Det gör att Pro 5 definitivt är en het kandidat för att synas på många prispallar – och den finns att köpa redan i dag!
Med inspiration från världens snabbaste sko
Adizero Adios Pro 5 har utvecklats utifrån de insikter som adidas gjorde under arbetet med sub2-skon Pro Evo 3. Resultatet innebär bland annat att Adios Pro 5 nu är 23 gram lättare än föregångaren Pro 4.
Det beror delvis på det uppdaterade skummaterialet Lightstrike Pro, som används i två densiteter i mellansulan. Skummet kombinerar låg vikt med god förmåga att dämpa stötarna från underlaget, och har både bättre energiåtergivning och mer stabilitet jämfört med Pro 4.
I stället för stavar – EnergyRim
Mellan skumlagren sitter en helt ny konstruktion som adidas kallar för EnergyRim – en kolfiberram som löper runt mellansulans kanter. Den ersätter kolfiberstavarna EnergyRods som adidas använt tidigare.
Lösningen innebär bland annat att mellansulans ytterkanter blir stabilare. Tack vare att kolfiberramen är öppen i mitten kan också ännu mer mjukt, dämpande skummaterial placeras under foten.
Eftersom EnergyRim består av en mindre mängd material jämfört med en hel kolfiberplatta ger lösningen en viktbesparing på 12,5 procent. I kombination med det uppdaterade skummaterialet har Pro 5 nu också nio procent bättre energiretur jämfört med Adios Pro 4.
Lättare och skönare ovandel
En annan nyhet är den uppdaterade ovandelen Lightlock 2.0. Den är både lättare och har bättre andningsförmåga jämfört med materialet som används på Adios Pro 4, och ger en mer följsam passform.
Tack vare integrerade band hålls foten tryggt på plats vid fart- och riktningsförändringar. Vadderade kuddar med högre friktion minskar risken för att hälen rör sig.
Även yttersulan har adidas skruvat på för att hålla ned vikten, men utan att kompromissa med greppet eller slitstyrkan.
Lighttraxion-materialet löper nu längs hela yttersulan, med ett extra lager Continental-gummi under stortån för att ge bättre grepp när du skjuter ifrån.
Fyra nyheter i Adios Pro 5
Lightstrike Pro: Skum med bättre energiåtergivning
EnergyRim: Ny lösning som ersätter EnergyRods
Lightlock 2.0: Lättare ovandel som andas bättre
Lighttraxion: Förbättrat grepp och ökad slitstyrka
FAKTA ADIDAS ADIZERO ADIOS PRO 5 Vikt: 153/175 gram (dam/herr) Häldropp: 4 mm (39/35 mm) Läs mer och beställ HÄR!
Proteinet kollagen marknadsförs framför allt i skönhetsbranschen, där det används för att minska rynkor och öka hudens elasticitet. Men kollagen kan även påskynda läkning av jobbiga löparskador – och kan kanske till och med minska skaderisken.
Kollagen är ett protein som är uppbyggt av aminosyror som kroppen själv kan tillverka. Ungefär en tredjedel av kroppens totala proteinförråd består av kollagen, och hittas där i substansen som finns mellan cellerna (extracellulär matrix, ECM). Ibland liknas kollagen vid ett klister som ger stadga och elasticitet i huden, muskler, ben, leder och ligament.
Den goda nyheten för oss löpare? Det är även i dessa vävnader som de flesta löparskador uppstår, så om vi kan hitta ett sätt att göra dessa vävnader mer tåliga kanske vi till exempel kan slippa den där trassliga hälsenan.
Kroppen kan dessutom tillverka kollagen utan tillskott eftersom det består av icke essentiella aminosyror (alltså aminosyror som inte behöver tillföras med maten). Vill du ändå boosta din kollagenproduktion kan du göra det genom att äta benbuljong, fisk, kyckling, ägg, kött, mejeriprodukter samt vissa bär och grönsaker.
Kollagen finns även i form av kollagenpulver/tabletter, eller så kan du använda gelatin som har ungefär samma komposition av aminosyror som kollagen. Vissa studier har visat att kroppen tar till sig kollagenpulver bättre än gelatin, medan andra visar att de har samma effekt.
Så kan du använda kollagen
I en studie såg forskarna att om man äter 15 gram gelatin tillsammans med 500 milliliter C-vitaminrik juice en timme före 5–6 minuter av hopprepshoppning så dubblerar man mängden kollagen. Detta ska ske minst sex timmar innan din ”vanliga” träning. Detta kan vara ett tips för dig som vill stärka dina leder och ligament.
Men om du är en löparnörd och inte tränar så mycket annat så kan det vara klokt att tänka på att den extra ”stressen” av att hoppa hopprep flera gånger i veckan kan leda till skador. Öka därför hoppningen gradvis och hoppa inte hopprep på dina tuffaste träningsdagar.
Att använda kollagen eller gelatin för att minska skaderisken eller förbättra löpningen är ett relativt nytt forskningsområde och mer forskning behövs. Det är också svårt att veta om detta funkar utanför forskningsmiljön, men har du problem med leder/ligament så kan det vara värt att prova upplägget i studien ovan (den var inte gjord på löpare utan på hälsosamma aktiva män). Andra studier har använt 15–25 gram gelatin eller kollagen 30–60 minuter innan träning (jag skulle rekommendera den lägre mängden för en lättare löpare och den högre för en tyngre).
Min egen erfarenhet
Min egen erfarenhet av att använda gelatin gjorde jag för 5–6 år sedan när kollagen/gelatin-forskningen var väldigt ny. Jag träffade ett av de stora namnen inom denna forskning, Keith Barr, nära inpå en av mina häloperationer. Jag stannade efter föreläsningen och fick rekommendationen att ta 15 gram gelatin + C-vitamin (utan hopprepshoppning – jag var ju nyopererad) under läkeprocessen.
Jag vet inte om det faktiskt påskyndade min läkning, men min läkare var nöjd med processen – så det kanske hjälpte lite i alla fall. Jag blandade gelatinpulver som jag hittade på en hälsokostaffär med apelsinjuice. (Det var så äckligt att jag nästan spydde varje morgon när jag tog det – men vad gör man inte för löpningen!)
Det är ju förstås sällan en enda sak som gör att man håller sig skadefri, men detta kan eventuellt minska risken för skador så att du slipper långa skadeperioder – och det skadar ju inte att prova. Kom bara ihåg att alltid kontrollera så att eventuella tillskott inte är dopingklassade eller att det inte finns risk för kontaminering. Detta är särskilt viktigt om du är elitaktiv.
Då kan det vara värt att prova med kollagen eller gelatin
Dagligt intag för att … … minska smärta vid seninflammationer (tendinit), tillsammans med rehabövningar. … minska ledsmärta under aktivitet, som framkallats av träningen. … behandla/förhindra till exempel osteoartros. … minska risken för frakturer genom att hjälpa till att stärka skelettet i benen.
Intag 40–60 min innan träning förbättrar … … kollagenproduktionen. … reparation av leder/ligament under rehab från skada.
Intag efter träning kan eventuellt … … hjälpa till med att reparera och hjälpa återhämtningen i musklerna. … minska träningsvärk.
Ska du springa Lidingöloppet? Då vill du inte missa våra bästa tips om hur du kan lägga upp loppet och vad du ska tänka på utifrån banprofilen.Häng med!
TCS Lidingöloppet är en klassiker bland svenska lopp. Det som gör loppet unikt är dess utmanande och vackra banprofil på fina skogsstigar. För att klara av banan på bästa sätt gäller det att både disponera sträckan rätt och att hitta en löprytm i den kuperade terrängen.
Just banans profil är utmaningen för löparen utöver själva längden på loppet, om man kör den klassiska tremilsdistansen. Det gäller att kunna spara energi och behålla flytet, trots att man hela tiden måste skifta steg i de återkommande och ibland ganska branta backarna.
Hur man tar sig an banan beror självklart lite på vilken nivå man befinner sig på och vilken målbild man har i loppet. För någon som inte siktar mot de snabbaste tiderna kan det till exempel vara en fördel att lägga in gångavsnitt i de brantaste uppförsluten. Där tappar man nästan ingen tid – men man sparar mycket kraft.
Men vill man springa fort gäller det att fixa även de brantaste partierna löpande. Och oavsett hur man springer är sträckan och banan den samma för alla som kör loppet. Därför går vi igenom banan bit för bit och förhoppningsvis får du med dig något tips som gör att du kan springa ett optimalt lopp utifrån dina förutsättningar.
Starten: 0–5 kilometer
Den största utmaningen på Koltorps startgärde är att inte rusa när starten går, och att inte kryssa dig fram för att hitta positioner. Tänk på att det trots allt är tre mil som ska springas. Tvingas du starta lugnare än du tänkt för att det är lite trångt? Lugn, kraften du sparar nu kommer du att behöva senare.
Har du som ambition att kriga i täten? Då krävs trots allt en rusning, eftersom banan smalnar av relativt fort efter startgärdet. Men vi är ju inte så många som rimligtvis har nytta av den rusningen. Så fokusera på en lugn start och se till att tackla startgärdets ojämnheter så du inte vrickar till någon fot.
Häng med i den rytm som din startgrupp kommer in i. Väl ute på stigarna kommer det faktiskt några backar redan på sträckan fram till första vätskekontrollen vid 5,5 kilometer, men eftersom alla brukar vara pigga så här tidigt i loppet känner man förhoppningsvis inte av backarna direkt här.
Tänk bara på att du i den brantaste utförslöpan innan kontrollen vid Ekholmsnäs ska försöka springa med ett så mjukt bromsande steg som möjligt för att spara framsidan på låren.
5–10 kilometer
Efter första vätskestationen brukar det gå att springa på i sitt eget tempo, även om man har många medlöpare runt sig. Försök att “flyta på” runt Kyrkviken, det här är banans mest lättlöpta parti – som dessutom oftast kantas av mycket publik. Se till att försöka nyttja att det är lättlöpt här, men låt dig inte inspireras för mycket så att du går på för hårt.
10–15 kilometer
Vid andra vätskestationen, som är placerad vid Hustegaholm efter nästan 10 kilometer, kommer en längre lite sugande backe. Den är inte så brant, men här gäller det att korta ner steget något och smyga uppför. Det är ändå för tidigt i loppet för att trycka på, så spara dina krafter till den härligt slingrande skogsterräng som följer fram till halvvägspasseringen ute vid Fågelöudde.
Härifrån fram till 15 kilometer är det inga tuffare backar. Nu har du också chans att passera de löpare som tryckt på för hårt runt Kyrkviken eller redan från start.
15–20 kilometer
Efter halvvägspasseringen vid Fågelöudde skiftar banan karaktär. På sträckan mellan 15 och 20 kilometer avlöser korta och branta backar varandra hela tiden. Antingen går det uppför i en brant knix eller så går det utför. Om man inte får till tekniken att vila utför är det här ett oerhört krävande parti.
Det du kan tänka på är att rikta blicken en bit upp i backen och inte ner i marken. Om du tittar ner i backen får du lätt en lite krum kroppshållning som varken gynnar ditt löpsteg eller ditt syreintag. Så huvud och bröst får gärna peka lite uppåt, men utan att du lutar dig bakåt för den delen. Kroppshållningen får gärna vara något lutande, framåt mot backen.
Tänk på att armarna ska jobba avslappnat i backarna, samtidigt som en snabbare armföringsfrekvens även kan höja frekvensen på benen. En del tycker att en lite lägre armföring hjälper uppför, men normal höjd med 90 graders vinkel i armbågen ger bra kraft från armarna i uppförslöpningen.
Jobba med benen uppför backen och inte “in i” backen. Det är lätt att säga när man är pigg, men svårt att utföra när man är trött. Korta också ner steget något, tänk “tassande steg”.
När du närmar dig krönet kan du eventuellt öka på trycket något för att få med dig lite fart över det. Tänk dig att du springer över och förbi backkrönet, snarare än att bara fokusera på att nå toppen. Får du med dig farten över krönet kan övergången till plan- eller utförslöpning bli smidigare.
Utförslöpningen är minst lika viktig som uppförslöpningen, både i det här partiet och under hela Lidingöloppet. Kan du utnyttja gravitationen på ett effektivt sätt utför kommer du att tjäna mycket tid och även kraft.
När utförslöpningen börjar gäller det att inte luta sig bakåt, för då uppstår lätt ett bromsande steg. Svagt framåtlutad är det som gäller, och att inte förlänga steget för mycket. Försök att möta marken med ett lätt steg, och landa mer på framfot än med en bromsande hälisättning.
I de brantaste utförsluten kan det däremot vara klokt att bromsa lite, så att det inte blir farligt. Då gäller det att sjunka ner något i höften och bromsa mjukt. Men generellt vill vi förstås slippa bromsa. För att lyckas med det behöver även stegisättningen utför komma under höften, eller till och med strax bakom – inte långt framför.
Så precis som när du springer uppför – spring utför med snabba, inte alltför långa steg. (Den högre farten utför leder till att du i praktiken ofta tar längre steg än normalt, även om det känns som att du tar kortare.)
20–25 kilometer
Nu närmar du dig Grönsta Gärde och 20-kilometerspasseringen, där nästa vätskestation väntar. (Jag tycker definitivt att du ska dricka på varje station – sportdryck om det funkar för din mage, annars vatten.)
Här vid Grönsta går du ut på sista milen – det tuffa parti på banan som de flesta pratar om. Men fokusera inte på det, utan var nöjd över att du har fixat partiet med alla backar. Nu ska du BARA klara fyra, fem backar och en sista mil!
Men det går förstås inte att komma ifrån att den här sista milen startar med Grönstabacken. Jag vet hur tuff den kan vara, jag har själv tvingats gå här. Försök att hålla igång benen och tassa dig uppför. Känner du att det verkligen är för jobbigt så tveka inte att gå någon del av backen här – även om det är lätt att känna sig pressad att springa med all publik som hejar här.
Väl uppe är det relativt lättlöpt – alltså om du har krafter kvar. Utmaningen nu är att klara av den delvis kuperade terrängen med två mil av bitvis tuff löpning i benen. Beta av kilometer för kilometer fram till Abborrbacken, som kommer med runt 5 kilometer kvar till mål. Den kanske borde ha ett eget kapitel eftersom den är så mytomspunnen – och visst, den är tuff. Men du kan ta dig uppför även den.
25–30 kilometer
Abborrbacken startar väldigt brant, och därför är det en fördel att faktiskt gå här för många. Är det riktigt brant uppför tappar du inte speciellt mycket tid genom att gå jämfört med att springa, men du tjänar väldigt mycket energi och kraft – som du kan nyttja den sista biten av loppet. En bit upp i Abborrbacken blir lutningen mer löpbar så här kan du börja springa igen. Tänk på att inte attackera backen hårt i början, utan att inleda med mjuka tassande steg.
I Abborrbacken är det också lätt att tro att krönet kommer tidigare än det gör, men backen fortsätter slingra sig uppför en bit till. Så ha med dig mentalt att backen består av två etapper.
Efter Aborrbacken är det nästan bara fyra kilometer kvar. Men även om banan planar ut något är det fortsatt småkuperat, och vid det här laget känns minsta lilla backe i benen för de flesta – både utför och utför.
Mobilisera lite kraft till Karins Backe, som kommer med två kilometer kvar – det är den sista riktigt tuffa utmaningen på banan. Här har jag både själv tagit slut och sett många av favoriterna gå uppför. Dels eftersom man är så trött, dels då man inte är mentalt redo att fixa ännu en backe här – Karins backe ligger nämligen lite dold inne i skogen efter att man sprungit över golfbanan. Men är du mentalt redo för den här sista backen kan du plocka andra löpare uppför. Det gäller bara att intala dig att alla andra är tröttare och att du har krafter kvar. Hittar du den sista kraften kan du nyttja det faktum att den sista kilometern fram till mål är riktigt snabb – målet kommer fortare än du tänkt dig.
Så tänk positivt, jobba med varierat steg, flyt på utan stress där du kan – då fixar du Lidingös tremil på ditt bästa sätt!
På lördag är det dags för klassiska TCS Lidingöloppet. Här kommer chefredaktör Anders Szalkais tolv bästa tips till dig som ska springa 30 kilometer!
1. Ha kul – men var beredd på att det blir tufft!
Gå in med inställningen att det ska bli kul och utmanande att springa loppet – men också att det kommer bli tufft. Men det är det som är utmaningen!
2. Var tidig
Var ute i god tid på Lidingö på tävlingsdagen. Antalet personer på Lidingö dubblas under LL-helgen, så transporter och logistik är hårt belastade. Se också till att ha gott om tid att ta dig de cirka två kilometrarna från nummerlappsmässan på Lidingövallen till startområdet.
3. Var tålmodig
Ta med dig bra tålamod till de första kilometerna. Även om Lidingöloppets stigar inbjuder till löpning kan det bli lite trångt i början. Kryssa inte för mycket – tänk på att den kraft du sparar i början har du med dig till slutet. Håll till höger i spåret så underlättar du om någon vill springa om dig!
4. Anpassa din målsättning
Om du har ett tidsmål så låt det utgå från Lidingöloppets unika bana. Det är ett långt och backigt terränglopp med många andra löpare på banan – det går inte att jämföra farter och tider mot ett asfaltslopp. Så anpassa dina målsättningar och låt kilometertiderna variera utifrån hur backarna kommer.
5. Tänk positivt – i förväg
Förbered något positivt att tänka på redan innan start, som du kan plocka fram om du blir riktigt trött eller om det känns tungt på någon del av banan.
6. Börja dricka tidigt
Få i dig vätska och energi redan under den första delen av loppet om du testat detta på träning. Våga fyll på med energi om du vet att det funkar för dig!
7. Smyg dig på backarna
Smyg uppför backarna. Korta ner steget och öka frekvensen, spring med små och lätta steg. Tveka inte att lägga in gångavsnitt redan från början av loppet i de tuffaste backarna om du behöver. Det tjänar många på i längden.
8. Spring mjukt nedför
Lidingöloppet är förstås inte bara uppförsbackar – du har lika många nedförsbackar där du kan tjäna fart och kraft om du hittar in till en mjuk och följsam löpning. Tillåt dig att våga släppa på lite i nedersta delen av backen så du får med dig lite gratis fart.
9. Ta en paus – och starta om
Hittar du inte rätt i din löpning, stanna och gå en bit och starta sedan om ditt lopp igen. Då kan man i bland hitta rätt igen. Värt att prova om det inte stämmer för dig just i dag.
10. Växla steg
Ett annat knep att ta till om det känns tungt är att testa att ändra ditt steg och din hållning. Då kan du hitta outnyttjad muskelkraft!
11. Peppa varandra
Glöm inte att peppa andra löpare. Peppar vi varandra blir det en positiv stämning längs med banan. Tillsammans fixar vi det!
12. Du fixar det!
Framför allt – tänk på att du faktiskt har tränat för det här. Du springer Lidingöloppet för utmaningen och att det i grunden är kul. Du ska fixa det på bästa sätt!
Är det något i kroppen som ömmar eller inte känns helt rätt – men inte så pass mycket att löpvila är ett alternativ? Då kan kinesiotejp eller coachtejp vara det där lilla extra som behövs. Här får du tre av RW:s expert Jimmy Englunds favorittejpningar.
Du som läser Runner’s World regelbundet anar kanske att jag är en stark förespråkare av aktiva insatser som styrketräning, prehab och rehab som viktiga delar i tränings- och återhämtningspusslet. Och det oavsett om det handlar om ökad prestation, om återgång till löpning efter skada eller om det är i skadeförebyggande syfte.
När det kommer till löpare som precis har börjat få lite känningar någonstans, eller som är på väg tillbaka efter skada, så är en viktig nyckel även själva doseringen av löpning och eventuell annan träning. Förutom styrka, rehab och prehab ingår alltså även den totala träningsvolymen samt justering av hur det nuvarande schemat ser ut.
Som komplement till detta använder jag mig ibland av tejpning. Den kan användas i smärtlindrande syfte en period under träning och löpning, för att sedan fasas ut när det inte gör ont längre.
I den här artikeln använder jag mig av två olika typer av tejp. Dels en vanlig klassisk coachtejp (den vita). Den är rigid, alltså oelastisk, och är ofta mer lämplig om man med tejpningen vill begränsa en rörelse. Dels den (i den här artikeln) blåa tejpen som är en kinesiotejp. Det är en betydligt mer elastisk tejp som inte begränsar rörelser på det sätt som coachtejpen kan göra. Kinesiotejpen upplevs ofta som lite skönare att ha på sig. De båda tejperna lämpar sig därför olika bra för olika typer av skador och smärtor.
Vid vissa smärtor eller skador har man i forskningen sett lika bra resultat när det gäller smärtlindring med båda tejpsorterna.
Är du osäker eller har stora besvär så rådgör först med någon medicinskt utbildad. Är besvären inte så stora så kan du prova dig fram både vad gäller typ av tejp och variant av tejpning. Det behöver jag också göra ibland innan jag kommer fram till vad som passar den aktuella löparen bäst.
Tejptips från coachen
Sätt tejpen på ren och torr hud, alltså inte på hud som är blöt eller svettig – då fäster den dåligt.
Sätt inte tejp på sår.
Raka kroppsdelen som du ska applicera tejpen på. Dels gör det inte lika ont att ta bort tejpen, dels fäster den betydligt bättre om det inte är en massa hår i vägen.
Använd dig av ett ”ankare” när du ska applicera den vita coachtejpen – den fäster nämligen bäst på tejp. Börja med att sätta på en eller flera tejpremsor, som kallas för ankare, som de andra tejpändarna sedan ska börja och sluta på. På samma sätt som man börjar med ankare så avslutar man sedan med tejpremsor som får låsa fast ändarna.
Den elastiska kinesiotejpen fäster bäst på hud. Sträva därför efter att så stor del av remsorna som möjligt har kontakt med hud – du behöver alltså inte använda dig av ”ankare” med denna tejp.
Om det känns som att det kliar under tejpen bör du ta av den. Det är ovanligt men ibland får huden en liten allergisk reaktion av tejpen/klistret. Det kan ge en retning av huden och ibland små sår.
Använd tejpunderlag (”pre-wrap”) för att skydda huden om det behövs vid till exempel känslighet, frekvent tejpning eller mycket kroppsbehåring. Ett tejpunderlag är ett tunt material som man applicerar först, innan man tejpar. För detta ändamål kan man även använda en speciell klisterspray. Detta hjälper också om du svettas mycket eller behöver ha tejpen på under längre pass.
Tänk också på att låta hud och kroppsdel vila från tejp. Jag har som grundregel att jag rekommenderar tejpning inför en aktivitet, men att den tas av efter aktiviteten.
Så tejpar du!
Plantarfasciit (”hälsporre”)
Denna tejpning kan du testa om du har smärta där hålfotssenan fäster in mot hälbenet eller vid smärta i eller kring detta område.
Så gör du!
Applicera tejpen utan drag i tejpen. Drar man i tejpen när man sätter fast den kan det ge en känsla av att tejpen sitter för hårt och klämmer. De tvärsgående, kortare remsorna däremot kan tryckas fast med lite mer tryck.
I det här exemplet drar jag två remsor från lilltåsidan och tillbaka till lilltåsidan. Du kan även prova att addera en remsa på samma sätt, fast från stortåsidan och tillbaka till stortåsidan.
Patellar tendinopati (”hopparknä”)
Precis vid knäskålens undre kant fäster den sena som kallas för knäskålssenan (den medicinska termen är patellarsenan). Ett par centimeter längre ner fäster senan sedan in i skenbenet (tibia). Den här tejpningen används bland annat när den här senan gör ont.
Så gör du!
Remsorna ska fästas precis nedanför kanten på knäskålen. Du kan använda rätt mycket drag i tejpen när du applicerar de bägge armarna i U:et – tänk dig att tejpen ska lyfta upp knäskålen. Även när du applicerar den horisontella remsan kan du ha mycket drag i tejpen. Den vita extra remsan med den lite fastare coachtejpen syftar till att förstärka den horisontella remsan.
I det här exemplet är knät i cirka 45 grader när jag tejpar. Du kan även sitta med benet över kanten på stolen så att du har knät i 90 grader när du tejpar.
Benhinneinflammation
Testa denna tejpning vid smärta längs med skenbenets insida.
Så gör du!
De två vertikala remsorna (ankare) sätter du på varsin sida om det stråk som smärtar. De kortare tejpbitarna som du sätter som kryss ska du sätta fast med ett lätt drag i. Ett tips där är att hålla fast den ände du applicerar först, annars riskerar den att lossna.
