Ultra Trail Mont Blanc: 90 kilometer, 6 500 höjdmeter och något jag aldrig gjort tidigare

I annonssamarbete med New Balance startar Anders Szalkais nya nedräkning. Här berättar han om uppladdningen inför ett lopp och en distans som han aldrig tidigare gjort: 90 kilometer på Ultra Trail Mont Blanc i Chamonix i Frankrike.

[ANNONS FRÅN NEW BALANCE] När jag fick frågan om att hänga med New Balance till Ultra Trail Mont Blanc den 26 juni, där varumärket är huvudpartner, kändes det direkt som en spännande utmaning och verkligen en förmån att få chansen att komma till de miljöer och den löpning som eventet bjuder in till. Då utgick frågan till mig, som mediaperson, främst från att hänga med New Balance-ambassadörerna och rikta in mig på 10 eller 23 kilometer.

Men jag kände att jag ändå ville se om det fanns chans till något ännu mer utmanande rent löpmässigt och en mentalt större personlig trigger att ta mig an. Möjligheten öppnade upp sig att jag kunde få ta mig an den längsta sträckan, 90 km, som lopphelgen bjuder på. En möjlighet – och sedan ett beslut – som jag kanske kommer ångra senare.

På gamla meriter

I arrangörernas rekommendationer för anmälan stod det att man borde ha ITRA-poäng som översteg 450 poäng för att ta sig an den längsta distansen. Utifrån det tänkte jag nog att jag ändå skulle få inrikta mig på kortare lopp.

Men när jag kollade statistiken visade det sig att jag på gamla meriter hade poäng som precis räckte till för att ta mig an utmaningen. Poängen har jag samlat ihop på Kullamannen och några andra kortare, men ändå riktigt tuffa bergslopp. Men det var ju några år sedan. Så nu står jag här med en startplats och det är såklart spännande – men också lite läskigt att göra någonting helt nytt.

Ett dygn på mig

Jag har inte någon jättelång förberedelseperiod, men tyckte ändå att jag fick ett bra kvitto under våren då jag orkade springa hyfsat på maratondistansen. Dels i London Marathon, dels i Stockholm. Men det här är så klart något helt annat.

Starten går tidigt fredag morgon den 26 juni, redan 04.45 i Chamonix. Därefter har man högst ett dygn på sig att ta sig i mål. Och ja, jag vet inte riktigt vad jag ger mig in på.

Petter Engdahls råd: stavar

Jag hade en liten diskussion kring detta med en av Sveriges bästa traillöpare, Petter Engdahl. Han uppmuntrade mig så klart och beskrev det som ett av de finaste loppen man kan springa i Alperna runt Chamonix. Men han skickade också med en tydlig varning – det är tufft.

Hans råd var ganska tydliga: jag bör både ha med mig stavar och träna på att använda dem. Det hade jag faktiskt inte riktigt räknat med. Jag tänkte väl mer att det som under andra löplopp jag gjort i bergen skulle gå att lösa med löpning och gång utan stavar.

Men jag har lite tid kvar och hoppas kunna testa den detaljen ordentligt någon gång innan start.

Hammarbybacken gav respekt

Träningsmässigt har jag i alla fall satt igång genom att beta av ett pass där jag körde ett antal gånger upp och ner för Hammarbybacken i södra Stockholm.

Det är ju inte jättelångt upp, men med en liten loop på toppen fick jag ihop ungefär 300 meter uppför. Jag sprang i princip liftspåret upp och tog mig sedan relativt snabbt ner, så varje runda gav 600 meter. Vad det blev i höjdmeter vet jag inte riktigt.

Där och då kändes det bra, men dagarna efter kändes det oroväckande dåligt muskulärt. Framsida lår var verkligen sönderslagna. Och det var inte uppförslöpningen som tog, utan utförslöpningen.

Det gav mig väl ännu större respekt för det jag ska ge mig in på. Och kanske också en viss oro – fixar jag verkligen den här utmaningen? När man tittar på banprofilen är det ändå över 6 500 höjdmeter som ska avverkas och ett antal ganska distinkta toppar som ska passeras.

När man först ser banprofilen på vissa bilder ser starten nästan brutal ut. Men när man tittar lite mer realistiskt på den känns det ändå som att det inte bara är rakt upp och rakt ner, utan att där även finns partier med löpning mellan. Där hoppas jag kunna ha ingången att åtminstone inledningsvis försöka njuta av loppet.

Första skotestet, New Balance Hierro v9

På passet i Hammarbybacken testade jag också en av de trailskor från New Balance som jag har möjlighet att springa i, Hierro v9. Det är en sko med ganska väl tilltagen mellansula, fantastiskt fin dämpning, mjuk känsla och bra löpkänsla.

Jag tyckte inte alls att den kändes klumpig på foten och den har heller ingen tendens till att vara instabil, trots att jag sprang på lite trixigt underlag. Så om målet är att spara benen utför så är det nog den skon som ligger bäst till just nu. Men jag har även testat en annan sko som jag kommer att prata om lite längre fram i nedräkningen.

Nu finns ingen återvändo – nu är det officiellt

Nu är den här satsningen i alla fall officiell. Det ska bli fantastiskt kul att hänga med New Balance-teamet och ta mig an den här utmaningen. Jag triggas ofta av att få göra nya saker och ta mig an nya utmaningar. Men även om jag klarat längre lopp tidigare så har jag aldrig gjort ett lopp med så här många höjdmeter.

Så det ska bli spännande. Och jag hoppas kunna rapportera om några pass till här – och förstås hur det går med stavarna.

---